Blogg

RR Lida Loop – PB & #lifegoals


Kom till Lida Loop i söndags full av energi, efter en bra upptakt med härliga och peppande Hanna Näslund och Pierre i bilen på väg ner till Lida Friluftsområde. Solen sken och cirkeln var sluten – det var precis ett år sedan jag körde ett Långlopp för första gången. (Alltså Lida Loop förra året). Den här gången var jag betydligt mer lugn och trygg inför tävlingen.

Den första startbacken handlar endast om överlevnad samt att inte känna efter – den är brutal. Väl uppe på toppen fick jag ge allt för att komma ifatt täten. Fick god hjälp av Fanny Kjellqvist med flera och höll nästan på att trilla av cykeln när jag såg att Jennie Stenerhags hjul inte var långt framför mig.

Hade NÄSTAN kunnat hoppa av loppet där och då – att ligga i samma klunga som Jennie är lite av ett #lifegoal (/starstrucked).

Tur att jag då inte visste att hon visst inte vilat, liksom jag, dagen innan. Hon var istället ute och tränade lite… på hela Lida Loop banan!
Se mer om detta i SVT:s inslag om henne inför VM här!

Jag sladdade efter Jennie och co i några kilometer tills vi var ett gäng som fick inse att tempot var något för högt att hålla i 6+ mil. Hamnade i en grupp med klubbkamrat Camilla Backman och Erica Jepsson. Blev ganska snart ikappkörda av Kjellqvist, Jessica Clarén med flera. Höll fin fart tills de tekniska partierna tog vid, efter ca 20 km. Jag kom sent in upp på hällarna på slutet av första loopen och blev tidigt stoppad av någon tjej som hade trubbel uppför.

Jag trillade och fick springa med cykeln ett par gånger. Tappade flow, tappade stabila rullar framför mig. Inte roligt. Lipade inombords –  ville så himla gärna ligga med där framme – men Rom byggdes inte på en dag osv. Milen och misstagen – jag behöver fler av dem på MTB-kontot hur mycket jag än bönar och ber och önskar.

Hukade för alla fotografer som givetvis stod och smattrade med sina kameror där jag undervisade visuellt i konsten ”hur man inte ska hantera en cykel över steniga partier”. Andades sedan ut när KLIPPORNA (märker ni hur hällarna plötsligt växte sig ca 10 ggr större i mina ögon? Över en sträcka på ca 2 km att cykla) i början på andra loopen tog slut. Gasade ikapp några tjejer framför mig, gav mig tusan på att komma in tidigt på nästa tekniska parti. Lyckades och hade finrulle framför mig i form av Maria Frisk.

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

Jag och Maria känner varandra sedan vi hade ett kul battle tillsammans på Skandisloppet MTB i maj. Kändes tryggt att veta att jag låg bakom en stark och tekniskt duktig tjej. Vi pratade ihop oss och kom överens om att hon fick ta de smala stigarna och jag de mer lättåkta partierna. Fin deal som fungerade bra och vi kunde även susa förbi en del herrar i tävlingsklass (vilka de flesta flyttade snällt på sig när jag kom och skrek ”omkörning!!” i nacken på dem – 1000 tack).

Plötsligt var den andra loopen över och endast en kvarstod. Hurra! Hade Maria och även Camilla Clarkson med mig in på varvning. Efter stigningarna på tredje varvet hamnade vi tyvärr i lite av ett vakuum utan cyklister omkring oss. Det var synd, jag hade gärna sett cyklister framför mig att ta sikte på för att hålla farten uppe. Nu räckte det inte längre med att trycka gels och tänka att jag kanske, kanske skulle komma ifatt tjejerna framför för att hålla motivationen och bra fart uppe.

Istället blev vi ikappkörda av Anna Lundin och Malin Hjalmarsson, de kom som spjut bakifrån. Starkt! Vi var då en klunga på fyra tjejer (Maria fick tyvärr släppa pga kramp tidigare) som höll farten uppe sista milen in i mål. In i sista serpentin-backen uppför hade jag inte många watts kvar att ge, jag kom trea i vår lilla grupp. Sluttid 2,53-ish – plats 9 i elit – plats 10 totalt bland damerna (bakom Jennie S, Åsa Erlandsson, Nellie Larsson med flera) i ett av årets starkaste startfält.

Jag är mycket nöjd med min tävling – satte PB med 15 minuter på min tid från förra året. Och inte minst körde jag även varje droppe av energi ur min kropp samt hade fantastiskt roligt då jag låg och slet med starka tjejer under hela loppet.

Tack Lida Loop för att ni gav oss tjejer en separat start! Upplevde att det blev ett hårdare och mer rättvist race oss emellan genom det. Även tack för ett bra arrangemang – med glada funktionärer – god lättöl och indiskt efter loppet 🙂 och superb underhållning vid start- och målområdet. 

Överst på min önskelista just nu: nya händer. Måste hållit ett för krampaktigt tag i styret under de fyra tävlingar (tre på MTB) som jag kört under de två senaste veckorna?! Jag är paj! Alternativt: får nu lida av att jag knappt tränar på MTB, utan nästan bara tävlar. Jag ska försöka gå på MTB-träning med Hanna, Jesper och Velo-Oxygen imorgon tisdag. Lär bli såväl bra träning som bra häng!

Annars väntar en lugn period med uppladdning inför SM på landsväg under midsommarhelgen för min del framöver. SM går i Burseryd och det verkar finnas goda förutsättningar för en bra midsommar innehållande några av mina favoriter: spurtgrus och SCK:s damlag! Stay tuned!

Fotoctreds: happyride.se


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Stockholm 4dagars & Nationaldagsloppets bragder


Förra helgen gick Stockholm 4dagars av stapeln för andra omgången. Det var cykelfest i Stockholm med omnejd – Kringeltempot i Södertälje, Falkenloppet i Nynäshamn, Arlanda Test Track på Arlanda och Nationaldagsloppet i Markim. Många cyklister kom från hela Sverige för att tävla i dagarna fyra. Det var många startande i alla klasser – från ungdomar till masters.

 

Det hade varit fint om jag hade varit med och tävlat i dagarna fyra. Men det kunde jag inte av olika anledningar den här gången. Stockholm CK hade dock både dam- och herrlag på plats och jag har följt dem via sociala medier samt IRL under sista etappen – Nationaldagsloppet, som just klubben arrangerade själva. Det har varit en fröjd att uppleva hur alla cyklister i min klubb har kört upp sig både kraft- och taktikmässigt under säsongen. Klubben har under helgen tagit flera pallplatser. Damlaget slutade som trea i totalen genom Eva Lindskog. Då ska det tilläggas att motståndet under hela helgen varit riktigt hårt.

 

Här har DN skrivit om Nationaldagsloppet – och om hur starka svenska damer är!

http://www.dn.se/sport/damerna-bast-men-mannen-saljer-sporten/

 

Min främsta prestation under loppet den 6 juni var att jag bar tunga staket efteråt. Det vill säga – jobbade som funktionär efter det att jag själv tävlat. Cykelmässigt var främsta prestationen att jag kom allra sist av de cyklister som gick i mål i damelit. Det ser jag främst som en bragd pga då slipper någon annan ta den platsen på resultatlistan (och jag fick lära mig ett nytt ord DFL – dead fucking last eller did finish last). Skämt och sido – det var årets första linjelopp för min del och jag drabbades av klaustrofobi.


Jag VET att damklungan är relativt liten – 25 damer kom till start (vilket är många jämfört med vad det brukar vara – topp!). Men jag har börjat inse att det där med att köra platta linjelopp i stora grupper inte är något jag någonsin kommer casha in vare sig stålar eller chokladaskar på ;). Jag vet 100000 värre saker som kan hända i livet och så länge jag får vara en del av damlaget – ha bra rullar (sällskap), ha kul på tävlingsbanan och chilla och vara nöjd i klubbtältet efteråt är jag mycket tillfreds.

 

OCH jag hann under loppets gång njuta av den fina Markim-banan – som går böljande över finaste Roslags-miljö och lantbygd norr om Stockholm. Vi damer körde två varv, 62 km. Klungan höll ihop hela vägen in i mål, trots en del attackförsök från olika cyklister, och det blev inte helt oväntat en spurt i slutet av loppet. Det är eventuellt första gången jag sitter med till en spurt? (för att skriva något positivt om min prestation). Spurten togs hem av Charlotta Carlsson, följt av Jeanette Arbjörk och Ida Erngren. Starka tjejer. I totalen vann Ida Erngren följt av Jeanette och vår Eva som sagt.

 

Det var en bra dag tävlings- men även arrangemangsmässigt för SCK och Stockholms Cykelförbund. Solen sken och många glada funktionärer var på plats hela dagen. Jag skulle framförallt vilja nämna en av mina bästa vänner – hjälte Anna Nyhlén, som både roddat med arrangemanget på mer än heltid och stått på startlinjen i elit under flera av helgens lopp.


Anna kills it på Falkenloppet, foto: Kalasfotografen


Anna är nybliven mamma men ändå fast beslutsam om att cykla och tävla och presterar fantastiskt efter sina förutsättningar. Jag tycker alla ska gå in och läsa hennes blogg här. (Det ska även nämnas att Anna dök upp som ledare på min Velothon Tjejklunga-träning dagen efteråt. I riktigt dåligt väder). Jisses vad jag gillar och beundrar dej Anna! Du är super-woman från tårna och upp i de starka benen!


Några andra jag vill nämna är 1 – Jonas Bohr från SCK som tog hem dagens seger i H50. Jonas har varit nära att mista livet på cykeln men kommer tillbaka igen och igen – nu starkare än någonsin dessutom. Plus att han skriver en underhållande blogg innehållande såväl detaljer från tävlingar som om de drycker han firar (viktigt!) med efter loppen. Helt rätt inställning!


2 – Oskar Ekman som står bakom hela helgen 4dagars och som dessutom coachar sin son och fru (heja Cecilia) på tävlingsbanan. Jag tror knappt det skulle finnas några tävlingar i stan utan Oskar. Tack Oskar! (Hoppas du själv får cykla med jämna mellanrum).


3 – SCK – damlaget och alla goa och glada medlemmar i klubben – älskar hur både individer och klubben blir starkare för varje dag som de/vi cyklar och ordnar tävlingar ihop.

 

Nu rullar det på! I helgen är det Lida Loop – tredje delen av Långloppscupen. Jag står på startlinjen tillsammans med en hel hög andra damer i elit. Faktum är att startfältet är så starkt att det pirrar lite extra i min mage. Kommer utan tvekan bli till att lida på Lida! Hehe. Nytt för i år och för långlopp är ett herrar elit startar precis före damerna och sedan släpps motionärer på en stund senare. Kan det bli första gången jag tävlar i långlopp utan att lyssna till röster som skriker ”kommer vänster!” (herrar som passerar) bakom mig på stigen? Det är stort isånafall och heja Lida Loop för initiativet till att prova detta!


MVH En glad staket-bärare

 

 

 Fotokudos: Lars Johnsson och Henrik Tham

Antal kommentarer: 1

Björn

en glad staketbärare som redan har cykelbränna/bonnbränna på benen, ser jag.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

CykelRallaren RR


Arbetet var mycket hårt, riskfyllt och arbetsförhållandena var många gånger mycket svåra, men betalningen var en stark drivkraft för rallarna”.

Jag gjorde läxan inför förra helgens MTB-lopp CykelRallaren i Jönköping och läste på om historien (läs: Wikipedia!) bakom begreppet ”rallare”. Fortsättning:

”Rallare var en yrkesterm för anläggningsarbetare, särskilt vid järnvägs– och kraftverksbyggen… Det var vanligt att den som ”gick på rallen” istället var någon form av lantarbetare som sökte sig till järnvägsbyggen för att få en bättre lön. Arbetet var mycket hårt, riskfyllt och arbetsförhållandena var många gånger mycket svåra, men betalningen var en stark drivkraft för rallarna. När rallarna drog fram mellan samhällen på landsbygden blev de ofta populära bland de unga kvinnorna. Mötet med de bofasta männen blev däremot konfliktfyllt och ledde ofta till slagsmål”.

Rallare härjade enligt min pappa i Småland förr i tiden. Eftersom jag själv kommer därifrån passade jag på att fira nationaldagshelgen med att åka hem till min älskade hembygd och rejsa samtidigt. Ett bra beslut.

Om ni vill läsa om slagsmål (sista raden ovan) får jag tyvärr hänvisa till annan blogg. Min CykelRallare innehöll inte mycket slagsmål – men dock ett hårt och roligt lopp! Skriver en RR med temat ”varje bokstav i Rallare” + poängsättning nedan – voliá!

 

Rally (4/5) – basic facts: 62 km mellan Bottnaryd och Hallby strax utanför Jönköping. Mestadelen av loppet gåtr på gamla banvallar och inbjöd till just rally – det gick att gasa på bra för att vara ett MTB lopp. I vanlig MTB-anda gick starten från 0-100 på 0,2 s efter det att mastern släppt gruppen. Herrar och damer startade tillsammans (motionärer i vågor efter eliten).

Jag hade förväntat mig att i princip bara tuta och köra på lättåkta grusvägar, men hade fel. De första två milen innehöll två fina stigningar, en del tekniska single-tracks och mysiga lerhål. Det finns inga som helst nackdelar med det! Snarare är det en fördel då det snabbare sorterar ut startfältet än grusvägsrally. Mittendelen av banan är sedan lättåkt, för att sedan avslutas med single-tracks inne på målområdet kring Hallby.

Angenämt (5/5) – att tävla i stora och maffiga långloppscupen i all ära – men det är något visst med att tävla i ett mindre sammanhang där det går att känna på den lokala klubbandan (IF Hallby och Bottnaryds IF). Arrangörsklubbarna bakom Rallarn gjorde ett fantastiskt jobb med allt från organiserade startfållor med masterstart till café med hembakat.

 

Ligga på rulle (5/5) – är man duktig på att ligga på hjul är Rallarn ett bra lopp så länge man även klarar av att inte släppa lucka i början av loppet. Personligen blev jag rätt skrämd av att trängas med alla män i starten (det var nog ca max 20-30 damer bland 500+ startande). Men jag ska inte klaga, senare fick jag bra draghjälp av en trevlig snubbe från Hallby delar av loppet, det tackar jag för! (bild ovan).

Lunchbox (4/5) – den som följt min blogg genom åren vet att jag jobbar mycket med målbilder – och då gärna sådana som man kan äta upp efter avslutat lopp. Efter Rallarloppet fick alla deltagare varsin påse med pastasallad och kexchoklad – tummen upp på den! (gillar ej när det enbart serveras sportdryck och halva bananer efter lopp. Sötsuget brukar vara mättat för cirka en vecka framåt efter det att man cyklat runt med socker på ryggen i en camelbak under några timmar).

Antal kändisar (5/5) – den lokala stjärnan och landsvägscyklisten Fredrik Ludvigsson kammade hem herrklassen och the MTB-queen Åsa Erlansson damklassen. Starkt startfält alltså!

Resultat (2/5) – för egen del var det ingen sensation prestationsmässigt. Jag som brukar gilla backar höll på att trilla av pinn under loppets tidigare stigningar. Och jag har snart kört så pass många MTB-lopp att ”oteknisk som ett kylskåp” är en term jag inte längre kan använda för att stryka över ”brist på wattz i benen”. Hemläxa på den (hem och träna). For the records så kom jag 5a av damerna. Bakom  Åsa E, Sandra Salinger, Jessica Blomqvist och Erica Zetterlund. Starka tjejer!

Eloge – tummen upp för att CykelRallaren är ett lopp som plockar russinen ur kakan av vad ett Långlopp har – det vill säga distans, skog och god stämning – men för en billigare peng än Långloppscupens tävlingar!

I helgen ska jag köra Lida Loop. Ska bli roligt!

Och i tisdags körde jag Markimlinjet, det sista av Stockholm 4dagars tävlingar.
Fick då lära mej ett nytt ord, DFL = did finish last.

Men det var en bra tävling i övrigt!
Mer om det i senare inlägg!

 Fotokudos: Rallarloppen/Ulrika Krona och Lars Johsson.

Antal kommentarer: 2

Oscar Hellström

Den snälla varianten av ”DFL” 😉


Ingrid Kjellström

Hej Oscar, det stämmer tyvärr inte, jag hade en o annan dam bakom mig med 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

RR – mitt lyckliga Långa Lugnet


Körde under helgen Långloppscupen i Falun. Andra delen av cupen, första deltävlingen för egen del. Tävlade i damelit och vill sammanfatta med – alla goda ting börjar på L? Lyckliga Långa Lugnet! 

Kom upp i god tid till Falun i lördags eftermiddag. Var ute i skogen och rekade stigarna med min kompanjon Johan Gustafssonunder flera timmar – men cyklade inte lika många. Istället lekte vi med en GoPro och filmade den fina naturen (ehh oss själva). Sedan började tyvärr problemen komma – de många och vassa stenarna kring Lugnet var anti-rehab för däcken.

Jag punkade för första gången på något år (peppar peppar) och lyckades inte fixa mer än miljöutsläpp (punka-spray som sprutade på stigen) i mitt försök att täppa punkan. Planerade för en mysig promenad hem från toppen av Lugnet hem MEN! Då dök en cyklist upp på stigen och han råkade ha en slang i fickan som jag kunde få köpa av honom. Skänk från ovan!  

Trots punka och halv-bånk ute i skogen konstaterade både jag och Johan på kvällen innan loppet att: det spelar ingen roll hur morgondagens lopp går! Vi har fått se det bästa av både människor och natur i Falun redan. Resten är bara en bonus.

 

Laddade på dagen D upp med att dricka vatten och värma upp på vad jag anade skulle bli dagens utmaningar – att överleva startbacken – ”Mördarbacken” upp för Lugnet – samt inte bonka som en uttorkad ödla i värmen. Tror att jag lyckades med drickandet – sämre med uppvärmningen.

Vi var cirka 40 damer som gasade iväg när starten gick klockan 10 (tack arrangören för den egna damstarten). Trodde att jag skulle trilla av pinn pga prologhosta efter ca halva backen. Men var fast beslutsam vid att ligga högt upp i gruppen uppför backen. Jag lyckades! Och hamnade i en andragrupp på fem ladies på toppen av backen (mästar- och cyklistbloggerskan Hanna Näslund, Sara Öberg, Fanny Kjellqvist, Erika Jeppsson och Erica Z från Hjo). Stenehag och co hade redan pyst iväg (jag är så imponerad. Vilken dominans. Hur blir man så stark?).

Fortsatte med mitt mantra att ligga högt i gruppen hela tiden. Jag får lätt dålig moral när jag hamnar på efterkälken i en klunga och tappar både teknik och jävlar anamma. Idag ville jag prova på att go hard eller go home. Hade hellre bonkat som topp5 efter en timme än att legat och sparat mig till sista loopen. Körde hårt och tycker att vi fick till bra samkörning i gruppen – ingen kom ikapp oss bakifrån! Efter ca 20 km blev jag dock avhängd av Fanny, Öberg och Erica Z i en uppförsbacke. Trodde att jag bränt allt krut, men fick sedan sällskap och pepp av Hanna och Erika och vi höll ihop tills strax innan varvningen. Där körde vi ner för en av de kända ”velodrom”-utförslöporna för första gången. Det är inte min paradgren – men det var däremot Hannas! Hon racade ner som en downhill-star. Det tog mig sedan några kilometer in på den andra loopen att köra ifatt henne.

 

Första delen av andra loopen går upp – upp – upp. Plötsligt såg jag en cyklist framför mig! Sara Öberg! Hurra! Även hon är grym teknisk så jag tänkte ”men vilken chans att se och lära av hennes spårval” snarare än ”gaaahhhh knappt halva loppet har gått och jag har krampkänning”. Jag och Sara hjälptes åt att dra tills in på tredje loopen – med Erika och en Camilla ur D30. Där mötte vi Louise Rundqvist som tyvärr punkterat och vi alla insåg att femteplatsen faktiskt var inom sikte. Önskar att jag kunde säga att jag kunde lägga in en sista växel där och då – men det vore en lögn. Sara däremot kunde gasa på och jag insåg att jag kunde sluta drömma om en femteplats.

 

Den dåliga moralens lilla djävul började attackera med negativa tankar i skallen. Framförallt som de där ”naggande goda uppförsbackarna” som gick på skidspår aldrig tog slut? Fick dock massa energi från Camilla som körde strax bakom mig och peppade och sa att jag var stark! Även en och annan herre som kom och körde om kunde bjuda på ett och annat snällt ord snarare än ett brölande ”KOMMER VÄÄÄNSTER!!!”.

Med cirka fem kilometer kvar ser jag ännu en tjej framför mig. Erica från Hjo tycktes ha det tungt och vi kunde komma förbi henne. Drabbades nästan av panik när jag insåg att jag eventuellt kunde komma femma MEN att jag skulle behöva släppa bromsen i de avslutande kurvorna nerför to make it happen.

Och magiskt nog lyckades jag inte famla till det för mig under de avslutande kilometrarna utan dagens TUR höll i sig. Jag kunde korsa mållinjen som femte dam på en tid av 3,10-ish, bakom 1 – Jennie Stenehag, 2 – Hanna Bergman, 3 – Sara Öberg och 4 – Fanny Kjellqvist. Hade årets bästa dag på cykel mentalt och formmässigt! Är så innerligt glad över alla timmar jag lagt på cykeln pays-back. 

Och jag hade så mycket TUR med mig i spåret, som att:

–  Fick min punka dagen innan loppet, många andra punkade under själva loppet.

–   Ha coachen Marcus Streijffert som hjälpt mej med träningen under ungefär ett halvår. Har hjälpt mig att bygga styrka både fysiskt och mentalt. Oumbärligt.

–  Träffade en fantastisk kvinna som ville langa till mej under loppet. Tack Caroline!

–  Har haft en perfekt vecka med uppladdning. Som började med att min bror gifte sig och jag fick slå klackarna i taket med nära och kära. Och sviten fortsatte med att jag tävlade med tjejerna i SCK i tisdags, fick energi av att cykla med Tjejklungan i onsdags, samt ställde till med en liten grillfest på torsdagen.

–  Upptäckt att kostmässigt laddar jag bäst upp med champagne (bröllopet helgen innan), rödbetsjuice (ca 1 liter utspritt på ett dygn innan loppet) och glass i stora lass dagen innan loppet.

– Fick massa powers av att cykla tillsammans med många starka tjejer! Som Hanna Näslund – bild nedan – som inte var snål med att peppa och hålla stämningen uppe under loppet (fotokudos: Pauli Ärje/8848 Altitude).

Tack Långloppscupen och Långa Lugnet (Falu CK) för ett superbt arrangemang under helgen. Glada och gästvänliga funktionärer, en speaker (Oscar Ekstam) som får alla cyklister att känna sig som heroes (Oskar Ekström) och tydlig kommunikation före och efter race.

Under kommande veckor ser jag fram emot Stockholm 4dagars, Rallarloppet och Lida Loop!

Fotokudos: MTB Foto / Eva Önnemar

Här finns resultat.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kul med race – Djurholms GP osv


Köra race! Det är så sanslöst kul. Plötsligt har jag kört sextävlingsstarter på tre veckor. Så fort man har ryckt av plåstret (tävlingspremiären) bankar hjärtat inte lika hårt på startlinjen till tävling längre. Den uppmärksamme kan tex se att jag hade mer fokus på min Garmin än på att posera framför kameran inför start igår (bild nedan). Vi körde Djursholm GP – en tävling som återupplivats sedan den kördes senast under 80-talet. Och värd för loppet stod min kära klubb Stockholm CK!

På startlinjen stod, förutom en ofokuserad undertecknad, även OS-medaljören Lisa Nordén. Man hade ju kunnat gissa att Lisa skulle vinna – men hon körde främst för att få ett bra träningspass. Helt rätt inställning tycker jag! (om det inte är så att man gillar Rapha-tröjor eller chokladaskar – för det kan man vinna om man hamnar på pallen såklart). Själv gillar jag både rosa jerseys och choklad (nähe!) men jag hade inte kunnat vinna det även om jag så kört elcykel under gårdagen tror jag.

Jag hade kollat på banan på Google maps innan och tyckte att det såg ut som att vi skulle köra runt runt i en fyrkant – ”det kan väl inte vara så jobbigt”. Jag glömde dock bort att kolla på höjdkurvan. Vi körde nämligen upp för en naggande god backe ca 15 gånger. Efter fyra gånger fick jag släppa huvudgruppen och körde partempo med Petra. Petra är ny i Sverige, kommer från England och kör för 5th floor. Välkommen till Sverige Petra!

Vi har mycket gemensamt – bland annat så gillade vi att fira istället för att cykla förra helgen (jag bröllop, hon födelsedag). Alltså bildade vi ”the party peloton”. Ladda upp med fester leder ju sällan till pallplatser (?!). Jag kom sist av alla som fick köra samtliga varv av banan och inte blev varvade igår. Glad över det! Fick bang for the bucks – mest cyklade minuter för startaviften!!! Och så var jag ev den enda som skrattade framför kameran igår? (bild nedan). 

Har varit löjligt glad och trött hela dagen idag – trots att jag kom typ sist! Precis så som det ska vara med tävlingar. Ibland går det bra, ibland går det sämre, men man lär sig alltid något, får fart och fläkt och bra träning! Och kan ha något att skylla på när man går långsamt i trapporna på jobbet dagen efteråt.

Tack SCK för bra arrangemang!

PS – fler tävlingar att kolla in framöver.

Rekommenderas för ALLA som gillar att cykla!

Långa Lugnet

Stockholm 4dagars

Rallarloppet

Fortsättningen på cupen såklart!

Fotokudos: Göran Digné och Jonas Rodny


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Alla drömmar som blir sanna och alla starka tjejer


Jag måste berätta om förra veckan. Den var himla häftig och scorade full pott i såväl fart och fläkt som drömmar som gick i uppfyllelse. Det inser jag i efterhand. Att de där sakerna som jag satt och målade upp i skallen när det var som kallast i vintras – att de faktiskt skedde på riktigt framför ögonen på mej. Under en vanlig vecka i maj. Och utan att jag hade planerat för det hade de alla samma gemensamma element – det var tjejer som spelade huvudrollerna.


 

Arlanda TT – tungan rätt i mun. Foto: Fredrik Warming


Under tisdagen körde jag och SCK:s damlag Arlanda Test Track. Andra delen av Stockholms Cupen på en traditionell bana som får det att svindla i magen på mig. För det går så himla snabbt igenom banans doserade kurvor. Laget hade som mål att sätta färg på loppet, dominera prispallen och behålla den rosa Rapha-ledartröjan.


 

Arlanda TT – tungan rätt i mun. Foto: Fredrik Warming


Vi kunde efter ca 35 minuter race checka av samtliga av målen ovan! Efter att ha cyklat TILLSAMMANS. Man kan snacka samarbete och kommunikation i timmar, men när man väl är ute på banan och måste fatta beslut när det går i 40 km/h.. sådant klaffar liksom inte på en gång. Men äntligen fick vi i laget alla bitarna att falla på plats och det var en stor lättnad. Även för mig som droppade in längre ner på resultatlistan!

 

Pallen från Arlanda TT, 1a Clara Säll, 2a Ulrika Högberg, 3a Camilla Backman. 


I onsdags var det dags för första träningen med Tjejklungan – gruppen med tjejer som ska cykla Velothon tillsammans i september. Trots att det var kyligt ute och vädret bjöd på såväl regn som hagel dök 15 tappra tjejer upp! Och jag som var rädd över att ingen skulle komma. Vi cyklade en sväng söder om stan och alla var duktiga – trampade på bra och nötte klungträning, trots att mina instruktioner kring konsten eventuellt var luddiga (jag var nervös inför uppgiften).


Här kan man anmäla sig till träning 24 maj!


Tjejklungan is on! Foto: Frida Grundström

 

I torsdags morse låg kylan kvar och det var dimma i luften. Jag hade tidig dejt på MTB med min granne och F15-16 mästarinna Kajsa Eneroth. Kajsa säger ”jag gillar mest när man får hoppa ner för saker eller köra i skidbackar” och jag säger ”jag tycker om breda grusvägar utan hål som lutar svagt uppåt”. Det vill säga – perfect match! Jag kan ta Kajsas rulle när det blir tekniska partier på stigar och i gengäld kan jag försöka erbjuda henne min rulle på platten. Vi hojade ihop en timme och sen cyklade jag med ett brett leende på läpparna till jobbet.

 

Jag tycker att man ska bli bättre på att fira saker och även ha respekt och minnas sina drömmar från ett tidigt stadie. Att det som i december endast var stoft av idéer på ett papper – vaga meningar som stundtals kändes omöjliga – men som sedan vuxit fram bit för bit – nu händer och dessutom framgångsrikt (pallplatser till laget, många tjejer på Tjejklungan träningen dvs). Det är stort! Och det har tagit en del tid och slit. Men nu när jag ser hur bra det kan bli – och hur glad jag och de som cyklar med mig blir på kuppen – tvivlar jag inte när jag säger att det varit värt det.


En grej till! Mycket fokus på damer i detta inlägg. Det betyder inte att jag på något vis åsidosätter er herrar som cyklar med mig och framförallt får mitt liv och mina cyklar att rulla. Mekanikerna på Velo Oxygen som hjälper mig när jag kommer dit i panik med halvt-paja hojar dagarna innan tävling tex. Fredrik W som blivit SCK:s lagets mekaniker- service och kameraman. Min sambo som lagar mat och ställer upp i alla lägen. Jisses vad bra ni är killar – också!


KM i Lidingö MTB:s regi. Vinst i damklass för min del! Foto: Martin Söderlund (mästare i herrklass!)


Bonus: igår vann jag ett av årets mest ärorika race: KM i MTB i Lidingö MTB:s regi. STORT för mig pga att jag vågade ge järnet trots att huvud och kropp känts tungt hela veckan. Plus att jag ständigt drömmer om att bli modigare och snabbare i skogen. Mer om det en annan gång.

Antal kommentarer: 1

Klas

Du är grym Ingrid!!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in