Blogg

SCK-läger i Nerja med Masterlaget.


Jag hade tänkt ägna den här förmiddan till att skriva något kul och läsvärt om mina dagar i Nerja med SCKs Masterlag. Men med gårdagens fruktansvärda händelser så tappade jag gnistan. Vi börjar det hela med att skänka en tanke åt de drabbade och de som hjälpte till och har jobbat hela natten med att skapa ordning i Stockholm. 

Vi var 16 gubbar från SCK som åkte ner till Nerja och inkvarterade oss i Robban och Jockes lägenheter. Planen var att tillbringa åtta dagar där men jag hade bara möjlighet att vara med i fyra av dem. Jag var inte optimalt förberedd tack vare nyckelbenet så det räckte ganska bra. Men det gick faktiskt över förväntan. Jag behöver bara lite mer uthållighet och det kommer jag få nu när långcyklingarna drar igång hemma.

Dagarna gick snabbt och det bjöds på bra cykling med mycket sol och många höjdmeter. Stort tack till Masterlaget för fantastiskt sällskap. Jag tycker vi presterade väldigt bra både i bergen och på afterbiken. På afterbiken kunde jag själv glänsa eftersom nyckelbenet inte satte några gränser där. Ni är ett suveränt gäng. Jag är glad och stolt över att vara en av oss och ha er som vänner. Ännu större tack till Robban och Jocke som lät oss bo i sina lägenheter.

Istället för en massa text bjuder jag på några av bilderna som vår masterfotograf Max Ashton tog. 








Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kompiskamp och pepp inför Spanien.


Man skulle kunna säga att läget här är status quo. Sen jag bloggade sist är jag kvar på samma kapitel. Jag sitter i min källare och gnuggar Monark. Kväll efter kväll. Det har känts ganska hopplöst tidvis. Nyckelbenet har gjort ont och varit för bräckligt för att kunna cykla utomhus och den senaste veckan har jag varit ensam med ungarna så då har jag varken haft tid eller lust att sticka ut på vägarna trots det stålande vädret. 

Nu på lördag åker jag till Nerja i Spanien med ett gäng från Stockholm CK. Med allt trassel som har varit under vintern och våren så har det varit svårt att få nåt flyt på träningen. Det började egentligen redan i höstas när vi flyttade. Det var jäkligt mycket mer jobb än jag trodde. Där rök några månaders cykling. Jag renoverade och flyttade och jävlades varenda kväll och helg i två månader. Det var inte förrens efter nyår som jag kom till ro och kunde köra igång igen. Sen rök nyckelbenet. Men allteftersom nyckelbenet har känts bättre så har också energin och träningsglädjen kommit tillbaka.

Jag har haft två mål de senaste veckorna. 1, få igång cykelbenen igen. 2, gå ner några kilo i vikt. Om vi ser på det första målet, att få igång cykelbenen, så har det verkligen hjälpt att jag har kört två benpass i veckan på gymmet sen i höstas. Utan det så hade jag inte haft nånting kvar. Styrketräningen har verkligen gjort susen. Det har gjort att cykelträningen har kommit igång mycket lättare. Förhoppningsvis kommer det visa sig ute på vägarna i sommar också. Mål två, att gå ner i vikt, är inte lika seriöst. Man vill ju alltid se lite tight och läcker ut när sommaren kommer. Jag har inte gjort någon större satsning men de senaste veckorna har jag gått upp lite tidigare och gått 30-50 minuter innan frukost. På lunchen har jag antingen kört spinning eller benstyrka på gymmet. Maten har jag dragit ner så mycket jag kunnat. Och vinet, det underbara vinet, har fått stå orört hela veckan. Igår visade vågen 62,5 kilo. 

Den sista veckan har jag koncentrerat mig på att få upp flåset lite så har jag kört Tabatapass på lunchen varje dag. Om man gör en tabata rätt så är det väldigt effektivt och väldigt vidrigt. På kvällarna har jag kört sweetspot på Monarken. Jag gillar sweetspot och i kombination med tabata så blev det jackpot! 

Ikväll körde jag ett 20-minuterstest på Monarken. Jag hade självklart både morgonpromenadat och tabatat under dagen. Testet gick förvånansvärt bra. Helt plötsligt föll allt på plats. Benstyrkan, hjärtat, lungorna och huvudet fanns på plats. Jag var väldigt nära att tangera mitt rekord från förra året men missade med 2 ynka watt och slutade på 278 watt i snitt. Tack vare viktminskningen så blev det 4,45 watt per kilo vilket jag är väldans nöjd med. 

Det ska bli riktigt spännande att se hur benen mäktar med långa rundor i de spanska bergen nu när jag bara har kört max en timme åt gången under vintern. Sorry för mycket text men jag visste inte var jag skulle sluta. Jag får återkomma om några dagar med en uppdatering. Det blir ju utepremiär på nya Canyoncykeln i Spanien!

Nu kör vi så det ryker!

/Johan 


Antal kommentarer: 1

Anna Pojen

Lycka till i Spanien!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fågeln Fenix. Jag fortsätter där jag slutade.


Nämen hoppla poppla! Har gubben Mölleborn gråtit klart nu? Jo så är det nog. Idag tog jag ett rejält tag om mina kalsonger och gjorde ett ordentligt ryck. Ska man cykla 140 mil i England och Skottland i sommar så kan man inte ligga på soffan och tycka synd om sig själv.

Ikväll var det dags. Jag har tänkt köra igång tidigare i veckan men har varit alldeles för trött på kvällarna som en följd av operationen. Jag opererades i torsdags och började jobba i måndags. I tisdags slutade jag äta smärtstillande för att det inte gick att kombinera med vin och för att det är onödigt att äta en massa skit när det inte är absolut nödvändigt. Smärta är som Magnus Hektor säger bara en känsla. 

Men kom igen, träningen då! Jo först värmde jag upp med ett styrkepass på gymmet på lunchen. Eftersom knäböj och rediga benpressar var uteslutet så höll jag mig till benspark och bencurl. Sen testade jag nån töntig maskin också och löjlade mig lite med den. Trots det spartanska utbudet på övningar så blev jag jättetrött och fick jätteont. Efter middagen var det dags för kvällens piece de resistance, ett monarkpass i källaren tillsammans med ett avsnitt av Westworld. Wattsiffrorna var väl inget som det kommer sjungas om runt lägereldarna i sommar men det var inte långt ifrån. 

Det viktigaste då, förutom att jag kan dricka vin igen. Axeln höll ihop fint. Helt fantastiskt. Jag kunde både hålla i styret och hänga lite nonchalant över det. Om det fortsätter så här så kommer jag snart kunna köra vidare som om ingenting har hänt. Det lär inte ta så många veckor innan jag kan njuta av att cykla utomhus igen. Så som vädret är just nu så känner jag ingen större stress över det. Men om en månad så är det tänkt att jag ska åka till Spanien så jag håller tummarna att det funkar. 


Antal kommentarer: 3

Jens Gustavsson

Hej
Jag tänkte bara påpeka att oftast innehåller smärtstillande medicin ämnen som är inflammationshämmande och påskyndar därför läkningen. Machoman!


Johan Mölleborn

Tack Jens. Jag kanske ska peta i mig några tabletter just för det.
/J


Jocke

You had me att dricka vin igen.
Grattis Johan!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så himla orättvist.


Tänk er att hela världens orättvisor kokas ner i ett litet piller. Flera generationers förtryck och ångest hälls ner i en gryta. Ett koncentrat av all världens jävlighet. Det pillret har jag precis svalt.

Här sitter jag hemma mitt i den värsta krisen i mitt liv. När jag slår upp laptopen för att söka meningen med livet så ser jag till min bedrövelse att Canyon har släppt en evo limited edition-modell av Ultimate. Alltså en värstingvariant av den cykeln som jag ska cykla på i sommar. Den största skillnaden, förutom att min är en tjejmodell, är att de har skalat vikt på ramen och framgaffeln genom att använda ännu bättre kolfiber och utrusta den med THM Clavicula-vevparti, THM Fibula-bromsar, Lightweight Meilenstein-hjul och bytt till keramiska lager där det är möjligt. Så egentligen är allt nytt eller bytt.

Lyxvarianten med etap och wattmätare. Den enklare kostar 3000 euro mindre.

Den nya Ultimate evo väger 4,95 kilo utan pedaler och enligt de tester jag läst ska den vara riktigt bra och minst lika styv som de ”tyngre” modellerna. Den finns i två modeller. En värsting med SRAM e-tap och SRM effektmätare och en enklare med den vanliga SRAM red och ett Clavicula-vevparti UTAN effektmätare. Det är rätt häftigt att de har lyckats skala ca 1,7 kilo jämfört med min cykel som absolut inte är något snikbygge. Den är rätt maxad redan som den är.

På min tjejcykel får man nöja sig med Zipp 303. 

Hur ska jag hanka mig vidare den här helgen? Mitt i all jävlighet så kan jag nämna att jag inte kan dricka vin heller eftersom kombination av vin och de värktabletterna jag äter skulle spränga levern på mig. Jag tror dessutom att jag har fått mjäll av all stress som det här har åsamkat mig. 

Nej, det här inlägget är inte köpt. Det kan förstås köpas i efterhand. Ja, vielen dank herr schwedische vertreibsleiter. 

/Johan


Antal kommentarer: 2

Reimert

Äsch Johan Zipparna har bättre aerodynamik än Lightweight hjulen resten är placebo 😉 Du har ju dragit vinstlotten.


Eva Mölleborn

Det är verkligen synd om dig min son! Upp med hakan! Kram Mamma



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nyopererad och hemma igen.


Så nu är jag ihoplappad och förstärkt med plåt. Resterna av nyckelbenet hålls nu ihop med en plåtbit som är fäst med 8 skruvar. Operationen gick bra och jag fick åka hem redan samma dag. De ville helst att jag skulle stanna kvar över natten men eftersom allt såg såpass bra ut fick jag välja själv. Då var inte valet så svårt så jag åkte hem till ungarna och Linda. Ganska precis som jag kom hem så gick den stora dosen morfin som jag hade fått vid operationen ur kroppen. Sedan följde en kväll och en natt som jag helst inte upplever igen. Jag kunde inte sova för att det gjorde för ont och jag kunde inte vara vaken för att det gjorde för ont. Det gick att lösa bitvis med starka värktabletter så jag kunde slumra till en stund, för att sedan vakna med samma molande smärta. 

Nu när plåtbiten är på plats så kan jag äntligen börja läka. Med lite tur så är jag tillbaks på jobbet redan på måndag. Någon vecka senare kanske jag kan börja träna lite lugnt också. Jag kommer nog få vänta ett tag med tunga knäböjar men några trevande pass på Monarken ska nog gå. Allt hänger på hur ont det gör. Det ser däremot sämre ut för Spanienresan om 6 veckor. Den får jag nog tyvärr ställa in. Men jag håller mig in i det sista med att slänga in handduken. 

Återigen måste jag hylla vården och mottagandet på St Göran. Bara den saken att de kallade mig ”cyklisten” trots att jag hade ramlat på en promenad. Sådan omtänksamhet värmer. Logistiken inför en operation är verkligen omfattande. Små team som har sin specifika uppgift som de löser och skicker en vidare till nästa gäng. Jag var lite orolig för hur det skulle kännas att bli sövd. Jag tänkte att jag skulle försöka komma ihåg så mycket som möjligt men det enda jag minns är att jag vaknade på en brits i uppvakningsrummet. Helt sjukt vilket klipp det var i sömnmedlet jag fick. Så mycket starkare än vilken fotbollsmatch som helst. 

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka bli människa igen. Kroppen utsöndrar en väldigt märklig doft när den stressas av smärta och starka mediciner. Trevlig helg mina vänner!

/J


Antal kommentarer: 4

Katja

<3 Krya hörru!


Johan Mölleborn

Tack. Kryar som bara den här.


Magnus

6 veckor till Spanien, -vad är problemet ?
Nästan alla frakturer läker på 6 veckor, dessutom cyklar du ju inte med nyckelbenet så vad är problemet ?


Johan Mölleborn

Hoppas du har rätt. Jag tänker mest att det är lite kort tid för att hinna läka så jag kan få ut något av cyklingen där. Å andra sidan kan jag köra lite kortare och hinna dricka mer vin.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ett hjärta kan gå i tu, men ett nyckelben kan gå i tusen bitar.


Och precis där gick vårens cykeläventyr upp i rök. Kanske inte helt upp i rök men de blev helt plötsligt lite svårare att nå. Några veckors träningsuppehåll var inte direkt det jag behövde för att klara sub 7 på Vättern. Eller träninsveckan i Nerja om en och en halv månad. För att inte tala om alla långlopp jag måste hinna med för att klara av London-Edinburgh-London. Men det ska jag inte stressa över nu. Först ska jag koncentrera mig på att läka ihop. 

I lördags var jag ute med grabbgänget och vandrade. Vi ska åka till Tatrabergen i Polen i sommar på vår årliga vandrarresa. Inför det hade jag styrt upp en enkel dagspromenad från Brommaplan ut till mig på Ekerö. Det är ca 18 km så det var mests för att samla gänget och få en dag tillsammans i friska luften. Allt gick strålande och vi hade det kul som vanligt. Med bara några kilometer kvar så lyckas jag ramla ner i ett dike. Om jag föll av mig själv eller om jag fick hjälp med en knuff är jag inte helt hundra på. Jag kände direkt att det var något fel. Inte för att jag har brutit något ben tidigare men sånt känner man ganska instinktivt. 

Istället för att åka in till akuten på lördagskvällen och sitta där bland knivskurna fyllskallar och spritförgiftade ungdomar så bestämde jag mig för att vänta med det till söndag morgon istället. Så jag satt uppe ett tag och självmedicinerade mig med vin för att kunna sova bra. Det funkade prima. Tills jag vaknade. Då började benbitarna härja runt igen.

På St Göran konstaterade de ganska snabbt att nyckelbenet var brutet och skickade genast i mig morfin. Tjong sa det, sen låg jag på britsen och mådde bra. Jag har aldrig fått morfin tidigare så jag blev lite överraskad av hur snabbt det kom ut i kroppen. Efter röntgen och en genomgång med läkaren fick jag åka hem. Läkaren visade röntgenbilden och förklarade att de inte hade något annat val än att operera mig. Så som benbitarna ligger så finns det ingen möjlighet att de läks ihop snyggt. Som ni ser på bilden så är det plockepinn där inne. 

Nu ringde de precis från sjukhuset och sa att jag har fått en operationstid på torsdag. Det känns jätteskönt att veta. De få gånerna jag har varit i kontakt med sjukvården i Sverige så har jag blivit så imponerad av hur hjälpsamma och duktiga alla är. Precis samma sak i söndags. Från första kontakten när jag skrev in mig till jag blev röntgad och undersökt till jag haltade ut därifrån med drogögon mitt i ansiktet. Nu håller jag bara tummarna att operationen går bra och att jag återhämtar mig snabbt.   


Antal kommentarer: 10

nypanpypan

Tjata till dig en kateter när du ändå är igång.
Det är en sån bra grej att kunna sitta kvar i soffan och kissa, det ska du ha!
Krya på dig.


Johan Mölleborn

Sjukt bra tips! De borde ju kunna sätta in en kanal i armvecket också så jag kan skjuta in vinet direkt i kroppen.


Nånheltannanännypanpypan

Starta ni på bolaget på Brommaplan och mellanlandade på bolaget på Ekerö innan ni skulle nå casa Mölleborns?


Eva Mölleborn

Håller tummarna på torsdag! Lycka till! Kram Mamma


stisse

De olika sjukhuset har olika strategier angående brutna nyckelben, du hade tur som blev röntgad och att de ligger så snett att du faktiskt kommer bli opererad!

Andra gången jag bröt samma nyckelben i våras, även denna gång i cykelvurpa, släppte de för andra gången hem mig med en näve alvedon och så läkte det ihop rejält kasst trots att benet var helt av och söndersplittrat där inne. När det inte fixeras så flyttar det läge hela tiden i 5-6 dagar innan det ”fastnar” i nått slumpmässigt läge, så hur det låg vid röntgen tillfället behöver inte betyda att det är så det kommer läka ihop om man låter det vara. Vidriga dygn. Sen hade jag domningar och värk hela sommaren in på hösten och kunde absolut inte lägga vikt på ett styre, sen hade vår vårdcentral kapsejsat med 2.5månads väntetid. Nu är rörligheten rejält nedsatt med allt över huvudet och jag känner hela ändrarna på två benpipor. Hela nyckelbenet med brosk och allt som bildats är tjockt som två fingrar.

Lite bitter är jag nog! Hade också velat smaka på kniven och bulten!


Johan Mölleborn

Aj det där låter inte bra Stisse. Det är nog tur i oturen att mina ben ligger som de gör. Just nu är det bara en dryg väntan till på torsdag.
/J


Pär N

Grabben (7år) bröt nyckelbenet för tre veckor sedan. Klarade sig iof undan operation, men han cyklade redan efter 18-20 dagar…
Så det finns nog hopp.


Johan Mölleborn

Härligt att höra, inte att han bröt benet utan att han var uppe på cykeln så snabbt. Då kanske jag kan ta mina första tramptag i Spanien.
/J


Nils Calmsund

Ajdå, illa – krya!


Johan Mölleborn

Tack Nils. Jag kryar på mig sakta men säkert.
/J



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*