Stolpar i cykelbanan – en standardlösning


 

Aldrig kunde jag väl tro att mitt inlägg om två stolpar i en cykelbana i Farsta kunde väcka sådana reaktioner och aktioner. Det säger en hel del om hur luttrad jag är vad det gäller brister i cykelinfrastrukturen, för detta med stolpar placerade i cykelbanan är inget nytt. Det har pågått en lång tid, det sker fortfarande i stor omfattning och det kommer fortsätta ske i framtiden.

Här har ni ett litet axplock på stolpar i cykelbanor som jag samlat på mig genom åren:



Foto: Pär


Foto: Åsa Eriksson


Foto: Åsa Eriksson


Foto: Peter Brandström


Foto: Ulrika Nilsson











Foto: BigMollo



 

Som ni ser är det fullt av stolpar i cykelbanorna, nya som gamla. Det är ett strukturell problem av stora mått. Som med all tydlighet visar vilken status cykeltrafik har i trafik- och samhällsplanering. Hur ofta ser vi motsvarande för bil- och spårtrafik?

 

 

Antal kommentarer: 18

Andreas Dammert

Så bra Krister!!! Om vi bara ngn gång kunde få en sådan stolpe i den för bilister avsedda vägbanan… Nej, just det, det skulle aldrig hända…


Krister Isaksson

Andreas, tack! Fast på ett sätt tråkigt att få tack för något så eländigt, något som inte ska förekomma, om inblandade var professionella yrkesmän/kvinnor…


Anders

Skönt att få vara med på Ulrikas bild vid Hornsbergstrand. Japp, det är jag som ligger bakom den silvriga volvon… i vägbanan.
Anledningen att jag gör detta är att det endast finns två nedsänkningar i cykelbanan om man har för ambition att svänga av till någon av sidogatorna och parkeringshusen på Hornsbergstrand.
Den första nedsänkningen är där man numera har tre skyltar på ca 30-40 meter (tidigare två) vid fartguppet i korsningen. Känns inte helt betryggande att glida ut just där.
Den andra nedsänkningen är nere i korset Lindhagenvägen.
Ska man upp på någon av sidogatorna får man därmed välja
1. Ta sig ned för gatstenen (grymt oskönt)
2. Cykla ut över övergångstället (dumt) dessutom står det en skylt typ i vägen.
3. Kliva av cykeln och leda den över övergångstället (detta gör jag den dagen då motormännen låts kliva ur bilen och knuffa den de sista 100 metrarna till slutdestinationen).
Lämpligare att ligga i vägbanan, gå ut i mitten för vänstersväng och ta kurvan säkert.


Tomas Quarfordt

Är det lagligt att göra på detta sätt??
Kan man göra en polisanmälan typ ”allmänfarlig vårdslöshet” ”framkallande av fara” eller något liknande?


Krister Isaksson

Anders, har skrivit ett långt inlägg om Hornsbergsstrand, sträckan blev ju inte så bra… http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/moderat-cykelpolitik-del-3.htm



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Världskass – inte världsklass


 

Här i Stockholm säger ofta trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) att trafikanterna måste visa varandra större hänsyn. I debattartiklar, intervjuer, uttalanden med mera, upprepar borgarrådet sitt mantra som att det vore lösningen på cyklisternas – ja, alla trafikanters – framkomlighet och säkerhet.

”I dagens trafiksituation är marginalerna små och det blir därför viktigt med samspel i trafiken – både mellan trafikslag och inom trafikslag. Köer och trängsel bidrar till irritation. Det finns i dag en tendens att trafikantgrupper pekar ut varandra som orsaken till problemen i stockholmstrafiken. Bilister skyller på cyklister, cyklister å sin sida klagar på bilister och gående klagar på cyklister. Det bidrar inte till ett bättre samspel. Alla som rör sig i stockholmstrafiken har ett ansvar att visa hänsyn till varandra.”

”Vi måste hjälpas åt för att tillsammans få en bättre attityd. Framkomligheten är ett samspel där alla trafikanter måste visa en ömsesidig respekt och förståelse för de andra trafikslagens förutsättningar.”

Den gemensamma ambitionen måste vara att vi i Stockholm ska kunna säga: ”Tack för visad hänsyn och samspel i trafiken. Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”

Jag kan till viss del hålla med om detta. Det vore mycket trevligare och säkert säkrare om vi visade varandra mer hänsyn och hade goda förutsättningar till samspel. Om vi ALLA gjorde det och inte bara vi trafikanter. För hur ska vi kunna samspela och visa varandra hänsyn när staden samtidigt gör så här:


Foto: Andreas D

Det är inte ens en cykellängd mellan kiosken och övergångsstället. En placering av kiosken som har godkänts av staden. En placering som har felanmälts i flera år av ett antal cyklister, men varje vår är kiosken tillbaka på samma plats.

Hur ska gående och cyklister kunna samspela och visa varandra hänsyn här? Det är ju till och med så att trafiklagstiftningen reglerar detta förhållande för fordonstrafiken, och pekar ut att det är förbjudet att ställa fordon på detta sätt.

Trafikförordningens 3 kap 53 §:

”Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe eller en cykelöverfart,”

Men en kiosk som skymmer sikten avsevärt mer än en bil går uppenbarligen bra att placera ut mindre än två meter innan övergångsstället. Det visar på en närmast storslagen hänsyn! Eller som borgarrådet uttrycker det:

”Tack för visad hänsyn och samspel i trafiken. Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”

När cyklister sedan klagar och kräver att man ska följa regelverk, cykelhandböcker och cykelplanen om säker och funktionell cykelinfrastruktur, är borgarrådets svar:

 ”… att måtten inte ska ses som krav, och att de måste anpassas till förhållandena på varje plats.”

– Vi kan inte flytta hus eller ta ner träd för att följa rekommendationerna, men ambitionen är att leva upp till dem i så stor utsträckning som möjligt, säger hon.

Här sänder borgarrådet ut en tydlig signal till stadens förvaltningar, arkitektkontor och konsultföretag, samt byggföretagen som sysslar med cykelinfrastruktur – nämligen att det är okej att göra avsteg från regelverk och handböcker. Det är okej att de gör som de vill, för det är ändå bara lite lösa riktlinjer.

Vad blir då konsekvensen av ett sådant förhållningssätt? Det leder till en verksamhet som gång på gång producerar farliga förhållanden för trafikanterna. Det går så långt, och blir så stora brister och faror, att kort efter öppnandet av cykelbanan på Hägerstensvägen tvingas man skrota cykelbanan! Det är ett resursslöseri av stora mått och en cynisk lek med människors trygghet och säkerhet. Och allt för att man väljer att inte följa regelverk och riktlinjer – dessutom med fullt stöd av den högsta politiska ledningen:

”… att måtten inte ska ses som krav, och att de måste anpassas till förhållandena på varje plats.”

Det är en politisk ledning som inte tar något ansvar och som inte heller tvekar att skuldbelägga cyklisterna när kritiken växer mot alla brister i cykelinfrastrukturen:

”För att det ska bli färre olyckor menar Ulla Hamilton också att cyklisterna måste respektera reglerna och inte bete sig hur som helst.”

– Stockholm är en mycket hetsigare cykelstad än andra europeiska städer, säger hon.

– Många ser cykelbanorna som motionsspår, men det är de inte – samma regler gäller där som i annan trafik.

Det är en skuldbeläggning och inställning som har väldigt lite stöd i forskningsresultat om cykelolyckor. Olyckorna beror väldigt sällan på att cyklisterna bryter mot reglerna eller är hetsiga, visar forskning från VTI och studier från Folksam och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). De beror till största delen på stora brister i cykelinfrastrukturen samt drift och underhållet av den.

Under tiden fortsätter staden att producera farlig och totalt undermålig cykelinfrastuktur. Som här, en helt nybyggd plats i Farsta i södra Stockholm:

Inte en utan två stolpar placerade mitt i cykelbanan. Avvikelsen från stadens egen handbok är total. Handboken säger att minsta måttet på stolpe i anslutning till cykelbana är 0,4 meter FRÅN cykelbanan. Inte I cykelbanan!

”För att det ska bli färre olyckor menar Ulla Hamilton också att cyklisterna måste respektera reglerna och inte bete sig hur som helst.”

All form av kvalitetssäkring av cykelinfrastrukturen är som bortblåst. Eller förresten, det kan ju inte förekomma någon kvalitetssäkring då det inte finns något att kvalitetssäkra mot. Regelverket och handböckerna behöver ju inte följas. ”Gör lite som ni vill…” är ju beskedet från högsta ort.

Eller som här, när staden placerar ut stenar på cykelbanan utan vare sig varningsskyltar, reflexer eller nära någon belysning:

Foto: Mattias Bengtsson By

Inte en utan två stenar placerade på cykelbanan av Stockholms stad. Hur cyklister ska se dessa i mörker, dimma eller bara under en kort sekunds ouppmärksamhet är en gåta.

Så här säger stadens cykelhandbok om bilhinder på cykelbanor:

”Grundprincipen ska vara att inga fysiska hinder ska sättas upp i cykelbanan. Om cykelbanan är rätt skyltad ska polisen övervaka att gällande regler efterlevs.”

”Om en fysisk avstängning anses nödvändig bör den utföras med hjälp av så kallade ”mjuka” pollare. Pollare ska ha lämplig färg och reflexmaterial. Den yttre belysningen måste vara god. Även ”mjuka” pollare kan dock orsaka omkullkörningar som kan ge upphov till allvarliga skador.”

Stolpar och stenar i cykelbanor, till skillnad mot hetsiga cyklister, finns väl representerade i olycksstatistiken när det gäller cykelolyckor. Det är uppenbart att ALLA inte behöver hjälpas åt, visa hänsyn samt ömsesidig respekt och förståelse för att det ska bli framkomligt och trafiksäkert i Stockholm.

Borgarrådets uttalande i sin egen debattartikel klingar väldigt tomt:

”Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”

Staden och dess politiska ledning tillhandahåller oss medborgare vilka brister och faror som helst på och kring cykelbanorna. När cyklisterna sedan protesterar, och kritiken växer, är det cyklisternas eget fel. Jag efterlyser en kommunrevision – ett organ som kan granska, varna, bötfälla och hjälpa till att komma tillrätta med alla dessa brister i cykelinfrastrukturen, brister som innebär att människor kommer till skada. För det är uppenbart att det är inget som dagens politiska ledning varken vill eller klarar av.

Moderat cykelpolitik är verkligen världsklass i att vara världskass…

 

Uppdaterad 2014-05-13:

Då jag var osäker på om kioskens placering reglerades via upplåtelse eller ett tillfälligt bygglov sände jag en fråga till Stockholms stads twitter konto:

Det är alltså via ett tillfälligt bygglov som placeringen av kiosken regleras. Det verkar också som om cyklisternas felanmälan av placeringen av kiosken haft effekt. Den är nämligen flyttad från i fjol. Det är alltså så att kiosken har varit placerad på ett ännu sämre sätt än den är idag! Och att det måste komma ett förslag på bättre placering för att den ska flyttas – NÄSTA SÄSONG! Det är också oklart från vem förslaget till bättre placering ska komma ifrån. Cyklisterna har ju i varje fall upprepade gånger sagt sitt om placeringen vilket uppenbarligen inte hjälper, de ska tydlingen även tala om var lämplig placering av kiosken är.

Jag ställer då en fråga till Anki Kaplan, som är bygglovschef i Stockholms stad, om vad hon tycker om placeringen av kiosken:

Något svar på vad hon tycker om placeringen utifrån bilderna eller vilka riktlinjer de arbetar efter har jag ännu inte fått…

 

Uppdaterad 2014-05-14:

På morgonen den 13 maj började det dyka upp information om att stolparna på cykelbanan i Farsta skulle vara nedplockade. Jag fick sedan besked från Ulla Hamiltons borgarrådesekr. Josefine Malmqvist att stolparna ska vara borta till kvällen:

En liten stund senare får jag också via twitter besked från Stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö som engagerat sig hårt i frågan att stolparna är på väg bort:

Snabbt agerat och självklart blir jag mycket nyfiken på hur det kommer att bli på platsen. Så upp på hojen efter arbetet och ut till Farsta för att inspektera resultatet. När jag närmar mig platsen ser jag mycket riktigt att stolparna är bortplockad, hurra!

Men vänta, vad är nu detta? Kvar mitt i cykelbanan och mycket svåra att upptäcka, särskilt om det är skymning/mörker är stolpfundamenten!


Foto: Niklas Instedt

Här sticker stolpfundamenten upp, ca 3 – 5 centimeter mitt i cykelbanan. Min bedömning är att förhållandena har nu blivit sämre, inte bättre, sedan stolparna plockats bort. Dessa fundament är mycket svåra att upptäcka och en påcykling innebär en stor risk att cykla omkull. Fundamenten innebär även en snubbelrisk för gående.

Dominerande olyckor bland cyklister är singelolyckor, de flesta av dessa kan härledas till stora brister i cykelinfrastrukturen. Här är en plats där jag som cyklist ska ha koll på gående, andra cyklister, bilar i cirkulationen, bilar till/från cirkulationen, ta mig över gatan OCH ovanpå alla dessa moment ska jag även ha stenkoll på två små stolpfundament som sticker upp mitt i cykelbanan!
 
Nu finns det forskning (självklart fr Holland) vad cyklister behöver kunna se i gatumiljön för att undvika singelolyckor, vi kan då med stöd av den forskningen konstatera att detta i Farsta lätt kvalar in på topplistan hur det inte ska se ut…
 
Hur många delar kommer denna fars att ha?

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 33

Cyklist66

Frågan är vad man kan göra åt myndigheters diskriminering av cyklister?
Det är ytterst få som driver cykelfrågor i de politiska partierna tyvärr.


Cynisk Cyklist

Och när man tar till antingen gångbanan eller vägbanan för att undvika stolparna mitt i cykelbanan får man skäll för att man inte följer lagar och regler.
Om man är politiker kan man väl inte låte futtigheter som fakta och regler påverka ens beslutsfattande?
Kommer det att bli bättre? I Göteborg samarbetar myndigheterna med Volvo kring autonoma bilar och talar om att anpassa trafikmiljön till dessa, och om det är något autonoma bilar har svårt för är det människor typ fotgängare och cyklister. Och om man (som det sades i ett radioprogram) med autonoma bilar kan knöka in tre bilfiler där det nu finns två, kan man ju gissa om det kommer att finns plats kvar för en cykelfil/-bana.


Jocke von Scheele

Jag tycker du pekar på precis det som är det stora problemet, nämligen att tjänstemän och förvaltningar, de som faktiskt utför jobbet, inte behöver bry sig ett skvatt om hur det faktiskt blir. Jag har aldrig sett att det skulle bli några konsekvenser, hur illa eller konstig cykelmiljön än har blivit, pga tillfälliga eller permanenta stolleprov.


Krister Isaksson

Cyklist66, fortsätta ställa krav, visa på det horrribla, utkräva ansvar. Det kommer vända…


Krister Isaksson

Jocke, som jag ser det är det ytterst en ledningsfråga. Både på förvaltningsnivå och på politisk nivå. Nu är bägge uppenbarligen tillfreds med dessa förhållanden – fulla av fel, brister och faror. Det finns inget ledingssystem eller kvalitetssäkring vad det är man håller på med, det blir som det blir. Och det är ytterst ledningens ansvar.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tävlingen "Landets bredaste cykelbana" avgjord!


 

Då är tävlingen om landets bredaste cykelbanan avgjord. Får en känsla av att denna tävling var lite mer utmanade och svår än den tidigare tävlingen om landets smalaste cykelbana. Vi har tre pristagare och en hel del hedersomnämnanden!

Vinnare i kategorin landets bredaste dubbelriktade cykelbana är Fredrik:

En tidigare väg, ca 7-8 meter bred, på Norra Djurgården i Stockholm som har stängts av och skyltas om till cykelbana.

På andra plats i kategorin landets bredaste dubbelriktade cykelbana kommer Simon Andersson:

Cykelbana på Södra Promenaden i Norrköping, runt 5-6 meter bred. Även den har tidigare varit en gata. Tyvärr är gångbanan bredvid grusad vilket får till följd att många går i cykelbanan. Så blir det när form går före funktion…

Så har vi en vinnare i kategorin landets bredaste enkelriktade cykelbana och det är Gabrielle Gjerswold:

En enkelriktad cykelbana på ca 3 meter på Västerbronedfarten i Stockholm. Och ja, den är enkelriktad då det både är skyltat och det finns en lokal trafikföreskrift skriven. Kan inte finnas många sådana cykelbanor i landet!

Vad som är slående och samtidigt en aning deprimerande är att många av de bidrag som ni sänt in är tidigare gator och vägar som nu har stängts av, gjorts om och blivit cykelbanor. Först då verkar det som cykelbanor kan bli tillräckligt breda, när det så att säga är ett arv eller smulor från biltrafiken. Det är också ofta endast korta sträckor som dessa bredder finns på och sammantaget utgör de en mycket liten del av de totala cykelvägnätet i en stad. Sällan är det så att cykel på egna meriter får tillräckligt breda cykelbanor och separerade cykelbanor. Här är några till sådana exempel på gator som gjorts om till cykelbanor:

Södra kyrkogården i Örebro, en tidigare väg. Foto. Cykla i Örebro


Skarpnäck i Stockholm, även detta var tidigare en väg som nu har stängts av och blivit en dubbelriktad cykelbana. Tyvärr är gångbanan smal och har så dålig beläggning att de flesta går i cykelbanan. Se mannen med rullator längst bort i bilden, självklart går han där det är enklast för honom… @blackplanet616


Kyrkogårdsvägen i Enskede, Stockholm. En liten slamkrypare, en avstängd gatustump med smala cykelpassager samt en mycket kort och bred cykelbana däremellan! Ola Åkerström

Gudöbroleden i Haninge. En omfördelning av vägutrymmet har gjort det möjligt att anlägga en cykelbana utmed delar av Gudöbroleden och på vissa ställen är den tom bred! Tyvärr så har Trafikverket snålat med beläggningen när de asfalterade om så längsgående och mitt i cykelbanan finns en obehaglig asfaltsskarv, det var visst ett försök med ”tyst asfalt”.  Petra Larsson


Kaptensbron i Malmö, en bro enbart för cyklister och gående med en bred cykelbana i mitten. Joakim Bjernhem


Lund, kan detta vara Lunds bredaste cykelbana? Kent Stråhlen


Underfart Liljeholmsbron, Stockholm. En mycket kort sträcka där den dubbelriktade cykelbanan är ovanligt bred.  Gabrielle Gjerswold


Växjö. Här har vi nog ändå landets bredaste cykelbana, eller? Nej så är det inte men när kommunen asfalterade om sträckan så glömde de att måla tillbaka spärrlinje för cykelbanan och cykelsymboler. Ni vet sådana där småsaker som är lätta att glömma bort några år… Göran Kannerby

Så ett bidrag utom tävlan, en cykelbana som slår alla andra:

Peking. Fast sett till utvecklingen i den staden är det nog snart en väg här…  Magnus MacPheat

 

Tack alla ni som engagerade er, tog bilder och sände in dem. Roligt att se alla dessa bilder. Tyvärr är det inte många andra cykelbanor i landet som uppnår dessa bredder och är separerade från gående, särskilt inte på platser där det skulle behövas!

 

Uppdaterad 2014-05-18:

Så dök det upp ett sent tävlingsbidrag på twitter. Från Niels Hansen i Danmark, kanske kan detta vara världens bredaste cykelbana eller vad säger ni om 45 meter bred!

Så här skriver Niels på twitter: ”45 meter bred Flyvestation Værløse nær København. Flyvestationen blev lukket i 2003. Åbnet for cykling i ~2010. Ingen biler, kun få benytter den. Super 5km loop at cykle på.”

Wow säger jag, självklart är det i ett cykelland som Danmark man gör detta! Nu är ju tävlingen avslutad och den handlade ju om Sveriges bredaste cykelbana men detta bidrag var bara för bra för att inte omnämnas.

 

Har ni förslag på ytterligare tävling? Maila in tips och förslag till mig: krister.isaksson@bicycling.se

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Martin Holt

En protest på vinnande inslag!
För att komma till landets bredaste cykelbana måste man cykla på en smal asfaltyta som går brevid parkeringen vid universitet. En gång i tiden var detta syklyat som delade gång och cykelbana men under bygget av norra länken har det skyltats om till enbart gångväg.
Min slutsats är att landets breddaste cykelbanan är därmed otillgäng till cyklister som respekterar skyltarna och inte cyklar på gångvägen…
Jag tar en bild nästa gång jag svänger förbi där…


Krister Isaksson

Martin, din protest är noterad och omedelbart avslagen! Dålig tillgänglighet må det vara men du kan faktiskt leda cykeln fram till landets bredaste cykelbana! ;-)Och du kan cykla från andra hållet på landets bredaste cykelbana och vända! 😉
Och detta visar ju lite av det som jag nämner i inlägget, allt är på undantag, smulor från bordet, cykelvägnätet ser ut lite hur som helst, ibland bra, oftast dåligt och så finns det många gånger överhuvudtaget inte.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En pendlingscyklists vardag. Del 6 och avslutning


 

”Det är verkligen inte på grund av rådande cykelinfrastruktur som jag väljer att cykla till jobbet, utan trots den.” 

Så säger min bloggkollega Åsa Eriksson i ett blogginlägg om hennes pendling till/från jobbet. Det sammanfattar väl de förhållanden och vedermödor som cykelpendlare i landet dagligen får stå ut med, förhållanden som skulle vara helt oacceptabla om de förekom i biltrafiken. Rådande trafikmaktordning blir mycket tydlig via alla dessa bilder, den värdering som sker av trafikanten utifrån transportsätt kan knappast bli tydligare.

Jag blir ju inte direkt förvånad att cykelolyckor och särskilt cyklisters singelolyckor dominerar den officiella olycksstatistiken när man ser dessa bilder, och när man ser omfattningen på bristerna och farorna – de är överallt, sprida i hela landet, dyker upp hur och var som helst. Och lite görs för att komma till rätta med problemen, det är så att säga ett normaltillstånd att det ser ut så här på landets cykelbanor, och dessa förhållanden visar ett tydligt avtryck i olycksstatistiken.

Jag avslutar nu denna serie med ett antal bilder från er läsare. Stort tack till alla er som har sänt in bilder.


De så vanliga hantverkarbilarna som så ofta står uppställda på landets många cykelbanor. ”Ska bara…” Foto: Anders


Jaha, bara att ge sig ut i gruset, över parkeringsplatsen och hoppas på att komma på cykelbanan igen… Inte behövs skyltning, omledning, reflexer och annat tjafs. Det är för mesarna i bil! Foto: Anders


Här var det ju i varje fall tydligt skyltat och som så ofta ställer vi dem på den mycket smala gång- och cykelbanan. Där gör de minst skada… Foto: Andreas


En standardlösning vid vägarbeten: ställ skyltar i cykelbanan. Har dock inte kunnat hitta dessa instruktioner i någon manual eller handbok. Måste vara entreprenörer och väghållare som har utarbetat en praxis. Foto: Anders


Se hjulspåren i mittsträngen. Att det finns ett behov att svänga här tänkte tydligen ingen på. Tänk motsvarande kurvradie för biltrafiken… Foto: Anders


Först några granitpollare och sen plogar vi upp en snövall tvärs över gång- och cykelbanan. Allt för att underlätta och göra cykling säkert… Foto: Anders


Här blir det inte så lätt för gående och cyklister att passera. Kommer du med lastcykel, cykelkärra, barnvagn, tvillingvagn, permobil, rullator – ut i körfältet eller vänd om är beskedet! Foto: Mats


Inte bara motormän kör och parkerar på cykelbanor, motorkvinnor hittar också dit! ”Ska bara…” Foto: Henric


Och här tog cykelbanan slut, upp på stigen till vänster så löser det nog sig… Foto: Anders


En klassiker för oss cyklister! Först snöröjs cykelbanan, sedan körbanan varpå snö flyger in på den nyplogade cykelbanan. Sällan vi ser tvärtom! Hört talas om samordning… Foto: Claus


Tänk så lätt det blir att se detta trådstängsel i vintermörkret… Foto: Claus


Svängfest (tack Kalle!) på cykelbanan! Varför inte låta gång- och cykelbanan vara genomgående, gå rakt fram och låta biltrafiken väja?

 

Än en gång, tack alla ni som har sänt in bilder på vad ni stöter på när ni cyklar omkring på landets cykelbanor. Det är verkligen ingen vacker syn man möter i dessa bilder. En syn som tydligt visar de stora bristerna som råder i svensk cykelinfrastruktur och vilken bedrövlig cykelkultur som råder här i landet.

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

 

Antal kommentarer: 7

Ulrika

Ja, man vet ju inte om man ska skratta eller gråta. Bedrövligt är det i alla fall. Inte blir det bättre av att vissa bilförare tycker att det är dödsstraff på att cykla på ’bil’ vägen, och är väldigt nära att exekvera det på studs.
Det cirkulerar ett dokument på nätet med bötesbelopp för cyklister ( att det ska vara så svårt, tänk att de aldrig lär sig….!!) det fick mig att tänka. Om man behandlade biltrafiken på samma sätt som övrig trafik. Då skulle det sitta spikar på spärrlinjer och när trafikljus slår om till rött så fälls fotanglar upp ur gatan. Nej, fy på mig, det var elakt. Men en sak som jag faktiskt undrar: Varför är cyklisters regelbrytande så provocerande? Är det för att cyklisten gör det bilisten vill men inte kan. Många möjligheter till lagbrott är bortbyggda med betongsuggor. Orangekörning och dålig planering så att man köstannar på övergångsställe, ses inte som brott. Det enda trafikregler som faktiskt är helig för många bilister är rödlysen. Och så kommer det en cyklist… -Jag ville ju också, jag har bråttomast!


Krister Isaksson

Ulrika, tycker vi cyklister tar för mycket skit, det får vara slut med det nu. Dags att ställa krav och kräva handling. Ställa ansvariga mot väggen, polisanmäla dessa uppenbara faror för människors liv och hälsa.


Sommarcyklisten

Den sista bilden är väl exempel på Den Nya Standarden (fast med ovanligt väl tilltagen kurvradie). Varför inte låta cykelbanan gå rakt fram? Det går ju uppenbarligen: det finns ställen där man cyklar rakt fram i en äldre korsning, i nästa, nyligen ombyggda får man en test av ens kurvtagningsförmåga (eller upptäcka hur rymligt samvetet är och gena över gångbanan), och åter i nästa, äldre korsningen enkelt cykla rakt fram, utan tvära svängar. Varför gör man på detta viset? Tanklöshet? För ”att få ner farten på de fartgalna medelålders männen i lycra”? Eller …?
Idiotkurvan vid SEBs kontor upp på bron över den nya motorvägsspagettin är bara alltför bekant. Med tanke på att man cyklar på mönstrad plåt, undrar hur permanent den där bron är tänkt att vara (fast temporära fixar har ju en tendens att bli långlivade).
De nya gc-vägarna kring E18 vid Rinkeby, Rissne & Kista verkar variera mellan inte så illa och riktigt idiotiskt (t.ex., varför när man leker sandlåda med hela landskapet bygga en gc-väg med en riktigt brant backe?).
Får se om att felanmäla alla dumheter man ser till Cykelrapporten kan ha någon effekt (även om de idiotiska asfaltlimporna mellan Tensta och Rinkeby ansågs av ansvariga vara nödvändiga för att stoppa olovlig bilkörning (vilket de bevisligen inte gör: en del bilister gör som cyklisterna och tar till gräset – syns tydligt i frosten …)).


Krister Isaksson

Sommarcyklisten, det finns alldeles för mycket åsikter och tyckande när det gäller cykel. Och allt för lite kunskap hos alla de som på ett eller annat sätt arbetar/kommer i kontakt med cykelplanering/cykelinfrastruktur. Det finns heller inget ledningssystem eller kvalitetssäkring, så det blir som det blir, ibland bra, ofta dåligt och tom uselt.


Jonatan

Jag tycker också att det är dags att börja ”polisanmäla dessa uppenbara faror”. Jag undrar dock om polisen eller andra berörda myndigheter kommer göra något. Finns det något fall där någon väghållare, entreprenör osv. blivit dömd för att inte ha följt de lagar och föreskrifter som trots allt finns på området?
Jag vet att till exempel Stockholms Stad kan ta ut vite om deras regler inte följs men frågan är om de verkligen gör det. Det skulle vara intressant att få veta om de som skiter i reglerna får böta för det eller bara får en tillsägelse.
Till sist, tack för en mycket bra blogg och för att du belyser en så viktig fråga.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En pendlingscyklists vardag. Del 5


 

Eftersom jag arbetat med cykelplanering i många år och inventerat tusentals mil av cykelvägar och cykelbanor har jag sett en hel del elände i mina dagar. Men detta är absolut bland det värsta jag har sett:


Så här spärrar vi av cykelbanor för motormän i Stockholm, cykelstad i världsklass. Här blir du spetsad om du inte är uppmärksam. Foto: DAST

Väghållarens förakt för människors liv och hälsa är häpnadsväckande, här lyser Nollvisionen totalt med sin frånvaro. Allt ansvar för motormännens regelöverträdelser läggs på cyklisterna. De ska upptäcka dessa farliga hinder i ur och skur, i mörker och i dimma. Det finns inga varningsskyltar, inga reflexer, ingenting som upplyser cyklisterna om faran som väghållaren skapat. Ett annat, och mer cykelvänligt sätt att stoppa dessa regelöverträdande motormän, kan ni läsa om här.

Ett annat område som ofta innebär mer eller mindre problem och även faror för cyklister är vägarbeten och arbeten på och kring cykelbanor. Så här kan det se ut:


Här bygger vi bostäder och gör samtidigt arbete i gatan/cykelbanan. Då får ni hålla till godo med dessa förhållanden… Foto: Anna Bergren


Undra var vi ska ställa hänvisningsskylten, finns det någon lämplig plats? Javisst, cykelbanan! Foto: Erling Wikman


Varför inte upprepa ett framgångsrecept! Foto: Erling Wikman


Som sagt, verkar vara en vedertagen lösning att ställa skyltar i cykelbanan bland enrtreprenörer… Foto: Arne B


Oj en liten bygghiss mitt på cykelbanan men absolut ingen information eller omledning av cykelbanan. Får cyklisterna lösa själva, och så dyker de då upp lite här och där. Tex i körbana eller ibland på gångbanan… Foto: Mia Lundblad


”Join the revolution”. Vilken ironi, uppsättning av bilreklam stoppar cykeltrafiken. Ingen information, ingen omledning, det får ni fixa själva. Så kommer du från andra hållet får du cykla mot trafiken i bilrampen… Foto: Per


Det här med att cykla på gångbanan, ja det förekommer. Vad är alternativet när vissa tar sig friheter de inte har rätt till? Kliva av och leda cykeln? Foto: Pär Bygdesson


Var tar jag vägen som cyklist här då? De alternativ som finns är körbanan eller gångbanan, där är cyklister aldrig särskilt välkomna eller uppskattade… Foto: Kristoffer


Mitt i en kurva med dålig sikt, ännu värre blir det när det är mörkt. Hur ofta ser vi en hög med jord tippad mitt på körbanan? Foto: Ingemar


Även Sollentuna är duktiga på att hindra motormän och cyklister! Foto: Yasmina Olby


Men också Trafikverket och Uppsala gör sitt för att försvåra för cyklister, permobiler, rulstolar, tvillingvagnar… Ur trafiksäkerhetssynpunkt måste grindarna utformas på detta sätt – INTE! Foto: Erling Wikman

Sänd gärna in bilder på vad ni stöter på under ert cyklande: krister.isaksson@bicycling.se

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 7

Johan Berg

Vilken jävla dräpare på första bilden! Hur står det till i huvudet hos dem som ställer ut detta? Här kan vi verkligen snacka ’cyklisthat’…


Krister Isaksson

Johan, Ja när man ser alla dessa bilder så börjar man ju undra. Det är verkligen många gånger åtgärder som kan tolkas som ett ”cyklisthat”.


Michael Åhman

Ja, ja. Jag skrattade nästan lite uppgivet när jag såg den sista bilden. Precis så har man skärmat av ett antal cykelbanor i Norrtälje. Jag kommer givetvis igenom (nätt och jämt) med min kolfiberracer, men jag tänker ofta på barnvagnar, rullatorer och andra som redan har svårt att ta sig fram. Kommuner brukar vara duktiga på att sätta (mer eller mindre vettiga) normer för hur saker och ting ska vara. Men här verkar godtycke vara normen. Och godtycket verkar det inte vara särskilt bevänt med…


Krister Isaksson

Michael, det är rena rama lotteriet att som cyklist ge sig ut. Det är ju en paradox utan dess like att ytor och sträckor som är skapade för cykeltrafik går många gånger inte att användas av cykeltrafik…


Anders

De kreativa betongspjuten kan nu också ses utmed Ulvsundavägen, extra spännande för den som kommer till/från cykel/slalombanan och villområdet.
Inte heller här köpte man in extratillbehör såsom reflexer eller annat synligt. Fast sånt behövs väl inte när man ska stoppa smittrafik när Ulvsundaplan är igenkorkade.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En pendlingscyklists vardag. Del 4


 

Hur har ni det där ute? Det trillar in bilder hela tiden i mailboxen, inte särskilt roliga bilder, bilder som bara bekräftar vilket elände som råder på landets cykelbanor. Förlåt, landets GÅNG- och cykelbanor är det ju. Den cykelkultur som finns runt om i landet är uppenbarligen under all kritik, det råder förhållanden på cykelbanorna som mycket sällan (aldrig?) existerar på gator och vägar. Vilket trafikslag som är prioriterat och vilket som inte är det blir mycket tydligt. Det blir ju också väldigt tydligt att trafikinformation för cyklister är av betydelse när man går igenom alla dessa bilder ni sänder in. Här följer ett litet axplock av bilder som kommit in på en pendlingscyklists vardag:


En container mitt i cykelvägen gör ju en alltid lika glad… Foto: Mattias Brockmark


Den så vanliga hantverkarbilen, byggmtrl osv. Självklart ingen skyltning, reflexmtrl osv. Foto: Mattias Brockmark


Lite arbete med kranbilen. Då stänger vi av hela gång- och cykelbanan. Ingen skyltning, ingen omledning. Självklart utan tillstånd, ”ska ju bara…” Foto: Mathias


Urusel vattenavrinning, stora vattensamlingar och jordhög! Den syns nog bra i mörker… Foto: Mattias Brockmark


Welcome to the ice age… Vad ska man säga? Detta är på ett pendlingsstråk i Stockholm, ett stråk utpekat av staden och regionen som mycket viktigt i cykelvägnätet. När ser vi något liknande på vägar och gator? Foto: fourteenislands.com

Självklart inte ett inlägg om pendlingscyklistens vardag utan de så vanliga och uppskattade betonggrisarna. Allt för att hålla dessa kreativa och lagbrytande motormän borta från asfalt de inte får köra på. Konsekvenserna för cykeltrafiken verkar få fundera på.


Verkar inte vara någon belysning på sträckan så har behövs såväl radar, mörkerseeende som sonar för att upptäcka betongen. Ser vi detta ofta på våra gator och vägar? Foto: Björne


Perfekt att placera ut betongen i nedförsbacke, kurva och på en plats utan belysning. Vem bryr sig… Foto: Björne

 

Fortsätt gärna att sända in bilder på vilka problem och hinder ni möter när ni pendlar med cykel: krister.isaksson@bicycling.se

 

Relaterade inlägg:

 

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in