På cykelfiske med pressen
Blogg

På cykelfiske med pressen


Hade en härlig morgon och förmiddag häromdagen. Var ute och cyklade och fiskade med reporter och fotograf från tidningen Mitti. De ville göra ett reportage om mitt cykelfiske. Det var strålande solsken, ljumma vindar och till och med några samarbetsvilliga abborrar som ville visa upp sig i tidningen!


Fotograf Sacharias var dagens storfiskare!

 

 

Jag återkommer när reportaget publiceras.

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Justin Williams och Ebbe Silva
  • Tipsar om hur du överlever hösten
  • Tar en djupare tips på hur mensen påverkar din träning
  • Hetsar om vikten av kolhydrater

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Cykelglädjen tillbaka – med råge!
Blogg

Cykelglädjen tillbaka – med råge!


Så länge jag kan minnas har jag alltid gillat att cykla. Som liten kille fixade jag och kompisarna till dåtidens mtb- och bmxbanor på ödetomter och i skogspartier – detta var innan mtb och bmx var uppfunna. Cyklade som en galning på en cykel med limpa, en DBS – eller som vi kallade den: DödenBakomStyret! Självklart utan några som helst skydd på kroppen. Det var ju sol och sommar, så det var ofta bara kortbrallor på. Och några skydd var inte uppfunna på den tiden. Vi hade så kul, cyklade hela dagarna och kroppen var full med skrapsår. Cykelglädjen har sedan följt mig genom livet.

Men på senare år har jag märkt – cykelglädjen har klingat av. Det är inte så roligt längre. Något har hänt. Jag cykelpendlade från förort in till stan – fram och tillbaka, på mer eller mindre samma dåliga gång- och cykelvägar. Läget på landsvägarna runt Stockholm har blivit värre och värre för oss som cyklar där – det är en milsvid skillnad mot när jag cyklade 2 500 mil om året på 80 och 90-talet. Så cyklandet var inte så roligt längre…

Sen bytte jag jobb för ett tag sedan. Fick nya vägar att cykla till jobbet. Helt andra typer av vägar än tidigare. Jag cyklar inte längre till stan – jag cyklar från stan. På småvägar, på grusvägar och ibland på cykelvägar – och inte en endaste elsparkcykel som hindrar mig. Och nu började något hända. Det blev som en nytändning. Att slippa stöket och böket med att cykla i stan. Att i stället få börja dagen på detta sätt:

 

 

 


I denna veva började jag också utforska gruscykling – jag hade ju fått sådana sträckor på väg till jobbet och som väckt min nyfikenhet. Så min cykelcross fick genomgå en lite förvandling för att bättre passa gruscykling. Och när jag cyklade omkring på grusvägarna så dök det då och då upp skogssjöar. Och jag som gillar att fiska!


Dags för lite fiske, efter att ha cyklat till sjön!

Så nästa grej blev att försöka hitta bra sätt att kombinera dessa två passioner – cykling och fiske. Och det har jag nu gjort. Och upptäcker hela tiden nya grusvägar, stigar och fiskeplatser. Det är underbart att cykla fram i vacker natur, med ett rikt djurliv och ofta långa sträckor som är helt bilfria.

Cykelglädjen är tillbaka – med råge!

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Underbara cykelturer
Blogg

Underbara cykelturer


Det är så vackert nu längs grusvägarna och stigarna – naturen håller fullständigt på att explodera. Det är en sådan njutning och förmån att då och då kunna få ge sig ut med cykeln och ta in allt detta. Här är lite bilder från de senaste cykelturerna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

En cykelbana blir till – del 2
Blogg

En cykelbana blir till – del 2


I förra veckan skrev jag ett inlägg om hur det inledningsvis kan gå till när man planerar och utformar en cykelbana – det börjar med ett omfattande inventeringsarbete. I denna del tänkte jag försöka beskriva hur det går till att utforma cykelbanan. Där just inventeringsarbetet utgör en viktig grund för utformningen.


En salig röra – en smal och dålig cykelbana, sidbyte mitt på sträckan, cykling i blandtrafik och en besvärlig början/slut på cykelbanan i väster. Foto: Jon Jogensjö

Inventeringen av sträckan visade att det var mycket stor variation och stora brister vad gäller förhållandena för cykeltrafiken. Så målsättningen med utformningen blev att åstadkomma en konsekvent utformning av cykelbanan längs hela sträckan. Där det ska vara bra framkomlighet och trafiksäkerhet.

Det första vi började skissa på var själva lokaliseringen av cykelbanan – var skulle den ligga? Efter ett antal skisser kom vi fram till att den skulle ligga på norra sidan av lokalgatan. Den placeringen möjliggjorde att helt separera cyklande från gående på hela sträckan – för gående skapades då en sammanhängande gångbana längs hela sträckan på södra sidan. Det innebar vidare att det inte blev några korsningspunkter på cykelbanan med in-/utfarter och lokalgator – lika med bra framkomlighet och trafiksäkerhet.


Cykelbana till höger, gångbana till vänster. En cykelbana utan korsande in-/utfarter och korsande lokalgator – och en cykelbana som finns på hela sträckan. Nya träd planterades mellan Bergslagsvägen och cykelbanan. Foto: Jon Jogensjö

Trädinventeringen visade att många träd mådde dåligt längs sträckan vilket innebar att de kunde tas ner och ersättas med nya träd och bättre växtbäddar – lika med bättre förutsättningar för träden. Detta underlättade lokaliseringen av cykelbanan på norra sidan.

En stor utmaning som fanns på sträckan var vid tunnelbanestationen. Där var sektionen mycket trång mellan tunnelbanan och Bergslagsvägen samt att det under gatan finns en gångtunnel till/från tunnelbanan – gatan var där en brokonstruktion.


Trångt. Hur ska en 3,25 meter bred cykelbana plus skyddsremsor få plats?

Dessa faktorer gjorde att det inte skulle vara möjligt att få plats med en 3,25 meter bred cykelbana i detta avsnitt. Vi studerade då trafikmängderna för motorfordonstrafiken på sträckan och såg att det inte skulle vara några problem att ta ett körfält och göra om detta till cykelbana. Kvar på detta avsnitt blir då ett väjningsreglerat körfält för motorfordonen. Så gör man plats för en cykelbana.


Körbanan blev cykelbana. Foto: Jon Jogensjö

Lösningen med att ta ett körfält möjliggjorde också att bygga ut cykelparkeringen samt skapa en säker passagen över gatan mellan cykelparkeringen och tunnelbanan – det blev nu ett hastighetssäkrat övergångsställe över endast en körbana.


Utbyggd cykelparkering och ett hastighetssäkrat övergångsställe – bara över ett körfält. Foto: Jon Jogensjö

I den västra delen var det stora brister där cykelbanan började/slutade. Även här var sektionen trång och utrymmet begränsat mellan tunnelbanan, lokalgatan och Bergslagsvägen. Lösningen i korsningen blev då en upphöjd och hastighetssäkrad cykelbana. Där korsande trafik har väjningsplikt mot cykelbanan. En påtaglig förbättring mot tidigare utformning – både vad gäller framkomlighet och trafiksäkerhet.

 


Upphöjd och genomgående cykelbana. Väjningsplikt för korsande fordonstrafik. Foto: Jon Jogensjö

Inledningsvis framfördes det en del kritik mot lösningen – bilförare kan köra fort över cykelbanan och både missa väjningsplikten och cyklande. Jag delar inte riktigt den beskrivningen, det är mer en upplevelse än faktiska förhållanden. Och det har bland annat Jon Jogensjö visat genom en ministudie av lösningen. Den visar att det är låg hastighet när bilförarna passerar cykelbanan:

  • 20% av bilförare nästan krypkör, ca 5 km/t
  • 55% bromsar tydligt, ca 17 km/t
  • 25% bromsar nästan inte, ca 22km/t

Ett lyckat resultat vad gäller hastighetssäkring – det är nu en avsevärt lägre hastighet och säkrare förhållanden där cyklande och bilförare blandas än vid tidigare utformning. Trafiksäkerhetsforskning visar också att hastighetssäkring av passager som denna reducerar risken för personskador med 40 procent. Jag hoppas staden gör en uppföljning av hur väjningsplikten respekteras. Samtidigt ska vi ha klart för oss att förändringar tar lite tid innan de sätter sig och blir mer eller mindre självklara.

Att det nu finns en cykelbanan på hela sträckan har fått till följd att sträckan nu sopsaltas vilket innebär avsevärt säkrare och mer framkomliga förhållanden vintertid på sträckan.


Sopsaltning – för säker framkomlighet vintertid. Foto: Jon Jogensjö

 

Så sammanfattningsvis:

  • En 3,25 meter bred cykelbana på hela sträckan
  • Inga fler sidbyten
  • Ingen cykling i blandtrafik
  • Inga korsande lokalgator och in-/utfarter
  • En hastighetssäkrad och prioriterad cykelbana vid cirkulationsplatsen
  • En säkrare passage över gatan mellan cykelparkeringen och tunnelbanan
  • Sträckan sopsaltas nu
  • Utbyggd cykelparkering
  • Nya träd och växtbäddar på sträckan
  • Inget träd mitt i cykelbanan
  • Cykelbanan helt separerad från gångbanan
  • Sammanhängande gångbana på hela sträckan, separerad från cykeltrafiken.
  • Upphöjd samt genomgående gångbana vid lokalgatan och in-/utfarterna

Här kan ni följa med på en cykeltur i Jon Jogensjös fina film från sträckan:

Här är några bilder före och efter ombyggnad:

 

 

 

 

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Jon Jogensjö


Antal kommentarer: 1

Erik Sandblom

Egentligen tycker jag man ska sluta med dubbelriktade cykelbanor. De försvårar samspelet i korsningar eftersom cyklisterna kommer i vänstertrafik. Men här har det blivit färre korsningar, och de återstående är lättfattliga och tydliga. Fint jobbat.

Den gamla cykelbanan var som en ettrig telefon med plingande notiser hela tiden. Katja Kircher har beskrivit sådana jobbiga cykelbanor i SVT, ”Ny forskning visar cyklistens stressiga miljö”.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

En cykelbana blir till – del 1
Blogg

En cykelbana blir till – del 1


Nu blir det två inlägg som handlar om hur man kan gå tillväga när man får uppdraget att planera och utforma en cykelbana i befintlig miljö. Jag backar tillbaka några år i tiden – till 2015. Då fick mina dåvarande kollegor och jag uppdraget att inventera och komma med åtgärdsförslag för ett av Stockholms större cykelstråk – Hässelbystråket i västerort. Just detta inlägg handlar om avsnittet mellan Brommaplan och Åkeshov, en sträcka på cirka 900 meter.


Åkeshovs tunnelbanestation till vänster i bild och Brommaplan till höger, en sträcka på cirka 900 meter

Ett sådant här uppdrag börjar nästan alltid med en omfattande inventering. Det görs genom platsbesök, film- och fotodokumentation, insamling av underlag såsom styrdokument, trafikräkningar, olycksdata, detaljplaner, trädinventeringar, trafikföreskrifter, grund- och ledningskartor med mera. Det är kontakter med ledningsägare – har de några planer i området? Finns det planer för närliggande objekt, till exempel Brommaplan och tunnelbanan som kan påverka och så vidare.

Vi bjöd också in cyklande på sträckan till en workshop för att höra vad de tyckte om förhållandena. Vilka brister upplevde de och vilka åtgärder önskade de? Cyklandeombud samlade ihop cyklande som granskade sträckan och gjorde en mycket användbar film. Vi tog också reda på vad icke-cyklister vill ha och efterfrågar för att eventuellt börja cykla.

När allt detta är gjort träder en bild fram över befintliga förhållanden för cykeltrafiken. Det var en sträcka med en minst sagt salig och oattraktiv blandning för cykeltrafiken – och allt detta på endast 900 meter.

Det börjar med en väldigt smal dubbelriktad cykelbana i öster, som mest användes som enkelriktad. Om den överhuvudtaget användes – för många valde att cykla på gatan i bägge riktningarna då cykelbanan var dåligt utformad samt bristfälligt underhållen:


En smal cykelbana, för smal för säkra möten samt omcykling. Aldrig underhållen sen den byggdes och var att likna med en puckelpist. Och många cyklade också i gatan till följd av dessa brister.

Mitt på sträckan bytte sedan cykelbanan (och gångbanan) sida, tvärs över en vändplats:


Mitt på sträckan blev det sidbyte

Det var en lång sträcka med cykling i blandtrafik i den västra delen, närmare 400 meter. Också den del av sträckan som är mest trafikerade av motorfordon:


Foto: Jon Jogensjö


Foto: Jon Jogensjö

I och med att långa avsnitt cyklades i blandtrafik innebar det att stora delar av sträckan inte sopsaltades  – Stockholm sopsaltar inte gator, enbart gång- och cykelbanor och cykelbanor. Detta fick till följd att det vintertid många gånger var besvärliga förhållanden för de som cyklade sträckan:


Foto: Jon Jogensjö


Foto: Jon Jogensjö

Cykelparkeringen vid Åkeshovs tunnelbanestation räckte inte till för alla som ville parkera där. Samt det var en besvärlig och osäker passage över gatan mellan cykelparkeringen och tunnelbanestationen:

 

Avslutningsvis så var det en mycket besvärlig början/slut på cykelbanan i den västra delen. Där trafikanterna lämnades vind för våg att lösa det själva:

 


Inte helt lätt och säkert att ta sig av/på cykelbanan i den västra änden av sträckan. Mängder av olika agerande kunde identifieras på platsen. Och det blir så när lösningen är dålig – då löser människor det på det sättet de själva anser bäst. Vilket sällan blir bra för kollektivet. Foto: Jon Jogensjö

Även början/avslutet i den östra delen var bristfällig utformad, ofta med blockerade bilar och med ett träd mitt i cykelförbindelsen:


Början/slutet i den östra delen. Träd och cykelbanor verkar vara ett oskiljbart par. Foto: Jon Jogensjö


Ofta parkerade bilar som blockerade början/slutet i den östra delen

När sedan allt detta inventeringsarbete är genomfört sätter man upp en målbild – detta vill vi åstadkomma på sträckan. Då börjar det riktigt roliga – man skissar, analyserar och prövar sig fram – hur når vi målbilden bäst? Och det kommer jag gå igenom i del 2 om några dagar.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Jon Jogensjö


Antal kommentarer: 3

Norra Ängby

I den västra änden så införde man i denna veva en lösning som för en vanlig pnedlarcyklist verkar förknippad med en del risker. Ska bli intressant att se hur man tänkte där. Samma utförande som vid i Råckstarondellen: Snabb cykelbana på en plats där mycket pockar på uppmärksamhet och med en vinkel som är hopplös för bilisterna, snett bakifrån och snett framifrån samtidigt som man kör i cirkulationsplatsen. I en modern bil är det dåliga förutsättningar att se något även om man tittar noga. Även om denna sträcka blivit mycket snabbare och enklare att cykla, så är den troligen mycket farligare nu? Eller inte. Blir spännande att läsa del 2.


Krister Isaksson

Norra Ängby – nu finns del 2 ute. Och utformningen vid Åkeshov är verkligen inte samma som vid Råcksta. Det är en skitlösning vid Råcksta. Där passagen inte är hastighetssäkrad, inte heller väjningsreglerad. Men i det ursprungliga förslaget för Råcksta var passagen hastighetssäkrad och väjningsreglerad. Men detta tog den tidigare trafikdirektören bort – trots invändningar från tjänstemännen. Och nu har vi då en dålig och farlig lösning vid Råcksta.


Norra Ängby

Bra svar. Kanske är riskerna mindre nu, men jag undrar ändå om inte största skälet därtill är att cyklisterna inser att de flesta bilister inte kommer uppmärksamma cyklister och agerar därefter i den nya lösningen. Det är tydligare risker nu, vilket ju är bra. Efterlevnaden av trafikreglerna i utformningen däremot upplevs låg, och på något sätt är det ett sunt kvalitetsmått på trafiklösningar. Det skall vara lätt att göra rätt. Som bilist svär jag i denna korsning varje gång för det är skitsvårt att se att man inte kör över någon cyklist, oavsett hur långsamt jag kör. Som cyklist väjer jag för alla bilar av självbevarelsedrift.

Det kanske var osjyst att bunta ihop Råcksta-lösningen, men jag tror ändå inte snabba cykelbanor i nära anslutning till cirkulationsplatser är framtiden. Jag ser i min spåkula att det kommer smälla för mycket (speciellt för barn på cykel som kanske inte inser att de i praktiken har väjningsplikt här), varpå man ändrar sannolikheten för olycka och så får vi nya riktlinjer inom några år.

Jag hoppas jag har fel. Finns det tillräckligt med statistik för att utvärdera den här korsningen och Råcksta före respektive efter ombyggnationen?

Sorgligt att höra om hur Råcksta blev som det blev. Dina inlägg och din insikt är mycket uppskattade! Keep it up!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Grusmys
Antal kommentarer: 1

Jean

Vad blir bäst? Trä eller grus? 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*