Blogg

Uppladdning för Alpentraum. Meh!


Den här veckan hade jag tänkt koncentrera mig på högintensiva intervaller och att kapa bort nåt kilo på kroppen. Men säg den plan som håller. I söndags vaknade jag med en rulle taggtråd i halsen. Igår låg jag på soffan hela dan och åt min kroppsvikt i choklad och tyckte synd om mig själv. Idag känns det lite bättre i halsen men bihålorna är helt paj. Som grädde på moset verkar Bring ha tappat bort ett paket med en cykelväska som jag beställde förra veckan. Jag har ringt dem två gånger och de kan fortfarande inte hitta paketet. Det är ju bara en kubikmeter stort så det kan ju ligga var som helst i budbilen. Kanske under en dammtuss eller nåt. Nu är det ingen fara med något av det där. Förkylning går förhoppningsvis över till på lördag och cykelväska kan jag nog låna av nån kompis. Nu ska jag gå ut till brevlådan och se om det har kommit någon kul räkning eller reklam från nåt rasistparti. Min dag är ändå körd.


Antal kommentarer: 3

hopayrd

Rasistpartireklam kan man göra roliga saker med. Synd att de färgar av sig, Det gör inte toapapper


Axel

Om det bara handlar om att ”kapa” vikt ser jag itne va det har med förkylningen att göra? Ut i boden och såga av nått du inte behöver bara!


Johan Mölleborn

Jag skulle kunna kapa av halsen. Den är ju ändå trasig. Win win liksom.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Årets sista brevetlopp från Stockholm.


Idag gick starten för Stockholms sista brevetlopp. Vi avslutar alltså året med Aris grusrunda. Det blir en härlig blandning av grus, äventyr och dåligt rekade vägar. Om man inte har gps så lär det vara omöjigt att köra rätt väg. Jag hade tyvärr ingen möjlighet att vara borta hela dagen så jag tog med mig ungarna och Anders och släppte iväg cyklisterna. Det blev ca 20 stycken. Varav en kvinna, tre från KBCK och en på liggcykel. Nu är vi på gång att bege oss till målet på Lilla Barkarby. De första kämparna borde dimpa in vid fyra-tiden. 

Här kommer en laddning bilder från imorse.










Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Det drar ihop sig till alpcykling.


Det ser ljust ut på cykelfronten just nu. Jag har gått på behandling för min hälseneinflammation, som jag har dragits med i flera år, i två veckor nu och det går verkligen framåt. Igår körde jag en 20-milare och idag blev det 6,5 mil med ordentligt med spurtar och ryck. I vanliga fall hade hälsenorna gjort ont och varit svullna men nu känns det ingenting. Ingen svullnad ingen smärta. Som bonus hade jag ganska bra sprätt i benen ikväll också. Jag kommer göra tre behandlingar till innan jag åker till Sonthofen i Tyskland för att köra Alpentraum om två veckor. Både jag och brorsan är riktigt peppade. Vem blir inte peppad av 25 mil och 6000 höjdmeter?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Bloggarens nya kläder.


Eftersom jag fick en kartong kläder inför Endura Alpentraum så kände jag för att skriva lite om dem. Första rundan i Endura-kläderna. Första intryck – Mycket bra. 

Jag och Amir körde den klassiska Vätternrundsbanan på Ekerö idag. Förbi FRA och runt Kungsberga och en vänstersväng genom Stenhamra. Den rundan som är full av cyklister fram till dagen innan Vätternrundan. Den rundan som man aldrig kan räkna ut var vinden kommer ifrån eftersom det blåser från alla håll. Just den vägen som får blodet att koka över på bilisterna. Slut på raljerandet. Det är en riktigt mullig runda så jag förstår att Stockholmarna vallfärdar dit.

Jag dressade upp mig med de nya Endurastassen och kände mig duktigt pr0. Tröjan var tajt som ett korvskinn och var av sånt där proffsigt halt tyg. Ärmarna var längre än jag är van vid. Jag var tvungen att dra upp dem halvvägs för att inte göra kaos med cykelbrännan. En festlig grej var att det fanns en silikonrand på insidan för att armarna inte skulle hasa upp. Lite ovant när tröjärmarna fastnar i armvecket när man drar på sig tröjan. Annars var det bra ventilation och bra kvalitetskänsla. 

Byxorna blev genast en favorit. Grym passform åt det tightare hållet och väldigt bra padding. Byxorna har inget resor i benslutet så man slipper få de där fula randen av pressat fett mitt på låret. Det är istället ett bredare tygstycke med silikon på insidan som ser till att de sitter på plats. Betyg fem Mollo av fem. 

Hjälmen satt som en smäck. Jag hoppade över att testkrasha den idag men den lär göra sitt jobb där med. Ventilationen kan jag inte säga så mycket om eftersom det var 15 grader och duggregn idag. 

Jag har en jacka och en väst kvar att testa. Båda två känns mycket bra när jag torrtestat dem i vardagsrummet. Jackan låg i ryggfickan idag men den fick aldrig visa vad den gick för. 

Tack Endura och Amir för en bra runda. Det vi saknade i benen på rundan tar vi igen på kräftskivan ikväll! 

Titta en köttbulle i med röd hjälm!

Spana in ärmlängden.

Till höger om vägen stod det getter som bräkte förtjust.

Hetaste grabbarna i Islandstorget.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Har han lagt av eller?


Nädå, men det har inte varit så mycket att skriva om sen Mälaren runt. Jag har haft hälseneinflamation, varit på kräftskivor, försökt gå ner i vikt och nu i veckan så krönte jag dekadensen med ryggskott. Men skam den som ger sig. Om tre veckor åker jag till alperna för att köra ett riktigt läckert bergslopp

Alpentraum, det är 25 mil långt och bjuder på 6000 höjdmeter. Man startar i Sonthofen och går i mål i Sulden. Där emellan ska man ta sig över 6 bergspass och avsluta med Stelvio, eller nja, det är en liten backe på 680 höjdmeter kvar innan mål. Om det skulle vara så att det fanns nån muskelcell som fortfarande var vid liv. Sen är man klar. Färdig för slakt.

Det ska bli riktigt kul och det lär dyka upp ett reportage nånstans. I tidningen eller här på nätet. Med anledning av detta så har jag fått hem fina cykelkläder från Endura som jag ska testa under helgen så ni kan vänta er lite text och bilder från det. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Mälaren runt Bärsärk!


Jag cyklade runt en sjö och bonkade som en klubbad sälunge med två mil kvar, and all I got was a tygmärke and a varmkorv. Men fan vad kul det var!

Jag körde som ledare för Bärsärkargruppen. Det fanns 4 fartgruppen man kunde välja mellan; Audaxgruppen, Mellangruppen, Snabbgruppen och Bärsärkargruppen. Vår grupp var 25 man stark varav tre var utsedda ledare. Toni, Lars-Erik och jag. 

Väckarklockan rasslade igång 04:30. När jag samlat ihop mig själv och det jag skulle ha med så cyklade jag till Barkarby där start och målområdet var. Det var redan fullt med folk på plats. Stämingen och vädret var på topp. Jag hälsade och morsade på folk jag kände och hämtade ut min startlapp. En stund senare gick starten. Vi rullade i samlad klunga in mot stan samtidigt som ett par motorcyklar stoppade all trafik på vägen. De gjorde ett strålande jobb. Vid Botkyrka kyrka stannade hela gruppen och motorcyklisterna vinkade hejdå. Vi samlade ihop Bärsärkargruppen och gick igenom hur vi tänkte lägga upp rundan med lunchstopp och så. Sen satte vi fart. Full fart. 

Det kördes som att det inte fanns någon morgondag tills vi stannade i Läggesta för att fylla på vatten. Kiosken var stängd men Lars-Erik passade på att läxa upp oss och lyckades styra upp en roterande kedja. Det var nog bra det. Gruppen hade antagligen legat spridd över hela Mälardalen om vi hade fortsatt på det sättet. Men kul var det. Vi hade snittat 40 km/h till Läggesta och efter uppläxningen så höll vi nästan samma fart men med mindre arbetsinsats. Milen rullade på riktigt fint och vi kom till Torshälla golfklubb en halvtimme för tidigt. Men de lyckades ändå lassa ut mat åt oss. Fyrtio minuter senare satt vi på cyklarna igen.

Vädret var verkligen på topp. Aningens varmt kanske om man får gnälla lite. Framåt Västerås så började vi leta efter ett bra ställe att äta på. Lars-Erik var hungrig och ville helst äta på Mc Donalds men han blev nerröstad och istället stannade vi på en mack där han stressåt en macka. 5 kilometer senare bonkade han och släppte gruppen. Inte ens Tonis förslag om att köra upp en tempopinne i rektum fick fart på honom. Sen östes det vidare. 

Fler och fler la sig bakom klungan. Till slut var det bara halva gänget som drog. Eftersom jag var ledare så bestämde jag mig för att vara med i rotationen hela vägen. Med facit i hand så kanske jag skulle gått ner och vilat en stund. När vi började närma oss Bålsta började jag få svårt att hålla farten. Till slut blev varje rotation en kamp. Men jag gnetade vidare. Värmen gjorde också så jag blev extra tilltygad. I en backe mellan Bro och Kungsängen tog kraften slut. Helt och hållet. Jag sjönk som en sten genom klungan och kunde bara titta på när de andra susade upp för backen. Jag gjorde några tafatta försök att komma ifatt men benen var helt värdelösa. I vanliga fall kan man oftast skärpa till sig och tvinga benen att arbeta. Det gick inte igår. Jag bara hängde över styret och dräglade med öppen mun. 

Det gjorde inte ett smack att jag bonkade. Jag blev nästan glad av det. Känslan att köra sig helt fördärvad är oslagbar. Man hittar alltid nya sidor hos sig själv. Så länge lidandet inte blir för långvarigt. Nu hade jag bara två tragiska mil kvar så det var inget problem. Den sista biten körde jag tillsammans med en annan kille som hade fått kramp. Han verkade också vara nöjd med dagen trots allt.    

Efter 33 mil och 11 timmar staplade jag äntligen över mållinjen. Helt förstörd. Jag stod först och glodde som nyuppdragen brax sen hittade jag en dunk med kall saft och fick en varmkorv som jag tryckte in i ansiktet. När jag hade hämtat mig så pass att jag kunde konversera tackade jag gruppen för att de hade haft sönder mig sen gick vi till baren och beställde varsin öl. Jag var inte ensam om att vara trött för en stund senare svimmade en i sällskapet. På kvällen hade vi kräftskiva, jag bonkade där också. 

Tack Fredrikshof, Tell Hermanson och Bärsärkargänget för en strålande dag!









/Johan

 


Antal kommentarer: 2

Bitte

Du får ursäkta men jag skattar så jag gråter! ”Nyuppdragen brax…” 😀 Bland annat, you know how to put orden, om man säger så.


Johan Mölleborn

Tack Bitte. När man är talanglös i benen får man bre på med orden istället.
/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*