Stolpskotten i Solna


Nybyggd så kallad cykelbana i Solna, Järvastaden. Vi kan ju även kalla detta finn fem (eller ännu fler) fel. Hur de lyckas med detta är ju häpnadsväckande. Eller är det det? Sett till Solnas historik på cykelområdet är det ju precis detta som man kan förvänta sig. Och vilken tur, som vanligt har de lyckats med ytorna för biltrafiken!





Foto: Bernhard Huber 


Foto: Mikael Ström 

Men vi kan vara lugna – allt är frid och fröjd. Solna har ju en ny cykelplan. Och hela 1 miljon i cykelbudget. Hurra!

Bilder & tips: Clara Attermo

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 12

Mikael Ström

Solna har egentligen ingen cykelplan, den blev en strategi istället. Det gör att inget konkret åtgärdsprogram togs fram när planen, förlåt strategin, gjordes. Den ska istället vara en vägledning för framtiden. Vi kan konstatera att omfattningen av kommande (?) åtgärdsprogram som ska tas fram pö om pö bara växer och växer under tiden.


Krister Isaksson

Mikael, ja det lär bli ett omfattande åtgärdsprogram… Här kan de ju inte heller skylla på befintlig miljö, här har det ju så att säga mer varit ett blankt papper att utgår från. Och ändå skiter det sig fullständigt.


Pelle

Cyklade förra veckan från norrort till Solna Business park. Att ta sig från Järva krog till Solna Business park var en utmaning. Byggen, ingen skyltning och en allmän inställning att cykelbanor primärt är parkeringsplats för arbetsfordon gjorde att det tog betydligt längre tid än planerat. Värst var det kring MOS, mall of scandinavia, men även kring gamla Råsunda var det uselt. Stackars er som pendlar dagligen i Solna.


Krister Isaksson

Pelle, ja Solna jobbar verkligen hårt och intensivt på att det inte ska vara lätt att cykla i kommunen. Men de är duktiga på att planera och bygga för bilen.


Jofo

Det hade ju varit fantastiskt att se vad som hände med människan om man vände på steken. Dvs sätta upp lyktstolpar och betalautomater mitt i körfältet på vägen för bilar.



Nacka gör det Trafikverket inte klara av


I går kunde vi läsa PM Nilssons ledare i Dagens Industri: Saltsjöbadens cykelsatsning är ett föredöme

Jag upprepar, en ledare i Dagens Industri. Om cykel, om nödvändigheten och det stora värdet av att satsa på cykel. Detta är en milstolpe. Och vad som gör det extra roligt för mig på ett personligt plan är att detta var mitt första uppdrag som konsult. Att hjälpa Nacka Kommun med utredningen och ta fram ett förslag på cykelförbindelse mellan Saltsjöbaden och Värmdövägen. Och det var inte helt enkelt att ”sälja” in denna lösning hos kommunen. Men genom samtal, goda argument, fakta och kunskap så fick vi en samsyn på lösningen. Så nu har första delen av vad som kan bli regionens (landets?) första snabbcykelväg färdigställts – bra jobbat Nacka! Nu ser vi med spänning fram mot resten av sträckan!


Första delen av en snabbcykelväg mellan Saltsjöbaden och centrala Nacka. Foto: Jon Jogensjö

Nacka kommun visar också, till skillnad mot Trafikverket, att det är fullt möjligt att skapa gena och funktionella cykelförbindelser. Om man vill och prioriterar det. För det är så enkelt, man måste vilja och ha kunskapen. Då går det. Något för regeringen och Trafikverket att reflektera över.

Antal kommentarer: 5

Robin

Kul! Rolig artikel och även en mycket viktig slutpassus:
”””
För arbetsgivarna gäller det att snabbt investera i moderna cykelställ och omklädningsrum om man ska kunna behålla och rekrytera kvalificerad personal.
”””


Krister Isaksson

Robin, ja det är en viktig del i kedjan. Vi har ju skrivit om detta ett antal gånger och bl a tipsat om lämpliga åtgärder för arbetsgivare, se här: http://www.bicycling.se/artiklar/ar-din-arbetsgivare-cykelvanlig.htm


Anders

Kul med ny cykelbana för Nackaborna o att det tas upp som en ledare i DI men som cyklist finns det ju en del att debattera om i den artikeln speciellt om det är bilister som läser den.
”Höghastighetscykelbanan är dyr att bygga, den kostar ungefär 5000 kronor per meter, men lönsam.”
Det är ju kaffepengar jmfrt med ”Förbifart Stockholm” som ligger på, 31500000000kr/21000m=1500000kr/m!!!! Ungefär samma meterkostnad som den nya tunneln i alperna (Gotthard??). Just det, Stockholm ligger inte i alperna men vi väljer att lägga det mesta i tunnlar till skyhöga kostnader.
Sen har WSP beräknat samhällsvinst o då blir jag väldigt nyfiken på hur? Vad jag kunnat läsa mig till så innebär cykling till jobbet förbättrad hälsa m.m. Dvs sänkta vårdkostnader för landstinget trots att hjälm inte används. Sen på det personliga planet, minskad bilkostnad, inget jym kort m.m. Att cykla till jobbet är väldigt billigt. Årskostnad för SL -kort motsvarar en ny fräsch 27 växlad cykel varje år/ alternativt en enklare elcykel!! Vore kul att veta hur dessa beräkningar gå till.


Robin Olsson (Llama Lloyd)

Bra jobbat! Ta nu en lunch med Karolina Skog!


Krister Isaksson

Robin, tack! Och nu är det ju försent att hälsa!



Så sänkte Trafikverket snabbcykelvägen


Trafikverket fick i uppdrag av regeringen att bygga en snabbcykelväg – en state of the art cykelväg. Det var bara det att Trafikverket baserade kostnadskalkylen på en helt vanlig gång- och cykelväg, och inte en bred, gen och prioriterad snabbcykelväg. Det är som om verket skulle få i uppdrag att bygga en motorväg, och då presenterar en kostnadskalkyl för en simpel liten landsväg – otänkbart. Detta framgår när vi studerar underlaget och kostnadskalkylen i Nationell plan.

När Trafikverket sedan detaljstuderade sträckan mellan Mörby och Frescati blev det snabbt tydligt vart det hela var på väg. När samma verk började lista vad som skulle krävas för att få till snabbcykelvägen på sträckan, blev det ljusår mellan den ursprungliga kalkylen (baserad på en vanlig simpel gång- och cykelväg) och verkligheten.

Det kan ju vem som helst förstå med lite grundläggande kunskap inom trafikplanering och transportinfrastruktur – det räcker till och med att ”åka” sträckan i google maps så förstår vi utmaningarna. Men Trafikverket förstod uppenbarligen inte, utan kalkylerade med en vanlig gång- och cykelväg.

Då kom beskedet från Trafikverket: snabbcykelvägen måste skrotas – den blir för dyr. Självklart inte ett ord om eller ett erkännande att Trafikverket begått ett grovt misstag och baserat den ursprungliga kalkylen på helt felaktiga grunder. Så istället ska man nu sminka grisen, för det är vad pengarna räcker till när man baserat snabbcykelvägen på en totalt undermålig kostnadskalkyl.

Så hela situationen som projektet snabbcykelvägen nu hamnat i beror på en enda sak – ett Trafikverk som kalkylerar och planerar cykelvägar som man alltid gjort: billigast möjligt. Trots att verket haft ett helt annat uppdrag och skulle bygga en cykelväg med en ny och avsevärt högre standard – en snabbcykelväg.

Nu finns endast en räddning för detta projekt – att regeringen sätter ner foten och säger var skåpet ska stå. Har vi en sådan regering undrar jag?

Relaterade inlägg:


Varför håller ni käft?


I dagarna kom beskedet om att Trafikverket skrotar bygget av en snabbcykelvägen längs E18 i Stockholm. Det blir enligt verket för dyrt. Projektet var unikt. Ett namnsatt objekt i Nationell plan för transportsystemet – för första gången någonsin för ett cykelprojekt. Det skulle bli en cykelinfrastruktur vi aldrig någonsin tidigare skådat i detta land. Det skulle bli det stora steget för Sverige mot att bli ett cykelland och cykeln som transportmedel. Nu skulle vi äntligen få se vad det innebär att prioritera och göra cykeltrafiken konkurrenskraftig.

Av detta blev det alltså ingenting. Vi är tillbaka på ruta noll. I värsta fall tar vi rent av några steg tillbaka, eftersom den tydliga signalen till alla samhälls- och trafikplanerare är att cykelinfrastruktur inte får kosta mer än det brukar.

Det som fascinerar mig är att det är knäpptyst – totalt knäpptyst.

Inte ett ljud från Cykelfrämjandet och inte ett ord från branschkansliet Svensk Cykling. De som ska värna och kämpa för cyklistens bästa i vårt land. Nu skrotas Sveriges genom tiderna mest prestigefyllda cykelprojekt – och det är knäpptyst. Häpnadsväckande tycker jag.

Från cykelmagnaten Grimaldi och hans gäng på Cycleurope hör vi inte en viskning. Andra delar av näringslivet höjer ju gärna och ofta rösten och kräver nya vägsatsningar runt om i landet, och ännu högre blir tonläget när satsningarna hotas eller uteblir. Då är företag, jobb och välfärd i fara. Vem minns inte tonläget kring Förbifarten när den skärskådades efter valet? Då var det brösttoner som heter duga – och nu byggs den för fullt.

Att få till satsningar på cykelinfrastruktur skulle ge betydligt bättre effekt än alla de annonskampanjer dessa företag lägger pengar på idag. För det är ju det som får fler att cykla – bygg så kommer cyklisterna – och det är det som i sin tur leder till ökad försäljning. Bra mycket större försäljning än vad lite reklam och annonser kan åstadkomma. Detta har ju bil- och oljeindustrin fattat sedan länge.

Vad hör vi då från forskare på cykelområdet? Från miljösidan? Från cykelförespråkande politiker? Inte ett ljud.

Kanske arbetar de alla efter den svenska modellen som brukar kallas för tyst diplomati. Sett till vilka som har framgång när det gäller investeringar i transportinfrastruktur är det ju uppenbart att det inte är ett framgångsrikt sätt att arbeta på.

Håller vi käft så får vi vad vi förtjänar.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 18

Johnny Björkman

Bravo Krister
För allas väl det är goda skäl
att ropen skola skalla , mera cykelbanor åt oss alla


Krister Isaksson

Johnny, härligt och tack!


Mia

Så bra, så väldigt bra! Att du orkar och framförallt, att du ser den stora bilden. Orsak och verkan. Om Grimaldi är klok så anställer han ju dig för att utföra det arbete du just efterfrågar. Kommer bli en av hans bästa rekryteringar någonsin!


ekstromenator

Shhh, hör ni inte hur nävarna knyts i fickorna och en svag viskning då ovan nämnda muttrar besviket för sig själva…
Hur gick det med världens bästa cykelkansli som nyligen instiftades, har hen uttalat sig ännu ??


Krister Isaksson

Mia, stort tack! Vi får väl se, Grimaldi kanske ringer snart! 😉



Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!


För några dagar sedan kunde vi läsa i Mitti att det blir ingen snabbcykelväg längs E18 här i Stockholm.

Trafikverket menar att det är för svårt och dyrt:

– Det är otroligt svåra miljöer som vi rör oss i som kräver speciella åtgärder för att få till snabbcykelvägen. Dels ligger det planerade snabbcykelstråket längs motorvägen, vid nationalstadsparken och vid Roslagsbanan, säger Noran Khalfallah och fortsätter:

– Och man passerar mycket vattendrag och ett flertal broar. Då måste man antingen få till nya broar eller bredda nuvarande. Och på många delar av sträckan finns knappt utrymme att göra några åtgärder som vid Naturhistoriska museet till exempel.

Och i en annan intervju i Danderyds Nyheter upprepas detta:

– Vi har utrett möjligheten att anlägga ett snabbcykelstråk och kommit fram till att det inte är ekonomiskt rimligt. Det skulle innebära allt från breddning av broar till att anlägga nya och miljön är komplicerad på sträckan så det blir många kostsamma åtgärder, säger Noran Khalfallah, projektledare på Trafikverket.

Så istället ska man göra andra åtgärder, lite oklart vad:

– Vi tittar på allt möjligt, men någonstans måste det vara värt investeringen också. Det kan gå att bredda vägen lite men hur mycket bättre blir det då? Det är sådana frågor som vi måste väga för- och nackdelar, säger Noran Khalfallah.

”Värt investeringen” – tyvärr så finns ingen samhällsekonomisk analys genomförd av snabbcykelvägen, så vad som är ekonomiskt rimligt eller vilken nytta investeringen har det vet vi inte – inte Trafikverket heller.

Samma verk som nu säger detta har uppenbarligen inga som helst problem att på samma sträcka lösa uppgiften när det gäller biltrafiken. Då passeras vattendrag och andra svåra miljöer genom att det byggs broar, ramper och tunnlar. Till stora kostnader. Och många gånger till liten samhällsnytta. Och när verket stöter på känslig miljö och motstånd vid vägprojekt, då fördyrar man projektet med flera miljarder och lägger vägen i en lång tunnel – förbifarten. Då får det kosta pengar, ofantligt mycket pengar. Så det verk som har byggt södra länken, norra länken, norrortsleden, E18 vid Rinkeby och nu är i full fart med att bygga förbifarten – det verket har otroligt svårt att bygga vettig, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Då är det inte rimliga kostnader…

Trafikverket arbetar efter devisen: cykelinfrastruktur får inte kosta, ska vara billig, enkel och av låg kvalitet. Bilinfrastruktur får kosta, ska vara dyr och komplicerad samt av hög kvalitet.

Detta har vi svart på vitt. En inventering av de regionala cykelstråken i Stockholms län visar att endast 1 procent uppfyller grundläggande utformningsprinciper. Trafikverket är väghållare för 30 procent av dessa stråk. Och de 1 procent som uppfyller grundläggande krav tillhör inte Trafikverket.

Så något enstaka tillfälle eller olycksfall i arbetet är inte detta. Vi ser det om och om igen när det gäller Trafikverket och cykel. Verket har låtit inventera 2400 km 2+1-vägar och kommit fram till att det finns cykelpotential längs mer än hälften av dessa 2+1-vägar, alltså längs mer än 1200 km. Men endast 12 procent av de 2400 km har någon form av cykelinfrastruktur – ofta finansierad av kommunerna, inte Trafikverket. Trots att cykelvägen går utmed den statliga vägen.

När Trafikverket då undantagsvis gör något så känner vi igen resonemanget från ovan – det ska vara låg kvalitet och det får inte kosta. Och verket medger helt öppet att de skyddar bilister och inte cyklister – för det är för dyrt:

– På de ställen där det finns räcke är det faktiskt inte för att skydda cyklister mot bilar. Det är för att skydda bilisterna mot till exempel en bergvägg. Att sätta räcke hela vägen för att skydda cyklisterna har ansetts för dyrt.

Denna inställning hos Trafikverket gäller inte bara cykelinvesteringar. Den gäller även drift och underhåll av deras så kallade cykelvägar. Där verket meddelar att vinterväghållningen duger som den är trots årligen återkommande problem och faror för cykeltrafiken. På vissa cykelstråk går det så långt att kommuner griper in då problemen och farorna för cyklisterna är oacceptabla. Som i Nacka:

Och det slutar inte här. När Trafikverket bygger (väg) så utsätts cykeltrafiken för livsfara genom att förhållandena i arbetsområdet är under all kritik. Och projektledaren på Trafikverket vet inte varför och har aldrig varit med om något liknande – när det gäller vägar.


Armeringsjärn utmed regionalt cykelstråk – som gjort för att spetsa cyklister på. Så ser det ut på när Trafikverket utför arbete längs cykelväg. Foto: Jon Jogensjö 

Så vi ser här ett tydligt mönster som återfinns i stora delar av Trafikverkets verksamhet. Cykeltrafik är något som verket inte bryr sig om, de få gånger man ”tvingas” göra något är det av usel kvalitet och verket saknar i många fall grundläggande kompetens på området.

Vad värre är, detta är mer eller mindre sanktionerat från högsta ort. Både den tidigare och nuvarande infrastrukturministern upprepar gång på gång att cykeltrafik är en kommunal angelägenhet – nu senast i TV4. Och då får man ju naturligtvis sitt eget verk att arbeta därefter – gör ingenting och det lilla ni måste göra ska vara så billigt (och därmed uselt) som möjligt. Och försök hela tiden att klå kommunerna på pengar, även fast det inte är deras ansvar att lösa uppgiften.

Hela intervjun om den skrotade snabbcykelvägen avslutas sedan helt förutsägbart – helt i linje med grundläggande mediaträning och instruktioner från kommunikatören – försök att alltid avsluta intervjun positivt och visa handlingskraft!

– Vi kanske kan bygga en snabbcykelväg utmed E4:an!

Vad hjälper det pendlarna utmed E18 att det eventuellt byggs snabbcykelväg utmed E4:an? Absolut ingenting. Studerar vi sedan Trafikverkets track record på området cykel så är det ju högst sannolikt att det inte blir någon vettig cykelväg där heller – även där finns ju känslig miljö och utmanade sträckor som kräver lite dyrare lösningar än vad Trafikverket brukar lägga på cykelinvesteringar. 

Så det är väl högst sannolikt att vi även där får uppleva en rad sminka grisen åtgärder. En gris är alltid en gris – inget smink i välden kan ändra på detta.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 6

Kalle

Kan sätta en frasig hundralapp på att under en procent av tjänstemännen på Trafikverket cyklar till jobbet, och att 99% är 40-talister, uppvuxna med ”das Auto über alles”.


Ulf

Märkligt att detta får fortsätta år från år oavsett regering. Jag flyttade nyligen från Sthlm till Eskilstuna och kan konstatera att cykelsituationen här är lika dålig som i Sthlm. Till ingen av byarna utanför stan finns det cykelväg och kommunen skyller på Trafikverket, som är väghållare. Jag har slutat att cykla eftersom det är så obehagligt att ha långtradare i ryggen som blåser förbi på en halvmeters håll i 90 km/h.


Annette

Håller med Kalles kommentar här nedan.
I ett demokratiskt sammhälle måste man ha med olika åldrar och intressenter vid beslutsfattande. Vi lever på 2000-talet!!
Lobbyister från bilbranschen är starka, det vet vi. Detta borde också vägas in innan beslut tas. Jag hoppas verkligen inte att det finns korruption här.. Det luktar nämligen illa.


Hanna Göteborg

Instämmer med Kalle. Kan man tvinga alla som fattar cykelbeslut att bli cykelpendlare, så att de får leva med konsekvenserna av sina egna beslut? Eller kan man på annat sätt permanent öka andelen erfarna pendelcyklister bland dem? Det borde ju vara meriterande att veta vad man pratar om, eller..?
Jag har producerat en del felanmälningar och frågor till Trafikverket och Trafikkontoret, och kan numera inte låta bli att börja alla med en stilla undran om ifall de själva har provcyklat sina alster. Skulle föreslå att alla beslutsfattare i cykelfrågor var tvungna att provcykla exempelvis omledningar vid vägarbeten, på tid, i rusningstrafik, i decembermörkret, med decemberväglag. Hela december. Sen återkomma i frågan om huruvida det var en bra lösning eller inte.


Maria Nordqvist

Längs denna sträcka tog Trafikverket bort rätten för motorcyklister att köra i bussfil efter 30 år. Utan information. Utan konsultation. Utan förklaring till varför man gör tvärt emot vad man lovade vid hearing då första MC-strategin presenterades, d v s utöka bussfiler där MC får köra för ökad säkerhet. Det kostade inte en krona att ha detta kvar.
Då det gäller räcken drabbas andra oskyddade trafikanter också. Sedan 2000 har 66 motorcyklister dödats i räcken. Bara i år 8 personer. Då kan man tro att regeringens nysatsning på nollvisionen ska uppmärksamma detta.. Tyvärr var svaret på Tylösandsseminariet att motorcyklarna ska förses med en främre registreringsskylt. Cyklister, mopedister och motorcyklister har många likartade problem och vi skulle tjäna på att samarbeta.



Att vara cykelkonsult


Det är många gånger väldigt roligt att vara cykelkonsult. Jag får arbeta över stora delar av landet, många gånger med människor som verkligen vill utveckla och förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken. Tyvärr är arbetet också ibland fyllt av besvikelser. Min yrkesroll innebär ofta att jag kommer in tidigt i olika projekt. Det handlar om att ta fram och utveckla strategier, att ta fram cykel- och handlingsplaner, att utveckla och ta fram utformningsprinciper osv. Det är inte alltid man får vara med från ax till limpa. Och det kan i allra högsta grad vara mycket frustrerande…

Ett exempel

För några år sedan fick jag och kollegorna i uppdrag att utreda ett regionalt cykelstråk i Stockholmsområdet. Utgångsläget var besvärligt, det var befintlig miljö och trångt, det saknades cykelinfrastruktur på vissa avsnitt, det var mängder av in-/utfarter från tomter och mindre tvärgator osv.

Men vi lyckades presentera en utredning som visade att det var fullt möjligt att nå den standard på cykelinfrastrukturen som fastslagits in den regionala cykelplanen, och till en rimlig kostnad.

Sen kommer den del som inte alltid är lika rolig som konsult. När man har levererat utredningen finns ingen som helst garanti att man kommer vara med i det fortsatta arbetet. När det exempelvis ska projekteras och slutligen fastställas i detalj hur det kommer att se ut. Här kommer Lagen om offentlig upphandling in och de flesta beställarna är bara ute efter en enda sak –  lägsta pris. Och underförstått att alla som lämnar ett anbud på arbetet har exakt samma kunskap och kompetens – vilket de ju självklart inte har. Särskilt inte när det gäller cykelkompetens.

Och det är nu det händer. Det är nu avstegen från det som planerades i utredningen sker. Ofta på grund av en kombination av bristande kompetens och snålhet. I utredningen som vi gjorde utformades cykelbanan som genomgående vid varje tvärgata och in-/utfart. Detta för att säkerställa en hög säkerhet och god framkomlighet för cykeltrafiken – de ska ha prioritet i korsningspunkten (samma gäller för gångtrafiken eftersom gångbanan löper parallellt). Så här ser typlösningen ut för en sådan genomgående cykelbana:

Och juridiskt får cyklisterna en stark ställning genom denna utformning:

 Men sen händer något i projekteringen som leder till detta:

Det här är inte en genomgående cykelbana där korsande biltrafik har väjningsplikt mot cykeltrafiken. Foto: Patrik Brasjö

Det vi ser är något som totalt vänder på hela principen att prioritera cykeltrafikens framkomlighet och säkerhet i korsningspunkter. Ingen hastighetssäkring och ingen väjningsplikt för biltrafiken gentemot cykeltrafiken. Utan det är samma gamla lösning vi använt oss av i decennier – cykeln sätts på undantag. Och för att göra det riktigt jävligt viker de in kantstenen över cykelbanan så att passagen för cyklisterna blir smalare och kantstenen blir en fara för passerande cyklister.

Var det detta de som projekterade ville åstadkomma? Var de ens en gång medvetna om vad de skapade. Och varför?

Så här kan det vara att vara cykelkonsult – det blir inte alltid som man planerar. Och man får sällan några vettiga svar, motiv eller anledningar till dessa avvikelser och tillkortakommande. Det sker slentrianmässigt och på rutin.

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 7

Robin

Hade varit intressant med en uppföljning och försöka få svar på de frågorna du ställer. Misstänker att svaren i förlängningen kan leda till att man kan få till bättre resultat i framtiden.


Krister Isaksson

Robin, min erfarenhet är att sådana här avsteg många gånger beror på byggnadstekniska orsaker. Det kan handla om att det var enklare att lösa vattenavrinningen på detta sätt. Istället för att behöva flytta en el flera brunnar vilket kostar lite mer pengar. Det blir alltså en ren byggnadstekniks fråga där liten el ingen hänsyn tas till funktioner som framkomlighet eller säkerhet.


Bo Westerback

Jag ser att det är Sollentuna det handlar om i det här fallet. Har själv noterat att i kommunens, vällovliga och ”kaxiga”, cykelsatsning så har det vid vissa korsningar blivit som du visar och i andra har man inte vikt in kantsten och dessutom höjt upp cykelbanan så att bilarna får ”guppa” istället för cyklisterna.
Jag har då inte kunnat se någon skillnad på de vägar som har fått den ena eller andra lösningen.


Daniel

Mycket tråkigt att se. Jag kan tyvärr informera om att livet som IT-konsult knappast är bättre. Vi erfarna tas in i ett planeringsstadie sen fylls projekten på med lägsta-pris resurser som gör nåt helt annat som inte uppfyller nyttan. Helt i enlighet med LOU. LOU verkar motverka sitt syfte inom många områden.


Björn Eriksson

Snäll kantstensinvikning det där, där jag bor sätter de upp trafikdelare i utfarterna, så kommer man efter cykelvägar som korsar utfarter måste man göra 2 90-gradare åt vardera hållet för att komma upp på cykelvägen igen, alltså cykla bakom delaren för att komma av och upp på cykelvägen igen.