Trafikkalendern är SÅ pedagogisk!

Trafikkalendern är SÅ pedagogisk!


Yngsta dottern har trafikutbildning i skolan. Trafikplanerare som jag är blir jag väldigt nyfiken på vad det innebär. De har bland annat fått en trafikkalender i skolan. Kalendern innehåller, förutom årets månader och dagar, lite olika övningsuppgifter. Jag bläddrar nyfiket i kalendern och slås av hur väl illustratören har fångat verkligheten!

Cykelbanan är belamrad med väderskydd, belysningsstolpar, växtlighet, träd och diverse andra saker – precis som i verkligheten!

Ännu mera av samma vara i cykelbanan, nu även trafiksignalstolpe – precis som i verkligheten!


Så avslutar vi med den mycket vanliga lösningen – cykelbanan blir ett övergångsställe!

Så bra och pedagogiskt att barnen i tidig ålder får lära sig hur verkligheten är och ser ut. Kommer bli riktigt duktiga cyklister av dessa barn!

 

Relaterade inlägg:

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

”Du får inte cykla på övergångsställen”

”Du får inte cykla på övergångsställen”


Vet inte hur många gånger jag genom åren fått höra: ”Du får inte cykla på övergångsställen”. Ett väldigt märkligt påstående tycker jag. Och ett helt felaktigt sådant också.

Detta är ett övergångsställe:

 

Det är alltså en trafikanordning – på körbanan. Hundratusentals fordon kör och cyklas på övergångsställen – varje dag. Det skulle bli väldigt besvärligt om vi inte fick framföra fordon på övergångsställena – närmast tvärstopp i stora delar av trafiksystemet.

Men ändå är det många som hävdar – om och om igen – att man inte får cykla på övergångsställen. Gärna då genom att krångla till det på så sätt att det handlar om vilken vinkel du har när du cyklar på övergångsstället. Tvärs övergångsstället – då är det ajabaja!

Vi som cyklar en del vet ju att det är inte särskilt ovanligt att en så kallad gemensam gång- och cykelbana blir ett övergångsställe när vi ska över gatan – ingen cykelpassage, ingen cykelöverfart – enbart ett övergångsställe. Och då menar vän av ordning att här ska de som cyklar kliva av och leda cykeln – tror inte det.

Gång- och cykelbanan övergår i ett övergångställe när gatan ska passeras. Och självklart är det tillåtet att cykla där.

Sen kan vi ju fundera lite vidare på detta och blanda in barn. Det är sedan några år tillbaka tillåtet för barn upp till om med 8 års ålder att cykla på gångbanan. Och då med vänavordninglogiken skulle det innebära att det är ok att cykla på gångbanan men när de sedan kommer fram till ett övergångstället och vill korsa gatan, då måste de kliva av och leda cykeln på övergångsstället! Fast de som brukar läxa upp mig om cykling på övergångsställen brukade även läxa upp mig när jag lät mina barn cykla på gångbanan – för även det är ju förbjudet enligt dessa självutnämnda experter på trafikregler.

Sen har vi lite intressanta specialfall. Se denna bild och vägmärket med tilläggstavlan. Fordonstrafik förbjuden men vissa fordonsslag är undantagna. Och hur tror ni bussen i linjetrafik tar sig upp här? Via övergångsstället. Man kan ju självklart ifrågasätta om detta är en lämplig lösning, men i vilket fall som helst är det inte förbjudet att köra på ett övergångsställe – oavsett riktning.

 

Det är inte heller särskilt ovanligt att det finns in-/utfarter på eller i direkt anslutning till övergångsställen – och då blir ju färden mer eller mindre tvärs över:

 

Så många som har åsikter och många som är övertygade om att de kan sin sak och har rätt. Som de inte heller tvekar att pådyvla mig. Och ger jag svar på tal så stämplas jag som kränkt eller får vet att det borde vara förbjudet. Aldrig en ursäkt eller självrannsakan.

Tur att Transportstyrelsen hjälper till att reda ut detta med att cykla på övergångsställen.

 

Relaterade inlägg:

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En bra bilförare

En bra bilförare


Körde en del bil i helgen. På fina och vackra landsvägar i Södermanland. Många människor som var ute och tränade på cykel, en del ensamma, andra i olika stora grupper. Verkade som de ville fånga det sista av sommaren.

Tycker det är lätt att interagera med de som cyklar på landsvägarna. Är det fri sikt, någorlunda rakt och inget möte är det bara att hålla ut ordentligt och köra om. Är det inte dessa förhållanden är det bara att anpassa hastigheten och vänta bakom de som cyklar tills de rätta förutsättningarna dyker upp – ungefär som att ligga bakom bonden i traktorn och köra om när det går.

Jag bryr mig inte om de som cyklar ligger på ett led eller om de cyklar bredvid varandra. Eller att de eventuellt inte cyklar åt sidan för att släppa förbi mig.

Jag fokuserar på mig själv och framförandet av mitt fordon. Att jag gör rätt efter de förutsättningar som råder, och att jag aldrig utsätter någon annan för fara – oavsett om någon annan gör ”rätt” eller ”fel”.

Så agerar en bra bilförare.

 

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vart tog den lilla cykelbanan vägen?

Vart tog den lilla cykelbanan vägen?


Det är det ingen som vet – allra minst de som är ansvariga för cykelbanan. Det var en gång en gång- och cykelbana. Ingen märkvärdig sådan men helt ok. Utpekad som ett så kallat pendlingsstråk av staden. Vilket innebär att cykelbanan är en viktig del i stadens och angränsande kommuners cykelvägnät. Här ska det vara god standard vad gäller framkomlighet och säkerhet – det ska vara attraktivt och lätt att cykla.

Sedan över ett år tillbaka ser denna gång- och cykelbana ut så här på en sträcka av 1,5 kilometer:

 

 

 

 

 

 

Någon har skurit och brutit upp delar av asfalten på en lång sträcka. Och sen lämnat allt vind för våg. Några sporadiskt utställda varningsskärmar är allt som upplyser om faran för de som går och cyklar. Men de varnar inte för allt som dyker upp – de är istället utslängda helt på måfå.

Det är nu så smalt på vissa ställen att det är besvärligt att mötas när man cyklar här:

 

 

Även stadens cykelräkningsstation har fått stryka på foten:

 

När de som cyklar här hör av sig till Trafikkontoret om dessa eländiga och farliga förhållande blir svaret detta:

”Hej XXXX,

Bra att du hör av dig!

Arbetet som har skett där har gjort utan giltigt schakttillstånd från staden. Olyckligt skedde detta på hösten och vintertid göra man inte permanenta återställningar var på det har dragit ut på tiden.

Just nu pågår en utredning från stadens sida vem som är skyldig att återställa.”

Utredning pågår – i över 1 år. Det var ju tryggt och lovande att höra. Ingen verkar dock känna något större ansvar att se till att det är acceptabla och säkra förhållanden på cykelbanan under tiden denna ”utredning” pågår. Så viktig verkar inte detta pendlingsstråk vara när det kommer till kritan. De som går och cyklar där får väl bita ihop och acceptera eländet verkar inställningen vara – för det går ju inte att identifiera några som helst åtgärder på platsen. Det som så att säga skulle ha betydelse för en säker framkomlighet. En ”utredning” har ju ingen som helst betydelse för de som går och cyklar denna sträcka.

Undra hur länge en viktig huvudgata skulle vara i detta tillstånd? Där upp mot 30 – 40 procent av gatan bara försvunnit. Utan att staden vet vem som skapat eländet. Och inte gjort några som helst åtgärder för att förbättra säkerheten och framkomligheten för trafikanterna.

Kontrasten kan inte bli större än mot den nybyggda gång- och cykelbanan som finns lite längre norrut längs denna väg. Som cyklist får man verkligen vara redo att möta i stort sett vilka som helst förhållanden på sin färd – jag upplever aldrig motsvarande variation när jag kör bil.

Samma väg. Körbanorna på denna väg har i stort sett samma standard längs hela vägen. Cykelbanan är mer av hej kom och hjälp mig på en längre sträcka. Men vi har tur vi som går och cyklar här för ”utredning pågår”!

 

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

4 år

4 år


4 år – så lång tid tog det att återställa en cykelbana som revs i samband med att en ny bollplan byggdes i södra Stockholm. Bollplanen byggdes snabbt, på mindre än ett år, och var klar 2016. Cykelbanan som revs och försvann blev klar i år – 2020. Alltså fyra år senare. 200 meter cykelbana. Under dessa år var man hänvisad till att cykla och gå i lera.

Från lera till asfalt – på en rekordtid av 4 år!

Inte så noga om du som går, cyklar, åker permobil, drar barnvagn, använder rullator, är synskadad, har svårt att gå och så vidare har drägliga förhållanden. Lite grus och lera i några år har aldrig någon dött av!

Så viktigt var det att återställa ett så kallat huvudstråk för cykeltrafiken – det av staden prioriterade trafikslaget. Hur länge tror ni det tagit att återställa en huvudgata? Om den nu överhuvudtaget skulle ha rivits.

Här kan ni läsa hur alla skyller på alla – Idrottsförvaltningen skyller på Fastighetskontoret som skyller på Exploateringskontoret. Och först när jag börjar rota och skriva om detta tar det lite fart. Hur lång tid hade det tagit annars innan vi återsett denna cykelbana undrar jag?

Relaterade inlägg:

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Malmö bygger för småväxta cyklister

Malmö bygger för småväxta cyklister


Se upp, ducka! Vilken tur, det gick bra denna gång. Vem hade kunnat tro att det skulle dyka upp grenar rätt över den nya cykelbanan. Bara en tanke, men borde inte ansvariga sett till att träden blev uppstammade så de som cyklar här slipper få grenar i ansiktet? Det borde ju inte vara okänt för dem att det passerar en cykelbanan i direkt anslutning till träden. Eller ska de som cyklar göra jobbet själva?

Foto: Christiaan Dirksen

 

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in