Blogg

Trafikslag på undantag


 

Äntligen är den här! En fantastisk avhandling och ett fantastiskt arbete av Martin  Emanuel. En berättelse om cykeltrafikens förändrade villkor och förutsättningar i Stockholm under perioden 1930-1980.

Han visar att trafikingenjörer och stadsplanerare skapade sämre villkor att cykla i Stockholm. Vidare att hantering och planering av stadstrafik i högsta grad är en ideologisk verksamhet som till stora delar bygger på föreställningar om olika trafikslag, den moderna staden och att den infrastruktur som skapas utifrån dessa föreställningar utgör frusen ideologi. De aktörer som formar stadstrafikens villkor, inte minst trafik- och stadsplanerare, kommunaltekniker, trafikpoliser och politiker, utövar en betydande makt över stadens trafikanter.

Berättelsen avslutas med en epilog om cykelns renässans. Där finns ett avsnitt som jag allt för väl känner igen: ”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.”

Avhandlingen är en underbar och samtidigt skrämmande läsning som jag starkt rekommenderar.

 

Martin, stort tack för boken och lycka till på disputationen!


Antal kommentarer: 2

manne

Först läste jag din blogg sen läste jag SvD och deras bilreporters utblick /framtidsspaning. http://www.svd.se/naringsliv/motor/bilbranschens-kris-gar-inte-att-stoppa_7720186.svd
En framtidsspaning som inte dagens trafikplanerare hänger med i!
Han konstaterade att bilen inte är en framtid , färre o färre tar körkort och man är inte intresserad av bilen som trafikslag , man vill kommunicera men med andra metoder.Han skriver bla: ” Hade vi tagit en semesterbild i dag med Roland Christells barnbarn hade den antagligen sett ut så här: De hade suttit på ett café invid Nytorget på Söder i Stockholm – med varsin Ipad, invid två svindyra cyklar. ” det är enl flera källor sinnebilden av mobilitet och status idag!


Krister Isaksson

manne, tack för SvD-tipset! Det är en stor tröghet och ibland ett kraftigt motstånd. Och jag vill sticka ut hakan och säga att det är störst bland de planerande myndigheterna, inte bland politiken!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kommer vi komma fram i vinter? Del 5


 

Årstabron, bron som staden glömde

Denna pärla, en viktig förbindelse för gående och cyklister mellan Söderort, Årsta och Södermalm. Härligt att kunna cykla så centralt i staden utan att behöva göra det utmed biltrafik. Utpekat som viktigt pendlingsstråk i stadens nya cykelplan. Passeras dagligen av ca 3 000 cyklister.

Men nåt är fel, nåt fungerar inte. Gång – och cykelbanan på bron blir inte snöröjd. Och det är inte första gången detta sker, i flera år har det varit så. Bron ligger uppenbarligen mellan två eller kanske tom tre entreprenadområden (Södermalm, Årsta och Liljeholmen) där upphandlingen och kontrakten tydligen inte kan klargöra vilken entreprenad som ansvarar för vinterväghållningen av bron. Inte jordens mest avancerad sak kan man tycka. Så nu är det en knölig och hårt tilltrampad snöbana som finns på bro, känns lite som att cykla på en puckelpist. Det blir riktigt besvärligt och farligt när vi får ett väderomslag till plusgrader och snön börjar smälta och kvar blir en isbana som man förtvivlat försöker halkbekämpa genom att vräka på massor av sand. Allt pga. att man inte snöröjde bron från början…

  Årstabron på Södermalmssidan 20121130, fint snöröjt fram till brofästet sen svänger vi av… Någon utmaning ska väl vi ha som går och cyklar i staden!

Så då kan vi konstaterat att staden inte klarar av att få till snöröjningen av bron, trots flera års lärotid. Och detta trots upprepade felanmälningar till Driftcentralen. Tre gånger bara i år har jag ringt in och felanmält detta, senast i fredags. Så då kan vi konstatera att inte heller felanmälningssystemet fungerar. Inte lätt att vara cyklist…

Vad som också gör mig aning beklämd är att det uppenbarligen inte finns någon  yrkesstolthet bland de som utför snöröjningen. Här sitter de i sina maskiner, plogar fram till brofästet för att sedan vika av eller vända. De måste ju se att bro inte blivit snöröjd på ett antal dygn men ingen vidtar någon åtgärd för att se till att det blir gjort. För inte kan de väl tro att bron inte ska röjas?

Så här stod det om snöröjning i Cykelplan 1998 för Stockholm:

”Snöröjningen måste ske på ett annat sätt än i nuläget. Snön borde kontinuerligt forslas bort, vilket idag är lågprioriterat. I handlingar och kontrakt är kraven högre på gång- och cykelvägar än på körbanor. Trots detta används cykelbanor och cykelfält som snöupplag vid stora snömängder. I praktiken prioriteras bilvägar högst, därefter kommer gångvägar och sist cykelvägar.”

Cykelplan 2005:

”Drift och underhåll bör prioriteras utmed cykellänkar. Detta påverkar såväl framkomligheten som säkerheten. Cykelstråken bör skötas med minst samma kvalitet som bilvägarna och ha en jämn och bra beläggning.” ”Under vintern är snöplogning och sandning två viktiga faktorer för cyklisternas trafikmiljö.”

 Cykelplan 2006:

” Snöröjningen måste förbättras på cykelbanorna för att göra det mer attraktivt att cykla även under vintern. Cyklisterna (och även gångtrafikanterna) är mer känsliga för halt och moddigt väglag än bilisterna. Kvaliteten på snöröjning och halkbekämpning på gång- och cykelbanor måste alltså vara bättre än på körbanorna. Detta avspeglas ofta i handlingar och kontrakt rörande vinterväghållningen men vad gäller cykelbanorna inte alltid iverkligheten. I praktiken prioriteras ofta först gångbanor och kollektivtrafikkörfält, sedan bilvägar och sist cykelbanor. Standarden för t ex snöröjning och sandsopning kan variera mellan stadsdelarna. För de regionala cykelstråken har staden förbundit sig att följa den standard som Vägverket tagit fram i samråd med länets kommuner. Kunskap om denna standard och vilka cykelvägar som ingår i de regionala cykelvägarna måste spridas till alla berörda parter. Motsvarande regler måste tas fram för resterande delar av cykelnätet i samverkan mellan alla berörda parter.”

I Cykelplan 2012 är avsnittet om vinterväghållning av cykelvägnätet än mer omfattande och utförligt.

Så nu har det gått 14 år och fyra cykelplaner sedan cykelplan 1998, upprepade gånger har betydelsen av vinterväghållning av cykelvägnätet tagits upp och beslutats, budgeten för detta har ökat men det är mycket svårt att se avtrycka av detta på stadens cykelvägnät. Man får inte ens till grundläggande funktioner…

Så Ulla Hamilton och Per Ankersjö, hur ska ni se till att stadens snögeneral får ordning på detta, hur många år behövs och hur lång ska startsträckan vara?

En annan favoritsysselsättning som snöröjningen ägnar sig åt är detta:
  Ett pendlingsstråk i söderort där man först röjer cykelbanan för att sen ploga upp snön från körbanan på cykelbanan. Och sen blir det liggande där. En bra och bred yta för gående och cyklister att tryggt och säkert kunna använda? Sällan ser vi att man plogar ut snön på körbanan. Väl använda pengar eller…

Del 1, 2, 3, 4

 


Antal kommentarer: 16

Pelle

Cyklar året runt och kommer in till stan norrifrån. Danderyd plogar sällan men sandar desto mer. Blir bra knöligt. Solna, föredömlig snöröjning med näst intil barmark för jämna. Stockholm är a varierande kvalitet, ofta bara plogat med trädgårdstraktor med smalt blad. Dessa traktorer orkar inte. Dessutom plogar Stockholm ofta cykelbanorna utmed Roslagsleden innan de stora lastbilarna som i full fart snöröjer motorvägen kommer och de kan på några ögonblick täcka cykelbanan med 20 cm sand, slask, is och snö. Särskilt märks detta på cykelbanan vid naturhistoriska där det är vanligt att man få leda/släpa cykeln några dagar i taget, eftersom trädgårdstraktorn inte orkar fram. De törre traktorerna kommer knappas in på banan eftersom den är för smal. Dock inte smalare än att mötande cyklister och fotgängare ska kunna få plats.


Stefan

Vi bor precis vid Årstabrofästet, och det känns verkligen som att det är bron som snöröjarna glömde – år efter år. Kan det vara så enkelt att just den här kilometern har fallit mellan stolarna i snöröjarnas maskiner? Tack för att du fortsätter att kämpa för oss åretruntcyklister, Krister.


aNNa

Tack för att du lyfter den bortglömda Årstabron! Varje oplogad morgon tänker jag att bron saknar ägare, och att den är riktigt farlig dessa nio av tio dagar.


aNNa

Jag gjorde just en anmälan här: http://www.stockholm.se/felanmalan, och upptäckte att bron inte finns med i listan. Du som läser detta och som cyklar över bron, gör en anmälan så kanske vi får till en bättring i vinter.


Andreas

Just broar verkar vara svårt mellan stadsområdesgränserna.
Jag pratade om sandupptagning för något år sedan med Stockholms Stad avseende Tranebergsbron. Där sa de att den ligger mellan två stadsdelsområden och de visste inte riktigt varför det var sopat fram till brofästena på båda sidor men inte på bron. De hänvisade till att Vägverket (nu Trafikverket?) hade ansvaret. Det är konstigt att man inte kan få det att fungera – det är inte raketfysik vi pratar om…


Krister Isaksson

Stefan och aNNa, tack själva! Fick svar idag från Ted Ell, högsta ansvarig tjänsteman för snöröjningen på Trafikkontoret. Han har informerat stadsdelsförvaltningarna och områdesanvsvarig så nu är det väl bara att hålla tummarna!


Krister Isaksson

Andreas, det är mycket märkligt att det blir sådär. Du ser det i stort sett aldrig på de större gatorna och vägarna. Där klarar de av olika gränser men där vi ’leksakstrafikanter’ färdas blir det tämligen ofta dessa brister. Kan inte dra någon annan slutsats än att man helt enkelt inte bryr sig i samma omfattning, det är inte lika viktigt, förtjänar inte samma insats i upplägg och genomförande av snöröjningen. Det är ju ingen tillfällighet att man lyckas på det ena området och år efter år misslyckas på det andra…


Patrik

Känner igen detta även från Göteborg. Nu har det snöat i ett par dygn här och jag har inte sett mer än en plogad cykelbana.
Här är ett förslag för alla som lider av dålig vinterväghållning. Är ”din sträcka” oplogad efter omotiverat lång tid, ta reda på vem som är ansvarig och vilket direktnummer personen har. Välj gärna någon lite högre upp i hiearkin. Sätt sedan upp en skylt vid det oplogade området med texten (eller liknande): Vill du att den här sträckan ska plogas/snöröjas/sandas, ring (Namn Efternamn) (telefonnummer). Ring, ring och ring igen tills vägen är säker att cykla på.
Så tänker jag göra hemma på ”min väg”.


Krister Isaksson

Patrik, en så kallad ’Gräsrotsrevolt’!


Mats

+1 som Felanmält bron på Stockholm.se
Idag var bron ett skämt. Fint plogat fram till brofästet & sen 1 meter snödjup resten av bron. Go Krister! /Mats


Ulrika

Det är väl troligtvis Banverket som äger Årstabron, eftersom det är en järnvägsbro. Och kommunikation mellan flera stadsdelar och verk är värre än rymdfysik.
En annan fråga Christer: i dokument relaterade till cykelutredningen, som handlar om prioriterade cykelvägar, så finns det med ett ”särskilt objekt”. Verkar vara parallellt med järnvägen från Årstabron till Älvsjö. Borde ju vara relaterat till den nya bro som byggts där. Vet du nåt om det?


Krister Isaksson

Ulrika, gång- och cykeldelen av bron är finansierad av staden och ska även driftas av staden enl avtal. Banverket tänkte överhuvudtaget inte bygga och betala för en gc-bana när denna bro planerades…
Blir lite osäker på din fråga som du kopplar till cykelutredningen. I stadens cykelplan däremot finns det ett särskilt objekt som går från Årstabron utmed järnvägen till Älvsjö. Det är en mycket tidig tanke som handlar om att se om det finns möjlighet att skapa en gen, planskild och topografiskt gynnsam sträcka för cykeltrafik mellan Södermalm och Älvsjö. Självklart med på- och avfarter på lämpliga ställen. Man kan kalla det en supercykelväg…


Ulrika

Aha! Tack. Då är det ännu mer oförståeligt att bron inte är farbar… Sant, det var cykelplanen, blev det inget av detta eller utreds det fortfarande?


Krister Isaksson

Ulrika, nu har du bråttom 😉 Planen blev ju precis antagen! Kan inte tänka mig att Trafikkontoret börjat studera förbindelsen ännu då planen precis blivit antagen, jag skriver ju också att det är en tidig tanke. För att få dagsaktuellt besked är det nog bäst att du kontaktar Trafikkontoret och deras trafikplaneringsavd.


Ulrika

🙂 missförstod, trodde att tidig tanke uppstod när de började bygga bron, för några år sen, inte att det är en tanke i dess linda.
Nu har jag gett upp cyklingen för denna vinter, av de åtta kilometer som jag har till jobbet är varannan inte cyklingsbar, tråkigt! Men Årstabron var riktigt bra idag.


Krister Isaksson

Ulrika, visst är det tråkigt, snöröjningen är mer eller mindre ad hoc. Vissa delar ok, andra i bedrövligt tillstånd. Det finns inget stråktänk när man röjer utan det är mer kopplat till kontrakt, entreprenad- och stadsdelsområden. Att ha ett brukarperspektiv verkar vara mycket svårt för staden. Du är en av många cyklister som slutar cykla pga stadens oförmåga, samtidigt som uppdraget är ökad och säker cykling! Snacka om att man inte vet vad man håller på med.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kommer vi komma fram i vinter? Del 4


 

Din restid ökar med mellan 30 och 60 procent! Sug på dom siffrorna några gånger. Så ser det nämligen ut om du cykelpendlar vintertid i Stockholm. Det visar studien Cykelframkomlighet vintertid. En studie av framkomligheten i Stockholmsregionens cykelvägnät vintertid som genomfördes 2010 av Trafikkontoret i Stockholm.

Några citat från studien:

”Resultaten visar att restiden ökar med 30 – 60% och att medelhastigheten sjunker från cirka 22 km/h under sommarhalvåret till omkring 15 km/h vintertid på de studerade stråken. Utöver utökad restid kräver vintercykling mer energi av cyklisterna då underlaget skapar större motstånd.”

Vinterväglag skapar, förutom framkomlighetsproblem, även trafiksäkerhets- och trygghetsproblem. Risken att tappa kontrollen och ramla av cykeln är stor. Dessutom tvingas cyklisterna att cykla i blandtrafik oftare under vintern då cykelbanorna är sämre plogade. På gång- och cykelbanor kan det uppstå konflikter mellan gående och cyklister då den tillgängliga ytan är smalare än normalt.”

”Sammanfattningsvis kan det konstateras att förutsättningar för vintercykling i Stockholm inte är de bästa. Bristande underhåll leder till längre restider och mer energikrävande cykling, dessutom är risken för olyckor betydligt högre. Dessa faktorer gör att många cyklister väljer alternativa transportformer under vinterhalvåret.”

Så här skriver Anna Niska, VTI, i rapporten Cykelvägars standard. En kunskapssammanställning med fokus på drift och underhåll:

”En hög drift- och underhållsstandard på cykelvägnätet har betydelse för statusen på cykeln som transportmedel och välskötta cykelvägar är något som kan få fler att cykla mer. Drygt 40 % av cyklisternas singelolyckor kan relateras till drift och underhåll och singelolyckorna utgör mer än 70 % av alla cykelolyckor (Thulin och Niska, 2009). Det är framförallt halkbekämpningen som är viktig för cyklisternas säkerhet. För cyklisternas framkomlighet är snöröjningen den driftåtgärd som har störst betydelse. Vid 3 cm snödjup börjar det bli svårhanterligt för cyklisterna. Snömodd kräver extra uppmärksamhet med tanke på de isiga spår som uppstår när den fryser till.”

Denna kraftiga ökning av restid för cyklister samt den urusla trafiksäkerheten skulle självklart anses som helt oacceptabel om det handlade om bil- eller kollektivtrafik och stora resurser läggs ner för att upprätthålla såväl god framkomlighet som trafiksäkerhet för dessa trafikslag.

Så vi får väl hoppas att cykelmiljarden i Stockholm används på ett klokt sätt och att metod, teknik och rutiner för vinterväghållning av cykelbanor tar ett stort antal tramptag framåt! Utgångsläget är ju tämligen gynnsamt för det kan ju knappast bli sämre…

Här finner ni del 1, 2 och 3


Antal kommentarer: 9

Andreas

Jo, Stadshuset visade verkligen vad de gick för inatt och i morse. Varmluften därifrån räcker inte riktigt till för att smälta snön (inte ett snöröjningsfordon på – eller varit på – någon av ”mina” cykelbanor imorse…)
Tröttsamt är bara förnamnet!


Jon Jogensjö

Jag tänker att de som kör snöplogande fordon sällan använder cykel, och då tänker de inte på att en 50cm plogvall är svår att cykla genom.


Jon Jogensjö

Intressant är att tex att Tranebergsbron i Stockholm som är supercykelväg, ligger mellan två uppdragsområden för plogande entreprenör, och då är det ibland ingen som plogar där trots att snön legat 20cm+. Plogning är gjord fram till bron på båda sidor, men inte själva bron.


Krister Isaksson

Jon, ja är det inte förunderligt detta med gränser. De finns ju bevisligen även på gator och vägar men inte ser du snövallar tvärs över körbanorna på Tranebergsbron eller att ett avsnitt mitt på Örbyleden inte är snöröjt. Där av någon outgrundlig anledning får man det att fungera. Det beror antagligen på att det är så svårt, så komplicerat detta med att snöröja och halkbekämpa cykelvägar och cykelbanor. Eller kan det finnas någon annan anledning? Något annat, kanske ett synsätt, ett förhållningssätt, en värdering av människor utifrån hur de väljer att förflytta sig som gör att det ser ut som det gör. Och detta, den mentaliteten, är kanske den svåraste av alla förändringar…


manne

apropå snövallar- alla har väl upplevt när man kommit fram till en underfart under en väg. Dit kunde traktorn som röjde snö köra, sen kom den inte under bron och kvar blev en stor snömur. Att hen som körde skulle gå ut och för hand ta bort den finns inte ens i tanken! Samma fenomen upplever man vid övergångställen etc där vi cyklister och gångare ska hoppa över en vall för att sen korsa vägen!


Krister Isaksson

manne, handskottning ingår i stort sett aldrig i snöröjningskontrakten, anses för tidskrävande och dyrt. Det som ofta står upptaget när det gäller fall som du beskriver är att man snarast ska återkomma till platsen med en mindre maskin som kan komma under bron och ta bort snön. Och vi som vintercyklar vet att ”snarast” kan i tid innebära lagom till vårens sandsopning…
Och tänk er samma situation på bilvägen, en stor jävla snöhög framför infarten till Fredhällstunneln! Vanligt förekommande eller hur?


ekstromenator

Krister har rätt, i Stockholm är det maskinplogning som innefattar kontrakten + trappskottning. Det som inte går att ploga pga kanter, tunnlar, hinder (stolpar/papperskorgar/cyklar/mm) blir därför inte röjt. Däremot ser man på Kristers fina bilder att man helt låtit bli att ploga vissa cykelbanor eller upplåtit dom till snöupplag vilket inte är acceptabelt med dagens kontraktsform. Att klaga hos stockholm stad är antagligen enda sättet de kan uppmärksammas på att cykelbanorna inte röjs på ett tillfredställande vis, gör din plikt och rapportera eventuella problem vi stadens hemsida:
http://www.stockholm.se/TrafikStadsplanering/Gator-och-torg/Felanmalan/


Elin

Bra inlägg och talande bilder. Det är exakt sånt där som gör att man blir ”en jobbig cyklist antingen i vägbanan eller på trottoaren”.
Upp till bevis detta år, Stockholms Stad. Stockholms cyklister behöver i första hand underhållna, komfortabla cykelbanor att ta sig fram på, inte ”tips” på hur man klär sig när man cyklar på vintern.


Krister Isaksson

Elin, tack! Nä inte behöver man veta hur man klär sig, man behöver komma fram och det på ett någorlunda tryggt och säkert sätt. Och innan dessa tillstånd råder i huvudstaden tror jag dessvärre att det är många sliriga cykelturer…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 3

Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 3


 

Trafiksignaler

Du cyklar på en cykelbana längs en bilväg och du närmar dig en korsning med trafiksignaler. Det är grönt för biltrafik som kör på vägen bredvid men cykelsignalen lyser rött. Du tvingas stanna och trycka på en knapp för att få grönt, ingenting händer och du får vänta till nästa omlopp för att få grönt. Känner du igen situationen?

Trafiksignaler är många gånger en källa till frustration och irritation hos cyklister. Det är kanske inte så konstigt när den teknik och styrning som används för trafiksignaler till stora delar är utvecklad för biltrafiken. Tekniken är också tämligen outvecklad och omodern när det gäller cykel. De första trafiksignaler som uppfördes i landet på 1920-talet styrdes genom att en polisman vred på en strömbrytare för att ställa signalen i rött respektive grönt. Inte särskilt mycket har hänt för cyklister sedan dess förutom att du nu får trycka på knappen själv, det är knappast höjden av teknisk utveckling. Det speglar med all tydlighet den rådande trafikmaktordningen.
Tegelbacken 1953, trafiksignalen regleras av polisman. Idag får cyklister i varje fall trycka på knappen själva. Bild: Stockholmskällan Olle Karlsson

Vad kan då göras?

Ta bort signalen

Det finns en rad olika förbättringar som kan göras om man bara vill och har kunskapen. I många fall kan man ta bort trafiksignalen och ersätta den med till exempel en cirkulationsplats. Utformas den väl och med hänsyn till cykeltrafik så förbättras både framkomligheten och säkerheten för alla trafikanter (se del 2).

Vad man inte får glömma bort är att trafiksignalens primära funktion är att fördela tid för rörelse – nu får du röra dig, nu ska du stå stilla. Detta kan många gånger trafikanterna själva lösa om de erbjuds en säker och väl utformad trafikmiljö, anpassad för alla trafikantgrupper.

Andra lösningar som kan göras är att hastighetssäkra korsningen, ha flervägsväjning, en fri högersväng.


Götgatsbacken/Högbergsgatan i Stockholm, tidigare signalreglerad och nu är det flervägsväjning. Bättre framkomlighet och bättre säkerhet blev resultatet.


Fri högersväng. Ett annat sätt är att leda cykelbanan utanför, till höger om signalstolpen, för att på så sätt undvika onödiga stopp. En vanlig lösning i Holland, Tyskland och Odense. Här ett exempel hur man gjort i Amsterdam. Se även detaljen med väjningslinjen mot den korsande cykelbanan

Överanmälan och detektering

För att förbättra den ovan beskrivna situationen där du cyklade på cykelbanan och inte fick grönt kan väghållaren programmera in en så kallad överanmälan. Det innebär att när medlöpande biltrafik har grönt blir cykelsignalen automatiskt också grön. Detta fungera bra så länge det förekommer biltrafik på vägen bredvid men vid lågtrafik kommer du fortfarande tvingas stanna och trycka på knappen. Det kan undvikas genom att placera ut detektorer på cykelbanan som känner av cyklar, så som det självklart finns detektorer i körbanan som känner av bilar. Är de väl placerade och intrimmade har du grönt när du kommer fram till korsningen.

Cykelbox och förgrönt

En mycket viktig säkerhetsåtgärd som bör finnas i varje trafiksignal där cykeltrafik är tillåten är en cykelbox. Åtgärden innebär att stopplinjen för biltrafiken är tillbakadragen ca 5 meter och cyklisterna kan placera sig ända framme vid signalen. På så sätt ökas cyklisternas synbarhet och risken för olyckor där bilister svänger höger och cyklister ska cykla rakt fram minskar. Åtgärden underlättar också för de cyklister som tänker svänga vänster i korsningen.

En annan åtgärd man kan använda för att både höja framkomligheten och säkerheten är förgrönt, dvs. cykeltrafiken får grönt ett antal sekunder innan biltrafiken. Ett vanligt inslag för cyklister i Tyskland.


Cykelbox, Groningen Holland


Förgrönt för cykeltrafik, underlättar samt gör både höger- och vänstersvängen säkrare, Munster Tyskland

Grön våg

Finns det flera trafiksignaler efter varandra är det inte ovanligt att man för biltrafiken programmerar in en grön våg vilket innebär att om man kör i en viss hastighet får man grönt hela vägen. Detta går många gånger att göra även för cyklister. I rusningstrafik cyklar man ofta lika fort eller fortare än biltrafiken i våra större städer. Anpassas då den gröna vågen efter en lämplig cykelhastighet, exempelvis runt 20 km/t, så blir det grönt hela vägen även för cyklister. Detta har genomförts Köpenhamn, Odense, Amsterdam och även på Götgatan och Skeppsbron i Stockholm. Resultatet har blivit avsevärt kortare restid för cyklister och färre som cyklar mot rött.


Grön våg på Norrebrogade i Köpenhamn. Foto: Niels Jensen


Grön våg på Norrebrogade i Köpenhamn. Foto: Copenhagenize


Här ser vi resultatet efter att grön våg infördes på Norrebrogade. Medelhastigheten ökade från 15 km/t till nästan 21 km/t. Restiden sjönk från 8:54 min till 6:25. Detta på en sträcka av 2200 meter! Jösses, en sådan restidsvinst bygger man förbifarter för!

Här kan du få en känsla av att cykla den gröna vågen i Köpenhamn, 1 och 2


I Odense i Danmark har man valt att hjälpa cyklisterna att följa den gröna vågen genom att längs cykelbanan ha gröna signaler som markerar om man ligger i fas med vågen eller behöver öka eller sänka farten. Foto: Odense Kommune


Även i Sverige finns det små fragment av bra signallösningar för cykeltrafik. Götgatan i Stockholm har grön våg söderut på eftermiddagen. En sträcka på 800 meter med 8 stycken trafiksignaler. Den gröna vågen är ställd på 20 km/t och restidsvinsten efter åtgärden är 1:20 min. På 800 meter! Rödljuscyklandet har också minskat kraftigt på sträckan.

Allgrönt

I korsningar med cykelbanor i tillfarterna skulle det vara möjligt att införa allgrönt för cyklister. Det innebär att samtliga anslutande cykelbanor får grönt samtidigt och du kan då som cyklist cykla tvärs över korsningen istället för att i omgångar cykla runt korsningen. Denna lösning finns sedan länge i många städer i Holland. Anledningen till att lösningen inte finns i Sverige är att den anses ”stjäla” för mycket tid för biltrafiken.


Allgrönt för cyklister i korsningen vilket innebär att du kan cykla tvärs över korsningen och på så sätt få bättre framkomlighet och kortare restid. Groningen, Holland.


Så här informerar man cyklisterna att det är allgrönt i korsningen


Ni som cyklar i Stockholm och på Tegelbacken, tänker er att cykla tvärs över hela korsningen när ni kommer från Vasabron eller Klara Mälarstrand och ska till Vasagatan, en framkomlighetsåtgärd som heter duga! I stället är det idag en närmast cykelfientlig lösning och en lösning som också innebär problem för bil- och gångtrafiken. Tänk vad mycket bättre det kunde bli om viljan och kunskapen fanns…

Mycket av det som beskrivs ovan är självklarheter när det gäller biltrafik men är dessvärre tämligen ovanliga när det gäller cykeltrafik i Sverige. Tittar vi utomlands så ser vi att de stora cykelstäderna sedan länge insett såväl problemen som möjligheterna när det gäller trafiksignaler och cykeltrafik. Så ställ krav på Trafikverket och din kommun att modernisera och cykelanpassa trafiksignalerna. Dessa åtgärder är, till skillnad mot att bygga om, mycket billiga. Vill du läsa mer om trafiksignaler och cykel finns här en handbok, Cykeltrafik och trafiksignaler 

Här kan du läsa del 1 och 2 i serien.


Antal kommentarer: 27

Jon Jogensjö

Väldigt bra exempel!


Krister Isaksson

Jon, Tack!


Christian

Lösningen på tredje bilden uppifrån hade gärna fått införas vid Nybrokajen:
http://goo.gl/maps/xO3ea


Krister Isaksson

Christian, ja det är mycket som saknas på och kring cykelbanor. Åtgärder som många gånger är en självklarhet på gator och vägar. Det verkar finnas en underliggande uppfattning att cyklister är smartare och inte behöver samma vägledning! Eller är det så att dessa ”leksakstrafikanter” inte anses behöva/kostas på en omsorgsfull infrastruktur?


Leverantör av trafiksignaler...

Christer! Säg inte att tekniken är ”outvecklad”, för det är den inte…Det finns massor av bra teknik för cyklar i trafiksignaler, framför allt vad det gäller detektering, för att slippa ”trycka på knappen” och bli anmäld i tid, på samma sätt som bilar blir. Den rätta benämningen torde snarare vara ”oanvänd”…


Jonatan

Fantastiskt vad lätt det kunde vara att cykla! Helt imponerad! Tänk om vi hade det så!
Själv bor jag i Jönköping, där har de förbjudit cykeltrafik på vissa gator (och det kontrolleras hårt dessutom! Fråga mig inte varför man lägger massa tid och resurser på att ta cyklister som genar över en gångbro ist. för att finnas i parker på nätterna…) Detta leder till att man får köra väldiga omvägar, hoppa av och leda cykeln eller kryssa på bakgator och bilbroar… komplett idiotiskt!
Dagens positiva var dock tågAB. De hade ett litet bås i en av vagnarna som såg ut som de bås som finns för skrymmande packning med enda skillnaden att de inte hade några hyllplan. Uppe vid taket hängde en krok och så satt det två smutsskydd på väggen för hjulen. Där kunde man praktiskt och relativt enkelt hänga upp 2 cyklar. 60kr kostade det, inte massa krångliga förköp, separata transporter och runtslängda cyklar här inte! Lite kämpigt att lyfta in dem i tåget kanske men i värsta fall får väll en förbipasserande hålla upp dörren. Jag älskar tågab!


Krister Isaksson

Leverantör…, du har helt rätt. Jag skulle varit tydligare och skrivit ”den teknik många kommuner och Trafikverket väljer att använda är outvecklad och omodern”. Tack för påpekandet och så önskar jag att ni lägger stor kraft på marknadsföring av dessa produkter mot kommuner och Trafikverket!


Krister Isaksson

Jonatan, visst är det enkelt, alla svar finns där ute. Det verkar som det är förmågan och viljan som saknas… Kul att höra om tågAB, så enkelt att lösa cykel på tåg om man vill!


Johannes Westlund

Ett ytterligare tillägg som jag tycker kan vara motiverat att göra är att en hel del korsningar är utformade för biltrafik. I Göteborg låter jag St Sigfridsplan stå modell (ligger precis vid Liseberg fast på andra sidan motorvägen, för alla som inte är Göteborgare). Här är alla ”common case” vägalternativ bilister tar synkade så att man åker rakt genom hela den komplicerade trafiklösningen i ett svep. Cyklister däremot måste i regel stanna minst två gånger i trafiklösningen när vi väljer ”common case” genomfartsväg eftersom våra genomfartsalternativ inte prioriteras utan ses som underordnat. Detta har ingenting med signalteknologi att göra utan beror på ett medvetet val och en inställning att cykling liksom inte är på riktigt. Ska man någonstans tar man självklart bilen.
I övrigt undrar jag hur det ligger till med licenser för de bilder du använder. Jag skulle nämligen vilja använda dels grafen över tidsvinsten och dels bilden med skylten för grön våg på min blogg. Är det tillåtet?


Erik Sandblom

Bra sammanställning! Men kan man inte bara ta bort några av trafikljusen och tillämpa högerregeln, som i vanliga korsningar?
Många föreställer sig att trafikljus finns för säkerheten, men det är i stort sett tvärtom. Trafikljusen finns för att öka kapaciteten, genom att bilister slipper stanna vid grönt ljus. När man försöker minska trafiken genom trängselskatt och andra åtgärder vore det logiskt att även gallra bland trafikljusen. Då dämpas takten och det blir säkrare och mer trivsamt i staden.


Krister Isaksson

Erik, Tack! Generellt skull jag säga nej till att bara ta bort trafiksignalen utan att göra en hastighetsdämpande åtgärd. Forskning från bl.a. LTH visar med all tydlighet att ett fungerande och säkert samspel mellan olika trafikantgrupper uppstår först när hastigheten på biltrafiken är låg.


Krister Isaksson

Johannes, ang. bilder, maila mig så tar vi det den vägen.


Robert

Apropå trafiksignaler. Här ute i Hässelby så har vi en välanvänd cykelväg som går längs Lövstavägen (typ alla som pendlar från Hässelby och längre västerut använder den) som går över en avfart till ett litet industriområde där det ytterst sällan kör bilar.
Hur som helst så är det en trafiksignal över den lilla avfartsvägen som har rött för cyklisterna som grundinställning, den följer alltså inte ens trafiksignalerna för bilarna längs den parallella Lövstavägen, utan man blir som cyklist tvungen att sakta ner eftersom det tycks vara sensorer som känner av cykeltrafik men är väldigt tröga, om man vill följa lagen.
Jag kör väldigt, väldigt sällan mot rött – men där vägrar jag stå och vänta.


Krister Isaksson

Robert, mitt emot Statoil och Skattegårdsvägen? Ett utmärkt exempel på när väghållaren kunde använda sig av överanmälan och väl placerade och intrimmade detektorer för cykelsignalen. Istället är det en ren uppmaning att cykla mot rött. En av grundtankarna med trafiksignaler är ju faktiskt att det kommer korsande trafik, annars faller ju stora delar av tanken med signaler och därmed respekten. Dålig infrastruktur leder till dåligt beteende.


Leif Jönsson

Bra skivet, om ni vill se de flesta lösningarna i funktion, inklusive radardetektorer för cyklister (nu snart med förlängnings funktion), välkommna till cykelstaden Malmö!


Krister Isaksson

Leif, hej o kul att höra från dig! För er som inte vet så är Leif Mr Cykel i Malmö, en stark bidragande, kanske avgörande, faktor att Malmö är cykelstaden nr 1 i Sverige! Jag har ju tidigare, både i tidningen och på bloggen, hyllat Malmö för deras arbete med cykel. Så ursäkta alla andra cykelsatsande städer men Malmö är nr 1! Men Leif, visst är det en bit kvar till de allra bästa cykelstäderna i Holland? Har ni infört grön våg och allgrön fas för cykel?


Mårten

Några andra saker att fundera på när det gäller trafiksignaler.
1: Varför ska man behöva vänta så länge på att det blir grönt sen man tryckt på knappen? Vid korsningar där övergångs-stället eller cykelöverfarten är dom enda som behöver fri väg borde ljuset kunna slå om med en gång. Anledningen att det oftast tar lång tid är nog att man har lagt in en taimer som ska garantera att det inte blir rött för biltrafiken hela tiden, men att konstuesra en krets som är medveten om att det nyss var grönt var nåt man klarade redan med 70-talets elektronik, och är inget problem alls med dagens teknologi.
2: Varför är grundläget alltid att det är grönt för bilar, men rött för cyklar? I trafikkorsningar med lite biltrafik borde det vara tvärt om.


Erik Sandblom

Men Krister, att ta bort trafikljuset är väl i sig en hastighetsdämpande åtgärd? Då måste ju alla sakta ner för att kunna tillämpa högerregeln.
Jag gillar fartdämpande åtgärder men ibland verkar det vara hängslen och livrem. Jag tänker främst på rondeller, där cykelbanan dragits utanpå och dessutom ett extra snäpp utåt så att bilisterna kan stanna innanför cykelbanan. Då blir det onödigt tvära svängar för cyklister, kanske hänger ihop med högersvängningsolyckor. Ska erkänna att jag ofta cyklar i bilbanan då. Jag vet att det är fel, förlåt! Se exempel här:
http://cyklaihalmstad.wordpress.com/2011/04/20/forbattringsforslag-for-cykeloverfart-i-flygstaden/


Krister Isaksson

Erik, jag skulle säga att problemet är just att ALLA inte följer spelreglerna. En del kör för fort, struntar i höger regeln osv. Därmed blir det inte en acceptabel säkerhet. Hastighetssäkrar man passager osv blir det lägre hastighet, en bättre efterlevnad och bättre säkerhet. Särskilt om man betänker att trafiksystemet ska kunna trafikeras av barn, vuxna o äldre, av funktionshindrade osv.


hasse b

Cyklar är fordon..följ regler för allmän trafik. Svårare än så är det inte! Och det allmänna riksvägnätet är INTE en tränings”lokal”.


Rebecka

Efter att ha cyklat några veckor i Stockholm känner jag stor frustration; bla funderingar kring laglig högersväng mot grönt, grön våg och fler cykelbanor för att komma ifrån väjningsplikt för bilister som kommer från höger.
Detta inlägg är fantastiskt, helt klart något för hela Sveriges politiker!


Kristian

Hasse B, om du ska ha den typen av attityd får du bestämma dig. Du lyckas nämligen motsäga dig själv på tre meningar.
Antingen anser du att cyklar är fordon, jämlika med motorfordon på alla sätt och vis. Isåfall blir konsekvensen att de har exakt lika stor rätt som motorfordon att använda landsvägar för transport och träning, och är de ivägen för dig och din bli så är det bara för dig att acceptera.
Eller, så anser du att cyklister inte hör hemma på ”riksvägnätet”. En konsekvens av det är att det alltså bör finnas specialregler och undantag som reglerar hur cyklar ska bete sig. Och då kan de specifika reglerna för cyklar eller motorfordon anpassas och användas för att skapa olika framkomlighet i olika situationer, beroende på lagstiftare och kommuners önskemål.
Men du kan inte både ha kakan och äta den.


Kristian

Hasse B, om du ska ha den typen av attityd får du bestämma dig. Du lyckas nämligen motsäga dig själv på tre meningar.
Antingen anser du att cyklar är fordon, jämlika med motorfordon på alla sätt och vis. Isåfall blir konsekvensen att de har exakt lika stor rätt som motorfordon att använda landsvägar för transport och träning, och är de ivägen för dig och din bli så är det bara för dig att acceptera.
Eller, så anser du att cyklister inte hör hemma på ”riksvägnätet”. En konsekvens av det är att det alltså bör finnas specialregler och undantag som reglerar hur cyklar ska bete sig. Och då kan de specifika reglerna för cyklar eller motorfordon anpassas och användas för att skapa olika framkomlighet i olika situationer, beroende på lagstiftare och kommuners önskemål.
Men du kan inte både ha kakan och äta den.


Ingrid

Det här är även ett problem för gående, det händer att man som gående måste trycka på TRE knappar för att komma över en korsning. och vänta flera perioder medan bilisters signaler slår om med automatik. Givetvis respekterar inte alla högersvängande bilister gående med grön gubbe heller. Enda fördelen jämfört med cyklister är att det är lättare att nå knapparna 😉


Arne B

@Hasse B:
”Och det allmänna riksvägnätet är INTE en tränings”lokal””
Tråkigt för alla bilister som övningskör. Var ska dessa hålla hus?
Det ALLMÄNNA vägnätet är just det – allmänt.


Krister Isaksson

Arne B, blir så avundsjuk när andra får till det så som du fick till det. 🙂 Helt underbart!


Non@non.com

Lidingövägen har allt som är tvärtemot dessa fantastiska lösningar



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Visst får cykeln plats!


 

Jag har ju tidigare skrivit några rader om hur Stockholms handelskammare menar att cykeln tar för stor plats, att alliansen vill placera en cykelparkering i ”Järnvägsöknen” där ingen vill vara eller parkera cykeln samt att det i vissa städer i Holland börjar bli en mycket stor utmaning att hantera stora volymer av parkerade cyklar. Hur gjorde vi då förr i tiden? När cykeln var all time high i Stockholm. Här är några exempel från huvudstaden från 40- och 50-talet, bilderna kommer från Stockholmskällan, fotograf: Lennart af Petersens.

Korsningen Kungsgatan/Sveavägen

Korsningen Kungsgatan/Sveavägen, en stor cykelparkering placerad mitt i korsningen!

Långa rader med cyklar utmed Kungsgatan, se även hur man utnyttjar pedalen mot kantstenen. Det vill jag se mer av i min stad!

En stor cykelparkering på Brunkebergstorg

Här ser vi en rad exempel på att cykeln visst får plats. Det handlar mer om att prioritera, fatta beslut och ändra på ”trafikmaktordningen”. Det går utmärkt att omfördela ytorna i staden. Det har uppenbarligen gjorts tidigare och kan göras igen. Så här pedagogiskt visar Malmö upp det:

Ett tydligt exempel på hur man kan använda gatan mer effektivt och lösa fler människors parkeringsbehov. Samt undvika konfliktdesign!

 


Antal kommentarer: 1

Jon Jogensjö

Ett alldeles utmärkt exempel på att masscyklismen inte är något nytt i Stockholm. Här ser man tvärtom att masscyklismen byggde Stockholm. I insändare görs ofta gällande att det är synd om ”vanliga knegare” som inte ens kan ta sig till jobbet om de inte får sitta i egen bil.
Dessa bilder visar att det går alldeles utmärkt, och att det var ”vanliga knegare” på cykel som byggde dagens välfärd.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 2


 

Vi fortsätter serien och stannar kvar i Holland och Groningen. De förhållanden som råder i Groningen beror ju inte på en slump eller tillfällighet, det är medvetna beslut tagna av människor, genomförda av människor och man har varit uthålliga då det har tagit tid att uppnå den situation som råder i staden. Som jag nämnde i den första delen har staden haft en konsekvent stads- och trafikplanering sedan 70-talet. Målsättningen har varit en kompakt stad, en bilfri och mer levande stadskärna samt ett mer hållbart transportsystem. Ett viktigt verktygen för att åstadkomma detta är en mycket hög standard på cykelinfrastrukturen. 

Men först en liten tillbakablick. Så här såg en av huvudgatorna (Gedempte Zuiderdiep) ut i början av 70-talet, en del av en slags ringled runt stadskärnan och med ett tydligt fokus på biltrafik, inte så olik många av dagens huvudgator i svenska städer:

  Bild: Cor van der Klaauw

Efter åtgärd så blev det så här:

  Bild: Google

En helt annan gata och rum att leva, vistas och förflytta sig i. Starka restriktioner råder för biltrafiken. Körfälten i mitten är i stort sett bara till för busstrafik och varutransporter. De mindre lokalgatorna som löper parallellt är mer av karaktären cykelfartsgator och där cyklisterna dominerar.

Här ett annat exempel på stadsomvandling. Det är Vismarkt, marknadstorget mitt i centrum av Groningen. Ytorna dominerades helt av motorfordon i början av 70-talet.  Bild: Cor van der Klaauw

Så här valde man att göra:

  Bild: Cycling in the Netherlands

En bilfri stadskärna endast upplåtet för cykel- och gångtrafik. Självklart möjligt för varutransporter att färdas under vissa tider. Och inte dör handeln och stadslivet ut, den exploderar i form av människor, butiker, caféer, restauranger, torghandel!

Här en rolig liten detalj, det stora antalet cyklister leder ofta till många parkerade cyklar. För att man inte ska parkera och hindra gående och sig själv lägger man ut röda mattor på ”kritiska” avsnitt för att säkerställa goda förhållanden för gående:

  Bild: hembrow.eu/blog

 Kartbild över den bilfria stadskärnan:

  Bild: Fietsberaad Publication 7

En kartbild över cykelvägnätet i Groningen, sammanhängande och finmaskigt. Många gånger prioritet för cyklister i korsningar med biltrafiken för att skapa god framkomlighet och säkerhet:

  Bild: Cor van der Klaauw

Nedan. Några andra lösningar som används frekvent i staden (och även i andra Holländska städer) är möjligheten att cykla mot infartsförbud och enkelriktning som här vid den stora målpunkten Universitetssjukhuset. Vidare finns en sofistikerad lösning vad gäller trafiksignalen. Korsningen är signalreglerad för motorfordon men cyklister längs med huvudgatan omfattas inte av signalen. Observera att innan bilister korsar den röda cykelöverfarten så är det väjningsmålning. Så trots att de har grönt i signalen måste de sedan väja för korsande cykeltrafik:

Cykeltrafiken leds utanför signalen för bättre framkomlighet:

    Bild: Google

Här brukar invändningen dyka upp att detta är livsfarligt, skulle aldrig fungera i Sverige, är inte ”tillåtet” osv. Då kan vi ju konstatera att Holland är också ett land som är mycket framgångsrika vad gäller trafiksäkerhetsarbetet, i klass med Sverige, och är det något som man kan i detta land så är det just cykeltrafik och cykelsäkerhet. Sen är det ju självklart så att holländska bilister är mycket mer vana vid cykeltrafik då de ju ofta själva cyklar eller kommer i kontakt med cyklister. Här har vi en lång väg att vandra i Sverige och de reaktioner och åsikter som dominerar landet just nu är ju snarast att det är cyklisterna som ska anpassa sig, lära sig, rätta in sig i ledet osv. Sällan påtalas det vad bilister behöver göra, eller tom är skyldiga att göra, för att det hela ska fungera lite bättre…

En annan detalj som används är att vid cirkulationsplatser så placerar man en refug mellan körfältet och cykelbanan för att på så sätt eliminera situationer där cyklister blir trängda av bilister, lastbils- och bussförare:

När cykelbanan är placerad en bit ifrån cirkulationsplatsen har bilister väjningsplikt mot cyklister både när de kör in i cirkulationen och när de kör ut ur cirkulationen, anges både med vägmärke och vägmarkering:

  Bild: Cor van der Klaauw

Här ni bilder, tips mm ang. cykelinfrastruktur i världsklass så sänd gärna ett mail till mig: krister.isaksson@kadens.se

Här hittar ni del 1 i serien.

EDIT 131022: Här kan ni se Streetfilms film om Groningen


Antal kommentarer: 7

Nils Calmsund

Trevligt att se i sista bilden att man även är tydlig mellan cyklisterna vem som har väjningsplikt när två cykelbanor korsas, på tok för lite sådant här hemma.


Krister Isaksson

Nils, det är också något som är påtagligt i Holland, man är ofta noga och omsorgsfull med att använda vägmarkeringar och skyltning för att hjälpa och informera vad som gäller mellan cyklister, dvs. man behandlar dem som trafikanter och inte som ”leksakstrafikanter”. Här i Sverige utgår vi från en naiv inställning att det inte behövs, att det ska trafikanterna själva klara av, att det kostar. Tänk samma inställning för biltrafiken, omöjligt!


Johan A

Det stora problemet här hemma i Sthlm är inte själva infrastrukturen för mig. Visst skulle det ju vara helt galet bra att ha det som på bilderna men jag tycker att det ändå funkar rätt ok att cykla.
Men……
När det börjar snöa märker jag som cyklist direkt var prioriteringarna ligger när man helt plötsligt möts av en vägg av stora kockor som plogbilen har öst in på cykelbanan och som gör det helt omöjligt att cykla. Och nu börjar det bli läskigt, med hala körbanor som man då måste dela med bilister och ingenstans att ”akta” sig för bilarna. Körbanorna blir ju avsevärt smalare på vintrarna pga snön.
Nu har ju vi ett annat klimat än exempelvis Benelux men det skulle vara kul att se hur andra länder löser cykelfrågan på vintern. Fast det kanske är så att i Sverige så ”cyklar man inte på vintern”?


Andreas

Jag älskar lösningen runt cirkulationsplatserna att bilarna har väjningsplikt från båda hållen. Idag finns det inte EN ENDA bilist som har koll på reglerna (och knappt några cyklister). Detta eftersom de är hyfsat puckade och därmed svåra att förstå. Det skapar naturligtvis bara farliga situationer och i dessa situationer är cyklisten i samtliga fall förloraren.
En annan kul grej, Johan, är också att även om cykelbanorna faktiskt har plogats så är de här vallarna som man måste igenom varje gång en bana börjar och slutar – vilket cykelbanorna gör hela tiden – jämrans irriterande.


Krister Isaksson

Johan, du får titta på min bloggserie: Kommer vi komma fram i vinter, http://www.kadens.se/blogs/kristerisaksson/kommer-vi-komma-fram-i-vinter.htm Där finns även länkar till hur man gör i Linköping och Köpenhamn. Finns utrymme för stora förbättringar kan man säga!


Arne B

Krister, du fångar med ett ord precis vad det handlar om: leksakstrafikanter. Sedan bilar blev var mans egendom, har cyklister betraktats som töntiga. Så var det när jag cyklade på 70-talet, och allt sedan dess. I bästa fall betraktas man med en lite överseende attityd, att cykla är liksom inte på riktigt. Vi cyklister är bara i vägen.
Jag hoppas att de senaste årens cyklistexplosion kan få planerare och politiker att inse vilka vinster i stadsmiljön en cykelanpassad trafikmiljö skulle innebära. Titta på en av Sveriges finaste platser; Skeppsbron nedanför Slottet. En motorvägsbred gata kompletterad med en kaj för parkerade bilar. Är det så vi vill presentera vår huvudstad?


Claus Röyem

Jag har haft en dialog med Trafikverket om situationen för cyklister. Jag fick ett trevligt svar från 0visjonen fader; Claes Tingvall. Det är mycket på gång för att bättra situationen och de funderar verkligen på radikala ändringar för att få ner olyckstalen. De inser att vi varit eftersatta i många år.
För att driva på utvecklingen uppmanas vi att ta plats i media.
Jag har även haft en dialog med kommunen där jag bor; fotat en hel del av problemen och skickat till registrator och till trafikverket. Det har resulterat i att de tar in problemen för åtgärd i sina planer och på kort sikt har blivit medvetna om vilket ansvar kommunen tar på sig när de begränsar trafiken på cykelvägarna med grå betongblock på mörka cykelvägar.
Nu är det dags att ta itu med det glaskrossliknande materialet de sandar med… Ett gott stöd för dessa diskusjoner är GCM handboken; där står det hur man ska göra enligt regelboken. http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39785_1.pdf



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*