Transportstyrelsen ute och cyklar
Blogg

Transportstyrelsen ute och cyklar


I dag kom Transportstyrelsen med förslaget att ta bort möjligheten att cykla på väg med hastighetsbegränsningen 50 km/h och om cyklisten är över 15 år när det finns cykelbana. Motivet:

Transportstyrelsen och dess utredare hoppas att denna regeländring ska skynda på utvecklingen av cykelinfrastrukturen. 

Jag undrar vilken värld de lever i? Tror de verkligen att detta får fart på landets kommuner och Trafikverk att skapa mer och framförallt bättre cykelinfrastruktur?

Att tvinga alla att använda GÅNG- och cykelbanorna är ju minst sagt häpnadsväckande. För det går ju inte över en natt att skapa den värld som Transportstyrelsen så naivt målar upp – en värld med separerade cykelbanor, fria från gående, gena, med attraktiv och bra linjeföring, väjningsplikt för korsande trafik. Och cykelbanor som går dit man faktiskt ska. Som är fria från snö och is, som aldrig används som snöupplag.

Och under tiden, om nu detta överhuvudtaget kommer att ske, så ska man alltid cykla på cykelbanan om Transportstyrelsen får som den vill. Det skulle inte förvåna mig om regeringen går på Transportstyrelsens linje – vi har ju inte direkt en regering som ligger i spets vad gäller att skapa bra förutsättningar för cykeltrafiken.

 

Relaterade inlägg:

 

Twitter     Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sopsaltning kostar för mycket

Sopsaltning kostar för mycket


Det kostar för mycket att sopsalta gång- och cykelbanor har vi fått höra från ett antal kommuner senaste året. Så nu har de lagt ner sopsaltningen – de plogar och grusar istället. I deras motivering finns sällan någon utvärdering angående nyttan med sopsaltning för gående och cyklande, utan det är en strikt endimensionell motivering – det kostar för mycket.


Sopsaltaren – kostar för mycket menar en del kommuner. Andra kör på och utökar. Foto: Jon Jogensjö

Samma kommuner säger sig arbeta för ett ökat och säkert cyklande – men detta ska då ske utan att det behövs göras ansträngningar eller omprioriteringar i den kommunala verksamheten. Som cyklande eller potentiell vintercyklande ska man så att säga gilla läget – det är ok med en vinterväghållning som har stora brister och grus som blir till halkrisk istället för halkbekämpning. För forskningen är mycket tydlig: sopsaltning är överlägsen traditionell snö- och halkbekämpning vad gäller att skapa säkrare framkomlighet. Som bland annat Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) konstaterat:

”Sopsaltade stråken ger högre standard än osaltade cykelvägar”

”Väglagsobservationer visar tydligt att sopsaltningen resulterat i ett bättre väglag än traditionell plogning och sandning. Det har i princip alltid varit barmarksförhållanden på de sopsaltade stråken, även då det varit snö och is på cykelstråk som inte saltats. VTI:s mätningar visar också att friktionen i genomsnitt varit betydligt högre på de sopsaltade stråken jämfört med de stråk som inte saltats.”

”Förutom att de objektiva mätningarna visar att sopsaltningen ger en högre standard vintertid, har allmänhetens respons varit mycket positiv.”

Och så slipper vi ju gruset. Ett grus som annars blir liggande fram till maj och leder till många olyckor och dålig framkomlighet. Så här säger Anna Niska, forskningsledare på VTI, i UNT om att använda grus som halkbekämpning:

”Mer överraskande är slutsatserna att grus på cykelbanorna snarare ökar än minskar olyckorna. En studie från VTI visar att 10 procent av cykelolyckorna, sett över hela året, beror på gruset. Enligt Anna Niska uppväger inte de dagar då gruset eventuellt gör nytta olycksrisken när gruset ligger kvar på barmark.

– Det beror naturligtvis på vädret från säsong till säsong. Men åtminstone i den södra delen av landet gör gruset totalt sett mer skada än nytta, säger Anna Niska.”


Grus vs sopsaltning av gång- och cykelbana. Ett grus som stora delar av tiden inte gör någon som helst nytta – tvärtom blir det gruset en halkrisk

Nu finns det ju några kommuner som kommit lite längre i insikten att det går faktiskt inte bara att prata fram ett ökat och säkert cyklande – man måste agera och prioritera. Som till exempel Linköping. Så här säger deras kommunalråd Muharrem Demirok angående sopsaltning, något de hållit på med sedan början av 2000-talet.

 

”Vi fortsätter och utökar istället. Kostnaden är försumbar i relation till nyttan.”

 

Sen vad det gäller att sopsaltning skulle kosta mer än traditionell snö- och halkbekämpning är det uppenbarligen så att man kan komma fram till olika slutsatser. Så här säger till exempel Karlstad kommun:

”Kostnaden för att halkbekämpa med sand eller saltlake är i stort sett likvärdig.”

Det som fascinerar mig i denna debatt om att det kostar för mycket är att det nämns inget om konsekvenserna för gående. Den gruppen finns inte med i kommunernas så kallade uppföljningar av sopsaltning – som att trafikslaget inte existerade. Det är ju både märkligt och tråkigt. Särskilt när man som Stockholm visar att sopsaltning av gång- och cykelbanor har reducerat antalet halkolyckor med gående med mer än 50 procent.

 

Relaterade inlägg:

Twitter   Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Varför är socialdemokratin så ointresserade av cykling?

Varför är socialdemokratin så ointresserade av cykling?


För snart ett år sedan efterfrågade infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) åtgärder och insatser för ökad och säker cykling på Facebook. Det strömmade in förslag. Förslag som verkligen skulle förändra och förbättra. Kostnadseffektiva förslag. Resultatet? Ingenting. Av alla goda förslag som strömmade in till ministern blev det ingenting alls. Inte ens en sammanställning av förslagen. Det verkar vara mer ett spel för galleriet, att ge sken av intresse och engagemang än att faktiskt vilja förändra och förbättra.

Fler och fler studier visar att cykelinvesteringar är lönsamma, till och med mycket lönsamma för samhället. Studier visar att de som cyklar i städer över tiden spenderar mer pengar i affärer, caféer och restauranger än de som kör bil i städer. De som cyklar frekvent mår också bättre.

Cykeln är också tillgänglig för väldigt många. Avsevärt fler än bilen. Insteget både vad gäller kostnad och utbildning är en fis i rymden jämfört med bilen. Det finns heller ingen åldersgräns för att få cykla. Det är med andra ord mobilitet för väldigt många. Till en mycket låg kostnad. Med stora vinster för samhället.

Vi vet också att den så kallade cykelskulden – en skuld som visar att det är stora brister i såväl cykelinfrastrukturen som i trafiklagstiftningen – är påtaglig. Det var slutsatsen utredaren av den statliga cyklingsutredningen drog 2012.

Vad gör då infrastrukturministern när det konstaterats att cykelskulden är stor? Jo, han skrotar snabbcykelvägarna i den nationella planen. Cykelvägar som skulle stå modell för framtida cykelinfrastruktur. Cykelvägar som är helt avgörande för ökad och säker cykling i storstadsregionerna.


Några snabbcykelvägar verkar vi inte få uppleva under ett Socialdemokratiskt styre…

Intresset från ministerns sida för att ändra väglagen för att kunna bygga friliggande statliga cykelvägar lyser också med sin frånvaro – där är det istället trafikutskottet i riksdagen som driver på frågan.

Viljan att införa ett minsta avstånd vid omkörning av cyklande – den så kallade 1,5 meters regeln – saknas också. Folksams studie av dödsolyckor bland cyklande på statligt vägnät visar att den vanligaste olyckan är att cyklande blir påkörda när de färdas längs med vägen. Här saknas det ”beredningsunderlag” menar ministern. Men om underlag saknas, varför beställer inte ministern fram ett sådant beredningsunderlag?

Vi får i varje fall veta att ministern: ”…följer frågor om trafiksäkerhet för cyklister noga.”
Men att ”följa” är väl knappast ett effektivt och framgångsrikt sätt att leda ett förändrings- och förbättringsarbete på?

Vi har en regering med en infrastrukturminister som knappt orkar eller vill lyfta ett finger för att förbättra förhållandena för cykeltrafiken. Det som kommer från ministern är mer smulor från bordet. Smulor som mest ska stilla den värsta hungern och undvika upplopp vid matbordet. Ledarredaktionen på Expressen beskriver det så här:

Att Januaripartierna skryter om sin futtiga cykelsatsning överskrider faktiskt löjets gräns.”

Jag har svårt att förstå Socialdemokratins ovilja att satsa på cykel. Många av åtgärderna, till exempel att cykelanpassa trafiklagstiftningen, innebär ju i princip inga kostnader, särskilt jämfört med att bygga infrastruktur. Dessa regelanpassningar skulle innebära stora förbättringar för cykeltrafiken. Men så sker inte. Vidare är ju kostnaden att investera i cykelinfrastruktur avsevärt lägre än för motsvarande bilinfrastruktur. Och samhällsnyttan är avsevärt större. Det är alltså ett effektivt och klokt sätt att använda våra gemensamma resurser på.

Det är som att det forna arbetarpartiet inte klarar av eller vill se ”arbetarna” i sadeln igen. Som att det vore ett nederlag och flera steg tillbaka i utvecklingen för partiet som skapade bilsamhället. Trots fler och fler studier och en omvärld som visar att cykeln i allra högsta grad tillhör framtiden i transportsystemet. Men så är det uppenbarligen inte i Socialdemokratins värld…

 

Relaterade inlägg:

 

Twitter Instagram

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Cykeltrafik – inte på huvudgatorna

Cykeltrafik – inte på huvudgatorna


I veckan uttalade sig Riksförbundet M Sverige, tidigare Motormännen, om var de tycker att de som cyklar ska cykla i Stockholm – på parallella eller mindre gator. Inte på huvudgatorna. I Mitti Stockholm kunde vi läsa:

På twitter förtydligade sedan Motormännen att det är en ”helhetslösning” de är ute efter – för samtliga trafikslag:

Detta med var vissa anser man ska cykla dyker upp med jämna mellanrum. Stockholms Handelskammare var hårda i sin kritik av Cykelplan 2006:

Flera av hela landets hårdast belastade gator ligger i Stockholm och det är både olyckligt och farligt att dra fler cykelbanor mitt i dem som staden föreslår, säger Stockholms Handelskammares VD Peter Egardt i en kommentar

 

Strax efter valet 2006 gjorde det nya trafikborgarrådet ett utspel att framöver skulle cykelbanor byggas på lokalgator och att flera av de befintliga cykelbanorna på huvudgatorna skulle tas bort:

 

Nu gick det ju inte riktigt som trafikborgarrådet ville. Man kan säga att argumenten för att ta bort cykelbanorna och ändra på planeringsprinciperna om var cykelbanor ska anläggas höll inte riktigt:

Dessa synpunkter om var man ska cykla och var cykelbanor ska placeras kommer ofta från de som inte cyklar själva eller från organisationer som inte har något med cykling att göra. Och deras argument bygger ofta på att det är för de cyklandes eget bästa. Det är cyklisternas säkerhet de tänker på – därför måste de cykla på de mindre gatorna.

Det är också för att få till en ”helhetslösning” som cyklande bör hänvisas till de mindre gatorna. ”Helhetslösning” för vem är dock lite oklart. Att hänvisa bort cykeltrafiken från huvudgatorna till de mindre gatorna är väl knappast någon ”helhetslösning”? Om man nu inte anser att enbart biltrafiken utgör ”helheten”.


Götgatan – före och efter cykelbana. Vad är en ”helhetslösning”?

Får känslan att M Sveriges ”helhetslösning” är: vi vill att allt görs om så att det blir precis som det alltid varit – minus cyklisterna.

Om man bara ägnar några minuter åt att studera en karta över Stockholm kommer man upptäcka att M Sveriges förslag har stora tillkortakommanden – om man nu har för avsikt att cykla mer än några kvarter i staden. Men kanske är detta M Sveriges syn på cykling – något som endast sker några hundra meter i staden. Och inte att hälften av de som cykelpendlar i Stockholm har minst 20 kilometers cykelresa tur och retur.


Långholmsgatan – innan cykelbanor. Vilka alternativa mindre, parallella gator finns det till Långholmsgatan om du ska cykla mellan Liljeholmsbron och Västerbron?


Långholmsgatan – före och efter cykelbanor

Det är lätt för M Sverige att sitta i baksätet och sova, för att vakna till var femte år och hojta ”Cyklisterna passar bäst på de mindre gatorna”, för att sedan somna om. Betydligt svårare är att komma med konkreta alternativ – där hör vi redan de ljudliga snarkningarna från Motormännen.

Vilka är de där mindre gatorna som är så mycket bättre för de som cyklar, som är bättre än de raka huvudgatorna? Vilka är de mindre gator som leder cyklisterna dit de ska och inte dit vägen råkar leda? Sidogator som hänger ihop och bildar ett sammanhängande och funktionellt system att färdas på – vilka är de?

Kort sagt: hur löser M Sverige att dessa mindre gator är korta, leder i fel riktning, angör inga broar, skapar labyrinter, är omvägar och ger betydligt fler korsningssituationer än huvudgatorna?

I nästa inlägg kommer jag redovisa hur de som cyklar väljer väg – en grundläggande kunskap som M Sverige tycks sakna. Eller kanske inte – de kanske bara vill ha bort cykeltrafiken från huvudgatorna?

 

Tack C för kloka synpunkter och ord!

 

Relaterade inlägg:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

En häftig känsla

En häftig känsla


Jag har sysslat med trafikplanering i snart 25 år. Det har för min del varit stort fokus på cykelplanering och cykelinfrastruktur under alla dessa år. Har deltagit i och tagit fram massor av cykelplaner och handböcker för cykelinfrastruktur under dessa år – både som tjänsteman och konsult.

En cykelplan som jag var med att ta fram var Cykelplan 2012 för Stockholms stad. Det är en lite märklig känsla att så här 8 – 10 år senare nu se massor av objekt förverkligas i raskt tempo. Att så att säga få fara fram på cykeln på det som en gång i tiden var ett streck från min penna på en bit papper.

Här är ett streck från min penna som snart kommer bli verklighet:

Snart kommer jag att kunna cykla under tunnelbanan i Västertorp. Istället för att cykla en omväg med svängfest på gatan med bilar. Det strecket drog jag för många år sen…

Här ett annat streck – ett streck som blev en cykelbro. Och ingen mer svängfest, ingen jobbig fyrvägskorsning. Bättre trafiksäkerhet, en genare förbindelse och kortare restid.


Innan cykelbron: svängfest, omväg, blandtrafik och passera en fyrvägskorsning


Cykelbron!

 

Något detta visar är att aldrig ge upp. Att med fakta, kunskap och uthållighet går det att nå resultat. Till slut står alla stjärnor i rad och många faktorer faller på plats – och cykeln har nu en roll i staden som den aldrig haft sedan krigstiden. Och det är nu massor av människor som cyklar!

Faktiskt en ganska häftig känsla.

Toppbild: Jon Jogensjö

 

Relaterade inlägg:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ombyte förnöjer

Ombyte förnöjer


För att göra färden trygg för oss bilförare lägger staten ner mångmiljonbelopp. Vi förare ska få en varierad omgivning och med trafikplatser som får en egen stark identitet. Variationen hjälper trafikanterna att orientera sig, motverkar monotoni och åstadkommer en spännande resa. Detta bidrar även till säkerheten. Eller som Trafikverkets arkitekt Mats Broman säger:

”Det är väldigt roligt att se att tävlingen uppbringat så många bra konstnärer och förslag. De konstnärliga koncepten gör färden i tunneln attraktiv och främjar också ett trafiksäkert beteende. Konsten visar omsorg och ger en betydelse kring trafikplatserna”

När det gäller cykeltrafiken görs även där insatser på detta område. Det kanske inte handlar om mångmiljonbelopp men färg och pensel är i varje fall inblandade. En åtgärd som i allra högsta grad undviker monotoni och gör färden spännande:


Med lite svart och vit färg kan man enkelt undvika monotoni och skapa spänning. Och inte behövs det belopp i mångmiljonklassen heller! Foto: Grave Dohl

 

Relaterade inlägg:

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*