Varför cyklar vi mot rött?


 

I studien ”Att cykla i Stockholms innerstad” fick närmare 700 cyklister svara på frågor om bland annat trafiksignaler. 92 % av dessa cyklister har körkort.

Här följer en liten sammanställning av svaren.

Två tredjedelar uppger att de någon gång cyklar mot rött ljus, och var fjärde cyklist gör det alltid eller ofta. Det är lika vanligt att alltid eller ofta cykla mot rött ljus vid trafiksignal i cykelbanan som vid gemensam signal i gatan. 

Dessa siffror stämmer tämligen väl överens med resultat från observationsstudier av rödljuscyklande. Andelen rödljuscyklande brukar hamna runt 20 procent när man väger samman olika typer av trafiksignaler och korsningar. Även här sticker yrkestrafikanter ut med en avsevärt högre andel rödljuscyklande.

Den vanligaste orsaken till rödljuscykling anges vara att trafiksituationen är sådan att det går bra. Knappt var tredje cyklist anser att det tar för lång tid innan signalen slår om.

Ett annat beteende hos dem som ofta cyklar mot rött. Cyklister som ofta cyklar mot rött använder i lägre utsträckning hjälm, cyklar oftare fortare och väljer oftare bort cykelvägar på grund av att de inte tycker att de är trafiksäkra. De väljer hellre en väg som snabbt tar dem dit de ska.

De flesta upplever att signaler i cykelbanan sällan slår om automatiskt. Tre av fyra menar att signalen inte slår om till grönt automatiskt och att de behöver trycka på en knapp för att det ska slå om till grönt. De gemensamma signalerna upplevs oftare slå om till grönt automatiskt, jämfört med trafiksignalerna i cykelbanan.

Hälften av cyklisterna upplever att de alltid eller ofta fastnar vid rött ljus på bilisternas gröna våg, vilket naturligtvis beror på att trafiksignalen är anpassad för bilister.

I studien har cyklisterna kommenterat olika problem med synkroniseringen av trafiksignaler.

”Grönt för bilister i samma färdriktning, men rött för cyklister – osynkroniserat, irriterande, leder till att cyklister kör mot rött.”

”Trafiksignaler för cyklister och grön gubbe är ej synkade vilket innebär trafikfara när bilar ska svänga och passera både cykelbana och övergångsställe. (Bilister tittar förmodligen oftast på den gröna gubben, inte om cyklisterna har grönt. Är gubben då röd innebär det trafikfara/olycksrisk och/eller irritation).”

Här kan ni läsa om hur man kan cykelanpassa trafiksignaler. För att förbättra cykeltrafikens framkomlighet, för att öka respekten för trafiksignaler och för att på så sätt bidra till ett minskat rödljuscyklande.

 

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 6

Trafikistan.se

Ett fall som jag fördjupat mig i är när gående får grönt men inte cyklister. Ibland finns legitima skäl, ibland inte. Det är ofta svårt för cyklister att förstå varför, och det tär hårt på deras förtroende för trafikljus. Min text http://trafikistan.se/gron-gubbe-rott-for-cykel/ handlar om det. Där finns också länkar till ett par illustrativa videoklipp som Gbgcyklaren filmat.


Trafikistan.se

Vid två tillfällen (2008 resp 2010) räknade jag rödljuscyklare och dito gående vid ett trafikljus över en flerfilig trafikerad gata i centrala Göteborg. Cyklister och gående hade samma gröntider. Resultat: 10-30 % cyklade mot rött, 72-82 % gick mot rött. Respekten var sämre 2010. Detta beskrivs i http://trafikistan.se/de-cyklar-ju-mot-rott/ . Medelvärdet av 10-30 % för cyklister stämmer bra med din uppgift att det brukar hamna runt 20 %.
Jag har svårt att se att faran skulle vara mindre för gående än för cyklister. De rör sig mer oberäkneligt och uppnår sin fulla fart i viken riktning som helst på ett enda steg. De står inte på led vid signalen utan en kan plötslig poppa ut ur en klunga väntande. Och de befinner sig längre tid på gatan.


Uffe

När jag bodde i Malmö cyklade jag flera gånger i veckan förbi en specifik korsning, i vilken trafikljusen var inställda på att alltid visa rött åt det håll jag kom från. För bilarna var det ingen större grej, slingan i asfalten kände av när det kom en bil och ljuset bytte till grönt inom några sekunder. Men slingan kände aldrig av min cykel, jag kunde få vänta bortåt en halvtimme innan det kom en bil från något håll så att ljuset slog om för bilen, och därmed för mig. Det tog inte lång tid innan jag slutade bry mig om trafikljuset, och efter något år tänkte jag knappt på att det fanns.


Krister Isaksson

Trafikistan, har genomfört massor av rödljusstudier och sk observations- och konfliktstudier. I stort sett samtliga dom har en mycket högre andel rödljusgående än rödljuscyklande.
Sen blir det intressant. Rödljusgående är ett mycket större trafiksäkerhetsproblem än rödljuscyklande. Det blir tydligt när man analyserar olycksdata och konfliktstudier. Men detta talar vi inte särskilt högt om, det är liksom ok, en del av en gällande norm.


Maria Ravegård

I love you Krister. Och föralldel Hans Rosling.



Felanmälan, var god dröj!


 

Av 100 anmälda faror på cykel­vägnätet till Stockholms trafikkontor åtgärdades knappt hälften på ett år. Vissa av felen utgör verklig fara, de är ännu inte åtgärdade, säger Krister Isaksson, expert på cykelplanering och cykelinfrastruktur.

Så sa jag i en artikel i Dagens Nyheter 4 juni (finns tyvärr inte på nätet). I artikeln tillbakavisade Trafikkontorets presstalesperson kritiken:

–  Vi gör självklart en prioritering. Utgör ett anmält fel en fara för tredje man åtgärdas det direkt. Vi förstår att anmälare kan uppleva att ingenting händer, men är det så, så betyder det att vi gjort en ­annan prioritering. En enskild anmälare kan ju inte se vilka ärenden vi har att prioritera bland, säger Anders Porelius, presstalesperson på trafik­kontoret.

– Men blir vi uppmärksammade på farliga saker kommer vi att titta på det direkt, säger han.

Låt oss titta på en av de 100 felanmälningarna, och se vad som prioriterats bort. Ett fall där staden har en annan uppfattning och har kommit fram till att ingen fara råder för hjulburna trafikanter.

En cykelväg i Stureby i södra Stockholm. Är också av staden utpekat som pendlingsstråk. Ett stråk som ska vara det bästa av bästa, och som ska ha en hög kvalitet i bland annat drift och underhåll. Jag har felanmält detta tre gånger under två års tid. En annan cyklist har felanmält två gånger.

En sträcka på cykelvägen som har flera långa och längsgående sprickor i asfalten. Sprickor som är så stora att till och med ett standardbrett cykeldäck försvinner ner i dem.

Målningen ni ser på bilderna har varken jag eller staden gjort. Istället är det en arrangör av ett rullskidlopp som har gjort markeringen för att uppmärksamma rullskidåkarna för faran…


Så här såg det ut 2014 när ytterligare en cyklist felanmälde sprickorna.

Min kunskap och expertis på området, och även Statens väg- och transportforskningsinstituts (VTI) forskning, säger att den här typen av sprickor i allra högsta grad utgör en stor fara för cyklister (och andra som färdas på hjul). Även för gående finns en uppenbar risk för att snubbla och skada sig. Stockholms stad gör uppenbarligen inte samma bedömning, trots upprepade felanmälningar under en längre tid av denna plats. Vad som ligger till grund för stadens bedömning är för mig svårt att förstå.

Cykelvägen ingår som jag skrev tidigare i stadens pendlingsstråk. Dessa stråk ska patrulleras frekvent av den så kallade Cykeljouren. Så här skriver staden på sin hemsida om Cykeljouren:

Staden har bildat en cykeljour som ska utveckla drift och underhåll på de prioriterade cykelbanorna i söderort och västerort. (…) Även under sommarhalvåret pågår cykeljouren, då sker bland annat underhåll av vägbanan och inventering av belysningen längst dessa stråk.


Cykeljouren ute på patrull

Då får vi nog konstatera att både felanmälningssystemet och cykeljouren i staden har sina brister.

Hur länge tror ni att en felanmäld spricka på en prioriterad gata, stor nog för ett bildäck att försvinna i, skulle förbli utan åtgärd?

Det är skillnad på trafikant och trafikant i nollvisionens Sverige.

 

Relaterade inlägg:

 

Antal kommentarer: 10

Mia

Det är ju minst sagt häpnadsväckande! Upprepade felanmälningar MEN ingen åtgärd. Vad ligger till grund för att inte lägga i lite asfalt i sprickorna? De som kör omkring i cykeljouren, ser de inte detta? Här är det ju tom målat! Som du säger, verkligen skillnad på hur man behandlar olika trafikslag.


Krister Isaksson

Mia, ja det är anmärkningsvärt. Visar att det är stora systemfel. Om dessa felanmälan kommer fram så undrar jag VEM det är som säger: Detta behövs inte åtgärdas. På vilka grunder och vilken kompetens har den personen i fråga? Min genomgång av de 100 anmälningar jag gjorde visar att det är helt godtyckligt vad som åtgärdas. Och hälften åtgärdas inte.


Even

Jag försöker själv få några potthåll lagade som jag anmält jag vet inte hur många gånger via TyckTill och Cykelrapporten (Rosenlundsparken, i dalen, gc banan mellan grindsgatan och swedenborgsgatan) och nu försöker följa upp om varför ingen åtgärd skett på så lång tid. Idag fick jag samtal, men de verkar ha missförstått det hela och trodde det gällde Magnus Ladulåsgata (som ioförsig också är i fördjävligt dåligt skick i östra ändan).
Detta fick mig att tro att staden helt enkelt inte har/betalar någon att laga just gc-banor. Hittills har jag varit tämligen nöjd med hur snabbt (eller långsamt) staden faktiskt lagat av mig anmälda potthåll. Skillnaden är dock att de som blivit lagade (inom 1 till 3 veckor) har varit i vägbanan! Åtgärder i c/gc-banor tar ännu längre tid, om de alls görs. Ett annat exempel är sänkan i cykelbanan i Fatbursparken. Anmäld minst två gånger. Senast bad jag dem plocka bort två stycken härgårmanskyltar som de glömt av som blockerat halva cykelbanan på samma plats i kanske ett år. Skyltarna plockade tack och lov upp, men sänkan, som ligger mitt i cykelbanan och i en 70-graders sväng är ännu icke åtgärdad.


Lisa

Sådan sprickor är verkligen läskiga. Har själv fastnat med hjulen i en. Det var mörkt, låg lite löv på cykelvägen så det var nästan omöjligt att upptäcka sprickan. Sen låg jag där på asfalten. Det gick bra denna gång men det var ju rena slumpen. Blir riktigt arg när jag läser att trots upprepade felanm. så görs inget åt faran. Och är det dom du säger ännu fler som anmälts och inte åtgärdats är det ju rena rama tjänstefelet, kanske ska polisanmälas?


Ingrid

Om nu någon cyklar omkull i mörker regn och löv på vägen, t ex, pga sprickorna, har Stockholm och trafikkontoret något ansvar, när de upprepade gånger fått anmälningar om att vägen är farlig och behöver lagas?
Om vi fortsätter jämförelsen med biltrafik, antag motsvarande däcksbreda OSYNLIGA, men anmälda sprickor i en körbana med samma dignitet, och att en olycka inträffar?



Lastcykelmässa


 

Så var det då dags, en lastcykelmässa går av stapeln i Stockholm lördagen den 19 september. På Skeppsholmen kl 10.00 – 18.00 utanför Arkitektur & designcentrum.

Tanken bakom mässan är att uppmärksamma lastcykelns stora potential att lösa vardagstransporter och yrkestransporter fossilfritt och yteffektivt i tätort. 

På mässan kommer det finnas möjlighet att provcykla en rad olika lastcyklar. Till exempel vrålåket som jag åker omkring med, en Butchers & Bicycles!


Foto: Luca Mara

Här kan ni läsa mer om hur livet kan vara med en lastcykel:

Mer information om lastcykelmässan hittar du här

 

 

 


Voffor gör ho på detta viset?





Och inte bara ho, även ha gör på detta viset!






Att döma av den totalt uppkörda slänten är det många ho och ha som gör på detta viset:

Och varför gör di då på detta viset?

För att det är kortare och upplevs tryggare än den väg som kommunen tycker man ska cykla.


Rött streck är den väg som kommunen anser man ska cykla. Blått streck är den väg som många väljer att cykla.

Kan något göras för att förbättra situationen?

Självklart!

Bygg en cykelramp så slipper man halka omkring i jordslänten.


Så enkelt, bygg en cykelramp (grönt streck) från den övre till den nedre cykelbanan. Klart!

Så blir det en genare och enklare väg att cykla igenom tunneln.

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

Antal kommentarer: 5

Thomas Egrelius

Fast…. min gissning är att de flesta som tar sig ned för slänten kommer uppe ifrån Västerbroplan ned för Gjörwelsgatan, dvs från nedre vänstra hörnet i din flygbild. De som kommer från Västerbron har bra rullfart och rullar lätt fram till Rålambshovsleden för att där svänga ned mot tunneln om det är dit man ska.
De som istället tar sig *upp* för slänten eller trappen med cykel ska nog vidare upp mot Västerbroplan (igen samma nedre vänstra hörn på flygbilden) eftersom de inte skulle kunna cykla upp för din föreslagna ramp då cykelbanan upp mot Västerbron är enkelriktad från och med kurvan vid Gjörwellsgatan.
Personligen skulle jag tycka det skulle vara enklare att ta mig upp enligt kommunens föreslagna väg, än att kämpa mig upp för trapp/slänt med cykeln. Speciellt om jag hade något annat och tyngre än min cyclocross 😉
Däremot tänkte jag spontant att man kanske kunde bygga en ramp till vänster i din sista bild som kommer upp vid övergångsstället i kurvan vid Gjörwellsgatan. Men den kanske skulle bli för brant alternativt medföra en osäker korsning vid tunneln då de som kommer ner där kan ha ganska hög fart.


Thomas Egrelius

För de som kommer ned från Västerbron och ska ned i tunneln är däremot ditt förslag ypperligt 🙂


Krister Isaksson

Thomas, Nej majoriteten kom från Västerbron, inte Gjörwellsgatan. Jag och mina kollegor har stått vid denna tunnel många, många timmar i ett annat uppdrag. Då observerade vi detta. Av de som cyklar nedför slänten cyklar majoriteten vidare mot västerort, dvs genom tunneln och sedan höger. Därefter kom de som cyklade genom tunneln och svängde vänster upp på Gjörwellsgatan. Ett fåtal cyklade nedför slänten och sedan in i Rålis. De som gick uppför trappan/slänten med cyklar fortsatte alla upp på Gjörwellsgatan, ingen cyklade mote enkelriktningen upp till Västerbron.
Passade på att fråga en del varför de cyklar så här. Majoriteten svarade att de tycker det var enklare/säkrare med denna passage genom tunneln än att åka runt och ha tvära svängar med mycket dålig sikt och stora mötande cykelströmmar. De nämnde återkommande incidenter och tillbud vilket de genom att cykla på detta sätt slipper.


ekstromenator

Jag både kör som dina bilder och delar även åsikten om att dom flesta kommer från Västerbron precis som jag. Vägen bort (rött streck) för att sedan vika tillbaka är onödig oavsett om målet är att fortsätta mot Tranebergsbron eller som i mitt fall träning av igångdrag i Rålambshovsparken före jobbet.


Thomas Egrelius

Intressant. Jag betvivlar inte alls era iaktagelser, men har själv inte sett en enda cyklist kommande från Västerbron vika ned vid trappen. Kommer själv den vägen varje morgon, men ska vidare Lindhagensgatan så ska inte ned i tunneln.
Men jag köper argumenten med tvära svängar och dålig sikt vid tunneln den ”röda vägen”. Har cyklat i tunneln ett fåtal gånger. Och som tillägg till det finns ibland viss osäkerhet när cyklister från Gjörwellsgatan har grönt och ska upp på cykelbanan i svängen där vid trappen, när det samtidigt kommer cyklister i god fart från Västerbron. Detta skulle också undvikas med föreslagen ramp.



Solna – där cykeln är satt på undantag


Så var det dags för ännu en gästbloggare, nämligen Mikael Ström. Och ännu en gång handlar ett gästinlägg om cykelförutsättningarna i Solna. Det målas upp en bild som med all tydlighet visar att cykeltrafiken är fullständigt satt på undantag i Solna.

Om Mikael:
Bor i Solna och cykelpendlar året runt till Täby. Använder cykeln främst i vardagen och tar mig i Solna ofta fram på cykel med framflak, barn och cykelvagn. Uppväxt i Linköping där cykeln var det naturliga färdsättet för nästan alla under skolgången. Har sedan dess fortsatt på den inslagna vägen. Inser numera vilken stor frihet cykeln gav som ung att kunna ta sig fram på egen hand. Önskar att fler får uppleva den friheten, gammal som ung. Finns på twitter under @M_F_Strom

 

Solna – där cykeln är satt på undantag

När Arenastaden i Solna är färdigbyggd kommer den förutom Friends Arena även innehålla norra Europas största shoppingcenter, Mall of Scandinavia, 30 000 arbetsplatser och 1500 bostäder. Ett område många människor kommer röra sig till och från dagligen. För att möta behovet av transporter presenterade Solna Arenastadens trafiklösningar. Här inkluderades bland annat tvärbanans Solnagren, en ny entré för pendeltåget och inte minst en hel del utbyggnader för vägtrafiken. Till vägtrafikens utbyggnader får vi även räkna lösningar för cykeltrafiken, då cykel inte presenterats som ett separat trafikslag i några lösningar. Tvärbanans utbyggnad till Solna Station har tidigare resulterat i ett inlägg med rubriken ”Solna – kommunen där cykelplaneringen havererat”.

Hur gick det då för cykeltrafiken vid utbyggnaden av vägar till Arenastaden?


Arenastaden är mån om att framstå som cykelvänlig i marknadsföringen, men hur ser möjligheten att cykla till stadsdelen egentligen ut? Bild från Arenastadens blogg.

Den viktigaste vägen till Arenastaden går via den i sommar invigda Signalbron som gör det möjligt att passera från Kolonnvägen över järnvägsspåren direkt till stadsdelen. För att ta sig till Signalbron har två trafikplatser byggts, en norr om bron och en söder om bron. Genom dem passerar inte bara de som ska till och från Arenastaden, utan även många som cyklar till, från och genom Solna. Längs samma väg löper nämligen det regionala Märstastråket som ”utgör ett av länets viktigaste stråk för arbetspendling” enligt den regionala cykelplanen.


Solna Stads bild över trafiklösningar i Arenastaden. Den nya huvudentrén till Arenastaden utgörs av Signalbron (5). För att ta sig till Signalbron har två trafikplatser byggts ut, från norr Enköpingsvägen/Kolonnvägen (6) och från söder Frösundaleden/Kolonnvägen (4).

Vi börjar med den södra trafiklösningen vid Kolonnvägen/Frösundaleden. Här har en cirkulationsplats ersatts av en korsning och i samband med det har fler körfält tillkommit för motortrafiken. För att cykla förbi den tidigare cirkulationsplatsen var man tvungen att passera genom fyra stycken 90-graderskurvor. En ombyggnad av platsen gav en bra möjlighet att förbättra det regionala cykelstråket. Solna stads cykelplan fastslår att ”De regionala cykelstråken ska ha en god framkomlighet med en geometrisk standard som medger färd i relativt hög hastighet och få stopp.” Istället blev alla de tidigare svängarna kvar och fler tillkommer nu när cykelvägen får en ny sträckning. En dålig passage på det för regionen viktiga Märstatråket blir ännu sämre.


När Kolonnvägen breddades med fler körfält försvann den cykelväg som gick utmed (röd linje). Istället byggs nu en omväg genom ett bostadsområde och en parkeringsplats…


Märstastråket får nu nya och fler kurvor när en ny sträckning anläggs!

På Frösundaleden breddades körfälten och cykelvägen blev kvar i sitt nedsänkta läge där den går i tunnel under vägen. Cykelvägen blev något smalare och för att stödja Frösundaledens nya körfält har höga stödmurar gjutits ända inpå cykelvägen. Platsen hade redan tidigare nedsatt sikt, men nu är den usel, en naturlig följd av att cykelvägen går ända in till sista millimetern på tunnelmynningen. Visst går det fortfarande att ta sig fram med cykel runt denna trafikplats men bygger vi någonsin med dessa siktförhållanden för bil på en huvudgata? Framkomlighet och geometrisk standard i verkligheten stämmer dåligt överens med målen i cykelplanen. När det blev förbättringar för motortrafiken fick cykeltrafiken försämringar.


Tittut, vem gömmer sig bakom muren? Ett barn på sparkcykel kanske? En äldre herre med rollator?

Hur blev då den norra anslutningen till Signalbron mellan Kolonnvägen/Enköpingsvägen? I stadsdelen Ritorp finns nu en cirkulär ramplösning för motortrafiken med 6 filers bredd vid Enköpingsvägen. En stor trafikplats. Med denna lösning är passagen inte längre planskild. Det är visserligen fortsatt planskilt i den gamla passagen under Enköpingsvägen, men den nybyggda trafikplatsen har korsning i plan. Där passerar cykelvägen nu rakt igenom en cirkulär lösning med 4 filer vid övergången. Solnas cykelplan säger; ”Den mest trafiksäkra utformning av korsningar i plan, mellan biltrafik och cykeltrafik, är där biltrafikens hastighet är reducerad till högst 30 km/tim. Detta kan åstadkommas med hjälp av fysiska åtgärder”. I nybyggda trafikplats Ritorp har vi 50 km/tim utan någon hastighetsreducering vid en passage som ligger mitt i en 180-gradig sväng utan väjningsplikt för trafiken. Varför har man inte uppfyllt några av kraven på en säker passage i en nybyggd trafiklösning?

Att ta sig rakt fram är dock ett mindre problem jämfört med att ta sig från Ritorp ner till Kolonnvägen. Då jag frågar Solna hur man tänkt när gång- och cykeldelen endast blivit knappt 1,5 meter bred får jag svaret att det inte alls är meningen att man ska cykla eller gå där. Den nylagda asfalten ska tas bort, ersättas med grus och bli en vägren. Istället hänvisas gående och cyklister en omväg genom rampen och att passera vägbanorna 2 gånger, sammanlagt 10 filer helt i onödan! Detta trots att man alltså inte vill över vägen överhuvudtaget egentligen. Sträckningen är inget huvudstråk för cykel, men ska ens lokala cykelmöjligheter utformas så här? Någon i Solna som tänkt på barnens möjlighet att ta sig fram i staden med cykel eller för den delen till fots? I cykelplanen läser jag: ”Ett resultat av projektet är den Regionala cykelplanen. I planen finns en målsättning om att resorna med cykel ska utgöra minst 20 % av alla resor år 2030. För att nå detta mål krävs förbättringar av de regionala cykelförbindelserna men även de lokala cykelnäten”. Även i trafikplats Ritorp har cykel fått försämringar när det byggts ut rejält för biltrafiken.

Cykelvägen passerar rakt igenom 180-graderskurvam med 50 kilometer i timmen utan hastighetssäkring. Är det en säker obevakad cykelpassage med högersvängande fordon i två filer? Önskar du gå eller cykla mellan de två gröna punkterna får du ta en rejäl omväg (röd linje). Den gröna sträckningen blir vägren.


En mycket stor trafikplats, men endast plats för en vägren! Cyklister och gående får vänta och ta omvägar. Hinder spärrar av i väntan på att den nylagda asfalten ska tas bort.

Nu vill man kanske inte ha någon cykeltrafik i trafikplats Ritorp egentligen. Tittar man i Solnas cykelplan väljer man där att lägga Märstatråket i en båge genom Ritorp. En omväg som i dagsläget innehåller ett antal 90-graderssvängar. Utritat regionalt cykelstråk är dessutom huvudsaklig gång och cykelväg för Frösundas barn till Solnas nya grundskola. Ulriksdalsskolan, med 900 elever. En omväg på ett regionalt cykelstråk för att låta det dela plats med en skolväg. Hur låter det? När man ändå byggde en väglösning mellan Kolonnvägen och Enköpingsvägen hade man ju kunnat göra en bra cykellösning där. Man hade då sluppit kombinera skolväg med pendlingsstråk för cykel och dessutom fått en rakare och snabbare sträckning på det regionala cykelstråket.


Märstatråkets sträckning i en båge in genom Ritorp enligt Solnas cykelplan. Signalbron inritad i rött.

Men vid Signalbron då, hur blev det där? Ja, här blir det ännu värre. Signalbrons fäste på Kolonnvägen är en rejäl pjäs, men cykellösningen av det mer minimalistiska slaget (trafikplatsen är så stor att jag inte lyckats ta en rimlig översiktsbild). Märstastråket rundar trafikplatsen på baksidan av betongkonstruktionen i en gemensam gång- och cykelväg. Jag förstår tanken att undvika att cykelstråket korsar biltrafiken på framsidan, men varför så extremt snålt tilltagna dimensioner för cykeltrafiken? Cykelstråket går även här ända in till sista millimetern på betongen i kurvan för minimal sikt. Bredden på gång- och cykelvägen är i minsta laget för att klara såväl regionalt cykelstråk som gående i denna knutpunkt för trafik till Arenastaden. Det är långt ifrån de standarder för cykelstråk som målas upp i cykelplanen. ”Ska cykeln vara ett attraktivt färdmedel, i konkurrensen med bilen, måste huvudcykelstråken för cykel och de regionala cykelstråken ha en god kvalitet och erbjuda bra framkomlighet.”

Solna beslutade nyligen mycket glädjande att Märstastråket är ett av de cykelstråk som ska sopsaltas. Jag tvivlar på att sopsaltaren alls kommer kunna ta sig fram i denna lösning. Här får nog kommunen handsopa som det ska bli sopat! Staden skriver i sin cykelplan; ” I den regionala cykelplanen, har det tagits fram utformningsprinciper för regionala cykelstråk”. Låt mig gissa att dessa inte stämmer överens med hur man utformat Märstastråket i verkligheten!


Välkommen cyklist på Märstastråket. Vare sig du ska till Arenastaden eller bara passera på det regionala stråket ovan hoppas Solna Stad på att bjuda på en spännande färd full av överraskningar. Vad gömmer sig runt hörnet?

Uppfyller denna lösning de riktlinjer som finns i regionala cykelplanen om hur cykelstråk ska utformas?


Äntligen förbi betongkonstruktionen. Inga fysiska begränsningar i sidled finns vid byggande av denna dubbelriktade cykelpassage på Gustav III Boulevard. Cirka 0,5 meters bredd är väl lagom för norr- och södergående cyklister att dela på?

Nog om brofästet på Kolonnvägen, själva bron då? Den är inget regionalt cykelstråk, men väl huvudentré till Friends Arena, Mall of Scandinavia och snart 30 000 arbetsplatser Med detta hade jag nog förväntat mig ett en nybyggd bro har separata gång- och cykelbanor. Det har t.ex Frösundaledens brokonstruktion från 70-talet. Men Signalbron fick en icke separerad dubbelriktad gång- och cykelväg av ordinär karaktär på ena sidan av bron, så som de ser ut i de flesta mindre bostadsområden i Solna. 4 filer för biltrafiken har fått plats. Det är en tydlig prioritering av vilket trafikslag som ska fram till Arenastaden. Det är inte ”Cykel i centrum när Arenastaden växer” så som Arenastaden själva påstår i sina blogginlägg. I cykelplanen skriver Solna att ”Cykeln har idag en relativt begränsad roll i Solnas trafiksystem”. Ambitionerna att ändra på detta verkar vara små.


Solna uppmuntrar skriftligen till att ställa bilen och välja kollektivtrafik, gång eller cykel till Arenastaden vid evenemang. Men i dimensioneringen av infrastruktur är det bilen som gäller! Gemensama gång- och cykelvägen till höger i bild, resten körfält för motortrafiken. Vem kan följa uppmaningen och välja cykel med familjen till ett evenemang när infrastrukturen ser ut så här?


Är detta en lösning som leder mot målet om ökad andel cykelresor i kommunen?

Väl framme vid Arenastaden möts man av en cirkulationsplats. Biltrafiken leds vidare på två ramper in i Arenastaden men ingen av dem har några cykelfält. Hur man ska ta sig vidare in i Arenastaden är för mig en gåta. Cykelvägen fortsätter i cirkulationsplatsen rakt fram in på en parkeringsplats. Här tar det stopp, det finns ingen fortsättning på cykelvägen. Man kommer till Arenastaden men inte vidare in i den som cyklist!


Södergående ramp för att ta sig in i Arenastaden. Inte för cyklister!


Norrgående ramp in i Arenastaden, inte heller den för cyklister. Gång och cykelvägen slutar i ett räcke. Här får man istället ta cykelpassagen och fortsätta in i Arenastaden den vägen. Men vänta nu…


Nej, cykelpassagen leder rakt in i en parkeringsplats. Väl över nya Signalbron tar det tvärstopp. Hit men inte längre!

Solna har som många kommuner ett arv där cykeln traditionellt haft lägre prioritet. Det tar givetvis tid att rätta till, men när nya stora infrastrukturprojekt som vi ska leva med länge håller minst lika låg kvalité är det oroväckande. Även andra rena cykelåtgärder som gjorts har varit av tvivelaktig kvalité, som när t.ex Cyklistbloggens nyligen rapporterade om att Solna drar cykelfält i slalom över vägarna. Solna har helt klart gjort ett ambitiöst program för att mata biltrafiken till Arenastaden, men cykelvägar har det uppenbart inte funnits någon genomtänkt plan för. Inräknat tvärbanan har trafikutbyggnaderna till Arenastaden istället inneburit avsevärda försämringar för cykeltrafiken. Arenastadens trafiklösningar ger intrycket av att cykel inte räknas till trafik i Solna. Istället för lösningar och förbättringar har det skapats nya problem på viktiga pendlingsstråk.

Det kommer gå hjälpligt att cykla på dessa lösningar till och förbi Arenastaden, men de kommer knappast stimulera till ökad och säker cykling och de har inte alls den standard som förväntas av cykelstråk av större lokal och regional betydelse. All denna nya infrastrukturbyggnad hade varit ett gyllene tillfälle att arbeta mot det uttalade målet att öka andelen cykelresor i kommunen. Varför utnyttjades det inte?

 

Not:
Solna beslutade 2012 att ta fram en cykelplan. Denna är ännu inte färdigställd, men 2014 var vad ,am kallade del 1 ute på remiss. Denna del är en nulägesbeskrivning samt allmänna riktlinjer för cykeltrafikens utveckling i Solna. Något konkret åtgärdsprogram finns dock ännu inte kopplat till Solnas cykelplan. Del 1 av planen som varit på remiss finns offentligt tillgänglig på stadens hemsida under namnet cykelplan. Den är alltså inte antagen, men offentligt utlagd. Jag har därför här valt att referera till den som Solnas cykelplan såsom kommunen själv gör.

 

 

Andra gästbloggar:

 

Antal kommentarer: 14

Andreas

Bra inlägg och påminner till del om en del lösningar även inne i Stockholm. Alla nya cykelinvesterinagr borde lackmustestas av principen: ”Släpper jag ut en tioåring ensam på cykel här?” Om svaret är Nej, då får man hitta en annan lösning. Vet inte om tjänstemannaansvar hjälper här men vissa av lösningarna är ju förskingring av skattepengar.


Mikael

Det sorgligaste är den fullständiga avsaknaden av ambition att skapa en bra infrastruktur för cykel och även gående för den delen då utrymmet överallt är delat. Det är så uppenbart att man ritat lösningar för bilen och lite pliktskyldigt puttat in gång- och cykelvägar där det blev plats över, istället för att göra lösningar som tar hänsyn till alla trafikanter.


Pessimisten

Mina kondoleanser till de som *måste* cykla där. Smalt, skymd/obefintligt sikt, fler kurvor än gamla Nürburgring, korsa trafiken ofta och på olämpliga ställen: där vill jag inte cykla, gå, eller ngt annat. Ledsen, men mig vad mig anbelangar finns inte Solna.


Mia

Vet inte vad jag ska skriva. Detta inlägg och det tidigare om lösningen vid Solnav./Frösundaleden visar ju med all tydlighet att Solna stad fullständigt skiter i cykeltrafiken. Eller att de är fullständigt inkompetenta. Eller mer troligt, bägge delar… Hur kan man så fullständigt misslyckas gång på gång? Jo för msn bryr sig inte och har inte gjort det i decennier. Och nu pratar kommunen om en Cykelplan. Den blev ju fullständigt sågad innan den ens blev beslutad! För att inkompetens vad gäller cykeltrafik var så tydlig som den kan bli. Var finns räddningen för de som vill/ måste cykla i och genom Solna?


Arne Evertsson

Synnerligen välskrivet inlägg!
Solnas cykelplan del 1 innehåller egentligen bara en genomgång av nuläget. Den är ännu inte godkänd, men när den blir det är det trafikplanerare Tage Tillander som kommer att skriva den. Det vore mycket intressant att få hans kommentarer på detta blogginlägg (tillbaka från semester 26 augusti enligt hans mail).