Blogg

RR Lidingöloppet MTB


Jag har rejsat! Och det är jag otroligt glad över eftersom 1 – Lidingöloppet MTB är ett fantastiskt arrangemang, 2 – jag har saknat tystnaden o nervositeten i startfållan, startskottet, den höga pulsen = race life, 2 – jag har gått och gruvat mej hela våren över årets debut – nu är den gjord!

Men vi tar det från början. Det var gó stämning nere på Lidingövallen sen klockan 07.00 i lördags morse. Oskar Ekman höll låda som speaker och överallt kryllade det av förväntansfulla cyklister i alla åldrar. 

Dagens enda misstag skedde för min del ca kl 11.55 då jag stod i startled 1D. Där fanns nästan inga andra damer? Frågar några funkisar som tillrättavisar mig till detta startled och ser ungefär samtidigt hur någon annan tjej börjar hoppa över repen till startled 1B – där de flesta andra tjejer antagligen stod. Vid den tidpunkten vågade jag inte mig riktigt på att börja trassla mej framåt i leden. Skulle antagligen fastnat i ett rep (pga fumlig & nervös) samt missa slå på min Garmin kl 12.00 (hemska tanke ;). Står lydigt kvar och hör startskottet men kan inte komma iväg omedelbart utan får köa under de första 2-3 km. 

Swish – swish – älskar ljudet av många snabba cyklister som ger sig iväg samtidigt. Foto: Peter Holgersson. 

Det var stökigt i början men så fort backarna på grusstigarna tog vid började fältet att sprida ut sig. Jag kan erkänna att jag var extra nervös över partiet på Bosön – vilket är det knixigaste under hela loppet. Det fina med att tävla är dock att man tycks få super-powers och de stenar som jag tyckt sett ut som stora stenblock under träning såg jag knappt när jag var inne i tävlingsbubblan?! Fantastiskt.

Snabbt var den läskiga delen över och vi fortsatte att sätta fart över best-parts of Lidingöloppspåret – Karins backe och Aborrebacken. Kul att det fanns en hel del publik ute i spåret, som spelade hårdrocksmusik, och hejade på ett vis som fick varenda åkare att känna sig som en super-hero.

Kul på grus på LL-spåret. Foto: Peter Holgersson. 

Jag hamnade i en grupp av ett gäng herrar när vi vände ner mot vattnet på öns sydsida. Insåg att det var där jag kunde nyttja mina landsvägs-skills och ligga på hjul över asfalten. Tack killar för draghjälp! Och förlåt för att jag eventuellt sedan bidrog till att ni förlorade X antal sekunder när jag sedan låg som en bromskloss under de mer tekniska partierna.

Fokus 110%. Foto: Peter Holgersson. 

Fältet spred ut sig igen då vi började tugga uppför och in på fler stigar runt Kottlasjön. Jag har mycket utvecklingspotential tekniskt men de bark-täcka lagom flowiga stigarna älskar jag att köra på. Och det blir inte sämre av att Kottla-sjön är en sådan vacker oas mitt i alltihop. 

Fick nys på en av de få tjejerna jag såg i spåret ungefär halvvägs in i loppet. Det gav mig mer energi. Att få draghjälp av män i all ära men… att se en tjej som kör för allt vad tygen håller är coolare. Speciellt Marie (? läste jag på hennes rygg) var en fena på att bomba nedför och jag försökte släppa bromsen och hänga på så gott jag kunde. 

In mot varvning i målområdet började jag dock bli riktigt trött och tappade flow. Mutade mig själv med tankar som att jag cyklat de sista ca 15 km många gånger innan och det har aldrig varit så jobbigt?! samt att jag visste att en after-bike var på G så fort jag tog mig över mållinjen och vidare hem. 

Det började bli mer utspritt bland åkare under den sista milen av loppet. Något som jag var glad åt när det är dags att tackla Bosöns något knixigare parti igen. Det går enklare än väntat igen – hurra! Och när det var över sökte jag ryggar att fästa blicken på igen på för att ha något att fokusera på istället för att lyssna på mina trötta tankar och gnällande ben. 

Kö för fika efter målgång! Foto: Henrik Öijer

Voilá – äntligen såg jag mållinjen framför mig och hörde Oskars (speakerns) muntra stämma inne på Lidingövallen. Mycket glad – över att få köra musten ur mig på ett så bra arrangerat lopp – med många peppande funktionärer i var och varannan kurva.

Jag kom på plats 13 (tid 2.39.40) av 60-70 damer (25-ish i elit) i ett starkt startfält. Jag förstår det som att det var fler damer till start i år än tidigare år och det är glädjande. Hoppas att trenden fortsätter hela säsongen OCH att Lidingöloppet (och andra lopp) kan matcha det med att arrangera egen damstart, vilket gör en mer rättvis och säker tävling för tjejerna.

Idag (söndag) planerar jag inte att göra många knop, utan att börja samla energi till tisdagen då vi rejsar StockholmsCup på ArlandaTT igen!


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Justin Williams och Ebbe Silva
  • Tipsar om hur du överlever hösten
  • Tar en djupare tips på hur mensen påverkar din träning
  • Hetsar om vikten av kolhydrater

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Anna Pojen

Skulle bara skriva också att det var en rolig rejs-rapport att läsa! Full fart så man liksom flyger med i svängarna i texten! 😀



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Äntligen vår och kul på hjul!


Ingen har kunnat undgå att det har varit en FJÄDRANS vår. Botten blev för min del nådd under helgens Rapha-Prestige i Köpenhamn. Ca 3 mil in i loppet (på 21 mil) fick jag och mitt lag (Team Dike) stanna vid vägkanten och överväga att  knacka på hos random bonde för att värma våra fingrar. De var så frusna att vi knappt kunde hantera bromsreglagen.

Men det är en annan historia som jag ska berätta om senare och OBS – den incidenten var den sämsta på ett lopp/äventyr som annars var fantastiskt. Och en botten som jag där och då tog ett rejält avstamp ifrån. Puss&hej misärvår! Därifrån fortsätter det bara UPP, UPP och in i den fina våren som äntligen (peppar peppar) verkar kommit för att stanna.  

Maj är här och under bara loppet av en vecka händer följande KUL-på-hjul-aktiviteter runt om i Stockholm.

1 – Lidingöloppet MTB i helgen. Race på hemmaplan för mig! Dessutom barkar det mot en riktig folkfest då deltagarantalet är 45% fler redan på anmälningslistan. Och vädret verkar bli strålande. Jag känner en skräckblandad förtjusning inför loppet. Det är inte många meter som kommer gratis eftersom det är mycket kuperat. Och med 25 damer anmälda i elitklass (!!!) kommer tempot bli högt från start. Bara att tänka WATTSUP! och glädja sig åt att det inte blir långt att ta taxi hem efter loppet för egen del om jag har svårt att gå ;).

1 – Stockholmscupen har dragit igång. Plötsligt bjuds det upp till hög fart och puls nästan varje tisdag under veckorna framöver. De som inte har provat på att köra ett GP på 30 minuter och som inte minns hur trött och glad samt hur bra träning man kan få av det ombedes prova på snarast! Igår räckte det till och med blott 10 min för att undertecknad skulle bli trött. Jag gjorde en attack som höll till en utbrytning under några varv.

Några varv som kändes som mils långa?! Trots att de blott mätte ca 1,6 km. Och som krävde att jag låg och återhämtade mig som en klubbad säl i klungan en stund efteråt. Men det var roligt så länge det varade! Bra inledning på tävlingspremiären dessutom.

Cirka 25 minuter senare korsade min goda vän och lagkamrat Ulrika Högberg mållinjen som vinnare, följt av Hanna Johansson – även hon en av mina lagkamrater ur SCK och Susanne Löffler från #STHLMMESS.

 

BAM – där gick startskottet för ett katt- och råttaspel om den rosa vinnartröjan. Det kommer att pågå till slutet av augusti då den sista deltävlingen äger rum på Skeppsholmen.

Trots risk för hög fart och hög puls hoppas jag inte att någon känner sig skrämd att delta. Its all just for fun och personligen är mitt mål med dessa race att få bra träning och experimentera lite med såväl mina ben som med taktik. Får hellre ett bra pass och kommer sist än att fega 30 min i klungan för att sen spurta på slutet. Men var man gör som den vill, jag hoppas det blir fortsatt många startande på varje tävling!

3 – Min lilla dröm om att få ihop tjejträningar och en grupp med tjejer till Velothon Stockholm 10 september börjar falla på plats! Den 10 maj håller jag i första träningen och jag hoppas att många tjejer kommer dit. ANMÄLAN HÄR!  Vi kör från Velo Oxygen i Sickla.

Syftet med dessa träningar är i början att vi ska köra ihop oss gällande teknik och säkerhet på cykeln. Ingen kommer bli avhängd och ingen är i för dålig form för att vara med! Hoppas vi ses!

Och glöm inte… vi gör ju allt det här för att livet blir så mycket roligare. Hade igår ett av årets bästa pass med Tove Langseth i gryningen. Allt som krävdes var en tom väg, några vilda djur och oss två som gärna ville känna våra hjärtan slå lite hårdare innan vi skulle vidare på jobb inne i stan. Magiskt. 

Fotokudos: moi + Michael Berggren



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Äventyr långt bortifrån terrorn


Jag har en illusion av mej själv som den perfekta äventyrscyklisten. En som kan strunta i allt vad medelfart och aerodynamik heter och istället ge sig ut på vägarna med en väska på cykeln och med tid över till att se mig omkring istället för att desperat hålla mig kvar vid cyklisten framförs hjul.

 

Fick det perfekta tillfället att prova på om bilden av mej själv är sann förra helgen. Stockholms Explorerklubben bjöd till en micro-randonné-helg söder om stan. De kallade det SEK credit-card-ride och använde hashtaggen #travellightgofar.

Passade mig utmärkt då jag ska erkänna att jag (ännu) är lite skrämd inför att packa cykeln så pass tung att sådant typ ett tält får plats. Den här gången tog vi in på AirBnb (i Lilla Paris, strax utanför Nyköping. En oas!).

 

Vi lämnade Stockholm till ljudet av ambulanser i fredags eftermiddag. Det var riktigt omtumlande och hela gruppen var illa berörda av vad som hände inne i City. Men vi kom överens om att ändå lämna staden bakom oss (och det är jag glad över eftersom mitt dagliga pendelstråk går precis igenom stan…). 

 Vi hann fram till metropolen Gnesta precis tajmat så att både vissa nödvändiga butiksinköp + energipåfyllning på pizzera hann utföras. Det verkar för övrigt vara röj på torget i Gnesta under helgerna och vattnet i sjön är redan så varmt att man kan bada (?!), bild ovan.

 

Med tyngre väskor fortsatte vi turen söderut. Strax efter 19,30 började det bli mörkt och jag var först obekväm vid att cykla på inslag av grusvägar med endast skenet av våra lampor som ljuskälla. Men snart förvandlades obekvämligheten till facination. Jag har nämnt det tidigare, men att cykla vid tidpunkter som man inte är van vid – som efter solnedgången – öppnar upp för en ny dimension av cykling. Vägarna och omgivningarna upplevs annorlunda. Och ljuden! Och inte minst möjligheten att få se vilda djur. Under helgen såg vi ett hundratal dovhjortar ute i naturen.

 

Dovhjortar i all ära – det var ändå fantastiskt skönt att komma fram till kvällens destination efter 12 mil cykling. Hela gänget satt och berättade rövarhistorier och käkade lösgodis framför en öppen brasa resten av kvällen.

 

Lördagen skulle vara a big day out. 22 mil var inladdade på GPS:en och enligt första kartläsare Hagen skulle dessa gå på 1% * grus. Det visade sig redan efter ca 5 cyklade kilometer att det blev *++, det vill säga istället cirka 20-30% av turen som gick över grus. Jag gillar grus, bara jag får värma upp först. #SPORTGRUS!

 

Tiden och kilometrarna går snabbare över grus, tycker jag. Plötsligt var vi någonstans mellan Norrköping och Katrineholm. Och på vägar som jag aldrig varit i närheten av tidigare.

 Vi körde ett pit-stopp på en mack i Stigtomta (tömde nästan butiken) och fortsatte sedan vidare hem norrut. Ibland körde vi snabbt i snygga led, ibland spred vi ut oss på grusvägarna. Jag älskar det. Och jag älskar att cykla med folk, som liksom jag, tycker att möjligheten att ta schysta foton eller peta i sig en kaka extra, går före en hög medelhastighet.

 

Lördagen försvann snabbt och jag hade aldrig tråkigt. Det var ett äventyr och även om benen var schak-matta under slutet av dagen satt jag och log på pendeltåget på vägen hem (ja jag fuskade sträckan Södertälje-Stockholm).

Tack Stockholms Explorerklubben och alla inbladade för helgen! Det öppnade upp många nya dörrar för min cyklings del. Ska försöka ta mig upp på fler sådana turer när möjlighet ges. Det är enklare vad man kan tro att ordna men minnena som kommer med varje kilometer stannar länge.

SÅ hur är det då med Äventyraren – Ingrid, blott en illusion eller ej?
EN som är på gång skulle jag säga!
To be continued!

Tack Hagen Bender och Adam Krabbe för alla fina bilder! 


Antal kommentarer: 1

Katja

Kul! Blir så glad att fler upptäcker tjusningen med #rideitall! 😀 Kör kör kör!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Magiskt läger och krossade fördomar


Tro det eller ej – men jag har varit på träningsläger! För ca 711:e gången för säsongen. Det bästa med det här är: Jag plockar russinen ur kakan av ett cyklist-proffs-liv. Dvs cyklar panget ur benen på dagarna och kommer sedan hem till ett dukat bord med mat på kvällen. (Förutsättningarna för just detta drömliv fick 10/10 på Riviera Strand i Båstad där vi bodde nu i helgen).

Nackdelen med det här? Inga, förutom att såväl nära och bekanta som eventuella tävlingskonkurrenter tror att jag skulle kunna snyta typ en Vätternrunda på 8 h ur näsan (benen) alla dagar i veckan. Alltså, jag borde ha cyklat mig till en god form med alla dessa läger på kontot.  

Nog babblat om min forms vara eller icke vara och över till helgens bravader. Vi var nästan 50 cyklister från SCK som åkte ner till sydligare breddgrader för tre dagars cykelträning. Som tidigare nämnt är jag numera team manager över damelit-laget och jag gjorde mitt bästa (läs: satt på Strava och kollade efter segment samt snackade med vänner från bygden) för att lägga bra och utmanande rundor till helgen.

Sju damer var representerade och vi körde igång på fredag morgon med att cykla grönbetes-endorfinerna ur benen genom att panga av 3*20 min lagtempo med 5 min vila mellan varje intervall. Det gick faktiskt så pass bra att det blev ett improviserat battle mellan de två grupper vi delat upp oss i. Vi började köra om varandra och tävlingshornen växte snabbt fram i pannan på samtliga cyklister. SÅ KUL!

Så pass kul att vi till och med råkade köra upp och ner för Hallandsåsen en gång extra. Och tjejerna skötte sig exemplariskt med mina mått mätt – alla tog i efter sin egen förmåga (jisses vad starka de alla gått och blivit under vintern… : ) men såg även till att ingen blev avhängd.

 

På lördagen körde vi ett längre distanspass – ”många olika nyanser av Hallandsåsen”. Vi körde alltså upp och ner för denna mytomspunna ås från alla möjliga håll. På köpet fick vi flera episka klättringar (smala, branta – 20%-ish och grusiga) samt besök i några ko-hagar (det tar kart-läsaren på sig, bild ovan) och en stämningshöjande dimma (tänk irländsk höst). När alla började bli mosiga i benen, ca 2,5 h och 1000 höjdmeter in i passet, brände vi av 10 st spurter. Även denna gång delades vi in i lag och körde skyltspurtar. Otroligt vilket lyft träningen kan få av sällskap och skyltar! Tips 2.0.

Under söndagen körde vi tillsammans med herrarna ur klubben. Jag kan erkänna att jag var något skeptiskt inställd till detta. Jag hade anat – efter att ha se killarna hasa fram i hotellkorridorerna på kvällarna – att de ”hets-kört” under större delen av sina pass under helgen. Som ni kan ana från mina beskrivningar av mina pass ovan (dvs man kör intervaller och vilan mellan dem på SEKUNDEN planerat. Man kan kalla det struktur. Eller kontroll-behov) så gillar jag att köra hårt när jag kör hårt och lugnt när jag kör lugnt. Att hålla på och smygtävla eller jaga högt snittempo flera timmar om dagen – sånt ger mig kalla kårar.

MEN det visade sig faktiskt att jag hade fördomar om ca 41 stycken män. Vi fick ett riktigt bra pass tillsammans, herrer och damer. Jag hade ju glömt hur skönt det är att ligga i en stor klunga och liksom bara sugas med i farten bakom alla stora ryggar/vindskydd. Tack SCK! Och förlåt för mina fördomar…

Och det där med att tupp-köra… den delen av passet visade det sig faktiskt att jag själv stod för. Jag fick feeling i passets och helgens sista klättring uppför Hallandsåsen. Körde ett ryck och fick med mig ett par till tjejer, samt ett tiotal herrar på en slakmota på ca 4 km. När det bara var vi tjejer som låg framme och tog vind så började jag gorma lite på de som låg på hjul bakom och det hela slutade i ett magiskt improviserat lagtempo där jag tror och hoppas att alla som var med fick blodsmak och endorfiner på köpet. Perfekt avslut på en bra helg!

Och början på den kommande säsongen!
Det glädjer mig att se att många har skött sin vinterträning och jag tror att klubben kommer bli ännu vassare och synas i många sammanhang – såväl på tävlingsbanorna som runt Vättern osv.

Missa inte att klubben nu finns på Instagram


Tack Jimmie Håkansson för hjälp med foto!

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Skvaller från ett läger i Spanien


Jag har precis varit på läger – en resa som höll på att bli ett sangria-läger för min del. När jag ivrigt slet upp min cykelväska vid ankomsten i Sotogrande (Andalusien) upptäckte jag nämligen att flygbolaget hade transporterat min cykel utmärkt hela vägen fram. Den som begått ett misstag var endast jag själv. Jag hade glömt min sadelstolpe hemma! Således såg jag mig själv få hänga vid poolen och dricka just sangria under en vecka. Jag drabbades av panik – hur kunde jag göra en sån tabbe?

Det är helt OK att ni skrattar åt mej på grund av det ovan nämnda. Se och lär av mitt misstag. Tips: byt inte jobb i samma veva som du ska på läger och byt heller inte sadlar och sadelstolpar på dina fem cyklar varje vecka. Det är som upplagt för misstag…

Fem minuter efter det att jag nästan brutit ihop var problemet löst och en spansk gentleman letade fram en hyrcykel till mig.

Därför kommer här inte en bildstudie i en spansk sangria-konst, utan en dagbok från ett träningsläger som jag just varit på tillsammans med sex damer ur Stockholm Cykelklubb.

Dag 1 – 40/20-intervaller, sportgrus och kohagar:

Vi valde Andalusien framför andra resemål på grund av att allt är lite mer där än på andra orter. Bergen är högre, den spanska kulturen är starkare och chansen att cykla 10 mil utan att möta annan cyklist är större.

Det sprätte i samtliga cyklisters ben när vi kom till den första backen där planen var att riva av 18 st 40/20-intervaller. Ingen hade problem att komma upp i maxpuls – problemet var nog snarare att komma ner i puls mellan varven. Som kalvar på grönbete. ”Nu kör vi smart, det är inte en tävling”. Har ni hört den förut? Har ni brutit mot era egna ord ca 5 s efter ni sa dem förut? Jag med!


Således hade jag blodsmak och endorfiner upp till öronen 20 min in i passet (smart va?!). Plötsligt fick jag dock fokusera mer på vägen och mindre på mitt flåsande då vägen övergick från ”fin spansk asfalt” till grusväg – ”sportgrus”. Kartläsaren (som i övrigt är världens bästa) hade råkat dra dagens bana något längre över ett naturreservat än vad som var planen.

Vi fick inte optimala 5 min mellan varje intervallset – men vi fick chansen att ta selfies med kor samt joina ”CK Kohage” under den timmen som vi cyklade på grus. Helt rätt prioriteringar i min mening.

Dessutom kan jag rekommendera att man cyklar vilse ibland eftersom kaffe smakar extra gott om man varit rädd för att vara många mil från kaffe under en stund.

Dag 2: lagtempo, sura upstötningar och ”something just like this” på repeat

Dag 2 inledde vi åter igen hårt genom att köra 2*20 min lagtempo i riktning mot bergen. En tjej fick stanna vid sidan av vägen och .. hämta andan kan vi säga för att inte skrämma känsliga läsare. Alltså kan man även säga att tjejerna körde bra – målet var att tänja på gränserna och börja jobba upp fart i benen.

Efter lite vila körde vi 20 min backtempo och för första gången på länge kände jag att jag fick flow-WOW och kunde ta i utan att må dåligt. Kanske var det gelen jag tryckte, kanske var det sällskapet eller så var det utsikten – för den var fenomenal. Det var som att ”Something just like this” spelades på repeat i min skalle i 4,5 h.

Pricken på i:et var sedan när vi åt lunch och min BFF Ulrika H beställde in en öl till mej (OBS – alkoholfri ;). Det var high-life 2.0.

Sista halvtimmen hem hade jag dock inte Coldplay på repeat i skallen – då ven motvinden i öronen då vi skulle ta oss hem längs kusten. Jag glömde käka efter den där ölen och i min endorfin-topp. Därför ville jag typ skrika till alla som drog starkt där framme att slå av på farten till ca 20 km/h under de två mil som verkade evighetslånga.

Efteråt insåg jag ju att bonken hade stått mitt framför mig – då jag hetsåt (blandningen av macka och hemmagjord bar som jag hade kvar i min ficka) likt en hungrig varg när vi kom hem.

Dag tre: nationalpark, brak-lunch och backhets

Dag tre körde vi hederlig distans med inslag av spurt-intervaller. Vi körde åter igenom en nationalpark och det var vackert, så vackert. Dessutom var det även kyligt – och då bränner man extra mycket kalorier? Det inbillade vi oss då vi satt länge och åt lunch och hann beställa in flera omgångar med kaffe och andra godsaker.

Jag tror att vi hade gjort oss förtjänta av brak-lunchen, men den låg tung i magen tills den sista backen för dagen. Det var en seg backe som aldrig tog slut och jag kände ännu en gång hur krutet fanns i benen. Efter att ha tagit det lugnt större delen av dagen försökte jag mig nu på en liten utbrytning och var mäkta nöjd när jag trodde att jag seglat förbi klättaren Cissi.

Men tji fick jag! Hon satt tyst på mitt hjul när jag själv andades tungt och tog ett foto över axeln för att se hur långt bakom hon var (svar: 0,5 – se bild ovan).

Tre av fem cykeldagar är nu redogjorda för och jag tänker spara lite på smaskigheterna – de sista och mest äventyrliga dagarna till ett senare blogginlägg.

Men jag vill redan nu tacka er tjejer: Ulrika*2, Madde, Cissi, Camilla och Maarit för en fantastisk vecka i Spanien. Tack för att ni höll humöret uppe trots att det emellanåt var tungt, tack för att ni gick med på att ta kaffe-raster varje dag, tack för att ni hjälpte mej när jag trodde att jag skulle bli utan cykel hela veckan.

Fotokudos: moi! (yes jag körde även intervaller med en kamera på axeln – man blir stark med extra vikt har jag hört!)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Save the dates – brudar!


Jag har några roliga saker på gång – främst för det kvinnliga könet. Så killar, ni kan sluta läsa nu! Nej skojar bara.

EN grej som jag vill säga först av allt är följande: jag tycker inte att man som kvinna måste cykla med andra kvinnor för att sätta sig på en cykel, eller tror att tjejer cyklar långsammare än killar för att de just är tjejer. Jag är trött på att höra ”tänk att XXX cyklade så snabbt runt Vättern FASTÄN hon är tjej” eller ”hur kan hon som är så liten vara så stark” ?  

Men jag vet att det finns MÅNGA möjligheter att komma igång och cykla med olika klubbar där herrar dominerar – och det är fine – själv cyklar jag majoriteten av mina pass med killar och även det har fördelar.

För vissa tjejer tror jag att tröskeln upp till att sätta sig på en cykel när man är ovan kan kännas lite lägre om man vet att man till exempel vet vart och när man kan cykla med andra tjejer i samma situation. Och det är de tjejerna som jag vänder mig till nedan. Jag vill gärna öppna upp flera olika portar och möjligheter för ALLA som inte är så vana vid att cykla. Så här listas några av dessa möjligheter:

2 – Nästa helg – den 18 mars – är det Rapha Braver than the elements.

Tjejer över hela världen sätter sig på hojarna och firar att våren och säsongen är på ingång. Det går att cykla från centrala Stockholm – event här.

Update: Braver Than The Elements körs även från Malmö, länk här.

3 – Den 23:e juli är det Womens 100 över hela världen! Förra året cyklade 8000 damer minst 10 mil vardera. Och i år hoppas jag att det blir ännu fler som samlas för att bräcka det rekordet och jag kommer att hålla i det i Stockholm. Stay tuned!

3 – Den 10 september är det tävlingen/motionsloppet Velothon Stockholm och arrangören har kommit med vissa uppdateringar. Bland annat kommer de ha en separat elitklass och en startfålla speciellt för tjejer – både för den långa (160 km) och den korta versionen (60 km) av loppet. Jag har en liten plan på att leda en grupp med tjejer som är relativt nya till gruppcykling. Detta för att jag tror att den sträcka som loppet är kan kännas enklare om man har några att teama ihop sig med.

Här finns mer info om Velothon.

Bonus: Jag kommer i år att vara team manager för Stockholm CK:s damlag. Det vill säga för det lag och den klubb som jag tävlat för under 2016. Vi har spetsat till oss och fått in ett par nya namn i ligan – Clara Säll och Eva Lindskog. OBS – det är alltså mig ni ska kontakta när de står på pallen och vill ha deras autografer! Nä – skoja bara – jag kommer cykla och tävla själv med. Mer info om detta kommer!

Mitt främsta mål är ständigt att fler ska börja cykla – killar som tjejer. Precis som alla gillar olika färger på cyklar så tror jag att alla har olika preferenser när det kommer till hur och vem man vill cykla med. Hajar ni?

Och VARFÖR vill jag att flera ska börja cykla? Jo för att jag är fast beslutsam vid att mitt liv fått mer fart och färg sen jag började cykla för cirka 5 år sedan. Både privat och i yrkeslivet! True story – välkomna att bläddra bland mina gamla blogginlägg om ni tvekar.

Undrar man något om ovanstående – vill vara med på något event, undrar något om SCK:s damlag eller har andra funderingar – kontakta mej! ingrid.kjellstrom@gmail.com

Bilderna ovan är tagna av Gustav Gerdes och är från 2013 när jag hade några FAB-turer med damerna i SubXX. Tack Gustav för bilderna och tack SubXX för att ni gav mej den bästa möjliga inskolningen till att bli cyklist.


Antal kommentarer: 2

Oscar Hellström

Braver Than The Elements körs även från Malmö:

https://www.facebook.com/events/261323830978736/


Ingrid Kjellström

Super Oskar, tack för info!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*