Satsar 85 000 000€

Jag har en dröm. En dröm om ett nytt Trafikverk. Ett verk som tar uppgiften med ökat och säkert cyklande på stort allvar, med bred kompetens och professionalism. Detta med full uppbackning från en infrastrukturminister som säger att cykling är ett kommunalt och statligt ansvar.

Vi kan ta en titt lite längre söderut hur det skulle kunna vara. Vi tittar på vårt grannland Danmark. Deras statliga Vejdirektorat har nyligen genomfört ett nationellt försök med att cykla höger vid rött – med stor framgång. Så nu är det möjligt för kommunerna och staten att införa detta i Danmark. Motsvarande skulle jag vilja se från Trafikverket 2.0. Att utveckla och göra framsteg.

Cykla höger vid rött. Se så enkelt detta gick att lösa i grannlandet Danmark!

Vi skulle kunna se motsvarande när det gäller vinterväghållning av cykelvägar. Detta gissel och elände för cykeltrafiken och en stor anledning till många cykelolyckor och dålig framkomlighet. Här skulle Trafikverket kunna utföra ett pionjärarbete och leda utveckling i landet. I stället för att enskilda kommuner ska försöka lite här och där så skulle en central och nationell aktör kunna ta det ansvaret. Trafikverket 2.0 slutar med att ”följa utvecklingen” och börjar ”leda utvecklingen”.

Sen har vi eländet med vägarbeten. Där cyklister tillhör de mest olycksdrabbade. Och där Trafikverket och Väg- och transportforskningsinstitutet genomfört en rad studier på området vad gäller vägarbeten, cyklister och trafiksäkerhet – så kunskapen finns. Även här skulle Trafikverket kunna ta  taktpinnen och visa vägen mot säkrare och framkomligare vägarbeten för cyklister. Genom utbildningsmaterial, genom kurser, genom krav samt genom att vara en förebild vid sina egna vägarbetsområden. Helt enkelt peka ut en väg så vi slipper livsfarliga spjut utmed cykelvägarna, kilometerlånga omvägar vid vägarbeten eller att cyklister helt plötsligt ska bli fotgängare när vägarbeten ska genomföras.  

Vi skulle kunna se samma positiva utveckling när det gäller byggnation av ny cykelinfrastruktur. När vi nu år 2016 vet så mycket mer och har så mycket bättre kunskap om cykeltrafik än tidigare. När vi har styrdokument, planer och målsättningar som tydligt sätter cykeltrafik i fokus. Här skulle Trafikverket kunna visa hur modern, funktionell och säker cykelinfrastruktur byggs. Det handlar om att räkna rätt från början och att sluta sminka grisen – det handlar om att hantera cykeltrafiken precis på samma professionella sätt som verket hanterar biltrafiken – det är Trafikverket 2.0.

Sen har vi ju avslutningsvis 2+1-vägar och cykeltrafik. Där vi nu får fler och fler indikationer på att cyklingen på landsbygden fullständigt rasar. Här skulle vårt nya Trafikverk, med stöd av en cykelvänlig infrastrukturminister, kunna ta ett helt nytt grepp. Ett grepp som skulle innebära så väl bättre trafiksäkerhet för biltrafiken och ökad och säker cykling. Ett lämpligt utgångsläge är Trafikverkets egen studie som visar cykelpotential utmed 120 mil 2+1-vägar. Sätt igång och bygg cykelvägarna utmed dessa 120 mil. Det är att lyckas med mer än bara en av samhällets målsättningar – det är vägen mot bättre trafiksäkerhet för alla och ett mer hållbart transportsystem – inte bara det ena.

2+1-väg och cykelväg. Se så enkelt det går att lösa funktioner och säkerhet för alla! 

Har vi cykelgudarna på vår sida kanske den nya nationella cykelstrategin är det beslut som får vårt Trafikverk att ta ett litet steg mot Trafikverket 2.0…

Relaterade inlägg:

• Så sänkte Trafikverket snabbcykelvägen
• Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!
• Trafikverket: vi skyddar bilister, inte cyklister
• Trafikverket – vill ni döda cyklister?
• Trafikverkets dubbla budskap: snöröjningen duger
• Så klart vi tar bilen
• 2 + 1 – vägar och cykel
• Trafikverket ger fingret åt cykeltrafiken
• Statens havererade cykelpolitik
• VTI sågar Cyklingsutredningen
• HELA systemet måste fungera

”Lösningen innehåller många av de fel man kan göra när man utformar en GC-tunnel.”

Så inledde jag mina granskningssynpunkter när jag fått ta del av ritningarna över den planerade gång- och cykeltunneln under Mikrofonvägen i södra Stockholm:

Sedan listade jag upp alla de fel och brister som tunnelförslaget innehöll. I stort sett inga av mina synpunkter tog Exploateringskontoret hänsyn till, utan byggde tunneln med alla dessa fel och brister. Så snart tunnel stod klar började olyckorna ske, många olyckor. Så många att den lokala cykelhandlaren i området hörde av sig till mig och undrade vad vi höll på med. Han fick frekventa besök av kunder som skadat både sig själva och sina cyklar.

Detta är en av de mörkaste stunder i min yrkeskarriär. Låt oss gå tillbaka i tiden, mer än 10 år. Jag jobbade då på Trafikkontoret. Det är inte helt lätt att beskriva sådana här plan- och exploateringsprocesser. Kort kan man säga att Stadsbyggnadskontoret tar fram ett planförslag över området som ska exploateras, och med hjälp av Exploateringskontoret utvecklas sedan ett förslag på hur trafiksystemet ska se ut i området. Många gånger sker detta arbete i nära samarbete med Trafikkontoret, men inte alltid. 

Sedan ska trafiksystemet stämmas av och godkännas av Trafikkontoret, som ju är den förvaltning, som när allt är färdigbyggt, tar över och förvaltar trafiksystemet. Med andra ord så väger Trafikkontorets ord tungt i dessa fall – det är så att säga svårt att bygga ett trafiksystem som Trafikkontoret säger nej till. I varje fall om det gäller biltrafiken.

Jag blev inkopplad på projektet någon gång under 2004-2005 för att granska och lämna synpunkter på det som planerades för cykeltrafiken. Det planerades bland annat en gång- och cykeltunnel under Mikrofonvägen, då befintlig passage för gående och cyklister var oreglerad i plan över fyra körfält. En riktigt otäck passage, för er som minns. Bygget av tunneln och investeringen motiverades med trafiksäkerhet – det skulle bli så mycket bättre för gående och cyklister, framförallt för skolbarnen, som skulle ta sig till och från Västbergaskolan.

När jag fick ta del av tunnelförslaget reagerade jag på hur illa utformat det var. Förslaget innehöll i stort sett alla de fel en gång- och cykeltunnel kan ha – trång, smal, tvära och branta anslutningar nära tunnelmynningarna samt mycket dålig sikt. Jag skrev ihop mina granskningssynpunkter och informerad Exploateringskontoret om de stora bristerna. Vi hade även ett så kallat granskningsmöte. Jag informerade även mina chefer om dessa brister.

Gång- och cykeltunneln under Mikrofonvägen

Och vad hände? I stort sett ingenting. Synpunkterna avfärdades med alla möjliga invändningar och jag fick inget stöd från mina chefer. Tunneln byggdes med alla sina fel och brister. Kort efter färdigställandet började olyckorna ske. Nu, mer än tio år senare, har fler personer skadats här än under motsvarande period innan tunneln byggdes. Då passagen skedde i plan, oreglerat, över fyra körfält…

Några år efter tunneln var färdig utredde staden vad som kunde göras för att förbättra förhållandena, men varken Trafikkontoret eller Exploateringskontoret ville ta kostnaderna för detta, så inga åtgärder genomfördes. Senare har ansvariga försökt sminka grisen på platsen genom massor av färg och målning och en marginell förbättring har uppnåtts.

Grisen är nu sminkad…

Men alla de grundläggande och omfattande bristerna och farorna i tunnel kvarstår. Och allt ansvar för att det ska fungera säkert och tryggt på platsen läggs helt och hållet på trafikanterna – inga inbyggda marginaler eller trafiksäkerhet där inte.

Varenda gång jag passerar denna plats tänker tillbaka på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Måste ärligen säga att jag inte vet. Jag följde de rutiner som fanns. Jag tog fram den kunskap och fakta som fanns om gång- och cykeltunnlar och trafiksäkerhet, och jag informerade ansvariga om detta. Upprepade gånger påtalade jag för mina chefer vad som skulle hända om tunneln byggdes på det sätt som planerades. Inget spelade någon roll…

Man kan väl säga att jag på ett sätt fått en form av upprättelse på senare tid. I Cykelplan 2012 finns nu en cykelbro som ska gå över Mikrofonvägen. Den hade ju aldrig kommit in i cykelplanen om uppfattningen var att nuvarande gång- och cykeltunnel var bra och funktionell. Cykelbron finns i planen för att tunneln är minst sagt usel.

Trafikkontoret har nu utrett hur det kunde gå så fullständigt fel i detta projekt. Slutsatsen i den utredningen är:

”Att resultatet inte blev trafiksäkert nog har flera förklaringar. Lösningen i sig med en tunnel kan fungera för cyklister även om det blir en omväg i pendlingsstråket. Däremot är tunnelns utformning med siktproblem m.m. ett resultat av anpassning till befintlig miljö, att kostnaderna inte fick dra iväg samt att landskapsgestaltningen delvis fick styra.”

Svart på vitt: det ska vara så billigt som möjligt. Även gestaltningen är viktigare. Människors framkomlighet, trygghet och säkerhet är underordnat. Känner du igen detta?

Jag kan dock inte släppa att priset för allt detta är att människor kommer till skada och far illa. Det är ingen lek det vi håller på med. Det är kött och blod och allas rätt att komma hem helskinnade. Motivet att bygga tunneln var trafiksäkerhet – men en trafiksäker tunnel ville staden inte kosta på att bygga.

Är detta då något unikt, ett undantag i arbete? Nej, tyvärr inte. Det upprepas hela tiden – det är ett systemfel av stora mått. Gång på gång får vi exempel på hur cykeln sätts på undantag när våra städer växer, se bara länkarna nedan. De är bara ett litet axplock, och det finns många fler. Martin Emanuel beskriver det så väl i sin avhandling Trafikslag på undantag: det handlar om cykelns låga status i samhällsplaneringen – något ansvariga tar lite hänsyn till, och det blir som det blir. Allt kokas ned till att handla om pengar och estetik. Grundläggande funktioner som säkerhet och framkomlighet är som bortblåsta när det kommer till cykeltrafik. 

I stället är det lättare att komma med pekfingrar till de som cyklar. Säga att de måste visa hänsyn, ta det lite lugnt och inte fara fram som dårar. Själv funderar jag mer på om det inte är hög tid att vi som planerar börjar visa de som cyklar hänsyn och omsorg. På riktigt.

Relaterade inlägg:

• Trafiknämnden stoppar idiotbygge
• Farsen i Farsta
• Viktig cykelbana blir p-plats för bilar
• Katastrofbygget i Älvsjö
• Hägerstensvägen – nybyggd cykelbana så farlig att den skrotas
• Nybyggd cykelbana skrotas
• Hornsbergs strand – fullt med stolpar i cykelbanan
• Stolpskotten i Solna
• Solna – där cykeln är satt på undantag
• Solna – kommunen där cykelplaneringen havererat
• Knasig cykelbana i Hjorthagen – ”nära att smälla varje dag”
• Cyklisterna sågar nya tunneln – för farlig

Var fanns Cyklistbloggen när jag var aktiv som tjänsteman på kommunens trafikkontor? Vem förde då fram synpunkter från de som cyklar varje dag. Vem protesterade när borgarrådet och handelskammaren skulle skrota cykelbanorna och förpassa cyklisterna till bakgatorna?

Och den där murveln på Expressen som skriver om cykel lite då och då, var han ens född då?

Och du Jon, var gömde du dig och alla lokala cykelombud? I den oklippta busken längs cykelvägen kanske. Var fanns alla djuplodande och reflekterande inlägg från Trafik i stan? Alla filmer från cykelbanan av Gbgcyklaren, låg de och skräpade i filmarkivet eller? Sammanställningarna av infrastrukturpropositioner och riksdagsmotioner mm av Cykelpendlaren gick heller inte att finna. Sen ska vi ju inte snacka om alla dessa facebookgrupper, vilken sten hade ni gömt er under? Då knep ni minsann käft, då kom det inga dagliga rapporter från cykelbanorna.

Hade ni funnits då hade ni underlättat mitt yrkesliv en hel del. Då fanns ni inte där – så allt är ert eget fel! 😉

Och nu hoppas jag att ni förstår att detta är en hyllning till allt det enorma och fantastiska arbete ni lägger ner på att göra vårt transportsystem lite mer cykelvänligt. Lita på mig, ert arbete har effekt och påverkar.

Fast jag är ändå lite sur på att ni inte fanns då…

Relaterade länkar:

• Cykelbloggare – ni gör nytta och förändrar!

Och Svante och ni andra i Stockholmspartiet. Ni har tagit mycket skit genom åren och ni får inte mycket beröm eller uppskattning idag för ert tidiga och grundläggande cykelarbete.

Utan er insats i slutet av 90-talet och början av 2000-talet hade vi inte haft samma förutsättningar som vi har idag för cykel i Stockholm. Då fanns knappt några cykelbanor eller cykelfält i innerstaden. Då fick vi inte ta körfält och parkeringsplatser för biltrafiken för att bygga cykelbanor. Och cykelbanorna blev då som de blev. Idag får vi ta körfält och parkeringsplatser och cykelbanorna blir mycket bättre. Utan ert ”förarbete” hade detta aldrig varit möjligt – låt oss inte glömma det.

Det tar tid att förändra en stads transportsystem. Och utmaningen är inte så mycket det trafiktekniska som det mentala. Det sitter i huvudet, det är där motståndet och hotbilder målas upp. Och ur munnen kommer sedan alla dessa fördomar och floskler om vad det skulle innebära om man bygger cykelbanor genom att ta lite utrymme för biltrafiken.

Seriös journalistik? Vi arrangerar en bild. Vi tar inte reda på fakta – vi chansar hej vilt. 

De omtalade och bespottade cykelfälten blev till slut en bok:

Och hur blev då utfallet vad gäller olyckor på dessa ”farliga” cykelfält? Från rapporten Utvärdering av cykelbanor och cykelfält 1998 – 2006, Trafikkontoret 2007:

”En gata där förbättringen av cyklisternas säkerhet är särskilt påtaglig är Hornsgatan där antalet cykelolyckor minskat från 25 till sex under den studerade perioden.”

Jag kommer alltid minnas och uppskatta ert arbete – de första små tramptagen mot en cykelvänligare stad. Så sug i er, det är all time high vad gäller antal cyklister i Stockholm idag.

Kunde ni tro och ana denna utveckling 1998?

Relaterade inlägg:

• Bygg så kommer cyklisterna

I maj spände Handelskammaren musklerna i en historisk kovändning:

Efter decennier av hårdnackat motstånd till utbyggnad av cykelbanor i Stockholm så säger Handelskammaren:

”Hur ska vi möta boomen” – Bygg, bygg bättre, bygg mer, bygg fortare. Handelskammaren menar till och med att den regionala cykelplanen snart riskerar att vara omodern.

När sedan den viktigaste cykelbanan av dem alla – snabbcykelbanan – skrotas av Trafikverket är det dödstyst från Handelskammaren. Jag upplever sällan (aldrig?) att de är dödstysta när andra för regionen avgörande infrastruktursatsningar hotas, försenas eller inte blir av. Särskilt inte satsningar som Handelskammaren själv vurmat för.

Så jag ställer mig frågan:

Är verkligen Stockholms Handelskammare seriösa när det gäller cykel?

Om så vore fallet, hur kommer det sig att de nu tappat sin tunga i denna fråga? Det brukar de ju sällan göra annars. För mig är denna totala tystnad från Handelskammaren ett trovärdighetsproblem. I allra högsta grad. 

Uppdaterad 2016-10-07
Handelskammaren har via twitter låtit meddela:

 Relaterade inlägg:

• Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!
• Varför håller ni käft?
• Så sänkte Trafikverket snabbcykelvägen
• Strategi eller stålar
• Nu ska cykelbanorna och cykelfälten tas bort
• Nacka gör det Trafikverket inte klarar av