Stolpar – en obotlig sjukdom

Stolpar – en obotlig sjukdom


När jag en gång i tiden var med om att ta fram handböcker för acceptabel cykelinfrastruktur (GCM-Handboken, Cykeln i staden m.fl.) och sedan började blogga om cykelinfrastruktur, hade jag en liten förhoppning om att det skulle vara frön till att få till stånd lite bättre cykelinfrastruktur. I dag känner jag inte så längre. I dag är jag mer eller mindre uppgiven.

Vi klarar i dag inte ens av den fundamentala och enkla uppgiften att hålla stolpar borta från cykelbanor. I stället gödslas det som aldrig förr med stolpar – i cykelbanorna.


En nybyggd cykelbana. Inte en stolpe, inte två utan massor av stolpar – i cykelbanan

Så långt har min yrkeskår kommit vad gäller att producera en attraktiv, säker och framkomlig cykelinfrastruktur – år 2019.

Det är inte heller ett enskilt litet ”misstag”. Det är satt i system – att ställa stolpar i cykelbanorna – i nollvisionens land. Som forskning om cykelolyckor om och om igen påtalar är en källa till att människor skadas allvarligt. Och forskare på Väg- och transportforskningsinstitutet pekar ut att en viktig åtgärd för att få ner antalet som skadas vid cykling är:

” Andra viktiga åtgärder är… att ta bort fasta föremål på och i anslutning av cykelvägen.”

Samma sak bekräftas av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, av forskare på Folksam och IF – håll cykelbanorna rena från fasta hinder. Det borde ju vara tämligen basic kunskap för yrkesverksam på området – det är inget bra att ställa stolpar mitt i färdvägen där fordon ska framföras. Men det bara fortsätter. Det finns ingen hejd på det. Det är som en obotlig sjukdom, som cancer som inte går att utrota. Stolparna bara måste ner i cykelbanan.

Se här, en helt nybyggd stadsdel i Solna – Järvastaden. Ett fullständigt plockepinn med stolpar – i cykelbanorna. Inte en stolpe, inte två utan massor av stolpar – i hela stadsdelen. Hur lyckas man undrar jag?




Eller i det nya området Väsjön som byggs i Sollentuna – stolpar i de nya cykelbanorna. Varför ställer ni dem där undrar jag? Ni började med ett blankt papper, ni hade all möjlighet i världen att göra en säker och funktionell lösning – men icke.


Eller i det stora exploateringsområdet Hammarby sjöstad i Stockholm. Där det trots tillgänglig yta och egna handböcker med typlösningar för hur man inte ställer stolpar i cykelbanor – ställer stolpar i cykelbanan. Och det ställs inte bara stolpar i cykelbanan, det ställs även pelare – i cykelbanan.


Foto: Cyklistbloggen


Foto: Cyklistbloggen

Eller när Trafikverket bygger om korsningar och genomfartsvägar. Eller ska sätta upp hastighetskameror. Då är cykelbanan en mycket lämplig plats – för stolpar. Möjligtvis är det en lämplig plats för stolparna, men placeringen är ju inte särskilt lämplig för de människor som färdas där visar forskningen. Man kanske då skulle söka efter en annan teknisk lösning och utformning. Men uppenbarligen prioriteras stolpar framför människors liv och hälsa.




En hastighetskamera behövs – ställ den i cykelbanan


Ännu en hastighetskamera på väg att monteras upp – i cykelbanan

Sen när det går riktigt åt pepparn, när det så att säga inte går att blunda för det uppenbara. När åtgärder måste vidtagas. Då får vi uppleva två reaktioner:

Reaktion nr. 1:
Den vanligaste reaktionen. Ett erkännande av misstaget och målarfärg – man sminkar helt enkelt grisen och gör en potemkinkuliss. Som det vore magisk färg som fick problemet att försvinna. Som här, en upprustad och nybyggd cykelbanan i Spånga. Stolpe i cykelbanan. Attans också, hur åtgärder vi det? Lite färg löser allt – de som cyklar har väl styre!


Vi fräser bort separationslinjen mellan cykel- och gångbanan och på en kort sträcka, förbi trafiksignalen, gör vi en gemensam gång- och cykelbana. Sen målar vi en linje förbi stolpen – det blir jättebra!

Reaktion nr. 2:
Man är professionell och gör det som måste göras – som ju skulle ha gjorts från början av en kunnig och professionell yrkeskår. Men alla gör vi fel, och det är ok att göra fel – och vi bedöms utifrån hur vi agerar när felen uppdagas.


Stolpar i cykelbanan, på 8 platser


Här används inte magisk färg – här byggs felet om


Nu ser det ut så här i stället – ingen stolpe i cykelbanan

En annan konsekvens av alla dessa stolpar i cykelbanorna är ju att vinterväghållningen försvåras avsevärt. Och därmed försämras resultatet på vinterväghållningen. Priset för detta får ännu en gång de som cyklar betala – det blir både sämre trafiksäkerhet och framkomlighet på cykelbanan.

Det jag upplever vara det allra värsta med detta är att det så tydligt speglar ett förhållningssätt och synsätt på cykeltrafik och de som cyklar – det är inte så viktigt vilka förhållanden på cykelbanorna som man erbjuder de som cyklar. Trots att forskning gång på gång visar konsekvenserna av alla dessa brister och fel.

Relaterade länkar:

Antal kommentarer: 7

Mia

Så sorgligt att se all denna skit, inte bara i detta inlägg utan i de övriga du länkar till och det som man själv stöter på när man cyklar omkring. Det är som du skriver i ett annat inlägg – en standardlösning. Finns överallt, i hela landet och i stor omfattning. Märkligt att alla de som är inblandade i dessa arbeten inte har större förmåga och vilja att åstadkomma ett bättre arbete och resultat – som att det är helt ok att skita i vad som produceras. Ingen ställs till svars, ingen behöver göra om något. Inte ens behöver man lära om och lära nytt så att det inte upprepas igen utan man kör på som man alltid gjort – ställer stolparna i cykelbanan.


felix

Ja, uppgiven är ordet. Jag slutar snart följa den här debatten HELT, för jag bara orkar inte med att det bara är skit. Precis som du säger. Uppgiven.


Calle

Allra konstigast tycker jag faktiskt är att alla, oavsett inställning till cyklister och utan att det knorras nämnvärt, betalar för att det på ett eller annat sätt görs om — att det här bara upprör oss som cyklar och i media i bästa fall lyfts fram som ”titta vad knasigt det bidde här”.


Krister Isaksson

Mia, ja det är verkligen sorgligt detta. En skam för yrkeskåren, som ju inte verkar tycka det är ett problem. För vi ser ju inget ljus i tunneln, utan det bara fortsätter.


Krister Isaksson

Calle, ja det är verkligen märkligt. Undra hur det skulle låta om detta istället ständigt hände på körbanorna – gator och vägar fulla med stolpar i dem. Tror ljudnivån skulle vara LITE högre. Och vi skulle även se omfattande ”åtgärdspaket” så det inte upprepas. Något motsvarande är svårt att se när det gäller cykeltrafik – de kan gott ta lite skit är där en mer riktig beskrivning.



"Tillåt cyklar i SL-trafiken även i rusningstrafik "
Antal kommentarer: 2

Ted

Det är ändå intressant att SL / politikerna har bestämt att oavsett hur mycket folk som ändå åker dessa tider så ska det vara strängt förbjudet att ta med cykel eftersom detta minsann är rusningstrafik.
Men vid trängsel utanför dessa tider så finns ingen begränsning.
Jag har under helger och vardagskvällar råkat ut för att det varit evenemang på friends arena vilket har resulterat i smockfulla pendeltåg.
Det har varit en del sura miner när man stått med cykel i gången men det har ju gått trots att vagnen varit helt full.
Så blir det tillåtet dygnet runt så anpassar sig människor, bara det ges möjlighet att exempelvis kunna hänga upp framhjulet på 2-3 takkrokar så är inte cyklarna i vägen. Men att ställa 2-3 cyklar mitt i dörrparet skapar irritation samt att de riskerar att ramla när tåget bromsar och accelererar.
Det är ju bara att lösa problemet istället för att förbjuda!


Gustaf

Jättebra idé och bra att ni sprider detta. Man skulle också kunna behålla sådana fällbara stolar längs väggarna i cykel-delen av tågvagnarna.



"Du ska ha ringklocka på cykeln"

"Du ska ha ringklocka på cykeln"


Episod från cykelbanan. Jag närmar mig en signalreglerad cykelpassage. Det är rött, jag bromsar in, stannar till och väntar på grönt. Bredvid mig står en man och väntar vid övergångsstället. Ser att han ”spanar” in mig. Efter någon sekund:

”Du ska ha ringklocka på cykeln”

Jag: tack jag vet det

”Varför har du inte det då? Ni cyklister tror att ni står över lagen och bryter mot alla regler…”

PLING!


Ser ni min fina ringklocka?

Mannen blir helt tyst.

Jag: är det nu det är läge för dig att be om ursäkt?

Mannen muttrar något ohörbart

Jag: tänk, jag har både en korrekt utrustad cykel och stannade för rött. Ändå far du ut mot mig att jag bryter mot reglerna. Och du har inte ens förståndet att be om ursäkt. Cykla är mitt råd, ökad fysisk aktivitet förbättrar intelligensen har jag hört.

Sen skiljs våra vägar åt.

Så kan det gå till på cykelbanan.

Antal kommentarer: 14

Mia

Haha, ja jösses! Spelar inte någon roll att man gör rätt och följer reglerna – det går alltid att läxa upp någon som cyklar. Också att göra den enskilda ansvarig för vad andra som cyklar gör.


Erik Sandblom

Kul! Vad heter ringklockan då?! Är det silvermojängen mitt på styret?


Felix Reychman

Du är min nya hjälte.
Eller, nygamla.


Krister Isaksson

Erik, japp den är det. Knog Oi heter klockan.


Krister Isaksson

Felix, tummen upp!



Ryggsäcken


Då och då får jag frågan hur jag gör när jag vill få med mig packning på min cykelpendling. Jag pendlar cirka 25 kilometer varje dag och cyklar nästan uteslutande på cyklar utan pakethållare. Jag har inte något större behov att transportera massor av saker. Mina behov består främst av att kunna få med mig ombyteskläder, handduk och så vidare. Samt då och då dator och annat arbetsmaterial. Min lösning för att frakta dessa saker har därför blivit en ryggsäck.

En ryggsäck som jag valt för denna uppgift heter Osprey Radial. Den är på cirka 26 liter.

Ryggsäcken har massor av olika fack vilket jag verkligen uppskattar, för jag vill inte ha en enda stor säck att förvara allt i. Det är ett särskilt fack för datorn, även ett för paddan, ett för mobilen, ett för plånboken, ett för nycklar och ett huvudfack där jag har ombyteskläderna och dylikt. Det finns även en skopåse. Så det är mycket lätt att organisera och hitta utrymme för de olika sakerna jag vill transportera. Och därmed blir det enkelt att få fram de olika sakerna när jag behöver dem vid olika tillfällen.

En annan sak jag uppskattar och nästan kräver av en ryggsäck är ett ljust material i säcken. Vet inte hur många gånger som jag i mörker grävt runt efter saker i en mörk ryggsäck – inget mer grävande nu.


Massor av olika fack och ljust material inuti säcken

En annan detalj som jag gillar är utformningen i botten av säcken. Den gör att säcken står upp när man sätter ner den. Inga flera ryggsäckar som faller omkull lite hur som helst och blir smutsig lite här och där!


Står stadigt!

Sen har ju ryggsäckar den nackdelen att det kan bli varmt på ryggen. Ryggsäcken har därför en ventilerad spalt mellan säck och rygg för att minska det problemet. Även axelremmarna är ventilerade för att minimera värme. Det fungera ofta bra, förutom på varma sommardagar. Men eftersom jag duschar och byter om efter min pendling så är detta ingen stor sak för mig.


Spalt mellan rygg och säck samt ventilerade axelremmar

Sen har säcken självklart detaljer som gör det möjligheten att hänga fast hjälmen eller att hänga på en lampa. Det finns även ett integrerat regnskydd i ryggsäcken som dras fram vid behov. Ryggsäcken är även försedd med midjebälte men det är något jag aldrig använder när jag cyklar.

Negativt då? Den är lite stor vid de tillfällen jag cyklar med ryggsäcken tom eller med lite packning. I den bästa av världar skulle jag vilja ha en ryggsäck som krympte och växte efter de packningsbehov jag har för dagen.


Så skapas en anständig cykelbana


Se så enkelt det är att skapa en anständig cykelbana. Det som krävs är vilja, kunskap och envishet. För annars blir det som så många gånger förr – den enkla vägen och den usla cykelbanan. Se förvandlingen av cykelbanan utmed Ulvsundavägen i Stockholm. Den tidigare cykelbanan var en skapelse då trafikplanerare och trafikingenjörer ansåg att det var lämpligt att utforma cykelbanor lite hur som helst och ställa vad som helst i cykelbanan – något de aldrig skulle göra med en gata. Men hej, de som cyklar ska väl tåla lite och så har de ju styre.

Här är lite bilder före och efter på cykelbanan som kollegorna och jag fick i uppdrag att göra en anständig cykelbana av:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här en liten film från en cykeltur längs delar av den nya cykelbanan. Med inklippta bilder hur det var innan:

https://youtu.be/MC9GyqK3DDE

Så hur åstadkommer man då denna förändring?

  • Man smalnar av för breda körfält
  • Man tar bort körfält som inte behövs
  • Man tar bort busshållplatser som inte används
  • Man parallellförflyttar hela vägen så att en breddning av cykelbanan får plats
  • Man skär bort berg så cykelbanan får plats
  • Man tar ner träd som inte mår så bra
  • Man tar bort övergångsställen som inte används

Man gör helt enkelt allt det där som man gör när man bygger en gata eller väg – men som vi sällan gör när vi bygger en cykelbana. När då en stolpe eller räcke hamnar i cykelbanan används med förkärlek lösningar som så kallade ”lokal avsmalningar” och målarfärg – så som på nybyggda Stadsgårdsleden.

Skapandet av en anständig cykelbanan får också en annan och påtaglig positiv konsekvens – det går att utföra en funktionell renhållning och snöröjning. Ni kan ju fundera på hur kvalitén blev med alla dessa träd, stolpar och avsmalningar som fanns i cykelbanan. Så här säger en av förarna av sopsaltningsmaskin efter ombyggnationen:

”Ja det är MYCKET enklare att köra, innan höll man på att ramla ur maskinen pga alla gupp och ojämnheter.”

Jon, stort tack för de fina bilderna och för filmen!

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Anders

Belysningsstolparna står inte mitt i remsan. Varför? Finns det minimimått som gäller från bilvägen som anses viktigare än minimimåttet mot cyklisterna?


A.S.

Just denna cykelväg kunde tidigare kandidera som en av Sveriges absolut sämsta med stolp-slalom och hinder och ojämnheter var och varannan meter.
Skillnaden är fantastisk och visar vad som går att göra bara man vill! Stort, varmt tack till alla som har deltagit i att få detta gjort.
Det finns dock en aspekt som man kanske glömde att tänka på. Alla cyklister som kommer från en tvärgata, exempelvis Johannesfredsvägen eller Margaretelundsvägen, kommer alltid från en körbana eftersom inga cykelvägar finns. Efter ombyggnaden är det rätt svårt att komma upp på den fina cykelbanan just från dessa korsningar., eftersom det inte finns någon nedfasad del i kantstenen på motsatt sida.
Men även med det sagt är jag mycket glad och tacksam över det arb ete som har gjorts



Trafikverket – Welcome To The Jungle

Trafikverket – Welcome To The Jungle


Först låter Trafikverket växtligheten ta över cykelvägen. Sen – efter mängder av felanmälningar och påstötningar från de som cyklar – låter man röja bort slyet. Och lämnar kvar mängder av sly och skräp på cykelvägen. Så här arbetar Trafikverket i verkligheten med Nollvisionen och med regeringsuppdraget ”ökad och säker cykling”.


Väg 681 mellan Västerås och Skultuna. Foton: Lars Erikson



 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 3

Felix Reychman

Hur är det möjligt för en myndighet att så kapitalt misslyckas i sitt uppdrag?!


Krister Isaksson

Felix, för att ansvariga inte kräver att myndigheten ska lyckas?


Tony Nordin

Finns det verkligen inte något sätt att få Trafikverket att börja ta åtminstone en liten gnutta ansvar vad gäller infrastruktur för cyklister? Det känns som att det utvecklats en väldigt märklig arrogant myndighetskultur där? Att de skiter fullständigt i vad regering och riksdag ger dem för uppdrag inom cykelsektorn, de skiter fullständigt i det och kör sitt eget race.
Skulle det inte vara möjligt att knoppa av en del av trafikverket och göra en separat avdelning där som enbart fokuserar på cykelinfrastruktur? Och där inget projekt kan gå vidare innan den avdelningen fått säga sitt och där de även kan sätta ner foten och stoppa i stort sett vilket projekt som helst om inte de grundläggande kraven på cykelinfran är uppfyllda.
Då skulle det nog kunna hända ett och annat?