Så skapar du en olycksplats


”En kant på 2 -3 centimeter uppstår mellan gångbanan och cykelbanan. Då får vi verkligen hoppas att denna kant som döljer sig vid den målade linjen inte orsakar omkullcykling om man råkar cykla på kanten. Det är ju annars något som VTI pekar på är orsaken till många singelolyckor bland cyklister.”

Med viss ironi skrev jag dessa ord 2013. Tyvärr fick jag rätt.

År 2018 cyklar människor ständigt omkull och skadar sig på grund av denna kant – det finns till och med fångat i videoklipp:

Även media har uppmärksammat problemet med kanten:

I Facebook-gruppen Cykla i Stockholm har flera personer haft närkontakt med kanten, cyklat omkull på grund av den, eller varit nära att göra det:




Och räkna med att kanten även i fortsättningen kommer att få människor att cykla omkull.

Men varför är då kanten där?

Det finns det ett svar på – en utvärdering har gjorts. Så här lyder svaret:

”Det här var ju ett cykelprojekt, men cykel blev inte prio utan konstruktionen blev prio.”


Utvärderingen visar att konstruktörerna låste förutsättningarna i ett tidigt skede av projektet: kantbalkarna på bron fick inte röras när cykelbanan skulle breddas och ytskiktet skulle vara i betong. När kantbalkarna inte fick röras blev avrinningen svår att få till på ett tillfredsställande sätt, för det är, så att säga, ”svårt att trolla med knäna”. 

När bygget var klart märkte man att resultatet inte blev bra, med massor av vatten stående på cykelbanan. Då tog man till en nödlösning. Man fräste ner betongen på cykelbanan för att skapa ett tvärfall som bättre ledde bort vattnet. Till följd av fräsningen uppstod en liten och knappt synbar kant mellan gång- och cykelbanan:

En lösning som ska fungera året runt, dygnet runt, med snö och is, dag som natt. En lösning som folk cyklar omkull på.

Cykeln är som bekant ett balansfordon, och just framhjulet är mycket känsligt för längsgående kanter. Ovanpå kanten finns dessutom en målad linje mellan gång- och cykelbanan, och det vet ju alla som cyklar: en målad linje mellan gång- och cykelbanan innebär att det inte finns någon kant i 99,99 procent av fallen. Men just här, på just denna cykelbana, utmed just denna linje, finns en kant som knappt är synbar, som du alltså inte ska cykla på. Men så fungerar inte människor. De tror att det är en vanlig linje och därför cyklar de omkull och gör sig illa. Om och om igen.

Projektet lärde sig av misstaget. På andra sidan bron projekterade man om och fick till en bättre vattenavrinning – kantbalken var inte längre helig. På den sidan finns också en linje mellan gång- och cykelbanan, men ingen kant. Så på en och samma bro finns två helt olika lösningar som ser exakt likadana ut. Om du inte böjer dig ner på knä och detaljstuderar marken förstås.

Varför blev det så här? För att beslutsfattarna helt enkelt inte visste bättre.

De är anläggningsingenjörer, konstruktörer, exploateringsingenjörer, arkitekter, landskapsarkitekter – men de har ändå inte rätt kompetens. De saknar kunskap om cykelinfrastruktur och trafiksäkerhet, och de ser inte konsekvenserna av besluten de fattar. Ändå är deras ord många gånger helt avgörande i beslutsprocessen. 

Följderna blir bristfällig och farlig cykelinfrastruktur som gör att människor kommer till skada.

Listan på liknande exempel kan göras lång: cykeltunneln vid Mikrofonvägen, ”idiotbygget” som trafiknämnden stoppade, stolparna i cykelbanan på Hornsbergs strand, den nybyggda cykelbanan på Hägerstensvägen som ska skrotas, den nya stadsdelen med massor av belysningsstolpar i cykelbanan…

Vi lägger massor av miljoner på att bygga ut cykelinfrastrukturen, utan att kvalitetssäkra det vi bygger. Lite som att låta sjuksköterskan utföra operationen, istället för kirurgen.

Vi måste börja från ett annat håll och först fastslå: den här cykelinfrastrukturen vill vi ha. Därefter fastställa: vad vi måste göra för att skapa den cykelinfrastrukturen

I den bästa av världar ska vi självklart sträva efter att få ihop allt till en bra helhet. Men, när vi tvingas till kompromisser – vilket vi ofta gör – måste ledstjärnan vara att grundläggande funktioner och villkor för cykeltrafiken kommer först. Därefter byggnadstekniska förutsättningar, gestaltning, drift och underhåll med mera.

Annars kommer cykeltrafiken aldrig få säker och funktionell framkomlighet och omfattas av nollvisionen.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 3

Mia

Men så tragiskt och så himla onödigt. Får det intrycket att ansvariga låter vem som helst få hålla på med cykelinfrastruktur. Det är som att det inte är så viktigt och noga, så då kan ju vem som helst fuska lite med det. När det sedan går åt skogen kan man ju alltid skylla på cyklisterna – kan ju inte fara fram som dårar och man måste ju SE sig för. Bra att du lyfter fram och belyser dessa strukturella problem.


Erik Johansson

Påverkade fräsningen kantbalken iaf? Varför väljer man att inte fräsa en fasadkant på 30% lutning ist, det är väl så man gör i Nederländerna.


Anders Andersson

Som lök på laxen är banan full av cirkelrunda gropar (med en avrinningsbrunn i) som naturligtvis ligger en halvmeter in i cykelbanan istället för i gränsen mellan cykel- och gångbana. Just dessa gropar gör förstås att man inte cyklar nära denna famösa kant, så varför de olyckliga cyklisterna gjorde just det, är lite svårförståeligt (i ena fallet är det förstås plogaren som inte kände till detta och plogade upp en smal remsa på fel ställe – cyklisterna leds då in till sämsta delen av denna cykelbana)
Som sagt – bra är det inte…



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

NEJ! Kanten är ersatt av en snöhög!


Fyra år tog det, fyra år av mail, telefonsamtal, bloggande. Men till slut så plockad trafikkontoret bort kantstenen och införde ett stannaförbud. Det blev så himla bra, hur enkelt som helst att komma på och av gång- och cykelvägen.


Se så enkelt det blev att komma på och av cykelvägen när kantstenen försvann!

Tills nu.

För där kanten tidigare var är det nu en stor och stenhård snöhög. En snöhög som föraren av plogbilen som röjer gång- cykelvägen lagt där.


Så då är det bara att börja om samma resa en gång till. Denna gång med stadsdelsförvaltningen som ansvarar för snöröjningen. Hoppas denna resa inte tar fyra år…

Uppdaterad 2018-01-31
Svar från staden nu på eftermiddagen:
”Hej Krister
Det var ju ovanligt korkat av den som plogar. Jag tar upp det med entreprenören.
Mvh XXXX”

Och sen var snöhögen borta! Det finns en cykelgud! 🙂

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 4

Kristin

Jag hoppas att kommunen har styrning som gör att utföraren får ett rejält avdrag på sin betalning när de gör jobbet så uselt.


Felix Reychman

sammanlagt kan det nog ta MINST fyra år, utspritt på 25 säsonger.
Först ska de erkänna att problemet existerar. Kanske har det töat innan det händer. Sedan ska de hitta sin entreprenör. Därefter ska entreprenören erkänna existensen av problemet. Därefter ska entreprenören få sin anställda att erkänna att hen gjort fel. Därefter ska entreprenören få sin anställda att inse att hen dessutom måste lösa problemet. Därefter ska den anställde säga upp sig, och hela processen ska börja om från början.


Walle

Den lär ju smälta till sommaren i alla fall 🙂


banivani

Jag gillar att kontoret sa att det var ”ovanligt” korkat – min erfarenhet är att det nog är ganska vanligt korkat av snöröjare. Inte för att jag är bitter eller så eller skickade ett mejl till min kommun med 25 foton på GC-vägen från oss till sonens skola häromsistenes. Inte alls.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bästa belöningen


Det är det här man kämpar och arbetar för. Det som gör mödan värd. Som gör att man fortsätter att anstränga sig, utveckla sig och lära sig nytt. Som gör att man vill fortsätta. För några dagar sedan la jag ut ett inlägg om utbyggnad av cykelinfrastruktur i västra Stockholm. Ett projekt som kollegorna och jag arbetat fram.

Reaktionerna på twitter, FB och bloggen lät inte vänta på sig. Och vilka reaktioner det blev! Här är ett litet axplock:

”Jaaa! Cyklar där varje dag och nu blir det SÅ mycket bättre!”

”Wow bra jobbat!”

”Bravo! Mer sånt!”

”Fantastiskt. Alltid en obehaglig upplevelse att cykla där!”

”Underbart!”

”Helt fantastiskt, det är en av de farligaste passagerna i Västerort. Riktigt bra!”

”Krister, du har viljan, kunskapen och visionen – då blir det bra! 
Man borde klona dig ett hundratal gånger och fördela dem över landet. ”

”Härligt! Flera obehagliga passager på den sträckan idag.”

”Så bra!”

”Äntligen! Detta är grymt bra och efterlängtat!”

Jag är överväldigad över reaktionerna och blir glad över att kollegornas och mitt arbete får sådant beröm och uppskattning.

Tack alla och tack Trafikkontoret och deras projektledare för att vi fick förtroendet att göra detta uppdrag! Och tack Trafiknämnden för att ni nu beslutar att detta ska genomföras. Det är så man arbetar för ökad och säker cykling!

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Så här får cykeln plats!


Under en stor del av min 20-åriga ”cykelplanerarkarriär” har jag fått höra att det finns inte plats för att åstadkomma bra cykelinfrastruktur. Allt är så att säga intecknat och det går inte att ändra på.

Jag är av en liten annan uppfattning och menar att det i stort sett alltid finns plats – det handlar mer om kunskap, vilja och prioritering – att se möjligheterna och inte vara låst av gamla föreställningar om trafiksystemet.

Som detta exempel från västra delen av Stockholm. Ett av västerorts största cykelstråk – det så kallade Hässelbystråket. Sträckan det handlar om går mellan Brommaplan och Åkeshov, ca 850 meter. Befintliga förhållanden för cykeltrafiken är en salig blandning av cykling i blandtrafik och cykling på en smal och dålig dubbelriktad cykelbana.


Den dubbelriktade cykelbanan korsar lokalgatan, självklart med väjningsplikt för cykeltrafiken, och byter sida till en smal dubbelriktad cykelbana


För att kunna mötas på denna cykelbana måste en cykla på gångbanan. Det är ständiga avbrott i cykelbanan till följd av in-/utfarter. Den dåligt utformade cykelbanan gör att många väljer att cykla på gatan istället


Här byter cykelbanan sida igen. Och ännu en gång väjningsplikt för cyklister när sidbytet skall ske.


Här slutar sedan cykelbanan och övergår i blandtrafik


Är detta en miljö som säljer in cykling? För alla typer av cyklister, nya och erfarna, unga och gamla?


Här börjar/slutar cykelbana i västra delen. Väjningsplikt för cykeltrafik som ska ut på gatan. Inte helt enkelt att komma av och på cykelbanan.

Så hur ändrar man på detta och skapar bra förutsättningar på hela sträckan?

Man börjar med att inventera sträckan. Vidare så bjuder man in cyklister till en workshop för att höra vad de tycker om förhållandena och vill se för åtgärder. Sen tar man reda på vad icke-cyklister vill ha och efterfrågar för att eventuellt börja cykla. Sen sätter man upp en målbild – detta vill vi åstadkomma. Sen skissar, analyserar och prövar man sig fram – hur når vi målbilden.

Därefter ritar man upp förslaget. Stöter och blöter med intressenter. Gör eventuella förändringar. Sen skrivs ärendet upp till trafiknämnden och politiken fattar beslut.

Nu kommer hela sträckan att byggas om. Det blir en sammanhängande och separerad dubbelriktad cykelbana, 3,25 meter bred på hela sträckan. Ingen mer växling mellan blandtrafik och dålig cykelbana. Inga flera sidbyten. Cykelbanan fortsätter obruten över till-/frånfarterna vid Åkeshovs cirkulationsplats och korsande trafik får väjningsplikt mot cykeltrafik på cykelbanan. Att det nu blir en sammanhängande cykelbana på hela sträckan innebär också att hela sträckan kan sopsaltas. Sist men inte minst, den hårt belastade cykelparkeringen vid Åkeshovs tunnelbana byggs ut, placeras närmare entrén och övergångsstället mellan entrén och cykelparkeringen höjs upp och hastighetssäkras – allt för att underlätta kombinationsresan cykel-kollektivtrafik.

Illustrationer på den framtida cykelbanan:


Cykelbanan placeras på norra sidan av gatan och cyklister behöver på så sätt inte byta sida någon gång och korsa lokalgatan längre. Parkeringen längs gatan byter sida och läggs utmed gångbanan på södra sidan


Inga fler avbrott i cykelbanan på grund av in-/utfarter då cykelbanan placerats på andra sidan av gatan


Raka spåret – inga fler sidbyten för cyklisterna och ingen mer cykling i blandtrafik då cykelbanan kommer att gå på norra sidan av gatan – hela vägen


För att få plats med den dubbelriktade cykelbanan i detta avsnitt tas ett körfält i anspråk och görs om till cykelbana – cykeln får plats! Korsande trafik får väjningsplikt mot cykeltrafik på cykelbanan vid till-/frånfarterna i anslutning till cirkulationsplatsen. Cykelparkeringen byggs ut och placeras närmare tunnelbaneentrén. 

Se där, det går om man vill och prioriterar. Och det är tydligt att Trafikkontoret och Trafiknämnden gjort det i detta fall – bra jobbat!

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 11

Erik Johansson

Har berömt detta förr så du slipper det nu. 🙂 Vill dock nämna att jag gillar de där regelbundna släppen i cykelbanan, tycker ofta att man utesluts från cykelbanor om man inte kommer från ”rätt ställe” det kan handla som en kilometer i körbanan innan det finns en uppfart på cykelbanan.


Krister Isaksson

Erik, tack ändå! 😉 Ja släppen är lätta att glömma men ack så viktiga för en tillgänglig och funktionell cykelinfra. Kommer man från el ska till bostäderna på södra sidan ska man ju inte behöva cykla på lokalgatan för att senare kunna angöra cykelbanan, eller behöva stanna och lyfta cykeln över kantstenen upp på cykelbanan. Det ska vara smidigt och lätt – det ska vara CYKELFLOW!


Joakim Sternö

Härligt! Flera obehagliga passager på den sträckan idag.
Gjort någon beräkning på hur många sekunder KOM:en bör förbättras på sträckan? 🙂
Delvis relaterat, är det någon planerad uppdatering av sträckan Abrahamsberg-Brommaplan? Den är ju inte så farlig men jämfört med denna sträcka och Abrahamsberg-Stora Mossen kommer den kännas försmådd.


L. Olsson

Äntligen 🙂 jag är livrädd när jag cyklar på spårig/isig blandtrafik där och ska försöka undvika bli påkörd.


Mia

Så bra! Sträckan är ett elända att cykla på, särskilt denna årstid då väglaget är under all kritik. Ser verkligen fram mot när detta är klart och sträckan också kan sopsaltas – vilket lyft det kommer att bli! Bra jobbat!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Förare av sopsaltare hyllar nya cykelbanan


Inte bara cyklister uppskattar när cykelinfrastrukturen förbättras. Så gör även de som har som arbete att se till att cykelbanan (och gångbanan) är fri från snö och is. En väl utformad och dimensionerad cykelbana underlättar nämligen i stor utsträckning deras arbete. Så här säger en förare av sopsaltaren när jag frågar om det blivit enklare att utföra arbetet:

”Ja det är MYCKET enklare att köra, innan höll man på att ramla ur maskinen pga alla gupp och ojämnheter!”

Det ger ju en viss uppfattning om hur det var att cykla på denna så kallade cykelbana tidigare…

Så det är inte bara enklare, tryggare och framkomligare att cykla nu. Det är även enklare att utföra drift och underhåll på väl utformade cykelbanor!

Så här såg cykelbanan ut innan den byggdes om:



Och nu ser cykelbanan ut så här:



Foto: Robert Larsson

En viss skillnad får man konstatera!

Antal kommentarer: 1

Mia

Åh vad jag längtar till att resten av sträckan mot Ulvsundaplan blir klar. En fullständigt eländig sträcka och cykelbana verkar bli riktigt bra, det var en fröjd att cykla detta avsnitt förra veckan!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Gjorde jag fel?


För 7 år sedan flyttade jag och lite senare bytte jag även arbetsplats. Detta innebar att jag fick en ny väg till/från arbetet. Då upptäcker man brister och fördelar med den nya vägen. Några av bristerna på den nya färdvägen är kraftiga sättningar i gång- och cykelvägen som gör att det bildas stora vattensamlingar vid nederbörd. Vid den här tiden på året är det inte tillräckligt varmt för att vattnet ska dunsta bort och vid minusgrader fryser då vattensamlingen till is och täcker då stora delar av gång- och cykelvägen.

Inte särskilt bra att det är så här – varken ur komfort- eller säkerhetssynpunkt. Så jag felanmälde detta första året jag började cykla denna väg. Jag felanmälde problemet även andra året, och tredje året. Efter fjärde årets felanmälan slutade jag – jag tröttnade på att anmäla och aldrig se någon åtgärd. Uppenbarligen gör ansvariga en annan bedömning än jag gör och de anser att detta tillstånd är ok för gående och cyklister.

Häromdagen när jag cyklade hem låg en kvinna på marken vid denna plats. Jag stannade och gick försiktigt fram till henne. För jag vet ju att under det tunna snötäcket ligger en isbana dold. Hon har halkat på den glashala isen, hon har slagit sig och har ont. Jag uppfattar henne som lite yr och hon tror att hon slagit i huvudet. Jag ser inga synliga skador på huvudet eller blod men hon har en tjock mössa som kan ha lindrat fallet. Jag ringer efter ambulans och medans vi väntar på ambulansen tar jag av mig jackan och letar efter mer kläder i ryggsäcken för att försöka värma henne. Liggandes i mitt knä är en främmande människa som är skadad och har ont. Vi håller varandras händer och försöker trösta. Det är en stark och samtidigt skrämmande känsla – en känsla av hjälplöshet. Till slut kommer ambulansen och oerhört professionella yrkesmänniskor tar över. Vi kramar varandras händer och sen är det över – ambulansen åker i väg med kvinnan. Jag står där helt ensam. Jag märker att jag fryser väldigt mycket då jag varit utan jacka en längre stund. Jag sätter mig på cykeln och börjar sakta rulla hemåt. Tankarna far runt i huvudet. Efter en stund börjar jag rannsaka mig själv. Skulle jag fortsatt felanmäla platsen år ut och år in? Hade platsen varit åtgärdad om jag gjort det? Och därmed hade kanske denna olycka inte hänt? När jag sen kom hem, duschat och kommit mer till ro blir jag arg – arg på mig själv för att jag överhuvudtaget tänker tankar att jag skulle kunnat agerat annorlunda. Att jag på något sätt skulle vara ansvarig för detta. Jag som har felanmält platsen i så många år.

Nyss fick jag en liten julklapp. Jag fick beskedet att kvinnan mår bra.

Antal kommentarer: 3

Lasse Donai

Du har gjort så mycket som man kan begära. Jagtycker att både du och damen ska anmäla kommunen för bristande underhåll.


PK

Kvinnan ska inte bara anmäla för bristande underhåll. Hon ska anmäla och ansöka om skadestånd. Om Krister anmält saken flera gånger så är staden medveten om problemet. Då är de eventuellt också skadeståndsskyldiga när försakat att åtgärda problemet inom rimlig tid och skada skett.


orjanwidaeus

Det var ett JÄTTEBRA agerande av dig. Tycker du var en hjälte. Känner igen mig idet slapphänta mottagande som jag fått från vissa tjänstemän i Sollentuna. Jag har skrivit och försökt att få ut dom på plats för att visa på en del brister som jag ser då jag ute och cyklar! De har inte visat något intresse!? Så jag har gett upp MVH Örjan



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in