Blogg

Ta en varm dusch! Eller ge bort en…


Ni har väl alla hört uttrycket ”ta en kall dusch” och även om min favorit bland spartanska rengöringsmetoder länge varit ”våtklut” så var den kalla duschen länge synonymt med diverse långloppstävlingar anno dazumal. Så vad är då den varma duschen? Och vad har den med cykling att göra?

Warm Showers en en online-community som samlar långfärdscyklister och personer som kan tänka sig dela med sig av boende, dusch och liknande. Ett fantastiskt sätt att träffa andra cykelintresserade från hela världen, oavsett om du gör det som värd eller som gäst. Så kolla in https://www.warmshowers.org/


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Återvinning. Av vindskydd och text. Re-cycling helt enkelt


Vårsolen, som åter lyser över mig, lockade i början av förra veckan mig ut på en tur till det vindskydd jag oftast återanvänder. Av den enkla anledning att det ligger nära (<20 minuter) är rimligt avskilt och i bra skick.

Nu var ju dock inte vädret i onsdags så bra som det varit tidigare i veckan och föregående helg, men efter att jag och sonen, nyss hemkommen från skolan, ätit mellanmål så rullade jag iväg.

Nu är jag av åsikten att alla årstider har sina förtjänster men just den tidiga våren, innan träden får sina löv och med fågelsång ljudande är helt fantastisk.

Jag valde att trots brandrisken, och det hade ju regnat tidigare på dagen, att tända en liten brasa och även om det var långt till läggdags, krypa ner i sovsäcken och bara ligga och lyssna på fåglarna och eldens sprakande.

Igår var jag så tillbaka vid Lunnsjön. Det var comeback som ledare i Friluftsfrämjandet, denna gång för en grupp lufsare i tolvårsåldern.

Väljer att återvinna ett inlägg jag skrev för några år sedan. Ett inlägg som jag anser, tyvärr, fortfarande är aktuellt:

I veckan kunde vi på Metros hemsida läsa hur svenska barn och ungdomar tycker skogen är ofräsch och tråkig. Till råga på allt så finns det inget att köpa där! Det har tagit några dagar att smälta det här när väl den första ilskan hade lagt sig. Artikeln bygger på professor Lars Kardell på Statens Lantbruksuniversitet studier av våra skogsvanor. Han påpekar bland annat hur överbeskyddade våra barn är och hur vi för över rädslor om sjukdomsbärande fästingar, fågelinfluensa och hotande pedofiler på våra barn. Jag tror också att vi ser ser denna rädsla i det faktum att vi skjutsar våra barn vart de än ska. Till skola, till dagis och till diverse aktiviteter. Visst det finns nog en aspekt av tidspress i familjeschemat men jag tror också att vi upplever inte bara skog och natur, utan även vår trafikmiljö, som farlig. Ironiskt då kan tyckas, att vi stoppar in det allra dyrbaraste vi har, våra barn, i just det som vi försöker skydda dem ifrån; bilen. Lite som om vi alla i rädsla för våldsbrott skulle beväpna oss. (Visst liknelsen är dragen till sin yttersta spets, men ändå)

Samtidigt kan vi läsa att vi vuxna själva har en längtan till ett aktivt friluftsliv men pengar, tid och partneravsaknad(?) hindrar oss. Varför göra det så svårt? Varför bygga upp allt för stora hinder för oss själva? Det behövs inte mycket pengar, om ens några, för att börja uppleva naturen. I vårt avlånga land har vi alla naturen in på knutarna. Även de mest utskällda miljonprogramsområdena har skogsdungar och ängar nära. Tid? Det beror ju givetvis på vad som vi tycker är viktigt. Prioriterar vi tv-såpor, köpcentrum och bilköer blir tiden knapp för friluftsliv. Partnerskapet? Varför inte fråga kollegan, studiekompisen eller varför inte gymbesökaren på den elliptiska träningsmaskinen intill dig om han eller hon inte har lust att göra dig sällskap. Jag tror orsaken finns någon annanstans. Längs vägen in i detta samhälle har vi passiviserats, någonstans har vi förminskats till att enbart vara konsumenter.

Vi tar ansvar och visar engagemang genom att ”köpa” ett aktivt liv åt våra barn i idrottsklubbar och föreningar. Inte sällan, vilket även Lars Kardell påpekar, som oftast med prestation för ögonen. Åt oss själva köper gymkort och personliga tränare. Vi måste ha den senaste utrustningen. Vi måste besöka det hetaste resmålet. Inte konstigt då att våra barn saknar inköpsmöjligheterna där bland stubbar och stenar när de väl, kanske av misstag har hamnat där, utanför asfaltsdjungelns gränser. De ser och lär av oss.

Var ska vi då börja? Kanske med något grundläggande? Kanske med promenaden? Kanske med cykeln? Det var för egen maskin, om ordspråket tillåts, som människan koloniserade denna värld. Jag säger inte att vi ska fara jorden runt, men kanske till Konsum, till skolan? Det är så vi exponeras för väder och vind, känner dofter och hör ljud. Detta på ett sätt vi aldrig gör när vi väntar på p-plats utanför köpladan. Ur den upplevelsen kan vi sedan gå vidare och kanske hoppa i den där snödrivan? Men det krävs att vi återtar initiativet, att vi lämnar passiviteten…

OBS! Inga barn skadades vid fotograferingen av dessa bilder. De blev smutsiga, kanske blöta, men också glada, nyfikna,trötta, hungriga, men som sagt de tog ingen skada!!
Antal kommentarer: 2

kalle Bern

Vackert! Håller med om årstidernas charm. Den tidiga våren eller riktig snövinter är mina favoriter. Sommaren är självklart underbar men den där riktiga magin är för mig sommarnätterna. Att cykla Flatruet Kvällstid och svänga ner mot skogslandet igen vid midnatt och slå läger är bland det vackraste som finns.


Magnus Lagher

Ja, Flatruet är underbart fint. Året om!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bikepacking på Svenska Cykelmässan


I helgen var det cykelmässa i Göteborg. Jag var nera i dagarna tre och lyssnade på cykelriksdag, Gabriella Ekström, Team Skys kock; Henrik Orre och tittade och klämde på massor av cyklar givetvis. Jag höll speciellt utkik efter nyheter som anknyter till mitt intresse; cykeläventyr. Dessutom höll jag, vad jag har förstått två välbesökta seminarier just i det ämnet. Eller bikepacking som det också kan kallas…

Fatbike från Rocky Mountan med väskor från Ortlieb

Specialized Sequoia Elite med märkets väskor

Bihr (gamla Duells) visade upp Thules väskor

Giant Toughroad med egna väskor


Närbilder på två av Ortliebs väskor.

Som nämnt höll jag två seminarier, ett på lördagen och ett på söndagen. Jag utlovade lite länkar kring ämnet bikepacking så här kommer dem:

Utrustningslänkar:

Avslutar med min presentation för de som inte var där (dock utan kommentarer) samt en liten film. Har ni frågor är det bara att kommentera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Pavé i all ära, men…


Likt de de flesta med ett intresse för cykelsport, så älskar jag vårklassikerna; LBL, Flandern runt, Vallonska pilen och inte minst Paris-Roubaix. Tuffa ofta kalla och regniga ikoner till tävlingar. Med mer eller mindre inslag av kullersten.

Likt de flesta med ett intresse för vardagscykling, så hatar jag kullersten. Norrköping har fortfarande kvar gatstumpar med ”smågatsten” och visst jag kan förstå den eventuella kulturhistoriska gärning som bevarandet av dessa ursprunglliga miljör utgör. Men jag har svårt för det mode som Norrköping och många andra städer drabbades av på åttio- och nittiotalet. Jag talar givetvis om gatsten som beläggning på cykelbanor. Och då inte otyget med radiestenar vid korsningar, hastighetsdärmpande fartbulor eller dylikt, utan att viktiga cykelstråk fick sten i hela sin sträckning.

 

Det finns så många fel på dessa bilder att jag inte vet var jag ska börja, men jag struntar i det faktum att det inte går att utskilja någon skillnad på beläggningen till höger respektive vänster om mittremsan. Vi struntar i att det sommartid fylls med gatuserveringar vilket gör dett begränsade utrymmet än trängre. Vi struntar i obefintlig skyltning. Vi pratar ju sten…

Längs Kungsgatan, från Norr tull till Skvallertorget, lade kommunen för många år sedan dessa små plattor. Vid sommarregn kan vi ana att fältet närmast körbanan är grått och det högra i bilden är rött och grått om vartannat. Dessutom, då plattorna är lagda med ”generalskarv” bildas rännor, på sina håll flera centimeter djupa, och visst Bromptonens vinterdäck är smala, men även med damtrallan blir resan spårig och nervös i onödan. Antar att dåtidens stadsarkitekt, stadsträdgårdsmästare, trafikplanerare och landskapsarkiteter tyckte att de gjorde ett bra jobb?

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Tävlingen är avgjord! Det är Bergslagsleden som ska cyklas på försommaren. Ledtråden på 6 poäng skulle vara:

Som namnet antyder samlar vi på resans gång in 7000 höjdmeter. Men den som i Leken sig ger…

Tänkte så här:

Från Kloten (Sfärer) till Stenkälla i Tiveden (Tyrs skog). Bergslagens namn härrör från den rätts- och domsstatus som området historiskt sett hade. (Juristiktion) Vi passerar Hammarby (ekenslag annat ord för söderslang) Berg (som namnet antyder) Leken är en av byarna längs leden. Kommande ledtrådar skulle vara: Kenta ”Mr Magic” Nilsson, Kilsbergen, Örebro län mm mm


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in