Blogg

Och där trillade PBP-medaljen ner i brevlådan.


Igår damp äntligen PBP-medaljen ner i brevlådan. I paketet fanns även en tidning med all möjlig statistik från loppet, stämpelkortet och en DVD-film. Medaljen var den största av de tre jag fått än så länge. Jag gav den till min son som blev strålande glad. Sen frågade han om han kunde få alla mina medaljer när jag dör. Barn är så himla bra på att peppa en. Jo men visst ska han få medaljerna. Om jag inte blir tvungen att sälja dem till en skrot för att få ihop till pensionen. 

Hursom helst. När medaljen var testamenterad och den torra statistiken var genomläst så var det dags att se filmen. Jag försökte få Linda att titta på den men när jag hade påpekat att precis den byn de cyklade genom just nu var jättefin för tredje gången gick hon ut i köket och diskade istället. Om jag ska vara ärlig så var filmen riktigt trist. Men det var endå kul att se lite bilder och få tillbaka några minnesfragment från sommarens bästa cykling. Som jag längtar till 2019! 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Anmäld till Jotunheimen runt!


Som jag skrev tidigare så har energin och träningsglädjen äntligen kommit tillbaka. Idag var jag till och med så peppad att jag anmälde mig till Jotunheimen runt. Det får bli mitt ”stora” lopp för året. Det roliga med Jotunheimen är att man kan köra det som en långt härligt äventyr men man kan också köra det som ett riktigt lopp. Mitt mål är att hänga kvar i förstaklungan så länge som möjligt. Förra året fick jag nåt knas med kroppen och tappade de snabba grupperna direkt efter start. I år kommer jag förhoppningsvis vara bättre förberedd och framförallt vara mer fokuserad på loppet. Om ni har lite tid över så kan ni läsa om när jag och brorsan körde Jotunheimen runt förra året. 

För er som inte nöjer er med 43 mil och 4500 höjdmeter utan vill ha nåt lite mastigare att sätta tänderna i så öppnades i dagarna anmälningarna för två andra små praliner. Sverigetempot och 1001 Miglia Italia. Sådärja, kom inte och säg att det inte finns några utmaningar för i sommar! 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

När livet knackar på.


Inte för att någon egentligen bryr sig, men här har det varit lite tyst ett tag. Och det finns faktiskt en anledning till det. Träningen och peppen för 2016 gick spikrakt uppåt strax innan julen. Motivationen var på topp och vikten var på väg ner i lagom takt. Men sen, från en dag till en annan så kom livet och knackade på och sa att det fanns andra saker som ville ta plats i huvudet. 

Den korta versionen. I somras köpte vi ett hus i Bålsta. Ett fint hus ca 100 meter från vattnet. Flytten var planerad till nästa vinter. För några veckor sedan klubbades det igenom att NCC skulle få bygga en industrihamn i Kalmarviken. Ett stenkast från huset. Hamnen ska ta hand om 4 miljoner ton sten och avfall från Förbifart Stockholm. Lastning och lossning kommer pågå dygnet runt men stenkrossen får ”bara” köras mellan 07-22 sju dagar i veckan. Fan vad gemytligt och härligt. Vem har inte drömt om att köpa ett hus bredvid en stenkross?

Jag hade tvekat lite inför flytten men nu med industrihamnen så hamnade allt i ett annat läge. Om vi skulle rycka upp ungarna och flytta från ett hus och område som vi trivdes i så skulle inte närmaste grannen vara en stenkross i alla fall. Till slut gjorde vi som vi brukar och gick på magkänslan och hoppade vi av flytten. Redan idag känner jag att det har kommit tillbaka lite utrymme i huvudet för träning igen.

När man tänker efter, varför skulle vi ens flytta från vårt lilla radhus i Hässelby där vi har bott i 10 år och fött upp två ungar? Vårt härliga Hässelby där man med 99% säkerhet blir rånad om man somnar på nattbussen eller riskerar att få inbrott i radhuset när man går ut till brevlådan för att hämta morgontidningen. Mitt härliga Hässelby som ligger på vingelavstånd från Lilla Barkarby? Mitt härliga Hässelby som jag har bott i sedan -74? Nä, om jag ska flytta någonstans så blir det till Mallorca. Någonstans utmed Ma-10. 

I lördags kördes förresten Tour de Ötzi. Sveriges första brevet för 2016. Det var 30 cykelsugna hjältar som kom till starten i Barkarby. Jag hade som sagt för mycket skit att klura på så jag nöjde mig med att ta hand om start och mål. Efter lunch fick jag nog av att sitta hemma så jag cyklade mot Bålsta (alltid Bålsta!) för att se om jag kunde möta gänget. Jag hittade förstaklungan på Shellmacken i Bålsta och slog följe med dem tillbaka till Barkarby där vi sedvanligt skålade för en fantastisk runda. Jag måste erkänna att jag blev väldigt avis på gänget som hade kört hela vägen. Jag ville också ha samma känsla i kroppen som de. Vara så där härligt slutkörd och känna av skav och värk på de mest svåråtkomliga ställena på kroppen. Nästa gång så.. Nu har jag inte tid att älta den där flytten längre. Hmm Älta? Är det fint där?




Antal kommentarer: 2

Katja

Fett drygt med flyttgrejen och alltet men skönt att du är tillbaka i sadeln och vid pennan. God fortsättning!


Johan Mölleborn

Tack! Det är lite festligt när man märker att man har nått gränsen. Det tar bara stopp. Om jag inte vore en sån slacker så hade jag gnetat vidare med träningen och genomfört flytten. Då hade nog en rejäl väggning kommit som ett brev på posten.
/J



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ett litet tips så här dan före dopparedagen.


Vad säger god jul som ett riktigt bra tips? Vi som kör Monark på vintrarna vet ju hur värdelös dess sadelstolpsklämma är. Men nu är de dagarna förbi. För tag sen fick jag tips i Monarkgruppen på Facebook hur man kunde lösa det. Ganska otippat kom räddningen från Brompton. De som gör de där hopfällbara dvärgcyklarna som har blivit nån sorts kult. Bromptons nya sadelstolpsklämma sitter som handen i handsken på Monarken. 

Efter två sekunders sökning på google hittade jag det jag sökte. Sedan var det några spända och förväntansfulla dagar innan det äntligen skramlade till i brevlådan. Idag, dan före doppardan, monterade jag det och bara efter att ha provsuttit i jeans kan jag säga att det här kommer göra skillnad. Helt amazing! Snacka om att 2016 kommer bli ett bra år!

Tomtarna diskuterar nyheten i ring. 

Klart fresh!

Skrothögen som Monark själva lyckades få fram. 

God jul!

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sugen på långcykling 2016?


Nu när vintern kommer så är det alltid mulligt att börja planera för nästa sommar. Vilka lopp finns att köra, hur mycket tid finns och hur mycket pengar finns att spendera? Ni som inte har bestämt er för nästa års cykelmål än har en hel del kul att välja mellan. Här nedan kommer några tips om intressanta långlopp. 

1001 Miglia. Ett makalöst läckert lopp som jag har kört två gånger. Man cyklar praktiskt taget runt hela Toscana och man gör även en liten avstickare till Fausto Coppis födelsestad Castellania. Här kan ni läsa min berättelse från 1001 Miglia Italia 2012. Den resan var så krävande att jag friade till Linda när jag kom hem. Testa själva så får ni se vad som händer.

Sverigetempot. Med start i Riksgränsen och målgång i Smygehuk är det ett av Europas längsta randonnélopp. 210 mil från norr till söder. Jag har inte kört det än och jag kommer inte köra det nästa år heller. Toni Arndt däremot gjorde det riktigt snyggt och skrev om sitt äventyr Sverigetempot 2012 här. Bilden är tagen från deras Facebooksida.

Giro Ciclistico delle repubbliche Marinare. Vad sägs om 220 mil längs Italiens kust? Den här kartan får det verkligen att vattnas i munnen. Tänk bara så många bra vindistrikt man cyklar genom. 

Paris-Brest-Paris Audax. För er som inte fick nog av PBP i somras eller ni som föredrar att cykla i grupp i makligt tempo. Nästa år finns chansen att köra PBP audax. 

Ja där har ni lite att drömma om i vinter. Det finns säkert många fler lopp. Ni får gärna tipsa om fler så kan jag lägga upp dem här. 

/Johan 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kompiskampen!


I vinter ska jag också vara så där fräsig och hänga med i Kompiskampen. Förra året startade CK Hymer en utmaning där man kör så hårt man kan i 20 minuter och lägger in sin vikt och snitteffekten i ett excel där man kan jämföra sig med andra elit och motionscyklister. Om ni läste någon cykelblogg förra vintern så kan ni omöjligt ha missat det. 

På min Monark 828 så kan jag inte få ut snittwatt utan där får jag räkna ut den med det antal KCAL som bränns under 20 minuter och dela det med 0,07188. Då får man fram snitteffekten i watt. Det låter kanske krångligt men det är riktigt enkelt. För att göra det ännu enklare gjorde jag en excel där man skriver i sin vikt, KCAL och antal minuter så räknas snittwatt och watt/kg ut automatiskt. Maila mig om ni vill ha den.

Hur som helst. Idag körde jag första testet för att få ett ingångsvärde, som de säger i regeringen. Jag lyckades klämma ur 273 watt ur min 67 kilos blekfeta kropp vilket gav 4,07 watt/kg. Det var svinjobbigt så det får jag vara nöjd med. Nu har jag i alla fall nåt att sikta på. Ett riktigt mål att gnugga på under vintern. Det skulle ju vara kul att kunna komma upp till 5 watt/kg. Mer realistiskt är väl 4,5 watt/kg. Det som är bra med watt/kg är att man kan förbättra det på två sätt. Både genom att öka effekten och att gå ner i vikt. Jag har en bra bit kvar till elitkillarna som i dagsläget klämmer strax över 5 watt/kg. Men jag är ändå med i kampen. Kompiskampen alltså. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*