Johan Mölleborn

Johan Mölleborn

bigmollo@hotmail.com

Blogg

Stockholm-Göteborg. Lycka till!


På fredag klockan 14 går starten för Stockholm-Göteborg. Ni kan följa dramat via Happymtb och på Twitter om ni följer @mileftermil med haschtaggen #mileftermil Med lite tur kan vi få en rapport från någon av deltagarna här senare. Sverigetempo-Toni kanske kan ställa upp.

Jag kommer tyvärr inte köra för jag ska gå upp för Kebnekaise och bli uppäten av mygg istället. Mitt cykelår har verkligen kapsejsat. Tror dessvärre att jag inte har nått botten än. Till topps!

Lycka till och kör så det ryker! 


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vätternrundan 2013


Med risk för att verka trist så klipp & klistrar jag över texten från min andra blogg. Det kändes inte nödvändigt att skriva om samma text. 

Oj vilket episkt lidande det blev. Våren har, som jag har gnällt om tidigare, inte riktigt gått som planerat på cykelfronten. Krascher och bröllop hade gjort kaos med den viktiga vårträningen. Jag visste redan innan att jag inte riktigt hade det som krävdes för att kunna hjälpa till hela vägen så när Leo frågade om någon kunde tänka sig att ta rollen som grindvakt så sträckte jag upp handen. Jag märkte ganska snart att grindvakt är inte detsamma som att ligga längst bak i klungan och fisa och äta snickers.

Vi visste att vi skulle få motvind hela vägen till Jönköping och trodde att vi skulle få medvind upp på västsidan. Innan start planerade vi att om vi kunde hålla strax under 40 km/h i snitt ner till Jönköping så skulle vi kunna jobba ikapp det i medvinden upp. Allt gick enligt plan förutom att medvinden byttes mot kantvind. På västsidan kom vi inte upp i det tempot som krävdes. Vi lyckades höja totalsnittet till 41 km/h men det var långt kvar för att komma upp i de 43 km/h som behövdes för att komma in under 7 timmar. När vi hade 10 mil kvar räknade vi ut att om vi höll 45 km/h hela vägen in i mål så skulle det gå. Men då hade vi 10 mil kantvind och motvind kvar och många av de starkaste gubbarna som skulle göra grovjobbet var redan slutkörda.

Där gick luften ur oss lite. Men vi gnetade vidare i samma fart och jobbade hårt mot målet i Motala. Den sista halvmilen slog vi av på takten och samlade ihop de som var kvar av oss. Nån kilometer innan mål blev vi omkörda av rekordklungan. De höll ett imponerande tempo. Nu var det bara de sista svängarna kvar till målet. Genom några rondeller och ner mot hamnen. Precis som förra gången jag körde så respekterade de som låg i svansen att det var Conti som skulle ligga först även över mållinjen. Sånt känns riktigt snyggt. De som hade fått draghjälp visade sitt tack genom att låta oss köra samlat och snyggt hela vägen in i mål. Sluttiden blev 7:17 vilket jag är riktigt nöjd med. Enligt resultatjakt räckte det till en 27:e plats och SNABBAST I HÄSSELBY BA! Det var helt ointressant att försöka kapa nån eller några minuter på slutet när vi ändå inte klarade 7 timmar. Jag hade ändå inte kunnat göra nåt mer. Jag tog självklart förningar i olika omgångar men jag var verkligen inte en av de tongivande i klungan.

Hur kändes det då? Ja, vad ska jag skriva. Det var svinjobbigt och totalt supervidrigt. Men ändå kul på något sjukt sätt. Jag fick övertala mig själv att inte släppa en gång varje minut, i 7 timmar. Jag fick kramp i benen redan efter en mil. Men det släppte efter ett tag. Sen började de krampa igen efter 15 mil. De sista 5 milen var totalt vidriga. Ögonen började klippa av trötthet och magen kändes som att den var ut och in. Benen var helt förstörda men nu var det så nära mål och tempot var mer sansat än innan så det höll hela vägen. Sjukt nöjd och sjukt trött staplade jag av cykeln i målområdet. Vid kravallstaketet stod Amir och hurrade. Han hade klarat sitt mål och kommit in under 8,5 timmar. Grymt bra kört! Ja, bra kört av alla som tog sig runt.

Ett stort tack till alla i Contigänget och ett stort tack till Leo och Natasja som har fixat och donat med allt. Tack också till Duells och Maxim för all support. Tack till Henrik och Pontus och grabbarna för att vi fick krascha hos er på lördagen. Och sist men inte minst, tack Linda och barnen för att jag får hålla på. 
/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Laddat och klart inför morgondagen.


Det blir tll att fylla fickorna imorgon. Sent igår hämtade jag Maximgrejerna som vi ska mumsa i oss på Vätternrundan. Som tur är så finns det inget på krav att allt ska ätas upp just imorgon. Om några timmar sätter vi oss i bilen och åker ner till Motala. Vi kommer väl sitta och smutta på Carbo loader och kakor och fisa så där härligt grabbigt som bara grabbar kan. GPS:en är laddad med rutten så jag hittar runt och benen är laddade med rödbetsjuice så jag orkar runt. Jag har startnummer 27164. Vi startar 09:38 och har som mål att ta oss runt på under 7 timmar. Lycka till alla som ska köra! Om vi inte ses i Motala så ses vi kanske här efter helgen. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vätternvädret. Uppdatering.


Det ser bättre och bättre ut för Vätternvädret. Under veckan har det växlat mellan DÖDSregn och DÖDSvind. Nu verkar det som att det kommer regna torsdag och fredag över hela området men under natten till lördag så klarnar det upp och blir riktigt fint på förmiddagen. Tidigare låg det ett regnmoln och snippade sig över Jönköping på eftermiddagen men det verkar ha stuckit vidare nu. Håll ett krampaktigt tag runt tummarna för att det blir regnfritt. Jag är inte så jättesugen på att ligga halvblind i en klunga i 50 km/h.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vätternvädret. Drama på hög nivå!


Nu börjar det bli dags att hålla koll på vädret kring Vättern, för oss som ska cykla alltså. Tidigare i veckan såg det ut som att det skulle bli skitväder i helgen. Runt 10 grader och regn. Men nu börjar det ordna upp sig. På SMHI visar de växlande molnighet och tempen runt 14-15 grader. Det ser ut att bli ganska blåsigt så de första 10 milen ner till Jönköping kan bli rätt sega. Men sen är det bara att fälla ut spinnakern och segla med. Det ser ut att bli lite regnskurar runt Askersund men då är man ju nästan i mål så det gör inget.

Nu håller vi tummarna för att det blir ännu mer sol på lördag, och ge fan i att ha ihjäl spindlar sista veckan.


Antal kommentarer: 4

Petter

Lägg upp rutten i den här appen 🙂

http://www.cyclingplus.se/14578/ratt-vader-for-hela-traningsrundan/


Matas

@Petter tack för tipset!


Sven-Erik

Stanna hemma. inne och följ RAAM istället! 😛


Johan Mölleborn

Tack för tipset Petter. Den appen var grym!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Mallorca 312. Blod, svett och tårar.


Nu börjar det bli dags att skriva lite om Mallorca 312. Jag skrev lite om det på min andra blogg men det kan ju vara kul om det händer nåt här också.

Vi flög ner på fredagen och kom till hotellet vid 2-tiden. Jag och Anders skruvade ihop cyklarna och rullade iväg till startområdet för att hämta nummerlappar och cykeltröjan som ingick i anmälningsavgiften. Det första som slog mig var hur stort det var med cykling på Mallorca, och framför allt Alcudia. Det var cyklister och cykelbutiker överallt. På hotellet där start och mål var så var det späckat med cyklister.

På lördagen ringde klockan redan 05:30. Jag smög upp för att inte väcka familjen och raffsade ihop kläder och gel och flaskor och regnjackan och begav mig mot hotellentrén där jag skulle möta Anders. Sen rullade vi mot starten. Det var mörkt, kallt och regnet låg i luften. Vid starten var det full aktivitet. I startfållan träffade jag Kent från Team Norrbotten och började surra med honom. När starten gick så hängde vi ihop och fortsatte att snacka. När väl backarna kom och pace-motorcykeln släppte oss så hängde vi fortfarande ihop.

Vi höll bra fart i backarna och jobbade ikapp flera grupper. Det var svårt att få en uppfattning om hur vi låg till i stort men vi bör ha varit ganska långt fram. Regnet hängde fortfarande i luften och ju högre upp vi kom så blev det bara blötare och blötare. På toppen av Puig Major var det mörkt och disigt. Molnen var så låga så vi körde igenom dem. Detta gjorde också att tunneln som i vanliga fall är mörk och läskig var helt kolsvart. Del blev det som att köra in huvudet i ett sotararsle. Kolsvart och äckligt. Ingen i vår grupp såg nånting. Folk började skrika runtomkring och jag kände hur någon touchar till mitt bakhjul. I vanliga fall hade man stannat och låtit ögonen vänja sig en minut men då hade man blivit nermejad bakifrån. Det var ju 1000 startande på loppet så jag hade ingen lust att stå där som ett fån när nästa klunga kom.

Till slut tappade jag orienteringen och kände hur cykeln åkte åt höger. Det tog bara nån sekund innan jag dundrade in i bergväggen. Jag såg blixtar och stjärnor, precis som i tecknade filmer, sen blev det svart nån sekund. Jag minns att jag rullade ihop mig som en boll för att inte bli påkörd. Efter en stund kom en bil som stannade. Han frågade hur det var med mig och jag svarade att jag inte hade brutit nåt men att det kändes konstigt i ansiktet. Jag misstänkte att jag blödde litegrann men var helt inne på att fortsätta loppet. Chocken och adrenalinet dövade smärtan bra. Bilkillen, Howard, bad mig att stå framför billyset för att kunna se, sen sa han lugnt ”ok, no more race for you”.

När jag kommit ut från tunneln kollade jag först cykeln och konstaterade att bakväxeln var stukad, växelhandtagen satt rakt in och det mesta såg ut att sitta snett. Min hand hade fått sig en ordentlig kyss så jag kunde nätt och jämt slå tillbaka handtagen. Det droppade blod från ansiktet på mig så jag tog av mig hjämen och Howard ringde ganska snabbt efter en ambulans. No more race alltså.

På sjukhuset fick jag snabb och bra service. De gjorde en skallröntgen och konstaterade att det inte var nån inre blödning. Sen syddes jag ihop och fick ett eget rum med utsikt över bergen. Grym start på semstern!

Några dagar senare så hade huvudvärken släppt så pass att jag kunde hyra en cykel och köra några rundor. Mallorca är verkligen toppen att cykla på. Vi körde en runda upp i bergen och en ner mot San Salvador. Den senare var en riktig hit. Utsikten från toppen var helt makalös.

Loppet då? Jo det var riktigt bra. Bra organiserat, förutom tunneln där de borde haft lysen eller pace av motorcyklar. Anmälningsavgiften var 55 euro och då ingick all mat och dryck på kontrollerna, en cykeltröja, en t-shirt till de som kom i mål, pasta party och cocktailparty efter målgång. Jag kan absolut rekomendera det här loppet. Jag kommer köra det igen nästa år. Men då ska jag inte vurpa och så ska jag ha beställt sol. Nu är det 339 dagar kvar så det är bara att sätta igång med uppladdningen.

 







Antal kommentarer: 1

Nils Calmsund

You live and you learn, bättre lycka nästa gång 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*