Rumble strips – allt är mitt fel!

Rumble strips – allt är mitt fel!


För snart 20 år sedan. Då cykelplanerare i Stockholm. Vi hade problem på ett fåtal platser i cykelvägnätet. Det var en hel del cyklande som inte sänkte farten och väjde för gående vid ett antal övergångsställen. Fanns det något vi kunde göra åt detta trygghetsproblem – att få fler att väja?

Vi började efterforska åtgärder – i landet och utomlands. Det vi fann i vårt sökande handlade om allt från förstärkt skyltning, textuppmaningar i asfalten till olika typer av farthinder på cykelbanan. Vi genomförde också ett examensarbete – Cykla lugnt! En studie som i fält undersökte effekterna av tre olika typer av åtgärder.


Rumble strips – det var här det började. Nu har det växt som svampar ur jorden…

Resultatet från studien var att förstärkt skyltning kompletterad med text i asfalten hade ingen effekt. Rumble strips som testades hade initialt en hastighetssänkande effekt, den effekten minskade med tiden men cyklisterna vidtog i ökad omfattning väjning gentemot gående.

Det testades även en mer långtgående fartdämpande åtgärd – ränndalsplattor tvärs över cykelbanan:

 

Och ja – ränndalsplattorna var effektiva när det gällde att åstadkomma en hastighetsdämpning på cykeltrafiken. Och åtgärden var också direkt olämplig av många andra skäl – bland annat för att den utgjorde fara för de som cyklade. Och det var bra att få det svart på vitt så ingen fick för sig att använda sådana åtgärder framöver…

Sagt och gjort, det verkade som att rumble strips kunde ha en önskad effekt vad gäller ökad väjningsgrad hos de som cyklar. Så därför skrevs detta in i stadens handbok för cykelinfrastruktur:

 

Sen hände något.

”Undantagsfall” blev istället en standardlösning – som svampar ur jorden växte rumble strips fram. De används hur som helst, var som helst och när som helst. Utan större eftertanke och kunskap, utan att läsa på om när, var och hur. Bara gasen i botten och smeta ut dem överallt – ungefär som att det aldrig kan bli fel med att göra för många. Så resonerar uppenbarligen Trafikverket med entreprenör på Lovön där Förbifarten byggs:


Foto: Christian Valtersson och Fredrik Granlund

35 uppsättningar á 3 stycken i varje, alltså 105 stycken streck tvärs över den regionala cykelvägen. Allt under förespeglingen att det skulle handla om trafiksäkerhet – ”…av omtanke för cyklisterna”. Aldrig har jag sett 105 stycken vägbulor i rad på Trafikverkets vägar. Där det verkligen är ett problem med bilisters hastighetsöverträdelser. Men kanske anläggs det inte 105 vägbulor i rad på våra vägar – av omtanke för bilisterna.

Eller i bygget av Nya Slussen. Där det har utförts så många rumble strips – på så många platser – att det är helt omöjligt att sammanställa antalet som projektet har smetat ut:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Foton från Slussen tagna av Jon Jogensjö

Eller i Sollentuna. Där man medvetet utformar och bygger en dålig lösning för gående och cyklande. Och sen försöker rädda det med rumble strips – då blir ju allt så mycket bättre. Det man egentligen har gjort är att ge sken av en lösning och sedan lägger man över allt ansvar på trafikanterna att lösa de brister man själva skapat:


Foto: Roger Lundberg


Foto: Roger Lundberg

Sen har vi Uppsala, prisad som ”cykelkommun”. Istället för att förtydliga väjningsplikten för trafiken på väg in eller ut från värmeverket så väljer kommunen – rumble strips på gång- och cykelbanan. Ingen som helst åtgärd för den trafik som faktiskt har skyldighet att iaktta väjningsplikt vid in-/utfarten:


Foto: Cykelfrämjandet i Uppsala

Så Täby. Som uppenbarligen tror att lägger de inte ut dessa streck så kommer de som cyklar inte förstå att de ska svänga över gatan utan istället fara rakt fram i full fart. Eller bara svänga rätt ut i gatan i full fart, utan att se sig för. Och vem vet, de kanske de gör – för att undvika rumble stripsen!


Foto: Per-Anders Arvidsson

Sen har vi Stockholm. Som byggde en så usel cykelbana att de fattade beslut om att stänga av cykelbanan. Men först var de ju tvungna att försöka åtgärda den usla lösningen med – rumble strips. Och självklart så väljer många att cykla i körbanan.

 

Nacka gillar också att smeta ut massor av massa på cykelbanorna. Gärna så många att man måste fokusera mer på dessa än på att interagera med andra trafikanter:


Foto: Isabella Gross Alström

Rumble strips har blivit en universallösning på allt möjligt. Den enkla, bekväma och billiga ”lösningen” för väghållare och entreprenörer. Många gånger på problem man hittat på – det finns så att säga ingen reell anledning att använda dem. Man hittar på ett trafiksäkerhetsproblem och måste då ha en lösning på detta påhitt – för cyklisternas eget bästa brukar det heta.

Eller så bygger man usla lösningar som man sedan försöker ”rädda” med rumble strips – istället för att göra bra och funktionella lösningar från början. Stripsen blir ett sätt att visa omvärlden att man faktiskt försökt gjort något åt en dålig situation. Och att ansvaret därmed läggs över på de som cyklar. För väghållaren har ju tagit allt ansvar som går att ta…

Allt detta utan större eftertanke eller insikt. Som i lekstugan – bara att kladda på med lite färg.

Och allt är mitt fel. Det blir inte alltid som man tänkt sig…

 

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

När man verkligen vill skada de som cyklar

När man verkligen vill skada de som cyklar


Om man verkligen vill se till att människor som cyklar ska cykla omkull och skada sig gör man så här:

  1. Man lägger ut olämpliga farthinder
  2. För att det verkligen ska vara svårt för de som cyklar och går att upptäcka dessa faror så ser vi till att de har den lämplig färgen gul – så de smälter samman med löven som ligger på marken


Varför göra säkra vägarbetsplaster när man kan göra så här? Foto: Jimmy Peterson

Vad var det nu Väg- och transportforskningsinstitutet sa om dessa typer av fartdämpande åtgärder på cykelbanor:

”Ojämnheter i vägytan innebär emellertid en säkerhetsrisk för cyklister och är egentligen
inget vi vill rekommendera.”

Men varför lyssna på experter när man kan ha lekstuga och se till att människor kommer till skada.

 

Relaterade inlägg:

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Säker cykling Trafikverket?

Säker cykling Trafikverket?


Upp till 8 dagar innan åtgärd sker. Och det är inte säkert att åtgärd överhuvudtaget utförs. För det är en godtycklig bedömning som görs. Vi talar om lövhalka på Trafikverkets cykelvägar.

 

Jag tycker det är ett märkligt förhållningssätt. 1997 antogs Nollvisionen. Vi vet genom studier av Väg- och transportforskningsinstitutet att av alla cykelolyckor i oktober beror cirka 11 procent på lövhalka, i november är det sju procent.

– Det kan bli väldigt halt och allvarliga skador, effekten är densamma som vid ishalka, säger forskaren Anna Niska vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

”…som vid ishalka” – detta visar Cykelfrämjandet med all tydlighet i denna film:

 

Många andra verkar också på det klara med att lövhalka faktiskt just innebär lövhalka:


Expressen – Hala löv orsakar många cykelolyckor


Se upp för lövhalkan skriver Gefle Dagblad


SVT meddelar att lövhalkan gör att de som cyklar lever farligt

Sen finns det de väghållare som kommit till en annan insikt och faktiskt förstår att lövhalka innebär just halka – och att detta måste åtgärdas. För att skapa säker framkomlighet för de som väljer att cykla:


Mitti Stockholm meddelar att kommunen tar upp kampen mot löven – lövhalkan ska bort. För säker och framkomlig cykling.

 

Men Trafikverket väljer att hantera lövhalka som renhållning och anser därmed att det finns inga friktionsproblem för de som cyklar. Och har man bestämt sig för att det är ingen halka är ju ingen halkbekämpning nödvändig. Det är ju ett arbetssätt som inte på något sätt kommer att få ner antalet cykelolyckor till följd av lövhalka – tvärtom. För börjar fler cykla kommer ännu fler att skada sig.

Ett märkligt sätt att arbeta med regeringsuppdraget ökad och säker cykling tycker jag. Genom ett annat förhållningssätt – att hantera lövhalka som lövhalka – så skulle ju Trafikverket mer eller mindre kunna eliminera cykelolyckor som beror på lövhalka på sina cykelvägar.

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cykelsatsning eller arbetsmarknadsåtgärd?

Cykelsatsning eller arbetsmarknadsåtgärd?


Regeringen kom igår med ett pressmeddelande – nu ska de satsa hela fyra miljoner på ökad och säker cykling:

 

Eller, detta är egentligen ingen satsning på ökad och säker cykling – det är främst en arbetsmarknadsåtgärd. Som ska hålla några ideella organisationer på fötterna så de kan fortsätta sin verksamhet – det är det viktiga. Det meddelar infrastrukturministerns sakkunniga på twitter:

 

Om denna satsning sedan är kostnadseffektiv och leder närmare målet att fler cyklar är inte så viktigt:

 

Så det blir säkert lite småpengar till Cykelfrämjandet – så de kan fortsätta tala om för regeringen att det behövs massor med pengar till cykelinfrastruktur. Cykelskulden är ju 40 miljarder. Och vi har ju en regering som skrotar snabbcykelvägar.

Det blir säkert lite småpengar till NTF också – som då kan fortsätta tala om hur bra det är med hjälm när man cyklar på dåliga cykelbanor, och på cykelbanor som inte finns längs det statliga cykelvägnätet.

Attraktiv och välkomnade cykling på det statliga vägnätet. Foto: Leif Larsson

Vi kan också konstatera att denna ”satsning” var nio miljoner 2017. Nu är satsningen alltså på fyra  miljoner. Så det verkar ju också som det är en minskad ”satsning”.

 

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dessa jävla elsparkcyklar!

Dessa jävla elsparkcyklar!


Ibland är det lätt att missa elefanten i rummet…


 

 

 

 

 

 


Foto: Pär Bygdeson

 


Foto: Pär Båge

 

 

Foto: Lena Cornix

 

 


Foto: Mikael Auno

 

 

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Före sin tid

Före sin tid


För 16 år sedan tog jag med hjälp av Peter Kronborg fram en handbok – en handbok som handlade om cykeltrafik och trafiksignaler. Ett område som var, och fortfarande är, mycket eftersatt. Men nu skulle det bli ändring på detta!

Handboken Cykeltrafik och trafiksignaler 2004

Det skulle äntligen bli ordning och vettiga funktioner vad det gäller cykel och trafiksignaler – bättre framkomlighet, bättre säkerhet och minskat rödljuscyklande. Snart kanske trycka på knappen och lång väntan vid rödljuset skulle bli ett minne blott. En hel del av handbokens innehåll överfördes sedan till Trafikverkets GCM-Handboken.

När jag nu bläddrar igenom handboken kan jag konstatera att den till  stora delar fortfarande håller – 16 år senare. Jag kan också konstatera att tämligen få av dessa hygienfaktorer har blivit genomförda. Vi finner enbart lite ad hoc-åtgärder här och där. Men i grunden är det mesta som det var för 16 år sedan.

Två studier som tydligt pekar på stora brister vad gäller cykeltrafik och trafiksignaler

Vi vet genom studier av cykelvägnäten i städer att trafiksignaler är en källa till stora problem vad gäller cykeltrafikens framkomlighet och säkerhet – och ändå görs lite åt detta. Vi vet också att ett bra och effektivt sätt att minska rödljuscyklandet är genom att cykelanpassa trafiksignalerna.

Det är märkligt att så lite har skett tycker jag – för jämfört med att bygga cykelbanor är det mycket billigare och enklare att ge sig på trafiksignalerna. Det är så att säga lågt hängande frukter – åtgärder som går snabbt att genomföra och är mycket kostnadseffektiva. Kanske det bästa av allt, skulle förändring mot förmodan inte bli bra är det enkelt att ändra tillbaka – bara att programmera om signalen. Inga kostsamma ombyggnationer där inte.

Det är inte alltid lätt att vara före sin tid.

 

Relaterade inlägg:

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in