Vägarbeten – därför går det åt helvete


Cyklister är den trafikantgrupp som skadas mest vid vägarbeten. Det har jag skrivit i flera inlägg och en debattartikel i Expressen om vägarbeten och cykel. Jag tänkte nu försöka beskriva varför det är så och vad som kan göras för att förbättra förhållandena. Mitt exempel är Stockholm, men det är i stort sett lika över hela landet. Gradskillnader i helvetet kan vi säga.


Trafikverket bygger portaler för trängselavgift. Då placeras livsfarliga spjut ut längs cykelbanan. Förlåtande vägmiljö är enbart för biltrafiken… Foto: Jon Jogensjö

Det som reglerar förhållandena vid vägarbeten i Stockholm är Teknisk handbok kap 5 Trafikanordningar. Där finns de krav och villkor som ett vägarbete måste uppfylla. Det ligger också till grund för utbildningen av stadens personal, entreprenörer och motsvarande som de måste genomgå för att få arbeta på stadens gator och vägar.

Det låter ju lovande detta – att det ställs krav.

Till kapitel 5 finns sedan en bilaga där en rad gator finns uppräknade, så kallade A-, B- och C-gator. Det är en redovisning av olika gators betydelse i trafiksystemet och hur, vad och när vägarbeten får förekomma här. Något motsvarande finns inte för cykelvägnätet.

Vi söker på ordet cykel i kapitel 5 och får fram följande:





Detta var allt om cykel i Teknisk handbok kapitel 5. Ett 62 sidor långt dokument, inklusive bilaga, som ligger till grund för utbildning av såväl stadens som entreprenörernas personal, och som ska berätta hur det får se ut på vägarbetsområden.

Det är alltså inte så konstigt att det många gånger ser ut som det gör och att cyklisterna är de som skadas mest vid vägarbeten. Hur de olika vägarbetena blir är helt ad hoc. Det är slumpen som avgör. Det beror till stor del på vilka individer som är inblandade och hur deras syn och kunskap om cykeltrafik är. Därför kan vägarbetet på den lilla cykelbanan där jag bor vara bättre anordnad än på det stora pendlingsstråket med tusentals cyklister.

Ingen styrning, inga krav – då blir det som det blir. Sanktionerat av väghållaren/staden.

Det ligger sällan i entreprenörens intresse att göra mer än de anser nödvändigt – sånt kostar bara tid och pengar. Och cykeltrafik utgör inte heller någon stor fara för vägarbetaren. De olyckorna lyser i stort sett med sin frånvaro i olycksstatistiken. Cykeltrafiken utgör mer ett irritationsmoment, en störning, i arbetet.

Är det lika illa överallt? Ja det är det skulle jag säga – det är nyanser i grått. Olyckorna är spridda över hela landet. Även de krav som ställs (eller inte ställs) är lika undermåliga. Här finns Trafikverkets utbildning Säkerhet på väg och Sveriges kommuner och landstings (SKL) handbok Arbete på väg. Bägge är undermåliga när det kommer till krav, råd och riktlinjer för cykeltrafik – i samma klass som Stockholms Tekniska handbok.

Göteborg försöker nu, år 2015, bringa lite ordning och reda genom att ta fram ny krav och riktlinjer:

Teoretiskt i varje fall. Det kommer att kräva tid, mod och stark vilja att få igenom dessa förändringar då utgångsläget i stort sett är detsamma som i Stockholm och övriga landet. Göteborg är ju annars mest känt för att det ofta såg ut så här vid vägarbeten för cykel:

Skylten visar tydligt den bristande kunskap som råder på området. Men den visar också en annan okunskap. Den näst största skadegruppen vid vägarbeten är gående (40 procent för cyklister, 34 procent för gående), så den säkerhetshöjande effekten av att kliva av cykeln och leda den till fots är nästan lika med noll!

Och som någon med större insikt och kunskap på området skrivit på skylten handlar det om:

”Lär er att planera istället”

Och hur lär man sig då att planera vägarbeten för cykel?

Så här säger VTI i sin rapport Vägarbeten på cykelvägar. Kunskapssammanställning och problembeskrivning:
De riktlinjer och rekommendationer som finns idag för vägarbete på och i anslutning till cykelvägar är inte felaktiga, men ofta otillräckliga och otydliga och behöver i större omfattning preciseras och följas av konkreta exempel.

Detta behövs göras enligt VTI:

  • Förtydliga och utöka riktlinjerna för vägarbeten på och i anslutning till cykelvägar
  • Lyft också fram komfort- och framkomlighetsaspekter.
  • Hantera inte slentrianmässigt cyklister och fotgängare som en homogen grupp, utan skilj på dem i de fall de har olika behov och förutsättningar.
  • Anpassa riktlinjerna efter cykeltrafikens omfattning och typen av infrastruktur.
  • Ange tydliga krav för tillåten tidsrymd för återställning av ytskikt.
  • Komplettera föreskrifter och riktlinjer/instruktioner med tydliga exempel.
  • Använd temporära färgmarkeringar i ytan vid omledning av cykeltrafik, när väglaget tillåter.
  • Informera om extra restid vid omledning.
  • Använd varningslampor på utmärkningsmaterial och avspärrningar i större utsträckning.
  • Hitta en alternativ utformning av körplåtar av stål.
  • Använd hasighetsdämpande åtgärder med stor försiktighet och endast när det är absolut nödvändigt.
  • Utöka uppföljning och kontroll för högre efterlevnad av uppsatta riktlinjer.
  • Komplettera gärna med att samla in cyklisternas observationer.
  • Verka för en kompetenshöjning hos utförande personal kring cyklisters behov.
  • Ställ krav på kompetens.
  • Anordna särskilda insiktsutbildningar.
  • Komplettera kursen ”Säkerhet på väg” med utbildningsmaterial om
  • cyklister.
  • Markupplåtelse för övriga arbeten måste leva upp till gällande krav och polisen bör i större utsträckning delta i uppföljningen.

Det var väl inte så märkvärdigt? Tämligen basic, kan jag tycka. Något jag efterfrågar gång på gång här på bloggen – var professionell i hanteringen av cykeltrafik. Detta är ju något som sedan länge finns och görs för biltrafiken, men som lyser med sin frånvaro för cykeltrafiken. Så då är det bara att sätta igång och ta fram detta. Och vilka ska då göra det?

Det är något som de stora kommunerna kan göra själva – ta fram tydliga krav och riktlinjer för vad som ska gälla för cykeltrafik och vägarbeten. Göteborg har ju redan börjat – se och lär av dem.

Övriga kommuner bör ställa krav på SKL att de skyndsamt ska ta fram tydliga krav och riktlinjer för cykeltrafik och vägarbeten. Det är mycket tydligt att handboken Arbete på väg inte på långa vägar räcker till då den i stort sett inte hanterar cykeltrafik. De råd som finns i GCM-handboken är också långt ifrån tillräckliga, samt används i mycket liten utsträckning.

Sedan bör ju även Trafikverket skyndsamt komplettera utbildningen Säkerhet på väg med ett utförligt cykelavsnitt och cykelutbildning.

Detta är ett sätt att på sikt komma till rätta med de stora säkerhets- och framkomlighetsproblem som råder för cyklister (och gående) vid vägarbeten. Så att cykeltrafiken (och gång) i framtiden slipper vägarbetsområden som dessa:


Ingen omledning, ingen information. Cykelbanan avgrävd och cyklisterna (och gående) får själva lösa situationen – inte konstigt att det går åt helvete många gånger. Foto: Mattias Bäcklund


Vad prioriterar vi? Den tillfälliga körbanan är asfalterad, tydlig och jämn. Gång- och cykelbanan är mer grusad puckelpist och saknar belysning. Inte lätt och säkert att cykla här. Eller att ta sig fram med rullator som mannen på bilden gör.


Många kommuner arbetar aktivt för att fler ska gå och cykla till skolan. Detta är barnens cykelväg till skolan… Foto: Alvin Lindstam

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 5

Jonas

Så här ser det ut på ett så kallat prioriterad cykelstråk vid Hägersten, strax söder om Stockholms innerstad, just nu:
http://1drv.ms/1RHAJ76
Hela cykelbanan är blockerad. Det är svårt att med t.ex. en dubbelbarnvagn ta dig förbi på gångbanedelen.
Entreprenören (Svevia) tänker låta det se ut så här i en vecka, tills nästa städdag inträffar.


Krister Isaksson

Jonas, bra exempel. Såg/hörde att P4 Stockholms trafikredaktion gick ut med en varning om detta i morse. En annan lösning, om krav fanns på säker och funktionell omledning fanns, hade ju varit att ta bort 4-5 parkeringsplatser och leda ut cykeltrafiken på dem. Innanför tung avspärrning. Men sådana krav ställs inte…


Ingrid

Ett grundläggande krav som jag ser det är att det ska stå varningsskyltar om begränsad framkomlighet i närmast föregående korsningar även på gc-vägnätet. Dessutom bör de som sätter ut skyltar ha någon insikt om hur huvudstråken går och inte ställa skyltar enligt antaganden om att alla kommit in i området samma väg som de kommit dit med stora motorfordon. och att en del har breda ekipage som cykelkärror, lastcyklar, tvillingvagnar, andra är människor som inte tar sig fram överallt och är livrädda att falla.
Jag undrar alltid om de som ställer upp en skylt om vägarbete precis bredvid gropen i vägen tror att den inte syns.


Trafikistan.se

Jag vill ge ett positivt exempel från Göteborg: AGILA CHIKANER! De var alltid neutraliserade vid morgon- och kvällsrusningen och drogs bara fram när arbetet verkligen så krävde. Se http://trafikistan.se/tack-for-agila-chikaner/ .
Engångsgrej eller statuerande exempel? Det återstår att se, men jag berömde Trafikkontoret och de gillade.
Ett par år tidigare var det en helt annan visa vid Svenska Mässan i närheten. Då stod chikaner uppställda länge fast mina obrutna sigill visade att det inte pågick något arbete. Det var ren lathet att hindren fick stå kvar.


Claus

Vägarbeare klagar ofta över sin säkerhet i förhållande till biltrafiken. Det kan ju vara nyttigt att informera ansvariga om att vi cyklister ofta har båda körkort och bil också och att om vägarbetarna har attityden att de struntar i vår säkerhet kan det lätt leda till att vi struntar i deras säkerhet när vi sätter oss bakom ratten! Det finns säkert cyklister som till och med kör långtradare….
Detta bör vi påpeka genom att mailbomba företagen och kommunerna varje gång säkerheten åsidosätts för oss.
Vid ett vägarbete på GC banan fick jag ta vägen ut i det gräsbevuxna diket mellan väg och GC bana då grävmaskinen blockerade GC banan. Jag påtalade detta för de ansvariga på kommunen. Dagen efter hade jag kameran redo då jag kom till vägarbetet, då körde grävmaskinen undan för att släppa fram mig 🙂 Sedan blev det även skyltad omledning.



Asfalten skriker – kom cykla på mig!


Se på bilden. Tom och öde asfalt. Så är det nästan alltid, nästa alla årets timmar – helt öde. Där ligger en fin och bra asfaltsyta som bara skriker – kom cykla på mig!

Se på nästa bild. Samma bro, fast på andra sidan. Fullt av gående och cyklister som trängs på ett begränsat utrymme:

Hur kan detta komma sig?

Den östra sidan, den tomma asfaltsytan, är en serviceväg som används vid underhåll av spår och bro. Det innebär att den stora delar av årets alla timmar är tom – helt öde. Man är ju inte där och mekar med bron och spåren 24 timmar om dygnet.

Är det att utnyttja våra gemensamma investeringar och resurser på bästa sätt?

Trafikverket har ett arbetssätt för att verka för ett mer hållbart resande, ett arbetssätt som kallas för fyrstegsprincipen. Så här lyder den:

Fyrstegsprincipen

  1. Tänk om
    Det första steget handlar om att först och främst överväga åtgärder som kan påverka behovet av transporter och resor samt valet av transportsätt.   
  2. Optimera
    Det andra steget innebär att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.
  3. Bygg om
    Vid behov genomförs det tredje steget som innebär begränsade ombyggnationer. 
  4. Bygg nytt
    Det fjärde steget genomförs om behovet inte kan tillgodoses i de tre tidigare stegen. Det betyder nyinvesteringoch/eller större ombyggnadsåtgärder.

Jag fastnar särskilt vid punkt två, optimera: ”…effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen”

Här har vi alltså en yta som står helt tom majoriteten av årets alla timmar, och en annan yta som många gånger är fylld av trafikanter. Vad skulle hända om trafikanterna även kunde utnyttja den östra sidan – det vill säga om man optimerade utnyttjandet av befintlig infrastruktur. Utnyttjandet av servicevägen som serviceväg är totalt sett inte många dagar om året. Resten av tiden är servicevägen tom och då kan gående och cyklister använda ytan. Fördubblad kapacitet över en natt – vilken enastående trimning och effektivisering av trafiksystemet – och till en låg kostnad!

Här kommer då en del invändningar att komma.

En invändning är att det inte går att ha en massa gående och cyklister när man utför servicearbete. Helt rätt, det vore högst olämpligt. Då gör vi som Trafikverket gör vid servicearbete i till exempel Södra och Norra Länken – förbindelsen stängs av för trafikanterna och de hänvisas till andra vägar. Lämpligen till andra sidan bron. Inte särskilt märkligt, finns redan rutiner för sådant och med ett bra informations- och avstängningssystem upplyses trafikanterna i god tid om förutsättningarna på bron. Och allt styrs från trafikledningscentralen Trafik Stockholm. Även trafikredaktionen på P4 Radio Stockholm kan meddela när förbindelsen är stängd, numera sänder de ju trafikinformation för cyklister.

En annan invändning som kommer att komma är säkerhetsaspekter – spårområdet är tillgängligt från servicevägen. Lös det säger jag då.

Nästa invändning är att det finns ju inga ramper i var ände av servicevägen som ansluter till gång- och cykelvägnätet. Då bygger vi dem säger jag då. Ett statligt verk som byggt Södra Länken, Norra Länken, Citybanan, Citytunneln och till slut kom igenom Hallandsåsen borde nog klara av en så liten och enkel uppgift som att fixa två gång- och cykelramper i var ände av bron – tycker i varje fall jag. Men för att vara säker visar jag två principskisser på hur ramperna kan utföras:


Gång- och cykelramp på södra sidan


Gång- och cykelramp på norra sidan

Och vips så har vi nu en helt ny och effektiv förbindelse mellan söderort och Södermalm. Till en liten kostnad för samhället och till en mycket stor nytta för samhället. Tänk så enkelt det är ibland!


En ny och viktig förbindelse, en pulsåder, mellan söderort och Södermalm! Ligger där och slumrar och bara väntar på att förverkligas.

Vi kan också se att en sådan åtgärd skulle vara av betydelse för näringslivets transporter och leda till bättre framkomlighet och tillgänglighet för dem.


Flera transporter i veckan sker på bron av cykelåkeriet MOVEBYBiKE

Allt detta helt i linje med fyrstegsprincipen – att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.

Så Trafikverket, här har ni nu ett gyllene tillfälle och ett bra exempel att använda fyrstegsprincipen. Ett tillfälle att snabbt förbättra framkomligheten och tillgängligheten för gående och cyklister – de mest hållbara transportsätten.

Ingen tid att slösa, bara att sätta igång. Den tomma asfalten har skrikigt efter cyklister länge nog.

Uppdaterad 2015-11-25:
Här kan ni läsa Trafikverkets svar på min idé om att göra cykelbana av servicevägen.


Relaterade inlägg:

          Antal kommentarer: 6

          Marschupp

          Från Årstasida ser det här rätt enkelt att genomföra. Från Södermalmssida är det Lite jobbigare. Först ska man åka upp över ledningar, sen nerför mot Tantogatan som ligger under järnvägen. Visst går det, men det är lite berg och dalbana känsla.
          Dessutom ger detta inte mycket. Det är visst många som går/cyklar över bron, men det går att trampa på i 20-25 även i rusningstid. För att vinna något ska man skicka gående på ena sida och cyklister på andra, och hur många kommer att förstå det?
          Det lär finns mer intressanta investeringar. Som att få fortsätta på den nya Älvjsöbågen.


          Magnus

          Marschupp: En liten invänding här känner jag är att resonemang av typen att ”just den här lösningen ger inte så mycket” är en del av problemet när det gäller cykelinfrastruktur. Även om varje förbättring i sig inte är radikal kan många såna smärre förbättringar leda till en betydligt smidigare cykeltur. Och på samma sätt bidrar ”Äh, det går ju att cykla runt” negativt.
          Sen exakt hur mycket just den här lösningen ger beror väl på var man kommer ifrån och vart man är på väg. För oss som kommer från Årstahållet och ska vidare rakt fram/österut skulle det kunna bli en ganska trevlig genväg och totalt sett mindre berg- och dalbana : )


          Krister Isaksson

          Magnus, tack för din beskrivning. Det är till stor del det som detta handlar om – att bygga ett helt system. Där denna åtgärd bara skulle vara en del i det större systemet. Ser vi till stadens cykelplan och att Södermalms allé är utpekat som ett pendlingsstråk som knyts ihop med Folkungagatan så är det helt plötsligt ett helt annat stråk vi ser framför oss.


          Arne B

          Många gånger har jag fantiserat om en cykelled längs med järnvägen in mot Stockholm. En led likt den på Årstabron som följer spåren mellan Stockholm och (söder)förort.


          Arne B

          Jag skulle ju egentligen skriva ”Jättebra Krister!” 😉



          Förbättringen blev ett livsfarligt spett


          För ett tag sedan skrev jag inlägget:
          Så ”förbättrar” Trafikkontoret – inte säkrare för cyklister eller skolbarn 

          I inlägget visade jag att det som Trafikkontoret byggt och kallade förbättringar för skolbarnen i själva verket var försämringar för de som går och cyklar. Som så många gånger förr hade de inte följt handböcker eller politiskt fattade beslut utan hittat på egna tokigheter. Och den så kallade förbättringen blev en försämring.

          Nu kan vi på platsen se några försök till – förbättringar?

          De enorma skyltarna som sattes upp och skymde sikten för trafikanterna är sedan en tid borta. Och nu kan vi se varandra – hurra! Det var ju onekligen en förbättring, eller snarare en återgång till hur det såg ut innan den så kallade förbättringen med skyltar genomfördes…


          Skyltarna som var en del av ”förbättringen” är nu borta, och sikten återställd…

          Men…

          Se här vad som lämnats kvar i direkt anslutning till cykelbanan:

          Ett fint spett, utmärkt att spetsa skolbarnen och övriga på. Här har alltså hen som tog bort skyltarna och entreprenörens arbetsledare, stadens byggledare, stadens anläggningsansvarig och slutligen stadens projektledare alla missat denna lilla sak. Det har sannolikt varit både så kallad slut- och garantibestiktning av arbetet och platsen.

          Men hej, ett livsfarligt spett är ju inte helt lätt att upptäcka!

          En bit bort ligger förresten ”förbättringsskyltarna” och skräpar, och har så gjort i många månader. Väldigt talande tycker jag…

          Relaterade inlägg:

          Antal kommentarer: 4

          Anders J

          ETT av spetten hade de i alla fall vett att böja ner och bort från passagen – varför inte båda? Och hur ser det ut där den andra skylten stått?


          E

          Vilka idioter. Alla inblandade får gärna lämna landet och inte komma tillbaka.


          Oscar V

          Anders J: Eller så är det en bil som var lite snett ute. Eftersom bara ett är nedböjdt tror jag tyvärr det är troligare 🙁


          Oscar V

          Anders J: Eller så är det en bil som var lite snett ute. Eftersom bara ett är nedböjdt tror jag tyvärr det är troligare 🙁



          Varför blir det som det blir?


          Har tidigare skrivit om stolparna som placerades mitt i cykelbanan på Hornsbergs strand.

          Nu bygger staden om dessa åtta platser, staden kom till insikt att utformningen kanske inte var så lämplig.


          Foto: Anders Vallin

          Men hur blev det så här från början? Varför placerades stolparna i cykelbanan? Var det ingen som såg det tokiga från början?

          Jag arbetade som cykelansvarig på Trafikkontoret när denna cykelbana planerades och utformades. Min kollega X deltog i projektet och bad mig granska ritningarna på cykelbanan. Jag anmärkte då på den olämpliga utformningen av övergångsställena och placeringen av stolparna. Och påtalade att vi tagit fram en typlösning för hur sådana här punkter ska utformas för att vara funktionella och säkra. Och att det är den lösningen som skall användas. Här är typlösningen:


          Typlösning från handboken Cykeln i staden

          Det svar jag fick och det som hände illustrerar mycket väl hur cykel hanterades och fortfarande hanteras när staden växer och bygger nytt.

          Svaret var:
          Det var inte möjligt att bygga cykelbanan och övergångsställena på något annat sätt. Det var nämligen av yttersta vikt, enligt inblandade arkitekter, att kantstenslinjen utmed gatan följde samma linje som stenmurens linje.

          Och så blev det. Det spelade ingen roll vad jag sade, att jag påtalade för mina chefer det olämpliga med utformningen, det spelade ingen roll vad någon handbok och typlösning sa skulle göras. Linjerna var det som var viktiga och skulle gälla – över allt annat. Linjer som ser bra ut på en ritning och från 500 meters höjd. Ni kan se på bilderna nedan hur linjen för mur och kantsten följer varandra:


          Så här kan det gå till när vi planerar, när vi bygger stad och trafiksystem. Det är på intet sätt något undantag, ni kan läsa om fler exempel i relaterade inlägg nedan. Cykelns status, cykelkompetens och konsekvenser för cykeltrafiken och de individer som cyklar väger många gånger mycket lätt i stadsbyggandet.

          Forskaren Martin Emanuel konstaterar i sin doktorsavhandling ”Trafikslag på undantag”:

          ”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.”

          Nu byggs alla åtta platser om – enligt typlösningen. Linjerna är uppenbarligen inte lika viktiga längre. Vi får väl hoppas att trägen vinner…

          Relaterade inlägg:

           

          Antal kommentarer: 7

          Jocke von Scheele

          Det man undrar över är vem som avgjorde att arkitekternas estetiska ambitioner gick före dina invändningar. Att arkitekten påtalar linjer och andra estetiska aspekter är ju helt i sin ordning, och de hade ju rätt i sak. Men felet ligger ju i prioriteringen mellan estetiken och trafiksäkerheten/framkomligheten. Var låg det beslutet?


          Krister Isaksson

          Jocke, fick sällan uppbackning av mina chefer när saker ställdes på sin spets och då väger en cykelplanerares ord och kompetens mycket lätt i dessa sammanhang. Där har du en förklaring. En annan är att politiken ställde inga krav på förvaltningarna vad gäller cykel. Det verkar vara ett annat läge nu när Trafiknämnden ju läxar upp sin förvaltning.


          Christian

          Hade ju gått utmärkt att behålla de rena linjerna om man i stället för ”öra” i vägbanan breddade hela cykelbanan motsvarande örats djup. Det är klart, då hade det blivit lite sämre framkomlighet för bilarna.


          Tomas Granditsky

          Men det är skönt att veta att linjerna är snygga när man faller efter att ha kört in i stolpen 😀


          Holmis

          Undras om det rentav är samma arkitekt som ligger bakom den rätvinkliga cykelbanan vid Hammarby sluss på Södermalm…..



          Lövhalka existerar inte


          För majoriteten av landets kommuner och Trafikverket existerar inte lövhalka på cykelbanorna. De har nämligen valt att definiera löv som skräp. Och därmed behöver löven endast städas bort från cykelbanorna när de sista löven fallit från träden.

          Vi som cyklar har nog en liten annan uppfattning och erfarenhet vad gäller löv på cykelbanorna. Även Statens väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) har en annan uppfattning. VTI redovisar klart och tydligt att mängder av cykelolyckor har sin bakgrund i lövhalka:

          – Det kan bli väldigt halt och allvarliga skador, effekten är densamma som vid ishalka, säger forskaren Anna Niska vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

          Av alla cykelolyckor med personskador i oktober månad 2007 – 2012 berodde 11 procent på lövhalka.

          Trafikoperatörerna av spårtrafik har även de en helt annan uppfattning om löv och vilka konsekvenser som kommer av dem – lövhalka!

          Slutsatsen är glasklar – löv på cykelbanan innebär lövhalka och leder till olyckor där människor kommer till skada.

          Men alltså inte glasklart för landets kommuner och Trafikverket som ju inte gör tillräckliga insatser. Vad landets väghållare gör genom att klassa löv som skräp och inte halka är att de lägger över allt ansvar på trafikanterna att hantera situationen. Vidare så talar de klart och tydligt om att nollvisionen omfattar inte cykeltrafiken.

          Ett annat förhållningssätt som väghållarna kunde ha är ju att hantera löven som man hanterar is- och snöhalka. Att de helt enkelt åkte ut vid behov och sopade bort löven från cykelbanorna. Inte särskilt avancerat kan jag tycka men ändå sker det inte.

          Vilka är det då som bestämmer över våra väghållare? Jo det är ju vi, genom våra folkvalda politiker. Så då kanske vi skulle ta och kräva en ändring av dem. Om de nu vill arbete för nollvisionen och för ett ökat och säkert cyklande…

          Här följer några exempel på skräpiga cykelbanor, dock helt utan lövhalka…


          Upp- /nersförsbacke och kurva. Sladdar nerför och slirar uppför. Men inte är det lövhalka inte!


          Allt är inte bara lövskräp, även barrskräp finns det gott om på cykelbanorna! Men varken löv- eller barrhalka existerar!


          Se vilken fin matta av lövskräp! Så mycket löv att det knappt går att se asfalten under. Men lövhalka är det definitivt inte!

          Uppdaterad 2015-10-28:

          Fick tips på twitter om att Nacka kommun regelbundet sopar bort löv från cykelbanor. Ställde frågan till kommunen om så var fallet och här är deras svar:

          Bra där Nacka! Nu hoppas vi att fler följer detta goda exempel och skapar säker och bra framkomlighet för cykeltrafik. Lösningen finns och är enkel och billig.

          Uppdaterad 2015-11-02:


          Foto: Helena Sahlén Folke

          Som om problemen med löv på cykelbanorna inte var nog. När gräset i parken ska bli fint och rensas från löven, vad gör vi då? Självklart blåser vi ut löven på cykelbanan. En lämplig plats att lägga skräp på. Genomfört av den Stadsdelsförvaltning som anser att cykeltrafik sker på nåder i stadens parker. Så då blir jag inte särskilt förvånad över att de även anser att cykelbanan är en lämplig uppsamlingsplats för parkens löv. Inte så vanligt att vi ser motsvarande på Rålambshovsledens körbanor. Det är skillnad på trafikant och trafikant.

          Uppdaterad 2015-11-06:

          Vi kan konstatera att staden fortsätter med den något märkliga metoden att blåsa rent gräset från löv och lägga löven på cykelbanorna. Som om det inte fanns något annat sätt. Vilket det ju självklart gör. Detta sätt är det enkla och billiga sättet – och där cyklar man ju bara…



          Frågade stadens trafikborgarråd om detta är ett rimligt sätt att utföra arbetet på. Fick ett snabbt och positivt besked:

          Så då får vi hoppas att borgarrådets mycket tydliga besked även når ut till ansvariga tjänstemän i förvaltningarna som uppenbarligen tycker detta är lämpliga arbetsmetoder.

          Relaterade inlägg:

          Antal kommentarer: 8

          felix reychman

          Tror bestämt vi, typ, bor grannar…
          Så glad att jag slipper just de backarna…
          Sånt här är faktiskt en av anledningarna till att jag helt enkelt slutar cykla när det blir för mörkt och kallt framåt oktober. Jag betraktar mig som en rätt van och generellt orädd cyklist. Jag har inga problem med skogen eller höga hastigheter, jag gillar när cykeln lättar i ett gupp i en nedförsbacke, men jag tycker ändå det är för otäckt att cykla från ungefär nu fram till mars/april.


          Krister Isaksson

          Felix, de backarna är utmanande under höst (löv) och vinter (snö/is). Särskilt när man som jag ofta har cykelkärra påkopplad. Och så ska inte vardagscyklingen vara. Det ska inte vara en extremsport, det ska vara tryggt och tillförlitligt – en sådan miljö som vi skapar för biltrafiken.


          Mia

          En annan sak, förutom halkan, som är läskig med alla löven är att man ser inte vad som finns under dem. Brunnslock, kanter, sprickor osv. Det blir lite som att cykla på chans, går det så går det.


          Krister Isaksson

          Mia, visst är det så. Hela färden blir genast mer osäker och otrygg. I en tid när nästan alla kommuner säger att de vill att fler ska cykla och de ska cykla säkert…


          Björn Eriksson

          Nästan lite komiskt, på svt:s vädersite hade de lövhalka som ämne, så jag mailade länken till den här sidan till den meteorolog som var ansvarig för dagen. 27/10 var det. sen om hon läste är en annan fråga.



          Här vill mina cyklar bo och parkera!


           

          Jag har ju tidigare skrivit om cykelplaneringen i exploateringsområdet Årstafältet här i Stockholm och att det ser lovande ut. Nu börjar vi se de första tecknen på att vi kanske går en ny morgondag tillmötes.

          Nu handlar det om cykelparkering. Och en mycket genomtänkt och lovande sådan. Ett helt kvarter där vi ser att det planeras bra cykelparkeringar för både boende och besökare. På detaljplanespråk är det Valla 1 och kvarter C där Erik Wallin är byggherre. Här planeras väl utformade och dimensionerade cykelrum i entréplan till de olika fastigheterna. Rum som till och med är förbereda för att kunna rymma lastcyklar och cykelkärror. Cykelrummen finns i direkt anslutning till entréer och ger direkt access till kringliggande cykel- och gatunät och bostäderna. Parkeringstalet är 2,5 cyklar på 97 lägenheter vilket sammanlagt ger 242 platser. Alla dessa platser är inomhus i cykelrummen.

          Utöver cykelparkeringar förbereds även utrymme för cykelverkstad/butik/café.

          Här en planbild som visar var cykelparkeringarna och cykelverkstaden är lokaliserade:

          Här är några gatuvyer och illustrationer över entréerna till cykelrummen:


          Bilder från kvalitetsprogrammet för Valla 1 kv C

          Cykelrum i entréplanet, dörrar som öppnas automatiskt. Dörrar tillräckligt breda för att klara lastcyklar, cykelkärror osv. Sedan en cykelverkstad runt hörnet. Det blir enkelt, tryggt och säkert att leva ett liv med cykel här.

          Utöver cykelparkeringarna inomhus planeras korttids-/besöksparkeringar på gatumark. Dessa är utformade på sådant sätt att de enkelt kan utökas om behovet finns. Något jag är övertygad om kommer att behövas.

          Så byggherrar, fastighetsägare, husarkitekter med flera, här har ni modellen för era fastigheter. Anta utmaningen och skapa ännu bättre lösningar och funktioner för cykelparkering i och vid era bostäder – se till att era kunder kan leva ett enkelt liv med cykeln.  Detta är framtiden ni ser. Och jag lovar er, betalningsviljan för detta finns – det går att göra affärer.

           

          Relaterade inlägg:

           

           

          Antal kommentarer: 3

          Erik stigell

          Fantastiskt kul med ett gott exempel i Stockholm. Borde utvärderas ordentligt så att det blir ännu bättre som exempel.


          Jocke von Scheele

          Det ska bli mycket intressant att se hur det funkar i praktiken med dessa cykelrum. Alla cykelförvaringar inomhus jag sett har nämligen drabbats av samma problem: de blir överfulla och blir mycket snabbt deponier, snarare än parkeringsytor. Anledningarna är framförallt två:
          1. Det är för trångt. Cyklar tar mer plats än man tror, åtminstone om alla cyklar ska vara åtkomliga på ett sätt som gör att de inte trasslar ihop sig med varandra och det blir krångligt att använda dem.
          2. Det är gratis. Det kan tyckas vara en konstig invändning, men om det inte kostar något att bara lämna sin cykel där, så kommer folk göra det. Man hade en cykel, men den var lite skruttig och man slutade använda den. Man kanske rentav har flyttat och orkade inte ta hand om cykeln, som ändå inte var värd så mycket.
          Man kanske kan lösa det, som många hyresvärdar eller brf:er försöker, genom att ha rensningar då och då, men fortfarande kommer folk som har ett eller flera gamla cykellik behålla dem i cykelrummet, så länge det är enklare än att ta hand om dem.
          Så för att dessa ska fungera krävs att de både är rymliga och att man jobbar väldigt aktivt på att hålla dem fräscha och ”igång”. Annars blir det cykelinfarkt och så står man där med ett oanvändbart cykelrum.


          ekstromenator

          Vi får hoppas att det även blir tvättplats där det går att tvätta cykeln inomhus, a & o för att hålla cykeln igång året runt.