Blogg

RR: Vätternrundan XL


[REPRIS!]Tidigare publicerat på Blogspot juli 2010

Så här dagen före kvällen efter kommer en ridereport från den cykelrunda som man oftast får frågan av ”icke-cyklister” om man cyklat; Vätternrundan.

Jag hade ju efter en handfull Vätternrundor och en Halvvättern sagt att jag aldrig mer skulle köra Vätternrundan*. Jag menar hur kul är det egentligen efter Jönköping? Hur tråkigt är det inte på baksidan av Vättern? Men det här är i alla fall historien om hur jag cyklade en lång Vätternrunda:

Sista gången jag cyklade Vätternrundan cyklade jag (för?) långt

Vid ett samtal för något år sedan kläckte Ola idén att man skulle köra Vätternrundan. Det vill säga cykla ner till Motala, runt sjön och hem igen. För någon vecka sedan på frågan vad han skulle göra i augusti som kom det på tal igen; Vätternrundan XL, ca 500 km.

Så på första semesterdagen ringde klockan 02:30 och efter en snabb frukost mötte jag upp Ola i Åby centrum och straxt efter mötte vi Joel som skulle med till Jönköping. För mig skulle det hela bli personligt rekord i långcykling. Som så många andra cyklister i Sverige är min längsta tur ca 30 mil, dessutom skulle det bli en test av min i vintras opererade rygg.

Redan i prognosen kvällen innan så skvallrades det om motvind, vilket vi snart märkte. Vad våra morgontrötta ögon oxå märkte var alla dovhjortar kring Grensholm! Den störtsta flocken på dryga 100 djur. Dessutom fick de för sig att korsa vägen precis framför oss.

Väl i Motala efter dryga 3 timmar och dryga 90 km, så fixade vi kläderna och förberedde oss för Vätternrundan. Tog en ”förning” ner till Vadstena där vi köpte choklad och bullar innan vi rullade på mot frukost och första riktiga stoppet i Gränna.

Köttbullemackan och äppelgiffeln gav energi och styrkta av frukosten rullade vi efter 30 minuter vidare mot Jönköping där Joel skulle möta familjen och lämna Ola och mig ensamma de sista 300 km…

Den envisa motvinden hade satt sina spår i kroppen och tillsammans med den tidiga morgonen så började jag trots lite medvind känna mig trött när vi nu styrde norrut på västgötasidan av Vättern. Vi unnade oss 10 minuters ”flykt” i Hjo, när vi la oss och sov vid strandpromenaden man passerat på väg mot depån under VR. Nu valde vi att rulla vidare mot Karlsborg och att där äta lunch, något som vi kanske senare ångrade. Dels för att vi snart erfor att vi var väldigt hungriga och dels för att pizzan på Pizzeria Eken i Karlsborg, som för övrgit ligger vid en kastanj, tog lång tid att få, smakade inte gott och lade sig som en klump i magen.
Det är konstigt vilka spratt hjärnan kan spela en när man är trött; jag kom flera gånger på mig att sitta och flytta solglasögonen från hjälm till näsa om och om igen, gång efter gång, nästan maniskt. Och att jag satt och flyttade upp min solglasögon som halkat ner på näsan med pekfingret, bara det att jag inte hade glasögonen på mig!

Men 12 timmar efter vi lämnat Motala var vi åter vid statyn, där vi ringde nära och kära innan vi gav oss av de sista 10 milen hemåt. För att få ut det mesta av den mojnande medvinden gick vi mot Linköping i stället för norr om Roxen. På minuten 19 timmar efter att vi lämnat Åby var vi tillbaka; trötta, nöjda, hungriga, lagom slitna med nya upplevelser att smälta. Frågan är bara vad man gör efter en Vätternrunda XL på 500 km??
*Det var ju tänkt att jag skulle gjort avsteg från min VR-bojkott då jag häromåret skulle cykla Bullit runt sjön, men stoppades av inskränkt organisation.


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Film: Battle Mountain – Graeme Obree’s Story


Jag har alltid gillat Graeme Obree ända sedan han i början av nittiotalet slog timrekordet på bana med ”Old Faithful

Nu kommer snart filmen: Battle Mountain – Graeme Obree Story där vi följer en man känd som The Flying Scotsman på ett annat till synes oöverstigligt uppdrag. Som 47:åring försöker han slå världsrekordet på land med en kastrull och ett par rullskridskor 

Vi följer kampen mot inre demoner och fysiska bakslag under förberedelserna för Graemes senaste sportsliga utmaning, i ett intimt, emotionellt och inspirerande porträtt av en man som gång på gång lyckas mot alla odds.

Filmen finns på iTunes nu och inom kort för Android och Google

Battle Mountain Twitter: twitter.com/battlemountfilm
Battle Mountain Facebook: facebook.com/pages/Go-Battle-Mountain/1590455747888753
Journey Bilder Ltd: journeypictures.co.uk/
Alun Woodward Twitter: twitter.com/lordcutglass
Chemikal Underground: chemikal.co.uk/



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fredagskul – Velonavias Latjolajbanlåda!


Ni som jag är födda på 60-talet känner igen den, och tack vare repriser och DVD:er har barnakullar under sex decennier fått möjligheten att se Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter. Ett återkommande inslag var Brasses Latjolajbanlåda, där Magnus och Eva skulle gissa vilket av fyra djur som skulle bort. För att fira in helgen och som hyllning till denna tv-serie ger jag Er därför Velonavias Latjolajbanlåda!

När jag samtalar med icke-cyklande så är det oftast en sak som återkommer, så ofta även i den offentliga debatten; cyklister på trottoaren! Det verkar vara ett rött skynke för både fotgängare och bilister, dessa mängder av trottoarcyklande människor. När jag med CYkelfrämjandet Östergötland stod i Trädgårdsföreningen i Linköping under Cykelns Dag var det en ur allmänheten som hade ett och annat att säga oss om just dessa trottoarmarodörer. Lika så när jag åt lunch med ett par bekanta, så var det dessa trottoaranarkister som väckte känslor*.

Så säg mig nu vilken av de fyra bilderna/fyra trottoarerna** som ska bort? Eftersom det kanske är svårt att se kommer de här i högre upplösning:

”Trottoar 1” 

”Trottoar 2”

”Trottoar 3”

”Trottoar 4”

– ”Trottoar 3” ska bort? ”Trottoar 1” ska bort? 

– Fel, fel, fel!!! Nej det är ”Trottoar 2” som ska bort!

– Va? Tvåan? Varför?

– För att det är en trottoar! Alla andra är kombinerade gång- och cykelbanor! Är inte det det fiffigaste? 

– Tycker han ja!

_______________________________________________________________________

Från den 1 oktober 2014 får barn upp till det år de fyller 8 år cykla på trottoaren, om cykelbana saknas. (3 kap. 12 a §)

** Lite om bildurvalet. I anslutning till dessa så finns det på alla tre platser skylt som påvisar gång- och cykelbana. Jag fotade dessa under en kortare cykeltur i staden. Jag har inte på något sätt ansträngt mig för att hitta skräckexempel, utan dessa är ganska typiska, och inte på något sätt unika. Jag har medvetet inte valt platser där skyltning försvinner, inte heller sådana där exempelvis uteserveringar blockerar gångfältet och tvingar i fotgängare bland cyklister som här på Kungsgatan;

Jag är övertygad att sådana lösningar enbart leder till irritation och konflikter och jag lyfter på hatten åt Cyklistbloggen som berört detta ärende tidigare



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Den tragiska bakgrunden bakom skylten


Härom dagen dök den upp! Den stora flerspråkiga skylten som varnar motorburnatrafikanter, därav väldigt många tunga lastbilar, att se upp för och ta hänsyn till cyklister!

Och visst är det bra att de påminns sin skyldighet att ta hänsyn, men samtidigt är det tragiskt att en sådan skylt ska behövas. Det är även tragiskt att det skulle krävas att en cyklist förolyckades bara några meter från den plats där skylten nu står. Och att det skulle ta ett och halvt års tid innan skylten kom på sin plats. Och att kommunen kände till riskerna utmed vägen. I vägrenen ser jag rester från gravljus som tills för inte så länge sedan påminde om det liv som gått förlorat.

På Facebook samlas namn in för att påverka våra politiker att lagstifta en 1,5 meters regel. Vi får se vilken verkan det har? Vad vi dock med säkerhet kan säga är att det kommer troligtvis krävas fler cyklistoffer innan något sker. Innan kommuner väljer att bygga cykelinfrastruktur före bilistinfrastruktur. Innan bilister börjar med att respektera hastighetsbegränsningar, avstånd och trafikregler. Så tills dess får vi kanske nöja oss med en skylt?


Antal kommentarer: 1

Pelle

Sorgligt och snålt. Ni har ju dessutom den numer mycket, för cyklister, otäcka väg 55 i närheten. Trefilsväg utan vägren och hastigheter långt över 100.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jag är en mupp! Nu skrivet i sten.


Tänk att det kan vara något negativt att vara en mupp! Att det kan vara ett skällsord! I alla fall om man lägger till prefixet miljö! Miljömupp! Fy f-n! J-vla hippietyp (Obs! ska ej förväxlas med hipster) med flummiga och naiva ideer. Vågar hen dryfta att en röstat på Miljöpartiet blir hen närmast bränd på ett, om än bildligt, bål!

I går skrev alltid utmärkta Cyklistbloggen om elbilar, och om hur de inte primärt cyklar av miljöskäl. Det är snarare att se som en bonus. Det inlägget fick mig att fundera. Nu säger jag på intet sätt att Christian och Jeroen gör det, men jag får ibland uppfattningen att miljöskäl, det ska man nämligen inte skylta med! En anledning, av många, till att jag cyklar är absolut, miljöskäl. Kanske är det den viktigaste?

Men varför är miljöskäl, miljöfrågor och miljöengagemang så fult? Så ointressant? Vi engagerar oss i flyktingfrågor, sport(som om det betydde något*) och om en politiker köper en Toblerone på fel kort.

Visst vi sköljer ur mjölkpaketen. Men om miljöhänsyn hotar jobb eller företagens vinster, eller, tvi vale, bägge två, då dj-…..

Jag skyltar gärna med att jag cyklar av miljöskäl. Nu skyltar jag till och med utanför huset.

Det står numera skrivet i sten utanför huset att här bor en cyklist! En cyklist som på frågan varför hen cyklar inte skäms för att säga miljöskäl!

*I antikens Rom hölls det storslagna gladiatorspel för att roa befolkningen och få dem att glömma orättvisor och förtryck. Kan vara värt att fundera på vad dagens ”gladiator-spel” fyller för funktion!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*