Trafikverket lämpar över ansvaret för Nollvisionen på cyklisterna
Blogg

Trafikverket lämpar över ansvaret för Nollvisionen på cyklisterna


Gång- och cykeltunnlar där människor dödas och skadas – på grund av bristfällig och farlig utformning. Tunnlar som produceras om och om igen. 25 år efter nollvisionens införande. Nästa gäng som är på gång med detta är Trafikverket och Nyköpings kommun. Ett nytt resecentrum ska byggas. Projektet har tagit fram en film som visar hur det kommer att bli. För ovanlighetens skull har man exakt lyckats förmedla vad som kommer att hända – en mycket realistisk illustration. Man kommer bygga en på tok för smal cykelbana, i direkt anslutning till en mur, i en tvär kurva, med obefintlig sikt. Det vill säga kommunen och Trafikverket har lyckats skapa alla ingredienser som behövs för olyckor och att människor kommer att skadas. Allt tydligt illustrerat på en filmanimering av Trafikverket.


Cykelbanan – rödmarkerad i bilden – ligger dikt an stödmuren längs spåret och viker sedan tvärt in i tunneln som går under spåren


Tvärt svänger cykelbanan i under spåren. Sikten är mycket dålig – på grund av den tvära svängen, den höga stödmuren och växtligheten. Observera också hur cyklisten som är på väg in i tunneln har placerat sig – en bit från stödmuren. Man cyklar inte gärna nära ett fast längsgående föremål, man lägger sig en bit ut – också för att om möjligt få lite bättre sikt. Se också hur det leder till att mötande cyklist tvingas ut mot gångbanan. Imponerad över att Trafikverket lyckats fånga detta så realistiskt. Men tyvärr verkar de inte tagit lärdom av den realistiska animeringen…


Kommer du cyklande från andra hållet så ser det ut så här i tunneln. Cykelbanan dikt an tunnelväggen så mötande cyklist kommer ligga i mitten av cykelbanan på grund av att projektet har missat det självklara – en tunnel bredare än gång- och cykelvägen, en bred skyddsremsa mot tunnelväggen och en bred cykelbana. I slutet av tunneln kommer en tvär kurva med usel sikt. Allt detta är ett väldokumenterat recept för olyckor. 

Här kan ni se filmen som Trafikverket tagit fram om Nyköpings Resecentrum

Som vanligt finns det mängder av skrifter, råd och riktlinjer vad gäller gång- och cykeltunnlar. Och precis som vanligt så struntar projektet fullständigt i dessa –  istället tar man aktiva beslut om att bygga farliga lösningar för människor. Vi kan läsa om planskildheter i Trafikverkets egen GCM-Handbok

Nr 1: ”Planskildheter bör vara utformade så att de ger bra sikt, ingen ska bli överraskad av andra trafikanter eller av ”busar”, inga döda vinklar bör förekomma.”

Har så gjorts? Nej.

Nr 2: ”Tunneldelen bör göras så öppen som möjligt”

Har så gjorts? Nej.

Nr 3: ”Tunneln bör vara bredare än gcm-vägen” 

Har så gjorts? Nej.

Nr 4: ”Anslutande gcm-vägar till tunneln bör ha mjuka radier och bra sikt”

Har så gjorts? Nej.

Nr 5: ”Vegetation kring tunneln får inte inskränka på sikten.”

Har så gjorts? Nej.

Finner det minst sagt en aning bekymmersamt att Trafikverket och kommunen ser ut att misslyckas på så gott som samtliga punkter vad gäller att skapa en trygg och säker tunnelförbindelse. De arbetar uppenbarligen efter helt andra handböcker – böcker som uppenbarligen har som mål att människor ska skadas eller i värsta fall dödas – som till exempel i Västerås. Där utredningen av dödsolyckan kom fram till att: tunneln saknar trafiksäker sikt”. En gång till: ”…saknar trafiksäker sikt”. Ni vet den där fundamentala faktorn som behövs för att trafikanterna ska kunna ägna sig åt säker interaktion med varandra.

GCM-handboken är ju inte den enda skrift som hade kunnat vägleda projektet till en bättre och säker utformning. Vi har ju även dessa gamla godingar från Trafikverket/Vägverket. Gamla godingar som visar att fakta och kunskap om hur man gör bra respektive farliga gång- och cykeltunnlar har funnits – i flera decennier hos Trafikverket:

 

Jag gillar särskilt verkets: ”- undergång eller trygg genväg?”. Min slutsats: Projektet valde undergång. Så högt i kurs står alltså cykeltrafik i Trafikverkets och kommunens arbete med nollvisionen – trafiksäkerhet är något de cyklande får fixa själva.

Men detta är väl ändå ett enstaka fall – ett undantag?

Nix, det är satt i system – 25 år efter antagandet av nollvisionen. Vi cyklar i väg till Burlöv, där Trafikverket och Burlövs kommun byggt en ny gång- och cykeltunnel. Och där man helt bortsett från grundläggande kunskap och fakta om hur man utformar en säker och funktionell gång- och cykeltunnel. Och vad händer? Det sker omgående olyckor. Inte en olycka, inte två utan det strömmar in rapporter om olyckor.


Och kommunen har det mycket dåliga omdömet att skylla olyckorna på trafikanterna – inte ett ord de stora bristerna som finns i utformningen – har de ens insikt och kompetensen att förstå bristerna de skapat undra jag? Men visst, pensionärer och 80-åriga damer är ju ökända för att framföra cykeln i höga hastigheter.

Förutom de mycket tvära kurvorna med obefintlig sikt, den smala och trånga cykelbanan så har kommunen och Trafikverket lyckats med att göra en kantsten mellan gång- och cykeldelen – men bara i tunneln. På var sida tunneln är det en linje som separera – en målad linje som sedan helt plötsligt efter tvära kurvor med dålig sikt övergår i en kantsten – en nivåskillnad:


Den målade linjen blir en kantsten inne i tunnel. Direkt efter en tvär sväng med mycket dålig sikt. Foto: Mårten Zetterman

I en tunnel, med skiftande ljusförhållanden – så dyker där plötsligt upp en kantsten. Hur många sekunder tror ni man har på sig att upptäcka kantstenen efter den tvära kurvan? Det har säkert Trafikverket och kommunen räknat på som seriösa systemutformare. Och är det en kantsten man ska behöva hålla utkik efter vid en plats som denna? Är det inte fullt fokus på att fixa svängen, att försöka hinna upptäcka andra trafikanter som ska gälla här? Och inte behöva nagla fast blicken vid asfalten, på jakt efter en mer eller mindre osynlig kantsten. Men det är just detta som de som utformat tunneln och cykelvägen begär av trafikanterna – trafikanterna ska speja efter och ha stenkoll på en kantsten som dyker upp helt plötsligt. Denna utformning gränsar ju närmast till dårskap. Men hej, kommunen är ju av uppfattningen att olyckorna beror enbart på de som cyklar – inte utformningen.

Så låt oss ta en tur ner i tunneln – det blir en svängfest som heter duga. Och sikten kan ni ju fundera över på vår tur ner i tunneln. Först en vy lite från ovan:

 

Vägen ner till tunneln svänger rejält, och som sagt – sikten…

 

Så närmar vi oss tunnelmynningen. Cykelbanan är 2 meter bred – en bredd som är för smal för att hantera dubbelriktad cykeltrafik på ett tryggt och säkert sätt, särskilt i tvära kurvor.

 

 

Och här övergår alltså den vita linjen i en kantsten med nivåskillnad – det ska man alltså förstå och undvika, annars är risken stor att man cyklar omkull. Tänk nu alla tider på dygnet, i alla möjliga ljusförhållanden, alla årstider, alla möjliga väder. På en två meter bred cykelbanan som är för smal för säkra möten.

 

Och när fotografen är på platsen så händer vadå? En kollision, två cyklande som krockar på den för smala cykelbanan. För de såg inte varandra – på grund av den dåliga sikten. Som utredningen av dödsolyckan i Västerås konstaterade: ”tunneln saknar trafiksäker sikt” – i Burlövs fall gäller det ju även vägen till tunneln. Så jag kan inte låta bli att oroa mig: blir det även en dödsolycka här? På grund av projektets bristfälliga och farliga utformning. Det har ju onekligen inte börjat särskilt bra.


Denna gång gick det förhållandevis bra – blodvite, skrapsår och trasiga kläder samt skador på cyklar. Men nästa gång? Foton: Mårten Zetterman

Detta är alltså en utformning som kommunen och Trafikverket tycker att trafikanterna omgående ska förstå och kunna använda på ett förutsägbart sätt och även ska få plats i, trots att cykelbanan är för smal för säkra möten. Väg- och transportforskningsinstitutet och deras forskare, som ägnar tusentals timmar åt cykelolyckor och cykelinfrastruktur, har en helt annan uppfattning vad gäller kantstenar och har upprepade gånger påtalat detta i forskningsrapporter: ”Inga kanter bör finnas utmed landets cykelbanor”

Och nu ska kommunen och Trafikverket se över tunneln och gång- och cykelbanan och se om det går att förbättra den i grunden usla och farliga utformningen. Och ska vi slå vad? Inom kort kommer vi få se lite bommar på platsen – det är ju vad väghållare brukar slänga upp när de misslyckats skapa säkra och funktionella lösningar och ska rädda ansiktet på sig själva. Det blir väl som i Vårgårda kan jag tänka mig:

Bommar – universallösningen när väghållaren erbjuder usel och farlig cykelinfrastruktur. Vad bra att krydda den redan usla sikten med vegetation – så att sikten blir ännu sämre. Minns ni de fina orden i GCM-Handboken ovan? Foto: Mikael Ordenius

 

Vi har alltför många sådana här exempel på farliga tunnlar från andra delar av landet. Och det blir uppenbarligen bara fler och fler – inte färre. I nollvisionslandet.

 


 

 

Ni kan läsa mer om denna farliga gång- och cykeltunnel här.

 

Ännu en ny tunnel i Uppsala med farlig utformning:

 

 

 

Och i Täby utanför Stockholm dyker denna nybyggda gång- och cykeltunnel upp. Innehållande allt som behövs för att leda till olyckor.

 

Gemensamt för alla dessa olycksskapande tunnlar: tvära kurvor och mer eller mindre obefintlig sikt. Sikt – fundamentet för säker interaktion mellan trafikanter, för att i tid kunna upptäcka tokiga lösningar som väghållarna gjort – till exempel en kantsten mitt i tunneln, eller en bom, en betonggris. Sikten – något Trafikverket och övriga inblandade berövat trafikanterna på massor av platser. Beskedet är i stället: ni får färdas helt och hållet på chans, ni får ta hela ansvaret för att er färd är säker och trygg. Detta ibland förmedlat via lite klämkäcka målningar eller skyltar, ibland kompletterat med bommar och betong – detta är de cyklandes nollvision – år 2022.

Fast vad var det nu det stod skrivet i Trafikverkets egen handbok, den som de uppenbarligen varken läser, än mindre följer: ”Planskildheter bör vara utformade så att de ger bra sikt, ingen ska bli överraskad av andra trafikanter…”

Vi har ju det där lilla fina ordet ”bör” – mycket medvetet inskrivet. Ett ord som i Trafikverkets och många kommuners värld är lika med: det kan vi strunta i. Det blir billigare så. Nollvisionen har vi reserverat för biltrafiken.

Nästan alla landets kommuner, riksdag, regering och regionerna säger: Vi vill att fler cyklar och det ska vara tryggt och säkert. Men sen händer något, verkligheten kommer krypande. Det ska inte kosta något, inte erbjudas tillräcklig med plats och säkra ytor – inte kräva något – det ska så att säga lösa sig av sig självt. Kraven riktas i stället på de som cyklar – de ska lösa de grundläggande funktionerna som säkerhet, framkomlighet och trygghet.

Så har vi ju absolut inte resonerat när det gäller biltrafiken. Tvärtom – där har vi mycket framgångsrikt infört nollvisionen. Där har vi vräkt ut 100-tals miljarder på säker, framkomlig och förlåtande vägmiljöer – 100-tals miljarder. Så att vägsystemet ska klara av att hantera våra ständiga misstag och tillkortakommanden som biltrafikanter. När Södra länken skulle utsmyckas med konst fick VTI ett forskningsuppdrag att studera konstens påverkan på bilförarna. Det skulle ju vara smakligt med forskningsuppdrag från Trafikverket när det gäller cykel och tunnlar, och att resultaten sedan omsattes i praktiken – och då inte med det fina ordet ”bör”. Eller som Trafikverket själva säger om Nollvisionen:

 

”Trafiksäkerhetsarbetet enligt Nollvisionen utgår från att allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra olyckor, måste transportsystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag och att olyckor därför inte kan undvikas helt. Den perfekta människan finns inte. Nollvisionen accepterar att olyckor inträffar, men inte att de leder till allvarliga personskador.”

 

För 10 år sedan konstaterade Claes Tingvall, då trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, att när det gäller allvarligt skadade är det nu fler cyklister än bilister som läggs in på sjukhus. Han krävde då att satsningar måste göras för att ändra denna utveckling. Det är svårt så här 10 år senare att identifiera några sådana kraftfulla satsningar från Trafikverkets sida. Vi som förflyttar oss med cykel har många gånger mycket svårt att se att Nollvisionen omfattar trafikslaget cykel – annat än i vackra ord.

I allt detta så undrar jag också – vad gör Trafikverkets trafiksäkerhetsexperter? De har varit närmast osynliga – när det gäller cykel – i 25 år. Det verkar snarare som de krupit djupt ner och långt in i bunkern. Hoppas de har hjälmen på sig så de inte skadar sig när de slår huvudet i taket på bunkern.

Så Nyköpings kommun och Trafikverket – nu har ni ett gyllene tillfälle. Gör inte som så många andra gjort – lär i stället av era och andras grova och farliga misstag. Arbeta inte aktivt för att människor ska råka illa ut och skada sig. Gör i stället verklighet av nollvisionen – utforma en säker tunnelförbindelse för de som cyklar och går. En förbindelse som tar hänsyn till människors brister och misstag – en utformning som är förlåtande. En lösning som inte lägger allt ansvar för trygghet och säkerhet på trafikanterna. Det är inte dom som ska fixa detta – det är systemutformarna – det vill säga ni.

Men Trafikverket och Burlöv då? Ja det tåget har ju dessvärre avgått. Nu blir det lite sminkagrisenåtgärder – men inget som i grunden ändrar de större felen som redan är inbyggt i lösningen. Rannsakar de sig själva och kommer till insikt så hoppas jag de är kloka nog och åtminstone tar bort kantsten mitt i tunneln och breddar cykelbanan – den är ett gigantiskt feltänk, men tämligen enkelt att åtgärda. Men det förutsätter att inblandade i projektet vill förbättra, och betala för det. Och det är kanske där skon klämmer…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Bicycling nummer 3!

I detta nummer har vi:

  • Träffat framtidens stjärnor i Svealand Cycling Team
  • Kikat på hur man blir en bättre spurtare
  • Snackat träning Annie Söderberg
  • Testat några av sommarens hetaste solglasögon

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 4

Anders Olofsson

I Burlöv har man uppmanat gång- och cykeltrafikanter att sönka farten. Ja, du läste rätt. Tvo n gångtrafikanterna tycks hålla för hög hastighet…


Stefan van den Berg

Trafikverkets kommunikatör Jocke säger att det Nyköpings kommun som ansvarar för utformningen av gång- och cykelvägen du hänvisar till. Han säger också att tformningen av aktuell cykelbana har utvärderats och ska följa gällande krav. https://www.youtube.com/watch?v=b-Zds3DkwOU&lc=Ugw0gGGHCDc8Ecv-e694AaABAg.9cJM12Ry5Kz9cUnSo0olnm


Kommuntjänstehenen

Kolla TRV:s projektering för den blivande planskildheten där riksväg 70 korsar järnvägen Sala-Tillberga. Likadant som du beskriver situationen i Nyköping.


Erik

Och det är ju inte många som cyklar så långsamt och på så lätta växlar trots plan mark som cyklisterna i filmen. I mer realistiska hastigheter blir olyckan bara en fråga om när, inte om.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Väghållare placerar ut dödsfällor för cyklister – debattartikel i Expressen
Blogg

Väghållare placerar ut dödsfällor för cyklister – debattartikel i Expressen


Hinder som ska stoppa regelbrytande bilister blir dödsfällor för cyklister. Att gamla hinder får finnas kvar är anmärkningsvärt. Att nya hinder tillkommer är vansinne. Där väghållarna sedan länge har kunskap om trafiksäkerhetsfaran med dessa hinder, men ändå fortsätter sätta upp ny som gör att människor skadas och dödas.

Det är en avgrundsdjup skillnad mot hur vi hanterar hinder på våra vägar – där har vi eftergivliga hinder och förlåtande vägmiljöer. För där appliceras nollvisionen sedan länge. Men samma måttstock gäller inte för cykeltrafiken – långtifrån.

Har fått möjlighet att skriva en debattartikel i Expressen. Om användandet av bilhinder på cykelbanor. Bilhinder som skadar och dödar. Ni kan läsa den här.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Transportstyrelsens massiva tankevurpa
Blogg

Transportstyrelsens massiva tankevurpa


Cykelinfrastrukturen suger – den måste fixas. Trafikreglerna är ok. Det är vad Transportstyrelsen kommit fram till. Och på en punkt har de rätt – infrastrukturen suger. Ett område som dock inte är myndighetens ansvar. De ska så att säga fokusera på sitt ansvarsområde – och där säger Transportstyrelsen att allt är frid och fröjd.

– För att nå ett resultat om ökad cykling i samhället behöver fokus i första hand ligga på förbättrad cykelinfrastruktur, inte regelförändringar, konstaterar Christopher Patten, utredare på Transportstyrelsen.

Så vi har en cykelskuld i landet på cirka 40 miljarder. Men enligt Transportstyrelsen råder inte detta tillstånd vad gäller regelverket – det är tipptopp ur cykelsynpunkt. Finns ingen anledning alls att ändra något enligt utredarna och myndigheten.

För 22 år sedan kunde vi läsa detta i den Nationella cykelstrategin:

 

Men nu, 22 år senare, är allt frid och fröjd enligt utredarna – det har så att säga löst sig av sig självt på detta område. Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, är nu regelverket cykelaanpassat. Verkligen imponerande Transportstyrelsen, och ni behövde inte lyfta ett finger. Eller, ni lyfte faktiskt några fingrar och pekade på vad andra ska göra. Medan ni lutar er tillbaka i era stolar, nöjda med ert arbete och utredning.

Kan knappt bärga mig tills ni kommer med del två av denna utredning…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: urklipp från Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik 2000


Antal kommentarer: 3

John Smith

Tack for att du orkar Krister. Nu rakar jag sitta (pa sadel givetvis) i ett annat land, men jag tar styrka och lar mig otroligt mycket fran dina inlagg/inspel/uttalanden/tyckande osv.


Peter Hallberg

Jag vill bara instämma med John, så bra att du orkar Krister! Kämpa på, vi är många som håller med dig.


Mats Eliasson

Stort tack för alla kloka och genomtänkta ord, som alltid. Vi som är mer eller mindre insatta vet ju vilka absurda beslut som tas bland berörda parter när det gäller cyckling, ibland är det ju ”Uppdrag Granskning” nivå på det hela, så frågan är, hur får vi ut budskapet om hur illa det är blad beslutsfattare och myndigheter?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Två bilnördar på departementet
Blogg

Två bilnördar på departementet


Infrastrukturminister Tomas Eneroth och energi- och digitaliseringsminister Khashayar Farmanbar tar en tur med bilen. Infrastrukturministern framställer sig själv och sin kollega som bilnördar. Undra hur många cykelnördar det finns i regeringen? Jag ser en regering som skrotade snabbcykelvägar. Jag ser en regering som inte ändrar väglagen. En regering som ger smulor till ideella organisationer och kallar det satsning. Och nu en regering som instruerat Trafikverket att lägga mindre vikt vid gåendes och cyklisters tillgänglighet på landsbygd.

Det är svårt att se Socialdemokratin som de cyklandes vänner. Partiet verkar snarast fullständigt ointresserad eller rädd för att cykeltrafiken ska få ta lite mer plats, och ta någon ynka procent mer av pengarna i nationell plan. Men de säger att de gärna ser ökad och säker cykling. Och uppenbarligen då att någon annan än de ska fixa detta.

Men det kanske blir så här när man sätter två bilnördar på departementet. Undra om Magda visste vad hon gjorde?

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 


Antal kommentarer: 1

Anders Olofsson

Det gäller vad som går hem i stugorna, gör man inte detta riskerar väljare att fortsätta strömma till SD.
Om vi bortser från säkerhetsaspekten och i stället tittar på klimatmålen, har jag svårt att se hur vi ska kunna nå dessa utan en kraftigt ökad cykling – och motsvarande minskning av biltrafiken.
Trafikantkategorierna är iofs blandade, jag har faktiskt (utöver ett tiotal cyklar) även bil,vsläp och sportmotorcykel. Räknar politikerna med att det jor en liten bilist i oss alla och att det därför ger maximal politisk utdelning att främja bilismen?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jag fick ett mail…
Blogg

Jag fick ett mail…


Då och då får jag mail och kommentarer att cyklister cyklar som galningar, kan inga samt bryter mot alla trafikregler. Det behövs ett ”cykelkörkort” om det ska bli någon ordning på detta är ofta förslagen. Detta fingerpekande fascinerar mig, särskilt när det ofta visar sig att de som pekar själva har påtagliga brister vad gäller regelkunskap. Som i detta fall, ett mail jag fick häromdagen:

”Hej en kommentar till din artikel om hinder och vägningsplikt för cyklister. Jag har kört både MC och bil i många år. Jag är förvånad över hur dåliga cyklister är på att inte följa de trafik regler som gäller,för det handlar även om deras säker het. Dom cyklar som galningar på gång och cykelbanor och har inte så mycket förstås så att de har en ringklocka på cykeln vilket är lag på. Dom cyklar över övergångsställen och dessutom lär dom sina barn detta. Kanske skulle även cyklisterna behöva göra ett teori och förarprov. Skärp er.”

Mitt svar:

”Hej!

Det du tar upp – regelöverträdelser – är ju på intet sätt unikt bland trafikanter. Det verkar vara ett generellt problem, oavsett om man går, cyklar, kör bil, lastbil eller buss. Så vad ett ev teori- och förarprov skulle hjälpa har jag svårt att förstå. Det hindrar ju uppenbarligen inte tusentals motorfordonsförare att dagligen bryta mot alla möjliga regler – som tex att köra på gång- och cykelbanor.

Och sen för att upplysa dig: det är inte förbjudet att cykla på ett övergångsställe. Det bör man ju veta – om man har körkort.

Sen uppskattar jag inte att du gör mig ansvarig för andra människor eller påstår att jag är en av regelbrytarna genom att skriva ”Skärp er”. Du kanske vill hållas ansvarig för alla bil- och mc-förare som frekvent bryter mot regelverket eller? Så skärp dig!

Krister”

Fick svar:

”Jag gör dig inte ansvarig. Det finns alltid människor som bryter mot regler. M cyklister är väldigt duktiga på att klaga på andra trafikanter trots att dom inte är något bättre själva. Du får inte cykla över ett övergångsställe om det inte är cykelöverfart. Du ska stanna och leda över cykeln. Ha en bra fag”

Mitt svar:

”Din okunskap och påföljande envishet är oroväckande. Du kanske ska läsa på lite: https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/trafikregler/cyklist-mopedist-motorcyklist/trafikregler/ ”

Fick svar:

”Cyklande som cyklar över ett övergångsställe har väjningsplikt gentemot gående och den trafiken som färdas på den vägen. Tror du att cyklister över lag vet detta. Tror du att de lär sina små barn som de cyklar med denna regel. Glöm det. Har själv ett flertal gånger fått bromsa både med bil och MC tack vare att de inte lämnar företräde som de är skyldiga till. Detta är ett stort problem som också leder till många olyckor.”

Mitt svar:

”I detta fall verkar det som även du behövde lära dig något – du påstod att det var förbjudet att cykla på ett övergångsställe. Det är ju tämligen ironisk när hela ditt mail bygger på att andra inte kan reglerna o behöver lära sig, ja tom någon form av ”cykelkörkort”. Tycker du ska börja med att se över och fräscha upp dina egna regelkunskaper innan du börjar gapa på andra.”

Sen fick jag inga fler mail från personen i fråga…

Detta är inget ovanligt mail, eller kommentar jag kan få på bloggen eller ute i det verkliga livet. Har varit ständigt återkommande i mitt yrkesliv. Fingerpekandet att de som cyklar är de som inte har koll, cyklar som galningar och kan inga regler.

Sen visar det sig ofta att de som beskyller cyklister för bristande koll på regler ofta har dålig koll själva – trots innehav av körkort. Och när denna brist påtalas är ju inte reaktionen självrannsakan, att be om ursäkt, tacka för ny kunskap etc. Istället ändras ofta vinkeln, ungefär som i mailkonversationen ovan. Eller så byter de regel, och fortsätter att spy innehållslös galla över de som cyklar och uppvisar ofta ännu mer okunskap om trafikreglerna.

Alla andra gör fel men inte jag – knappast en inställning som leder till förändring och förbättring.

Och så här säger Sonja Forward, forskningsledare på VTI, om cyklandes regelefterlevnad i VTI-Aktuellt:

 

Uttalandet baseras på forskningsrapporten nr. 947 Samspel i trafiken från VTI där de konstaterar att regelkunskap hos cyklande var relativt god, i varje fall när det gäller beteenden som är förbjudna. Cyklistbloggen har gjort ett intressant och tankeväckande inlägg om denna VTI-rapport:

”Cyklisterna har för dålig regelkoll. Eller har reglerna för dålig cyklistkoll?”

VTI-rapporten blir än mer aktuell och intressant så här i efterdyningarna av Transportstyrelsen utredning där de fastslår att det är inte allas nödvändigt att ändra några cykelregler – det är bra som det är. En av slutsatserna forskarna på VTI drar i rapporten är:

 

”En åtgärd skulle därför kunna vara att bättre anpassa trafikreglerna till cyklisterna och på så sätt göra dem lättare att följa, tydligare och attraktivare. En sådan åtgärd skulle även kunna öka cyklisters acceptans och därmed också deras regelefterlevnad.”

Som det konstaterats så många gånger förr: det behövs en cykelanpassning av trafikreglerna. Om vi nu menar allvar med målsättningen ökad och säker cykling.

Men från Transportstyrelsen kommer: allt är frid och fröjd – inga regeländringar behövs. Och med hänvisning till en vägkonvention – från 60-talet. Och en utredning där utredarna mest ägnar sig åt att killgissa lite. Forskning och studier på området lyser till stora delar med sin frånvaro i deras utredning – exempelvis finns inte ovanstående rapport från VTI med. Det kan ju tyckas en aning märkligt när rapporten i allra högsta grad handlar om cykel och trafikregler. Men det gör den ju utifrån ett cykelperspektiv. Transportstyrelsens utredning ägnar mer tid och utrymme åt att diskutera ändrade cykelregler utifrån ett tämligen ensidigt bilistperspektiv.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 

 


Antal kommentarer: 1

Björn

Jag har också haft motsvarande diskussion med en mycket ilsken bilförare. Det varför några år sedan. Jag var en hårsmån från att bli påkörd i en korsning. Ut ur bilen rusar föraren ut och skriker åt mig att jag for fram som en vettvilling som kör ut mitt framför honom. Han skrek att jag dykt upp från ingenstans (fysisk omöjlighet). Sedan kom de där vanliga kommentarerna att ni cyklister struntar i alla regler, ni tror att ni får göra hur ni vill.

När han hämtade andan för nästa tirad påpekade jag att HÄR gäller högerregeln!
1. Att HAN kört för fort.
2. inte haft uppsikt på den omgivande trafiken.
3. Samt underlåtit att iaktta väjningsplikten mot trafik som kommer från höger.
Sedan frågade jag honom om vem som farit fram som en vettvilling och struntat i trafikreglerna här. Den frågan gjorde honom så förnärmad att han kastade sig i bilen, drog iväg med en rivstart och var nära att köra över en äldre dam med rollator på övergångstället 15 meter längre bort.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

10-års jubileum
Blogg

10-års jubileum


Den 4:e juni 2012 skrev jag mitt första blogginlägg. Inte trodde jag då att jag 10 år senare skulle ha skrivit hundratals inlägg och fortfarande blogga.

För mer än 10 år sedan – jag och några arbetskamrater lunchpromenerar på Pipersgatan i Stockholm. Vi upptäcker ett nyöppnat café. Inne på cafét sitter en reklamskylt för Peugeotcyklar som väcker vår nyfikenhet och vi slinker in för en espresso. Det var början på en helt ny episod i mitt liv.


Det var här allt började! Café Frankfurt och en viss Kalle Bern. Foto: Jeroen Wolfers

För på cafét arbetade och fanns delägaren Kalle Bern. Också då medarbetare i cykeltidningen Kadens (senare Bicycling). Det blev därefter massor av fika på Café Frankfurt, och massor av härligt cykelsnack. Min kaffebudget steg som en månraket rakt genom taket! Så en dag frågade Kalle om jag ville pröva på att skriva i tidningen.


Skylten som våra ögon drogs till och gjorde att vi klev in på caféet!

Jag blev smickrad och samtidigt lite nervös ska jag erkänna. Jag, en trafikplanerare och ”byråkrat”, van att skriva tjänsteutlåtanden, PM och rapporter. Vad visste jag om att skriva texter i en cykeltidning?

Men med hjälp och vägledning av Kalle, Åsa och övriga på redaktionen kastade jag mig ut i det okända. Och vilken härlig resa det varit under dessa 10 år! Skrivandet i tidningen gick sedan över till att blogga. En frihet som passade mig mycket bättre då jag fritt kan välja innehåll, omfattning, deadlines och så vidare.

Jag minns såväl att några på redaktionen tyckte att jag skrev lite väl långa inlägg, ett blogginlägg ska vara kort fick jag höra. Men envis som jag är höll jag kvar vid min grej. Det är inget jag ångrar och jag saknar ju inte direkt läsare trots mina ibland långa inlägg! Sannolikt ledde också beslutet att börja blogga till ett större genomslag för det jag skriver om.

Inläggen på bloggen har då och då väckt stor uppmärksamhet och gjort avtryck samt påverkat beslutfattare. Det vågade jag inte hoppas på när jag började skriva.

Så nu sitter jag här. 10 år senare. Hundratals blogginlägg producerade. Och allt började av en ren tillfällighet, av en slump. Kalle öppnade ett café nära mitt jobb. Där jag såg en reklamskylt för Peugeotcyklar. Där jag började fika och snacka cykel med Kalle. Tänk om jag inte gillat kaffe!

Livet tar ibland märkliga vägar. I detta fall blev det för min del en lyckad väg, en rolig väg. Skrivandet har för mig blivit en slags terapi, en möjlighet att få skriva av sig. Men också en möjlighet att få sprida kunskap och fakta om cykelplanering och cykelinfrastruktur. Att kunna visa alla tokigheter och brister som finns. Men viktigast av allt: att kunna visa hur det kan göras i stället, och hur det kan göras så mycket bättre.

Ett för mig givande och roligt inslag på bloggen har varit gästbloggarna som skrivet inlägg. Det öppnar mina ögon och ger ny kunskap. Det ger också ett annat och ofta ett bredare perspektiv. Så stort tack till alla gästbloggare som skrivit under åren. Hoppas det blir fler!

Massor av tack till Kalle, Stefan, Andreas, Luca och inte minst min tidigare redaktör Åsa som gjorde (och gör!) mina texter så mycket bättre. Och tack till Daniel för att jag får fortsätta blogga! Mitt liv har blivit rikare och roligare tillsammans med er.

Cykla fint därute!


Antal kommentarer: 2

Joel

Tack Krister, jag har följt dig sedan du startade bloggen och uppskattar ditt engagemang och dina utförliga och intressanta inlägg.


Krister Isaksson

Stort tack Joel!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*