Johan Mölleborn

Johan Mölleborn

bigmollo@hotmail.com

Sverigetempot here I come!
Blogg

Sverigetempot here I come!


Förra veckan överraskade jag mig själv genom att anmäla mig till Sverigetempot. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot det loppet. Min cykelform ligger just nu på en låg 4:a på en 12-gradig skala. Jag har cykelpendlat och larvat mig på Zwift men det är länge sen jag cyklade snabbt eller långt. Om 8 månader går starten och tills dess måste jag härda upp mig rätt ordentligt för att inte behöva gråta mig till sömns varje kväll i tältet.

I lördags tog jag första steget. Jag såg att det skulle vara mulet hela dagen och att det antagligen skulle bli regn på eftermiddagen. Eftersom ungefär 150 av de 210 milen på Sverigetempot lär vara dödstråkiga så passade det vädret perfekt. För att toppa tråkigheten valde jag att cykla ett varv runt Mälaren med genvägen över Hjulstabron till Strängnäs. Fördelen med Mälaren runt är att man inte kan fuska om man skulle bli trött. Det går liksom inte att gena över vattnet. Mälaren runt bjuder inte heller på några överraskningar i festlighet eller vackra vyer. Det roligaste på rundan är Strängnäs och det säger ju rätt mycket om hur kul resten är. 55:an mellan Enköping och Strängnäs borde nästan få Nobelpris i tråkighet.

Tråkigt.

Jag vaknade som vanligt ganska tidigt och gick ner till köket och bredde en skinkmacka och fyllde två flaskor med sportdricka. Sen drog jag på mig cykelkläderna. Shimano S-Phyre, det är riktigt bra grejer. Både kläderna och skorna. Jag körde vinterbyxorna och den lite tunnare höst-tröjan med en underställströja under. Över det drog jag på mig en rosa Rapha-väst för att få lite mer värme och för att synas bättre. Sen sa jag hejdå till katterna och stack ut i mörkret.

Jag gillar att lyssna på ljudböcker när jag cyklar. Så tänkte jag även göra idag. Nu visade det sig att mitt Storytel-konto var nerstängt pga jag inte hade uppdaterat kortnumret efter det gamla kortet gick ut förra veckan. Det var ganska kallt och blåsigt och jag var egentligen mer sugen på att ligga kvar i sängen och nu ville Storytel att jag skulle lägga in mitt nya kortnummer för att låta mig lyssna på en bok. Precis vad jag inte behövde just då. Tror ni att det gick bra? Efter tre misslyckade inloggningsförsök så spärrades kontot, dock tillfälligt. Någon timme senare när jag hade kommit till Stäket lyckades jag logga in och lägga in mitt nya kortnummer så jag kunde lyssna vidare på boken jag hade börjat med nån dag innan. Det var nån deckarhistoria med poliser och grejer. Rätt beige historia. Absolut inte värt stöket med inloggning och kortuppgifter.

5 sekunder från psykbryt.

SMHI hade lovat mulet och nästan vindstilla. De fick i alla fall 50% rätt. Det var mulet hela dagen men det var fan inte vindstilla. Det är ganska fult hela vägen från Ekerö till Bålsta. Den ena förorten avlöser den andra och kommunerna verkar tävla i att spärra av vägar och bygga om eller bygga nytt. Det var motvind också. Det kanske man inte kan beskylla kommunerna för, men ändå. Det var knappt något ljus heller eftersom molnen låg som ett grått lock så långt man kunde se.

Gubbe i frontalkrock med motvinden.

Jag kanske låter lite gnällig men det här var helt perfekta förhållanden på min uppladdning för Sverigetempot. Som en kickoff på jobbet som man försöker göra så trist som möjligt. Det är ett koncept jag ska försöka bygga vidare på. Tror det kan slå faktiskt. Den där boken jag hade stökat med visade sig vara riktigt trist och uppläst av helt fel uppläsare. Jag vet inte vilket jag störde mig mest på, motvinden eller boken. De öppna fälten efter Bålsta gjorde vad de kunde för att bryta ner mig. Jag låg i tempobågen och kom inte över 20 km/h i motvinden. När jag kom ut på 55:an och vinglade på den minimala vägrenen med bilar som swishade förbi med en decimeter från styret och med vinden rakt i ansiktet fick jag nog av boken. Jag skrek rakt ut som ett riktigt psykfall. -Håll käften jävla bokjävel. Jävla ljudboksuppläsarjävel! FAAAN!!

Jo men faktiskt.

Ett snabbt stopp på en busshållsplats och byte från ljudbok till Spotify och Armin van Buuren. Nu jävlar! Ny energi och nya tag i motvinden. Nån gång borde vinden vända också. Efter Hjulstabron var det en inavlad bilist som kom från mötande filen och skulle göra en vänstersväng. Alltså över den filen där jag kom cyklande. Hen tyckte att det var helt rimligt att tuta på mig och fullfölja sin vänstersväng. Nu gick det bra och jag tyckte ändå att det passade rätt bra ihop med upplägget med fulcykling för att härda pannbenet. Strax innan Strängnäs finns det en rastplats med en stor informationsskylt om Strängnäs. Där stannade jag för att pinka. Man vill ju inte vara pinknödig när man cyklar in i Strängnäs. Det var jag tydligen inte ensam om tänka. Grässlänten bakom informationsskylten var full av toalettpapper och servetter som folk att slängt efter att ha torkat sig i snippan och rumpan. Så himla mysigt. Helt i linje med mitt träningstänk för dagen.

Det var bajspapper all over the place!

Helt plötsligt var jag i Strängnäs och lika snabbt var jag förbi. Jag brukar oftast stanna vid en kiosk och köpa en cola och en glass men den här gången skulle jag få klara mig med det jag hade på cykeln. Det innebar att jag fick nöja mig med två flaskor sportdricka, en snickers och några gel på 20 mil. Jag hade en liten svacka, milt sagt, mellan Bålsta och den där toalett-Strängnäs-skylten som folk gillar att pissa och skita bakom men efter det fick jag igång en skön långcyklarkänsla. Efter Strängnäs blir vägarna ganska fina, vilket är lite trist.

Här står vi och ser när färjan seglar bort i fjärran. 

Vips så var jag och Södertälje och ett ögonblick senare stod jag vid färjeläget i Slagsta och såg hur färjan precis lämnade hamnen. Nu började det bli mörkt och det hade precis börjat dugga. Det gjorde inte speciellt mycket. Jag var supernöjd med dagen. Den hade blivit precis så som jag hade planerat. Lång och helt utan överraskningar. Nya cykeln känns jättebra och den gamla kroppen hänger med ett tag till. Det ska nog kunna bli en långcyklist av mig också.

Nu kör vi så det ryker!

 


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Det går snabbt i bandy. Jag ska köra Sverigetempot!!
Blogg

Det går snabbt i bandy. Jag ska köra Sverigetempot!!


Ja ja, jag vet att jag skrev att jag inte skulle köra Sverigetempot i förra inlägget, men man kan väl ändra sig? Vad hände, tänker jag just nu. Vad fan hände egentligen? Sverigetempot är 210 mil långt och draget på eländiga Peter Tonér-vägar genom det ödsligaste Sverige har att bjuda på. Man lär väl se fler renar än människor de första hundra milen. Brorsan Calle var inte så himla svår att övertala heller så det kommer stå två Möllebornare på startlinjen. För att citera mig själv, det är bara dumhuvuden som cyklar Sverigetempot.

Nä men allvarligt. Det ska bli svinkul. Det här blir en riktig utmaning. Faktiskt min största utmaning hittills. Jag har inte bestämt ambitionsnivån än men så som jag känner just nu så kommer den ligga mellan rekordtid och maxtid. Mer exakt än så kommer jag inte i mina tankar. Jag har ungefär 8 månader på mig att grubbla över hur jag ska lägga upp det hela. 8 månader på mig att känna ångesten bubbla inombords. 8 månader på mig att nöta in kroppen och knoppen för utmaningen. Fasen vad läckert.

Starten går i Riksgränsen i början av juli. Det finns tre olika startgrupper beroende på hur snabbt man har tänkt att cykla. De som räknar med att köra det på maxtiden 210 timmar startar den 1:a jul. Dagen efter startar de som har tänkt köra det på under 180 timmar och den 3:e juli startar stressputtarna som inte tänker lägga mer än 150 timmar på det. Jag tror att jag anmälde mig i startgrupp 2. Det känns svenskast att vara lite mellanmjölk. Det svenska rekordet ligger på 104:57 och togs 2016 av Toni Arndt, Oscar Hellström och deras kompis Ian. Här kan ni läsa hur det gick till när Toni Arndt och Jonas Nilsson cyklade 2012 och även då satte rekord.

Nu börjar uppladdningen. Det kommer bli många timmar i källaren i vinter.

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nu lägger vi det här året bakom oss och blickar framåt. Randonnékalendern 2021 är här!
Blogg

Nu lägger vi det här året bakom oss och blickar framåt. Randonnékalendern 2021 är här!


Idag stängde vi poolen för vintern och jag har börjat komma igång med Zwiftandet så nu kan man väl ändå säga att den här säsongen är över.  Jag har faktiskt lyckats klämma av två stycken 10-milare under helgen. Hade bra känsla i benen och huvudet. Jag kommer börja lite lugnt och försöka öka under vintern. Nu är jag supertaggad för nästa vår och sommar. Planerna börjar ta form och som grädde på moset så har nästa års brevetkalender kommit också. Den ligger än så länge på den här provisoriska sidan för brevetkalender 2021.

Anledningen till att den ligger där och inte på sin vanliga plats är att Bengt Sandborg har klivit av som svensk ACP-representant och alla rutinerna inte sitter som det ska än. ACP står för Audax Club Parisien och är den klubb som arrangerar Paris-Brest-Paris och ansvarar för alla breveter i världen genom BRM, Brevet Randonneurs Mondiaux.

Bengt har varit vår svenska representant i 20 år och har nu valt att lämna över det här krävande och relativt otacksamma uppdraget till nästa lyckans ost. Det är ett riktigt hästjobb att hålla ordning på alla svenska brevetarrangörer och alla brevetlopp som körs varje år. För att inte tala om ansvaret att få allt att stämma. Alla breveter som körs ska registreras och sammanställas och ges ett homologinummer som ska skickas till Paris. Nu när randonné är så jäkla poppis så blir det ett och annat homologinummer att hålla reda på. Vår nya lyckost är Daniel Ridings.

Jag tycker vi alla som kör randonné är skyldiga Bengt ett stort tack för att han har hållit reda på oss i 20 år. Klappa honom på axeln nästa gång ni ser honom. Man hittar honom enklast i klubbstugan i Täby när det är dags för Täbys breveter.

För min egen del så börjar planen för nästa år falla på plats. Den sista pusselbiten var just randonnékalendern. Nu kan jag peta in de loppen och breveterna jag vill köra i almackan. Som det ser ut nu så kommer jag försöka ta revansch på Södertäljes 120-milare. Den som jag hade tänkt köra i somras innan jag spräckte ramen. Sen blir det en brevetserie och med lite tur en 100-milare någonstans. Kanske Köpings i mitten på maj. Det är något med Peter Tonérs ödsliga breveter genom nedlagda bruksoryter som lockar.

Som avslutning lutar det åt 1001 Miglia Italia. Det blir tredje gången jag kör den men nästa år går den motsols vilket ändrar karaktären rätt ordentligt. Man börjar med bergen och avslutar med 40 platta mil. Jag har noll ambitioner på tiden. Förra gången jag körde så friade jag till Linda när jag kom hem. Den här gången kommer det nog inte bli lika dramatiskt. Jag vill ju bara åka runt och se läcker ut i Toscana.

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Bikepacking på en fredagkväll
Blogg

Bikepacking på en fredagkväll


I fredags packade jag cykeln full med bikepackingprylar. Sedan cyklade jag till jobbet i vanlig ordning, jobbade en hel dag och sa trevlig helg till mina kollegor, men istället för att cykla hem så cyklade jag mot Bålsta där jag träffade min bror Calle. Därifrån cyklade vi grusvägar ut till ett lämpligt ställe att slå upp våra tält på. Kvällen rundades av med grill och vin innan vi kröp in i tälten och frös hela natten tills vi vaknade. Sen var det fullt ställ med grusvägar igen. Det blev en riktigt härlig start på helgen. Jag har klippt ihop en liten film från äventyret. Det är tyvärr lite dåligt ljud men hoppas ni gillar den ändå.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Täby 30 mil. Nu med videopremiär!
Blogg

Täby 30 mil. Nu med videopremiär!


Jag är en sån där som kan sitta framför Youtube och titta på långcyklarfilmer hela dagarna. Tanken slog mig att jag faktiskt skulle kunna kunna göra egna filmer. Jag cyklar ju ändå en del skojiga lopp och så. Sagt och gjort, i lördags dammade jag av min gamla GoPro och satte kurs mot Täby där det skulle cyklas randonnée. Jag filmade några snuttar här och där och satte mig sen och klippte ihop en liten film av det hela. Det är den första filmen som jag någonsin klipper ihop själv och kameran är gammal (gubben också) så ha lite överseende med det. Varsågoda!

Hoppas ni tycker den är värd att titta på. Kommentera gärna, antingen här eller eller på youtube eller på facebook.

/Johan

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Allmänt klurande om cyklar och utrustning
Blogg

Allmänt klurande om cyklar och utrustning


Med risk för att låta som en repig skiva så blev inte den här sommaren riktigt som planerat. Förutom viruset som fortfarande härjar så har jag haft en psykisk baksmälla från PBP. För några veckor sen började dock cykelsuget komma tillbaka. Det var då jag började leka bikepacker och testade att cykla lite långt igen. Jag körde Södertäljes 20-milare utan några större besvär förutom att jag fick ryggskott. Helt plötsligt var det riktigt kul och jag började få roliga idéer och känna igen mig själv igen. Det är liksom inte normalt att hellre vilja påta i trädgården och göra i ordning uppfarten på tomten än att cykla. Helt sjukt faktiskt. Nån borde ha lagt in mig på psyket, eller gett mig en örfil.

På slutet av semestern började det bubbla av cykeltankar i huvudet. Det som bubblade var Randonneur Stockholms 120-milare. En helt opretentiös 120-milare med stämpelkontroller på bensinmackar och caféer. Fasen vad nice att köra den med mina nya expertkunskaper inom bikepacking, tänkte jag. Ja fan jag gör det! Jag kör. Men först ska jag serva hojen ordentligt och se till att få lite mil i benen. Sagt och gjort. Jag servade hojen. Bytte däck och hängde på navgeneratorn och drog sladdar för lamporna. Efter några timmar var cykeln klar och allt var tipptopp. Glad i hågen gick jag in för att ta ett glas vatten. Halvvägs till köket hör jag en smäll. Jag hörde direkt att ramen sprack. Jag gick ut bara för att konstatera att jag hade rätt. Cykeln hade blåst omkull och ramlat med överröret på en solstol. Sprickan gick nästan tvärs över ramen. Så mycket den cykeln har varit med om och så dör den på en solstol. Det kändes lite som i filmen Gudfadern när Don Vito dör i apelsinlunden när han leker med sitt barnbarn. Vilket jäkla antiklimax. Det var verkligen någon som inte ville att jag ska cykla. Först ryggskottet som inte ens hade gått över och nu en spräckt ram. Vad skulle hända om jag ändå gav mig iväg på den där 120-milaren? Jag skulle väl få en meteor i ansiktet eller bli uppäten av en rabiessmittad järv eller nåt. Ok jag ger mig. Jag skiter i 120-milaren, jag fattar vinken. Luften gick ur mig igen.

 

Nu är jag tillbaks. Mer laddad än nånsin. Nästan manisk. Planen för 2021 börjar ta form. Jag har tänkt att köra mer bikepacking-betonat nästa år. Jag är ju ändå expert på det nu. Jag håller just på att bena ut vilka lopp och äventyr jag ska köra. Det går rätt många roliga lopp nästa år. Sverigetempot, LEL och 1001 Miglia. Den enda jag inte har kört av de tre är Sverigetempot så det är väl den som ligger näst på tur. Den borde passa för bikepacking också.

Nu när Don Vito var död så fanns det ett läge att köpa ny cykel. Jag hade några önskemål, eller krav, som jag har klurat på de senaste åren. Jag vill ha en cykel med skivbromsar så jag kan köra med finhjul oavsett väder. Det ska rymmas större däck. Helst upp till 40 mm för att inte vara begränsad på vad jag vill göra. Cykeln ska vara av ”endurance-modell”. Nu när gravel har blivit ett begrepp så är nog gravel-endurance namnet jag söker. Det finns ett gäng olika cyklar som passar in i den kategorin. De jag har tittat på är tex Canyon Endurace, Trek Domane, BMC Roadmachine, Planet X Tempest och Mason Bokeh.

 

Jag har tänkt köra 32 mm tubeless-däck på medelhöga kolfiberfälgar. Jag har tidigare kört 28 mm breda däck och det var stor skillnad mot 25 mm, som i sig var en stor skillnad mot 23 mm. Det funkar såklart att cykla långt på 23 mm också. När jag körde PBP på 48:53 så hade jag 23 mm däck på stötiga högprofilsfälgar. Det går, men det går också att göra det bekvämare och på så sätt snabbare. Det är lite som att äta okokt spagetti. Det går, men det går mycket smidigare om du kokar spagettin i 10-11 minuter innan. Det är nog så cykelindustrin tänkte när de tog fram de bredare däcken.

Självklart ska jag ha navdynamo så jag kan ladda GPS och telefon på vägen utan att behöva tänka på batterier. Det lutar åt ett Son Delux-nav. Lampan har jag inte bestämt än. Fälgen ska också vara medelhög kolfiber.

En annan idé är att gå över till SPD-pedaler för att kunna ha skor som man faktiskt kan gå i. Landsvägspedaler och skor är stabila och jättebra på alla sätt men när man behöver gå omkring så är de inte lika prima längre. Det räcker med att försöka gå in i en matbutik så märker man att de inte riktigt är gjorda för det. Än värre blir det när man ska försöka balansera med en bricka med kaffe, cola och köttbullemacka på ett nysvabbat cafégolv. Om jag ändå ska ta det lite lugnare och börja hålla på med tält och grejer så kommer SPD vara smidigare. Det skadar inte att prova i alla fall.

Landsvägsskor på nysvabbat cafégolv

 

Det kommer bli en sån jäkla köpfest i vinter! Än så länge har jag hunnit köpa cykeln. Jag hittade en Trek Domane på rea i en butik i Stockholm. Det blev den cykeln för att jag fick den för rimliga pengar och att jag kunde plocka med den hem samma dag. Det ligger ett par nya hjul i varukorgen i en webbutik som bara väntar på att jag ska klicka på köpknappen. Framhjulet med navdynamon kommer någon duktig hjulbyggare få knåpa ihop i vinter innan våren kommer.

 

Skorna har jag också löst. Det blev ett par Shimano RX8 gravelskor. Gravelskor är en blandning mellan landsvägsskor och mtb-skor. De har alltså en mtb-sula med SPD och överdelen från en landsvägssko. Plus att de har förstärkning i tårna eftersom den är gjort för grus och lite stökigare vägar. Snygga, bekväma och praktiska. Vilket jäkla kinderägg!

 

Jag har bara testat de någon timme än så länge så jag får återkomma med hur de känns lite senare. Jag får väl köra en genomgång av hela kittet allteftersom det kommer på plats. Det ser ut att bli ett riktigt kul 2021 i alla fall. Det gäller att sätta upp rätt mål och utmaningar och se till att ha kul på vägen dit. Det känns riktigt spännande att lägga till en dimension till med bikepacking-grejen. Om man dessutom har möjlighet att börja utforska grusvägar så kan det bli hur kul som helst.

Trevlig helg!

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*