Sadelväska, mod större

Det här med väskor och cykling. Det brukar vara en av de vanligaste frågor jag får. Vilka väskor använder du? Vad har du i dem? Tänkte att jag skulle försöka gå igenom min setup, del för del, och börjar med ”framvagnen”

Så här ser det ut på kontoret mitt. Jag har väskor från Backburn Design*. Det är deras Outpost-serie som kom för några år sedan. Den finns i en utvecklad version nu, Outpost Elite. I den lilla väskan på toppröret har jag små saker jag använder ofta och vill ha nära till hand. Vid sidan av styret har jag två ”carry-all”. De är tillräckligt stora för att rymma en 1-liters flaska typ Nalgene/Nathan. I styrväskan fram har jag lätta, lite bulkiga saker tex sovsäck och liggunderlag. Nu i vintras var det vintersovsäcken som tog all plats. Jag har försett hållaren för drybagen med en elastisk cord, för att kunna spänna fast exempelvis en vindjacka e dyl.

Som bilden visar har jag en gammal ”svart-vit” Garmin på styret, en Etrex10. Jag använder den för navigering då den dels har bra batteritid, men även går på vanliga AA-batterier.

 *det ska tilläggas att detta inlägg inte på något sätt är sponsrat av Blackburn Design. Väskor är köpta av mig.

** för alla med puts- och stilfobi, det ska bli ny styrlinda inom kort

Nu är ju den tid länge sig förbi då man hängde bland bibliotekets reseguider och kartor samt smög förbi bibliotekariens vassa blick för att kopiera vägatlasen. Det är ju vi datorn mycket av planering och vägval görs, och även om jag älskar papperskartor, kanske av nostalgiska skäl, så inser jag ju den nya tidens många fördelar

Innan jag börjar med rutten brukar jag alltid ”sätta ramarna” för resan. I det här fallet så är det givetvis avreseort och destination, men även att hålla mig borta från storstäderna, då jag av erfarenhet vet att 20 km genom en stad tar avsevärt mycket längre tid än 2 mil på landet. Sedan är det ju just landsbygden jag vill uppleva. Jag tittar på större hinder som vatten och berg och tar de i beräkning. Sen slår jag upp skärmen på datorn. Vilken sida eller app ska man då välja? Det finns ju en uppsjö av olika alternativ, nästan lika många som vägvalen. Här är i alla fall några olika med lite kommentarer:

Google Maps

3377 km och 11600 höjdmeter

+ går att lägga hela rutten från start till mål

+ turn-by-turn navigation med mobilen

– av erfarenhet har Google ibland lett in mig på konstiga vägar

– hur exportera till tex Garmin-gps?

Strava

3400 km och 34000 höjdmeter

+ ?

– går inte att lägga hela rutten i ett svep, eller ens längre avsnitt, utan du måste göra lägga från ort till ort

GPSies

3340 km 

Detta var mitt favoritredskap tidigare men sidan verkar ha försämrats en del?

+ går att lägga hela rutten, vika klick i kartan

+ lätt att exportera till olika format

– sämre funktionalitet än tidigare

Komoot

3300 km och 23500 höjdmeter

Cykelapp med rötterna i Nederländerna. Just i dag(?) väldigt skakig hemsida. Appen fungerar dock bra

+ går att lägga hela rutten

+ lätt att välja cyklingstyp, ex turism, landsväg osv

+ mycket information, tex underlag

– ?

Naviki

3060 km (kortaste rutten) och 24000 höjdmeter

Cykelapp med rötterna i Danmark.

+ går att lägga hela rutten

+ lätt att välja cyklingstyp, ex turism, landsväg osv

– all funktionalitet på hemsidan fungerar ej i app (gratisversion, går att uppgradera)

Sedan kommer det givetvis att hända saker som gör att jag kommer att behöva förändra rutten längs turen. Men i planeringsläget ser det ut så här. Jag kommer nog ha både Komoot och Naviki laddade i mobilen samt en gps i min gamla Garmin etrex10. Jag väljer att använda den då den är strömsnål och funkar på vanliga AA-batterier. Sedan kommer jag ju att gå över det som blir min ”slutliga” rutt med hjälp av Streetview i Google och kolla av vägvalen.

Jag såg hur det tog några sekunder för det jag hade sagt att sjunka in. Med undran i blicken svarade han; du menar ta med cykeln till Spanien? Nej, sa jag med så lugn min jag bara kunde. Cykla till Spanien. Inte i.

I ärlighetens namn borde jag inte vara överraskad. Jag hade redan fått den reaktionen ett antal gånger. Vad som skilde denna gång från tidigare, var att jag nu var på Svenska Cykelmässan i Göteborg. Mannen jag pratade med sålde cyklar. Men vad vet jag?

Från att under en tid sjungit mikroäventyrets lov, så tar jag nu ton i något som kanske kan jämföras med Wagners Niebelungens ring, till skillnad från den korta övernattningsturens schlagerformat.

Distans: 3000 – 3500 km beroende på rutt.

Höjdmeter: 15000 – 25000 m

Tid: ca 30 dagar, med start i mitten av maj.

Nu återstår den rejäl dos träning. Lite fix med material. Sen så…

Med Svenska Cykelmässans vartannat år-koncept så var det åter Göteborgs tur att vara värdstad för årets mässa. Efter att i två år själv medverkat så var min roll detta år begränsad till att stödja Sweden by Bike med lite frågor och foton. Det gav mig samtidigt möjligheten att besöka själva mässan lite mer personligen och jag tänkte jag skulle ge Er min uppfattning av årets mässa.

Den första fråga man kanske ställer sig är; var det en bra mässa? Svaret beror givetvis på vem vi frågar; handlare, distributörer, cykeldestinationer eller andra utställare. Frågar Ni mig så svarar jag nog; ja det var det. Givetvis finns och fanns det saker som kan utvecklas och bli bättre men jag återkommer till dem senare.

Vad var bäst då? Givetvis mötena med människorna, både besökare och utställare, och de samtal som kom från dem. Och så Fredrika Ek då!

Men cyklarna då? Vad med cyklarna då, kanske Ni undrar? Jodå det var som sig bör mycket cyklar på mässan. Branschen tror uppenbarligen mycket fortsatt på elcykeln. Det fanns elektrifierade cyklar i alla dess former. Om jag ska drista mig till någon form av trendspaning så är det väl el-stigcykeln som var det nya svarta på mässan. I mina ögon lite märkligt pga av den osäkerhet kring hur definitionen av el-cykel skiljer sig mellan Naturvårdsverket och Trafikverket.

Hur som helst, här kommer en bunt bilder på cyklar från mässan:

Det fanns glädjande nog också en del bikepackingnyttigt att klämma på:

Vad kan man då utveckla? Jag tror på fler möten. Fler seminarier. Fler diskussioner. Sen tycker jag det skulle vara roligt med lite fler udda och kanske personliga cyklar. Låt intresserade, både privatpersoner och företag under vintern nominera sina cykelbyggen; landsvägsspett, grushojar och hemmabyggen. Välj sedan ut ett antal i varje klass och låt besökarna rösta på ”Best in Show” under helgen. 

Ja även om jag fick ihop 4500 km förra året så tror jag inte jag tränade ett enda pass? Det var till Coop-pass, rensa-huvudet-pass, övernattningspass, snacka-skit-och-drick-en-öl-pass. Men inga träningspass. Det var nog inte sedan förberedelserna inför HÅEC-14 som jag verkligen gjorde ett träningspass.

Vilken är då anledningen till att jag tagit upp cykeln som träningsform. Jo dels en planerad längre trip senare i år, och dels (ja, jag vet att jag är sist på bollen) e-cykling. Ja inte e-cykling som el-assisterad, utan E som i Zwift. Ett par rejäla steg i rätt riktning får jag väl säga själv. I alla fall om jag jämför med grabbens Wii-sports, där man cyklade genom att skaka på händerna! 

Det här med e-sport är ju ganska kul i alla fall…