Blogg

Södertäljes 20-milare.


Det blev randonné den här helgen också. Den här gången var det Södertäljes 20-milare som gällde. Henrik och Åsa har flyttat starten från Tumba till Södertälje, eftersom de själva har flyttat till just Södertälje. Den nya startplatsen, Statoil Östertälje, var riktigt bra. Några hundra meter från macken ligger pendeltågsstationen och en stor infartsparkering. En annan fördel är att rundan känns kortare eftersom man går i mål i Södertälje. Jag plockade upp Nypan och slängde upp hans cykel på biltaket. Det är alltid lika mulligt när man packar bilen och vet att man har en hel dags äventyr framför sig. 

Vi var runt 40 startande som bidrog till en härlig stämning utanför macken. Det började bli ganska varmt redan innan nio och solen var helt ensam på himlen. Det såg inte ut att blåsa så mycket heller. Starten gick och vi rullade iväg. Klungan drogs ut ordentligt och klipptes av i några rödljus. I Hallbacken var det redan uppdelat. Jag och några andra hamnade några hundra meter efter tätklungan men vi bestämde oss för att köra ikapp. På vägen mellan Södertälje och Tumba kom en bil och klämde sig in mellan oss cyklister och en refug. Han tyckte antagligen att han både var viktigare och hade mer rätt än oss att vistas på vägen. Han satt ensam i bilen och vi var ca 40. ”Vafan jag kör ju bil och de var ju bara 40 pers, UTAN BILAR!” 

Klungan rullade på i fin fart när vi svängde in mot Rosenhillbacken. Pilen låg längst fram och struntade fullkomligt i att den backen svider i benen. Han susade på som om inget hade hänt. Vi andra bildade en egen sorglig grupp som försökte jaga ikapp. Efter en stund kom vi ifatt honom, han vill väl ha sällskap, och vips så var vi åtta. 

Vägarna ut mot Torö var magiska. Vi höll bra tempo och susade fram. Efter stoppet i Torö vände vi tillbaks. Precis innan vi stack så kom Nypan och Johnny. Strax efter det kom två killar som hade varit med i vår grupp tidigare. Det började blåsa rätt ordentligt på vägen mot färgan i Mörkö. Här började mina ben känna sig härjade av backarna och det relativt höga tempot. Precis innan en korsning dundrar det förbi en bil en halvmeter från oss. Vi låg på rad i vägkanten och tog inte upp någon plats. Bilen stannade sedan 20 meter senare vid en korsning. Jag och Pilen knackade på rutan och frågade vad han höll på med, han satt i bilen och gallskrek och såg jättearg ut. Då pekade jag på honom och sa att han var tjock. Jättebarnsligt jag vet. Då blev han helt galen och hoppade ur bilen. Efter en stunds samtal så skakade vi hand och önskade varandra en bra fortsättning på dagen. Se så lätt det går om man bara pratar med varandra och försöker se varandra som människor och inte irritationsmoment på väg till kiosken.

Vid färjan fick vi vänta 10 minuter innan den gick. Det här är nog första gången jag åker den färjan utan att det regnar eller att man har frusit som en hund. På andra sidan Skanssundet vände vi upp mot vinden. Här blåste det satan. När man gick upp för att ta en förning så var det som att cykla in i en vägg. Vägen till Vagnhärad är bred och öppen och jag hade glömt hur långt det var. Jag har nog aldrig varit så glad för att se Vagnhärad tidigare. Härifrån är det bara 6 mil kvar så efter en drickyogurt och lite vatten kändes allt skojsigare. Nu skulle vi även ha lite hjälp av vinden. Vår grupp på sex man fortsatte i bra tempo och vips så var vi i Gnesta. Här tog vi varsin läsk och pep vidare i medvinden. Efter 6.45 var vi tillbaks på Statoil i Östertälje och stämplade våra gula kort för sista gången den här helgen. 

Tack alla som var med för en strålande lördag. Och ett extra tack till Pilen, Daniel, Reimert och Stefan för sällskapet. Det här får vi göra om!

/Johan 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

20 blåsiga mil i Roslagen.


Igår körde jag och 50 andra Täbys 20-milare. Vädret var klart men kallt. När jag åt frukost var det -4 grader och tempen hade nog precis släpat sig över till plussidan när vi startade. Men vilken dag vi fick! Strålande sol och alldeles myggfritt. Och några pustar vind förstås. 

Med tanke på att det var 51 startande på ett brevetlopp i början på april så kan man nog säga att randonné kommer bli stort igen. Nästa år lär det explodera. Då kommer alla som har tröttnat på triathlon vilja cykla långt och äta mumiebullar istället. Nytt för den här gången var att vi hade en uttalad Audaxgrupp. Daniel Säfström tog befälet över den. Av det jag hörde så var det mycket uppskattat. 

Cykliingen då, jo det gick alldeles prima. Vi var en stor klunga som hängde ihop i medvinden till Rimbo. Jag hamnade långt fram först men efter ett tag gick jag bak för att leta efter Matte, Johan och Magnus som jag tänkte spendera dagen med. Matte och Johan var ursnygga i sina KBCK-jackor, jag med. Vi susade på i 40 km/h och levde livets glada dagar. Solsken, klar luft, härliga cykelkompisar och en hel dags cykling framför oss. Jo jag tackar jag. Såna minnen ska man plocka fram när man tycker att livet känns trist. 

I Rimbo stannade vi på en stackars mack för att stämpla. Eftersom vi var 30-40 pers där så blev kön enorm. Ett snabbgäng pep iväg ganska tidigt. Sen lämnade grupp efter grupp. På nåt sätt hade Johan och Magnus lyckats hamna sist i kön så när vi stack var det mer eller mindre tomt på macken. Men det gjorde ingenting, vi skulle ju bara ta det piano runt och njuta av solen. Ett tag senare kom vi ifatt en grupp som vi hängde på. Vid nästa kontroll, Hallstavik, hände samma fenomen. Vi fikade bort den stora gruppen och fick cykla själva igen. Men som tidigare kom vi ifatt dem. 

Efter Hallstavik vände vi upp mot vinden. Kantvind med inslag av motvind. Vägen mellan Hallstavik och Uppsala är ordentligt själadödande, men på något perverst sätt läcker ändå. I år slapp vi den sista allra mest själadödande biten in till Uppsala tack vare Vägverket som har byggt om den till 2+1 väg. Istället vek vi av till vänster vid en kyrka och bjöds på prima propagandacykling. Den nya vägen var riktigt fin. Och efter den belönades vi med en mumiefika på OKQ8. Jag åt en ljummen tjockkorv med möglig senap och ketchup. Jag kunde bara äta hälften trots att jag egentligen var ganska hungrig. Vilken dynga. Sen stack vi iväg igen med sällskap av Bengt Sandborgh och Anders H. 

Den sista biten till Täby blev ungefär som biten innan, motvind och sol. En sak som är bra med sol är att man kisar med ögonen. Och när man kisar så ler man. Så vi log hela vägen till Täby där vi stämplade på shell och mötte snabbgänget som hade kommit in tjugo minuter tidigare. Äntligen är den riktiga randonnésäsongen på gång. I mitt huvud är det redan PBP som gäller.  




Tack alla som var med och gjorde det här till en av vårens blåsigaste dagar.

/Johan 


Antal kommentarer: 1

Johan A

Ja vilken runda vi fick.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Randonneur Stockholm över 100!


Medan jag satt och sov på jobbet så fick Randonneur Stockholm sin hundrade medlem. Det var ingen mindre än Jenny W. Som pris får hon en extra kilometer på nästa Stockholmsbrevet. Grattis! Allt som allt har vi 102 medlemmar nu. Riktigt kul! Klubben växer fint trots att säsongen precis har startat.

Imorgon är det dags för vår andra brevet för året. Då är det Täbys 20-milare som gäller. Det kommer rapporteras på Happymtb och på diverse bloggar efteråt. Även här. Men Stockholm är inte ensamma om att randonneura i helgen. Örebro kör också sin 20-milare på lördag. Information hittar ni i den här tråden på Happy och här på deras hemsida.

Trevlig helg!

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Borders of Belgium.


I sommar vill jag köra en 100-milare för att kunna registrera mig tidigt till PBP. Men jag är antingen bortrest eller upptagen när de svenska 100-milarna går så jag börjat kolla efter alternativ utomlands. Milslukarnas randonnéelista var räddningen. Där hittade jag Borders of Belgium. Det är 100 mil långt och startar den 4:e september. Jag fyller år dagen innan så det här får bli min egen födelsedagspresent. Vad kan vara bättre än att cykla runt världens bästa öl-land? Kanske att cykla runt världens bästa vinland, men det har jag ju redan gjort. 

Nu vet ni vad jag ska göra i september men berätta inget för Linda bara för hon vet inget än. 


Antal kommentarer: 8

Johan A

Men den passerar ju inte Dranken Geers! Skandal!


Johan Mölleborn

Det kan nog lösas ändå…


clnr

Borde inte bli mycket mer än 10-15 mil extra att dra rundan förbi Danken Geers! Är väl inget i sammanhanget!


Bitte

Asså just nu känns 100 mil jättelångt. I år redan, menar du? Hur ska man hinna allt…


Sven-Erik

I det långa loppet så finns Milslukaren med distansen ut! För vinentusiasten och den med krafter till övers kan vi rekommendera Ronde Aliénor d’Aquitaine. Korka upp din bordeaux!


Mattias Krantz

Hmm… Är i samma sits som du. Ingen 100-milare och knappt någon 60-milare som passar heller. Det där kan vara intressant


Johan Mölleborn

Bitte, för att inte missa en startplats bör man nog ha kört en 40 eller 60-milare i år. Helst en hel serie för att förbereda sig.

Sven-Erik, jag ska kolla vidare bland rundorna. Den här passade bra tidsmässigt för mig.

Mattias, vi är 4 från KBCK än så länge. Det här kan bli grymt!
/Johan


Tommy

Måste vara perfekt, Ni hinner med fyra länder på rundan.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Intro till randonneurcykling (Stockholm)


Det är säkert många som tycker att det låter lockande att cykla dygnet runt, äta mumiebullar och kall risotto, somna i vägkanten av utmattning eller stå som ett ufo på en bensinmack mitt i natten för att stämpla ett gult kort. Eller har du drömt om att cykla Paris-Brest-Paris men inte riktigt vetat hur du ska göra?

Nu finns chansen att lära er mer om randonnéecykling och träffa andra med samma intresse. Randonneur Stockholm bjuder in till en introträff den 2:a april. Eventet är kostnadsfritt och ni behöver inte vara medlemmar i klubben. Läs mer och anmäl er på Randonneur Stockholms hemsida.

/Johan 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*