Stockholm visar vägen!


Runt om i Stockholm, på ett antal gator i stan, dök dessa vägmärken upp för några dagar sedan:


En ”otillåten” skyltning. Inte tillåtet enligt Transportstyrelsen att ha denna tilläggstavla till förbud mot infart. Foto: Enrico Barsetti

Det har varit ett önskemål i över 20 år att kunna undanta cykeltrafik från förbud mot infart och enkelriktning. Se till exempel denna skrivning i den Nationella cykelstrategin från år 2000:

En framsynt skrivning. Om en dåligt cykelanpassad trafiklagstiftning och de negativa konsekvenserna för cykeltrafiken. Vi kan i dag, nästan 20 år senare, konstatera att denna anpassning av trafiklagstiftningen fortfarande lyser med sin frånvaro.

Det som då händer, när lagstiftaren och dess myndigheter inte agerar och inte är i samklang med utvecklingen, är att de som ligger i framkant och vill utveckla, de som vill skapa bra förutsättningar för cykeltrafiken i våra städer – till slut tar de saken i egna händer. Som Stockholm nu gör.

Vi kan se motsvarande utveckling i Tyskland och flera andra länder. Ett antal kommuner och städer som går i förväg då lagstiftaren uppvisar ovilja och okunskap vad gäller rådande förhållanden och önskvärda förändringar – de tar saken i egna händer och tvingar fram en förändring. En förändring som i dessa länder nu är en självklarhet.

Jag är övertygad om att det kommer bli samma utveckling i Sverige. Så all heder åt Stockholm för att ni tar saken i egna händer och inte accepterar en handlingsförlamad lagstiftare. En lagstiftare som i decennier lovordat och skrivit vackra ord om cykeltrafik. Jag tycker det är dags att vi nu lämnar dessa vackra ord bakom oss och i stället agerar.

Relaterade inlägg

Antal kommentarer: 1

Mia

När man läser utdraget från den tidigare nationella cykelstrategin blir man ju lite mörkrädd. Nästan 20 år sedan. Och i stort sett inget har hänt. Hittade den på nätet och läste den. Riktigt bra, avsevärt bättre än den som nyligen kom från regeringen. Gör mig ledsen, det är så många förlorade år. Tänk så mycket bättre det kunde varit…



Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 5


Snabbcykelväg – Snelfietsroute RijnWaalpad

Runt om i Nederländerna pågår en utbyggnad av så kallade snabbcykelvägar. Det handlar till stora delar om att knyta ihop städer och orter med funktionella och effektiva cykelvägar. Detta genom gena, breda och attraktiva cykelvägar som löper över längre sträckor. Där cykeltrafikens framkomlighet prioriteras genom att skapa planskilda passager och väjningsplikt för motorfordon vid passager i plan. Allt för att skapa ett cykelflow – en cykling med så få stopp och inbromsningar som möjligt – det ska rulla på.

Ett exempel på en sådan snabbcykelväg är RijnWaalpad mellan städerna Arnhem och Nijmegen. Tidigare fanns det en cykelförbindelse mellan dessa städer. Den var cirka 18 kilometer lång och var många gånger av dålig standard och sträckning. Efter ombyggnation till snabbcykelväg är nu sträckan kortad till 15,8 kilometer, en avsevärd förkortning av sträckan vilket innebär flera minuter i restidsförkortning. Detta har möjliggjorts genom köp av mark och genom flertalet planskildheter (broar och underfarter).

Utmed cykelvägens sträcka finns cirka 12 000 arbetsplatser och prognosen är att cirka 2 000 cyklister per dygn kommer att använda sig av cykelvägen.

Kostnaden för denna snabbcykelväg på nästan 16 kilometer var 17 000 000 euro. På stora delar av sträckan är det nu en 4 meter bred, dubbelriktad, cykelväg. Cykelvägen är inte helt klar då det finns avsnitt man ännu inte fått till en lösning med tillräcklig standard. Men förhandlingar pågår för att även lösa dessa avsnitt.

Här följer lite bilder från snabbcykelvägen. Någon liknande cykelväg, på en sådan lång sträcka, och med broar, underfarter och med prioritet i korsningspunkter, finns inte i vårt land.

Karta över snabbcykelvägen. I både Arnhem och Nijemegen finns två olika alternativ att ta sig in och ur städerna. Detta för att öka flexibiliteten och underlätta för fler att cykla:

På väg från Nijmegen mot Arnhem. Cyklar över bron Snelbinder, på en bred och fin cykelväg – en snabbcykelväg. Njuter!

Den gröna förbindelsen – en ny bro för att skapa en gen och snabb förbindelse över trafikleden:


Prioritet för cykeltrafiken i många passager genom att korsande biltrafik har väjningsplikt:

Så rakt som möjligt och där det svänger är det kurvor och radier som gör att du inte behöver bromsa ner farten. Beläggningen på stora delar av stråket är otroligt jämn och fin, av en klass och standard vi sällan får uppleva i Sverige:

Den funktionella och väl utformade cykelvägen lockar även motionscyklister, och alla får plats:

En ny tunnel, eller ska vi kanske säga underfart. Raka anslutningar, liten nivåskillnad och genomsiktlig. För att det ska vara funktionellt, tryggt och enkelt:

Stora delar av stråket har fått en särskild design vad gäller belysningsarmaturen – i form av länkar i en cykelkedja:

Här kan ni följa med på en cykeltur över bron Snelbinder och cykelvägen som går genom huset vilket är en del av snabbcykelvägen RijnWaalpad.

På cykel i världens bästa cykelland, del 1
På cykel i världens bästa cykelland, del 2
På cykel i världens bästa cykelland, del 3
På cykel i världens bästa cykelland, del 4

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 1

Torbjörn Albért

Åsså fanns det en trappa ner till en sandstrand.
Leden har rätats ut ytterligare i efterhand:
https://bicycledutch.wordpress.com/2018/05/29/shortening-the-fast-cycle-route-arnhem-nijmegen/
värt att notera: Samtidigt har bilresandet ökat 25 % och förväntas fortsätta öka. Provinsen Gelderland satsar på at erbjudan cykelalternativ på sträckor upp till…wait for it….
2 mil!



Det ska fan inte vara lätt!


Har ju skrivet en rad inlägg den senaste tiden om cykling i Nederländerna. Ledstjärnan i deras utformning av cykelsystemet är att det ska vara lätt att cykla. Det ska vara tydligt vad som gäller för trafikanterna. Det ska vara förutsägbart. Det ska vara tryggt. Det ska vara säkert. Barn ska klara av systemet. Detta genomsyrar verkligen deras cykelsystem.

Så kommer jag då hem. Till en annan värld. Till andra förhållanden. Där det uppenbarligen ska vara svårt. Där det ska vara komplicerat. Det ska vara osäkert och otryggt.

Se denna bild från Kungsholms strand i Stockholm. Nu vill jag att ni redovisar de trafikregler som gäller i denna punkt. För samtliga trafikslag. Och sedan beskriver ni hur interaktionen mellan trafikanterna ska gå till. Ni får även använda er fantasi och tänka in en buss som då och då står inne på hållplatsen. Lycka till!


Foto: Ulf Eriksson

På samma plats har vi alltså ett övergångsställe. En busshållplats. En dubbelriktad cykelbana. Någon form av cykelfält (fast inte riktiga cykelfält). Någon form av korsning och utfart för cykeltrafiken. Allt detta väljer man att klumpa ihop på en och samma plats. För trafikanternas skull?

En jävla sörja är vad det är!

Edit: 171121

Tänk så bra cykelpassagen tvärs över gatan syns. En så kallad självförklarande trafikmiljö. För alla.


Foto: Ulf Eriksson

Antal kommentarer: 16

Björn Billung

Det här skulle jag vilja att Andreas Jennische reder ut 🙂
Det är sånt här lokalpressen är till för!
Eller hur Andreas 🙂


felix reychman

Det är ju…. lite tråkigt att man avslutar vad som fram till den punkten är en av Sveriges finaste cykelbanor med det där hjärnsläppet.
”Äh! Nu är det kaffe, gubbar!”
”Vänta, vänta, jag ska bara sno ihop något för cyklarna! Börja ni, jag kommer. Det här går kvickt!”


Krister Isaksson

Hej Felix!
Härligt att höra från dig, saknat dig!


Olle Andersson

Det är inte Bert som ibland har otur när han tänker, vissa verkar ha det jämt !!!


Stefan A

Inte lätt att göra rätt då politikerna som varit på studiebesök i Nederländerna för att studera cykelinfrastrukturen släppt loss med både ansenliga mängder sprit och kanske en och annan rökt på i någon av deras små legala cannabiskrogar.. eller?? Hur kan det annars vara möjligt att göra allt så fel som i den svenska kungliga huvudstaden??!!



Så jobbar (viss) media


I går kunde vi läsa i Vi i Vasastan att de nya cykelbanorna på Torsgatan i Stockholm kommer att kosta 85 000 kronor per meter. 85 000 kronor per meter. Sug på den siffran. En otrolig kostnad. Så här stod det ursprungligen i artikeln:

”Nya cykelstråket mellan Norra Bantorget och St Eriksplan blir dyrt. Riktigt dyrt. Närmare bestämt 85 000 kronor metern.”

Men det är en lögn. En stor fet lögn. Eller i dessa dagar kan vi ju kalla det alternativ fakta. Och det var den ”vinkeln” på artikeln som redaktionen valde. Ett medvetet val och beslut. Ingen slump.

Någon på redaktionen tog totalsumman för investeringen, 85 miljoner kronor, och delade den med meter cykelbana som ska byggas. Och vips så blev det visst 85 000 kronor metern för cykelbanan.

Eller…

Det var bara att i artikeln ”glömde” man nämna att även detta ska göras på gatan:

  • 10 miljoner ska Trafikverket betala staden för återställning efter bygget av Citybanan. Oj, där sjönk kostnaden direkt till 75 000 kronor metern för cykelbanan!
  • Breddade gångbanor
  • Nytt ytskikt (asfalt) på hela gatan
  • Gamla träd ersätts med nya samt renovering av trädgropar
  • Nya träd planteras
  • Gatan får ny dagvattenhantering
  • Ny belysning på gatan
  • Effektbelysning av berget upp mot Vasaparken
  • Ny och högre stödmur mot bangården
  • En korsning byggs om helt och signalreglering tas bort
  • En busshållplats tas bort
  • Ett nytt svängmagasin för högersvängande bilar in på Odengatan ordnas

Jag undrar vad meterpriset för cykelbanan är nu? Det kanske en seriös journalist kan ta reda på?

Först när några ”cyklister” påtalar dessa lögner på tidningens facebooksida görs det ”förtydliganden” i artikeln.

Så varför gör tidningen så här? Alla fakta finns ju där, svart på vitt, i tjänsteutlåtandet. Tog några sekunder att klicka fram på datorn. Och det här är en tidning och redaktion som är mycket bekant med kommunal verksamhet och var faktauppgifterna finns någonstans.

Min slutsats är att redaktionen vill få till klick på sin artikel – därför ”vinkeln” på artikeln och rubriken. Och för detta är man beredd att ljuga skägget av sig.

Så tråkigt och så oseriöst. Detta behöver vi verkligen inte år 2017.

Antal kommentarer: 2

Magnus Sjöholm

Hej!
Vi journalister gör sådär ibland därför att de ( naturligtvis inte jag…) jagar rubriker och klick och är väldigt stressade. Det är sällan medvetet. Inget försvar men en förklaring. Eftersom det på många tidningar är även skribenten som redigerar och lägger ut så saknas kontrollfunktioner. Förutom det faktum att man ytterst motvilligt vill korrigera och rätta. Det sistnämnda är det mest allvarliga, tycker jag.


Jan Johansson

Så här resonerar journalisten efteråt:
https://twitter.com/johannberno/status/925427437453955072



Trafikverkets snabbcykelväg


Här kan ni se en animering av Trafikverkets förslag till snabbcykelväg längs E4:an i Stockholm, mellan Norrtull och Silverdal i Sollentuna.

Bitvis ser det lovande ut. Andra avsnitt skulle behövas arbetas lite mer med. Men ett stort steg framåt. Om det förverkligas.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Lasse Donai

Och vart fasen ska fotgängarna gå då? För man tror väl inte att de vill gå en omväg bara för att det är markerat som cykelbana


Anders

Vill väldigt gärna ha svar på varför det konsekvent är ett för litet avstånd till lyktstolpar och murar.
Är nyfiken på hur spridd kunskapen är om att man (åtminstone jag) vill kunna utnyttja hela asfaltsytan på ”däckspårsnivå” utan att saker kommer jättenära. Den meter jag sett rekommenderad i skiss tidigare här på bloggen är jätteviktig. Annars är helt enkelt inte vägen så bred som den ser ut.
Appropå det bör avgränsning mot gående (och förstås i ännu högre grad biltrafiken) innehålla en buffertzon. Men det har jag inte sett i skisser så det förstår jag att det inte är så här.



Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 4


Detaljerna, de så viktiga detaljerna.

De där små detaljerna. De som visar om man tänker på cykeltrafiken och förstår dess behov. Om man anstränger sig. Om man vill utveckla, förbättra och underlätta för cyklister. Som visar att man förstår och respekterar trafikslaget. Inte särskilt märkvärdigt i grunden men ack så svårt att få till i vårt land.

En mycket stor skillnad med cykelinfrastrukturen i Nederländerna jämfört med Sverige är den tankemödan som läggs ner på att skapa ett enkelt, funktionellt och bekvämt cykelsystem. Man lägger ner mycket tid och kraft på att underlätta och prioritera cykeltrafiken – i alla dess delar.

Radier

Inga 90-graders kurvor här inte. Mjuka och cykelvänliga radier som gör att det är enkelt att ta kurvan med cykel. Du behöver inte ta ut svängen eller ut i mötande fält för att komma runt kurvan. Och du behöver inte bromsa ned så mycket utan kan lättare behålla en del av farten. Observera också hur målningen på cykelbanan gör det tydligt vad som gäller och vägleder dig.

När cykelbanan byter sida

Då är det inte genom att utforma två 90-graders svängar på cykelbanan. Utan då vrider man till både gatan och cykelbanan! För att på så sätt få mjukare svängar där du kan behålla farten bättre. Och svängen på gatan får ner hastigheten på biltrafiken, och biltrafik har väjningsplikt mot cykeltrafiken. Så här rullar du bara på när cykelbanan byter sida. Inget stopp, det är enkelt, bekvämt och lätt – cykeltrafiken är prioriterad, det är cykelflow!

Brunnar och betäckningar


Foto: Bicycle Dutch

Det är sällsynt med dagvattenbrunnar och andra former av betäckningar i cykelbanorna. När det gäller dagvattenbrunnar används i stället så kallade ”brevlådebrunnar” eller andra typer av brunnar som placeras på sidan av cykelbana, ofta som en del av kantstenen. Varför gör man då så här? Det handlar om komfort och säkerhet för cykeltrafiken. Här visar ju VTI:s studier angående cykelolyckor att påfallande många olyckor beror på dessa brunnar – så vi kanske skulle sluta placera dem i cykelbanan?

Hinder i cykelbanan

Hinder i cykelbanan markeras tydligt. Precis så som vi många gånger hanterar trafikelement på gator och vägar. Vi hjälper biltrafikanterna. Och likadant gör man i Nederländerna – de hjälper cykeltrafiken. De förtydligar, förenklar, hjälper och stödjer. Allt för att skapa ett enkelt, tryggt, säkert och funktionellt system.

Cykla mot enkelriktat

Överallt i städerna finner man denna skyltning. Där cykeltrafiken undantas från enkelriktningen på gatan. Det är mycket sällsynt att man enkelriktar en gata på grund av cykeltrafiken, det gör man ju uteslutande för att reglera biltrafiken. Då ska ju inte cykeltrafiken drabbas av denna reglering är utgångsläget, och därför undantas den. Detaljer. För att göra det enkelt, lätt och bekvämt – för att prioritera.

Farthinder (för moped- och cykeltrafik)

Det är inte så vanligt men det förekommer. Ofta då man uttömt andra lösningar. Det handlar till exempel om platser med dålig sikt, begränsat utrymme och fastigheter som inte går att flytta. Och för att få bort otillåten mopedtrafik från cykelbanorna. Låter lite som här i Sverige, men när vi kommer till åtgärderna är det ljusår mellan dem. Där vi slänger ut stenar, betonggrisar, bommar och allt möjligt, där väljer man i Nederländerna en annan väg. En väg som är säker, funktionell och till ringa problem för majoriteten av cykeltrafiken.

Skräpkorgar

Är självklart anpassade efter cykeltrafikens förutsättningar. Utformade på sådant sätt att du kan slänga skräpet i farten, ingen inbromsning eller stopp – bara att rulla på.

Cykel och trappor

En lång och brant förbindelse mellan två cykelstråk. För att underlätta för de som inte kan eller vill cykla uppför backen har en liten ramp anlagts i ytterkanten av trappan för att underlätta om du vill gå och leda cykeln uppför trapporna.

I centrala delarna av Nijmegen finns ett cykelgarage. Entrén är via trappor. Nedför finns det borstar i skenan där man leder cykeln. Detta för att bromsa så cykeln inte rullar för fort och blir svår att hantera (man har tunga cyklar i Nederländerna!). Uppför är det ett litet rullband i skenan som hjälper dig att få upp cykeln. Det handlar om detaljerna – detaljerna som underlättar, som gör det attraktivare, som gör det säkrare.

Hål i huset!

Ingen detalj är för liten eller för stor! Som när man ska dra fram cykelbron Snelbinder utmed järnvägen och över floden Waal. Stora problem att komma runt en byggnad som står utmed järnvägen. Vad gör man då? Tar upp ett hål i byggnaden och låter cykelbanan passera genom huset!

                                                                                                                            

När man sedan lägger samman alla dessa detaljer (och fler jag inte nämnt) så framträder ett funktionellt system – ett anpassat system. Ett system som gör det lätt, enkelt och bekvämt att använda sig av cykeln. Och det är vad det handlar om man vill få fler att använda cykeln.

Det ska vara enkelt att använda cykeln.

 

På cykel i världens bästa cykelland, del 1
På cykel i världens bästa cykelland, del 2
På cykel i världens bästa cykelland, del 3

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 4

Mia

Så underbart att följa och läsa denna serie, det är verkligen en helt annan värld vad gäller cykel om man jämför med förhållanden här i landet. Men jag måste ändå fråga: är allt bara frid och fröjd? Finns det inga brister och fel där?


Krister Isaksson

Mia, visst finns det fel och brister även i Nederländerna. Jag har medvetet valt att visa och skriva det jag bedömer som bra och de stora skillnaderna mot här i landet. Deras äldre cykelinfastruktur är ofta med marktegel som beläggning. Efter 30 – 40 år är den inte rolig att cykla på. MEN, många gånger är deras sämsta bättre eller lika med vårt bästa! Det är ljusår av skillnad i förhållningssätt och attityd kring hur de arbetar med cykeltrafik jämfört med här. Jag visade några kollegor i NL eländet med kantstenen som jag fick bort efter fyra år, https://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/kanten-ar-borta-hurra.htm De trodde inte på mig, vissa saker är så självklara för dem att de har svårt att begripa något så idiotiskt. Samma sak med alla dessa ”bilhinder” på cykelvägarna. ”Vill ni ha ihjäl människor” är deras kommentar. ”Har inte ni en nollvision” frågar de också. Och skakar på huvudet. Och det är just detta som är det svåra i förändringsarbetet – det mentala, attityder och inställningar.


Henrik

Hej Krister! Tack för väldigt intressant läsning. Man skulle önska fler ”hajtänder” i marken i Stockholm för att markera väjningsplikt när två cykelbanor går ihop. Det råder just nu stora problem vid Västerbronedfarten samt vid Rålambshovsparken där en cykelbana går in i den nya ”cykelmotorvägen”. Det hade aldrig accepterats om det varit vägar för bilar.


Krister Isaksson

Henrik, tack! I vårt ursprungliga förslag till utformning var det väjningsplikt markerat på de två platser du tar upp. Sedan var det ett annat företag som slutförde projekteringen. Vet inte om de försvann då eller om man bara inte hunnit måla/skylta.