För några dagar sedan kunde vi läsa i Mitti att det blir ingen snabbcykelväg längs E18 här i Stockholm.
Trafikverket menar att det är för svårt och dyrt:
Det är otroligt svåra miljöer som vi rör oss i som kräver speciella åtgärder för att få till snabbcykelvägen. Dels ligger det planerade snabbcykelstråket längs motorvägen, vid nationalstadsparken och vid Roslagsbanan, säger Noran Khalfallah och fortsätter:
Och man passerar mycket vattendrag och ett flertal broar. Då måste man antingen få till nya broar eller bredda nuvarande. Och på många delar av sträckan finns knappt utrymme att göra några åtgärder som vid Naturhistoriska museet till exempel.
Och i en annan intervju i Danderyds Nyheter upprepas detta:
Vi har utrett möjligheten att anlägga ett snabbcykelstråk och kommit fram till att det inte är ekonomiskt rimligt. Det skulle innebära allt från breddning av broar till att anlägga nya och miljön är komplicerad på sträckan så det blir många kostsamma åtgärder, säger Noran Khalfallah, projektledare på Trafikverket.
Så istället ska man göra andra åtgärder, lite oklart vad:
Vi tittar på allt möjligt, men någonstans måste det vara värt investeringen också. Det kan gå att bredda vägen lite men hur mycket bättre blir det då? Det är sådana frågor som vi måste väga för- och nackdelar, säger Noran Khalfallah.
Värt investeringen tyvärr så finns ingen samhällsekonomisk analys genomförd av snabbcykelvägen, så vad som är ekonomiskt rimligt eller vilken nytta investeringen har det vet vi inte inte Trafikverket heller.
Samma verk som nu säger detta har uppenbarligen inga som helst problem att på samma sträcka lösa uppgiften när det gäller biltrafiken. Då passeras vattendrag och andra svåra miljöer genom att det byggs broar, ramper och tunnlar. Till stora kostnader. Och många gånger till liten samhällsnytta. Och när verket stöter på känslig miljö och motstånd vid vägprojekt, då fördyrar man projektet med flera miljarder och lägger vägen i en lång tunnel förbifarten. Då får det kosta pengar, ofantligt mycket pengar. Så det verk som har byggt södra länken, norra länken, norrortsleden, E18 vid Rinkeby och nu är i full fart med att bygga förbifarten – det verket har otroligt svårt att bygga vettig, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Då är det inte rimliga kostnader
Trafikverket arbetar efter devisen: cykelinfrastruktur får inte kosta, ska vara billig, enkel och av låg kvalitet. Bilinfrastruktur får kosta, ska vara dyr och komplicerad samt av hög kvalitet.
Detta har vi svart på vitt. En inventering av de regionala cykelstråken i Stockholms län visar att endast 1 procent uppfyller grundläggande utformningsprinciper. Trafikverket är väghållare för 30 procent av dessa stråk. Och de 1 procent som uppfyller grundläggande krav tillhör inte Trafikverket.
Så något enstaka tillfälle eller olycksfall i arbetet är inte detta. Vi ser det om och om igen när det gäller Trafikverket och cykel. Verket har låtit inventera 2400 km 2+1-vägar och kommit fram till att det finns cykelpotential längs mer än hälften av dessa 2+1-vägar, alltså längs mer än 1200 km. Men endast 12 procent av de 2400 km har någon form av cykelinfrastruktur ofta finansierad av kommunerna, inte Trafikverket. Trots att cykelvägen går utmed den statliga vägen.
När Trafikverket då undantagsvis gör något så känner vi igen resonemanget från ovan det ska vara låg kvalitet och det får inte kosta. Och verket medger helt öppet att de skyddar bilister och inte cyklister för det är för dyrt:
På de ställen där det finns räcke är det faktiskt inte för att skydda cyklister mot bilar. Det är för att skydda bilisterna mot till exempel en bergvägg. Att sätta räcke hela vägen för att skydda cyklisterna har ansetts för dyrt.
Denna inställning hos Trafikverket gäller inte bara cykelinvesteringar. Den gäller även drift och underhåll av deras så kallade cykelvägar. Där verket meddelar att vinterväghållningen duger som den är trots årligen återkommande problem och faror för cykeltrafiken. På vissa cykelstråk går det så långt att kommuner griper in då problemen och farorna för cyklisterna är oacceptabla. Som i Nacka:
Och det slutar inte här. När Trafikverket bygger (väg) så utsätts cykeltrafiken för livsfara genom att förhållandena i arbetsområdet är under all kritik. Och projektledaren på Trafikverket vet inte varför och har aldrig varit med om något liknande när det gäller vägar.
Armeringsjärn utmed regionalt cykelstråk – som gjort för att spetsa cyklister på. Så ser det ut på när Trafikverket utför arbete längs cykelväg. Foto: Jon Jogensjö
Så vi ser här ett tydligt mönster som återfinns i stora delar av Trafikverkets verksamhet. Cykeltrafik är något som verket inte bryr sig om, de få gånger man ”tvingas” göra något är det av usel kvalitet och verket saknar i många fall grundläggande kompetens på området.
Vad värre är, detta är mer eller mindre sanktionerat från högsta ort. Både den tidigare och nuvarande infrastrukturministern upprepar gång på gång att cykeltrafik är en kommunal angelägenhet nu senast i TV4. Och då får man ju naturligtvis sitt eget verk att arbeta därefter gör ingenting och det lilla ni måste göra ska vara så billigt (och därmed uselt) som möjligt. Och försök hela tiden att klå kommunerna på pengar, även fast det inte är deras ansvar att lösa uppgiften.
Hela intervjun om den skrotade snabbcykelvägen avslutas sedan helt förutsägbart helt i linje med grundläggande mediaträning och instruktioner från kommunikatören försök att alltid avsluta intervjun positivt och visa handlingskraft!
– Vi kanske kan bygga en snabbcykelväg utmed E4:an!
Vad hjälper det pendlarna utmed E18 att det eventuellt byggs snabbcykelväg utmed E4:an? Absolut ingenting. Studerar vi sedan Trafikverkets track record på området cykel så är det ju högst sannolikt att det inte blir någon vettig cykelväg där heller även där finns ju känslig miljö och utmanade sträckor som kräver lite dyrare lösningar än vad Trafikverket brukar lägga på cykelinvesteringar.
Så det är väl högst sannolikt att vi även där får uppleva en rad sminka grisen åtgärder. En gris är alltid en gris inget smink i välden kan ändra på detta.
Relaterade inlägg:
Antal kommentarer: 9
Anders Norén
Pengar är bra, men jag lutar nog åt att kompetens är bättre. I alla fall om man vill uppnå något mer än smala, dubbelriktade GC-banor.
Krister Isaksson
Anders, kompetens löser knappast en strategi. Pengar däremot, mycket pengar! Då kommer kompetensen som ett brev på posten!
Anders Norén
Att ge kommunerna pengar är en sak, men hur säkrar man att de kommer att spenderas på väldimensionerade cykelbanor och inte på smala GC-banor och andra symbolåtgärder med tveksamt värde för framkomlighet och säkerhet?
Någon form av planerings- och projekteringsstöd på länsnivå (länscykelsamordnare? länscykelkansli?) är en åtgärd som staten skulle kunna ordna utan att först behöva försäkra sig om att kommunerna över huvud taget har förstått vad det är som måste göras.
Krister Isaksson
Anders, ett nationellt kunskapscentrum för cykel hur låter det. Och när det gäller en ev. statlig medfinansiering av cykelinfra så kan den faktiskt villkoras – ni måste bygga en viss standard annars ingen medfinansiering.
Anders Norén
Låter bra!
john Nilsson
Trafikverket saknar grundläggande kompetens och vilja. Ett exempel (som för en gångs skull inte är storstad och Stockholm). När vägplanen presenterades av utbyggnaden av pendlarvägen 56 mellan Eskilstuna och Västerås på ett samrådsmöte presenterades detta:
* Mycket få cyklister – Vägen trafikeras idag av 15000 bilar/dygn och 10% tung trafik på en 9 m väg utan vägrenar = endast de med dödslängtan törs cykla där idag! Således inget problem att göra om till trefils vajerväg. Inga cykelalternativ anses nödvändiga.
* En förbättrad korsning på 2 mils sträcka för cyklister där man upptäckt att en länscykelled passerar. Cykelleden har inget med pendlarvägen att göra utan förlänger cykelvägen på sträckan med ca 1 mil !
* I den korsning som trots allt verkligen utgör en alternativ väg för cykelpendling fanns inga åtgärder för cyklister, tvärtom en redan olyckbelastad korsning blir ännu farligare.
Sammanfattningsvis hade man i den digra vägplanen ägnat cykeltrafik 2 meningar men miljö och arkeologi åtskilliga sidor. Man har inget som helst uppdrag att analysera cykeltrafik verkar det som. Däremot har mätningar och studier på biltrafik ägnats stor möda. Saknas både styrning och kompetensbrist. Pengarna läggs på biltrafik. Punkt.
Krister Isaksson
John, en bra och tydlig beskrivning som jag till stora håller med om och själv erfarit. Man vet egentligen inte vad man talar om för man tar inte reda på fakta, man gissar och hittar på. En gissningslek som stöder det redan fattade beslutet att göra minsta möjlig för cykeltrafiken..
Mia
Jag blir så trött, det är inte raketforskning detta. Vi vet problemen, vi börjar få grepp på omfattningen av dem. Det finns massor av strategier och cykelplaner runt om i landet. Sätt för fan igång och gör något. Om staten, länen och kommunerna avsatte i investeringsbudgetarna motsvarande färdmedelsfördelningen till cykelåtgärder skulle det bli en jäkla fart. Men det görs inte. Det verkar som man tror att man kan prata ut alla dessa som man vill ska börja cykla. Och att det ska bli säkrare för cyklister bara man pratar om det.
ekstromenator
Anders Norén, i Stockholm har vi cykelsamordnare, men eftersom hen inte har någon budget utöver sin egna lön kunde vi lika gärna vara utan.
Det är som Krister skriver, inga pengar = bristande kompetens och uteblivna förbättrande åtgärder för ökad cykling.