Uppror på stadens cykelbanor!

Här är de nya sopsaltstråken i Stockholm:

Söderort och Södermalm

Västerort, Kungsholmen, Norrmalm och Gamla Stan

Det är en omfattande utökning, från 6 mil till 12 mil cykelvägar som ska sopsaltas säsongen 2014-15. Det är många av de stora cykelstråken i söder- respektive västerort. Denna säsong blir det även fler sträckor i innerstaden med bland annat:

• Stadsgårdsleden
• Årstabron/Tanto
• Liljeholmsbron
• Långholmsgatan
• Västerbron
• Söder Mälarstrand
• Skeppsbron
• Munkbron
• Sveavägen

Nu börjar vi verkligen närma oss ett sammanhängande cykelnät som täcker stora delar av staden. Vi blir många som kommer stöta på sopsaltaren denna säsong, härligt!

Här kan du läsa mer på stadens hemsida

Relaterade inlägg:

• Facit finns nu -sopsaltade cykelvägar är bättre
• Intervjuad i P4 Stockholm om sopsaltaren
• Hyllning till sopsaltaren
• Sopsaltaren – hur går det?
• Sopsaltning i Köpenhamn
• Sopsaltning i Linköping
• 30 – 60 % längre restid på vintern pga. dålig snöröjning
• Inget mer grus på cykelvägarna

Så har jag då farit runt med lastcykel ett halvår. Onekligen har en ny dimension av cyklandet kommit in i mitt liv, en dimension som till stora delar är mycket positiv. Tänkte dela med mig av mina erfarenheter av lastcyklandet i två delar här på bloggen.

Maskinen som jag far omkring på är Butchers & Bicycles MK1-E. En trehjulig lastcykel med elassistans.

Butchers & Bicycles MK1-E. Foto: Luca Mara

Ramen är i aluminium och cykeln är försedd med en låda fram med barnsits/bälten samt kapell. Cykeln klarar last upp till 100 kg. Bromsarna är hydrauliska skivbromsar på alla tre hjulen.  Elmotorn har en effekt på 250W, driver vevpartiet och cykeln upp till 25 km/t. Från en cykeldator monterad på styret ställer du in effektläge med mera. Cykeln är också utrustad med NuVincis steglösa navväxlingssystem.

Det unika med denna lastcykel är att den har en tiltfunktion vilket gör att, till skillnad mot andra trehjuliga lastcyklar, man inte behöver bromsa in kraftigt och cykla långsamt i kurvorna utan den uppför sig mer som en vanlig cykel i kurvor.

Full tilt i svängarna! Foto: Luca Mara

Tilt och sväng på framhjulen. Foto: Luca Mara

Hur är det då att cykla med lastcykel?

Kul och väldigt praktiskt är två ord som sammanfattar det. Tiltfunktionen tog ett tag att vänja sig vid men när väl tekniken sitter så är det en härlig känsla att med en stor trehjuling full med last eller barn svepa fram i kurvorna. Skillnaden mot en vanlig cykel är att här både lutar du cykeln i kurvorna samtidigt som du styr med framhjulen, något som i början inte kändes helt naturligt och självklart. Du lägger ju inte ner en vanlig cykel i kurvan och sedan styr med styret i kurvan, då går det illa! Men här måste du göra det, och kan göra det, då tiltningen inte alltid räcker till för att komma runt kurvan.

Lastning av cykeln är lätt, lägg allt du behöver i lådan! Och det ryms en hel del i lådan som har måtten 90 x 60 x 60 cm. Modellen jag använder har en barnsits med trepunktsbälten och plats för två barn. För regniga dagar och kylslaget väder finns även ett kapell att montera ovanpå lådan.

Foto: Luca Mara

Fram på lådan finns en dörr som gör det enkelt att kliva in och ur. Dörren är försedd med ett barnsäkert lås. Ett kraftigt parkeringsstöd gör cykeln mycket stadig. Stödet opererar du från förarplatsen. Jag har cyklat en hel del med barn och cykelkärra, med lastcykel uppstår en helt annan dimension och kontakt med barnen då man har dem framför sig och mycket närmare – helt underbart! Barnens vy och utsikt från lastcykeln är också avsevärt större och bättre än från en cykelkärra.

Elmotor anser jag är mer eller mindre ett måste om du vill cykla i kuperad terräng, ha last samt cykla längre sträckor. Det är annars mycket tungt och slitsamt att cykla. Cyklar du mycket stadscykling underlättar även elmotorn vid alla starter som sker vid korsningar och liknande. Med elmotorn inkopplad är det enkelt att ta sig upp för de brantaste backarna, även med tung last. En liten finess som finns är en så kallad boostfunktion som kan kopplas in och som ger lite assistans när du till exempel går med cykeln och har tung last. Räckvidden på batteriet är ca 70 km på lägsta effektläget, på mellanläget ca 45 km och behöver du maxeffekt hela tiden är räckvidden ca 25 km. Kapaciteten på batteriet och därmed räckvidden är i minsta laget och vid daglig cykling krävs frekvent laddning av batteriet.

Elmotorn monterad vid vevpartiet. Foto: Luca Mara

Cockpiten. Foto: Luca Mara

Hela cykeln andas kvalitet. Det är många fina, väl genomtänkta och utförda detaljlösningar. Tiltfunktionen är en tämligen avancerad mekanisk konstruktion med många komponenter. Hur den klarar sig över tiden återstår att se. Vad som inte är lika bra är laddningen av batteriet. Batteriet är placerat i bakre delen av lastlådan i ett låsbart fack, det är en snygg lösning men inte särskilt praktisk då man frekvent måste ladda batteriet – det är nämligen inte helt lätt att få i/ur batteriet ur facket, särskilt inte då man har kapellet monterat.

Batteri och batterifacket. Foto: Luca Mara

Här skulle en lösning med laddkontakt på utsidan av lådan varit mycket bra. Varför ska man behöva ta i/ur batteriet varje gång man ska ladda det?

Utmanaren! Foto: Luca Mara

Cykeln är utrustad med Reelight SL200 belysning som är monterad vid respektive hjul. Fungerar tillfredsställande i stadsmiljö men när du kommer till mörkare områden är ljuset inte tillräckligt. Och det är inte helt lätt att lösa på ett bra och snyggt sätt. Bakljuset är enkelt att lösa, bara att montera på sadelstolpen. Men framljuset är svårare att lösa. Att montera belysning på styret är en möjlighet, men har du kapellet monterat eller lite högre last fungerar inte denna placering. Då måste du vara lite händig och fixa en egen, hemsnickrad, lösning. Här borde tillverkaren utforma en bra och snygg lösning för en kraftigare belysning.

Limousinen är framkörd! Foto: Luca Mara

Långtradaren är redo!

Att bli med lastcykel. Del 2

Hovenring, Eindhoven Holland

En korsning för motorfordon i form av en stor cirkulationsplats. För cykeltrafiken innebar det kraftiga sidoförflyttningar och långa omvägar. När cyklister sedan skulle korsa vägen var det genom signalreglerade passager med långa omloppstider. Skulle man genomföra en vänstersväng tog det en evighet. Vidare så var trafiksäkerheten mycket bristfällig.

Svängfest, omvägar och lång väntan vid trafiksignalerna

Så vad göra i landet där cykeltrafik tas på allvar?

Så här:

Cirkulationsplatsens byggs om till en fyrvägskorsning, vägarna sänks och ovanpå placeras en cirkulationsplats för cykeltrafiken. Inga långa omvägar, inga långa stopp vid trafiksignaler, ingen konflikt med motorfordon.

Här lyfter man cykeltrafiken både bokstavligen och bildligt!

På dagtid ser den ut så här:

Foto: ipv Delft, BicycleDutch, Chris Keulen

Här kan du flyga med en drönare som spanar in bron!

Relaterade inlägg:

• Saker jag vill cykla på. Del 1
• Saker jag vill cykla på. Del 2
• Cykelslangen i Köpenhamn
• Europas längsta cykelbro – i Sölvesborg!
• Alla dessa broar
• Trafikverket – låt inte idiotin segra!

Cykelöverfarter är numera så mycket bättre än cykelpassagerna för oss cyklister. I alla fall i teorin. I praktiken har regeländringen skett utan vare sig beredning, debatt, information eller ekonomi.

Regeringen beslutade under sommaren om nya trafikregler för cykelöverfarter och reglerna började tillämpas 1 september. Detta är en av de största regelreformer som skett i modern tid vad gäller trafikregler och cykeltrafik. I korthet innebär regeländringen att cykelpassagen införs – alltså att cyklister har väjning mot trafiken på korsande gata. Det är i princip samma regel som tidigare för cykelöverfart, men nu skärps den så att en cyklist eller mopedförare som ska färdas ut på en cykelpassage måste sänka hastigheten innan utfart.

Nya regler för cykelöverfarten införs också vilket kan innebära en tydlig prioritering av cykeltrafiken. Trafik som ska korsa cykelöverfarten har väjningsplikt mot cyklister och mopedförare som är ute på, eller just ska färdas ut på överfarten. För att det klart ska framgå för trafikanterna att det finns en cykelöverfart ska det finnas vägmarkering för cykelöverfart som dessutom kompletteras med väjningslinje på ömse sidor av cykelöverfarten. Ett nytt vägmärke – cykelöverfart – ska också finnas före överfarten.

Det nya vägmärket för Cykelöverfart

Vägmarkering för cykelöverfart (och cykelpassage)

Väjningslinje, ska finnas på ömse sidor av vägmarkeringen för cykelöverfarten

Cykelöverfarten kräver också en lokal trafikföreskrift. Ytterligare en förutsättning för en cykelöverfart är att fordon inte får köra fortare än 30 kilometer i timmen, och att cykelöverfarten är säkrad och utformad så att korsande biltrafik håller låg hastighet. I dagligt tal kan vi kalla det för fartgupp.

Allt det här kan ni väl redan som ett rinnande vatten? Jaså inte?! Men gräm er inte för det, det gör inte Transportstyrelsen heller – regeringens eget organ för beredning av bland annat trafikregler. Så här säger en representant från Transportstyrelsen när jag frågar om regeländringen:

”Transportstyrelsen har inte deltagit i beredningen av förordningsändringarna. Snarare tvärtom. När vi av tillfällighet fick reda på tankarna hos departementet tog vi initiativ till ett möte på departementet i februari. Vid det tillfället framförde vi våra starka betänkligheter på funderingarna man hade på departementet. Sedan hörde vi inget förrän beslutet om förordningsändringarna kom under sommaren. Vi fick inte ens författningsförslagen på delning, vilket alltid är brukligt. Av det skälet har vi ingen beredskap att gå ut med någon information. När vi dessutom har stora svårigheter att tolka förordningsändringarna och vad det får för konsekvenser blir det ännu svårare att gå ut med meningsfull information. Vi har istället valt att åtminstone tills vidare hänvisa till departementet när det gäller frågor kring beslutet.”

Inte heller landets kommuner, genom sin intresseorganisation Sveriges kommuner och landsting, har deltagit eller fått möjlighet att yttra sig och redovisa konsekvenserna av denna regeländring. Så det är inte bara beredningen av regeländringen som är under all kritik – reformen är dessutom helt ofinansierad. Landets alla cykelöverfarter har nu blivit cykelpassager, det vill säga en försämring för cykeltrafik. För att cykelpassagerna istället ska bli cykelöverfarter krävs ombyggnationer så att de blir hastighetssäkrade. En grov kostnadsuppskattning för att göra detta visar på 3 miljarder. Var ska dessa pengar komma ifrån? Regeringens egen Cyklingsutredning pekar på att cykelskulden i landet är stor, till och med mycket stor. Trafikverket har uppskattat att det behövs minst 15 miljarder för att få ordning på alla brister och fel i landets cykelinfrastruktur. Och det är en siffra de kom fram till redan innan denna regeländring.

Det som ser ut att kunna vara bra för cykeltrafiken kan alltså leda till en försämring. Jag gissar att endast ett fåtal av dagens alla cykelpassager kommer att utformas enligt de nya reglerna för cykelöverfarter då pengar helt saknas för reformen.

Jag kan ju ha fel, och nu har vi en ny regering som kanske inser problemet och omgående ser till att cykel får lite mer än de ynka 0,7 procent av den nationella planen för transportinfrastruktur. Men jag har sällan fel när det gäller cykel…

Relaterade inlägg:

• Statens havererade cykelpolitik
• VTI sågar Cyklingsutredningen
• Hatar att få rätt
• 99 procent är uselt
• Cykel och 2+1-vägar
• Skilda världar 

Då har OKQ8 snappat upp att de som cyklar har behov av att serva sina cyklar samt att de är en ny och köpstark kundgrupp de kan få in på stationen. Jag skrev ju ett inlägg 2012 om att Statoil i Köpenhamn erbjuder serviceplatser vid några av sina stationer. Samtidigt tipsade jag OKQ8, Statoil m.fl. här i Sverige om att börja med detta vid sina stationer. Nu har då OKQ8 plockat upp idén. Bra tycker jag för det är inte alltid så lätt att sköta om sin cykel om man inte har tillgång till vettig utrustning. Nu är det bara att hoppas på att andra följer efter!

I Uppsala på Årstagatan 5-7 finns en nu serviceplats. Inom kort även en i Västerås på Kopparbergsvägen 47 och sedan en i Stockholm på Katarinavägen. Här kan du tvätta och serva din cykeln.

Serviceplats för cykel på OKQ8, Årstagatan i Uppsala. Foto: OKQ8

Kostnaden för att serva din cykel på dessa platser är – ingenting!

Det blir greenwashing i både bokstavlig och bildlig mening! Vi får också hoppas på att kommunerna möter upp med vettig cykelinfrastruktur till och från dessa stationer, är ju inte alltid så cykelvänlig miljö där de ligger…

Relaterade inlägg:

• Statoil – vi måste undvika onödig bilkörning!