Jag tror inte vi kan kan underskatta den sociala cyklingen, gruppcyklingen, som en av de största bidragande orsakerna till den position som cykeln som träningsform och motionsform nu har. Kanske är gruppcykling mer bidragande än både Vacchi/Adamssons bromance i rutan vid TdF och prylälskande mellanchefer i it-branschen, till att lopp där vi cyklar runt sjöar och längs fäders spår säljer slut fortare än brandsläckare i Australien? Runt om i landet samlas små och stora grupper för turer alla dagar i veckan, från den lokala grillmojen, bensinstationen och cykelhandlar´n. Det är inte så konstigt, vem gillar inte att snacka lite skit och skvallra, oavsett om det är i ett tiodelat samtal i en belgisk klunga eller över en espresso vid turens slut? Jag gör det i alla fall och har under åren bjudit in till både Happyrides och nu i närtid till soci-öl cykling:
Men jag vill trots det i alla fall slå ett slag för det helt omvända. Det inte fullt så populära. Det ensamma. Det asociala? Självcyklingen. För jag finner nog lika stor tillfredsställelse att mol allena, i sällskap av enbart mina demoner, få navigera landsbygd, skogsstigar och nejder. Men jag vet också att många har väldigt svårt för det. ”Jag har ju ingen att cykla med…”
Jag vill här vara tydlig med att jag på inte sätt vill peka ut den som känner sig för otrygg, osäker eller vad skälet än må vara, till att vara en sämre cyklist, än mindre sämre människa.
När jag inför min cykling till Spanien i somras berättade om den stundande turen var det två frågor jag fick. Ett, om jag inte var rädd? För björnar, elaka europeér och annat löst knytt. Och två, om jag verkligen skulle göra det själv? Ensam? Inte ens en ljudbok?
Själv, inte ensam!
Jag tror att vi i dagens brus faktiskt behöver en stunds självsamhet. Jag väljer att kalla det självsamhet, inte ensamhet*. Där vi i samtal med oss själva kanske både kan ställa oss de frågor vi faktiskt behöver ställa och få de svar vi inte vill ha?
Nu behöver ju inte det ena utesluta det andra, men jag tycker att du ska prova,om du ännu inte gjort det. Kanske om du är tveksam, själv tillsammans med någon? Det låter kanske märkligt, men prova att cykla med allt från 100 meter till 5 minuter mellan varandra kan vara en början…
*Ensamhet kan vara skadlig. Speciellt i jultider upplever många ensamheten som svår. Det är tyvärr så att många lever i en icke självvald ensamhet. Utan familj, vänner och släktingar. Det är ett problem, ett stort problem. Ett samhällsproblem. Det finns ett antal organisationer som arbetar med frågan, bland annat aldrigensam.com/
Akutnummer 112
Ring 112 om du behöver akut vård eller hjälp.
Vårdguiden 1177
Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning.
På telefonnummer 1177 får du ett snabbt svar om vart du ska vända dig inom vården.
Via den här länken kan du läsa mer om hur du söker vård: www.1177.se/sökvård
Mind självmordslinjen
Alla dagar kl 06-24. Telefon: 90101
Mind föräldratelefonen
Telefon: 020-85 20 00
Vardagar kl 10-15, torsdagar kl 19-21
Mind äldretelefonen
Telefon: 020-22 22 33
Vardagar kl 10-15
Hjälplinjen
Telefon: 0771-22 00 60
Tillfälligt psykologiskt stöd alla dagar kl 13-22
BRIS vuxnas telefon om barn
Telefon: 077-150 50 50
Vardagar kl 09-12
BRIS barnens telefon
Telefon: 116 111
Alla dagar kl 14-21
Rädda Barnens stödlinje
Telefon: 0200-77 88 20
Alla dagar kl 15-18
SPES
SPES telefonjour finns för dig som är närstående till någon som tagit sitt liv.
Telefon: 08-34 58 73
Alla dagar kl 19-22