Raggningsknep för cyklister


Idag är det alla hjärtans dag och det är segt att vara singel och se alla bilder i sociala medier på par som hyllar varandra med massa söta hjärt-emojis. Jag tänkte skippa detta i år och istället rikta mig till just singlarna med detta inlägg. Kanske främst också singlarna som allra helst skulle vilja träffa en cyklist.

Jag har cyklat ganska många år nu, och sett många exempel på hur cyklingen har lett till fina relationer. Själv har jag träffat flera av mina bästa kompisar och min sambo genom cyklingen. Och jag känner också flera bäbisar som inte hade funnits till om deras föräldrar inte lärt känna varandra genom cyklingen. Hur fantastiskt är inte detta?

MEN under åren har jag också varit med om och sett vissa andra försök till närmanden – både från killar och tjejer – som inte alltid varit lika lyckade. Därför har jag skrivit ner en lista med lite olika saker som du kanske gjort fel om du försökt närma dig en cyklist. OBS läses med en stor nypa salt! 😊

  • Inlett diskussionen med nyfunna cyklistvänner genom att prata mycket om följande ämnen: märken och prisklass på ditt cykelstall, hur många watt du kan trycka under 20 minuter eller nämna att du gjort en strålade karriär på Zwift och numer tävlar i högsta klassen.  Anledningen till att jag nämner detta är för att det är typen av information cyklister ofta får presenterad för sig – det sticker inte ut i mängden.

  • Berättat detaljerade data om dina träningssiffror: att du cyklat över 500 timmar förra året, tränat flera veckor på raken utan avbrott (#aldrigvila!) eller drar träningsveckor på 20 + h emellanåt. När sjutton ska du ha tid att ses om du bara jagar timmar på hojen?

  • Haft dåliga ben på en distansrunda, men vägrat erkänna att du har just en dålig dag och istället kommit med massa bortförklaringar, typ: ”bromsen måste ha legat på hela rundan” eller ”det är i och för sig tioende dagen på rad som jag tränar nu”. Var hellre ödmjuk och tillåt eventuell person i sällskapet du spanar på att ta vinden om du bara inte pallar det just den dagen.

    ftp
    Foto: cat3memes

  • Stirrat ner i din telefon för att ladda upp pass på Strava / Training Peaks omedelbart efter avslutat träningspass i sällskap med andra. Kanske har du inte ens hunnit ta av dig din hjälm först och i värsta fall även blivit sur pga din Garmin inte ville synka med mobilen. Vi är många som har en hang-up på att ladda upp på Strava – men försök att hålla vissa känslor som associerar till detta med dig själv och dina närmast sörjande.

  • Käkat middag och varit riktigt omständlig vid beställningen av mat för att du går på diet och ska komma ner till ”match-vikt” till våren. Du hinner gå på diet under samtliga mål mat under resten av veckan. Var inte oflexibel (om du inte är allergisk då) och undvik ordet ”race-vikt”, vissa har en känslig relation till det ämnet.

  • Haft med dig en dejt på typ en distansrunda och hängt av denna ”medtagna kompis”, som kanske har en dålig dag, för att inte sinka din egen träning just den dagen. Om tempot är för högt för ditt sällskap, se till att denna får bra skydd i vinden alt föreslå att du och denna person cyklar ensamma. Att få egentid med någon som är intressant är ganska mycket mer värt än att logga ett pass med hög snittfart på Strava, eller?

  • Inlett konversationer via SMS genom att skicka bilder med print-screens på erövrade KOMs. Eller ännu värre: skickat filmer där du spurtar ner polare på klubbträningen. Ja, detta har skett på riktigt. Om en person är intresserad av dig har denne nog redan koll på hur snabb du är ändå.

  • Varit ute och cyklat med någon du gillar som fått tekniska problem och du har hjälpt till att fixa detta – eller snarare tagit över situationen och visat upp dina mekaniska färdigheter utan att någon annan fått en syl i vädret. Låt personen med problemet i alla fall försöka att fixa det själv först och känna sig duktig! Samt att det finns oroande många som inte kan laga en punka själva för att de faktiskt aldrig fått chansen att öva själva.

  • Tagit tillfället i akt och skylta med ditt cyklist-CV och radat upp resultat i form av: KOM-noteringar eller ”vi snittade över 40 km/h på träningen i onsdags”. OM det blir läge att skylta med sitt cyklist-CV:t så väger resultat som finns att läsa på en riktig resultatlista – dvs tävlingar – tyngre än diffusa resultat från typ Strava och motionslopp.

Övriga tips:

  • Vill du väcka uppmärksamhet i din omgivning kan du som tjej försöka att ta KOM/QOM overall. De flesta har nämligen stenkoll på Strava-listorna i sina när/revir-områden och kommer snabbt lägga ditt namn på minnet om du hamnar högt upp på listorna.
  • Ha alltid med dig en nöd-gel i fickan. Kanske till dig själv, kanske till för att pigga upp energinivåerna / humöret på någon annan .
  • Ha inte hjälm på profilbilen på Tinder om du ämnar träffa en cyklist där. Undersökningar visar att dessa drar färre swipes åt höger.

Inspiration från Cykelkattens tinder-bilder och Swipe right tinder tips for cyclists.

Lycka till!


Vilka svenskar kör Cape Epic 2020?


Om mindre än fem veckor befinner jag mig nere i Sydafrika för att köra Cape Epic. Det känns som om att jag under de senaste veckorna pratat alldeles för mycket om mitt egna deltagande i tävlingen, men vilka är egentligen de andra svenskarna som ska köra tävlingen? Jag tänkte att vi kunde ta en titt på vilka som står på startlistan.

Cape ladies

Åtta helsvenska lag är anmälda och ytterligare tre lag har svenska deltagare. På den här listan saknas dock Michael Olsson, Team Serneke Allebike , som förra veckan gick ut med att han kör med Jan Withaar för Absa (som kommer från Sydafrika). Vad jag vet är Michael den enda svenska herren i elitklass – men det är säkert möjligt att fler anmäler sig, för den som vill lusläsa startlistan finns den att söka på här.

De svenska kvinnliga svenska mästarinnorna som kör (Jenny Rissveds, XCO och Jennie Stenerhag, XCM) – ser jag båda som möjliga vinnare av både enskilda etapper och totalen. Jennie S och hennes partner kom tvåa totalt i ett etapplopp – Tankwa Trek – som gick i helgen och Jenny Rissveds har vunnit mixed-klass tidigare på Cape Epic, samt kör med Annika Langvald som vunnit Cape flera gånger innan.

Bland övriga svenskar tror jag att lag 191 med Tommy Evaldsson och co är några att spana efter i grand-masters klassen. Tommy är en legend inom MTB och körde riktigt bra på Transalp år 2018.

Övriga lag i masters, mixed och grand masters har jag inte koll på – men om nån av er som ska köra läser detta och typ vill snacka hur nervös en är såhär veckorna innan loppet – dra ett mess till mig så blir jag glad!

epic women

På damsidan är 12 st lag/24 stycken damer anmälda i UCI/elit-klassen och av dessa är sex stycken svenskar. Utöver Jennie och Jenny, och undertecknad och Hanna Näslund då, så har även Team She Rides ett lag med Sandra Backman och Jessica Clarén. Sandra Backman är en av Sveriges mest erfarna kvinnor inom etapplopp. Det blir riktigt roligt att se hur hon kan köra nere i Sydafrika.

Den kvinnliga elitsidan är den enda procentuella delen av loppet där just svenskar och kvinnor hävdar sig – av 750 lag som kör tävlingen är 20 stycken damlag (åtta lag som inte kör elit tillkommer) och kanske 50-60 stycken är mixed. Det blir cirka 70 stycken / 5 %  damer av 1500 cyklister. 

Jag tror verkligen att etapploppen är nya trenden efter Iron Man, som hade sin boom för några år sedan (när jag körde Iron Man som 24-åring fick jag frågan vad jag skulle göra när jag fick min 30-års kris senare. Nu har ni svaret, folks!). Men det är för synd att detta inte har nått ut bland de kvinnliga idrottarna ännu. Hoppas för guds skull inte att damerna är hemma och passar barnen när männen ska förverkliga sina drömmar!

cape epic men

För den som är intresserad: även de högst rankade männen på startlistan till UCI-klass.

Hur anmäler man sig då till Cape Epic?
Jag har listat de olika vägarna in nedan.

Early Bird Är snabb som tusan och paxar en av de 100 platser som släpps tidigt.
Lottery Köper en lott och håller tummarna.
Media  Är ett media-team som kan lova publicitet för tävlingen.
Volunteer  Ställer upp som volontär – då får man året därpå en garanterad startplats.
Charity  Kör för en välgörenhetsorganisation. 
UCI 

Har en UCI-licens (på svenska elit-licens) 

Development  Är en syd-afrikan på under 26 år.

Kan vem som helst anmäla sig och köra? Man kan väl kort och gott säga att man ska vara ute i god tid, ha en hel del tur samt pengar i fickan (startavgiften kostar ca 60 000 kr per lag- och då tillkommer langning, resor till och från tävlingen, boenden före och efter tävlingen, transport av cyklar med mera).

Jag tycker det är synd att tävlingen är så dyr men har även hört att med all service från organisationen är värd priset. Mat och boende ingår för hela veckan och i övrigt lär en inte göra av med mycket pengar just under tävlingen. MEN hade det inte varit för att jag fått en media-plats och inte betalar fullt pris för att köra – tack Bicycling <3 – hade jag inte haft möjlighet att köra ekonomiskt sett. 

Jag skulle för övrigt gissa att jag och Hanna är de enda som har sådan stor ”mix” på vår startplats – vi tävlar i UCI-klass (eftersom att vi har elitlicens hemma och kunde styrka en plats i elitled med tidigare meriter), men är ett media-lag som kommer att bo på tävlingen som ”motionärer” (alltså i tält). Jag tror inte att det är många media-lag som kör i elitklass eller folk i elitklass som bor i tält (de flesta elit-lag har ett fullt service-team kring sig och blir skjutsade från och till hotell varje dag). Jag och Hanna har köpt till massage och cykelservice, i övrigt får vi ta hand om oss själva och varandra. Och inte ta hand om våra sociala kanaler – alltså göra det som vi också är där för – bevaka som media. 

Hoppas att vi kan bjuda på allt från nervositeten i startledet från elitklass till skönt häng från campet till behind-the-scenes som ett media-team. Vad tror ni? Ni får gärna höra av er om ni vill att vi skriver om något speciellt före, under (i den mån energi och WIFI finnes på savannen…) och efter loppet!


Min nya raket – Allebike Majestic 29″


Jag måste skriva och berätta om min nya raket – Allebike Majestic – full suspension 29 ”- utrustad med Shimano XTR-komponenter. Det var lite pirrigt att byta både cykelmärke och komponent-grupp till i år, men jag är bara positivt överraskad. Den här cykeln är styv och rapp och känns som en liten stridsvagn i uppförsbackarna. Och då har jag ännu inte satt på finhjulen/kolfiberhjulen som den kom utrustad med – utan på bilden nedan har cykeln alu-hjul.

OBS – jag och mitt Team – Sweden Mountainbike – har ett samarbete med Allebike i år. 

Allebike Majestic

Allebike Majestic 29 ” – min nya kärlek.

I detta utförande (fullt utrustad med pedaler, flaskställ etc) väger cykeln ca 10,5 kg. Även växlarna är jag nöjd med – funkar super att gå från SRAM till Shimano.

Vad som är speciellt med cykeln är också att den har en kamouflage-färg som skiftar mellan grönt och lila beroende på hur ljuset skiner på cykeln. Som en kameleont! Gillar det verkligen – som att få en ny cykel varje gång som man kollar på den. Team Sweden Mountainbikes cyklar har dessutom silver-logga – jag tror vi är de enda i Sverige som har detta? Mäktigt.

Jag är också väldigt glad över att cykla på ett märke som är så lokalt som det går. Cyklarnas ramar är designade av familjen Blomqvist i Alingsås.

Allebike

Silver-loggor, en ny trend på marknaden tror jag!

Plus också till Allebike i Alingsås som har varit så smidiga i all kontakt och har utrustat cykeln precis efter mina önskemål. Jag har till exempel valt att sätta på en bredare sadel som passar mina sittben. Inte ens när jag köpt tjej-specifika MTB cyklar tidigare har jag fått en sadel som passar kvinnor, utan det verkar vara standard att sätta på smala sadlar som är typ 130 mm breda på samtliga cyklar. Hur många kvinnor har slutat cykla pga fått en sadel som passar beniga pojk-rumpor? Det måste vara ett stort mörkertal och det är ju för tråkigt.

Heads up till alla tjejer där ute alltså – godkänn inte att cykla runt på en cykel med en sadel som inte passar dig! Det kan ju göra vilken bakdel och således också cykelhjärta alldeles för visset. Här är en den sadel som jag gillar – men observera att det inte måste gälla alla tjejrumpor. Prata med din lokala cykelbutik för att få hjälp!

Efter sadel tycker jag för övrigt att hjul är något som man som cyklist ska unna sig att byta ut. Tycker det är för tråkigt att många svindyra cyklar på marknaden kommer med hjul som sänker upplevelsen på hela cykeln som standardutförande. Ett par lättare kolfiber/alu fälgar är ett stort lyft för alla cyklar – det gör mycket större skillnad än tex elväxlar , tycker jag.

JP

Jag och min nya cykel har för övrigt frontat Jönköpings lokaltidning, Jönköpings Posten, i veckan. Här är artikeln. Det är extra roligt eftersom 1 – jag kommer från Gränna och lusläste denna tidning när jag var yngre. När jag flyttade från Småland cyklade jag inte alls – så att jag skulle synas i tidningen med en cykel 12 år senare är oväntat och kul. 2 – står det om sport i den här tidningen handlar det mest om HV71, hockeylaget. Hoppas ju kunna inspirera en och annan lokal cyklist genom detta.

I skrivandets stund är det fyra veckor tills jag åker till Cape Epic och Sydafrika! Har precis övergått till att köra mer tävlingsspecifika intervaller samt att basta flera gånger i veckan för att anpassa mig till värmen. Bjuder på ett utdrag ur ovan nämnda artikel från detta här:

JP2
Antal kommentarer: 2

jonas l

Dåligt med butiker som inte stansar däcken åt en. Har gjort det otaliga gånger gratis åt kunder på Specialized Concept Store i Stockholm när det sålts cyklar.


Challe

Snygg cykel.Kör hårt i Sydafrika



Jag fick ett fantastiskt stipendie – Race with a Smile


Jag har en riktigt bra nyhet. Jag tilldelades Race with a smile / Lenas Minnesstipendium år 2019 ! Det här är kanske något av det största som har hänt mig sedan jag började cykla för 7-8 år sedan. Något som i min värld är större än att göra fina prestationer på resultatlistor. 

För er som inte känner till Lena Karlsson – hon var en fantastisk uthållighetsidrottare som körde hela 17 Ironman på raken och genomförde en Svensk Klassiker år efter år. Hon var en stark drivkraft i Sub XX och var (och är) en stor förebild för många konditionsidrottare. Tragiskt nog omkom hon i en olycka år 2014 och stipendiet inrättades av Eskilstuna IK Triathlon / Cykel för att minnas Lenas anda för att det är ”något som skulle ha gjort henne glad och stolt”.

Lena Karlsson SUB XX

Målgång från Vätternrundan år 2013 – Lena Karlsson och Susanne Berner på bild. 

Det här är delar av vad jag skrev min ansökan till stipendiet:

”Jag började cykla och gick med i SubXX år 2012. Jag vet ärligt talat inte om jag blivit så långvarig inom sporten om det inte vore för att jag blev så väl mött av Lena Karlsson och de andra starka kvinnorna i klubben. Jag körde Vätternrundan med Lena år 2013. Minns att hennes Camel-Bak gick sönder och jag fick nästan panik å hennes vägnar. Minns också så väl hur hon skakade av sig problemet (med dyblöta cykelkläder och brist på vätska) med ett leende. En imponerande positivt inställning till situationen. Och hon lyckades bättre än mig, jag fick bryta loppet halvvägs in. Det var tungt där och då men nu i efterhand är jag glad över att få cykla några mil med Lena”.

Sommaren 2014 skulle jag köra Ironman i Kalmar och blev riktigt sjuk ett par månader före tävlingen. Jag var sängliggande en vecka, vilket blev extra tungt då beskedet om Lenas olycka kom i samma veva. Mitt i sorgen lyckades jag ändå vända det till något positivt och bestämde mig för att jag skulle köra Ironman trots alla tvivel på min egen form. Att göra det bästa av situationen och ha kul helt enkelt. Detta är en inställning som jag tror mig lyckats ha behållit sedan dess. Jag har de senaste åren kört cirka 30 tävlingsstarter per år och har faktiskt bara en DNF (från ett GP där jag punkade år 2016) och någon DNS när jag varit sjuk.

Jag skrev ett blogginlägg om detta som finns att läsa här.

Lenas Minnesstipendium

Jag var i Eskilstuna i helgen och fick ta emot stipendiet. 

Såhär lyder kriterierna för stipendiet:

”Stipendiaten är en enskild kvinnlig uthållighetsidrottare som tränar och verkar i Lena Karlssons anda. Stipendiaten skall ha en positiv livssyn och sprida glädje till sin omgivning samt vara hängivna sin idrott. Stipendiet syftar till att hedra minnet av Lena Karlsson, samt att uppmärksamma och stödja kvinnliga uthållighetsidrottare i deras idrottssatsning. Stipendiets mål är att genom ett stipendie till en idrottare som verkar i Lena Karlssons anda, uppmärksamma goda förebilder och hängivna kvinnliga uthållighetsidrottare som sprider glädje till sin omgivning.”

Hoppas genom detta att kunna fortsätta inspirera ännu fler till att cykla, tävla och ha kul samtidigt. Hoppas också att fler kvinnliga idrottare – jag känner så många som jag inspireras av – kommer söka detta stipendie framöver. Sista ansökan november varje år!

Missa inte Cykelpodd nr 29 där jag är med och snackar om stipendiet och om att cykla långt!


Äntligen : mitt nya team 2020 !


Äntligen kan jag berätta om mitt nya lag! Mitt cykelteam som består av fyra cyklande tjejer som alla har hjärtan som slår väldigt hårt för sporten. Mitt nya team som har samarbetspartners som jag drömt om att få samarbete med sedan flera år tillbaka. Låt mig presentera: Team Sweden Mountainbike / Långloppscupen CK.

Allebike

Första turen på mitt nya drömåk för 2020!

Det här är en historia som för min del började på Bockstensturen i slutet av augusti 2019. Jag hade då däckat i skuggan i målområdet efter ett stenhårt långlopp på 100 km. Jag mådde riktigt dåligt – bonkade totalt under loppet och hade vätskebrist. Mest tyckte jag dock synd om mig själv – för att jag gick ut för hårt på Långloppscupens avslutande deltävling. En man kommer fram till mig och frågar hur jag mår och säger något i stil med ”det kommer fler tävlingar har jag hört” och får med sin omtanke många moln att skingra sig från min just då svarta himmel.

Den här personen som kom fram till mig heter Lasse Strand. Han är mannen bakom Långloppscupen sedan starten för 20 år sedan. En person som håller sig i bakgrunden under alla deltävlingar, men som varit på plats på flest lopp av alla. Han är den som ser till att cupen återkommer år efter år – samtidigt som de flesta andra av oss aldrig funderar över loppens vara eller icke vara. De flesta av oss andra brukar istället vara för upptagna med att oroa oss över hur snabba vi kommer vara uppför Billingen i maj (cupens startskott tillika startbacke varje år) större delen av vinterhalvåret.

När jag ”nyktrat” till efter Bockstensturen och insåg att Långloppscupen var över för 2019 kunde jag inte sluta tänka: jag vill ha mer av det här. Vill ha mer av Långloppscupen – av de folkliga tävlingar där folk i alla åldrar och med olika fart i benen (elit som nybörjare) möts på olika platser i Sverige under sommarhalvåret – för att tävla och dela cykelglädje. Dessutom vill jag sprida detta fantastiska arrangemang som driver så många cyklister till att tävla på MTB till ännu fler.

Sweden mountainbike

Bakom Långloppscupen finns även Sweden Mountainbike – som hjälper destinationer, kommuner och andra aktörer att utveckla attraktiva, hållbara och genomtänkta arenor, evenemang och tjänster för mountainbike”. En fantastisk organisation som sprider MTB i hela landet och som samlat några av mycket erfarna cyklister inom MTB.

För att göra en lång historia kort: vi var flera som samtidigt delade tankarna om att sprida Långloppscupen och Sweden Mountainbike. Och det finaste med den här historian är att vår kärlek blev ”besvarad”. Jag kommer alltid minnas den dag i september då Hanna Näslund ringde mig och berättade att Sweden Mountainbike gått i tankarna av att skaffa ett eget cykellag och ville ha med oss på skeppet.

Sedan dess har det varit en hel del aktivitet under hösten för att få allt att gå i lås. Att skapa en klubb och ett team av flera personer med hjärtan som slår väldigt hårt för sporten. Cyklar har provkörts, det har klämts på cykel-BIBS, designats kläder, skickats ansökan om att starta klubb till cykelförbundet. Allt under tystnad– vilket varit jobbigt för mig då jag hela tiden haft viljan berätta för alla.

Falun

Vi fick chansen att se Faluns finaste stigar i helgen, tack Henrik Öijer!

Jag ville berätta för alla om att det känns som om att jag äntligen kommer kunna ge tillbaka till den sport som dagligen gjort mitt liv så mycket mer spännande och färgrikt under de senaste åren. Och att jag får chansen att göra detta tillsammans med några människor som har samma värderingar och driv som jag har: att ständiga vilja cykla och upptäcka mer av världen. Personer som inte enbart förknippar tävlandet med resultatlistor – utan också de upplevelser som kommer på köpet. Och som heller inte räds för att dela med sig av framgångar och motgångar kring detta.

Allebike 2020

Fyra riktigt snabba cyklar från Allebike (modell: Majestic). 

I lördags kunde vi äntligen presentera laget Team Sweden Mountainbike: Cassandra Öhman, Hanna Näslund, Linda Tufvesson och undertecknad. Som cyklister är vi en spridd skara : någon älskar att köra XCO (Cassandra), någon är riktigt duktig på att köra nästan alla lopp i cupen under en säsong (Linda), någon kommer från en multisportbakgrund (Hanna) och en person älskar att vara en del av ett lag (undertecknad – det här blir det fjärde damlaget som jag är med och startar sedan 2013).  

Vi kommer att cykla på cyklar från Allebike utrustade med Shimano-komponeter (Shimano XTR har jag på min nya lila/gröna raket). Vi kommer att cykla i hjälmar från Lazer, skor från Shimano och kläder från Milremo samt Pearl Izumi. Framöver kommer vi även att samarbeta med Securmark som är verksamma för att utveckla ungdomar inom sporten.

Team Sweden Mountainbike

Hanna, Cassandra, Henrik, Ingrid, Åsa, Lasse och Linda. Dream-team!

Vi har skämtat om detta under helgen – men våra team managers och ”materialare” är Lasse Strand och Åsa Eriksson på Shimano. Dessa personer har hjälpt oss att navigera fram till en riktigt bra lösning för laget under hela hösten. Jag är evigt tacksam över att få jobba med så engagerade människor och partners inom sporten. Inte att förglömma är även Henrik Öijer – som tillsammans med Linda mottagit oss på ett gästvänligt sätt i Falun under senaste helgen. Han är landets mest hängivna bloggare (och fotograf till alla bilder i detta inlägg) – in och läs på hans sida om ni vill ha mer detaljer om den gångna helgen. Linda har också skrivit om helgen här.

Jag har fått så många meddelanden med hejarrop om nya laget under de senaste dagarna. Tack alla! Stay tuned för att hänga med oss under säsongen.


En tiopoängare – inte alls långt hemifrån


I helgen har jag varit på ett träningsläger med Elna, Helena och åtta andra cyklister (signerat Cykellycka). Vi var i byn Bunn – ett par mil nordöst från Jönköping. Det var en magnifik helg, ett perfekt träningsläger i miniformat och faktiskt bästa möjliga nöje i en grå januari månad. Med många timmars cykel, mycket och god mat, vinterbad och bastu. Bra snack och umgänge. Elna har skrivit mer om detta och lagt ut rutterna vi cyklade på sin blogg. Tack alla som var med. Jag älskar att träffa nya cyklister, nya individer som alla inspirerar mig på sina sätt för att de alla tar sin an cyklingen och sätter höga mål utefter sina egna förutsättningar.

Elna Bunn

Jag ser extremt seriös ut här pga vi cyklade mitt genom ett jaktlags söndagsjakt på rådjur, strax öster om Gränna. Naturligt pulshöjande. Foto: Elna Dahlstrand.

Har sedan en tid funderat en hel del på hur hållbar min stora hobby cykling är. Det blev extra tydligt när jag var på ett läger, nästan hemmavid, som gav mig samma känsla av en ”tio-poängare” med cykeln som många av mina tidigare cykelresor (utomlands) gjort. Det slog mig att jag inte måste ta flygplanet för att fånga upplevelser på cykel.

Även om jag är upptagen med att just cykla i min närort på fritiden, och därmed inte lämnar mycket klimatavtryckt från mig – så finns många andra aspekter kring mitt intresse. Sådant som jag inte kan komma ifrån även om jag bara skulle äta närodlad potatis från och med nu  ochför resten av livet. Till exempel har jag för länge sedan förbrukat mitt flygkapital for life. Som värst har jag flugit både till Gran Canaria i januari och till Mallis över påsk (för att cykla) under ett år.

Allt i jakten på distanstimmarna och bibs-brännan (OK – även för att att sitta nöjd på balkongen efter en långtur och dricka bärs). Älskar att tänka på en av mina nära vänner – Sara Öberg – som är den starkaste jag vet och som cyklat väldigt få mil just utomlands. Hon sparar energi till träningen genom att just minimera sitt resande. Och lyckas väldigt bra (vann massa tävlingar och SWE-cup XCO 2019). 

Cykellycka

Blött grus ändå. Går att hata men också att älska för att det ger massa wattz – bra träning. Foto: Elna Dahlstrand.

Och jag har alltid haft en önskelista med cykelprylar som jag ju absolut behöver. Eller inbillar mig att behöva?! Exempel: ”gamla cykeldatorn krånglar en del, synkar inte med Strava skitsnabbt. Behöver nog en ny”. Eller ”hjulen på min MTB är rätt tunga. Skaffar jag ett par som är 200 gram lättare så blir jag nog inte avhängd lika ofta”.

Genom åren har jag gjort mängder av investeringar i cykelprylar. Den enda som jag VERKLIGEN kan säga hjälpt mig som cyklist är min wattmätare. (Och den tynger faktiskt ner cykeln en del). I övrigt är det smartare träning, mer sömn och vila och mycket mat som hjälpt mig mest på vägen. (Tråkigt, för jag kan inte köpa mig till dessa).

Mår faktiskt rätt dåligt av att bara tänka på det. Det kallas klimatångest har jag läst på internet. Jag förstår om folk som livnär sig på sporten reser runt jorden och behöver nytt material på årsbasis. Själv är jag dock bara en glad, lite för seriös, motionär. Men jag kan bara bli bättre från och med nu.

vintercykel

Fångad in action med min älskade vintercykel. Den har några år på nacken men vann SM guld för massa år sedan med Åsa Erlandsson. En merit den kan leva på 4-ever. Foto: Elna Dahlstrand.

Till exempel har jag gjort mig av med så många cykelprylar som jag inte behöver under hösten. Sett till att de kommer väl till användning någon annanstans. Plötsligt hänger inte lika många bibs eller cykelkit i min garderob. Det är en lättnad. Ser det som att jag frigör energi med varje pryl som lämnar mitt hem. Höjdpunkten var när jag kunde skänka bort fem T-shirts från ett cykelmärke jag inte längre kör på till en 14 årig tjej i den lokala MTB-klubben. Och när jag gav bort en av mina cyklar till min pappa i julklapp. Eller när jag valde att reparera min gamla vintercykel istället för att byta ut den. Den är rätt sliten men jag får väldigt bra träning av att åka runt på den. 

Det som slår mig allra mest mitt i allt det här är att dessa tankar slagit mig allt mer sen jag flyttade från Stockholm och till Småland för 14 månader sedan nu. Hörde en gång på en podd att folk som bor i Stockholm har binjurar / stressnivåer som går på max hela tiden och därav har så himla bråttom hela tiden. Numer lever jag i en mycket lugnare rytm än tidigare och kanske är det därför vissa insikter kommit ikapp mig. OBS – pekar inte ut någon från Stockholm, konstaterar bara att jag mår bättre när jag bor utanför storstaden. 

vinterbad

Jag har sett på sociala medier att det är ascoolt att vinterbada. Jag är tveksam men kan väl ändå, några dagar senare, också tycka att det gav en cool kick. Foto: Elna Dahlstrand.

Som sagt – jag kommer inte undan med att rabbla exempel på små gärningar jag gjort. Jag ska åka till Sydafrika i mars – en lång resa. Jag har valt att stanna där i tre veckor, pricka av landet från min bucket-list och därmed inte heller flyga mer i år. Och vad jag egentligen vill sskriva är att: det går att träna och i vissa fall även också tävla utan att åka jättelångt bort. Speciellt om man äger en MTB / gravelbike. Då finns det hur mycket vägar och stigar som helst att undvika i ens närområde. Strava Heatmaps är ett exempel på ett utmärkt verktyg för att utforska detta.

heatmap

Strava heatmaps över Vättern, dvs mina jaktmarker. Tänk om jag skulle försöka cykla alla dessa vägar? Då har jag att göra. Kul också att Vätternrundans sträckning syns så tydligt, en riktigt stark markering runt sjön.

Antal kommentarer: 2

Jonas l

Vilket seriöst inlägg 🙂 Men smart och det med lokalt träningsläger är ju rätt nice.

Angående heatmap så är det de jag jobbar med just nu, vill cykla alla vägar 😀


Helena

Fullkomligt älskar Strava Heatmap. Kan sitta hur länge som helst och växla mellan den och Lantmäteriets kartor. Att hitta nya vägar/stigar att cykla på är bland det bästa jag vet.