Blogg

Oj så många dom var!


Hittade några underbara bilder på cyklister i bilddatabasen Stockholmskällan som är tagna strax efter andra världskriget i Stockholm. Antalet cyklister är imponerande, det är stora klungor av cyklister och man cyklar 5-6 stycken i bredd och upptar en stor del av gatuutrymmet. Det råder cykelkaos!

 

Kornhamnstorg och Slussplan Foto: Lennart af Petersens, Stockholmskällan

Även före andra världskriget var antalet cyklister på gatorna stort och cykeln stod för 30 procent av alla resor. Under kriget och kort därefter dominerade dom fullständigt gatubilden och stod för över 70 procent av alla resor. Sedan följer en mycket kraftig nedgång och på några decenier försvinner cyklisterna nästan helt från trafiksystemet, under 70-talet är cykelandelen under 1 procent. Man undrar vad det var som hände? Forskaren Martin Emanuel på KTH har studerat detta o inom kort kommer hans avhandling, till dess får vi nöja oss med en kort artikel från honom. 

En kort sammanfattning som jag tar mig friheten att göra visar att synen på cykeln som transportmedel ändrades efter kriget och dess betydelse som transportfordon förringades. Cykeln och cyklisten sågs även som ett stort trafiksäkerhetsproblem (något som finns kvar än idag!). Cykeln ansågs också vara ett påtagligt störningsmoment för den växande biltrafiken där den viktigaste kvaliteten i dåtidens trafikplanering var att maximera biltrafikens flöden (något som också lever kvar!). I olika planer skrevs det om att det behövdes skapas särskild infrastruktur för cykeltrafiken men i stort sett inget av detta förvekligades.

Sedan ett antal år tillbaka upplever vi en kraftig renässans för cykeln i Stockholm (och andra städer), det cyklas som aldrig förr, det talas om att konkurrera med cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam, det ska finnas en miljard för cykelinvesteringar osv. Det är självklart inte alla som är positiva till denna utveckling och det är med viss fascination som jag läser Stockholms Handelskammares nya förslag till ”Trafiklösningar för ett växande Stockholm”. I avsnittet om cykel skriver de:

Ökat utrymme för cyklar i trafikmiljön innebär att det ändå måste finnas plats för cyklisterna när de väljer andra transportslag. En cykel tar mindre plats än en bil men mer plats än en kollektivresenär, inte minst genom att cykeltrafiken också genererar behov av uppställningsplatser för cyklar. Därför är det tveksamt om utbyggnad av cykelbanor och cykelparkeringar innebär ett maximalt utnyttjande av trafikytorna. Eftersom efterfrågan finns och trängseln tidvis är stor på vissa cykelbanor torde det ändå vara en rimlig prioritering att bygga ut cykelbanenätet. Däremot bör det göras noggranna överväganden vilka ytor som ska användas till detta.”

Handelskammaren är uppenbarligen fortfarande kvar i efterkrigstidens planeringsideal och ger här sken av att vara positiv till cykeltrafik – men bara om den inte stör bil- och kollektivtrafik. Detta blir ännu tydligare när man läser Handelskammerns remissvar på Stockholms nya cykelplan:

”Handelskammaren har i många år drivit att cykeltrafiken i större utsträckning borde styras till andra stråk än huvudgatorna. Det skulle inte bara underlätta för övrig trafik utan också bidra till en betydligt bättre och säkrare trafikmiljö för cyklisterna. Eftersom cykeltrafiken varken bullrar eller smutsar ner kan den med fördel gå i de många gator i innerstaden som har mycket begränsad trafik till följd av 1970- och 80-talens trafiksaneringar. Det finns också goda möjligheter att utnyttja parker och kajer. Karlavägens mittremsa skulle tex lämpa sig utmärkt väl för en cykelbana”.

Självklart använder Handelskammaren också trafiksäkerhetsargumentet:

”Redan när cykelbanan på Sveavägen byggdes för ett drygt decennium sedan varnade Handelskammaren för de olycksrisker som var förknippade med en sådan lösning på en hårt trafikerad gata. Vi varnade särskilt för risken med högersvängande lastbilar som får cyklarna i sin döda vinkel. Det är precis den typen av olyckor som krävt flera cyklisters liv under senare tid”.

Vad Handelskammaren missar att berätta är att över hälften av dessa dödsolyckor har skett på lokalgator och in-/utfarter samt på huvudgator som saknar cykelbanor. Verkligheten är inte alltid så viktig när man vill något annat…

Jag undrar när verkligheten ska hinna ikapp Handelskammaren?

Antal kommentarer: 7

Jonas Th

Det var bättre förr och rött kort till Handelskammaren. Och undra hur det skulle se ut nu om cykelandelen var 30 procent? Ett uppdrag för en konsult att räkna på.


Erik S

Ibland undrar man vem Handelskammaren företräder. Stans företag borde ju gynnas av att det begränsade trafikrummet utnyttjades effektivare genom att fler använde cyklar så att godstransport mm kom fram istället för att sitta i köer med personbilar. Obegripligt!


Håkan

Om cyklisterna på bilderna varit bilister utan passagerare (som det brukar se ut) hade bilkön varit flera mil lång!


Christian

Handelskammaren tycks ha plockat bort sitt remisssvar av någon anledning.


Christian

Eller vänta, de har nog bara flyttat den:
http://www.chamber.se/?id=4984&rid=404712



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Västerorts-Cipollinis!


Har i dagarna fått lära mig ett nytt begrepp: Västerorts-Cipollinis!

Det syftar på ett antal herrar som uppenbarligen tycker att det är helt ok och lämpligt att mitt i värsta rusningstrafiken ägna sig åt spurtträning i bredd uppför cykelbanan på Tranebergsbron i Stockholm. Var tvungen att se detta med egna ögon så jag hojade ut under morgon- och eftermiddagsrusningen och mycket riktigt, där kom ett antal herrar i full karriär! Vissa av dem i full klubbmundering, man tycker kanske att agerandet är ett föredöme för klubben…

Cykelbanan är dubbelriktad och ca 6 500 cyklister cyklar över bron varje dag. I denna miljö så är det alltså ett antal herrar som ägnar sig åt denna ”hobby”. Kan inte låta bli att undra hur det står det till i huvudet på dessa herrar som genom sitt beteende utsätter alla andra för fara och hälper till att förstärka fördomarna om cyklister. Jag blir så jävla trött…

Antal kommentarer: 8

Martin

Nej, Cipollini’s namn ska och får inte smutsas ner av sånt pack! Kalla dem hellre gubb-motionärer…


Sven

Trafikljuset i Alvik samlar ofta ihop en liten grupp lycraklädda pendlare och då blir spurttävlingen över bron så oerhört lockande.


Nils Calmsund

Cipo spurtade väl aldrig i motlut?


Jonas

Jo, inte bra för oss andra när några beter sig så. Måste gå att spurtträna på nåt vettigare sätt. Inte i bredd i alla fall. Högsta växeln å vem som orkar hålla farten, kamp mot klockan, cykla tidigare på morgonen.


Lennart

Pendlar dagligen Minneberg – Kista via Vällingby = cyklar mot dessa cyklister och kan bara instämma. Verkar rent allmänt som att man inte tror/fattar att det kan komma cyklister från andra hållet. Sträckan Tranebergsbron-Brommaplan är ”spännande”. Motsvarande när jag cyklar hem och ”TdF klungan” skall hem.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Upp i sadeln!


Så var det dags, bloggpremiär! Efter ett antal decennier och mil i sadeln på träning, tävling, motionslopp och pendling ska det nu bloggas om det. Till saken hör också att jag sedan 15 år tillbaka arbetar som trafikplanerare med fokus på cykel.

I mitt yrke slås jag av är hur cykeltrafik behandlas vid planering och beslutsfattande. Ingen annan trafikantgrupp får utstå samma vedermödor och elände som cyklister. Nyligen var det en ledarkrönika i Expressen som menade att cyklister behandlas som ”leksakstrafikanter”. Detta är väldigt tydligt i gårdagens och dagens samhälls- och trafikplanering i Sverige. Hierarkin och förutsättningarna är fastslagna redan i utgångsläget, bilen är nr 1 och sedan följer kollektivtrafik, gång och sist (om alls!) cykel. Se bara hur vi historiskt och fortfarande använder begreppet ”gång- och cykeltrafik” och utformar infrastrukturen därefter. Cykeln är alltså inget eget trafikslag med sina egna förutsättningar, villkor och krav utan fordonet och färdsättet kan gärna slås ihop med gående!

Ett av mina största ”hatobjekt” när det gäller detta synsätt och urusel planering är Kista i norra Stockholm. Området är ett av norra Europas största arbetsplatsområden. Till detta område finns det ett stort antal biltrafikleder med många, många körfält. Det finns enorma parkeringsplatser och stora parkeringsgarage. Det finns tunnelbana, pendeltåg samt ett stort antal busslinjer. Nu pågår utbyggnad och kapacitetshöjning på E 18 för 100-tals miljoner. Inom kort kommer en tvärbana till området och om ett antal år kommer Sveriges genom tiderna största infrastrukturprojekt Förbifart Stockholm att landa i de norra delarna av området, för den nätta lilla summan av 28 miljarder kronor! (det blir ju självklart dyrare, det blir det ju alltid i denna typ av projekt) Försöka att cykelpendla till och från detta område! Du är hänvisad till urusla cykelförbindelser som inte hänger ihop, det är omvägar och kostigar som i bästa fall är torra och hårda sommartid och under vintern ett rent helvete. Hur många bilister och kollektivresenärer skulle acceptera motsvarande förhållanden? Att trafikleden tar slut, att delar av E4 är grusväg, att vägen inte snöröjs, att tunnelbanan stannar mitt i ingenstans och du får sedan gå ett antal kilometer till ditt mål. Att bli behandlade som ”leksakstrafikanter”…

Det kanske är så enkelt att majoriteten av oss inte cyklar, få av oss har några erfarenheter och referensramar hur det är att använda cykeln som transportmedel. Vi har det i stor utsträckning som gående, som bilist och som kollektivresenär. Har man då inte fantasin, förmågan, viljan och mognaden att leva sig in i en annan trafikantgrupps behov och förutsättningar när man ska planera och fatta beslut blir det enklare att marginalisera denna grupp, inte se potentialen, tom komma med fördomar så som ”de bryter mot alla trafikregler”. Det blir en form av trafikrasism…

Finns det då hopp om framtiden? Det har väl aldrig pratas så mycket och väl om cykeln som det gör nu. Dock är det ett omfattande arv vi måste göra upp med, en stor mental utmaning kan man säga och vi står även inför omfattande åtgärder vad gäller cykelinfrastrukturen. Är vi redo och mogna för det, kan vi se bortom ”leksakstrafikanter”?

Så här illa kanske det inte alltid är!

 

Antal kommentarer: 9

Åsa Eriksson

Jag håller helt med dig. Cyklister verkar uppfattas som ett nödvändigt ont. Störande fattiglappar som inte har råd med riktig bil och som egentligen bara är i vägen. Istället för vad det egentligen handlar om – samhällshjältar.
Välkommen till vår bloggosfär! Ska bli kul att läsa om dina funderingar 🙂


Sara

Bra skrivet,lycka till
Med bloggandet:)


Adam

Håller med i allt väsentligt. Men just till Kista är det lite fascinerande att det faktiskt trots omständigheterna går fortare att cykla än att åka bil, t-bana eller pendeltåg, räknat från Stockholms innerstad. Och tiden som går åt är betydligt mer förutsägbar – med bil eller kollektivtrafik vet man aldrig hur lång tid det tar.


Olof

Har du möjligtvis twitter? Så att man via den kan se när du har nya blogginlägg?


Peter

Cyklade förra helgen från Uppsala till Stockholm, och det gick fantastiskt fint tills jag kom till – just det – Kista. Där var det stopp, cykelvägarna upphörde, och jag fann mig plötsligt gående över fältet vid Järvafältet….trasslandes över vägbyggen och via grusade gångstigar, slutade i Solvalla där jag frågade en polis om vägen och inte heller han kom på någon bra väg…eller som han sa: cykelvägarna tar ju slut hela tiden….



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in