Varför cyklar du på gatan?
Blogg

Varför cyklar du på gatan?


Och inte på den fina cykelbanan intill?

Det är en fråga som dyker upp titt som tätt. Ja varför cyklar jag till och från på gatan och inte på den ”fina” cykelbanan bredvid?

Här är några anledningar till att jag då och då väljer att cykla på gatan istället för på cykelbanan.

I grunden handlar det om att jag vill komma fram och slippa hinderbanan.


Foto: Roberto Vacchi





Foto: Ulrika Persson


Foto: Mattias Bengtsson Byström



Foto: Hans Andersson


Foto: Thomas Ekström




Foto: Martin Larsson


Foto: Fredrik Karlsson

Relaterade inlägg:


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Justin Williams och Ebbe Silva
  • Tipsar om hur du överlever hösten
  • Tar en djupare tips på hur mensen påverkar din träning
  • Hetsar om vikten av kolhydrater

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 17

Björn

”Cykelbanorna är jättefina! Jag borde veta, jag parkerar där varje dag!”


Mia

Haha, underbart och klockrent!
Fullt av motormännens fordon PÅ cykelbanorna. Kanske samma motormän som undrar varför det cyklas på gatan istället för cykelbanan?


Anders Andersson

Blandtrafik i sin prydno… 🙂
Undrar om samma sak gäller fotgängarna, som ju verkar ha en förkärlek för 2 m tråkig asfalt med cykelmyror på. De verkar föredra att gå nära biltrafiken och suga i sig avgaser istället för att gå 3 meter bort på de vackra strandnära vägarna med utsikt över vatten, öar och båtar. Strandvägen, Skeppsbron, Djurgårdsbrunnsvägen, Strömgatan etc.


Anonym

Annars är ju en klasisker att det är lyktstolpar mitt i cykelfilen.


Anonym

Annars är ju en klasisker att det är lyktstolpar mitt i cykelfilen.


Krister Spolander

Måste vara från något laglöst land i total upplösning. Exempelvis Venezuela, Mali, Libyen. Absolut inte Sverige.


Pelle

Bra inlägg. Det sorgliga är att jag skulle kunna ta minst fyra bilder om dagen på sträckan Roslagstull – Kungsgatan tur och retur.


Krister Isaksson

Pelle, Tack! Ja överraskningen är ju de få dagar när detta inte förekommer!


Sacke

Fast hinderbana är ju inget ovanligt även för bilister, så det är en dålig ursäkt. I synnerhet när cyklister är så rörliga som de är.
Ursäktar inte folk som parkerar som idioter, men de andra tillfällen är folk som faktiskt måste göra ett arbete. Funkar likadant för bilister.


Krister Isaksson

Sacke, ””folk som faktiskt måste göra ett arbete”. Ja visst är det så. Och det är också så att det finns ett regelverk för hur sådana arbeten ska utföras när de sker på allmän plats. Bland annat för att säkerställa allmänhetens framkomlighet och säkerhet. I nästan samtliga fall ovan saknades tillstånd för dessa arbeten. Och så är det som så att de som skadas mest vid vägarbeten är just gående och cyklister. Många gånger pga undermåliga förhållanden vid vägarbetena. Så det finns ett större allvar än min framkomlighet vid dessa platser.
Och vad gäller hinderbana för bilister så upplever jag i varje fall aldrig motsvarande när jag kör bil. Och i samma omfattning som på cykelbanan. Men du får gärna mig maila mig alla de fall du uppenbarligen råkar ut för.


luttrad cyklist

Sacke:
Vägarbeten för biltrafik brukar vara ordentligt upplysta, vara skyltade i förväg, och trafiken ser till att omdirigeras. Inte sällan informerar även trafikrapporteringar om dem, och detta sammantaget gör det lätt att planera och ta sig fram.
De flesta av hinder som jag stöter på är heller sällan vägarbeten i den benämningen. Det är hantverkare som vill ställa sig någonstans, taxibilar som tar en paus, privatbilister som parkerar, varutransporter som speciellt under morgonrusningen ofta står rätt tätt.
Samtliga av dessa vill inte hindra biltrafiken, utan svänger därför upp på den intilliggande cykelbanan.
En annan anledning till att jag ibland tar bilvägen istället för cykelbanan är bland annat också för att den är mer sammanhängande. Att få röra sig på en väg som har ett logiskt vägnät där man kan ta sig fram är värt oerhört mycket. Att cykla på vägar som börjar och tar slut lika plötsligt, som bara leder i ett väderstreck, som ibland smalnar av till intet etc. gör att resan tar mycket längre tid. Man får stanna, leta, tänka, korsa gator ett flertal gånger fram och tillbaka etc.
Dessutom är det inte lika många fotgängare som förvillar sig in på bilbanan, utan bilvägar är oftast fria från hundar, barn, barnvagnar i bredd och skärmtittande vuxna med lurar i öronen. Ett stort plus att de även är fria från de där snörena i halshöjd som har skadat cyklister på en del ställen i Sverige, och som är uppsatta just med ändamålet att skada.
Ett annat plus är att vägen ofta är i bättre skick. Asfalten är rakare och slätare, underhållet är bättre och grus, snö, is och löv är betydligt sällsyntare.
Jag gillar även att skyltningen på bilvägar är tydliga. Där vet man vad som gäller. Skyltning på cykelvägar är rätt slarviga och ger inte sällan motstridiga signaler.


Lena M

Har aldrig fattat varför det är så populärt att gå, eller rasta hunden, mitt i cykelbanan med tanke på att det är såå otäckt att bli förbi cyklad av dessa lycraklädda livsfarliga, regelvidriga fartdårar som bara ska fram till varje pris och inte tänker på något annat.


Anders Andersson

@luttrad cyklist. Om förslaget att man ska få cykla i blandtrafik även om det finns cykelbana så löser det mycket.
Men det du tar upp gäller ju bara första gången man cyklar på ett ställe. Nästa gång vet du ju. Bilisterna har ju samma situation om de rör sig utanför det stora vägnätet (åk lite skogsbilvägar i inre Norrland, eller småvägar i Småland så vet du vad jag talar om).
Å andra sidan finns det en frihet i cyklistens vardag som gör det omöjligt att trafikplanera. För en cyklist finns ju inte samma strikta uppdelning i transportled och gator med målpunkter. För en cyklist finns alltid många alternativa vägar tillgängliga. Du kan ta den stora trafikleden och cykla bland avgaser – snabbt, rakt och slät asfalt – men en kortare och snabbare väg kan lika gärna vara att cykla genom ett villakvarter och gena genom en skogsdunge, en möjlighet som inga bilar har.
Ändrar du målpunkt bara någon km, så blir en helt annan väg den mest optimala, tar du med dig barnen vill du ta en annan väg än när du cyklar fort till jobbet, vill du ha fågelsång tar du en tredje väg, vill du cykla i bredd en fjärde etc etc. Detta är en frihet jag under inga omständigheter vill förlora och bli hänvisad till en enda förutbestämd väg, så som bilarna har det. Det gör det dock omöjligt att skylta – antingen får du sätta upp en skog av skyltar vid varje korsning, eller så måste du – som för bilarna – starkt inskränka antalet hänvisade vägar.
Se det gärna som ett sätt att lära dig geografin. En cyklist har betydligt bättre bild av sin hembygd än en bilist som är hänvisad till ett fåtal gator och inte vet hur olika områden sitter ihop och därför är helt bortkommen så fort han rör sig utanför sin normala rutt.


en annan cyklist

@anders andersson
Den anarkistiske cykelromantikern slår till igen ser jag:
(1) Det är rätt ofta jag cyklar någonstans första gången, och jag har bättre saker för mig än att ägna en hel dag åt att försöka hitta vägen från där jag är till dit jag ska som borde ta en timma att cykla: hellre en lättnavigerad tydlig väg än en som kanske är fem tio minuter snabbare.
(2) (a) Finns inte alltid en uppsjö alternativa vägar. (b) Gena genom en skogsdunge med lastcykel, handikappcykel, och en del andra cykeltyper går inte så bra …; med en cykel med små hjul (Brompton, Moulton, mfl) är dålig grusväg med potthål & tjälskott något man med fördel undviker. (c) För egen del undviker jag att gena genom villaområden och lekplatser av säkerhetsskäl: barn vill jag helst undvika att cykla på – men du kanske har andra prioriteringar.
(3) På vilket sätt skulle en välutvecklad och välsaltad cykelinfrastruktur hindra dig från att gena genom lekplatser, skogsdungar, industriområden, grustag, bakgator, whatever – annat än i ditt eget huvud?
(4) En gång för många år sedan hade jag tänkt att vara helt laglig och ta gc-vägen i st f vägen: en kvart och två lekplatser senare var jag tillbaka där jag började … Gc-väger är ibland inte så logiska: ska man till höger ska man svänga till vänster, ska man till höger cyklar man rakt fram, osv. Men det ökar uppenbarligen DIN känsla av frihet. Mig gör det mest förvirrad och benägen att välja en annan väg eller att inte cykla där ö h t.


Anders Andersson

Det går oerhört lätt att ta fundera ut hur man ska cykla. I 99,5 % av fallen är det faktiskt inga som helst problem. I de resterande 0,5 % kan man ta hjälp av kartan. Jag talar av egen erfarenhet – det finns oerhört få vägar jag inte har cyklat på i Stockholm.
Jo – det finns alltid en uppsjö av alternativa vägar – även om man ska så kort sträcka som 20 min-en halvtimme. Antalet målpunkter inom en timmes cykelväg är snudd på oändligt och antalet skyltar blir därför totalt ohanterligt Du måste i så fall inskränka vägvalet extremt och ta långa omvägar – så som biltrafiken måste göra för att få förmånen att kunna köra 70 och 90.
Problemet med skyltning är att det inte hjälper dig ett dugg om det står t.ex. Skärholmen på skylten och du ska till Vårby gård. Ska du från Nälsta till Olovslund är det ett 50-tal korsningar som alla ska ha skyltar till inte bara Olovslund, utan till alla andra målpunkter längs samma väg: t.ex. Abrahamsberg, Bromma, Kristineberg, Lilla Essingen, Stora Essingen, Liljeholmen, Gröndal, Aspudden, Midsommarkransen, Hägerstensåsen, Älvsjö, Årsta, etc etc
Glöm det! Använd pengarna till släta, breda cykelbanor istället.
Och ingen har sagt något om att vi INTE ska ha en bra cykelstandard – den åsikten har du själv hittat på. Jag undanber mig alla larviga halmdockor.
Och ja – jag föredrar villagator med fågelsång, blommande fruktträd och mänsklig skala på vägarna framför avgaser, buller och trafikkaruseller. Det gör även mina vänner som cyklar på handikappscykel, det gör mina barn, det gör min gamla mamma – men du har tydligen som högsta prioritering att bestämma vilken väg andra ska välja och att alla samhälletys resurser ska satsas på just DIN väg. Släpp på din egoism och inse att vi människor är olika, har olika behov och inte är stöpta i en och samma mall.


en annan cyklist

Halmgubbar var ordet … Och om det är någon som verkar ha djävligt svårt att acceptera att folk är olika så det du. Jag bryr mig inte ett skit om hur du vill cykla och hur du vill välja väg, men jag gillar inte de vägar du verkar älska. Till skillnad från dig vill jag inte tvinga nån att cykla på mitt sätt, på mina vägar. (Var det någon som sa nåt om halmgubbar?) Eller tänka på mitt sätt. Jag föredrar tydliga, lättnavigerade, logiska, sammanhängande vägar med god sikt där jag inte behöver slösa kognitiv kapacitet på att fundera ut hur i h-vete det är tänkt att jag ska cykla här.
Villagator är kul (obs! sarkasm): smala, höga häckar och man ser ingenting förrän korsande trafik klippt framhjulet (speciellt om man som jag har en cykel med styret en meter bakom framhjulet). ”Jamen cykla långsammare!” Går det att cykla långsammare än stillastående?
Jag talar också av egen erfarenhet: när de vägar jag brukar ta är uppgrävda blir det nästan alltid problem att hitta en alternativ väg – speciellt de som inte är en halvmil längre och kräver grusvägscykling. Till skillnad från dig som likt en taxiförare från London känner till varande stig i Storstockholm, behöver jag karta i 99% av fallen (och kartor brukar vara pinsamt missledande vad gäller cykelvägar/-banor). Men det behöver inte du, så jag gills inte. Get it: alla är inte som du. Andra tänker, prioriterar, och navigerar annorlunda. Jag är inte stöpt i din form – vilket jag är djävligt glad för. Jag förstår fortfarande inte hur en logisk, tydlig, sammanhängande, hjälpligt skyltad cykelinfrastruktur tvingar dig att göra något (eller hindrar dig från att göra något) över huvud taget.
Sen när vill jag att alla samhällsresurser ska satsas på min väg? Halmgubbe! Ok, det får gärna ta mindre än fyra år innan man lagar hål i gatan, men …
Börjar uppenbarligen vara dags att sälja cyklarna och skaffa bill i stället.


Anders Andersson

OK, då missförstod jag att du ville att samhället skulle satsa resurser på skyltning av cykelvägarna och på att bygga, raka, tråkiga cykelvägar med långa omvägar, utan fågelkvitter, ängsblommor och vackra häckar.
Om det är vad du menar, så skriver du lite otydligt… 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jag – en cykelentusiast?
Blogg

Jag – en cykelentusiast?


I mitt arbete får jag till och från höra kommentarer som:

  • att jag är en ”cykelentusiast”
  • att jag representerar ett ”särintresse”
  • jag har till och med blivit kallad för ”cykelfundamentalist”

Nu senast på den nationella cykelkonferensen så inledde infrastrukturministern med:

”…roligt att presentera den nationella cykelstrategin för ett gäng cykelentusiaster.”

Där satt alltså runt 260 yrkespersoner från hela landet. Några av landets ledande experter och forskare på området. Och de blir kallade ”entusiaster”. Jag har varit på många trafikkonferenser genom åren. Jag har aldrig hör någon minister eller annan inledda en konferens med ”bilentusiaster”, ”tågentusiaster” eller ”kollektivtrafikentusiaster”.

Jag ser mig inte alls som någon ”entusiast”. Jag ser mig som en professionell och kompetent yrkesutövare. För mig är detta inget annat än ett maktspråk, en förminskning av dessa yrkesmänniskor och deras arbete, av trafikslaget cykel och en tydlig spegling av rådande maktstruktur och normer i transportsystemet.

Så det är kanske inte så konstigt att cykeltrafiken har mindre än 1 procent av medlen i den nationella transportplanen – till entusiaster kan man slänga smulorna från bordet.


Antal kommentarer: 15

Jocke von Scheele

Jag värjer mig också från den beskrivningen, även om mitt engagemang är betydligt mer amatörmässigt och grunt än ditt. Jag brukar försöka kontra med ”Inte mer entusiast än att jag är skoentusiast de gånger jag går till affären” och försöka le, för att det inte ska bli för pekpinneaktigt.


Erik Sandblom

Det kanske inte är du som är cykelentusiast utan de andra som är cykelanalfabeter?


felix reychman

Eller som Krister själv säger:
”Jag är en cykelentusiast på samma sätt som du är en bilentusiast” kan sägas till alla som äger en bil


Björn Myrén

Låter som ganska typisk härskarteknik för att förminsk en person eller en grupp och nedvärdera dom.


Arne B

Ett tecken i tiden; skilj ut människor och gör en grupp av dem så att dessa kan särbehandlas.
Jag får ibland frågor från människor runt mig som visar total brist på inlevelse och är snarast en förebråelse. Jag ska dessutom stå till svars för alla cyklisters alla tveksamma beteenden. Bara för att jag cyklar mycket. Frågor som inte kommer sig av nyfikenhet som i andra frågor där jag är entusiast, utan mest liknar ”vafan håller ni på med?!!!”
Görs cyklister till en homogen grupp kan alla klara sig med exakt samma lösningar. Helst utan att störa biltrafiken – och utan att det kostar något.
Maktspråk, härskarteknik, klapp på huvudet. Jag är glad att du står ut i din profession.


Entusiasten

Härskarteknik eller bara en inkompetent talskrivare som tänkt fel? Underskatta aldrig folks förmåga att göra fel. Det som uppfattas som en förolämpning kan vara tänkt som en komplimang. (Eller så vad det en förolämpning. Sometimes a cigar is just a cigar – whatever Freud says.)
”Cykelfundamentalist” å andra sidan. Och var det inte en minister i en tidigare regering som betraktade försvaret som ett särintresse? Känn dig hedrad 🙂
F ö, nåt fel på att vara entusiast? Man kan ju vara både professionell och entusiast. För egen del är jag bl.a. cykel-, järnvägs-, katt-, och grafiskdesignentusiast. (Jobbar med endast en av dessa.) Har träffat på en del cykelentusiaster i cykelbranchen, modeljärnvägsentusiaster i hobbybranchen, osv.


Johan

Viktiga tankar du lyfter fram! Det är svårt att jämföra bilism med cykling men det är nog sällan en person som äger en eller två bilar och lägger ned mycket tid på att tvätta och meka med dem får typ frågan ”och vilka bilvägar gillar du bäst att åka”. Det förutsätts att man har bilarna till att förflytta sig till olika aktiviteter. Vår familj äger ingen bil utan åker cykel och lastcykel, vissa blir chockade när vi ibland hyr bil, vi är ju bilhatare tror de! Man hamnar liksom lätt i ett fack av ”cykelentusiast och miljötaliban” fast men egentligen bara är intresserad av att slippa bilkrångel och tycker cykel är snabbt och smidigt. Sedan är ju jag ingen expert alls utan bara vanlig användare men mekanismerna liknar varandra när vi ska hålla på och socialiseras in i olika fack. En bra sak är nog att alla vi som använder cykel mycket till vardags jobbar för att visa mångfald bland cyklister, vi är ju ingen homogen grupp, det finns höger-cyklister, mp-cyklister, ateist-cyklister, sd-cyklister, lantis-cyklister, vänster-cyklister, skitsammajagbaracyklar-cyklister etc. Viktigt lyfta fram i debatten, vi är bara en massa människor som först och främst tycker cykel är ett bra sätt att transportera oss på.


Anders Andersson

Vad är problemet?
En nationell cykelkonferens ska väl i första hand besökas av cykelentusiaster. Inte av bilentusiaster. Jag går emellanåt på bilkonferenser och samtliga deltagare betecknar sig glatt som bilentusiaster. Några gånger har jag varit på kollektivtrafikmässan – och där betraktar sig alla som kollektivtrafikentusiaster, om de inte rentav är ännu smalare: spårvagnsentusiaster, podcarentusiaster etc.
Konferenser är till för entusiaster och särintressen – det är så de samlar sina krafter. Sen är vissa entusiaster duktigare än andra på att få t.ex. offentlig finansiering. Men man ska inte glömma att den mesta bilinfrastrukturen behöver finnas där i vilket fall – vi behöver transporter, vi behöver buss, taxi, polis, ambulanser, sopbilar, färdtjänst, skolskjutsar etc).


Anders Norén

Jag tror att du blandar ihop hobbyistträffar med sådana konferenser som anordnas av myndigheter. Trafik- och gatudagarna är inte en träff för ”trafikplaneringsentusiaster” eller ”väghållningsentusiaster”, PBL-dagen är inte en träff för ”planentusiaster” eller ”bygglovsentusiaster”.


Anders Andersson

@Anders Norén
Nej, jag blandar inte ihop det.
Elmia Lastbil är definitivt en mässa för professionella lastbilsentusiaster. Naturvårdsverkets klimatdagar är ett möte för professionella klimatentusiaster. Frankfurt är definitivt en mässa för både professionella och privata bilentusiaster. Folk och Försvar är ett möte för professionella försvarsentusiaster.


Programmerande cyklist

@Anders Andersson
WTF?! Jag har varit på professionella konferenser, inte för att jag var X-entusiast utan därför att jag med eller mot min vilja arbetat med det mässan handlar om.


Anders Norén

Man deltar i konferenser för att chefen anser att det ingår i ens arbetsuppgifter och väl där så har man samma professionella attityd som på ens ordinarie arbetsplats.


Anders Andersson

Så ”landets ledande experter och forskare” (Kristers text) var dit-tvingade av sina chefer?
Är man inte entusiast över sitt område, så blir man knappast landets ledande expert eller forskare. Jag träffar endast entusiaster på de konferenser och mässor jag går på/håller föredrag på.
Det är ju tråkigt för er om ni inte träffar entusiaster på era konferenser. ett gott råd är nog att inte gå på dessa – eller byta jobb till ett där ni träffar entusiaster. Livet blir så mycket mer inspirerande och energirikt då.


Nofun

To quote Ritchie Blackmore: “I try not to have fun. I work very hard at not having fun. … Well, I like to think that music is very serious, and it’s not fun.” (I do think he is slightly more well-known and respected than AA.)
I’ve listen to enthusiastic people give uninteresting talks, and to people simply trying to solve problems give very interesting ones. Probably something wrong with me, eh?
Some of us prefer having an incoming to not having one: life is much more inspiring and enjoyable with one (from personal experience).


Anders Andersson

Vill du ha tråkigt och bara umgås med oentusiastiska människor, så tänker inte jag hindra dig. Hoppas bara att jag slipper möta dig på mina konferenser.
Men minns också att den som handlar i kärlek är alltid starkare än den som handlar av plikt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Jag är rädd


Rädd när jag ger mig ut på en cykelrunda.
Rädd när jag hör bilen närma sig bakifrån.
Är det nu det händer?
Är det nu jag blir prejad av föraren?
Är det nu någon i bilen kastar saker på mig?
Duschar föraren ner mig med spolarvätska nu?
Kör föraren om mig för att sedan tvärbromsa framför mig?

Detta är tillståndet på landets vägar nu för tiden.

I ett så kallat civiliserat land.

Allt för att jag förflyttar mig på en cykel.

Det är så sorgligt och tragiskt.

Jag som älskar att cykla.

På våra gemensamma vägar.


Antal kommentarer: 12

Anne-Li Lidman

Jag är rädd när jag läser vad människor skriver om cyklister. Än värre vad de gör.


Sören

Så sant, så tragiskt.


Stefan

Det är bedrövligt att man ska behöva vara rädd när man är ute på vägarna.


Landsvägscyklingsentusiasten

Fin dikt. Fin dikt.


Fotgängaren

Tyvärr så är cyklisterna inte bättre mot fotgängarna på gång- och cykelbanorna.
De susar fram i höga hastigheter trots obefintlig sikt och fotgängarna får ibland kasta sig undan för att inte bli överkörda.
Cyklister som skriker och spottar på fotgängare.
Dikten hade nog kunnat skrivas om men handla om rädda fotgängare istället.
Tyvärr är en del cyklister inte mycket bättre än vissa bilister.


Kalle

Ha…ha… cykel/gångbanor funkar för familjecykling där barn lär sig trampa och rullar i 8—15 km/h mot fotgängares 5 km/h. Även där blir det jobbigt när fotgängar går 4 st i bredd och pillar i mobilen samtidigt som dom möter 3 mammor med barnvagnar…
Racer hör till bilvägen där skillnaden i farten mot bilen är odramatisk jämfört med 500% på cykel/gångvägen.


Berth

Hundar som inte är kopplade är också trevligt när man kör på gång/cykelbana, och så skall ju gärna ägaren gå och titta på mobilen med lurar så dom är oblivious, så nej jag undviker dessa vägar om jag nu inte är ute vid 3-5 på morgonen eller 22-x på kvällen när folk är hemma.


Fotgängaren

Som synes, alltid samma ego hos vissa. Det är fel på alla andra än cyklisterna. Grattis ni lyckades att bevisa det snabbt.
Kom dock ihåg att vid färd på väg gäller samma regler som för bilisterna. Men ni har säkert en motivering till varför det är ok att köra mot rött eller att ej stanna vid obevakat övergångsställe. Vet inte hur många gånger som jag sett en bilist stanna för fotgängare vid övergångsställe och en cyklist kör om för att med en hårsmån undvika att köra på fotgängaren.
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att samsas i trafiken. Men jag håller med att en del fotgängare är virriga där de går runt på populära GC banor och förstår att det blir jobbigt. Men det är ju trots allt så att det är ditt ansvar att på det snabbare fordonet kunna ha förmågan att utvärdera faran i ditt beteende och handla därefter. I slutändan handlar det ju om att respekteta varandra och välja sina platser för var och hur man framför sitt fordon. Men de platser som jag tänkte på i mitt förra inlägg var andra platser där det inte finns en väg bredvid, t.ex strandpromenader där ”racern” far fram som om han vore ensam i världen.


Kalle

Avstånd mellan omkörande bil & cyklist på 150 cm är väl lämplig?
… då är en tunn kolfiberpinne på 75 cm med diamantspets ofarlig för bilister?
(Placerad bakom sadeln 90° utåt).


B

Det är 500 kr i böter att gå på cykelbana. Undrar om någon någon gång har blivit bötfälld av en polis för detta. Gångtrafikanter på cykelbana är ett otyg. Men det är i första hand en infrastrukturfråga. Ordentlig separation av trafikslagen. Bilväg får ge plats åt cykel.
Cykelpendling måste vara tidsmässigt konkurrenskraftig med bil eller kollektivtrafik för att fler skall välja detta miljö och hälsomässiga bästa alternativ och därför bör man sluta gnälla på ”sportcyklister” som kombinerar träning med pendling. Men det krävs ordentligt breda cykelvägar utan hinder var hundrade meter där två cyklister i varje riktning kan mötas.


Räddhågsen

Hur många cyklister inklusive de som olovligen cyklar på gångbana försöker avsiktligt skrämma eller skada fotgängare? (Med tanke på risken att själv skadas, vore det korkat, men man torde vara rätt korkad för att ens tänka tanken.) En del bilister försöker å andra sidan just skrämma och skada cyklister.
Dessutom, förutom de som avsiktligen försöker skada finns en uppenbarligen mycket vanligare inställning: eftersom det är du som cyklist som riskerar att skadas spelar det ingen roll vad vägtrafikförordningen osv säger: det är du som ska väja; det är du som i alla lägen ska undvika att bli påkörd; det är du som när sikten är begränsad för högersvängar trafik ska anpassa dig till detta (när du har grönt) – inte bilisterna; det är du som ska undvika att bli påkörd av bilister som kommer bakifrån och svänger höger in på infarter framför dig: osv. Cyklister cyklar fort, så det är bra med svängfester och allsköns hinder för att få ner farten på cyklister som cyklar för fort (mer än 15, 20 km/h). Det är inte bara de aggressiva vettvillingarna man måste vara rädd för.


Räddhågswen

En annan skillnad är att en cyklist på väg förväntar sig att där skall finnas bilar och andra fordon medan en fotgängare på en gc-väg ibland verkar uppriktigt överraskade av att det kommer en cyklist. På cykelbanan.
Cyklister hör inte hemma på gångbana (annat än när de stannat), men ibland tvingas man dit: av fotgängare, parkerade bilar, vägarbeten, osv på cykelbanan – eller av föga hänsynsfulla cyklister i bredd som inte är intresserade av att lämna plats åt mötande cyklister på en dubbelriktad cykelbana.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Cykelbanan – platsen för många olika hjul


Det är många olika typer av hjul som rullar eller är parkerade på landets cykelbanor. Här följer ett litet axplock av alla dessa olika hjul – det är stor hjul, små hjul, smala hjul, breda hjul – en härlig mosaik av gummi och alla dyker de upp där på cykelbanan!

Foto: Luca Mara


Foto: Luca Mara

Foto: Luca Mara


Foto: Mattias Bengtsson Byström






Foto: Jon Jogensjö

Foto: Jon Jogensjö


Foto: Lena Cornix

Foto: Mikael Auno


Antal kommentarer: 2

johannes

Min favorit måste vara bilen parkerad i Älvsjö pendeltågsstation. Vet någon bakgrundshistorien till den bilden?


johannes

Min favorit måste vara bilen parkerad i Älvsjö pendeltågsstation. Vet någon bakgrundshistorien till den bilden?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Trafiksäkerhetsrådet – ny trafiksäkerhetsorganisation


I dag lanseras en ny trafiksäkerhetsorganisation i landet. Bakom organisationen står Cykelfrämjandet, Svensk cykling, Cykelbranschen samt Sveriges Cykelåkerier. Så här säger deras pressmeddelande:

HÅLLBARA TRANSPORTSLAG FÅR EGEN TRAFIKSÄKERHETSORGANISATION

Trafiksäkerhet för aktiva och hållbara transportslag ska få en starkare röst i Sverige. Landets ledande cykelorganisationer går nu ihop i en bred allians och bildar Trafiksäkerhetsrådet.
– Ett nödvändigt steg för att stärka säkerheten för oskyddade trafikanter och öka andelen hållbara transporter, säger Lars Strömgren, initiativtagare till den nya alliansen.

Sverige får snart en ny en nationell cykelstrategi för att främja ökad cykling, och behovet är stort av såväl utbyggd infrastruktur för gång, cykel och kollektivtrafik, som ett moderniserat regelverk.

Att andelen resor med gång, cykel eller kollektivtrafik ökar är ett viktigt medel för att uppnå ett säkrare transportsystem. Att cykling och gång ökar är också positivt, inte minst i tider då fysisk aktivitet har blivit en bristvara. Trafiksäkerhetsfrågan för cykel- och gångtrafikanter är därför viktigare än någonsin, eftersom dessa trafikanter riskeras att utsättas av krockvåld av motorfordon. Men i samhällsdebatten läggs ett oproportionellt stor fokus på konfrontationer i trafiken mellan cykel- och gångtrafikanter. Det är bakgrunden till att Trafiksäkerhetsrådet nu startas:

– Vi menar att det idag inte finns någon organisation som med utgångspunkt i relevant kunskap och fakta, på ett trovärdigt sätt, för de aktiva och hållbara transportslagens talan. Därför startar vi nu den här organisationen, säger Lars Strömgren.

Bakom initiativet står följande organisationer: Svensk Cykling, Cykelfrämjandet, Cykelbranschen samt Sveriges Cykelåkerier, men fler väntas ansluta sig. Behovet är stort då fokus i trafiksäkerhetsarbetet tidigare varit att höja säkerheten endast för motorfordonsförare. Åtgärder för att säkerställa sänkt fordonshastighet, vilket har bevisad effekt, har inte fått samma plats i debatten. I stället riktas fokus på konflikter mellan oskyddade trafikanter, menar Lars Strömgren:

– Enligt Transportstyrelsens olycksstatisk är det endast 1 % av alla olyckor som drabbar oskyddade trafikanter som sker mellan fotgängare och cyklister. Därför borde trafiksäkerhetsarbetet inriktas på att minska olyckorna som orsakas av motorfordon.

För en fortsatt gynnsam utveckling för hållbara transportslag, något staten säger sig vilja se, följer ett ännu större behov av åtgärder i infrastrukturen för dessa transportslag. Här har den nya trafiksäkerhetsorganisationen en viktig uppgift att fylla, säger Lars Strömgren.

Trafiksäkerhetsrådet kommer att följa upp och opinionsbilda utifrån senaste forskningsrön och fakta kring trafiksäkerhet för att lyfta nivån i debatten. Exempel på frågor kan vara en sänkning av bashastigheten i tätorter, fler säkra passager för oskyddade trafikanter, välutformad infrastruktur och bättre drift och underhåll av cykelvägar och gångvägar.

Mer information finns på deras hemsida.

Tycker detta är ett mycket bra initiativ och jag önskar organisationen lycka och framgång. Det behöver alla som cyklar i dag och i framtiden.


Antal kommentarer: 5

Jocke von Scheele

Mycket bra! Sverige har länge saknat en seriös trafiksäkerhetsorganisation. Jag hoppas att denna nya aktör kan hjälpa till att sätta fokus på rätt saker i debatten och utvecklingsarbetet.


Göran Nordstrom

Mkt bra. Det finns så mkt att göra.
Tänk bara om vi alla tex skulle anmäla alla skymmande häckar på våra cykelvägar


Mikael Andersson

Verkligen behövligt initiativ eftersom NTF är en insomnad trafiksäkerhetsförening.
Och när Trafikverket liksom många kommuner i oftast mindre städer helt ignorerar säkerheten för fotgängare och cyklister.
Nu, har jag försökt att påverka Borås stad sedan Mars 2007 om att bygga ut cykelbanor men möts av ett kompakt motstånd.
Det var först efter att jag hade skrivit 13 brev till Trafikverket i Borlänge med utskrift av foton med föreslagna åtgärder av cykelväg utmed statliga vägar i Borås omnejd som en tjänsteman på Trafikverket i Göteborg utredde.
Det var först då Borås stads politiker fattade att det kanske finns något i de där förslagen från den där Mikael Andersson!
Inte ens Miljöpartisten Tom Andersson i Borås stads Trafiknämnd tog parti för mina förslag utan även han har hela tiden motarbetat mina förslag!


Alex

Angående NTF är det värt att påminna om vilka den organisationen representerar. Medlemmarna är uteslutande andra organisationer: http://ntf.se/vara-medlemmar/
Av 38 medlemsorganisationer är 23 helt eller huvudsakligen fokuserade på motorfordon, t.ex. Motorbranschens Riksförbund, Svenska Bilsportförbundet och Sveriges Åkeriföretag. Tolv är generella (t.ex. Röda Korset och Sveriges Kommuner och Landsting).
Endast tre av NTF:s medlemsorganisationer representerar oskyddade trafikanter: Fotgängarnas förening (en liten Google-sajt som inte har uppdaterats sedan 2011), Säkerhet för oskyddade trafikanter (som verkar ännu mer obskyrt) och så Cykelfrämjandet som den enda rent cykelorienterade medlemmen.
Kanske inte så konstigt att de mest ägnar sig åt att sprida fejknyheter och propagera för lagkrav på plasthatt när det gäller cykling.
Så ja, det här initiativet behövs. Det officiellt klingande namnet är… intressant.


Magnus Andersson

Tre frågor till den nya organisationen:
– Hur ska vi cyklandet att öka på landsbygden och mindre städer och inte bara i de större städerna?
– Visar snabbcyklisterna i storstäderna tillräckligt mycket respekt för fotgängare och långsamcyklisterna (avstånd etc.)?
– Cyklisterna i Köpenhamn är bra på att använda ringklockan på ett respektfullt sätt. Kan det vara något att pröva även i Sverige?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det började med ett streck på ett papper


Åren 2005 – 2006 arbetade jag med att ta fram Cykelplan 2006 för Stockholms innerstad. En förbindelse som identifierades som särskilt betydelsefull i det arbetet var sträckan mellan Gamla Stan och Tegelbacken. År 2007 fick vi sedan i uppdrag av Trafiknämnden att studera möjligheterna till att skapa en bättre förbindelse för cykeltrafiken. Vi påbörjade en utredning som 2010 resulterade i ett förslag till en ny cykelbro mellan Gamla Stan och Tegelbacken.


Rapport angående cykelbro mellan Gamla Stan och Tegelbacken, 2010

Tyvärr var det politiska läget inte så positivt till cykel på den tiden och arbetet med broförbindelsen avstannade. Cykelplan 2006 följdes sedan av Cykelplan 2012. Och den nya broförbindelsen mellan Gamla Stan och Tegelbacken ritades in i cykelplanen:


Bild från Cykelplan 2012, grön pil markerar den nya cykelbron

Nu, 10 år senare, har vi kommit många steg närmare ett förverkligande av denna cykelbro. Detta genom överenskommelsen i Sverigeförhandlingen. En överenskommelse som säger:

Det är fortfarande en lång bit kvar innan cykelbron är på plats. Och många kommer höja sina röster för att den inte skall bli av. Men vad detta visar är vikten av att få ner dessa förbindelser och streck i cykelplaner, i dokument, i utredningar. Och att fortsätta arbeta för deras förverkligande – att inte ge upp. När sedan den politiska viljan finns på plats, som den nu gör i Stockholm, då förverkligas många gånger de bra förslagen och åtgärderna.

Så det är en stor dag i en liten cykelplanerares liv!

 

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 2

Jocke von Scheele

Det vore verkligen väldigt bra om den där flaskhalsen kunde byggas bort! Idag känns det både läskigt och otroligt frustrerande att alla måste hålla samma fart som den långsammaste cyklisten på sträckan, dvs ca 12 km/h. Det händer att jag cyklar omvägen runt Västerbron, bara för att slippa det där partiet längs Riddarholmskanalen.
Detta, tillsammans med Götgatspuckeln, är de två allvarligaste bristerna i Stockholms (Sveriges?) cykelinfrastruktur. Dags att vidga den här aortan innan infarkten är ett faktum.
Det ska bli spännande att se hur det funkar med en flytbro, för övrigt. Kommer det bli böljegång i banan när vårfloden sätter in? 🙂


Anders

Och tills dess, testa cykla rakt fram på strömbron istället i södergående riktning!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*