Staden – en obotlig alkoholist


 

Titta på flygbilden. Det här är ett av Stockholm stad utpekat pendlingsstråk för cykel – en viktig del i ett heltäckande system av cykelvägar i hela staden. Enligt stadens cykelplan ska omfattande investeringar göras på dessa stråk för att förbättra standarden. Passa på att titta på bilden, för snart finns inte cykelvägen vid den röda pilen.


Foto: Planbeskrivning, Stadsbyggnadskontoret

Cykelvägen, det viktiga pendlingsstråket, ska ersättas med en parkeringsplats för bilar. Stockholm växer, bostäder ska byggas och bilar måste förvaras någonstans. Så varför inte ta cykelvägen…

Låt oss backa lite och bena ut vad det är som har hänt och vad som kommer att ske. Vi börjar med att redovisa stadens pendlingsstråk för cykel:

Pendlingsstråk Söderort. Cykelplan 2012 Stockholms stad

Rödmarkerat på kartan är stadens pendlingsstråk för cykel. Enligt cykelplanen att jämföras med biltrafikens trafikleder och huvudgator samt med kollektivtrafikens spårsystem. Det vill säga det bästa av bästa, det viktigaste av viktiga. Här är en inzoomad del av det aktuella området:

Vad säger då våra olika styrdokument om hur trafiksystemet och cykel ska hanteras när staden växer och utvecklas? Vi börjar med Översiktsplanen:

”… planeringen måste skapa en stadsmiljö och en struktur som stödjer en kraftig utbyggnad av kollektivtrafik, främjar gång och cykel och som leder till att användningen av bil begränsas.” (s 8)

”En grundläggande utgångspunkt måste vara att behandla cykeln som ett transportmedel, inte som lek eller rekreation. Det innebär bland annat att se till arbetspendlarnas behov under olika årstider och till behovet av säkra cykelförbindelser och parkeringsmöjligheter.” (s 21)

”Inrikta planeringen på ökad rörlighet för gående och cyklister. Gående och cyklister ska ges goda förutsättningar i hela Stockholm. Detta förhållningssätt ska vara en grundläggande utgångspunkt i planeringen för de samband och kommunikationsstråk som pekas ut i denna översiktsplan.” (s 21)

”De gemensamma målen är att ny stadsbebyggelse ska bidra till en mångsidig urban miljö där det är mer lockande att promenera och att använda cykeln för vardagsresor.” (s 42)

”Möjligheterna att röra sig i staden till fots eller med cykel på ett tryggt sätt ska vara en central utgångspunkt för planeringen.” (s 45)

Så tar vi sedan en titt i stadens Framkomlighetsstrategi:

Strategin omfattar fyra övergripande planeringsinriktningar för att Stockholm ska ha storstadsgator i världsklass 2030. Den första säger:

1. Mer plats till bussar och cyklister, det vill säga fler reserverade körfält.

En prioritering som i strategin illustreras på detta sätt:

Glasklart eller hur?

 

Avslutningsvis stadens Cykelplan:

”Cykelplanens huvudfokus är att underlätta för arbetspendling med cykel, för befintliga cyklister och för att få fler att cykla.” (s 4)

”Högklassig infrastruktur för cykel, gång och kollektivtrafik behöver skapas för att möta de behov som finns och samtidigt nå stadens övergripande mål.” (s 7)

”Åtgärder som skapar trygga och kompletta nätverk av cykelbanor/fält leder till att städer blir mer cykelvänliga och samtidigt säkrare för alla trafikanter.” (s 8)

”På det utpekade prioriterade cykelvägnätet ska åtgärder genomföras med trafiksäkerhet och framkomlighet i fokus. Cykelvägarna ska kunna användas av alla och de som vill cykla ska kunna känna sig trygga med sitt val.” (s 8)

”Cykelvägnätet ska vara sammanhängande, gent och inte innehålla obegripliga avbrott.” (s 9)

”Ett pendlingsstråk ska vara bekvämt och säkert att cykla på. Detta innebär tillräcklig bredd för att medge omkörning, generösa kurvradier, bra sikt och god framkomlighet.” (s 19)

Till bostadsprojektet ovan finns en planbeskrivning – alltså ett dokument som anger syftet och förklarar innehållet för detaljplanen. Här ska också konsekvenserna framgå. Och om planen avviker från översiktsplanen ska det framgå på vilket sätt den gör det och varför.

Så här står det i Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning från 2013:

”Förslaget är förenligt med Promenadstaden, Översiktsplan för Stockholm, antagen av kommunfullmäktige 15 mars 2010.”

Jaha, är det fler än jag som får en känsla av att det kanske finns vissa brister i den beskrivningen?

Redovisningen av konsekvenserna för cykel är ännu värre. Vi kan läsa i planbeskrivningen att en trafikutredning har genomförts för denna exploatering. Den så kallade trafikutredningen berör däremot inte cykel, utan handlar enbart om biltrafik och parkering.

Planbeskrivningen tar upp att cykelparkeringar och cykeluppställningsplatser ska ordnas. Den föreslås att den befintliga gång- och cykelvägen, som går diagonalt genom det södra området, ska flyttas något närmare Fortums kvarter och dras så att den i framtiden kan byggas ut till fem meters bredd. Man passar alltså inte på att bredda det andra pendlingsstråket så som cykelplanen anger när man ändå är där och ska flytta cykelvägen – bättre att komma tillbaka senare och bygga om en gång till…

Sedan blir det riktigt intressant, eller ska vi kanske säga häpnadsväckande:

”Infart till Kv. Stämplarens och Kv. Cirkelsågens parkeringsplatser på gårdssidan regleras genom att mark som tidigare var parkmark överförs till dessa fastigheter och den befintliga infartsvägen ges beteckningen x för att vara tillgänglig för gång- och cykeltrafik.”


Här, vid röda pilen, ska det framtida pendlingsstråket gå – genom parkeringsplatsen. Bild: Planbeskrivning, Stadsbyggnadskontoret

För att tala klarspråk: befintligt pendlingsstråk försvinner och hänvisas i framtiden till parkeringsplatsen – en parkeringsplats som även är en in- och utfart till Fortums anläggning samt en sopstation där sopbilen kör. Pendlingsstråket – det bästa av bästa, det viktigaste av viktiga – genom en parkeringsplats. Vad var det nu det stod i Översiktsplanen? ”behandla cykeln som ett transportmedel, inte som lek eller rekreation.”  

Vad en så kallad x–beteckning i detaljplanen innebär och får för konsekvenser för cykeltrafiken tror jag få som cyklar vet om. Det verkar inte heller Stadsbyggnadskontoret förstå. Du hänvisas till att cykla på privat mark som ska ”vara tillgänglig för gång- och cykeltrafik.”  Detta innebär att det i stort sett kan se ut lite hur som helst. Se detta exempel i Örby, Stockholm:

En cykelväg, ett huvudstråk, försvann i samband med exploateringen. Cykeltrafiken hänvisas istället till kvartersgatan med biltrafik där det ligger tre sådana här farthinder på sträckan. På sträckan står fordon uppställda lite hur som helst och snöröjning är av lägre standard än stadens.

När hörde ni talas om att en trafikled eller huvudgata drogs om och leddes in på privat mark, igenom en parkeringsplats? Och där fastighetsägaren kan hitta på vilka tokigheter som helst. Nej, så sker förstås inte, för man hanterar ju bilen som – ”ett transportmedel, inte som lek eller rekreation. 

Tyvärr slutar inte de negativa konsekvenserna för cykeltrafiken här. Studerar vi cykelbanan på Tussmötevägen, i cykelplanen utpekat som huvudstråk, ser vi än en gång hur den stillastående biltrafiken tar yta från cykeltrafiken. Inte heller någon liten inskränkning. Den dubbelriktade cykelbanan försvinner helt då en lång parkeringsficka ska anläggas. Se här:

Bild: Planbeskrivning, Stadsbyggnadskontoret


Bild: Planbeskrivning, Stadsbyggnadskontoret

Så här ser det ut idag:

Tussmötevägen. Bild: GoogleMaps

En yta smalare än 2 meter blir kvar efter att parkeringsfickan anläggs. För dubbelriktad gångtrafik och dubbelriktad cykeltrafik. En yta där även dörrar slås upp från parkerade bilar, med spring till och från parkeringen. Stadens egna krav vad gäller bredd på en gångbana är 2 meter. För ett dubbelriktat huvudcykelstråk är det 2,5 meter. Så här står det om åtgärden i Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning:

 ”En parkeringsficka utförs längs med Tussmötevägen för lämning och hämtning av barn vid förskolan. Då parkeringsytan inte inkräktar på medgående körfält är det enligt utredningen möjligt att ha uppställningsplats för fordon där.”

Här ska alltså förskolebarn lastas av och på, på en obefintlig gångbana, tillika cykelbana. Det låter ju som en klok och genomtänkt – ska vi säga ”kompromiss”. Inte ett ord om konsekvenserna för cykeltrafiken – den som enligt Översiktsplanen ska behandlas som ett transportmedel, ges goda förutsättningar och ”vara en central utgångspunkt för planeringen”.

Däremot redovisas det tydligt att parkeringsfickan inte får några konsekvenser för biltrafiken på gatan. Cykelbanan försvinner men stadsbyggandskontoret väljer istället att meddela att det inte blir några konsekvenser för biltrafiken. Häpnadsväckand minst sagt! Inte ett ord heller om konsekvenserna för gångtrafiken till följd av denna försämring – Översiktsplanens underrubrik är Promenadstaden…

Jag förstår inte. Går det inte att förena målen om fler bostäder och bättre cykelförutsättningar? Det gör det i Holland och Danmark. Det bör rimligen inte vara någon stor och besvärlig motsättning eller målkonflikt – om man vill.  Särskilt när stadens olika styrdokument alla pekar åt ett och samma håll. Och särskilt pendlings- och huvudstråken med deras överordnade ställning och betydelse.

Det dräller ju inte direkt av pendlings- och huvudstråk runt om i staden, så att det inte går att få plats med nya bostäder. Men jag kanske är naiv och okunnig när det gäller stadsbyggande. Det går inte att förena, det är en stor och oförenlig målkonflikt där cykeltrafiken ständigt måste sätts på undantag…

Tyvärr är det ju inte första gången. Och jag är övertygad om att det heller inte är den sista. Stockholms stad är som en obotlig alkoholist – trots alla fina ord och löften om förändring och förbättring så återfaller staden hela tiden. Återfaller i ett traditionellt stadsbyggande där vi först och främst bygger och upprätthåller ett transportsystem för bilen.

Är det dags att lägga in staden på behandlingshem?

 


Framkomlighetsstrategin är mer som alkoholistens urdruckna och uppochnervända glas…

 

Här kan vi se andra exempel hur det går illa för cykeltrafiken när staden växer, så illa att nybyggd cykelbana måste skrotas:

 

 

Antal kommentarer: 15

Aliide

Intressant att de också hänvisar till någon plan ang gångtrafik från 2010.
GC-planen från 2012 hade kanske varit ett mer adekvat dokument att ta i beaktande…


Leif Jönsson

Så blir det gärna när ingen med dedikerad kunskap om cykelplanering får en chans att påverka planarbetet! Som jag brukar predika, om man inte gör en bra lösning i detaljplanen, är det nästan helt omöjligt att få till ett fungerande nätverk i efterhand.


Krister Isaksson

Leif, exakt. Går inte att trolla med knäna efteråt, blir bara sminka grisen. Föraktet för cykelkompetens blir inte tydligare än så här.


Frida

Skål tamejfan får man väl säga! Undra hur det hade sett ut utan de där skrivningarna i Översiktsplanen? Ännu fler hus på cykelvägarna, kanske en gata istället för cykelbanan.
Blir mörkrädd när jag läser detta och de andra inläggen du länkar till. Vad är det för planarkitekter som åstadkommer detta, och vad säger deras chefer?
Menar de att detta är i linje med målen i deras egen ÖP? Ett uselt hantverk är vad det är och som de bör skämmas för.


Krister Isaksson

Frida, också nyfiken på vad deras chefer tycker om detta så jag ställde en fråga till dem på twitter. Vi får väl se om de svarar…



Snön visar vägen


 

Snö som blir liggande på cykelvägen har en fördel:

Det blir enkelt att se vilken väg cyklister väljer att cykla.

I handböcker för cykelinfrastruktur så som Vägar och gators utformning (VGU), GCM-Handboken, Cykeln i staden m.fl. så påtalas vikten av generösa radier i kurvor på cykelvägar samt bra siktsträckor vid exempelvis tunnlar. Detta för trafikanternas komfort, framkomlighet och säkerhet. Alltför tvära kurvor innebär låg hastighet vilket gör cykeln svår att hantera för många. Det kräver också stor koncentration, många gånger när den koncentrationen behövs till att interagera med andra trafikanter. Sen har vi ju den faktorn också att man tvingas bromsa in sin fart kraftigt och sedan trampa igång igen – inte alltid så populärt bland cyklister. På dessa snöiga bilder kan vi tydligt se att cyklisterna föredrar en annan väg än den som väghållaren planerat och utformat.



Och så här vill väghållaren att man ska cykla på denna plats:


Förutom en besvärlig kurva och obefintlig sikt så ser vi också att cykel- och gångbanan är underdimensionerad.

Tittar vi åt andra hållet så ser vi att även där i snön att cyklisterna väljer en annan väg än den som väghållaren tänkt sig:

Om ni tittar noga så ser ni skylten för uppdelad gång- och cykelbana samt en målad linje. Cykelbanan är placerad till höger, närmast tunnelväggen. I stort sett alla väljer att cykla på gångdelen. Så här ser det ut när snön är borta:


Så här placerar sig cyklisterna  för att enklare klara av 90-graders kurvan och för att överhuvudtaget kunna få till en vettig siktsträcka och därmed kunna interagera med andra trafikanter.

Så här ser det ut när du ska cykla in i tunneln:

Så det spåret i snön gör är att tydligt bekräfta att de riktlinjer som finns i utformningshandböckerna vad gäller kurvradier och siktsträckor för cykelinfrastruktur finns där på mycket goda grunder.  Och det visar också tydligt vad som händer när väghållaren frångår dessa riktlinjer och gör avsteg och försämringar.

På denna plats är det tydligt att få vill och kan cykla som väghållaren vill att man ska cykla…

Ett annat ord för spåren är: desire line

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 5

Ylva

Dessutom samverkar det ju på ett fint sätt med fotgängarnas önskemål, då de har lägre krav på kurvradier och helst tar kortaste vägen. Om man nu ska ha fotgängare och cyklister tillsammans. … Problem bara är banan svänger omväxlande åt vardera hållen.


Krister Isaksson

Ylva, nä jag tycker inte man ska ha fotgängare och cyklister tillsammans. Är väl ingen av grupperna som uppskattar att blandas – det är konfliktdesign…


Lisa

Usch, jag cyklar just på den platsen flera gånger i veckan och avskyr platsen. Det är ofta incidenter mellan cyklister och med gående. Man ser ingenting och tvingas köra på chans och det är alldeles för smalt och trångt.


Jocke von Scheele

Såhär vintertid drabbas man dessutom av ytterligare en komplikation: När man snöröjer korsningar i gång- och cykelbanenätet blir det ju en del snö som ska skyfflas undan. Och den snöhög som bildas placeras gärna precis mitt i ”desire line”. Väldigt ofta hamnar snöhögen mitt i innerkurvan, där den både är i vägen och skymmer sikten ytterligare. Ibland läggs den vid utfarten från korsningen, just där man behöver ta ut svängen efter att ha passerat kurvan.
Snöröjare skulle behöva utbildas i var det är extra olämpligt att lägga snö.


Eva

Lisa. Jag håller med, jag cyklar också där dagligen och det är en katastrof. Mörkt, trångt och man ser inte varandra samt känner nästan alltid en oro över att något kan hända.



Nya Slussen – snön faller och vi med den


 

Jag har i de tidigare avsnitten i serien försökt visa konsekvenserna för cykeltrafiken i Nya Slussen. Det är tydligt att det råder stora brister i utformningen av cykelinfrastrukturen och att det behövs omfattande omtag och förändringar om det ska fungera som en effektiv och trygg knutpunkt för cykeltrafiken – vilket ju är visionen för projektet.

Ett område som inte berörs i planerna är hur det ska fungera vintertid. Här kan jag konstatera att den utformning som nu föreslås kommer ställa stora krav på vinterväghållningen. Här kommer traditionell snöröjning med plogning och halkbekämpning med grus/sand inte klara uppgiften särskilt väl.


Slussen 2015 Foto: Sara Cosar /Sveriges Radio


Bro, cykelramp med en lutning på 10 procent, 180 graders sväng – här duger inte traditionell snöröjning… Bild: Arbetsmaterial Nya Slussen 2015

Är detta då viktigt att hantera i detta tidiga stadie av ett projekt?

I allra högsta grad skulle jag säga. Hur det kommer gå att utföra snöröjningen avgörs mycket ofta på hur cykelinfrastrukturen är utformad. Tänk bara på hur alla dessa trappor, branta ramper, broar och tvära kurvor ska skötas vintertid för att kunna erbjuda säker och trygg framkomlighet.

Än viktigare blir det om staden verkligen menar allvar med att vara såväl en promenadstad och en cykelstad. Då krävs att man tänker nytt och redan i detta stadie av projektet. En investering som verkligen skulle förbättra förhållandena för cyklister och gående är att förse cykel- respektive gångstråken med markvärme. Det handlar om att lagra solvärme och att utnyttja geotermisk energi. Genom att utnyttja värmelagring och slingor i marken skulle risken för blixt- och frosthalka minska.


Grafik: Jonas Askergren, NyTeknik

Det ger en avsevärt högre kvalitet än traditionell snöröjning och endast vid extrema snöfall krävs kompletterande insatser med sopsaltning eller plogning. Markvärme finns på flera gångbanor i city samt på Arlanda flygplats och riksväg 40 i Jönköping.

Vågar vi hoppas på lite nytänkande i Nya Slussen?

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 6

Oscar

Med tanke på hur Stadsgården (Fotografiska-Slussen och sedan rampen upp till Slussen snöröjs idag (inte en enda gång denna vinter) så kan man ju undra lite.


Mikael Ulpe

Rv 40… om du kör bil, ja.


Ingrid

Jag är en aning skeptisk. Tyvärr. Idén är bra, men frågan är om det blir tillräckligt varmt. I Sollentuna Centrum för flera år sedan la de värme i marken som skulle hålla snöfria gångar. Det fungerade fantastiskt bra kring nollan sedan kom en period med kyla. – 10C och kallare och torgets gångar förvandlades till skridskobanor. Buckliga skridskobanor. Eftersom ingen tänkt på att det kunde bli så kallt att man behövde skotta/ploga de där värmda stigarna fanns det inga pengar avsatta för att göra det antar jag, för de skottades inte. Vintern efter så struntade man i att värma gångar iaf.


Krister Isaksson

Ingrid, som jag skriver i inlägget krävs vid vissa förhållanden komplettering. Dvs det handlar om att veta vad man gör och håller på med – kompetens och kunnande på rätt plats och saker och ting fungerar.


Ingrid

Men frågan är om de planerar för när komplettering behövs? Med tanke på hur snöröjning sköts rätt ofta. I det här fallet handlade det om ett litet plant torg som man tydligen inte kunde ploga/skotta när det blev för kallt … och en grön vinter så drar någon stjärna in på anslaget . Finns f ö all anledning till att undra om den som ritat trafikmaskinen har erfarenhet av att planera för snö, det verkar ju rätt många arkitekter vilja bortse från.



Ljuger Stockholms stad?


 

”För dig som vill cykla på vintern har Stockholms stad utsett prioriterade cykelstråk i Stockholm. Det innebär att cykelvägnätet på de utvalda sträckorna ska hålla samma standard som trafikleder och huvudvägnät.”

Så står det på Stockholms stads hemsida.

Så här ser det ut på ett av de prioriterade cykelstråken (trots upprepade och ihärdiga felanmälningar):


Hela den prioriterade cykelbanan är täckt av en stor och kolsvart snöhög. Foto: Jon Jogensjö

Har ni någonsin sett en stor snöhög som täcker bägge körriktningarna på en trafikled eller huvudgata? Och där sedan väghållarens besked är att du ska köra på gångbanan.

”Alla prioriterade cykelstråk ska vara framkomliga och trafiksäkra oavsett årstid.”

Men detta gäller inte här. Här anser Trafikkontoret i Stockholms stad att det är ok – det är ”good enough” – trots de fina orden på hemsidan och det politiska uppdrag de har. Och att cyklister antingen ska bryta mot trafikreglerna och cykla på gångbanan, alternativt kliva av och leda cykeln. Den kolsvarta och stenhårda snöhögen ligger bra där den ligger…

Ni kan läsa mer om detta och vilket enormt arbete Jon Jogensjö lägger ner som privatperson för att om möjligt skapa bättre förutsättningar för oss som cyklar. Läs Jons berättelse här.

Uppdaterad 20150204:

Så kan vi då konstatera att snöhögen inte bara är kvar, den har nu vuxit rejält:


Foto: Jon Jogensjö

Fortsätter det så här täcks snart även gångbanan. Vi ser redan på bilden att sopsaltaren är inne på fastighetsmark och kör. Tänk er motsvarande situation på Drottningholmsvägen…

Tips till Trafikkontoret: Agera nu, det börjar bli lite pinsamt. Ut med en traktor som tar bort snöhögen. Sätt sedan ut betonggrisar vid fastighetsgränsen längs gångbanan så att fastighetsägaren inte kan fortsätta med att tippa sin snö på någon annans mark. Ni kan ju även fundera på att polisanmäla fastighetsägaren…

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 10

Christian

Om en sådan snöhög överhuvudtaget dök upp på en trafikled, undra hur länge den skulle få vara kvar? Trafik Stockholm skulle sända ut allt som fanns tillgängligt. Trafikredaktionerna skulle skrika i högan sky i radion. Kanske tom polis på platsen för att dirigera trafiken runt. Och sen var högen borta.
Men på det av staden själv utpekade pendlingsstråket, som ska ha hög standard och säkerhet, där kan Trafikkontoret leka lite som dom vill.
Det är som du skrivit tidigare, cyklister är strukturellt diskriminerade. Och det verkar som stadens förvaltningar står för den värsta diskriminering och trotsar helt öppet politiska beslut.


Krister Isaksson

Christian, det är minst sagt ett häpnadsväckande svar och attityd. Och i det svaret ligger kanske en stor del av förklaringen till varför det ser ut som det gör och är så stora brister i cykelinfrastrukturen i Stockholm.
Det är en förvaltningsledning som uppenbart inte bryr sig, respekterar inte samt följer inte politiskt fattade beslut – man kör sitt eget race.
Begär vi som cyklar det omöjliga? De utpekade pendlingsstråken är 12 mil av stadens ca 85 mil gc-vägar. Det är endast dessa 12 mil/stråk som ska ha en s.k. förhöjd standard, eller som staden själva uttrycker det: med bättre snöröjning och vinterunderhåll och alla prioriterade cykelstråk ska vara framkomliga och trafiksäkra oavsett årstid.
I denna s.k. förhöjda standard ingår uppenbarligen stora snöhögar tvärs över hela cykelbanan enligt förvaltningsledningen på Trafikkontoret.


Jocke von Scheele

Det värsta med den där snöhögen är a) att nästa gång det snöar, så kommer den som plogar se högen och tänka ”Jaha, där är där man lägger all snön på det här stället”. Såan där snöhögar har en tendens att växa. Samt b) att när den svarta snöhögen smälter hamnar allt grus som finns i snön på marken. Och blir såphalt rullgrus.
Dessutom är det så att såna där snöhögar har en tendens att dyka upp på ställen där de ligger som allra mest i vägen, vid korsningar, knixiga platser och andra ställen. Högen på bilden är ju en dröm ur den aspekten, som inte ligger på insidan i en skymd kurva eller liknande.


Erik Johansson

Snöhögarna på denna sträcka smälter alltid ut över cykelbanan och skapar isbana. Sådana här snöhögar påverkar i flera månader, det kan gå veckor då man antingen får riskera brutna ben eller leda cykeln ~200-300m. För det mesta brukar jag riskera brutna ben, eftersom man slipper bli blöt om fötterna om man cyklar.
Detta sker alltså varje år, jag felanmälde snöröjningen på denna sträcka 2012. Inget har hänt med hur de hanterar snöupplag på cykelbana sedan dess.


Magnus Ström

På rubrikens fråga är svaret ett solklart ja!
Så länge varje meter prioriterat cykelstråk inte är fullt snöröjt och saknar stående vattenpölar är deras påstående en ren lögn, när den dessutom underbyggs av ansvariga tjänstemän / entreprenörer är det en kvalificerad lögn.



Nya Slussen – kompromisslös arkitektur


 

Tidig morgon i Nynäshamn. Jag hoppar i bilen och far iväg. Ut på väg 73 mot Stockholm, kopplar i farthållaren på 100 kilometer i timmen. Skönt att vara tidig, lite trafik som hindrar min framfart, kan håll 100 knyck ända till slutet av Centralbron – så bred, rak och fin är linjeföringen på vägen. Sträckan är också helt utan korsningar och hinder – rakt genom hjärtat av landets huvudstad. Det är åtta mil. På Klarastrandsleden kopplar jag i farthållaren igen och behöver inte koppla ur den innan jag kommer fram till…?

Vill du inte åka rakt igenom hjärtat av Stockholm har du ytterligare ett bra alternativ utan några som helst korsningar, hinder eller stopp på din färd – Södra Länken och Essingeleden (och mycket snart Norra Länken).

Vad har då detta med Nya Slussen och cyklister att göra, tänker du kanske nu?

Det talas ju en hel del om att förbättra för cykel – att öka cykelns attraktivitet och konkurrenskraft mot bilen. Att få fler att cykel, gärna då några av dem som idag använder bilen. För att åstadkomma detta är det viktigt att skapa ett konkurrenskraftigt alternativ – vilket i detta fall innebär en attraktiv och effektiv cykelinfrastruktur. Lika bra, eller helst ännu bättre än den som finns för biltrafiken. Det är vad stadens styrdokument i form av Översiktsplan, Framkomlighetsstrategi och Cykelplan till stora delar handlar om. Och så gör även den Regionala cykelplanen.

Låt oss då titta på hur motsvarande sträcka på väg 73 ser ut för cykeltrafiken. Och vi behöver ju inte överdriva och börja ända ute i Nynäshamn, vi tar ett mer rimligt cykelavstånd. Låt oss börja i Trångsund, cirka 18 kilometer söder om Stockholm.

Bikes vs Cars utmed väg 73, från Trångsund via Slussen till City.

Rött streck är (gång- och) cykelvägen, blått streck bilvägen

Trafikplats Trångsund:


Rött cykel, blått bil. Bild: GoogleMaps

Trafikplats Gubbängen:

n
Rött cykel, blått bil. Bild: GoogleMaps

Trafikplats Tallkrogen:

n
Rött cykel, blått bil. Bild: GoogleMaps

Och i Tallkrogen finns nu ett nytt förslag på att ytterligare försämra den av staden prioriterade cykelvägen och omvägen som redan finns idag. Detta i samband med att staden planerar bygga en ishall på bollplanen. Då får pendlingsstråket och det regionala cykelstråket stå tillbaka och flytta på sig. Se här:


Cykelvägen (orange) flyttas i en vidare båge runt ishallen. Längre sträcka och sämre sikt. Bild: Alvin Lindstam

Trafikplats Sofielundsplan:


Rött cykel, blått bil. Bild: GoogleMaps

Trafikplats Arenakopplet:


Rött cykel, blått bil. Bild: GoogleMaps

Så är vi då framme vid Nya Slussen. Så här ser en jämförelse ut för genomfartstrafiken för cykel respektive bil:


Rött cykel, blått bil. Det rödstreckade linjen är från arbetsmaterial från projektet Nya Slussen som skissar på en ev. nya sträckning för nord-sydligt cykelstråk genom Slussen

Det här var ett litet axplock av förhållanden för cykeltrafiken utmed väg 73. I samband med att den regionala cykelplanen för Stockholms län togs fram inventerades all regionala cykelstråk, cirka 65 mil. Bland annat inventerades denna sträcka, ända från Nynäshamn. Inverteringen noterade standarden och kvaliteten på sträckan, som exempelvis framkomlighets- och trafiksäkerhetsproblem. Här är en kartbild över sträckan och de problem som identifierades:


Objektsbeskrivningar regionala cykelstråk

Här är några bilder hur det kan se ut på sträckan, ett pendlingsstråk av högsta klass:


Som vi ser på alla markeringar i kartbilden är stora delar av sträckan fylld med problem. Då har jag inte nämnt bristande korsningspunkter, trafiksignaler som inte är cykelanpassade samt att cykeltrafiken alltid delar yta med gående. Gör vi motsvarande inventering för biltrafiken får vi definitivt inte samma negativa resultat – där är det ordning och reda. Tryggt och säkert för effektiv transport – året runt, dygnet runt.

Fortsätter vi vår färd förbi Slussen så har vi sedan de här två tajta 90-graderssvängarna där 1 000-tals cyklister tvingas ner till krypfart och ska mötas dagligen på en för smal dubbelriktad cykelbana – en inte så cykelvänliga lösning vid Riddarhuskajen. Älskad av alla cyklister?


Svängfest på Riddarhuskajen

Letar vi fram vår konstnärliga ådra kan vi kanske se cykellösningen på Nya Slussen som en pendang till den på Riddarhuskajen! Kanske var det detta arkitekterna tänkte på när de utformade cykelförbindelserna på Nya Slussen?


Riddarhuskajen. Rött cykel, blått bil. Bild: GoogleMaps

Så i ett läge när stadens styrdokument som rör stadens transportsystem fullständigt skriker – ”prioritet åt cykel” – ser vi framför oss en cykelinfrastruktur i Nya Slussen som har mycket stora brister. Det är i detta läge som jag brukar få det förklarat för mig som jag vore ett barn ”att stadsbyggande och trafikplanering är en kompromiss”.

Ja tack det förstår jag, och det gör även min 6-åriga dotter. Det är just kompromissen som jag ifrågasätter, och ifrågasätter utifrån stadens egna styrdokument och deras mål samt Slussensprojektets egen vision om trygg och effektiv knutpunkt.

Det vi ser är snarare en fortsättning på gammaldags traditionell stads- och trafikplanering – prognosplanering med fokus på biltrafikens förutsättningar istället för målplanering.

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 12

Faktagranskaren

Jag har påpekar det förut och påpekar det igen: Dubbelknixen som du har ritat in på Munkbron existerar inte, vare sig idag eller i framtiden enligt Slussenplanerna, så den kan du ta bort direkt.


Björn Stenberg

Faktagranskaren: I vilket dokument är Munkbroknixen borttagen? I den senaste plankartan på bygg.stockholm.se, ”Plankarta 2” från 2011, är knixen kvar: http://bygg.stockholm.se/PageFiles/274157/Plankarta_del2.PDF
Bild: http://i.imgur.com/Hinl8Zu.jpg


Faktagranskaren

OK, jag får faktiskt ge dig rätt den här gången. Knixen ligger klart utanför planområdet så den verkar vara ett tillägg till planen.


Jocke von Scheele

Alltid när jag ser hur cykelbanenätet är utformat, får jag känslan av att de som planerat det har sett på det nätet ungefär som man skulle göra med ett el- eller vettenledningsnät: Det räcker att man ansluter till befintligt nät, exakt hur den anslutningen ser ut spelar ingen roll. Man sitter ju inte och planerar för att vattnet i ledningarna ska åka så rak och kort väg som möjligt, man kopplar bara in det nya bostadsområdets vattenledningar till resten av ledningsnätet. Ungefär som att trafikplanerarna tänkt ”Men titta, här borta, på andra sidan det här området, löper ju en cykelbana in mot stan. Då räcker det med att vi bygger en cykelbana bort dit, så kan man därifrån ta sig vidare vart man vill.”. Utan att ha haft en tanke på att cykelfärden ska gå snabbt och smidigt. Så blir det en massa konstiga omvägar, svängfester och annat.


Krister Isaksson

Jocke, du anar inte hur rätt du har. Cykelvägnäten i våra städer växer ut lite hur som helst. Ofta i samband med exploateringar som många gånger suboptimerar när vi ser till helheten. Har ju gjort hur många inlägg som helst om detta. Och så blir det för cykel är inget man planerar för från BÖRJAN. Det är ett trafikslag ständigt satt på undantag. Nya Slussen inget undantag. Staden klarar inte ens av att planera/bygga en liten ishall OCH samtidigt förbättra cykelstråket. Klarar bara av EN sak i taget och då är det alltid cykel som stryker på foten…



Sopsaltaren – hundens vän eller fiende?


 

Blev inblandad i en twitterdialog häromdagen (var nog mer av monolog när jag tänker efter).

Monologen handlade bland annat om sopsaltning av gång- och cykelbanor och att hundar skadas och far illa av det. Jag var inte helt övertygad så jag ringde till ett av djursjukhusen här i Stockholms län och fick till slut tag i en veterinär. Jag frågade då hur de ser på problematiken och saltets konsekvenser för hundar.

Enligt veterinären jag talade med beror skador på hundarnas tassar vintertid främst på sten, flis och grus samt is/issörja. Saltet har den effekten att det torkar ut, kan leda till sprickbildning, försvåra läkning av de skador gruset orsakat samt orsakar självklart hunden smärta om det tränger in i skadan. Det var självklart positivt om gång- och cykelvägen var helt fri från grus och issörja.

Så boven i dramat är alltså sten, flis, grus, is och issörja – något som ofta lyser med sin frånvaro på sopsaltade gång- och cykelbanor.


Nyplogad gång- och cykelväg, full av grus och sörja – hundens vän eller fiende?

Jag frågade vidare om hundägarna kan göra något för att minimera problemen för sina hundar. Här blev veterinären lite mer skarp och påtalade att många slarvar med att sköta om hundens tassar vintertid. Det handlar då om att vara noga och hålla tassarna rena, att smörja in dem. Vidare tänka på var man går med sina hundar. Sist men inte minst rekommenderade hen att använda tasskydd – en åtgärd som ”löser” allt.

Tasskydd för små och stora. Foto: zoo.se

Gjorde en snabb sökning på google angående forskning och studier på området men hittade inget. Någon annan som vet mer i ämnet eller hittat något?

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 3

Jocke von Scheele

Salt kan knappast orsaka skador. Undantaget om tassarna aldrig rengörs och får vara impregnerade med saltvatten konstant, då kan de säkert torka ut och spricka. Men om man gör rent tassarna när man kommer hem igen – det gör väl alla hundägare som inte vill ha grisiga golv – så motsvarar väl saltet på gångbanan på sin höjd att bada i havet. Inget man får skador av.
Grus däremot, i synnerhet den sortens vasst kross som brukar hällas ut på gång- och cykelbanor, måste ju vara döden för en stackars hundtass.


gustav

Som jag förstått det går det åt mindre mängd salt för sop-saltaren än för vanlig plog-sand-saltare. Så sopsaltaren borde vara minst ond mot hundar och natur.
Källa:
Sida 7, stycke 3 i
http://www.stockholm.se/PageFiles/623273/Sopsaltning%20av%20cykelv%C3%A4gar_VTI.pdf


Tommy Grahn

Ok blir bara så trött av dumhet, den där veterinären använde säkert int hjälm när han cyklade omkull. Skulle hund tassar inte fixa grus haha, jobbigt sör alla hundar på sommaren och i länder utan vinter 😂😂😂😂