Blogg

Snart dags för Mallorca 312.


Imorgon åker jag till Mallorca. Det blir svintidig uppstigning för att kunna checka in på Arlanda 05:00. När vi har kommit till hotellet blir det till att meka ihop cykeln och hämta ut startlappar och allt. Loppet startar sedan 07:00 (tror jag) på lördag morgon. Om ni följer mig på Twitter (@bigmollo) så kommer det uppdateras där när jag cyklar förbi de olika passagerna. Varför nu det skulle vara intressant för er? 

Jag får se hur jag kör loppet. Antingen kör jag så det ryker eller så tar jag det lite piano och fotar och löjlar mig. Det kommer ändå bli en heldag på cykeln. Mulligt ska det bli i alla fall. Håll tummarna för att det går bättre den här gången än sist jag körde.

Vi ses!




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

30 mil i mulligaste Roslagen.


Jaha, nu var det helg igen. Och då har vi i vanlig ordning varit ute och cyklat. Långfredagen är randonneurernas egna dag. Den helgas bäst genom att cykla långt. Igår körde vi Barkarbys 30-milare. Det är första gången den körs och den har ändrats och stökats under vintern. Trots att den blev klar veckan innan start så är jag helnöjd med rundan. Vägen slingrar sig genom Roslagen upp till Öregrund och sen tillbaka samma väg. Det enda som ska ändras är biten runt Sollentuna och Stinsen. Och kanske flytta kontrollen på hemvägen till Gimo så det blir lättare för alla att hitta nåt att äta och dricka. 

Vi var ca 30 startande från Welcome Hotell i Barkarby. SMHI hade tvekat lite om det skulle bli regn eller uppehåll men till slut bestämde de sig för regn. Tempen låg runt 6 grader hela dan. Vi höll lite lagom fart i början när vi snirklade oss ut genom förorterna men när vi kom till Frestavägen höjdes det ett snäpp. Jag var morgontrött i kroppen och benen vill inte riktigt sprätta till så jag funderade några gånger på om jag skulle släppa och ta det lite lugnare. Men jag höll i ändå. Efter ett tag vaknade jag och fick igång alla delar i kroppen.

{Anatomi} Kroppen består av en massa olika delar som är ihopsatta med skinn och fett. Det räcker med att en eller några av delarna inte fungerar så kommer hela maskineriet i osynk. De delarna som inte funkade på mig var benen, hjärtat och lungorna. Just de bitarna är ganska viktiga när man ska få fart på en cykel. Det hade ju varit ok om tex ena lillfingret inte ville cykla snabbt. Jag ska skriva en bok om kroppen senare så håll utkik. {/Anatomi}

Gruppen delades som vanligt upp i mindre delar. Vår grupp var ganska stor så det blev en bekväm resa, på tokigt mulliga vägar. Till och med Gimo-rakan var mullig. Stor och böljande. Just den biten var så överväldigande mullig så Reimert lyckades cykla ner i diket. Sen fick han tre punkteringar på det. 

I Öregrund var det vändning för att köra samma väg tillbaka till Barkarby. Här var det tänkt att det skulle vara solsken så vi kunde sitta i hamnen och dingla med benen över kajkanten och gurgla i oss ostron och dricka Moet tills de tryckte ner en flaska rosé i ryggfickan på oss och puttade oss hemåt. Istället duggregnade det och Ica Öregrund bjöd på grillad korv utanför butiken. Så det blev några korvar och en drickyogurt på stående fot innan vi tryckte ner en colaflaska i ryggfickan istället.

Hemvägen gick nästan lättare än utvägen. Vägarna var riktigt fina. Vi körde genom regnskurar och solsken om vartannat. Det var slingrigt och lite smått kuperat men ändå gick det att köra snabbt i klunga. Nu var det dags för Nypan att få årets skörd av punkteringar. Inom loppet av en halvtimme fick han två punkteringar. Katten Sigge gjorde honom sällskap på vid den andra punkan. 

När vi hade slingrat oss förbi Stinsen och precis skulle köra den sista biten cykelväg till Barkarby möttes vi av Henrik Öijer som stod i en korsning och såg elit-läcker ut. På Lilla Barkarby blev den en snabb öl på uteserveringen. Det laddades för karaokekväll i restaurangen och ingen av oss var klädd för att stå på scen och sjunga Micheal Boltons samlade mästerverk. 

Tack alla för ännu en strålande dag på cykel!









Antal kommentarer: 2

Johan A

Inte konstigt att nypan fick punka när han körde enduro med racerhojen.


Johan Mölleborn

Han testade det där cykelcross. Det fick bra de första hopphindren, sen kom katten.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Södertäljes 20-milare.


Det blev randonné den här helgen också. Den här gången var det Södertäljes 20-milare som gällde. Henrik och Åsa har flyttat starten från Tumba till Södertälje, eftersom de själva har flyttat till just Södertälje. Den nya startplatsen, Statoil Östertälje, var riktigt bra. Några hundra meter från macken ligger pendeltågsstationen och en stor infartsparkering. En annan fördel är att rundan känns kortare eftersom man går i mål i Södertälje. Jag plockade upp Nypan och slängde upp hans cykel på biltaket. Det är alltid lika mulligt när man packar bilen och vet att man har en hel dags äventyr framför sig. 

Vi var runt 40 startande som bidrog till en härlig stämning utanför macken. Det började bli ganska varmt redan innan nio och solen var helt ensam på himlen. Det såg inte ut att blåsa så mycket heller. Starten gick och vi rullade iväg. Klungan drogs ut ordentligt och klipptes av i några rödljus. I Hallbacken var det redan uppdelat. Jag och några andra hamnade några hundra meter efter tätklungan men vi bestämde oss för att köra ikapp. På vägen mellan Södertälje och Tumba kom en bil och klämde sig in mellan oss cyklister och en refug. Han tyckte antagligen att han både var viktigare och hade mer rätt än oss att vistas på vägen. Han satt ensam i bilen och vi var ca 40. ”Vafan jag kör ju bil och de var ju bara 40 pers, UTAN BILAR!” 

Klungan rullade på i fin fart när vi svängde in mot Rosenhillbacken. Pilen låg längst fram och struntade fullkomligt i att den backen svider i benen. Han susade på som om inget hade hänt. Vi andra bildade en egen sorglig grupp som försökte jaga ikapp. Efter en stund kom vi ifatt honom, han vill väl ha sällskap, och vips så var vi åtta. 

Vägarna ut mot Torö var magiska. Vi höll bra tempo och susade fram. Efter stoppet i Torö vände vi tillbaks. Precis innan vi stack så kom Nypan och Johnny. Strax efter det kom två killar som hade varit med i vår grupp tidigare. Det började blåsa rätt ordentligt på vägen mot färgan i Mörkö. Här började mina ben känna sig härjade av backarna och det relativt höga tempot. Precis innan en korsning dundrar det förbi en bil en halvmeter från oss. Vi låg på rad i vägkanten och tog inte upp någon plats. Bilen stannade sedan 20 meter senare vid en korsning. Jag och Pilen knackade på rutan och frågade vad han höll på med, han satt i bilen och gallskrek och såg jättearg ut. Då pekade jag på honom och sa att han var tjock. Jättebarnsligt jag vet. Då blev han helt galen och hoppade ur bilen. Efter en stunds samtal så skakade vi hand och önskade varandra en bra fortsättning på dagen. Se så lätt det går om man bara pratar med varandra och försöker se varandra som människor och inte irritationsmoment på väg till kiosken.

Vid färjan fick vi vänta 10 minuter innan den gick. Det här är nog första gången jag åker den färjan utan att det regnar eller att man har frusit som en hund. På andra sidan Skanssundet vände vi upp mot vinden. Här blåste det satan. När man gick upp för att ta en förning så var det som att cykla in i en vägg. Vägen till Vagnhärad är bred och öppen och jag hade glömt hur långt det var. Jag har nog aldrig varit så glad för att se Vagnhärad tidigare. Härifrån är det bara 6 mil kvar så efter en drickyogurt och lite vatten kändes allt skojsigare. Nu skulle vi även ha lite hjälp av vinden. Vår grupp på sex man fortsatte i bra tempo och vips så var vi i Gnesta. Här tog vi varsin läsk och pep vidare i medvinden. Efter 6.45 var vi tillbaks på Statoil i Östertälje och stämplade våra gula kort för sista gången den här helgen. 

Tack alla som var med för en strålande lördag. Och ett extra tack till Pilen, Daniel, Reimert och Stefan för sällskapet. Det här får vi göra om!

/Johan 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

20 blåsiga mil i Roslagen.


Igår körde jag och 50 andra Täbys 20-milare. Vädret var klart men kallt. När jag åt frukost var det -4 grader och tempen hade nog precis släpat sig över till plussidan när vi startade. Men vilken dag vi fick! Strålande sol och alldeles myggfritt. Och några pustar vind förstås. 

Med tanke på att det var 51 startande på ett brevetlopp i början på april så kan man nog säga att randonné kommer bli stort igen. Nästa år lär det explodera. Då kommer alla som har tröttnat på triathlon vilja cykla långt och äta mumiebullar istället. Nytt för den här gången var att vi hade en uttalad Audaxgrupp. Daniel Säfström tog befälet över den. Av det jag hörde så var det mycket uppskattat. 

Cykliingen då, jo det gick alldeles prima. Vi var en stor klunga som hängde ihop i medvinden till Rimbo. Jag hamnade långt fram först men efter ett tag gick jag bak för att leta efter Matte, Johan och Magnus som jag tänkte spendera dagen med. Matte och Johan var ursnygga i sina KBCK-jackor, jag med. Vi susade på i 40 km/h och levde livets glada dagar. Solsken, klar luft, härliga cykelkompisar och en hel dags cykling framför oss. Jo jag tackar jag. Såna minnen ska man plocka fram när man tycker att livet känns trist. 

I Rimbo stannade vi på en stackars mack för att stämpla. Eftersom vi var 30-40 pers där så blev kön enorm. Ett snabbgäng pep iväg ganska tidigt. Sen lämnade grupp efter grupp. På nåt sätt hade Johan och Magnus lyckats hamna sist i kön så när vi stack var det mer eller mindre tomt på macken. Men det gjorde ingenting, vi skulle ju bara ta det piano runt och njuta av solen. Ett tag senare kom vi ifatt en grupp som vi hängde på. Vid nästa kontroll, Hallstavik, hände samma fenomen. Vi fikade bort den stora gruppen och fick cykla själva igen. Men som tidigare kom vi ifatt dem. 

Efter Hallstavik vände vi upp mot vinden. Kantvind med inslag av motvind. Vägen mellan Hallstavik och Uppsala är ordentligt själadödande, men på något perverst sätt läcker ändå. I år slapp vi den sista allra mest själadödande biten in till Uppsala tack vare Vägverket som har byggt om den till 2+1 väg. Istället vek vi av till vänster vid en kyrka och bjöds på prima propagandacykling. Den nya vägen var riktigt fin. Och efter den belönades vi med en mumiefika på OKQ8. Jag åt en ljummen tjockkorv med möglig senap och ketchup. Jag kunde bara äta hälften trots att jag egentligen var ganska hungrig. Vilken dynga. Sen stack vi iväg igen med sällskap av Bengt Sandborgh och Anders H. 

Den sista biten till Täby blev ungefär som biten innan, motvind och sol. En sak som är bra med sol är att man kisar med ögonen. Och när man kisar så ler man. Så vi log hela vägen till Täby där vi stämplade på shell och mötte snabbgänget som hade kommit in tjugo minuter tidigare. Äntligen är den riktiga randonnésäsongen på gång. I mitt huvud är det redan PBP som gäller.  




Tack alla som var med och gjorde det här till en av vårens blåsigaste dagar.

/Johan 


Antal kommentarer: 1

Johan A

Ja vilken runda vi fick.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*