Ryggsäcken


Då och då får jag frågan hur jag gör när jag vill få med mig packning på min cykelpendling. Jag pendlar cirka 25 kilometer varje dag och cyklar nästan uteslutande på cyklar utan pakethållare. Jag har inte något större behov att transportera massor av saker. Mina behov består främst av att kunna få med mig ombyteskläder, handduk och så vidare. Samt då och då dator och annat arbetsmaterial. Min lösning för att frakta dessa saker har därför blivit en ryggsäck.

En ryggsäck som jag valt för denna uppgift heter Osprey Radial. Den är på cirka 26 liter.

Ryggsäcken har massor av olika fack vilket jag verkligen uppskattar, för jag vill inte ha en enda stor säck att förvara allt i. Det är ett särskilt fack för datorn, även ett för paddan, ett för mobilen, ett för plånboken, ett för nycklar och ett huvudfack där jag har ombyteskläderna och dylikt. Det finns även en skopåse. Så det är mycket lätt att organisera och hitta utrymme för de olika sakerna jag vill transportera. Och därmed blir det enkelt att få fram de olika sakerna när jag behöver dem vid olika tillfällen.

En annan sak jag uppskattar och nästan kräver av en ryggsäck är ett ljust material i säcken. Vet inte hur många gånger som jag i mörker grävt runt efter saker i en mörk ryggsäck – inget mer grävande nu.


Massor av olika fack och ljust material inuti säcken

En annan detalj som jag gillar är utformningen i botten av säcken. Den gör att säcken står upp när man sätter ner den. Inga flera ryggsäckar som faller omkull lite hur som helst och blir smutsig lite här och där!


Står stadigt!

Sen har ju ryggsäckar den nackdelen att det kan bli varmt på ryggen. Ryggsäcken har därför en ventilerad spalt mellan säck och rygg för att minska det problemet. Även axelremmarna är ventilerade för att minimera värme. Det fungera ofta bra, förutom på varma sommardagar. Men eftersom jag duschar och byter om efter min pendling så är detta ingen stor sak för mig.


Spalt mellan rygg och säck samt ventilerade axelremmar

Sen har säcken självklart detaljer som gör det möjligheten att hänga fast hjälmen eller att hänga på en lampa. Det finns även ett integrerat regnskydd i ryggsäcken som dras fram vid behov. Ryggsäcken är även försedd med midjebälte men det är något jag aldrig använder när jag cyklar.

Negativt då? Den är lite stor vid de tillfällen jag cyklar med ryggsäcken tom eller med lite packning. I den bästa av världar skulle jag vilja ha en ryggsäck som krympte och växte efter de packningsbehov jag har för dagen.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Så skapas en anständig cykelbana

Så skapas en anständig cykelbana


Se så enkelt det är att skapa en anständig cykelbana. Det som krävs är vilja, kunskap och envishet. För annars blir det som så många gånger förr – den enkla vägen och den usla cykelbanan. Se förvandlingen av cykelbanan utmed Ulvsundavägen i Stockholm. Den tidigare cykelbanan var en skapelse då trafikplanerare och trafikingenjörer ansåg att det var lämpligt att utforma cykelbanor lite hur som helst och ställa vad som helst i cykelbanan – något de aldrig skulle göra med en gata. Men hej, de som cyklar ska väl tåla lite och så har de ju styre.

Här är lite bilder före och efter på cykelbanan som kollegorna och jag fick i uppdrag att göra en anständig cykelbana av:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här en liten film från en cykeltur längs delar av den nya cykelbanan. Med inklippta bilder hur det var innan:

https://youtu.be/MC9GyqK3DDE

Så hur åstadkommer man då denna förändring?

  • Man smalnar av för breda körfält
  • Man tar bort körfält som inte behövs
  • Man tar bort busshållplatser som inte används
  • Man parallellförflyttar hela vägen så att en breddning av cykelbanan får plats
  • Man skär bort berg så cykelbanan får plats
  • Man tar ner träd som inte mår så bra
  • Man tar bort övergångsställen som inte används

Man gör helt enkelt allt det där som man gör när man bygger en gata eller väg – men som vi sällan gör när vi bygger en cykelbana. När då en stolpe eller räcke hamnar i cykelbanan används med förkärlek lösningar som så kallade ”lokal avsmalningar” och målarfärg – så som på nybyggda Stadsgårdsleden.

Skapandet av en anständig cykelbanan får också en annan och påtaglig positiv konsekvens – det går att utföra en funktionell renhållning och snöröjning. Ni kan ju fundera på hur kvalitén blev med alla dessa träd, stolpar och avsmalningar som fanns i cykelbanan. Så här säger en av förarna av sopsaltningsmaskin efter ombyggnationen:

”Ja det är MYCKET enklare att köra, innan höll man på att ramla ur maskinen pga alla gupp och ojämnheter.”

Jon, stort tack för de fina bilderna och för filmen!

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Anders

Belysningsstolparna står inte mitt i remsan. Varför? Finns det minimimått som gäller från bilvägen som anses viktigare än minimimåttet mot cyklisterna?


A.S.

Just denna cykelväg kunde tidigare kandidera som en av Sveriges absolut sämsta med stolp-slalom och hinder och ojämnheter var och varannan meter.
Skillnaden är fantastisk och visar vad som går att göra bara man vill! Stort, varmt tack till alla som har deltagit i att få detta gjort.
Det finns dock en aspekt som man kanske glömde att tänka på. Alla cyklister som kommer från en tvärgata, exempelvis Johannesfredsvägen eller Margaretelundsvägen, kommer alltid från en körbana eftersom inga cykelvägar finns. Efter ombyggnaden är det rätt svårt att komma upp på den fina cykelbanan just från dessa korsningar., eftersom det inte finns någon nedfasad del i kantstenen på motsatt sida.
Men även med det sagt är jag mycket glad och tacksam över det arb ete som har gjorts



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Trafikverket – Welcome To The Jungle

Trafikverket – Welcome To The Jungle


Först låter Trafikverket växtligheten ta över cykelvägen. Sen – efter mängder av felanmälningar och påstötningar från de som cyklar – låter man röja bort slyet. Och lämnar kvar mängder av sly och skräp på cykelvägen. Så här arbetar Trafikverket i verkligheten med Nollvisionen och med regeringsuppdraget ”ökad och säker cykling”.


Väg 681 mellan Västerås och Skultuna. Foton: Lars Erikson



 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 3

Felix Reychman

Hur är det möjligt för en myndighet att så kapitalt misslyckas i sitt uppdrag?!


Krister Isaksson

Felix, för att ansvariga inte kräver att myndigheten ska lyckas?


Tony Nordin

Finns det verkligen inte något sätt att få Trafikverket att börja ta åtminstone en liten gnutta ansvar vad gäller infrastruktur för cyklister? Det känns som att det utvecklats en väldigt märklig arrogant myndighetskultur där? Att de skiter fullständigt i vad regering och riksdag ger dem för uppdrag inom cykelsektorn, de skiter fullständigt i det och kör sitt eget race.
Skulle det inte vara möjligt att knoppa av en del av trafikverket och göra en separat avdelning där som enbart fokuserar på cykelinfrastruktur? Och där inget projekt kan gå vidare innan den avdelningen fått säga sitt och där de även kan sätta ner foten och stoppa i stort sett vilket projekt som helst om inte de grundläggande kraven på cykelinfran är uppfyllda.
Då skulle det nog kunna hända ett och annat?



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cykelvänligt i Norra Djurgårdsstaden?


Så var det äntligen dags för en ny gästbloggare! Denna gång är det Jonas Lindberg, boende i den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Så här beskriver Jonas sig själv:

”Elcyklist som föredrar komfort framför flås. Ofta med fripassagerare i cykelkorgen (hund). Bor i Norra Djurgårdsstaden och designar sportredskap till vardags.”

Jonas inlägg är en reflektion över cykelförhållandena i den nya stadsdelen – en stadsdel med en uttalad miljöprofil och som säger sig ha en tydlig prioritet för cykel. Läs Jonas inlägg så får vi se hur staden lyckats med att prioritera cykeltrafiken i den nya stadsdelen.

Cykelvänligt i Norra Djurgårdsstaden?

Sju år efter de första inflyttningarna är det fortfarande drygt ett decennium kvar tills det klimatmässiga flaggskeppet Norra Djurgårdsstaden beräknas stå klart (tidigast 2030), från Husarvikens strand i nordväst till Loudden i sydost.

Norra Djurgårdsstaden, ”NDS”, utgör ett av Europas mest omfattande stadsutvecklingsområden, med ambitionen att vara ett nationellt och internationellt föredöme för hållbar stadsutveckling. Redan 2015 belönades projektet med priset C40 Awards i kategorin hållbar stadsdel på FN:s klimatkonferens i Paris.

Alla genomtänkta detaljer och system för en klimatvänlig stadsdel gör det mycket intressant att följa utvecklingen. I konceptet ingår förstås hållbara transportsätt som en av hörnpelarna, men där är det inte lika lätt att imponeras utifrån lösningarna så här långt. Åtminstone inte för cykel.


Stadsdelens profil framgår tydligt i marknadsföringen

I avsnittet Tillgängligt och nära i styrdokumentet Program för Hållbar Stadsutveckling finns lovande läsning:

”I området tillämpas en tydlig trafikhierarki som prioriterar gång och cykel, följt av kollektivtrafik och i sista hand bilar”

”Gångbanor och cykelvägar ska ges funktionella och generösa mått”

”Strukturen i området ska vara tydlig och orienterbar, med stadsrum som gestaltas med utgångspunkt från gående och cyklister.”

”Skapa goda kopplingar samt gena och attraktiva vägar för gående och cyklister”


Trafikhierarkin

Glasklart alltså: Här ska det vara lätt att cykla!

I jakt på de cykelvänliga avspeglingarna i de färdiga områdena finner man dock en stadsdel som blandar och ger ganska friskt. Här finns ett par lovande cykelsträckor in och ut ur NDS, och bitvis längs det genomgående huvudstråket Bobergsgatan. Söderut mot stan byggs en bredare bro över Värtabanan och en gång- och cykelbro öppnades nyligen längst ut i Husarviken. Den lär bli välanvänd från de kommande områdena i öster och från Lidingö.

När man rullar in i NDS söderifrån längs Bobergsgatan så blir det tyvärr rörigt direkt. Cykelbanan leds över från vänstra till högra sidan gatan innan den stora korsningen mot Jaktgatan/Lövängsgatan. För den som ska vänster in på Jaktgatan (efter busshållplatsen i bild) blir det att korsa huvudgatan två gånger inom loppet av ett femtiotal meter.


Bobergsgatan från sydväst


Korsande av Bobergsgatan

Därmed splittras cykelstråket när en del cyklister följer cykelbanan över vägen medan andra fortsätter på vänstra sidan. En tredje grupp väljer gatan för att slippa övergången innan busshållplatsen. Det blir cyklister på alla håll framme vid korsningen. Det eftersträvade konceptet om tydlighet och orienterbarhet tappas helt. Vi kan också konstatera att det är en cykelpassage över gatan vilket innebär att cykeltrafiken har väjningsplikt. Är inte det märkligt om cykel ska vara prioriterat?

Det är dock när man avviker från Bobergsgatan och tar sig in bland kvarteren som man står inför en mer påfrestande färd, präglad av nivåskillnader, gatsten och kanter. Endast vid korsande av Bobergsgatan från Jaktgatan eller Lövängsgatan behöver fyra rader kantsten passeras, två på vardera sidan.


Från Jaktgatan mot Lövängsgatan, över Bobergsgatan

För en sväng runt ett vanligt gathörn stannar det vid ett par kanter…


Jaktgatan med Husarviksgatan till höger

När gatorna börjar och slutar med ny yta och nivåskillnad, och inte sällan kompletterat med kanter på mitten, så blir det en ryckig färd i området om man inte har grova däck och stötdämpare. Särskilt om man tänker frakta prylar eller matkassar på cykeln. Eller om man har med sig barn eller hund.

Förutom att dämpa farten så är syftet med kanterna att bilister ska uppmärksammas på att de kör in på gator som delas med cyklister och gående. När vägarna delas upp i flertalet sektioner, ytor och nivåer blir också skillnaden mellan vägar och trottoarer mer diffus. Steget till trottoarcykling och promenad i gatan blir kortare.

Kanske kan man se det positivt att närheten mellan trafikslagen i sina bästa stunder ger ett ganska långsamt tempo, där man tvingas ”vänta in” varandra och ha ögonkontakt. Lite småstadskänsla. Men metoden att styra trafikmönstret med hjälp av skarpa kanter rimmar illa med den beslutade trafikhierarkin. Cyklisters framkomlighet har knappast prioriterats. Inte heller cyklisters komfort eller säkerhet har beaktats. Kanter utgör en tydlig olycks- och skaderisk enligt studier från VTI och MSB.


Osköna kanter 

För att ge en något mjukare färd längs gatstensgatorna har cyklarnas plats på vägen belagts med slätare gatsten på Jaktgatan och Lövängsgatan. Det är en stilig lösning. I praktiken blir det dock på de grövre stenarna mitt i gatan man bör cykla om man vill undvika bildörrsolycka, då cykelytan så gott som helt ligger inom de parkerade bilarnas dörrzon. Snopet.

Om cykel ska vara prioriterat i området är detta något av en grundkunskap som planerarna borde känna till. Den så kallade skyddszonen/skyddsremsan återkommer i handböcker för utformning av funktionell och säker cykelinfrastruktur.


Yta för cyklister på Jaktgatan – se upp för dörrarna!

Ett stort plus med Norra Djurgårdsstaden är förstås närheten till Norra Djurgården. Vid cykling nordväst från NDS mot Universitetet, Solna, Danderyd, Kista eller Sollentuna är Norra Fiskartorpsvägen genom nationalstadsparken ett givet val för många. Här är det bara att njuta av en idylliskt lantlig färdsträcka kantad av ängar, fält och vatten.


Ett myller av fina och i stort sett bilfria vägar i nationalstadsparken


Norra Fiskartorpsvägen

Sorgligt nog är det inte alldeles smidigt att ta sig till parken i norr från de färdiga delarna av NDS. När den gamla gång- och cykelvägen längs Husarvikens södra strand efter byggandet blev gångväg så bröts den nära kontakten med viken för cykel. Därmed faller även den populära Fisksjöbron bort.


Boende längs viken som ska cykla norrut styrs ut från viken, in i området.


Husarstigen


Gång- och cykelvägen som blev gångväg

Istället för Husarstigen så är planen att man cyklar Bobergsgatan eller skumpar fram längs kvartersgatorna för att nå Björnnäsbron i väster eller den nya bron längst ut i viken i nordost. Den senare innebär en rejäl omväg från de färdiga områdena.

I brist på tydliga cykelstråk så får man saxa sig fram till Björnnäsbron på bästa möjliga sätt…


Några vägalternativ mot Björnnäsbron

Det som på kartan kan det se ut som en nätt liten omväg via Björnnäsbron innebär att man antingen behöver passera korsningen Jaktgatan-Fågelhundsgatan, med trafiktäta Bobergsgatan precis intill, eller korsningen Jaktgatan-Fågelhundsgatan-Älgpassgatan-Högviltsgatan (förstorad vid kartan ovan).

Den senare används inte sällan som vändplan för cirkulerande bilar. På Högviltsgatan och Jaktgatan står bilar parkerade i båda riktningarna, och vid garageutfarterna på Högviltsgatan kan det bli plötsliga manövrar. Cykelvänligt kan man inte påstå att det är. Än mindre lämpligt för cyklande barn. 


Högviltsgatan från Jaktgatan


Från Fågelhundsgatan mot Bobergsgatan


Jaktgatan

Längst västerut i området når man så den smala grusväg (gång- och cykelväg) som fungerar som cykelutfart mot Norra Djurgården. Vägen fortsätter in bakom ett skymmande plank och leder vidare mot Björnnäsbron. Känslan av lågprioriterad cykellösning förstärks av att den första biten ut mot planket emellanåt har glömts bort i snöröjningen.


Liknar mer en bakväg från ett villakvarter någonstans?


Bakom planket, i riktning mot Björnnäsbron


Vackra Björnnäsbron mot parken

Det uppenbara tecknet på att det här sättet att runda viken via Björnnäsbron inte fått något större genomslag är att det fortfarande trampas på för fullt längs Husarstigen och över Fisksjöbron. Allt fler förbudsskyltar har inte rått bot på genandet, vilket skapar irritation.

Anledningen till vägvalet beskrivs kanske enklast utifrån stadens cykelplan: ”De viktigaste aspekterna för val av cykelväg är hur trafiksäkra vägarna är och hur snabb förbindelse de utgör”. Ganska självklart egentligen. Efter att Husarstigen prioriterades bort för cykel erbjuds nu istället en sträcka som är: Längre, otydligare, obekvämare och mindre säker. Kanske är det därför som en del till och med föredrar att leda cykeln in och ut ur stadsdelen längs Husarstigen än att ta den tänkta vägen.


Nedfart från Fågelhundsgatan mot Husarstigen och Fisksjöbron


Första intrycket av NDS norrifrån…

Hindren som syns på bilderna är följden av ett antal allvarliga cykelolyckor på bron förra sommaren. Mellanrummen mellan plankorna är för breda och bron väntar sedan dess på att åtgärdas.


Husarstigen från väster

Den mycket ambitiösa hållbarhetsprofilen gör att Norra Djurgårdsstaden inte är som vilken stadsdel som helst. Frågan är vilka förväntningar man kan ha? Här har det funnits tydligt cykelvänliga visioner, och möjligheten att skapa en helt ny stadsdel från grunden. Höga förväntningar bör man då kunna ha.

Då intresset för NDS sedan länge är stort från stadsutvecklare från hela världen (enligt uppgift från 2015 har mer än 4000 deltagare från 43 olika länder kommit hit på studiebesök), så får vi hoppas att cykellösningarna landar mer i fas med trafikvisionerna under återstående utbyggnad fram till 2030.

Håller tummarna och önskar lycka till.

 

Info om planerna och målen med Norra Djurgårdsstaden finns här: https://vaxer.stockholm/omraden/norra-djurgardsstaden/

 

Gästbloggar:

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Dmitri F

Även om författaren är optimistisk så räcker det med att titta på Sjöstan för att se hur fina ord blir genomförda i verkligheten – tror nog att NDS kommer förbli en mardröm för cyklister, nu och 2030.


Martin

Cykellösningen runt Husarviken är verkligen inte så lyckade. Hade verkligen gått och designat något mycket bättre.
Kan även noteras att extremt högt användande av ”rumble strips” på cykelvägen när den närmar sig Ropsten. Det finns vid 5 korsningar eller så inom några hundra meter, och vissa av dem placerade mindre än en meter från t ex ett övergångsställe, så svårt att tro att de har någon uppmärksamhetshöjande effekt. De ligger överlag så tätt att det nästan är svårt att förstå vilken utfart de anses markera.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Trafikverket och cykel – en katastrof

Trafikverket och cykel – en katastrof


En bild säger så mycket. Bilden visar en så kallad cykelbana. Trafikverkets cykelbana. Där väljer verket att ställa en stolpe – i cykelbanan. Verket väljer också att asfaltera om körbanorna – men inte cykelbanan. Istället placeras asfaltsskarven mitt i cykelbanan. Där den dels utgör fara vid påcykling, dels släpper skarven ständigt från sig massor av stenar som blir liggande i cykelbanan. Och ovanpå allt detta så har verket gett sin entreprenör i uppdrag att slyröja slänten – och lämna skiten kvar i cykelbanan.


Väg 260 – Gudöbroleden. Foto: David Lindberg

Trafikverket har ett regeringsuppdrag sedan flera år tillbaka – uppdraget Ökad och säker cykling. Detta är alltså Trafikverkets syn och förhållningssätt till cykeltrafik – du kan placera och lämna vilket skit som helst i cykelbanan. Det är så här verket arbetar med regeringsuppdraget – så här ser verkligheten ut för de som väljer cykeln som transportmedel – det är långt från alla de fina orden i olika strategier och dokument. Trafikverket är i verkligheten mycket tydliga med att Nollvisionen gäller inte cykeltrafiken. Och inte är detta något enskilt litet undantag – det är satt i system. Klicka gärna på länkarna här nedan så blir systemfelet ännu tydligare.

Uppdaterad 2019-08-12
Fick ytterligare bilder från Gudöbroleden av några läsare. Självklart har inget hänt. Sly, sten, jord och annat skit ligger kvar på cykelbanan. Vi ser även tydligt gränsen mellan de olika beläggningarna, det är som att cykla på ett ständigt oljegrus. En trafikmiljö för ökad och säker cykling signerad Trafikverket år 2019.


Sly som täcker halva cykelbanan. Foto: David Lindberg


Var ska vi ställa stolpen? I cykelbanan så klart! Studerar kvalitén på beläggningen – minst sagt usel. Foto: Mathias Haas


Detta är skarven mellan de olika beläggningarna – mitt i cykelbanan. Foto: Mathias Haas


En skarv och beläggning som ständigt släpper sten från sig. Sten som blir liggande på cykelbanan. Foto: Mathias Haas


När man kör med röjningsmaskinen i dikeskanten dras allt möjligt upp på cykelbanan. Som här – en stor sten. Och den är ju lätt att se under alla förhållanden? Som tur är var fotografen en ansvarskännande person och flyttade på stenen – ett nollvisionsarbete utfört av en brukare. Foto: Mathias Haas

Relaterade länkar:

Antal kommentarer: 7

Mia

Det mest skrämmande med detta inlägg är egentligen inte bilderna och förhållandena på cykelbanan utmed Gudöbroleden. Det är självklart illa nog. Men det som verkligen tar andan ur mig och visar på allvaret, omfattningen och det fullständiga haveriet är ju alla relaterade inlägg. Inte ett enskilt fall, inte ett litet misstag utan som du säger – ett fullständigt systemfel och katastrof. Som att inblandade individer på Trafikverket och deras entreprenörer fullständigt skiter i cykeltrafik och vad de utsätter människor som cyklar för. Skrämmande cynism och så fruktansvärt oprofessionellt. Sorgliga yrkesmän.


Björn Eriksson

Alla gamla vägar som haft vägren på bägge sidor och som nu byggs om till 9-metersvägar är ju även de ett skämt, ett exempel är vägen mellan Söderhamn och Bollnäs, R50, som byggs om till 9-meters, där fanns vägren, men nu är det väl tveksamt om det är 20 cm utanför strecken. Jag kände mig lite säkrare när jag hade vägren att hålla ut på, men nu måste jag ut i trafiken om jag skall cykla den vägen.


Torbjörn Albért

Hög tid att ta ifrån Trafikverket allt ansvar för motortrafik (Det byggs motortrafikleder som inte behövs när vi ska minska motortrafiken), järnvägstrafik (tja, ni vet) och cykeltrafik (se ovan).
Man behöver också revidera ASEK, allmän samhällsekonomisk kalkyl eller dess ingångsvärden), som motiverar fler och breddade motortrafikleder. Möjligen kan den ersättas med VMT:
http://opr.ca.gov/ceqa/updates/sb-743/


Jens

Såga ned stolpen någon natt och lägg den i körbanan. Det krävs aktivt motstånd mot alla dumheter de utsätter oss för.


Bekymrad

Snacka om värdsligt problem. Skippa gubbräsern och köp en dämpad mtb så kommer du fram. Känns lite skitnödigt



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hur många farliga stolpar är det Trafikverket?


Efter jag skrivit inlägget om Trafikverkets stolpe mitt i cykelvägen börjar det dyka upp fler och fler läsarbilder på stolpar i Trafikverkets cykelvägar. Det verkar vara ett standardrecept att placera stolpar mitt i färdvägen för cyklister. Grundläggande riktlinjer för säker framkomlighet är som bortblåsta – lite smällar ska väl de som cyklar tåla verkar Trafikverkets inställning vara. Jag undrar hur verket ”tolkar” regeringsuppdraget ”Ökad och säker cykling”…


Foto: Olof Essle


Foto: Henrik Axelsson


Foto: Henrik Axelsson


Foto: Olof Essle


Foto: Mats Ohlson


Foto: Pär Båge

Som sagt, det börjar bli många exempel på stolpar mitt i vägen på Trafikverkets vägar nu. Nog borde väl Nollvisionen gälla även på dessa vägar? Fasta hinder är ju en vanlig orsak till skada. Verket som ju leder arbetet med Nollvisionen borde rimligtvis skyndsamt ta initiativet och inventera sitt cykelvägnät för att upptäcka och dokumentera farliga hinder. Detta bör sedan snabbt följas av ett åtgärdsprogram. Och tydliga direktiv till verkets olika avdelningar och enheter att inte placera ut nya och farliga hinder – mitt i cykelvägen.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 9

Mia

Jag misstänker att en seriös inventering skulle visa på massor av farliga stolpar (och andra hinder) på Trafikverkets cykelvägar. Var det inte du och dina kollegor som inventerade de regional cykelvägarna där 1 procent var ok?


Krister Isaksson

Mia, delar din misstanke. Jo det var vi som inventerade – på uppdrag av bl a Trafikverket! Mängder av stolpar och hinder hittades i cykelvägarna. Både på Trafikverkets vägar och kommunernas.


Christer H

Varför inte skriva till Motorväg…eh, Trafikverkets generaldirektör, gärna bifoga tidigare konversation med en av deras medarbetare, och fråga när – inte om – man tänker åtgärda dessa brister i trafikmiljön för cyklister, framförallt den som deras medarbetare uttalat sig om. Man är ju annars så väldigt angelägen att avlägsna fasta föremål vid sidan av vägen, så att motortrafikanter som i alldeles för hög fart kör av vägen inte ska riskera att köra in i dessa.


Sven G

Dundrat in i en stolpe i Västerås,
räddad av hjälmen!


Henrik Gidlund

Hej Krister, jag sitter som ansvarig för Trafikverkets belysningsstolpar i Stockholm, Uppsala och Gotlands län. Jag vill uppmana dig och dina följare att ringa 0771-921921 direkt när ni hittar trafikfarliga stolpar som ni anser behöver åtgärdas. Det är inte alla ansvariga som följer dig på twitter. Blir det ett driftärende / kundärende finns det spårbarhet för uppföljning.
Jag personligen är väldigt tacksam för de som tar sig tid att hjälpa till och förbättra anläggningen.
/Henrik



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in