Trafikverket: hjälmkrav för alla cyklister
Blogg

Trafikverket: hjälmkrav för alla cyklister


I Trafikverkets PM 2021 års redovisning av trafiksäkerhetsarbetet inom vägtrafiken” (TRV 2016/79008, TRV 2019/40528) kan vi läsa:

Hjälmkrav för cyklister införs”

PM:en är alltså en redovisning av trafiksäkerhetsarbetet 2021. I kapitel 5 med rubriken ”Viktiga initiativ som regeringskansliet kan ta” redovisar Trafikverket att ett hjälmkrav för alla cyklande kan ses som rimligt försiktighetsmått och skyddsåtgärd för att motverka dödsfall och allvarliga personskador.

2015 frågade jag Maria Krafft, måldirektör för trafiksäkerhet på Trafikverket, vad Trafikverket tyckte om en lag om cykelhjälm för alla:

”Frivillighet är att föredra”

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är uppenbart att Trafikverket svängt i frågan om frivillighet och nu arbetar mycket aktivt för en lag om cykelhjälm för alla.

Folksam har gjort en omfattande studie angående dödsolyckor med cyklande på statlig väg. Slutsatserna Folksam drar är:

  • Separata cykelbanor utanför vägen är den enskilda åtgärd som har potential att förhindra flest dödsolyckor. Hela 50 procent av alla dödsolyckor skulle kunna förhindras om det finns separata cykelbanor
  • Ytterligare 25 procent av dödsolyckorna skulle förhindras om det finns säkra passager för cyklande att korsa vägen

Någon sådan inriktning – det vill säga att arbeta intensivt för att skapa en säker och funktionell cykelinfrastruktur – är svårt att utläsa i Trafikverkets PM. Får mer en känsla av symbolhandlingar än förebyggande och kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med cyklande som dödas och skadas svårt i trafiken.

Och ja, jag har hjälm – helt frivilligt. Men en välplanerad och väl underhållen infrastruktur skulle göra större skillnad för olyckorna – både för de som cyklar och de som går.

I PM:en kan vi också läsa att Trafikverket uppmanar regeringskansliet att arbeta för att införa ålderskrav för förare av eldrivna cyklar:

”Ett ålderskrav på 15 år bör införas för alla typer av eldrivna cyklar”

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 4

Chicki

Jag har cyklat varje dag sen mitten på februari 1996. Jag har cyklat på alla vägar där det är tillåtet att cykla.En del last/pb bilar har kört förbi där det bara har varit mellan 20 – 50 cm mellan mig och bilen.Och jag har aldrig haft hjälm,och aldrig råkat ut för en trafikolycka. Jag har sagt det den dagen det blir lag på att jag måste ha hjälm då slutar jag att cykla.


Christer Ljungberg

https://christerljungberg.se/2006/05/att-anvanda-huvudet/


Gustaf

Hjälmtvång nej tack. Men PM:et innehöll ju en del annat som kan vara positivt för även cyklisters trafiksäkerhet så som ägaransvar för vissa hastighetsöverträdelser (kanske början på ägaransvar även för inte hålla tillräckligt avstånd i sidled, men även översyn av bötesbelopp för vägtrafikbrott och såklart 40 km/h som bashastighet i tätort. Dock lär det ju inte hända något med tanke på att det även i 2018 års rapport finns med förslag om 40 km/h bashastighet, de hade även mål som ”För att minska antalet allvarligt skadade cyklister måste infrastrukturen för cyklisterna förbättras.”. Summa summarum det verkar inte bli så mycket av något mål de har i de där papperet så vi kan väl hoppas att samma sak gäller hjälmtvång.


Stefan Larsen

Det är väl på tiden, det sparar liv, allvarliga och oreparerbara hjärnskador, myckna vårdkostnader. Inte konstigare än bilbälten. Själv räddad av hjälm efter frontalkrock med (vållande) mopedist. Cyklar inte en meter utan hjälm efter denna incident. Jag säger JA till hjälmtvång på cykel och andra oskyddade fordon.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

En cyklande forskares dilemma
Blogg

En cyklande forskares dilemma


Nu är det dags för en gästbloggare på bloggen! Katja Kircher, forskare på Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI). Stort tack Katja att du vill skriva på bloggen! Så här presenterar sig Katja själv:

För över 20 år sedan flyttade jag till Sverige och har sedan dess forskat om trafikantbeteende vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, i Linköping. Det är väldigt förmånligt att få bidra till uppbyggnad av kunskap, speciellt om jag är involverad i projekt som handlar om hållbar transport och aktivt resande. Utöver det har jag ett gäng cyklar hemma som jag försöker fördela min tid rättvis emellan, även om det också förekommer att jag ägnar mig åt mitt andra stora fritidsintresse, fotografering. Jag finns på twitter under @KatjaKircher och har ett Instagram-konto där jag väldigt sporadiskt lägger upp något, främst relaterat till ultradistans-cykling: @tcrno7cap110

 

”Cyklar du själv?”

“Cyklar du själv” lyder inte så sällan frågan när jag presenterar resultat eller jobbar med forskningspersoner i projekt som handlar om cykling. Då kan det vara lite klurigt att svara – om jag berättar om min cykling och hur mycket jag önskar kunna bidra till att göra världen lite bättre för detta underbara sätt att röra sig på, tappar jag då min trovärdighet som forskare? Om jag svarar undvikande, händer då samma? Varför tänker jag så överhuvudtaget? Jobbar man med bilrelaterade projekt så undrar ingen om man själv kör bil och det påverkar inte ens trovärdighet.

Jo, jag cyklar själv. Jag cyklar mina knappa fyra kilometer till jobbet, jag cyklar mountainbike i skogen, jag cyklar landsväg och gravel för att det är trevligt, för att få tid att tänka och för att uträtta ärenden. Jag har även cyklat några ultradistanslopp, 24-timmars-mtb-lopp och tjänstecyklat till Stockholm, Göteborg och några andra platser, i hittills över 20 länder mest i Europa. Om året brukar det bli omkring 1500-2000 mil. Det är oundvikligt att man då upplever högt och lågt, bra och dåligt, stort och smått, och med min bakgrund som forskare så är det också oundvikligt att jag börjar fundera.

Det verkar osannolikt att människor i bil på riktigt struntar i om de kör på mig eller inte. Jag blir ju inte hotad av fotgängare i en gågata, och det måste väl vara ungefär samma typer av människor? Visserligen händer det att jag blir rädd för, irriterad över och även tacksam för beteendet hos enskilda individer i bil. Jag tycker att det är läskigt om någon svänger höger utan att ta hänsyn till att jag kommer där på cykelbanan, det känns hotfullt om någon sprayar spolarvätska på mig, och det känns bra och tryggt om jag hör att någon på väg att köra om saktar ner för att sedan köra om i mötande körfält. Och där börjar processen då jag kopplar på mitt forskar-jag – den som försöker förstå varför det blir så här, den som inte nöjer sig med att bara utgå ifrån att ”bilister är dumma”.

 

Normalt jobbar jag huvudsakligen med trafikantbeteende på mikronivå, det vill säga hur enskilda trafikanter gör i specifika situationer, men just i samband med cykelrelaterad forskning blev det så uppenbart för mig att det handlar om systemeffekter som präglar de enskildas beteende – både cyklisternas och hur andra trafikanter agerar gentemot cyklister. Vägtransportsystemet är idag huvudsakligen utformad efter bilens förutsättningar. Detta gäller infrastrukturen, regelverket, förvaringsytor, ekonomiska incitament och subventioner med mera. För att en bil ska kunna ta sig fram är det nödvändigt att ha ett sammanhängande nätverk av vägar och regler som möjliggör för bilen.

Cykeln däremot kan ta sig fram nästan överallt, vilket är både bra och dåligt. Det är dåligt på så sätt att det då kan kännas mindre relevant att anpassa omgivningen till att optimera för bra cykling. Det går ju ändå. Men eftersom det då innebär att man måste ta sig fram i en värld anpassad till någon annan så gör man på olika sätt, efter sin förmåga och sin tolkning av situationen. Då kan man som trafikantgrupp uppfattas som oförutsägbar och opålitlig, vilket kan medföra att man inte respekteras. Detta leder i sin tur till att diskursen i politiken och samhället går så att cyklisternas behov inte värderas lika högt, men även att många cyklister själva inte upplever att de har rätt att kräva likställdhet i transportsystemet. De som gör det ändå kan lätt uppfattas som ”gapiga aktivister” som vill ha mer än de förtjänar, och då tar man kanske inte budskapet på allvar.

 

Ja, och där kommer vi tillbaka till min kluvenhet angående hur jag ska svara på frågan om jag cyklar själv. Behöver man känna till världen från cykelsadelns perspektiv för att kunna forska om cykling? Tappar man objektiviteten som forskare när man cyklar gärna och mycket? Jag tror att det går att forska om cykling utan att själv cykla mycket. Jag tror dock också att det hjälper att se vidden av den strukturella skevheten i transportsystemet om man har upplevt den själv. Samtidigt krävs det då, som alltid i forskningen, att skilja på ens egna, privata upplevelser och mer generella fakta. Vissa av mina upplevelser är kanske mer representativa än andra, och det krävs att ta reda på information och kunskap om ämnet för att värdera dem.

Forskningen visar att min känsla av utsatthet och vanmakt under nära omkörningar sammanfaller med vad många cyklister känner, medan det finns belägg för att mina vanor var och hur ofta jag cyklar inte överensstämmer med vad de flesta gör. Det innebär alltså att jag, precis som alla andra, inte bara kan utgå från mitt eget agerande, hur självklart det än verkar för mig, utan jag behöver hämta in information och data utifrån för att kunna dra hållbara slutsatser.

Så om jag, som nu, jobbar med att ta fram ett lagförslag för säker omkörning av cyklister, då går jag igenom befintlig litteratur med bäring på ämnet, värderar resultaten, identifierar var det kanske finns kunskapsluckor, genomför kanske en egen studie för att komplettera materialet och rapporterar resultaten. Detta har inget att göra med om jag cyklar själv eller inte, däremot gör min egen cykling att jag väldigt omedelbart förstår hur viktigt och angeläget ämnet är. Detta är även inbäddat i omständigheterna under rådande klimatkris, där jag ser cykling som ett så uppenbart och självklart transportsätt för att inte enbart minska utsläppet av växthusgaser, utan även förbättra folkhälsan på många olika plan, skapa en trevligare miljö att bo och vara i och öka tillgänglighet, inkludering och jämställdhet.

Och för min egen del så hoppas jag att jag under många fler år kan njuta av landskapet och en stilla stund ute på vägen, utmaningar och naturupplevelser på skogsstigar, samhörighet, vänskap och glädje på turer i grupp och helt enkelt glädjen att kunna förflytta mig kort eller långt med egen kraft.

 

Samtliga bilder i inlägget är tagna av Katja Kircher

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Prioritera cykel ska inte kosta
Blogg

Prioritera cykel ska inte kosta



Cykelgata på Västgötegatan i Norrköping. Foto: Bobin Rohlin

Detta skriver Norrköpings kommun i samband med införandet av en cykelgata. Samma kommun som tyckte det var för dyrt att sopsalta delar av sitt gång- och cykelvägnät. Och nu istället återgått till att ploga och grusa. Att ploga och grusa, istället för att sopsalta, är inte att göra det ”smidigare”, ”tryggare” och ”attraktivare” att cykla – det är precis tvärtom. Det leder också till avsevärt sämre trafiksäkerhet och till fler olyckor där människor skadas.

Vi ser ju också på bilden hur väglaget ser ut på den plogade cykelgatan – det är isigt, moddigt och spårigt. På cyklisternas ”gata” – där de ska vara prioriterade. Det är ett sådant vinterväglag som cyklande avskyr mest enligt studier på området – vilket vi bland annat kan läsa i Anna Niskas (VTI) doktorsavhandling. Eller som det beskrivs i en insändare i Norrköpings Tidningar:

”Isvallar som fryser till is där cykeldäck med dubb inte hjälper.”


Inte ett underlag för attraktiv, smidig och säker cykling. Så blir det när man plogar istället för sopsaltar.

Men det verkar som en del ser det som onödig lyx att göra åtgärder som verkligen leder till ökad och säker cykling. Avsevärt billigare är det ju då att sätta upp några skyltar om ”cykelgata”, och sen säga att nu minsann har det blivit smidigare, tryggare och attraktivare att cykla.

Så istället för att göra åtgärder som verkligen innebär säker och ökad cykling ska cyklande enligt kommunens ansvariga påminnas om att vi lever i Sverige. Det kan man ju undra om det är en effektiv och framgångsrik åtgärd för att åstadkomma ökad och säker cykling?

Klipp från artikel i Norrköpings Tidningar

Att prioritera och satsa på cykel anser uppenbarligen en del inte får kosta mer än vanligt. Det ska ske utan extra investeringar och satsningar – som av sig självt. Och på detta sätt visar kommunen med allt tydlighet att vad de egentligen prioriterar är biltrafiken – för där har man inte sänkt standarden vad gäller vinterväghållningen. Där plogar och saltar man precis som vanligt. För cykeltrafiken däremot blir det grusmecka. Här kan ni läsa om hur Norrköpings kommun storsatsar på gravelcykling.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 1

Staffan

Varför skriver Norrköpings kommun att cyklister har företräde och motorfordon har väjningsplikt på cykelgata?

Det stämmer inte men tycks vara en vanlig missuppfattning. Väjningsplikt för den som färdas in på eller ut från cykelgata är helt oberoende av fordonstyp.

Till och med när infrastrukturminister Eneroth på årets trafiksäkerhetskonferens skröt om införandet av cykelgator sades att ”man har väjningsplikt mot cyklister”. Vilket är både missvisande och antyder att cyklister är de där andra.

_____________

Den enda specialregeln på cykelgator som inte enkelt kan skyltas på annat vis är att förare av motorfordon skall anpassa hastigheten till cyklister. (Utan att ha omkörningsförbud.) Motsvarande uttryck om att anpassa hastighet på andra ställen i trafikförordningen syftar främst till att inte framkalla fara.
Att köra med tillräckligt låg hastighet för att cyklister inte skall utsätts för fara kan därmed uppfattas som ett specialfall som tycks upphöra där cykelgatan gör det



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Regeländringar cykel – hur kommer det att gå?
Blogg

Regeländringar cykel – hur kommer det att gå?


Den 21 oktober presenterade regeringen ett flertal förslag till regeländringar för cykeltrafiken:

  • hur möjliggöra cykeltrafik i båda riktningarna där det för motortrafik är enkelriktat.
  • hur cyklister på ett trafiksäkert sätt kan medges undantag från reglerna om stopplikt vid röd signal när cyklisten gör en högersväng.
  • analysera så kallat allgrönt för cyklister, det vill säga att alla cyklister i en korsning med trafiksignaler får grönt samtidigt.
  • hur ändrade trafikregler kan främja säker omkörning av cyklister, med beaktande av VTI:s litteratursammanställning ”Omkörning av cyklister – alternativ till 1,5-metersregeln”.
  • om behov finns av förtydliganden eller regeländringar avseende cykling i bredd.
  • utreda behovet av andra ändringar av trafikregler som kan medföra att andelen som reser med cykel kan öka.

Det var inte ansvarig infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) som presenterade utredningsförslagen, utan det var i stället dåvarande miljöminister Per Bolund (MP) som frontade regeringens förslag till regeländringar i bland annat Dagens Nyheter.

Artikel i Dagens Nyheter

 

Sedan dessa har det ju hänt en del i svensk politik. Miljöpartiet finns inte längre kvar i regeringen. Partiet som frontade, och sannolikt var de som drev fram utredningsuppdraget är borta från regeringsmakten.

Senast den 31 mars 2022 ska Transportstyrelsen delredovis regler om cykling mot enkelriktad trafik och säker omkörning av cyklande till Regeringskansliet. Så då kan jag inte låta bli att undra hur det kommer att gå med dessa eventuella regeländringar. Vem i regeringen efterfrågar nu dessa ändringar? Hur kommer Transportstyrelsens förslag tas emot när det parti som låg bakom förslagen inte längre finns i regeringen?

Och vad som kommer att hända med resten av förslagen till regeländringar som ska presenteras efter valet 2022 kan vi bara spekulera om.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Enrico Barsetti



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fullblodsamatörer har lekstuga på cykelbanan
Blogg

Fullblodsamatörer har lekstuga på cykelbanan


Hurra! Kiosken ska flyttas – nu kan vi trafikanter äntligen se varandra – inga fler obehagliga och farliga överraskningar.

Noll sikt. Kiosk placerad mindre än en cykellängd från övergångsstället. Men enligt ansvarig myndighet inga problem: ”…gående och cyklister ska kunna uppmärksamma varandra och samspela på ett trafiksäkert sätt”. Foto: Andreas D

Foto: Andreas D

År 2014 skrev jag ett inlägg om en sommarkiosk som placerats i direkt anslutning till ett övergångsställe. Med konsekvensen att sikten för trafikanterna blev lika med noll. Förutsättningarna för trygg och säker interaktion var som bortblåst. Och dåvarande bygglovschef i staden tackade för ”tipset”, men hade uppenbarligen ingen brådska att ändra på bygglovet och kioskens placering:

Placeringen av kiosken har sedan dess varit densamma år efter år. Och placeringen har felanmälts massor av gånger, i massor av år. Men staden har uppenbarligen inte tyckt samma som trafikanterna, utan ansett att placeringen är lämplig, sikten är fullt tillräcklig och att trafikanterna överdriver problemen. Här finns inga trafiksäkerhetsproblem. Så sent som i maj i år svarade Trafikkontoret så här i ärendet:

”Vår bedömning är att den gula glasskiosken väster om Holger Bloms Plats inte utgör ett hinder för att gående och cyklister ska kunna uppmärksamma varandra och samspela på ett trafiksäkert sätt. Vi planerar därför inte någon åtgärd på platsen i närtid.”

Glasklart – trots ingen sikt så går det utmärkt att: ”samspela på ett trafiksäkert sätt.”

Läs gärna Cyklandeombud i Stockholms län sammanställning av ärendet – från 2015 och till idag. En minst sagt tragisk läsning över idiotin som pågått år efter år.

Läser vi publikationen Trafiksäkra staden (utgiven av SKR och Trafikverket) så beskriver den något helt annat: nämligen att dålig sikt är inte bra och att siktförbättrande åtgärder i gång – och cykelnätet är positivt för just trafiksäkerheten. Betydelsen av bra sikt stöds också i en utredning som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) genomförde av en dödsolycka i gång- och cykelnätet i Västerås – en starkt bidragande orsak till dödsolyckan var just den dåliga sikten.

Sen har vi denna utredning och rapport: Erfarenheter cykel 2015-02-28

En utredning beställd av… Trafikkontoret! En genomgång av ett antal cykelprojekt som inte blev så lyckade vad gäller framkomlighet och trafiksäkerhet. Och där en viktig slutsats var: bra sikt är mycket viktigt – annars finns det en överhängande risk för olyckor där människor skadas.

Så nu kom då beskedet från Trafikkontoret:

Cykelfrämjandet i Storstockholm meddelar att nu agerar staden. Från och med 2022 kommer kiosken inte att placeras vid övergångsstället. Kiosken kommer att få en ny placering från och med 1 april 2022.


Besked från Trafikkontoret: ny placering av kiosken from 1/4 2022. Foto: Cykelfrämjandet Storstockholm

Vi får väl hoppas att detta inte är ett aprilskämt, och att placeringen blir lämpligare än tidigare placering.

Så där ser ni. Det ger resultat att ligga på och påtala tokigheter och idioti. Det tar bara lite tid innan resultat och framgång nås, i detta fall sisådär runt 8 år. Jag kan ju tycka att här finns det en viss förbättringspotential…

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Trafikkontoret, Stadsbyggnadskontoret och Polisen: reklamtavla i cykelbanan inga trafiksäkerhetsproblem
Blogg

Trafikkontoret, Stadsbyggnadskontoret och Polisen: reklamtavla i cykelbanan inga trafiksäkerhetsproblem


Häromdagen skrev jag ett inlägg om hur en reklamtavla placerats i cykelbanan. Tavlans placering felanmäldes till Trafikkontoret i Stockholm – både att tavlan upptog plats i cykelbanan samt försämrade sikten mot övergångsstället.

Foto: Kristoffer Myrsten

Svaret på felanmälan från Trafikkontoret i Stockholms stad är en aning bekymmersamt, minst sagt:

”Tavlan har bygglov och polistillstånd enligt ordningslagen. I processen för att ge dessa tillstånd ingår en bedömning av om skylten passar in i stadsmiljön på platsen och vilken påverkan den har på trafiksäkerhet och framkomlighet. Den bedömningen kom fram till att den har en godtagbar inverkan på stadsmiljön, ingen på trafiksäkerhet och att den lämnar tillräckligt utrymme kvar på trottoaren för att inte störa framkomligheten. Därför kunde placeringen accepteras.

Med vänliga hälsningar

XXXX
Servicehandläggare
Trafikkontoret
Stockholms stad”

En gång till, tavlans påverkan på trafiksäkerheten enligt myndigheterna:

”… ingen på trafiksäkerhet”

Så att ställa en reklamtavla så att den sticker ut i cykelbanan innebär inget trafiksäkerhetsproblem enligt Trafikkontoret, Stadsbyggnadskontoret och Polisen. Inte heller är det något problem att sikten mot övergångsstället blir avsevärt sämre. Allt är frid och fröjd enligt dessa myndigheter.

Låt oss höra med Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) vad de anser om detta. VTI har ju forskat en hel del om cykelolyckor och vilka åtgärder som är nödvändiga för att minska antalet skadade cyklister:

 

”Utifrån analyser av de orsaker som bedöms ligga bakom cykelolyckorna,”

”Andra viktiga åtgärder är… …att ta bort fasta föremål på och i anslutning av cykelvägen.”

En gång till, viktiga åtgärder för bättre trafiksäkerhet och färre skadade cyklister:

”…att ta bort fasta föremål på och i anslutning av cykelvägen.”

Tittar vi sedan på forskning och studier från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Folksam och Länsförsäkringar angående cykelolyckor så kommer de fram till exakt samma sak: det är inte bra med fasta hinder på och i nära anslutning till cykelbanan. Det leder till att människor råkar illa ut och skadar sig.

Detta är ju något som Trafikkontoret själva bör känna till kan tyckas. För det står ju så här i deras egen handbok för cykelinfrastruktur:

”Minsta mått från cykelbanan… …ska vara 40 cm.”

Det står ju så i handboken av den mycket enkla anledningen att man visste redan 2005 då handboken publicerades att dessa typer av hinder är ett påtagligt trafiksäkerhetsproblem för cyklande. Och läser nu inte Trafikkontoret sin egen handbok kan de ju titta i GCM-Handboken och upptäcka samma sak i den – fasta hinder i cykelbanan är inget bra. Eller åtminstone läsa VTIs forskningsrapporter.

Sen har vi ju denna paragraf i Trafikförordningens 3:e kapitel:

”53 § Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe,”

Regeln finns ju där av en anledning: trafiksäkerhet – det får inte vara dålig sikt inför ett övergångsställe

Men en reklamtavla innanför dessa 10 meter innan övergångsstället, lika siktskymmande som en bil, är tydligen inga problem. Enligt Trafikkontoret, Stadsbyggnadskontoret och Polisen

Uppenbarligen är denna kunskap och fakta om cykelolyckor och deras bakgrund inget man känner till på Trafikkontoret, Stadsbyggnadskontoret och Polisen. Eller de har kanske tillgång till andra studier och forskning om cykelolyckor, forskning som visar att fasta hinder i cykelbanan och dålig sikt inför ett övergångsställe utgör inga som helst trafiksäkerhetsproblem?

Företaget som äger reklamtavlan är av en helt annan uppfattning angående tavlans placering än myndigheterna. För de meddelade:

Och nu har företaget plockat ner reklamtavlan:

Foto: Kristoffer Myrsten

Så reklamtavlan togs inte bort på grund av att ansvariga myndigheter tog ansvar för trafiksäkerheten. Myndigheter som godkände den minst sagt olämpliga placeringen av tavlan. Tavlan togs bort på grund av engagerade och kunniga människor som påtalade trafiksäkerhetsproblemen och faran, och för att det fanns ett lyhört företag.

Tur att några tar ansvar för en säker trafikmiljö, är pålästa och kunniga när ansvariga myndigheter uppvisar en närmast total okunskap och ett farligt agerande. Det är ju dock inte ett sätt man bygger ett systematiskt, framgångsrikt och professionellt trafiksäkerhetsarbete på – att delar av allmänheten ska vara den påläste, den kunnige och uppmärksamme.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 2

Anders Teging

För bilvägar finns det väl föreskrifter på hur nära vägbanan fasta föremål får placeras. T.ex. stolpar för vägmärken.
Finns det något liknande för cykelbanor?


Sven-Göran Pettersson

Bra att detta uppmärksammas! Det finns alltför mycket som försämrar trafiksäkerheten! Jag blev något dock förvånad då jag såg sista bilden med en parkerad cykel på samma plats!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*