Blogg

Sambo med en magisk enhjuling


Jag lovade att berätta mer om projektet ”Så bakas en cyklist”, vem jag är och varför. Detta får nu vänta, då något betydligt viktigare just hänt. Någonting som kan revolutionera hela projektet. Ja, egentligen hela livet självt när jag tänker efter. En cykel av den mycket speciella arten Monark LT2 Magic har idag landat i mitt vardagsrum. Eller ja, Schenker bar upp det drygt 70 kilo tunga aset, trots att det inte ingick i dealen. Men efter de fått ur sig sitt sedvanliga ”nu har du j*vligt tur ska du veta” löste det sig fint.


Foto: Monark Exercise

För dig som nu börjar överslagsräkna på hur en visserligen rejäl cykel kan väga som ett fullvuxet människobarn ska vi nu reda ut begreppen. För de allra flesta är Monark en högst jordnära och folkkär utomhuscykel, som tillverkats i Varberg i typ 100 år. Men i ett parallellt universum, nytt för mig och kanske också dig, visar sig även Monarkens brorsa lillprinsen ha vunnit kunglig mark sedan 50-talet. Dock med tak över huvudet under resans gång. Vilket för mina tankar till den där barndomskompisen som gillade att hänga inomhus fast det var sol ute, och blev överjordiskt bra på Nintendo som utdelning för sin lathet. Innekatt vs. utekatt liksom. You choose.

Men ergometercykeln är långt ifrån lat. Och du HAR sett den. Eller åtminstone har den sett dig. Mest troligt har den blängt på dig i smyg från vårdcentralens bortersta hörn medan någon sprutat in fästingvaccin i din vänstra arm. Oftast jobbar den dock som besatt på ett testcenter, hos någon (läs alla) landets cykelklubbar eller övriga idrottsklubbar med smak för de finkalibrerade träningsinstrumenten. Och hemma hos elitcyklisten. Samt numera hos alltfler motionärer. Själva grejen är nämligen att du med millimeterprecision kan bestämma vilken kraft småbena ska tvingas pinna på med för stunden. Vilket innebär att du över tid kan se om benen lärt sig något på vägen. Bevis? Sök upp valfri ambitiös cyklist kategorin ”åtminstone halvelit” på Instagram, och beskåda samtliga vinklar av hens källare. Fotade från Monarken.

Nåväl. Jag och Monark-maskinen har idag blivit sambos i min 48 kvm stora tvåa. Ingenting som går obemärkt förbi, då en källare inte ingår i lägenhetsboenden. Som en del av cyklistbakandet ska vi få äran att bo ihop under en tid, i jakten på de mytomspunna cykelbenen. Och det bästa av allt kära vänner, det kommer nu. Exemplaret jag fått låna är det enda existerande av modell Monark LT2 Magic. Ja, cykeljäkeln har nämligen ett magiskt reglage – Magic Mode. När den svarta spaken är dragen blir träningseffekten av cykelpasset ca 150 ggr så stor som normalt.  Röd spak betyder Magic Boost Mode. 300 ggr normal effekt. Nu snackar vi bra träning.

Foto: Monark Exercise (med viss modifiering)

However. Nu finns en anledning till att ”Maggie”, som jag för enkelhetens skull kallar hen, endast tillverkats i ETT exemplar. En sån här pjäs ska ICKET hamna i orätta händer. Använder du t.ex. den röda spaken vårdslöst kan det snabbt, ja på bara ett pass egentligen, resultera i ett par av benen nedan. Nog för att många kanske drömmer om just såna, men jag funderar på att smygstarta med svarta spaken. Lite mer långloppsmode på det. Imorgon väntar första (och enda) passet. För detta innebär ju att jag egentligen inte behöver träna mer innan maj. Men det var kul så länge det varade. Vi hörs!


Robert Förstemann har inte glömt sina benövningar. Foto: CNN.com 

Näärå. Jag måste ju träna på teknik och att laga punktering snabbt också. Där finns en del förbättringspotential, för att underdriva mycket. På Cykelvasan sist tog det mig cirkus en kvart att fixa punka, inklusive tre missöden och reservmateriel från en oskyldig man. Men den historien sparar vi till en annan gång. I helgen har jag tränat på att cykla utomhus, med höjdpunkten i lördags med sol och cykelvapendragaren Sue. Vi har varit bortskämda med isfri stigcykling här i ”södern” (norrlännings mått mätt) på slutet, men i måndags kom en försenad snöleverans. Men en lär väl acceptera att det fortfarande är vinter. Fast nej, nu får det faktiskt vara nog.

So long!

/Hanna

LIVSPEPPTIPSET: Morgonpasset i P3 träffar Jenny Rissveds, som på ett starkt, modigt och jordnära sätt berättar om mentala och delvis tabubelagda utmaningar ”post OS-guld”.                                                                                                                                                                                                                              


Antal kommentarer: 3

Katja

Haha, bra inlägg och välkommen Monarkis, älskar min!


MK

Nu är jag övertygad. Det här är min nya favoritblogg.


Anna Pojen

Kul att läsa! Både jobbigt (som ett extra samvete!) och bra att ha en Monark som rumskompis kan jag tro! 😉 Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så bakas en cyklist


17 oktober 2015, Södertälje

Plötsligt hör jag hur någon tuggar på mitt bakdäck. Inte bildligt menat, som i att någon hinner ifatt, utan att det bokstavligen låter som att någon knaprar på däcket då och då. Det kan väl inte vara så illa att hen därbak nödprovianterar på gummit pga. slut på gels? Nejdå. Mannen har bara bråttom. Övernaturligt bråttom. Han ligger tätt, tätt bakom mig, och jag hör hans frustrerade fräsande mellan dunsarna från mina egna hjul. Den tekniska slingan ska strax återgå till grusvägsmaterial. Endast en nedförsbacke återstår. Inom loppet av sekunder ska Knaprarn få köra om. Släppas på grönbete i sin färd mot en medioker placering i Herrar 50-klassen (?). Då hör jag versaler från bakre led.
”HALLÅ, BROMSA INTE I BACKEN!!!”

Jag lyckas precis undvika att raketen av irritation skickar mig över styret. Ni vet vilken typ av tunghäfta som nu infinner sig. ”Vad i h-vete menar han? Mitt pekfinger nuddar knappt vid bromsen. Gubbjävel!”. Tänker jag. Tyst förstås. Och innan mun-förlamningen släppt greppet är mannen redan ur sikte. 


Mannen på bilden har trasig cykel och inget med texten att göra. Men den passade bra.

Den 63 km långa tävlingen fortgår. Under fjärde och sista loopen, i en stigning, får jag plötsligt syn på mannen. Allting runtomkring blir tyst, och i mitt synfält finns nu en fokuspunkt omgiven av suddig materia (tänk Blur-verktyget på Instagram). Det som sällan händer, det händer nu. Jag VET vad jag ska säga. Med bättre uppförs-skills än tekniska lyckas jag cykla ikapp jämsides, famla efter ett andetag, och utbrista: 
”Men du bromsar ju också i backen… (konstpaus), fast uppför!”.  

Tystnad. Därefter fniss från omgivande cyklister. Och segervrålet inombords.

Längre än så har jag inte tänkt. Men jag är inte dummare än att jag inser mitt enda kvarvarande alternativ. Att komma före mannen i mål. Med ångestblandat adrenalin som drivkraft sätter jag personligt fartrekord den sista milen. Han syns inte till mer, men väl över mållinjen möts vi öga mot öga. Han säger att jag vann. Vi sluter fred. Men jag glömmer tacka honom för det viktigaste. En obotlig mersmak för att tävla i cykling. Tack för det, Knaprarn!

ALL IN PÅ CYKEL
Cirkus 1,5 år senare, med blyga fem MTB-tävlingar på meritlistan (men desto fler i multisport), har jag nu sprungit på eller ifatt en chans att omsätta den mersmaken på riktigt. I projektet ”Så bakas en cyklist”, med Bicycling och Mitsubishi MTB Challenge som partners in chrime, ska jag ta reda på hur mycket cyklist man kan bli på ett halvår. Med uppbackning i form av tester, teknikträning, braig utrustning, träningsprogram och allmän inramning ska jag köra 11 tävlingar på 21 veckor. 2017 blir helt enkelt året då jag kör ”all in” på cykel – Svensson-style. Ambitionen är nämligen att heltidsjobb, läxhjälpsvolontärande och familje-/vänskapsrelationer ska förbli intakta. Så intakta som möjligt. Man är ju inte mer än människa, menar jag. 

So long, 

Hanna


Just! Cyklistbakandet går att följa i tidningen också, med start i numret som damp ner typ idag, och på Långloppscupen.se


LIVSPEPPTIPSET: Podcasten ”Unika Människor” med Nadja Casadei – sprakande sjukamperska pratar avväpnande om cancerfight, elitidrott och att få ro i själen.  

I nästa inlägg: Hur tusan ska projektet gå till? Och vem är jag (och varför)?


Antal kommentarer: 5

Tomas Roos

Skoj!
Lycka till!
Vi ses på startlinjen, dock inget cykellopp för mig 🙂


Bitte Håf

Härligt! Vilken rolig (och igenkännande) läsning! Bitte


Anna Pojen

Ska bli roligt att följa hur det går! Välkommen i Blogggänget! 🙂


Sigrid

Vad roligt! Kommer följa med stor nyfikenhet då jag själv just också ska börja cykla MTB.


Hanna Näslund

Men så härligt med peppade läsare och bloggkollegor, nu kör vi all in på våren tycker jag =D



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*