Sollentuna – imponerar!


 

Sollentuna är en kommun norr om Stockholm med drygt 69 000 invånare. Det finns många arbetsplatsområden i kommunen och i angränsande kommuner. Förhållandevis korta avstånd och en kommun mycket lämplig för cykel och cykelpendling. Kommunen är inte känd för att på något sätt ha prioriterat cykeltrafik, är i stort sett som vilken annan kommun som helst på det området.

Men.

Något har hänt! Och det händer fort och det händer mycket. Inte bara en ny cykelplan som lovar guld och gröna skogar utan spaden är redan i backen och ännu fler saker är på gång.


Sollentuna cykelplan 2014

Här följer ett litet axplock på vad Sollentuna håller på med.

Sollentunavägen
Stora delar av Sollentunavägens cykelinfrastruktur byggs nu om enligt regional standard. Mellan Sköldvägen och Silverdal, en sträcka på nästan 4 kilometer. Lite bredare, lite rakare, separerat från gående och prioritet i många korsningspunkter. Kostnad ca 17 miljoner.


Sträckan som byggs om på Sollentunavägen


Principsektion på Sollentunavägens cykelbana


Sollentunavägen, bygget är igång! Klart 2016

Helenelunds station
Passagen för cyklister under järnvägen vid Helenelunds station är en gammal surdeg. Cykelbanan ligger uppe tillsammans med gångbanan där alla resenärer kommer till/från tågen. Alternativet har varit att försöka cykla en kortare sträcka i körbanan och kämpa med SL-bussar. Inte särskilt trevligt och mer eller mindre kaos. Nu kommer passagen att byggas om på så sätt att körbanan smalnas av till ett körfält och regleras med så kallad skyttelsignal. På körfältet som tas bort byggs en dubbelriktad cykelbana. På så sätt slipper cyklister och gående blandas på denna sträcka. Vidare kommer delar av Stupvägens gång- och cykelbana byggas om. Bland annat blir det en genomgående cykelbana vid passagen med Åkervägen.


Trångt och besvärligt uppe på gång och cykelbanan…


…särskilt när tågresenärer klivit av. Foto: Tiina Sarlin


Så 2016 kommer det att finnas en dubbelriktad cykelbana vid det röda strecket

Turebergsleden
Delar av Turebergsleden skulle asfalteras om under 2015. Då var förvaltningen mycket vaken och såg möjligheterna till att skapa en cykelbana utmed delar av Turebergsleden. En snabb utredning gjordes och nu är cykelbanan mellan Bagarbyvägen och Kronovägen i stort sett klar. På sikt kommer stråket även byggas ut/byggas om i anslutning till gamla mässområdet i samband med att området exploateras.


Turebergsleden, vy mot öster. Ny cykelbana på gång. Räcke ska upp mellan cykel och körbanan


Turebergsleden, vy mot väster. Ny cykelbana på gång. Räcke ska upp mellan cykel och körbanan

Märstastråket
Ett viktigt stråk i den regionala cykelplanen. Stråket går från kommungränsen med Upplands Väsby i norr, sedan via Stockholmsvägen – Norrvikenleden – Bagarbyvägen fram till Turebergsleden och ansluter till Sollentunavägen. En sträcka på närmare 9 kilometer. Här går kommunen till viss del från den sträcka som är utpekad i den regionala cykelplanen. I positiv bemärkelse. Istället för att stråket sicksackar sig fram genom olika bostadsområden med ständiga svängfester, cykling i blandtrafik och sidbyten planerar man nu ett långt, rakt, gent och sammanhängande stråk.


Dagens cykelinfrastruktur. Ständiga sidbyten och svängfester i tunnlar och över vägen. Smalt, ej separerat och ibland även cykling i blandtrafik.

Så här planeras det istället att bli. Rött är befintlig sträckning på Märstastråket. Den svarta linjen är det som planeras. Åtgärderna längs stråket kommer att korta av cyklisternas resväg med nästan 1 kilometer, från 9 kilomter till 8. Till detta kommer även korsningsåtgärder där cykel får prioritet. Det handlar alltså om stora restidsvinster.


Genare sträckning av Märstastråket vid Rotebro


Genare sträckning av Märstastråket vid Häggvik

Sen har vi något riktigt spännande. En ny cykelförbindelse över Häggvikstrafikplats. Det var ju inte något som Trafikverket brydde sig om när trafikplatsen nyligen byggdes om. Så för att få till ett gent och sammanhängande stråk krävs nu en ny förbindelse. Så här kan den bli – kanske är det ”Sollentunaslangen” vi ser födas:

Häggviks trafikplats. Är det ”Sollentunaslangen” vi har att se fram mot?

Stråket får bra kontakt med flertalet av pendeltågsstationerna i kommunen samt flertalet av de stora arbetsplatsområdena. Genom ändringen av stråket underlättas även anslutningen till Kista, ett av landets största arbetsplatsområden.

Så om några år, när både Sollentunavägen och Märstastråket är utbyggt, kommer det finnas ett sammanhängande och bra utformat nord-sydligt stråk genom hela Sollentuna. Imponerande minst sagt.

Men det slutar inte här. Kommunen arbetar inte bara med att investera och bygga nytt utan förstår också vikten av att ha bra drift och underhåll av sina cykelvägar.

Sopsaltning
Därför har man börjat sopsalta delar av sitt cykelvägnät. Förra året började kommunen att sopsalta delar av sitt primära cykelvägnät för att skapa en säker och bra framkomlighet vintertid.


Sopsaltning i Sollentuna. Foto: Sollentuna kommun


Stråk som sopsaltas. Bild: Sollentuna kommun

Bilhinder
Kommunen arbetar även med att se över alla så kallade bilhinder i kommunen. En inventering av samtliga hinder har genomförts och kommunen går nu igenom vilka av alla dessa hinder som absolut är nödvändiga och vilka som kan tas bort. Inventeringen visar nämligen att alla dessa hinder har genom åren placerats ut lite hur som helst och ingen dokumentation finns var och varför de ställts ut. Men kommunen slutar inte där. För att se till att ev. hinder som verkligen behövs inte ska vara till besvär för cykeltrafiken testas nu ett cykelanpassat bilhinder.


Betonggrisar – utgör såväl fara som framkomlighetsproblem för cykeltrafiken


Nu finns där istället eftergivliga pollare. Säkrare och bättre framkomlighet

Så kommunen arbetar på alla nivåer, stort som smått, vilket är helt avgörande för att skapa bra förutsättningar för cykeltrafiken. Kort sagt, jag är imponerad över kommunens arbete med cykel. En handlingskraftig och kompetent förvaltning och en tydlig politik visar att det går. Om man vill.

Så, är Sollentuna på väg att bli Stockholms läns bästa cykelkommun?

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 18

Petter_P

Kul med goda nyheter, bra jobbat Sollentuna!
Extra kul att man visar att det går att förbättra snabbt – om man vill.


Krister Isaksson

Petter_P, exakt. En bra och kompetent förvaltning (tjänstemän) och en tydlig politik som ser till att pengar finns och nödvändiga prioriteringar görs.


Robin

Hatten av!


felix reychman

Wow!
Så det går alltså…


Bengt

Bra. Fast värför läggs så mycket av cykelvägarna intill den viktigaste buller- och föroreningskällan?



Antal kommentarer: 2

Gustaf

Grymt, nu gav du mig energi att skriva till kommunen och berätta om överanmälan åtminstone på deras ”huvudstråk” för cyklister


Krister Isaksson

Gustaf, tack det var roligt att höra! Lite av min förhoppning att blogginlägg och artiklar ska väcka intresse, ge kunskap och leda till att man börjar ställa krav. Det finns ALLTID andra lösningar än dagens, finns ingen anledning med att vara nöjd med det som är.



Åtgärda farligt fel – var god dröj


 

Skrev nyligen ett inlägg om att staden inte åtgärdar farliga fel på cykelbanor. Över hälften av anmälda farligheter blir inte åtgärdade. Expressen visade bilden från blogginlägget i en debattartikel:

Och nu, efter flera års felanmälningar. Efter att ha bloggat om det. Efter att ha twittrat om det. Och efter att Expressen haft bilden i tidningen har nu staden äntligen svarat:

 

Bra att äntligen få en respons, ett livstecken, får jag väl säga – det verkar finnas människor bakom dessa felanmälningssystem.

Och svaret då? Ja har vi tur så kommer ett farligt fel, en spricka i asfalten som cykelhjulen kan fastna i vara åtgärdad innan vintern – i bästa fall. Staden hoppas att deras entreprenör hinner, de hoppas…

Att skicka dit den så kallade Cykeljouren med en hink kallasfalt och lägga igen sprickan verkar vara helt främmande för staden. Så här står det om cykeljouren på stadens hemsida:

”Även under sommarhalvåret pågår cykeljouren, då sker bland annat underhåll av vägbanan…”

En stad som säger sig jobba hårt med ett ökat och säkert cyklande. Som i sin framkomlighetsstrategi prioriterar cykel högst.

Och vad var det nu för typ av olyckor som dominerar bland cykelolyckor? Ja just det, singelolyckor! På grund av stora brister i drift och underhåll av cykelvägnätet…

För något år sedan skrev jag ett inlägg om Stockholms stads cykelutbildning. Ett skämtinlägg om internutbildning av stadens personal vad gäller cykel. Jag börjar på allvar tro att det skämtinlägget är verklighet…

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 4

Åsa

Skandal faktiskt.


Campy007

Precis som vanligt faktiskt!


Nils Calmsund

De skrev inte vilken vinter…


Krister Isaksson

Nils, nej, och det oroar mig… 😉




Lastcykel = mer hänsyn?


 


Foto: Luca Mara

Jag cyklar ju en hel del lastcykel nuförtiden och tycker mig ha märkt en sak i interaktionen med motorfordonsförare. Så här kommer en helt ovetenskaplig betraktelse.

När jag ska passera över gatan på cykelpassager är det vanligt att bilförare saktar in och låter mig passera, mycket vanligare än när jag kommer med vanlig cykel.

Cyklar en hel del i körbanan med lastcykeln, funkar ju inte alltid så bra att ta sig fram på cykelinfrastrukturen…  Än så länge har ingen tutat på mig, vilket inte är helt ovanligt om jag cyklar med vanlig cykel i körbanan. Trots att jag tar upp mer yta, det är svårare att passera mig och det går långsammare än med några av mina andra cyklar.

Varför är det så här?

Att jag skulle ha barn i lastcykeln och att omgivningen därmed visar större hänsyn räcker inte som förklaring. För samma hänsyn visas då jag lastcyklar utan barn. Vilket jag gör ofta.

Jag tror det handlar om en kombination av saker. En sak är synbarheten – storleken, jag och lastcykeln syns på ett helt annat sätt än med en vanlig cykel.

Sen tror jag en annan sak är starkt bidragande. Det uppfattas av omgivningen som jag utför en transport, ett trafikarbete. Jag förflyttar varor, gods eller människor – jag gör något nyttigt, av betydelse. Till skillnad mot när jag cyklar vanlig cykel, det är ju bara ”flanörcykling” och eller en halvfet sportgubbe i lycra…


Inte ens i kampen om parkeringsplatser uppstår det något gnäll! Foto: Luca Mara

Vad vet jag, i vilket fall som helst är det en mycket trevlig och angenäm erfarenhet. Ni andra som cyklar lastcykel, vilka är era erfarenheter?

 

Relaterade inlägg:

 

Antal kommentarer: 8

Lars

Kanske är det lite av nyhetens behag också. Lastcyklar är fortfarande ganska ovanliga och många blir nog lite nyfikna. Det gör att de blir mer positivt inställda. Förmodligen visar bilförare mer hänsyn till gamla veteranbilar också. Fordon som utmärker sig på ett positivt sätt blir helt enkelt bättre bemötta.
En annan aspekt är att en lastcykel kanske betraktas som mer förutsebar än en vanlig cykel. Den är stor, tung och långsam och kan inte göra någonting oväntat?


Björn Stenberg

Jag upplever samma sak. Faktum är att jag har noterat en progression av respekt: Minst respekt får jag när jag sitter på racern i full lycra-mundering. Under min arbetspendling på ”herrcykel” i vardagskläder, utan hjälm och med sidoväska påhängd möts jag av avsevärt mer hänsyn och när jag har lastkärran påkopplad stannar bilister ofta redan innan jag kommer fram till cykelpassagerna.
Jag tror som du att det har att göra med hur mycket bilisten identifierar sig med cyklisten och huruvida denne ”bara är ute och leker” (motionerar) eller tydligt utför ett transportarbete.


Pelle

Har märkt samma gradskillnad som Björn. Mest respekt med släpvagn på väg till återvinningsstationen eller ännu mer på väg till återvinningscentralen med gammal toalett och annat byggskrot på vagnen. Då blev jag stoppad för fotografering och fik leenden och tummar upp av många bilister.


Hasse

Jag har ungefär samma erfarenhet. Jag har visserligen ingen lådcykel (än så länge), men däremot en bastant klassisk farfarscykel med rejäla holländska packväskor. Jag cyklar upprätt med rak rygg, i vardagskläder och utan hjälm. Jag upplever att en stor majoritet av bilisterna stannar för mig vid övergångsställen, även där jag enligt trafikförordningen inte har företräde. Och när jag cyklar i blandtrafik är det aldrig någon som tutar. Om jag som vardagscyklist har någonting att klaga på, är det inte samspelet med bilister utan den undermåliga cykelinfrastrukturen.


Alexander

Jag har ingen lastcykel, men jag har en velomobil. Jag märker även med den att man får betydligt större respekt än med vanlig cykel. Det beror delvis på att folk är nyfikna tror jag.



Varför cyklar vi mot rött?


 

I studien ”Att cykla i Stockholms innerstad” fick närmare 700 cyklister svara på frågor om bland annat trafiksignaler. 92 % av dessa cyklister har körkort.

Här följer en liten sammanställning av svaren.

Två tredjedelar uppger att de någon gång cyklar mot rött ljus, och var fjärde cyklist gör det alltid eller ofta. Det är lika vanligt att alltid eller ofta cykla mot rött ljus vid trafiksignal i cykelbanan som vid gemensam signal i gatan. 

Dessa siffror stämmer tämligen väl överens med resultat från observationsstudier av rödljuscyklande. Andelen rödljuscyklande brukar hamna runt 20 procent när man väger samman olika typer av trafiksignaler och korsningar. Även här sticker yrkestrafikanter ut med en avsevärt högre andel rödljuscyklande.

Den vanligaste orsaken till rödljuscykling anges vara att trafiksituationen är sådan att det går bra. Knappt var tredje cyklist anser att det tar för lång tid innan signalen slår om.

Ett annat beteende hos dem som ofta cyklar mot rött. Cyklister som ofta cyklar mot rött använder i lägre utsträckning hjälm, cyklar oftare fortare och väljer oftare bort cykelvägar på grund av att de inte tycker att de är trafiksäkra. De väljer hellre en väg som snabbt tar dem dit de ska.

De flesta upplever att signaler i cykelbanan sällan slår om automatiskt. Tre av fyra menar att signalen inte slår om till grönt automatiskt och att de behöver trycka på en knapp för att det ska slå om till grönt. De gemensamma signalerna upplevs oftare slå om till grönt automatiskt, jämfört med trafiksignalerna i cykelbanan.

Hälften av cyklisterna upplever att de alltid eller ofta fastnar vid rött ljus på bilisternas gröna våg, vilket naturligtvis beror på att trafiksignalen är anpassad för bilister.

I studien har cyklisterna kommenterat olika problem med synkroniseringen av trafiksignaler.

”Grönt för bilister i samma färdriktning, men rött för cyklister – osynkroniserat, irriterande, leder till att cyklister kör mot rött.”

”Trafiksignaler för cyklister och grön gubbe är ej synkade vilket innebär trafikfara när bilar ska svänga och passera både cykelbana och övergångsställe. (Bilister tittar förmodligen oftast på den gröna gubben, inte om cyklisterna har grönt. Är gubben då röd innebär det trafikfara/olycksrisk och/eller irritation).”

Här kan ni läsa om hur man kan cykelanpassa trafiksignaler. För att förbättra cykeltrafikens framkomlighet, för att öka respekten för trafiksignaler och för att på så sätt bidra till ett minskat rödljuscyklande.

 

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 6

Trafikistan.se

Ett fall som jag fördjupat mig i är när gående får grönt men inte cyklister. Ibland finns legitima skäl, ibland inte. Det är ofta svårt för cyklister att förstå varför, och det tär hårt på deras förtroende för trafikljus. Min text http://trafikistan.se/gron-gubbe-rott-for-cykel/ handlar om det. Där finns också länkar till ett par illustrativa videoklipp som Gbgcyklaren filmat.


Trafikistan.se

Vid två tillfällen (2008 resp 2010) räknade jag rödljuscyklare och dito gående vid ett trafikljus över en flerfilig trafikerad gata i centrala Göteborg. Cyklister och gående hade samma gröntider. Resultat: 10-30 % cyklade mot rött, 72-82 % gick mot rött. Respekten var sämre 2010. Detta beskrivs i http://trafikistan.se/de-cyklar-ju-mot-rott/ . Medelvärdet av 10-30 % för cyklister stämmer bra med din uppgift att det brukar hamna runt 20 %.
Jag har svårt att se att faran skulle vara mindre för gående än för cyklister. De rör sig mer oberäkneligt och uppnår sin fulla fart i viken riktning som helst på ett enda steg. De står inte på led vid signalen utan en kan plötslig poppa ut ur en klunga väntande. Och de befinner sig längre tid på gatan.


Uffe

När jag bodde i Malmö cyklade jag flera gånger i veckan förbi en specifik korsning, i vilken trafikljusen var inställda på att alltid visa rött åt det håll jag kom från. För bilarna var det ingen större grej, slingan i asfalten kände av när det kom en bil och ljuset bytte till grönt inom några sekunder. Men slingan kände aldrig av min cykel, jag kunde få vänta bortåt en halvtimme innan det kom en bil från något håll så att ljuset slog om för bilen, och därmed för mig. Det tog inte lång tid innan jag slutade bry mig om trafikljuset, och efter något år tänkte jag knappt på att det fanns.


Krister Isaksson

Trafikistan, har genomfört massor av rödljusstudier och sk observations- och konfliktstudier. I stort sett samtliga dom har en mycket högre andel rödljusgående än rödljuscyklande.
Sen blir det intressant. Rödljusgående är ett mycket större trafiksäkerhetsproblem än rödljuscyklande. Det blir tydligt när man analyserar olycksdata och konfliktstudier. Men detta talar vi inte särskilt högt om, det är liksom ok, en del av en gällande norm.


Maria Ravegård

I love you Krister. Och föralldel Hans Rosling.