Blogg

Tips om sömn.


Jag hittade lite intressant läsning om sömn på det där Internet. Sömn, eller brist på sömn, har en ganska central roll i långcykling. Om man sover för mycket kan man missa sitt mål eller i värsta fall missa maxtiden. Om man sover för lite så kan man somna på cykeln och vakna upp i diket. Oftast finns det inte tillfälle att sova ordentligt i en säng heller så det gäller att hitta de formerna av sömn som passar en själv. Det brukar sluta med att man slocknar på ett nerpissat golv på nån bensinmack eller kontroll. 

Jag brukar hålla mig till två sorters sovpauser. En kort och en lång. När jag är riktigt krokig så kan jag stänga ögonen en stund, ungefär som när man startar om datorn. Det räcker med 10 minuter för att gå från vrak till stjärna. Om man är ute i flera dygn så kan det behövas ett längre sovstopp. Då tycker jag att det fungerar bra med 1,5 timme i stöten. Om man passar på att sova när det är som mörkast på natten så är man uppe på cykeln igen lagom till att solen går upp. Då håller man sig till nästa natt. 

Nu har några forskare kommit på just detta. Om de hade frågat mig så hade de kunnat lösa nåt annat av livets mysterier. Tex varför det inte är fler än 26 anmälda till vår fantastiska brevet imorgon. Eftersom det är kvällsstart så kommer kan vi få anledning att använda oss av de här tipsen. Ett sista tips är att blinka kraftigt med ögonen när man är nära döden av trötthet. När man slutar blinka så har man somnat. Den har jag kommit på själv. Funkar faktiskt.  



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Antal kommentarer: 3

Johan A

Shit vad mulligt.
Jag vill vara med och planera nästa resa.


Tomas Kristoffersson

Kanonlopp…längtar redan till nästa år!!


Johan Mölleborn

Det är verkligen ett PREMIUMLOPP! Längtar också till nästa år. Då ska jag inte slöcykla i starten…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Mallorca 312.


Nyss hemkommen efter en fantastisk vecka på Mallorca. Nu ska jag försöka samla ihop minnena från loppet Mallorca 312 och med lite tur få ut några ord om det. När vi landade på fredagen så regnade det. Jag hade bestämt mig innan att om det regnade på loppet så skulle jag strunta i det eller köra den kortare varianten. Under tiden regnet vräkte ner så skruvade vi ihop cyklarna och packade upp våra kläder. Efter ett tag avtog regnet och solen kikade fram igen så när det var dags att cykla iväg och hämta startlapparna så var det redan torrt. 

Vid nummerlappsuthämtningen var det full fart. Trots att det var 1600 personer som skulle köra så tog det inte mer än fem minuter att hämta kassen med startnummer och den officiella cykeltröjan som ingår i de femtio euro som loppet kostar. När det var klart så rasslade vi runt och tittade på kläder och cyklar. I Assosbutiken skulle Miguel Indurain komma och visa upp sig lite senare. Vi nöjde oss med att titta på hans fräsiga tempocykel innan vi åkte tillbaks till hotellets buffé. 

På morgonen möttes vi utanför hotellet. Jag, Calle, Anders och Jonas. Sen rullade vi till starten. Det var mörkt men ganska behaglig temperatur så jag lät knävärmarna ligga hemma. Vid startområdet var det full fart. De körde hög musik och en spanior snackade oavbrutet i högtalarna medan startfållan fylldes upp. De som hade tänkt ta sovmorgon på den gatan fick sig en överraskning. Strax efter sju släpptes vi iväg. Jag rullade lugnt med i det utdragna tåget av cyklister. Många låg i mötande fil och tryckte på för att komma längre fram. Jag nöjde mig med att rulla med och försöka undvika krockar.

När vi väl kom till backarna så gick det väldigt lätt. Jag trampade ifrån den gruppen jag låg med och kände mig väldigt lätt uppför. Jag har försökt gå ner lite i vikt inför loppet och på fredagen vägde jag 62,8. Det verkade ge resultat. De första tio milen som går genom bergspartiet förbi Puig Major kändes bara roligt. Ett tag hängde jag med två killar på varsin Pinarello som körde i likadana Assoströjor med en engelsk flagga på ryggen. De var grymt starka. De körde lite märkligt. Det verkade som att de försökte hänga av mig i varje backe. Och till slut gjorde de det. Men i kontrollen i Calvia efter 14 mil var jag ifatt dem. Därifrån hängde jag med en grupp på 10-15 man. Det var några som gasade allt vad de hade i backarna och några som höll på att sprängas i varje backe. När vi väl hade kört genom Palma och San Arenal var vi en bra grupp på tio pers. 

Genom hamnen i Palma hade de spärrat av en hel fil bara för oss. Vid varje korsning eller rondell stod en polis som stoppade all annan trafik. Det var bara att dundra igenom. Så var det i varenda by eller korsning. Cykeltävlingar står tydligen över allt annat i Spanien. De sista 15 milen går på den platta delen av ön. Eller platt och platt. Det finns hur många slakmotor som helst där. Efter San Arenal fick jag en riktig energisvacka. Jag kände mig helt tom. Nu hade vi lite mindre än hälften kvar. 

De starka killarna bombade på allt vad det hade i slakmotorna och kantvinden. Jag låg ganska långt bak och gjorde mig så liten som möjligt. Efter ett tag kom vi ikapp en tysk som inte körde loppet. Han lade sig brevid mig och började snacka. Jag var verkligen inte på humör för att snacka då. Jag kämpade febrilt för att inte dö eller tappa klungan. Tysken surrade på och ställde en massa frågor. Jag svarade bara ”I don´t know” på allt för att han skulle tappa intresset. Till slut jag svarade ”leave me alone” och på nästa fråga ”please leave me alone, can´t you see I´m dying”. Tysken struntade i det och frågade vidare och kom med bra tips om fin cykling. Efter det tittade jag bara ner på hjulet framför mig och ignorerade honom. Det funkade tydligen för när jag tittade upp ett tag senare var han borta.  

Vid varje kontroll fanns det vatten, Coca Cola, Aquarius, bars och gel. Funktionärerna var riktigt snabba och omtänksamma. De fyllde flaskor och slängde ut drickor. Vår grupp tog korta stopp och rullade sedan lite lugnt i några minuter så vi hann dricka eller äta innan vi satte fart igen. De där starka engelsmännen hade tydligen blivit trötta för nu viftade de att vi skulle komma upp och hjälpa till, trots att vi hade gjort det hela tiden. Efter ett tag började de skrika och härja. Om nån inte tog sin förning eller för långsamt så fick de en utskällning. Vi andra tittade på varandra och undrade vad de höll på med. Det är ju bara ett motionslopp. 

I näst sista kontrollen, 5 mil från mål, tog vi ett snabbt stopp. En grupp rullade iväg innan mig och när jag stack så stod en av engelsmännen och pumpar sitt framdäck. Ett tag senare fick vi upp farten i gruppen. Jag märkte att de två stökbritterna inte var med men brydde mig inte en sekund om det. Klungan jobbade fint ändå. I vår grupp hade vi också en tjej med, Tatiana Ruf, hon var sjukt stark och stod inte över en enda förning. Hon blev också etta av damerna.

Efter 31 härliga mil kom vi äntligen till den sista målrakan. Jag satte mig upp och lät bli att spurta. Det fanns andra i gruppen som hade gjort mer jobb så jag behövde inte löjla mig med sånt. Enligt listan så rasslade jag in på 9:44 som 58:e man och antagligen som andra svensk. Peder Olsson körde in på en imponerande 16:e plats. Han såg riktigt nöjd ut när jag träffade honom i mål. De där ledsna engelsmännen rasslade in en kvart efter mig. Säkert jättesura. Efter målgång drack jag en öl och försökte äta pasta. Ett tag senare kom Calle i mål. Nöjd och trött. 

Kortfattat kan man väl säga att första halvan är riktigt kul medan den andra halvan bara är en lång transportsträcka in till mål. Men det är klart värt att åka ner och köra det i alla fall. Ni kan lita på att jag gör det nästa år också. 








/Johan


Antal kommentarer: 5

Stefan R

Bra kört båda två!


Sören

Hade varit kul att testa.


Mikael

Vad otrevlig du var.
Tysken såg väl att du satt på en landsman till honom, inte konstigt att han ville prata lite.


Tomas Kristoffersson

Du var då stark när svischade förbi mig i någon av backarna;-)


Johan Mölleborn

Tack. Det kändes riktigt bra i början.
/JOhan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Snart dags för Mallorca 312.


Imorgon åker jag till Mallorca. Det blir svintidig uppstigning för att kunna checka in på Arlanda 05:00. När vi har kommit till hotellet blir det till att meka ihop cykeln och hämta ut startlappar och allt. Loppet startar sedan 07:00 (tror jag) på lördag morgon. Om ni följer mig på Twitter (@bigmollo) så kommer det uppdateras där när jag cyklar förbi de olika passagerna. Varför nu det skulle vara intressant för er? 

Jag får se hur jag kör loppet. Antingen kör jag så det ryker eller så tar jag det lite piano och fotar och löjlar mig. Det kommer ändå bli en heldag på cykeln. Mulligt ska det bli i alla fall. Håll tummarna för att det går bättre den här gången än sist jag körde.

Vi ses!




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

30 mil i mulligaste Roslagen.


Jaha, nu var det helg igen. Och då har vi i vanlig ordning varit ute och cyklat. Långfredagen är randonneurernas egna dag. Den helgas bäst genom att cykla långt. Igår körde vi Barkarbys 30-milare. Det är första gången den körs och den har ändrats och stökats under vintern. Trots att den blev klar veckan innan start så är jag helnöjd med rundan. Vägen slingrar sig genom Roslagen upp till Öregrund och sen tillbaka samma väg. Det enda som ska ändras är biten runt Sollentuna och Stinsen. Och kanske flytta kontrollen på hemvägen till Gimo så det blir lättare för alla att hitta nåt att äta och dricka. 

Vi var ca 30 startande från Welcome Hotell i Barkarby. SMHI hade tvekat lite om det skulle bli regn eller uppehåll men till slut bestämde de sig för regn. Tempen låg runt 6 grader hela dan. Vi höll lite lagom fart i början när vi snirklade oss ut genom förorterna men när vi kom till Frestavägen höjdes det ett snäpp. Jag var morgontrött i kroppen och benen vill inte riktigt sprätta till så jag funderade några gånger på om jag skulle släppa och ta det lite lugnare. Men jag höll i ändå. Efter ett tag vaknade jag och fick igång alla delar i kroppen.

{Anatomi} Kroppen består av en massa olika delar som är ihopsatta med skinn och fett. Det räcker med att en eller några av delarna inte fungerar så kommer hela maskineriet i osynk. De delarna som inte funkade på mig var benen, hjärtat och lungorna. Just de bitarna är ganska viktiga när man ska få fart på en cykel. Det hade ju varit ok om tex ena lillfingret inte ville cykla snabbt. Jag ska skriva en bok om kroppen senare så håll utkik. {/Anatomi}

Gruppen delades som vanligt upp i mindre delar. Vår grupp var ganska stor så det blev en bekväm resa, på tokigt mulliga vägar. Till och med Gimo-rakan var mullig. Stor och böljande. Just den biten var så överväldigande mullig så Reimert lyckades cykla ner i diket. Sen fick han tre punkteringar på det. 

I Öregrund var det vändning för att köra samma väg tillbaka till Barkarby. Här var det tänkt att det skulle vara solsken så vi kunde sitta i hamnen och dingla med benen över kajkanten och gurgla i oss ostron och dricka Moet tills de tryckte ner en flaska rosé i ryggfickan på oss och puttade oss hemåt. Istället duggregnade det och Ica Öregrund bjöd på grillad korv utanför butiken. Så det blev några korvar och en drickyogurt på stående fot innan vi tryckte ner en colaflaska i ryggfickan istället.

Hemvägen gick nästan lättare än utvägen. Vägarna var riktigt fina. Vi körde genom regnskurar och solsken om vartannat. Det var slingrigt och lite smått kuperat men ändå gick det att köra snabbt i klunga. Nu var det dags för Nypan att få årets skörd av punkteringar. Inom loppet av en halvtimme fick han två punkteringar. Katten Sigge gjorde honom sällskap på vid den andra punkan. 

När vi hade slingrat oss förbi Stinsen och precis skulle köra den sista biten cykelväg till Barkarby möttes vi av Henrik Öijer som stod i en korsning och såg elit-läcker ut. På Lilla Barkarby blev den en snabb öl på uteserveringen. Det laddades för karaokekväll i restaurangen och ingen av oss var klädd för att stå på scen och sjunga Micheal Boltons samlade mästerverk. 

Tack alla för ännu en strålande dag på cykel!









Antal kommentarer: 2

Johan A

Inte konstigt att nypan fick punka när han körde enduro med racerhojen.


Johan Mölleborn

Han testade det där cykelcross. Det fick bra de första hopphindren, sen kom katten.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*