”Sopsaltning förstör cykeln”
Blogg

”Sopsaltning förstör cykeln”


När sopsaltning av cykelvägar diskuteras tar det inte lång stund innan detta påstående kommer upp: sopsaltning förstör cykeln


Sopsaltaren. Cykelns vän eller fiende? Foto: Jon Jogensjö

Sliter sopsaltning mer på cykeln än cykling på plogade och grusade gång- och cykelvägar? Jag vet inte om det är så. Har letat efter studier men inte hittat några på området.

Vad jag vet är hur min cykel mår efter cyklats på sopsaltade cykelvägar i 7 år. Jag vet också hur mina cyklar mår av att ha cyklats på traditionellt plogade och grusade cykelvägar – jag har vinterpendlat på cykel i 25 år. Ja plogade cykelvägar kanske var att ta i, många gånger såg cykelvägarna ut så här:

 

Sedan 2013 har jag varje vinter cyklat på sopsaltade cykelvägar – flera mil nästan alla arbetsdagar. Och på samma cykel sedan 2013. Jag har inte märkt att sopsaltningen förstört min cykel mer än vid cykling på traditionellt röjda cykelvägar. Så här ser cykeln ut efter sju sopsaltningssäsonger när den blivit rejält vårtvättad:

 

Cykeln är en Nishiki Cross Comp, årsmodell 2012. Ramen, fälgarna och många övriga komponenter är i aluminium. Gaffeln är i kolfiber. Skruvar, ekernipplar med mera är rostfria. Cykeln är utrustad med mekaniska skivbromsar. Här är några närbilder på hur olika komponenter ser ut:

 

 

 

 

 

Hur har jag då underhållit min cykel under dessa år?

Jag har satt på långa skärmar med så kallade ego- och kompislappar på cykeln. Detta för att minimera stänk och slask på mig själv, på cykeln och på andra runt omkring mig. En åtgärd som gör underverk för att minska slitaget på den så kallade drivlinan.


Lång skärm på framhjulet gör underverk när det gäller att slippa stänk och slask

Jag tvättar inte cykeln särskilt ofta under vintern. Inte alltid så lätt och roligt att göra det när det är kallt och minusgrader tycker jag. Och ibland tränger vatten och fukt in i broms- och växelkablar när man tvättar och som sedan fryser – elände. Sen är jag bekväm, jag orkar helt enkelt inte tvätta den – finns annat att fokusera på i livet. I snitt blir det att jag tvättar av cykeln 1 – 3 gånger varje vinter. Dock så är jag noga med den så kallade drivlinan – kedjan, kassetten och växlarna. Drivlinan brukar jag regelbundet torka av och hålla ren. Inget märkvärdigt, det tar några minuter och ofta gör jag det bara med så kallade baby wipes. Sen smörjer jag kedjan och övriga rörliga komponenter. Det gör jag med ett så kallat extra dry lube. En olja eller oljespray som drar åt sig minimalt med smuts och skit. Och som därmed gör det lättare att hålla rent.

Jag byter kedja varje år. Kassetterna var annat år. Kedja och kassetten slits mindre när jag cyklar på sopsaltade sträckor och enbart korta sträckor på traditionellt plogade och grusade cykelvägar. Det grus och stenflis som finns i snömodden vid plogning är inte så bra för livslängden på kedja och kassett.

Jag har två uppsättningar hjul till denna cykel. En uppsättning med dubbdäck och en uppsättning utan dubb. Detta så jag snabbt kan skifta när väderleken och väglag tillåter – jag tycker det är ett elände att cykla med dubbdäck och slipper det gärna. Detta innebär ju också ett minskat slitage på fälgar, bromsskivor, kassett och så vidare i och med att slitaget fördelas på fler hjul.

Bromsbeläggen har jag bytt vid behov. Bromsskivorna har jag ännu inte behövt byta.

Det enda som har havererat på cykeln under alla dessa år är vevlagret. Det gick sönder redan efter ett år, det vill säga innan jag började cykla på sopsaltade cykelvägar. Det nya vevlagret jag monterade har fungerat felfritt under alla dessa år.

Så påståendet att cykeln blir förstörd av sopsaltning kan ju bero på fler faktorer än just sopsaltning är min tanke. Min erfarenhet är att vintercykling, oavsett snöröjningsmetod, sliter mer på cykeln och kräver lite mer av sin ägare och vilken kvalitet det är på cykeln och dess komponenter om allt ska fungera felfritt. Men vad vet jag…

Relaterade inlägg:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ibland tar det bara slut…


Kommunal och statlig cykelplanering – inte alltid möts dessa. En talande bild för hur det ibland kan se ut i landet. Det är ju tur att vi nu har en nationell cykelstrategi. Nu kommer allt bli så mycket bättre. Och det nationella cykelbokslutet slår ju nästan knut på sig själv för att kunna rapportera… Ja jag får återkomma i den frågan.


Foto: Patrik B

Här kan ni ta del av lite annat vad gäller staten och cykeltrafik, fina grejer utlovas!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Varför blir det inte bra?


Viljan fanns att bygga en gång- och cykelbana. Det fanns utmaningar i ett avsnitt, en smal sektion med berg och fastigheter på var sida om vägen. Lösningen blev som så många gånger förr – en lokal avsmalning. Gång- och cykelbanan är på ett längre avsnitt endast 1,5 meter bred – och det är en dubbelriktad gång- och cykelbana.

GCM-handboken, utgiven av Trafikverket och Sveriges kommuner och regioner, anger ett minimimått på 3 meter för en dubbelriktad gång- och cykelbana. Detta innebär att denna gång- och cykelbana inte uppfyller något så grundläggande som förutsättningar för säkra möten mellan trafikanterna eller möjlighet att säkert kunna passera en gående. Men kanske är det som så att de som går och cyklar här är väldigt smala…


Foto: Mathias Westin

Är det bra att utforma och bygga gång- och cykelbanor på detta sätt?

Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) påtalar i sin forskning att dåligt utformade cykelbanor leder till olyckor:

Gång- och cykelbanan ligger i en lång backe. Där är utformningshandböckerna tydliga: i backar ska cykelbanor göras bredare – det vill säga bredare än minimimåttet. För att hastigheten ökar utför och då behövs större marginaler. Och hastigheten uppför sjunker vilket innebär att vingelutrymmet måste bli större. Hastighetsspridningen bland de som cyklar blir också större, det vill säga behovet att kunna cykla om ökar. På denna sträcka blev det precis raka motsatsen.

Att bygga så här smalt leder också till andra problem. Det blir mer utmanande att utföra en vettig och funktionell sommar- och vinterväghållning. För sannolikt köper inte kommunen eller entreprenören in små och ändamålsenliga fordon just för denna smala gång- och cykelbana. Vidare vräks snömassorna från vägen upp på gång- och cykelbanan. Så det blir till att gå och cykla i snömodden…


Foto: Mathias Westin

Om ni studerar första bilden ovan lite mer noggrant så ser ni att bergsskärningen och stödmurarna i stort sett ligger dikt an gång- och cykelbanan. Ingen ordentlig skyddsremsa finns. Och vad värre är, man har inte gjort åtgärder för att ta hand om det vatten som rinner nerför berget:


Foto: Mathias Westin

Så vintertid bildas det issjöar över hela gång- och cykelbanan. Innan gång- och cykelbana byggdes såg det annorlunda ut. När det bara var väg. Då hade man gjort åtgärder för att ta hand om vattnet som rinner nerför berget – man hade gjort ett dike mellan berg och väg:


Foto: Google

På så sätt blev det inga issjöar över vägen. För det är ju inte bra om det blir issjöar över vägen. Det är till och med väldigt farligt om så sker. Kanske anser väghållaren att det är inga större problem eller faror med issjöar där människor går och cyklar?

Åter till VTIs studier om cykelolyckor. Vad var det nu VTI kom fram till? Ja just det: en stor andel av landets cykelolyckor beror på stora brister i utformningen av cykelinfrastrukturen samt drift och underhåll av densamma. För att citera VTI:

”Den olycksorsak relaterad till drift och underhåll som oftast förekommer är ishalka”

Ni som undrar om gång- och cykelbanan hade kunnat utformats och byggts efter riktlinjerna – självklart. Men det kostar lite mer. Vissa anser då att det är viktigare att skapa meter av så kallad gång- och cykelbana än vilken standard och kvalitet den har. Det blir helt underordnat om gång- och cykelbanan är funktionell och säkert kan trafikeras. Och vi ser tydligt i olycksstatistiken samt resultaten från forskning och studier vad denna inställning leder till.

Så undrar en del varför vissa väljer att cykla på vägen istället för på den ”fina” och nya cykelbanan intill. De gör det för att de tar ansvar för sin egen säkerhet och framkomlighet – när andra, de som är ansvariga för detta, inte klarar av och prioriterar det.

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 1

felix reychman

Kanske borde man börja mäta yta cykelbana, istället för sträcka?
Blir så ledsen, för du har så rätt….



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nya Slussen – har ni seglat vilse?

Nya Slussen – har ni seglat vilse?


Guldbron i Nya Slussen blev ju några veckor försenad. Den förseningen är ju ingenting mot gång- och cykelbron – den är snart 5 år försenad!

2015 fattade Exploateringsnämnden beslut att bron och rampen ska breddas och att korsningen mellan bro och ramp ska utformas på ett bättre och säkrare sätt. Sedan dess har ingenting hänt – ingen vet hur bron och rampen kommer att breddas eller hur korsningen kommer att utformas.

Frågar jag projektet Nya Slussen hur det går blir svaret:

Hej Krister!

Vi trodde att vi skulle kunna presentera lösningen i början av året, men det kan vi tyvärr inte. Det är många som väntar, och så fort vi har något beslutat material så kommer vi att publicera det.
Vänligen,

Eva Rosman, enhetschef”

5 år – det är en lång seglats. Hoppas de inte seglat vilse…

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 2

Mia

På detta kan det ju nästan bara finnas en förklaring – projektet har inte för avsikt att följa beslutet. Och nu väntas antingen rätt tidpunkt in för att meddela det, alternativt har projektets inställning kommit ansvariga till kännedom och nu bråkas det om hur man ska komma vidare.
5 år, utan att något händer. I ett stort projekt, där den ena delen hänger ihop med den andra. Då går det inte att dra benen efter sig, det får stora konsekvenser för massor av andra delar i projektet.


Ulrika

Jag tror att bron inte kommer byggas, för den behövs inte. Nu efter flera år utan biltrafik förbi slussen så har man kommit på att det går alldeles utmärkt. Nu kommer man planera om, så halva guldbron blir för cyklar och resten för kollektivtrafik.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

"Det får inte plats"

"Det får inte plats"


Det är nog den mening jag har hört flest gånger under min yrkeskarriär inom trafikplanering. Tätt följt av meningen: ”Man måste kompromissa”.

Och dessa meningar har uttryckts när det har handlat om att försöka skapa drägliga och anständiga cykelbanor.

Nu har jag ju ett stort tålamod. Och en uthållighet och driv i min yrkesroll som jag vore en av världens bästa etapploppscyklist – cykelplaneringens Chris Froome kanske!

Så nu får jag i mitt yrke uppleva att det som tidigare ”inte får plats” numera visst får plats. Och helt plötsligt är det som tidigare var ”omöjligt” nu fullt möjligt. Den tidigare självklara ”kompromissen” – som var närmast en naturlag – är nu en helt annan kompromiss. Och då kan det se ut så här:










Fullt med exempel på att det visst finns plats att göra vettig cykelinfrastruktur!

En fascinerande resa jag fått vara med om. Resan har minst sagt varit kämpig med många och långa uppförsbackar. Men nu är backarna inte lika långa och branta, och motvinden är inte lika hård. Så då är det bara att fortsätta kämpa på, för det går inte att slappna av och lägga sig på rulle. Allt är mer eller mindre möjligt. Det handlar om vilja, om kunskap, att aldrig acceptera rådande förhållanden.

Och tänk, att det trafikslag som ofta ifrågasätts och får usla och farliga förutsättningar – det är det trafikslag som fler och fler studier och forskning visar är det mest samhällsekonomiskt lönsamma trafikslag att satsa på. Något jag visade med denna rapport för 14 år sedan!

Så kan det gå om man kämpar på!

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 4

Petter_P

Grymt kämpat Krister!! Stort tack!


Torbjörn Albért

Fortsätt köra huvudet i väggen!
Till slut rämnar den!


Joel

Fantastisk utveckling. Bra kämpat Krister!


felix reychman

YAY!
Lite positiva nyheter! Som vår efter vintern, kan man säga!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vintercykling – vilken resa!

Vintercykling – vilken resa!


Jag har vinterpendlat på cykel sedan början av 90-talet. Jag har under den tiden aldrig upplevt en vinter som denna. Så mild och så fri från snö. Långa perioder har jag sluppit cykla med dubbdäck, sommardäcken har fungerat utmärkt på de snö- och isfria vägbanorna.

DN rapporterar:


Visst har detta tillstånd underlättat mitt vintercyklande, samtidigt kan jag inte låta bli att vara oroad över utveckling – vad är det som händer?

Annat var det på 90-talet och en period in på 2000-talet. Då fick man vara glad om snön som föll på cykelvägarna överhuvudtaget röjdes bort. Det kunde ta dagar innan föraren av traktorn med plogen hittade cykelvägen. Och de som cyklade fick många gånger själva cykla upp spår i snön för att hjälpligt ta sig fram.


Inte var det bättre förr! Då fick de som cyklade själva göra spår i snön för att komma fram.


Jo, någonstans under snötäcket ska det finnas en cykelbana…


Cykelbanorna i Stockholms innerstad sågs som lämpliga platser att dumpa snö på

Sådan här förhållanden är inte så vanliga längre när det väl snöar, nu är det en helt annan standard och kvalitet på snöröjning. Nu blir det nästan barmarksförhållanden på gång- och cykelvägarna när sopsaltarna far fram efter snöfallen.


Sopsaltaren – som gjort vintercyklingen säkrare och framkomligare. Foto: Jon Jogensjö

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 1

Mia

Nu har ju jag inte vintercyklat lika länge som du har, men oj vad jag känner igen mig i dina bilder. Många år var det helt oförutsägbart när cykelvägarna snöröjdes. Det kunde gå dagar innan snör röjdes bort, och ibland var det plusgraderna som fick sköta snöröjning. Sen var det också helt olika förhållanden på sträckorna – det saknades uppenbart samordning mellan de olika gränserna/utförarna. Som du skriver, nu upplever vi inte detta lika ofta. Det har blivit avsevärt bättre. Tack till dig och alla andra som kämpat och fortsätter att kämpa.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*