Trafikverket bygger billigt och farligt inte säkert, tryggt och framkomligt
Blogg

Trafikverket bygger billigt och farligt inte säkert, tryggt och framkomligt


Vi cyklar tillbaka till Burlöv och den farliga gång- och cykeltunneln som Trafikverket har byggt. På kort tid har över 10 cyklande skadats allvarligt. Och Trafikverkets projektledare hävdar att utformningen med kantsten i tunneln är en vanlig lösning. Till viss del har hon rätt, det är inte helt ovanligt med kantsten mellan cykel och gångdelen i tunnlar. Inte heller ovanligt att Trafikverket bygger tunnlar för cyklande med mycket dålig sikt. Men där upphör det vanliga.

Suzanne Nilsson berättar för mig om vad hon råkade ut för när hon skulle cykla igenom Trafikverkets tunnel:

”Den 8 juni cyklade jag ner i G/Ctunneln under Burlövs station.

Där kör man ner i backe, håller långt till höger då man inte kan se runt hörnet, man vet alltså inte om man kommer att få möte i den skarpa svängen. 

Man kommer från starkt dagsljus in i mörk tunnel och tittar naturligtvis framåt, inte ner i asfalten. Vilket man borde gjort men vem kunde ana att där var en längsgående upphöjd sarg.

Jag körde emot sargen, cykeln for åt hö in på gångbanan o själv for jag åt vänster med ansiktet o händerna före.

En kvinna kom  gående förbi med mobilen i handen, rundade min cykel o gick vidare.

En annan kvinna kom springande o hjälpte mig upp o plockade ihop det jag haft i cykelkorgen. 

Hjälpte mig till Burlövs vårdcentral där jag plåstrades om hjälpligt o sa till att nu blir det akuten i Lund. Min man som kommit körde mig dit.

Triage och sedan Öron näsa hals för att bli sydd, 4 stygn under ögat, två i läppen. Käkkirurg tillkallades o en avslagen tand plus en upptryckt i käkbenet .

Sedan väntan o väntan. Röntgen av händer o knät.

Fraktur på vänster lillfinger konstaterades.”

Vi kan också läsa om liknande händelseförlopp i Sydsvenskans artiklar om den farliga tunneln:

”Anders Björk slog sig illa i slutet av maj sedan han överrumplats av kanten inne i tunneln.”

”Flera cyklister beskriver hur de hållit ut till höger för att undvika mötande cykeltrafik. Men då har de hamnat på ytan avsedd för gångtrafik och den upphöjda kanten inne i tunneln överrumplar dem när de är på väg in på cykelbanan igen.”

Brita Backgärde har följt den vita linjen längs cykelbanan ned mot tunneln. När solljuset byts mot tunnelns mörker har hon inte noterat att linjen övergår i en upphöjd kant. Inne i tunneln finns en nivåskillnad mellan gång- och cykelbana

– Jag brukar kunna parera många hinder, jag cyklar inte bara på asfalt utan även i småskogar, över åkrar och ängar. Men det här var en total överraskning för mig.

Brita Backgärde fick en blödning i skallen, en fraktur på kindbenet och på ett revben. Kraschen slutade med tre dagar på sjukhus.”

”Ingmar Servin och hans fru Carina hade varit på cykelutflykt till Alnarpsparken den där dagen för två veckor sedan. På väg in i den snäva kurvan vid cykeltunneln under Burlövs station höll han långt åt höger.

– Det är obehagligt att möta någon i svängen, därför håller man ut så att man kan se in i tunneln, beskriver han.

Det gjorde att han hamnade på ytan avsedd för gångtrafik. Inne i tunneln, när han skulle köra in på cykelbanan igen, såg han inte den kant och nivåskillnad som finns mellan ytorna.

– Jag skrapade upp hela knät och fick styret i revbenen. Där har jag fortfarande ont.”

Så av ren självbevarelsedrift – på grund av att Trafikverket har sett till att sikten in i tunneln är i stort sett obefintligt och att cykelbanan är mycket smal – tar cyklande ut svängen, för att om möjligt se mötande överhuvudtaget och undviken en frontalkollision. Och då dyker sedan kanten upp – inne i tunneln. En enastående insats av Trafikverket med en fullständig garanti att människor kommer att skada sig. Detta är nollvision för cyklande år 2022.

Trafikverkets projektledare hävdar att detta är en vanlig utformning och lösning i gång- och cykeltunnlar. Jag hävdar raka motsatsen – i Burlöv har Trafikverket valt en lösning som är mycket ovanlig. Nämligen den att det är cykelbanan som ligger på en högre nivå – och inte gångbanan. Och det är en mycket ovanlig lösning.


Ser ni att linjen blir en upphöjd kantsten inne i tunneln? Tänk alla årstider, alla dygnets timmar, tänk alla möjliga väder. Foto: Mårten Zetterman

 

Lösningen är också mycket ovanligt på så sätt att det är en linje som övergår i kantsten – inne i tunneln. Det normala om kantsten används – och ”vanliga” – är att man som trafikant får styrning av kantstenen utanför tunneln så att inget obehagligt och farligt skifte sker i tunneln – i tunneln är det nämligen mycket svårare att se och uppfatta förändringen.


Kantsten i tunneln. Den börjar utanför tunneln – inte i tunneln – för att ge trafikanterna vägledning och styrning. Och det är gångbanan som är upphöjd, inte cykelbanan.

 

Från andra hållet. Ser ni cyklisterna och gående i tunneln? Titta noga – det är precis detta som sker, särskilt denna årstid – stora ljuskontraster när man färdas igenom tunnlar. Det är i stort sett becksvart i vissa partier. Därför har det forskat mycket om hur man gör säkra övergångar vid färd in och ut från tunnlar – när det gäller biltunnlar. Ungefär där det blir mörkt i tunneln på bilden har Trafikverket valt att en linje ersätts med en kantsten – en garanti för att fälla cyklande.

Så när då cyklande försöker att ta ansvar, när de anpassar sig efter den minst sagt farliga och usla lösningen Trafikverket byggt. När de tar ut svängen lite, för att se lite bättre och undvika frontalkollisioner, så kommer de i konflikt med kantstenen. En kantsten, som om den hade utförts som ”vanligt” – dvs att gångbanan varit upphöjd – inte inneburit så stort trafiksäkerhetsproblem som den nu gör. Att studsa ner för en kantsten är inte lika farligt som att köra på en kantsten. Men inte ens den lösningen valde Trafikverket. De valde istället den absolut värsta kombinationen av lösningar – och vi ser det svart på vitt – cyklande fälls som käglor på platsen. Och blir allvarligt skadade. Projektledaren på Trafikverket tycker det är ”olyckligt”. Jag tycker det är arrogans, nonchalans och inkompetens.

För tydlighets skull: Det här handlar alltså inte om så kallade lycraklädda cykelmarodörer som kommer i racerhastigheter upp till 30 km/h. De olyckor som skett är med vardagscyklister, på vanliga cyklar, ofta äldre personer – alltså särskilt utsatta trafikanter.

Inkompetens och nonchalans är ett återkommande inslag när Trafikverket har med cykel att göra. Som när verket ställer stolpar mitt i cykelbanan. De upptäcker det, men menar att det är ingen säkerhetsrisk med stolpar mitt i cykelbanan. Och det är ju billigare att låta stolpen stå kvar. Tills någon utanför organisationen visar olycksanalyser av cykelolyckor – och stolpars negativa inverkan på cyklandes trafiksäkerhet. Jag kan ju tycka att detta borde verket som leder arbetet med Nollvisionen själva ha koll på, lite bondförnuft så att säga – men icke. Bondförnuftet och trafiksäkerheten överlämnar de till externa aktörer.

Eller delar av cykellösningarna i anslutning till Tvärförbindelse Södertörn – även denna gång farliga tunnellösningar med noll sikt. Där ännu en gång externa aktörer gör Trafikverket uppmärksamma på det farliga och olämplig. Det är inget Trafikverket själva lägger märke till – utan istället så upprepar de framgångsrecepten för att se till att människor på cykel ska skadas och i värsta fall dödas:

Det fanns inte motsvarande stora brister när det gäller biltrafiken i vägplanen. Där var det väl genomarbetade och trafiksäkra lösningar, god framkomlighet och trygghet.

Eller som när Trafikverket monterar vägräcken – det är inte för att skydda cyklande på cykelbanan mot motorfordon som kör av vägen. Cyklande får inget skydd, det anses för dyrt. Så bekvämt att då detta inte är krav, utan bara råd i VGU – för då kan man ju strunta i att skapa en trafiksäker miljö för cyklande. Undra varför krav-delen i VGU är så väldigt tunn när det gäller cykeltrafik?

”På de ställen där det finns räcke är det faktiskt inte för att skydda cyklister mot bilar. Det är för att skydda bilisterna mot till exempel en bergvägg. Att sätta räcke hela vägen för att skydda cyklisterna har ansetts för dyrt. Vi har följt de regelkrav som finns för den här typen av gång-och cykelväg, berättar Lisa Herland.”

Eller när Trafikverket ska montera upp portaler för trängselskatter – då placeras ett stort antal armeringsjärn med spetsarna riktade mot cykelbanan, i innerkurva. Och som så många gånger förr – inte är det Trafikverket som har koll, utan det är medborgare – som efter ett utdraget tjatande får verket att agera. Det är mer än häpnadsväckande, men illustrerar mycket väl verkets inställning till cykeltrafik – arrogans och nonchalans.

Tur att det finns människor utanför verket som känner ett ansvar för människors liv och hälsa när de cyklar – annars skulle väl olycksstatistiken för cyklande se ännu värre ut än vad den gör.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Bicycling nummer 4!

I detta nummer bjuder vi på:

  • En stor guide till Tour de France
  • En guide till hur du tränar med effekt
  • En magisk cykelweekend på västkusten
  • Ett matigt reportage om hur man lagar kolfiber

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 2

Dan Mattsson

Tack för att du engagerar dig!
Jag ser en del av vad du tar upp och det är skrämmande att det finns.
Som bilist prioriteras du framför all annan framkomlighet av andras bekostnad. Kvaliteten på byggen, bilväg är jämn och slät, gång och cykelbana inte så noga.
Lite så känns det som när man cyklar runt, var du än befinner dig detta landet.
Vh


R. J-son.

Nog är det väl dags att syna Trafikverket i ”sömmarna”! Känns som det är en flock karriär sugna ungdomar som har slagit sig ner på denna statliga inrättning.
Att sen resultatet blir där efter är inte så noga…..



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Trafikverket: vår högsta prioritet är säkerhet
Blogg

Trafikverket: vår högsta prioritet är säkerhet


I dagens Sydsvenskan uttalar sig Trafikverket om den farliga gång- och cykeltunneln i Burlöv där många cyklande skadat sig på kort tid. Svaren från Trafikverket är väldigt talande för hur verket arbetar med säkerhet för cykeltrafiken.

Vi får i artikeln veta att säkerhet är Trafikverkets högsta prioritet:

”Hur tänker ni kring säkerhet när ni utformar tunnlar och andra trafiklösningar?

– Vår högsta prioritet är säkerhet. Vi vet att det blir många fotgängare i tunneln när tågen börjar gå var tionde minut. Därför har vi utformat den så att gående får mycket plats och cyklister mindre, säger Marie Minör”

Låt oss reflektera lite över detta svar från Trafikverket. Säkerheten är deras högsta prioritet säger projektledaren. Men det verkar ju som att Trafikverket bara kommit halvvägs i det tänket: ”… gående får mycket plats och cyklister mindre”.

Projektet tog alltså ett aktivt beslut att göra det sämre – och farligt – för cykeltrafiken. Häpnadsväckande räcker inte till. Det är uppenbart att Trafikverket saknar nödvändig kompetens på vissa områden – trots att de säger att detta har högsta prioritet.

Hade Trafikverket sett till att ha nödvändig kompetens och expertis i projektet hade ju de dragit en helt annan slutsats. En slutsats där säkerhet faktiskt haft högsta prioritet. Och då hade det låtit så här:

– Vi måste bredda tunneln och öppna upp tunnelmynningarna. Så vi får till en tillräcklig bred cykelbanan och en bred gångbana. Så vi skapar en trafiksäker sikt. Så det är säkert och tryggt – för alla trafikslagen.

Det är ju inte så bra att bara tänka på säkerheten för ett trafikslag – namnet på myndigheten är ju faktiskt Trafikverket.

Men låt oss fortsätta med vad Trafikverket säger i artikeln:

”– Lösningen med kant är vanlig i tunnlar med cyklister och gående och brukar inte utgöra problem när man kommer rakt in i tunneln. Här har vi en provisorisk lösning med en skarp sväng. Det är olyckligt.”

Ja det är ”olyckligt”. Olyckligt att ni inte följer med studier och forskning vad gäller cykelinfrastruktur och cykelolyckor. Lite märkligt kan tyckas, ni anlitar ju flitigt VTI på många andra områden. Om ni ägnat bara en liten stund åt trafiksäkerhetsforskning för cykeltrafik så hade ju svaret varit helt annorlunda – så även utformningen. Nu visar ni i stället upp att ni helt saknar kunskap och kompetens vad gäller cykelinfrastruktur och vad trafiksäkerhet för cykeltrafik innebär – ni kanske inte ens är medvetna om att ni saknar den kunskapen och kompetensen? Kantstenar är närmast ökända i forskning om cykelolyckor – det vet man om man har grundläggande kunskap på området.


Glasklart att linjen blir kantsten – ser ju vem som helst, i alla tänkbara ljusförhållanden, i alla väderlekar. Särskilt när man måste ta ut svängen för om möjligt hinna se mötande cyklister, och klara av att mötas i den mycket tvära kurvan och på den smala cykelbanan. Foto: Mårten Zetterman

Här lägger ni då en kant, på en mycket kort sträcka. I en tunnel, med mycket skiftande ljusförhållanden. På en cykelbana ni medvetet gjort smal och med en mycket tvär kurva och mycket dålig sikt. Och ert svar: ”… brukar inte utgöra problem när man kommer rakt in i tunneln.”

Som jag misstänkte så blir det nu lite sminkagrisenåtgärder från projektets sida, det vill säga åtgärder som på intet sätt ändrar eller kommer tillrätta med de verkliga problemen. Det är minsta och billigaste åtgärder man tar till i efterhand – när man från början gjort i grunden helt fel. Åtgärder som fortsätter att lägga allt ansvar för säkerheten på trafikanterna – inte systemutformaren Trafikverket.


Bygger man fel och farligt räcker det med skylt som säkerhetshöjande åtgärd – Trafikverket år 2022. Foto: Mårten Zetterman

Det blir reflexer, lite målning och några skyltar. En imponerande kraftsamling av verket som leder arbetet med Nollvisionen och säger att säkerheten har högsta prioritet. Nollvision för cyklande år 2022.

Övrigt hinns inte med nu. Det ”kan inte ske förrän i höst” – kanske. 12 skadade människor hittills, rätt svårt skadade vad det verkar. På mycket kort tid. Trafikverket tycker säkerheten är viktigast, men inte förrän i höst – kanske. Om fler skadar sig, ja det är någon annans problem. Vi talar om landets absolut i särklass största beställare av infrastrukturåtgärder – som svarar att det inte går. Trafikverket kan alltså inte skaka fram några anläggningsarbetare och ett fåtal maskiner för att omgående ta bort kantstenen som orsakat majoriteten av olyckorna. De klarar inte heller av bredda en kort sträcka av cykelbanan. Det kan ”kanske” ske i höst…:

” – Om man ska ta bort kanten eller göra cykelbanan lite bredare så kan det kanske inte ske förrän i höst”

Det är så här Trafikverket i handling visar att säkerhet är deras högsta prioritet  – men inte förrän i höst – kanske. Dock är det ju fullständigt klart att i den säkerheten och prioriteringen ingår inte cykeltrafiken.

Er arrogans och inkompetens är mer än häpnadsväckande. Och detta är myndigheten som är satt att leda samhällets arbete med Nollvisionen. Och i stort sett ingen bryr sig, ni tillåts hålla på så här – att aktivt arbeta för att människor skadas och dödas.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Trafikverket lämpar över ansvaret för Nollvisionen på cyklisterna
Blogg

Trafikverket lämpar över ansvaret för Nollvisionen på cyklisterna


Gång- och cykeltunnlar där människor dödas och skadas – på grund av bristfällig och farlig utformning. Tunnlar som produceras om och om igen. 25 år efter nollvisionens införande. Nästa gäng som är på gång med detta är Trafikverket och Nyköpings kommun. Ett nytt resecentrum ska byggas. Projektet har tagit fram en film som visar hur det kommer att bli. För ovanlighetens skull har man exakt lyckats förmedla vad som kommer att hända – en mycket realistisk illustration. Man kommer bygga en på tok för smal cykelbana, i direkt anslutning till en mur, i en tvär kurva, med obefintlig sikt. Det vill säga kommunen och Trafikverket har lyckats skapa alla ingredienser som behövs för olyckor och att människor kommer att skadas. Allt tydligt illustrerat på en filmanimering av Trafikverket.


Cykelbanan – rödmarkerad i bilden – ligger dikt an stödmuren längs spåret och viker sedan tvärt in i tunneln som går under spåren


Tvärt svänger cykelbanan i under spåren. Sikten är mycket dålig – på grund av den tvära svängen, den höga stödmuren och växtligheten. Observera också hur cyklisten som är på väg in i tunneln har placerat sig – en bit från stödmuren. Man cyklar inte gärna nära ett fast längsgående föremål, man lägger sig en bit ut – också för att om möjligt få lite bättre sikt. Se också hur det leder till att mötande cyklist tvingas ut mot gångbanan. Imponerad över att Trafikverket lyckats fånga detta så realistiskt. Men tyvärr verkar de inte tagit lärdom av den realistiska animeringen…


Kommer du cyklande från andra hållet så ser det ut så här i tunneln. Cykelbanan dikt an tunnelväggen så mötande cyklist kommer ligga i mitten av cykelbanan på grund av att projektet har missat det självklara – en tunnel bredare än gång- och cykelvägen, en bred skyddsremsa mot tunnelväggen och en bred cykelbana. I slutet av tunneln kommer en tvär kurva med usel sikt. Allt detta är ett väldokumenterat recept för olyckor. 

Här kan ni se filmen som Trafikverket tagit fram om Nyköpings Resecentrum

Som vanligt finns det mängder av skrifter, råd och riktlinjer vad gäller gång- och cykeltunnlar. Och precis som vanligt så struntar projektet fullständigt i dessa –  istället tar man aktiva beslut om att bygga farliga lösningar för människor. Vi kan läsa om planskildheter i Trafikverkets egen GCM-Handbok

Nr 1: ”Planskildheter bör vara utformade så att de ger bra sikt, ingen ska bli överraskad av andra trafikanter eller av ”busar”, inga döda vinklar bör förekomma.”

Har så gjorts? Nej.

Nr 2: ”Tunneldelen bör göras så öppen som möjligt”

Har så gjorts? Nej.

Nr 3: ”Tunneln bör vara bredare än gcm-vägen” 

Har så gjorts? Nej.

Nr 4: ”Anslutande gcm-vägar till tunneln bör ha mjuka radier och bra sikt”

Har så gjorts? Nej.

Nr 5: ”Vegetation kring tunneln får inte inskränka på sikten.”

Har så gjorts? Nej.

Finner det minst sagt en aning bekymmersamt att Trafikverket och kommunen ser ut att misslyckas på så gott som samtliga punkter vad gäller att skapa en trygg och säker tunnelförbindelse. De arbetar uppenbarligen efter helt andra handböcker – böcker som uppenbarligen har som mål att människor ska skadas eller i värsta fall dödas – som till exempel i Västerås. Där utredningen av dödsolyckan kom fram till att: tunneln saknar trafiksäker sikt”. En gång till: ”…saknar trafiksäker sikt”. Ni vet den där fundamentala faktorn som behövs för att trafikanterna ska kunna ägna sig åt säker interaktion med varandra.

GCM-handboken är ju inte den enda skrift som hade kunnat vägleda projektet till en bättre och säker utformning. Vi har ju även dessa gamla godingar från Trafikverket/Vägverket. Gamla godingar som visar att fakta och kunskap om hur man gör bra respektive farliga gång- och cykeltunnlar har funnits – i flera decennier hos Trafikverket:

 

Jag gillar särskilt verkets: ”- undergång eller trygg genväg?”. Min slutsats: Projektet valde undergång. Så högt i kurs står alltså cykeltrafik i Trafikverkets och kommunens arbete med nollvisionen – trafiksäkerhet är något de cyklande får fixa själva.

Men detta är väl ändå ett enstaka fall – ett undantag?

Nix, det är satt i system – 25 år efter antagandet av nollvisionen. Vi cyklar i väg till Burlöv, där Trafikverket och Burlövs kommun byggt en ny gång- och cykeltunnel. Och där man helt bortsett från grundläggande kunskap och fakta om hur man utformar en säker och funktionell gång- och cykeltunnel. Och vad händer? Det sker omgående olyckor. Inte en olycka, inte två utan det strömmar in rapporter om olyckor.


Och kommunen har det mycket dåliga omdömet att skylla olyckorna på trafikanterna – inte ett ord de stora bristerna som finns i utformningen – har de ens insikt och kompetensen att förstå bristerna de skapat undra jag? Men visst, pensionärer och 80-åriga damer är ju ökända för att framföra cykeln i höga hastigheter.

Förutom de mycket tvära kurvorna med obefintlig sikt, den smala och trånga cykelbanan så har kommunen och Trafikverket lyckats med att göra en kantsten mellan gång- och cykeldelen – men bara i tunneln. På var sida tunneln är det en linje som separera – en målad linje som sedan helt plötsligt efter tvära kurvor med dålig sikt övergår i en kantsten – en nivåskillnad:


Den målade linjen blir en kantsten inne i tunnel. Direkt efter en tvär sväng med mycket dålig sikt. Foto: Mårten Zetterman

I en tunnel, med skiftande ljusförhållanden – så dyker där plötsligt upp en kantsten. Hur många sekunder tror ni man har på sig att upptäcka kantstenen efter den tvära kurvan? Det har säkert Trafikverket och kommunen räknat på som seriösa systemutformare. Och är det en kantsten man ska behöva hålla utkik efter vid en plats som denna? Är det inte fullt fokus på att fixa svängen, att försöka hinna upptäcka andra trafikanter som ska gälla här? Och inte behöva nagla fast blicken vid asfalten, på jakt efter en mer eller mindre osynlig kantsten. Men det är just detta som de som utformat tunneln och cykelvägen begär av trafikanterna – trafikanterna ska speja efter och ha stenkoll på en kantsten som dyker upp helt plötsligt. Denna utformning gränsar ju närmast till dårskap. Men hej, kommunen är ju av uppfattningen att olyckorna beror enbart på de som cyklar – inte utformningen.

Så låt oss ta en tur ner i tunneln – det blir en svängfest som heter duga. Och sikten kan ni ju fundera över på vår tur ner i tunneln. Först en vy lite från ovan:

 

Vägen ner till tunneln svänger rejält, och som sagt – sikten…

 

Så närmar vi oss tunnelmynningen. Cykelbanan är 2 meter bred – en bredd som är för smal för att hantera dubbelriktad cykeltrafik på ett tryggt och säkert sätt, särskilt i tvära kurvor.

 

 

Och här övergår alltså den vita linjen i en kantsten med nivåskillnad – det ska man alltså förstå och undvika, annars är risken stor att man cyklar omkull. Tänk nu alla tider på dygnet, i alla möjliga ljusförhållanden, alla årstider, alla möjliga väder. På en två meter bred cykelbanan som är för smal för säkra möten.

 

Och när fotografen är på platsen så händer vadå? En kollision, två cyklande som krockar på den för smala cykelbanan. För de såg inte varandra – på grund av den dåliga sikten. Som utredningen av dödsolyckan i Västerås konstaterade: ”tunneln saknar trafiksäker sikt” – i Burlövs fall gäller det ju även vägen till tunneln. Så jag kan inte låta bli att oroa mig: blir det även en dödsolycka här? På grund av projektets bristfälliga och farliga utformning. Det har ju onekligen inte börjat särskilt bra.


Denna gång gick det förhållandevis bra – blodvite, skrapsår och trasiga kläder samt skador på cyklar. Men nästa gång? Foton: Mårten Zetterman

Detta är alltså en utformning som kommunen och Trafikverket tycker att trafikanterna omgående ska förstå och kunna använda på ett förutsägbart sätt och även ska få plats i, trots att cykelbanan är för smal för säkra möten. Väg- och transportforskningsinstitutet och deras forskare, som ägnar tusentals timmar åt cykelolyckor och cykelinfrastruktur, har en helt annan uppfattning vad gäller kantstenar och har upprepade gånger påtalat detta i forskningsrapporter: ”Inga kanter bör finnas utmed landets cykelbanor”

Och nu ska kommunen och Trafikverket se över tunneln och gång- och cykelbanan och se om det går att förbättra den i grunden usla och farliga utformningen. Och ska vi slå vad? Inom kort kommer vi få se lite bommar på platsen – det är ju vad väghållare brukar slänga upp när de misslyckats skapa säkra och funktionella lösningar och ska rädda ansiktet på sig själva. Det blir väl som i Vårgårda kan jag tänka mig:

Bommar – universallösningen när väghållaren erbjuder usel och farlig cykelinfrastruktur. Vad bra att krydda den redan usla sikten med vegetation – så att sikten blir ännu sämre. Minns ni de fina orden i GCM-Handboken ovan? Foto: Mikael Ordenius

 

Vi har alltför många sådana här exempel på farliga tunnlar från andra delar av landet. Och det blir uppenbarligen bara fler och fler – inte färre. I nollvisionslandet.

 


 

 

Ni kan läsa mer om denna farliga gång- och cykeltunnel här.

 

Ännu en ny tunnel i Uppsala med farlig utformning:

 

 

 

Och i Täby utanför Stockholm dyker denna nybyggda gång- och cykeltunnel upp. Innehållande allt som behövs för att leda till olyckor.

 

Gemensamt för alla dessa olycksskapande tunnlar: tvära kurvor och mer eller mindre obefintlig sikt. Sikt – fundamentet för säker interaktion mellan trafikanter, för att i tid kunna upptäcka tokiga lösningar som väghållarna gjort – till exempel en kantsten mitt i tunneln, eller en bom, en betonggris. Sikten – något Trafikverket och övriga inblandade berövat trafikanterna på massor av platser. Beskedet är i stället: ni får färdas helt och hållet på chans, ni får ta hela ansvaret för att er färd är säker och trygg. Detta ibland förmedlat via lite klämkäcka målningar eller skyltar, ibland kompletterat med bommar och betong – detta är de cyklandes nollvision – år 2022.

Fast vad var det nu det stod skrivet i Trafikverkets egen handbok, den som de uppenbarligen varken läser, än mindre följer: ”Planskildheter bör vara utformade så att de ger bra sikt, ingen ska bli överraskad av andra trafikanter…”

Vi har ju det där lilla fina ordet ”bör” – mycket medvetet inskrivet. Ett ord som i Trafikverkets och många kommuners värld är lika med: det kan vi strunta i. Det blir billigare så. Nollvisionen har vi reserverat för biltrafiken.

Nästan alla landets kommuner, riksdag, regering och regionerna säger: Vi vill att fler cyklar och det ska vara tryggt och säkert. Men sen händer något, verkligheten kommer krypande. Det ska inte kosta något, inte erbjudas tillräcklig med plats och säkra ytor – inte kräva något – det ska så att säga lösa sig av sig självt. Kraven riktas i stället på de som cyklar – de ska lösa de grundläggande funktionerna som säkerhet, framkomlighet och trygghet.

Så har vi ju absolut inte resonerat när det gäller biltrafiken. Tvärtom – där har vi mycket framgångsrikt infört nollvisionen. Där har vi vräkt ut 100-tals miljarder på säker, framkomlig och förlåtande vägmiljöer – 100-tals miljarder. Så att vägsystemet ska klara av att hantera våra ständiga misstag och tillkortakommanden som biltrafikanter. När Södra länken skulle utsmyckas med konst fick VTI ett forskningsuppdrag att studera konstens påverkan på bilförarna. Det skulle ju vara smakligt med forskningsuppdrag från Trafikverket när det gäller cykel och tunnlar, och att resultaten sedan omsattes i praktiken – och då inte med det fina ordet ”bör”. Eller som Trafikverket själva säger om Nollvisionen:

 

”Trafiksäkerhetsarbetet enligt Nollvisionen utgår från att allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra olyckor, måste transportsystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag och att olyckor därför inte kan undvikas helt. Den perfekta människan finns inte. Nollvisionen accepterar att olyckor inträffar, men inte att de leder till allvarliga personskador.”

 

För 10 år sedan konstaterade Claes Tingvall, då trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, att när det gäller allvarligt skadade är det nu fler cyklister än bilister som läggs in på sjukhus. Han krävde då att satsningar måste göras för att ändra denna utveckling. Det är svårt så här 10 år senare att identifiera några sådana kraftfulla satsningar från Trafikverkets sida. Vi som förflyttar oss med cykel har många gånger mycket svårt att se att Nollvisionen omfattar trafikslaget cykel – annat än i vackra ord.

I allt detta så undrar jag också – vad gör Trafikverkets trafiksäkerhetsexperter? De har varit närmast osynliga – när det gäller cykel – i 25 år. Det verkar snarare som de krupit djupt ner och långt in i bunkern. Hoppas de har hjälmen på sig så de inte skadar sig när de slår huvudet i taket på bunkern.

Så Nyköpings kommun och Trafikverket – nu har ni ett gyllene tillfälle. Gör inte som så många andra gjort – lär i stället av era och andras grova och farliga misstag. Arbeta inte aktivt för att människor ska råka illa ut och skada sig. Gör i stället verklighet av nollvisionen – utforma en säker tunnelförbindelse för de som cyklar och går. En förbindelse som tar hänsyn till människors brister och misstag – en utformning som är förlåtande. En lösning som inte lägger allt ansvar för trygghet och säkerhet på trafikanterna. Det är inte dom som ska fixa detta – det är systemutformarna – det vill säga ni.

Men Trafikverket och Burlöv då? Ja det tåget har ju dessvärre avgått. Nu blir det lite sminkagrisenåtgärder – men inget som i grunden ändrar de större felen som redan är inbyggt i lösningen. Rannsakar de sig själva och kommer till insikt så hoppas jag de är kloka nog och åtminstone tar bort kantsten mitt i tunneln och breddar cykelbanan – den är ett gigantiskt feltänk, men tämligen enkelt att åtgärda. Men det förutsätter att inblandade i projektet vill förbättra, och betala för det. Och det är kanske där skon klämmer…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 4

Anders Olofsson

I Burlöv har man uppmanat gång- och cykeltrafikanter att sönka farten. Ja, du läste rätt. Tvo n gångtrafikanterna tycks hålla för hög hastighet…


Stefan van den Berg

Trafikverkets kommunikatör Jocke säger att det Nyköpings kommun som ansvarar för utformningen av gång- och cykelvägen du hänvisar till. Han säger också att tformningen av aktuell cykelbana har utvärderats och ska följa gällande krav. https://www.youtube.com/watch?v=b-Zds3DkwOU&lc=Ugw0gGGHCDc8Ecv-e694AaABAg.9cJM12Ry5Kz9cUnSo0olnm


Kommuntjänstehenen

Kolla TRV:s projektering för den blivande planskildheten där riksväg 70 korsar järnvägen Sala-Tillberga. Likadant som du beskriver situationen i Nyköping.


Erik

Och det är ju inte många som cyklar så långsamt och på så lätta växlar trots plan mark som cyklisterna i filmen. I mer realistiska hastigheter blir olyckan bara en fråga om när, inte om.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Väghållare placerar ut dödsfällor för cyklister – debattartikel i Expressen
Blogg

Väghållare placerar ut dödsfällor för cyklister – debattartikel i Expressen


Hinder som ska stoppa regelbrytande bilister blir dödsfällor för cyklister. Att gamla hinder får finnas kvar är anmärkningsvärt. Att nya hinder tillkommer är vansinne. Där väghållarna sedan länge har kunskap om trafiksäkerhetsfaran med dessa hinder, men ändå fortsätter sätta upp ny som gör att människor skadas och dödas.

Det är en avgrundsdjup skillnad mot hur vi hanterar hinder på våra vägar – där har vi eftergivliga hinder och förlåtande vägmiljöer. För där appliceras nollvisionen sedan länge. Men samma måttstock gäller inte för cykeltrafiken – långtifrån.

Har fått möjlighet att skriva en debattartikel i Expressen. Om användandet av bilhinder på cykelbanor. Bilhinder som skadar och dödar. Ni kan läsa den här.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Transportstyrelsens massiva tankevurpa
Blogg

Transportstyrelsens massiva tankevurpa


Cykelinfrastrukturen suger – den måste fixas. Trafikreglerna är ok. Det är vad Transportstyrelsen kommit fram till. Och på en punkt har de rätt – infrastrukturen suger. Ett område som dock inte är myndighetens ansvar. De ska så att säga fokusera på sitt ansvarsområde – och där säger Transportstyrelsen att allt är frid och fröjd.

– För att nå ett resultat om ökad cykling i samhället behöver fokus i första hand ligga på förbättrad cykelinfrastruktur, inte regelförändringar, konstaterar Christopher Patten, utredare på Transportstyrelsen.

Så vi har en cykelskuld i landet på cirka 40 miljarder. Men enligt Transportstyrelsen råder inte detta tillstånd vad gäller regelverket – det är tipptopp ur cykelsynpunkt. Finns ingen anledning alls att ändra något enligt utredarna och myndigheten.

För 22 år sedan kunde vi läsa detta i den Nationella cykelstrategin:

 

Men nu, 22 år senare, är allt frid och fröjd enligt utredarna – det har så att säga löst sig av sig självt på detta område. Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, är nu regelverket cykelaanpassat. Verkligen imponerande Transportstyrelsen, och ni behövde inte lyfta ett finger. Eller, ni lyfte faktiskt några fingrar och pekade på vad andra ska göra. Medan ni lutar er tillbaka i era stolar, nöjda med ert arbete och utredning.

Kan knappt bärga mig tills ni kommer med del två av denna utredning…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: urklipp från Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik 2000


Antal kommentarer: 3

John Smith

Tack for att du orkar Krister. Nu rakar jag sitta (pa sadel givetvis) i ett annat land, men jag tar styrka och lar mig otroligt mycket fran dina inlagg/inspel/uttalanden/tyckande osv.


Peter Hallberg

Jag vill bara instämma med John, så bra att du orkar Krister! Kämpa på, vi är många som håller med dig.


Mats Eliasson

Stort tack för alla kloka och genomtänkta ord, som alltid. Vi som är mer eller mindre insatta vet ju vilka absurda beslut som tas bland berörda parter när det gäller cyckling, ibland är det ju ”Uppdrag Granskning” nivå på det hela, så frågan är, hur får vi ut budskapet om hur illa det är blad beslutsfattare och myndigheter?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Två bilnördar på departementet
Blogg

Två bilnördar på departementet


Infrastrukturminister Tomas Eneroth och energi- och digitaliseringsminister Khashayar Farmanbar tar en tur med bilen. Infrastrukturministern framställer sig själv och sin kollega som bilnördar. Undra hur många cykelnördar det finns i regeringen? Jag ser en regering som skrotade snabbcykelvägar. Jag ser en regering som inte ändrar väglagen. En regering som ger smulor till ideella organisationer och kallar det satsning. Och nu en regering som instruerat Trafikverket att lägga mindre vikt vid gåendes och cyklisters tillgänglighet på landsbygd.

Det är svårt att se Socialdemokratin som de cyklandes vänner. Partiet verkar snarast fullständigt ointresserad eller rädd för att cykeltrafiken ska få ta lite mer plats, och ta någon ynka procent mer av pengarna i nationell plan. Men de säger att de gärna ser ökad och säker cykling. Och uppenbarligen då att någon annan än de ska fixa detta.

Men det kanske blir så här när man sätter två bilnördar på departementet. Undra om Magda visste vad hon gjorde?

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 


Antal kommentarer: 1

Anders Olofsson

Det gäller vad som går hem i stugorna, gör man inte detta riskerar väljare att fortsätta strömma till SD.
Om vi bortser från säkerhetsaspekten och i stället tittar på klimatmålen, har jag svårt att se hur vi ska kunna nå dessa utan en kraftigt ökad cykling – och motsvarande minskning av biltrafiken.
Trafikantkategorierna är iofs blandade, jag har faktiskt (utöver ett tiotal cyklar) även bil,vsläp och sportmotorcykel. Räknar politikerna med att det jor en liten bilist i oss alla och att det därför ger maximal politisk utdelning att främja bilismen?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*