Blogg

Trafikverket bryr sig verkligen inte


Detta är en vanlig syn denna årstid på gång- och cykelvägar som Trafikverket ansvarar för. I tider med Nollvisionen 2.0, med regeringsuppdrag om ökad och säker cykling och en Nationell cykelstrategi. När riksdag och regering hyllar och framhäver cykelns roll i ett hållbart transportsystem.


Foto: Åke Henricsson

I en annan del av verkligheten ser det då ofta ut så här. I stort sett obrukbart för de som går och cyklar. Och det krävs inte rekordnederbörd för att det ska se ut så här, ett vanligt snöfall räcker. Och snömassorna blir liggande – i fler dagar. För många av de som går och cyklar finns det inga andra alternativ färdvägar, man är utlämnad till detta stråk.


Foto: Kjell Andersson

Från Trafikverket får jag beskedet:

”Det är en logistisk utmaning att hålla gång- och cykelbanan plogad eftersom att snön från bilvägen trycks över dit vid plogning.”

Det finns självklart en lösning på denna ”logistiska utmaning”. Om man vill. En lösning är att sätta skärmar på räcket, så att snömassorna inte plogas upp på gång- och cykelbanan. En annan lösning är samordning. Det vill säga att när de röjer vägbanan kör en snöröjare snett bakom och röjer gång- och cykelbanan. Se på bilden så fint de lyckas med detta på vägarna:


Foto: Patrick Trädgårdh

Bara skriva in i kontrakten med entreprenören att så ska ske så får de lösa uppgiften.

Men.

Som vanligt handlar det om att man måste vilja – vilja göra ett bra arbete för ALLA trafikslag. Att inse att nollvisionen faktiskt även gäller för gående och cyklister – att även de behöver och efterfrågar säker framkomlighet. Och det gör uppenbarligen inte Trafikverket och ansvarig personal – de klarar ju inte den ”logistiska utmaningen”. För vi som går och cyklar får ju uppleva detta varje vinter. Hade viljan funnits hade det ju varit löst sedan länge. Men icke.

Jag tycker ni ska skämmas. 

Relaterade inlägg:


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 8

Mia

Så sorgligt att se. Vilken total oförmåga att lösa en tämligen enkel uppgift. Ett verk som byggt Norra Länken, Södra Länken och nu förbifarten. ”En logistisk utmaning” – vilket pinsamt och avslöjande svar.


Felix Reychman

Det är ju förbannat märkligt att det INTE är logistiskt omöjligt att hålla FLERA körfält öppna på bilvägarna.


Peter

Min pendlarväg på första bilden ser det ut som. Det går som en knivskarp gräns mellan Danderyds ansvarsområde och trafikverkets. Danderyd lyckas i stort sett alltid hålla bergshamrabron ren från snö – trots att den ligger bredvid E18. Trafikverket försöker inte ens. Bara att bära cykeln.


Martin

På Älvsborgsbron i Göteborg så plogar man över snön från bilvägen till cykelbanan eftersom det är så många fler som åker bil än som cyklar (säger Trafikverket själva). Till saken hör att det finns tre bilfiler åt varje håll och att man inte ens bemödat sig att stänga av cykelbanan. Väldigt nonchalant och symptomatiskt för staden som ska vara så ”bilhatande”


Palle

Ökad kompetens i upphandlingar och uppföljningar behövs på många platser i samhället tyvärr.


A.L.

Tycker att de flesta cykelbanor (åtminstone stråk) håller rätt bra standard i Stockholm sedan några år tillbaka (med undantag, så klart), så visst GÅR DET – om man vill.


C

Kanske enda lösningen är att göra som Trafikverket, fast motsatt; ett antal cyklister går samman och skyfflar snön från cykelbanan ut på bilvägen så att det blir stopp i trafiken. Det kan ju inte vara mer olagligt än det Trafikverket gör mot cyklisterna. Lite civil olydnad kanske behövs för att få fokus på problemet?


Anders

Egentligen borde cykelbanorna plogas före gator/vägar. Bilar har ju lättare att ta sig fram i snön jämfört med en cyklist.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Olycksplatsen är inte olycksdrabbad


För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om kanten på Lilla Västerbron och hur kanten återkommande orsakar olyckor. En läsare ställde frågan till staden om de kommer att åtgärda förhållandena på bron. Här är svaret från Trafikkontoret:

Hej XXXX,

Tack för din synpunkt!

I den statistik över olyckor vi kan se i Strada (informationssystemet för olyckor och skador i trafiken) finns det en inrapporterad cykel-singelolycka mellan 2015-2018 som beskrivs som så att den beror på påkörning av kanten. Under samma period har vi fått in en handfull felanmälningar om kanten.

Mot bakgrund av detta kan platsen inte anses speciellt olycksdrabbad. Just om en sträcka är olycksdrabbad eller ej är en av de faktorer vi tittar på när vi prioriterar platser som behöver åtgärder. Några åtgärder på platsen, skyltar eller annat, är därför inte planerat just nu. Men eftersom att frågan nu är väckt kommer vi under våren undersöka platsen närmare för att göra en ny bedömning om det behöver göras några eventuella åtgärder på bron.

Vi tackar för felanmälan, både anmälningar genom Tyck till och inrapporterade olyckor är viktiga underlag för oss när vi gör bedömningar och prioriteringar av eventuella åtgärder.

Med vänliga hälsningar,

XXXX

Så avgörande för Trafikkontoret om en olycksplats är olycksdrabbad eller inte är data och uppgifter i STRADA (Swedish Traffic Accident Data Acquisition)

Det här är inte helt enkelt och det är samtidigt en svaghet i ett effektivt trafiksäkerhetsarbete. Såväl Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Folksam har genom sina studier om cykelolyckor visat på svagheter och brister när det gäller STRADA och särskilt cyklisters singelolyckor. Tidigare var det enbart olyckor via polisen som rapporterades till STRADA. Det har blivit bättre sedan sjukhusen (ca 70 st) nu även anslutits till systemet men fortfarande är det stora mörkertal – helt enkelt för att inte alla som cyklar omkull beger sig till polisen eller sjukhuset och anmäler skadan. Och även om en del beger sig till just ett strada-anslutet sjukhus finns det fortfarande brister vad gäller bland annat lägesangivelse och bakgrund till olyckan.

Så frågan blir: duger STRADA som beslutsunderlag för ett bedriva ett effektivt trafiksäkerhetsarbete?

Nej skulle jag säga. Man måste gå djupare och göra fler analyser. Ett sätt är att studera VTI:s slutsatser vad gäller cyklisters singelolyckor. Genom att studera en stor mängd cykelolyckor får man en god uppfattning vad som är problem för cyklister och vad som frekvent orsakar olyckor. En orsak till många cyklisters singelolyckor är: kanter

Eller som VTI skriver: ”Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kantstenar…”


Ser du kanten mellan cykel- och gångbanan? Inte helt lätt att upptäcka under alla förhållanden…

Ytterligare ett sätt att fördjupa kunskapen och förståelsen vad gäller cykelolyckor är att ta reda på vad cyklister behöver kunna se för att säkert kunna framföra sitt fordon: What do cyclists need to see to avoid single-bicycle crashes?

Med den kunskapen kan man arbeta förebyggande och skapa ett säkrare och mer förlåtande system – ett system i linje med nollvisionen.

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 9

Mia

Men… Platsen är ju alldeles nybyggd, då finns det väl ingen möjlighet att det ska hunnits rapporterats in ett stort antal olyckor. Så trots de olyckor du visat i ditt förra inlägg och kunskapen om cykelolyckor så ska man vänta. Vänta på vad? Att det ska registreras FLER olyckor. Hur många olyckor krävs för att åtgärder ska sättas in?


A.L.

Någon som vet något exempel på ”cykelsäkra” kanter?
I grund och botten tycker jag att det är bra att man separerar cyklister och gående med någon form av markering (inte bara ett vitt sträck, dock). Men en kant som är utformad på ett sätt att den är svår att se och lätt kan få omkull en cyklist känns inte som den ultimata lösningen.
Finns det exempel på kanter som både är säkra och fungerar som avskiljare mellan cyklister och gående i exempelvis Holland eller Danmark eller något annat cykelvänligt ställe?
Kanske är det ett sådant konkret exempel som även beslutsfattare i Sverige kan behöva se och ta efter, i så fall.


Krister Isaksson

Mia, bra frågor som jag inte har svar på. Det blir ju i allra högsta grad märkligt att jämföra denna förhållandevis nybyggda platsen med andra som kanske är 10 -15 år. Rimligtvis finns det då platser med fler olyckor. Eller så är det inte så. För det är nämligen ovanligt med cykelolyckor mitt på sträckor. Men här ser vi då att ett flertal redan skett på denna sträcka, och det under den korta tiden som denna lösning funnits på plats. Så jämförde man med liknande sträckor, till exempel på andra sidan bron, skulle det kanske visa sig att det på denna korta tid förekommit ovanligt många olyckor.


Krister Isaksson

A.L, det finns mer ”cykelanpassade” kanter, se här: https://bicycledutch.wordpress.com/2012/01/02/sustainable-safety/
Dock så skulle jag säga att här på denna plats beror problemen på kantens ”unika” utformning, en utformning du i stort sett inte hittar på någon annan plats. Du kan läsa mer om det här: https://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/sa-skapar-du-en-olycksplats.htm


Anders Norén

A.L.:
”Not invented here”.


Daniel

Jösses. Jag vet inte om svaret från verket är arrogant eller bara inkompetent. I vilket fall är det oroväckande men knappast förvånande att de använder STRADA som underlag.
Där lär ju endast en den av de allvarligaste olyckorna hamna. Det kan ju inte ens utgöra en procent av alla olyckor som sker och som sedan ligger till grund för om en person väljer cykeln eller annat trafikslag.
Vilken verklighet lever de i?


Anders Andersson

@Daniel.
Vilken verklighet lever du i då? Menar du att det skulle stå statistiker med handräknare på varje enskild vägsträcka och notera hur många olyckor som sker? Betalar du deras lön?


A.L.

Krister: Tack
Daniel: Ett av problemen med Strada är också att det finns alltför få alternativ för läkarkåren att fylla i, vilket gör att den statistik som kommer in inte alltid speglar verkligheten.
Exempelvis:
När jag hamnade på sjukhus för benbrott efter en cykelolycka fick läkarna svårt att hitta ett förbestämt alternativ som passade det som verkligen hade hänt. De valde till slut ”kollision mellan cyklar”, bara för att kunna fylla i något alls.
Det som egentligen hände var:
Ett relativt brett cykelfält som på en plats slutar i en väldigt smal ”ramp” upp på en cykelbana bredvid trottoaren. På varsin sida om rampen är det höga kantstenar.
Cyklisten snett framför mig låg åt höger, så jag trodde att han skulle svänga åt höger i korsningen innan rampen. Men han upptäckte försent att han skulle upp på den, varav han plötsligt väjde in framför mig. Rent instinktivt (och lite dumt) väjde jag för honom, missade rampen och slog en volt över kantstenen.
Visst, han hade kunnat vara mer uppmärksam på att jag var där innan han prejade mig, och jag hade kunnat hålla bättre avstånd och lägre hastighet.
Men infrastrukturen spelade också en viss roll. För nya cyklister på den sträckan är det lätt hänt att alldeles för sent upptäcka att hela högra halvan av fältet slutar i en kantsten, och att man då måste tvärgira åt vänster för att pricka rampen. Och det leder lätt till missförstånd och olyckor.
Den sådan lösning skulle heller aldrig accepteras på bilvägar.
Men många av de olyckor där grundorsaken varit bristfällig infrastruktur får en annan titel i officiella register, och då blir det nog lättare för myndigheter att hävda att problemen inte beror på vägar och utformning, utan på cyklisterna själva.


Anders Andersson

Det vi kan göra är väl att felanmäla varenda incident. Då får de ju i alla fall nån sorts uppfattning om var det brister mest akut.
Men det gäller att många gör så, och inte ger upp, även om det inte syns resultat med en gång.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Så skapar du en olycksplats


”En kant på 2 -3 centimeter uppstår mellan gångbanan och cykelbanan. Då får vi verkligen hoppas att denna kant som döljer sig vid den målade linjen inte orsakar omkullcykling om man råkar cykla på kanten. Det är ju annars något som VTI pekar på är orsaken till många singelolyckor bland cyklister.”

Med viss ironi skrev jag dessa ord 2013. Tyvärr fick jag rätt.

År 2018 cyklar människor ständigt omkull och skadar sig på grund av denna kant – det finns till och med fångat i videoklipp:

Även media har uppmärksammat problemet med kanten:

I Facebook-gruppen Cykla i Stockholm har flera personer haft närkontakt med kanten, cyklat omkull på grund av den, eller varit nära att göra det:




Och räkna med att kanten även i fortsättningen kommer att få människor att cykla omkull.

Men varför är då kanten där?

Det finns det ett svar på – en utvärdering har gjorts. Så här lyder svaret:

”Det här var ju ett cykelprojekt, men cykel blev inte prio utan konstruktionen blev prio.”


Utvärderingen visar att konstruktörerna låste förutsättningarna i ett tidigt skede av projektet: kantbalkarna på bron fick inte röras när cykelbanan skulle breddas och ytskiktet skulle vara i betong. När kantbalkarna inte fick röras blev avrinningen svår att få till på ett tillfredsställande sätt, för det är, så att säga, ”svårt att trolla med knäna”. 

När bygget var klart märkte man att resultatet inte blev bra, med massor av vatten stående på cykelbanan. Då tog man till en nödlösning. Man fräste ner betongen på cykelbanan för att skapa ett tvärfall som bättre ledde bort vattnet. Till följd av fräsningen uppstod en liten och knappt synbar kant mellan gång- och cykelbanan:

En lösning som ska fungera året runt, dygnet runt, med snö och is, dag som natt. En lösning som folk cyklar omkull på.

Cykeln är som bekant ett balansfordon, och just framhjulet är mycket känsligt för längsgående kanter. Ovanpå kanten finns dessutom en målad linje mellan gång- och cykelbanan, och det vet ju alla som cyklar: en målad linje mellan gång- och cykelbanan innebär att det inte finns någon kant i 99,99 procent av fallen. Men just här, på just denna cykelbana, utmed just denna linje, finns en kant som knappt är synbar, som du alltså inte ska cykla på. Men så fungerar inte människor. De tror att det är en vanlig linje och därför cyklar de omkull och gör sig illa. Om och om igen.

Projektet lärde sig av misstaget. På andra sidan bron projekterade man om och fick till en bättre vattenavrinning – kantbalken var inte längre helig. På den sidan finns också en linje mellan gång- och cykelbanan, men ingen kant. Så på en och samma bro finns två helt olika lösningar som ser exakt likadana ut. Om du inte böjer dig ner på knä och detaljstuderar marken förstås.

Varför blev det så här? För att beslutsfattarna helt enkelt inte visste bättre.

De är anläggningsingenjörer, konstruktörer, exploateringsingenjörer, arkitekter, landskapsarkitekter – men de har ändå inte rätt kompetens. De saknar kunskap om cykelinfrastruktur och trafiksäkerhet, och de ser inte konsekvenserna av besluten de fattar. Ändå är deras ord många gånger helt avgörande i beslutsprocessen. 

Följderna blir bristfällig och farlig cykelinfrastruktur som gör att människor kommer till skada.

Listan på liknande exempel kan göras lång: cykeltunneln vid Mikrofonvägen, ”idiotbygget” som trafiknämnden stoppade, stolparna i cykelbanan på Hornsbergs strand, den nybyggda cykelbanan på Hägerstensvägen som ska skrotas, den nya stadsdelen med massor av belysningsstolpar i cykelbanan…

Vi lägger massor av miljoner på att bygga ut cykelinfrastrukturen, utan att kvalitetssäkra det vi bygger. Lite som att låta sjuksköterskan utföra operationen, istället för kirurgen.

Vi måste börja från ett annat håll och först fastslå: den här cykelinfrastrukturen vill vi ha. Därefter fastställa: vad vi måste göra för att skapa den cykelinfrastrukturen

I den bästa av världar ska vi självklart sträva efter att få ihop allt till en bra helhet. Men, när vi tvingas till kompromisser – vilket vi ofta gör – måste ledstjärnan vara att grundläggande funktioner och villkor för cykeltrafiken kommer först. Därefter byggnadstekniska förutsättningar, gestaltning, drift och underhåll med mera.

Annars kommer cykeltrafiken aldrig få säker och funktionell framkomlighet och omfattas av nollvisionen.

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 3

Mia

Men så tragiskt och så himla onödigt. Får det intrycket att ansvariga låter vem som helst få hålla på med cykelinfrastruktur. Det är som att det inte är så viktigt och noga, så då kan ju vem som helst fuska lite med det. När det sedan går åt skogen kan man ju alltid skylla på cyklisterna – kan ju inte fara fram som dårar och man måste ju SE sig för. Bra att du lyfter fram och belyser dessa strukturella problem.


Erik Johansson

Påverkade fräsningen kantbalken iaf? Varför väljer man att inte fräsa en fasadkant på 30% lutning ist, det är väl så man gör i Nederländerna.


Anders Andersson

Som lök på laxen är banan full av cirkelrunda gropar (med en avrinningsbrunn i) som naturligtvis ligger en halvmeter in i cykelbanan istället för i gränsen mellan cykel- och gångbana. Just dessa gropar gör förstås att man inte cyklar nära denna famösa kant, så varför de olyckliga cyklisterna gjorde just det, är lite svårförståeligt (i ena fallet är det förstås plogaren som inte kände till detta och plogade upp en smal remsa på fel ställe – cyklisterna leds då in till sämsta delen av denna cykelbana)
Som sagt – bra är det inte…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

NEJ! Kanten är ersatt av en snöhög!


Fyra år tog det, fyra år av mail, telefonsamtal, bloggande. Men till slut så plockad trafikkontoret bort kantstenen och införde ett stannaförbud. Det blev så himla bra, hur enkelt som helst att komma på och av gång- och cykelvägen.


Se så enkelt det blev att komma på och av cykelvägen när kantstenen försvann!

Tills nu.

För där kanten tidigare var är det nu en stor och stenhård snöhög. En snöhög som föraren av plogbilen som röjer gång- cykelvägen lagt där.


Så då är det bara att börja om samma resa en gång till. Denna gång med stadsdelsförvaltningen som ansvarar för snöröjningen. Hoppas denna resa inte tar fyra år…

Uppdaterad 2018-01-31
Svar från staden nu på eftermiddagen:
”Hej Krister
Det var ju ovanligt korkat av den som plogar. Jag tar upp det med entreprenören.
Mvh XXXX”

Och sen var snöhögen borta! Det finns en cykelgud! 🙂

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 4

Kristin

Jag hoppas att kommunen har styrning som gör att utföraren får ett rejält avdrag på sin betalning när de gör jobbet så uselt.


Felix Reychman

sammanlagt kan det nog ta MINST fyra år, utspritt på 25 säsonger.
Först ska de erkänna att problemet existerar. Kanske har det töat innan det händer. Sedan ska de hitta sin entreprenör. Därefter ska entreprenören erkänna existensen av problemet. Därefter ska entreprenören få sin anställda att erkänna att hen gjort fel. Därefter ska entreprenören få sin anställda att inse att hen dessutom måste lösa problemet. Därefter ska den anställde säga upp sig, och hela processen ska börja om från början.


Walle

Den lär ju smälta till sommaren i alla fall 🙂


banivani

Jag gillar att kontoret sa att det var ”ovanligt” korkat – min erfarenhet är att det nog är ganska vanligt korkat av snöröjare. Inte för att jag är bitter eller så eller skickade ett mejl till min kommun med 25 foton på GC-vägen från oss till sonens skola häromsistenes. Inte alls.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Bästa belöningen


Det är det här man kämpar och arbetar för. Det som gör mödan värd. Som gör att man fortsätter att anstränga sig, utveckla sig och lära sig nytt. Som gör att man vill fortsätta. För några dagar sedan la jag ut ett inlägg om utbyggnad av cykelinfrastruktur i västra Stockholm. Ett projekt som kollegorna och jag arbetat fram.

Reaktionerna på twitter, FB och bloggen lät inte vänta på sig. Och vilka reaktioner det blev! Här är ett litet axplock:

”Jaaa! Cyklar där varje dag och nu blir det SÅ mycket bättre!”

”Wow bra jobbat!”

”Bravo! Mer sånt!”

”Fantastiskt. Alltid en obehaglig upplevelse att cykla där!”

”Underbart!”

”Helt fantastiskt, det är en av de farligaste passagerna i Västerort. Riktigt bra!”

”Krister, du har viljan, kunskapen och visionen – då blir det bra! 
Man borde klona dig ett hundratal gånger och fördela dem över landet. ”

”Härligt! Flera obehagliga passager på den sträckan idag.”

”Så bra!”

”Äntligen! Detta är grymt bra och efterlängtat!”

Jag är överväldigad över reaktionerna och blir glad över att kollegornas och mitt arbete får sådant beröm och uppskattning.

Tack alla och tack Trafikkontoret och deras projektledare för att vi fick förtroendet att göra detta uppdrag! Och tack Trafiknämnden för att ni nu beslutar att detta ska genomföras. Det är så man arbetar för ökad och säker cykling!

Relaterade inlägg:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Så här får cykeln plats!


Under en stor del av min 20-åriga ”cykelplanerarkarriär” har jag fått höra att det finns inte plats för att åstadkomma bra cykelinfrastruktur. Allt är så att säga intecknat och det går inte att ändra på.

Jag är av en liten annan uppfattning och menar att det i stort sett alltid finns plats – det handlar mer om kunskap, vilja och prioritering – att se möjligheterna och inte vara låst av gamla föreställningar om trafiksystemet.

Som detta exempel från västra delen av Stockholm. Ett av västerorts största cykelstråk – det så kallade Hässelbystråket. Sträckan det handlar om går mellan Brommaplan och Åkeshov, ca 850 meter. Befintliga förhållanden för cykeltrafiken är en salig blandning av cykling i blandtrafik och cykling på en smal och dålig dubbelriktad cykelbana.


Den dubbelriktade cykelbanan korsar lokalgatan, självklart med väjningsplikt för cykeltrafiken, och byter sida till en smal dubbelriktad cykelbana


För att kunna mötas på denna cykelbana måste en cykla på gångbanan. Det är ständiga avbrott i cykelbanan till följd av in-/utfarter. Den dåligt utformade cykelbanan gör att många väljer att cykla på gatan istället


Här byter cykelbanan sida igen. Och ännu en gång väjningsplikt för cyklister när sidbytet skall ske.


Här slutar sedan cykelbanan och övergår i blandtrafik


Är detta en miljö som säljer in cykling? För alla typer av cyklister, nya och erfarna, unga och gamla?


Här börjar/slutar cykelbana i västra delen. Väjningsplikt för cykeltrafik som ska ut på gatan. Inte helt enkelt att komma av och på cykelbanan.

Så hur ändrar man på detta och skapar bra förutsättningar på hela sträckan?

Man börjar med att inventera sträckan. Vidare så bjuder man in cyklister till en workshop för att höra vad de tycker om förhållandena och vill se för åtgärder. Sen tar man reda på vad icke-cyklister vill ha och efterfrågar för att eventuellt börja cykla. Sen sätter man upp en målbild – detta vill vi åstadkomma. Sen skissar, analyserar och prövar man sig fram – hur når vi målbilden.

Därefter ritar man upp förslaget. Stöter och blöter med intressenter. Gör eventuella förändringar. Sen skrivs ärendet upp till trafiknämnden och politiken fattar beslut.

Nu kommer hela sträckan att byggas om. Det blir en sammanhängande och separerad dubbelriktad cykelbana, 3,25 meter bred på hela sträckan. Ingen mer växling mellan blandtrafik och dålig cykelbana. Inga flera sidbyten. Cykelbanan fortsätter obruten över till-/frånfarterna vid Åkeshovs cirkulationsplats och korsande trafik får väjningsplikt mot cykeltrafik på cykelbanan. Att det nu blir en sammanhängande cykelbana på hela sträckan innebär också att hela sträckan kan sopsaltas. Sist men inte minst, den hårt belastade cykelparkeringen vid Åkeshovs tunnelbana byggs ut, placeras närmare entrén och övergångsstället mellan entrén och cykelparkeringen höjs upp och hastighetssäkras – allt för att underlätta kombinationsresan cykel-kollektivtrafik.

Illustrationer på den framtida cykelbanan:


Cykelbanan placeras på norra sidan av gatan och cyklister behöver på så sätt inte byta sida någon gång och korsa lokalgatan längre. Parkeringen längs gatan byter sida och läggs utmed gångbanan på södra sidan


Inga fler avbrott i cykelbanan på grund av in-/utfarter då cykelbanan placerats på andra sidan av gatan


Raka spåret – inga fler sidbyten för cyklisterna och ingen mer cykling i blandtrafik då cykelbanan kommer att gå på norra sidan av gatan – hela vägen


För att få plats med den dubbelriktade cykelbanan i detta avsnitt tas ett körfält i anspråk och görs om till cykelbana – cykeln får plats! Korsande trafik får väjningsplikt mot cykeltrafik på cykelbanan vid till-/frånfarterna i anslutning till cirkulationsplatsen. Cykelparkeringen byggs ut och placeras närmare tunnelbaneentrén. 

Se där, det går om man vill och prioriterar. Och det är tydligt att Trafikkontoret och Trafiknämnden gjort det i detta fall – bra jobbat!

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 11

Erik Johansson

Har berömt detta förr så du slipper det nu. 🙂 Vill dock nämna att jag gillar de där regelbundna släppen i cykelbanan, tycker ofta att man utesluts från cykelbanor om man inte kommer från ”rätt ställe” det kan handla som en kilometer i körbanan innan det finns en uppfart på cykelbanan.


Krister Isaksson

Erik, tack ändå! 😉 Ja släppen är lätta att glömma men ack så viktiga för en tillgänglig och funktionell cykelinfra. Kommer man från el ska till bostäderna på södra sidan ska man ju inte behöva cykla på lokalgatan för att senare kunna angöra cykelbanan, eller behöva stanna och lyfta cykeln över kantstenen upp på cykelbanan. Det ska vara smidigt och lätt – det ska vara CYKELFLOW!


Joakim Sternö

Härligt! Flera obehagliga passager på den sträckan idag.
Gjort någon beräkning på hur många sekunder KOM:en bör förbättras på sträckan? 🙂
Delvis relaterat, är det någon planerad uppdatering av sträckan Abrahamsberg-Brommaplan? Den är ju inte så farlig men jämfört med denna sträcka och Abrahamsberg-Stora Mossen kommer den kännas försmådd.


L. Olsson

Äntligen 🙂 jag är livrädd när jag cyklar på spårig/isig blandtrafik där och ska försöka undvika bli påkörd.


Mia

Så bra! Sträckan är ett elända att cykla på, särskilt denna årstid då väglaget är under all kritik. Ser verkligen fram mot när detta är klart och sträckan också kan sopsaltas – vilket lyft det kommer att bli! Bra jobbat!


Tony Bergman

En reflektion:
Mångåriga kryssade säkerhetsmarkeringar på fjäll rivs utan åtgärder.
Mångåriga högklassiga cykelbanor i Stockholm får 10 miljoner per kilometer i åtgärder.
Olika satsar kommuner. Å olika bedöms de faktiska behoven man har.
Tony Bergman


Anders Andersson

@Tony Bergman. Jag har sett en hel del kryssmarkeringar uppenbart bortrivna av laviner. Så det är nog bra att de rivs och att säkerheten sitter i huvudet på den som väljer väg och orienterar istället för att folk ger sig ut på fjället med bristfällig kunskap i blind förlitan på att ”någon annan” ska svara för säkerheten med kryss. Man måste alltid laga efter omständigheterna och själv göra sitt vägval. Det som var bra och säkert igår är inte nödvändigtvis bra och säkert idag. Det gäller på de flesta av livets områden.


Bernt Lindberg

Jättebra! Något för Falun.


Erik

Äntligen! Idag är varje passage på sträckan en obehaglig pulshöjare, särskilt i rådande vinterväglag.


Isabella Gross Alström

Wow! I början av (eller rent av innan) min cykelpendlingskarriär bodde jag i Västerort och var inte så van vid att cykla i trafik i Stockholm. Den där sträckan räddes jag VARJE gång jag skulle cykla och vissa gånger gick jag hellre av för att jag inte ville riskera att bli påkörd. Andra gånger var den det lilla extra hindret som gjorde att jag inte ens tog cykeln. Toppenarbete kring detta!


Sture

Är det bara jag som ser att det kommer stå bilar på cykelbanan som vill ut i rondellen?
Hade varit bättre om det fått plats 1 bil utanför cykelbanan.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*