Blogg

Träningshelg med Stockholm CK, och lite solo.


Vilken påskhelg det blev! Stockholm CK bjöd in till träningsrundor varje dag. Jag valde att hänga med på två av dem. På fredagen körde vi en sväng på Ekerö. För min del var det första vettiga passet på bra länge. Vi har haft influensor, magsjukor och förkylningar som har studsat i familjen sen februari. När väl sjukdomarna var slut så kom pollen som ett brev på posten. Hur som helst. Fredagsrundan blev riktigt bra ändå. Det blev lite spridda intervaller med mjölksyra, skrikande ben och pipande luftrör. Galet härligt. 4,5 timmar till träningsdagboken. 

På lördagen var det dags för Roslagen. Vi möttes upp i Roslagsnäsby och fräste ut på vägarna i Roslagen. Även den här gången blev det fin gruppcykling med inslag av blandade intervaller och skrikande lår. Det var en blandning mellan Pelotonmänniskor och Stockholm CK. 4 timmar till dagboken. Check.

På söndagen vilade jag och fyllde på fettdepåerna med påsklunch hos Lindas föräldrar. Jag var fortfarande mätt när jag vaknade på måndag morgon. Linda skulle bort på dagen så jag passade på att köra ett solovarv runt Mälaren. Jag var seg i benen redan från början så jag visste att det skulle bli kärvt på slutet. Men om man vill bli snabb på långa lopp så duger det inte att träna kort. Det ska väggas och nötas pannben tills kroppen har fattat galoppen. I Enköping slog hammaren till. Innan dess hade jag haft bra energi och tryck i benen. Lagom till Enköping mötte jag motvinden också. Det känns alltid värre när man är energilös och eländig.

Nu gällde det bara att komma hem. Torka tårarna och bita ihop. De sista 5-6 milen trampade jag mig fram på hörntänderna. Benen var helt färdiga. Till slut lyckades jag släpa mig innanför dörren hemma. Där stod Linda och var skitsur för att jag hade cyklat så mycket under helgen. Jag önskade att jag kunde hålla med men jag hade haft en strålande helg. Sen tog jag en tupplur i solstolen på altanen. 

Nästa helg åker klubben till Båstad. Då lär det bli åka av. 

Antal kommentarer: 2

skogling

Du har hår på ansiktet.


Nils Calmsund

Bättre det än skägg på benen



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kompiskamp, höjdprofiler och tångräkan Mölleborn.


Ni kanske kommer ihåg att jag gav mig på kompiskampen i början av vintern. Jag gjorde ett första test som gick hyfsat men sen blev det inget mer. Hela december gick åt att kämpa mot mina egna demoner och att överhuvudtaget komma upp på cykeln och träna så kompiskampen lades åt sidan ett tag. Men igår var det dags igen. Innan jag korkade upp vinet och dukade fram fredagstacosen till ungarna så klämde jag av en liten kompiskamp. Jag har gått ner fyra kilo sedan toppnoteringen i julhelgen och träningen har rullat på fint. Jag har kört fem pass i veckan med blandad intensitet och längd. Allt från 30 minuters lunchpass till längre distanspass. Jag har även hängt med på Stockholm CKs stenhårda spinningpass som leds av Daniel Godman. De passen är så hårda att jag räknar ner varje minut tills de är slut. 

Jag fick till ett riktigt bra test igår. Jag lyckades till och med lägga in en liten effektökning den sista minuten. Snittet slutade på 280,75 watt. Med min nya vikt på 64 kilo så blir det 4,39 watt/kilo. Riktigt nöjd med det. Det är absolut inte omöjligt att höja effekten med 20 watt till sommaren samtidigt som vikten kan filas ner några kilo till. Nu är jag pepp på att klämma ur de där sista 20 watten som saknas. Handsken är kastad så att säga. 

I år kommer jag lägga lite energi på att skrapa av onödig vikt på kroppen. Om man tar en titt på höjdprofilerna på tre av loppen jag ska köra i sommar så behöver man inte vara nån kärnfysiker för att lsita ut att jag har en del att tjäna på att väga lätt. Jag har som mål att vara nere på 60 kilo när jag åker till Mallorca i slutet av april. Än så länge har det gått riktigt bra. Men det lär kärva till sig när grillsäsongen sätter igång.

  

Mallorca 312 – 4300 höjdmeter.

Jotunheimen runt – 4600 höjdmeter.

Tour de Mont Blanc – 8000 höjdmeter.

/Peppmölle

Antal kommentarer: 1

ekstromenator

Skippar du bara vinet/öl/sprit så slipper du alla onödiga kalorier 😀



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Mallorca. Känsliga läsare varnas!


Förra veckan tävlade proffsen på Mallorca. Det var en fin samling av de bästa lagen som gjorde upp om Challenge Mallorca med olika etapper runtom på ön. För oss som har cyklat där tidigare var det ren njutning att se hur proffsen hanterar de backar och vägar man själv har harvat sig igenom. I slutet av april åker jag till Mallorca igen. Vi är ett gäng på 50 personer från Stockholm CK som få lite solbränna på armar och ben. Några av oss kommer också köra Mallorca 312 som jag har skrivit om tidigare. Nu gäller det bara att hålla i träningen och se till att inte fetman vinner kampen under vintern. Jag kan lova att de här klippen kommer gå varma ute i Hässelby under vintern. Här har ni 2 timmar Mallorcacykling att vila ögonen på. Vassego!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Och där trillade PBP-medaljen ner i brevlådan.


Igår damp äntligen PBP-medaljen ner i brevlådan. I paketet fanns även en tidning med all möjlig statistik från loppet, stämpelkortet och en DVD-film. Medaljen var den största av de tre jag fått än så länge. Jag gav den till min son som blev strålande glad. Sen frågade han om han kunde få alla mina medaljer när jag dör. Barn är så himla bra på att peppa en. Jo men visst ska han få medaljerna. Om jag inte blir tvungen att sälja dem till en skrot för att få ihop till pensionen. 

Hursom helst. När medaljen var testamenterad och den torra statistiken var genomläst så var det dags att se filmen. Jag försökte få Linda att titta på den men när jag hade påpekat att precis den byn de cyklade genom just nu var jättefin för tredje gången gick hon ut i köket och diskade istället. Om jag ska vara ärlig så var filmen riktigt trist. Men det var endå kul att se lite bilder och få tillbaka några minnesfragment från sommarens bästa cykling. Som jag längtar till 2019! 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Anmäld till Jotunheimen runt!


Som jag skrev tidigare så har energin och träningsglädjen äntligen kommit tillbaka. Idag var jag till och med så peppad att jag anmälde mig till Jotunheimen runt. Det får bli mitt ”stora” lopp för året. Det roliga med Jotunheimen är att man kan köra det som en långt härligt äventyr men man kan också köra det som ett riktigt lopp. Mitt mål är att hänga kvar i förstaklungan så länge som möjligt. Förra året fick jag nåt knas med kroppen och tappade de snabba grupperna direkt efter start. I år kommer jag förhoppningsvis vara bättre förberedd och framförallt vara mer fokuserad på loppet. Om ni har lite tid över så kan ni läsa om när jag och brorsan körde Jotunheimen runt förra året. 

För er som inte nöjer er med 43 mil och 4500 höjdmeter utan vill ha nåt lite mastigare att sätta tänderna i så öppnades i dagarna anmälningarna för två andra små praliner. Sverigetempot och 1001 Miglia Italia. Sådärja, kom inte och säg att det inte finns några utmaningar för i sommar! 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

När livet knackar på.


Inte för att någon egentligen bryr sig, men här har det varit lite tyst ett tag. Och det finns faktiskt en anledning till det. Träningen och peppen för 2016 gick spikrakt uppåt strax innan julen. Motivationen var på topp och vikten var på väg ner i lagom takt. Men sen, från en dag till en annan så kom livet och knackade på och sa att det fanns andra saker som ville ta plats i huvudet. 

Den korta versionen. I somras köpte vi ett hus i Bålsta. Ett fint hus ca 100 meter från vattnet. Flytten var planerad till nästa vinter. För några veckor sedan klubbades det igenom att NCC skulle få bygga en industrihamn i Kalmarviken. Ett stenkast från huset. Hamnen ska ta hand om 4 miljoner ton sten och avfall från Förbifart Stockholm. Lastning och lossning kommer pågå dygnet runt men stenkrossen får ”bara” köras mellan 07-22 sju dagar i veckan. Fan vad gemytligt och härligt. Vem har inte drömt om att köpa ett hus bredvid en stenkross?

Jag hade tvekat lite inför flytten men nu med industrihamnen så hamnade allt i ett annat läge. Om vi skulle rycka upp ungarna och flytta från ett hus och område som vi trivdes i så skulle inte närmaste grannen vara en stenkross i alla fall. Till slut gjorde vi som vi brukar och gick på magkänslan och hoppade vi av flytten. Redan idag känner jag att det har kommit tillbaka lite utrymme i huvudet för träning igen.

När man tänker efter, varför skulle vi ens flytta från vårt lilla radhus i Hässelby där vi har bott i 10 år och fött upp två ungar? Vårt härliga Hässelby där man med 99% säkerhet blir rånad om man somnar på nattbussen eller riskerar att få inbrott i radhuset när man går ut till brevlådan för att hämta morgontidningen. Mitt härliga Hässelby som ligger på vingelavstånd från Lilla Barkarby? Mitt härliga Hässelby som jag har bott i sedan -74? Nä, om jag ska flytta någonstans så blir det till Mallorca. Någonstans utmed Ma-10. 

I lördags kördes förresten Tour de Ötzi. Sveriges första brevet för 2016. Det var 30 cykelsugna hjältar som kom till starten i Barkarby. Jag hade som sagt för mycket skit att klura på så jag nöjde mig med att ta hand om start och mål. Efter lunch fick jag nog av att sitta hemma så jag cyklade mot Bålsta (alltid Bålsta!) för att se om jag kunde möta gänget. Jag hittade förstaklungan på Shellmacken i Bålsta och slog följe med dem tillbaka till Barkarby där vi sedvanligt skålade för en fantastisk runda. Jag måste erkänna att jag blev väldigt avis på gänget som hade kört hela vägen. Jag ville också ha samma känsla i kroppen som de. Vara så där härligt slutkörd och känna av skav och värk på de mest svåråtkomliga ställena på kroppen. Nästa gång så.. Nu har jag inte tid att älta den där flytten längre. Hmm Älta? Är det fint där?



Antal kommentarer: 2

Katja

Fett drygt med flyttgrejen och alltet men skönt att du är tillbaka i sadeln och vid pennan. God fortsättning!


Johan Mölleborn

Tack! Det är lite festligt när man märker att man har nått gränsen. Det tar bara stopp. Om jag inte vore en sån slacker så hade jag gnetat vidare med träningen och genomfört flytten. Då hade nog en rejäl väggning kommit som ett brev på posten.
/J



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in