Blogg

Nyopererad och hemma igen.


Så nu är jag ihoplappad och förstärkt med plåt. Resterna av nyckelbenet hålls nu ihop med en plåtbit som är fäst med 8 skruvar. Operationen gick bra och jag fick åka hem redan samma dag. De ville helst att jag skulle stanna kvar över natten men eftersom allt såg såpass bra ut fick jag välja själv. Då var inte valet så svårt så jag åkte hem till ungarna och Linda. Ganska precis som jag kom hem så gick den stora dosen morfin som jag hade fått vid operationen ur kroppen. Sedan följde en kväll och en natt som jag helst inte upplever igen. Jag kunde inte sova för att det gjorde för ont och jag kunde inte vara vaken för att det gjorde för ont. Det gick att lösa bitvis med starka värktabletter så jag kunde slumra till en stund, för att sedan vakna med samma molande smärta. 

Nu när plåtbiten är på plats så kan jag äntligen börja läka. Med lite tur så är jag tillbaks på jobbet redan på måndag. Någon vecka senare kanske jag kan börja träna lite lugnt också. Jag kommer nog få vänta ett tag med tunga knäböjar men några trevande pass på Monarken ska nog gå. Allt hänger på hur ont det gör. Det ser däremot sämre ut för Spanienresan om 6 veckor. Den får jag nog tyvärr ställa in. Men jag håller mig in i det sista med att slänga in handduken. 

Återigen måste jag hylla vården och mottagandet på St Göran. Bara den saken att de kallade mig ”cyklisten” trots att jag hade ramlat på en promenad. Sådan omtänksamhet värmer. Logistiken inför en operation är verkligen omfattande. Små team som har sin specifika uppgift som de löser och skicker en vidare till nästa gäng. Jag var lite orolig för hur det skulle kännas att bli sövd. Jag tänkte att jag skulle försöka komma ihåg så mycket som möjligt men det enda jag minns är att jag vaknade på en brits i uppvakningsrummet. Helt sjukt vilket klipp det var i sömnmedlet jag fick. Så mycket starkare än vilken fotbollsmatch som helst. 

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka bli människa igen. Kroppen utsöndrar en väldigt märklig doft när den stressas av smärta och starka mediciner. Trevlig helg mina vänner!

/J


Antal kommentarer: 4

Katja

<3 Krya hörru!


Johan Mölleborn

Tack. Kryar som bara den här.


Magnus

6 veckor till Spanien, -vad är problemet ?
Nästan alla frakturer läker på 6 veckor, dessutom cyklar du ju inte med nyckelbenet så vad är problemet ?


Johan Mölleborn

Hoppas du har rätt. Jag tänker mest att det är lite kort tid för att hinna läka så jag kan få ut något av cyklingen där. Å andra sidan kan jag köra lite kortare och hinna dricka mer vin.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ett hjärta kan gå i tu, men ett nyckelben kan gå i tusen bitar.


Och precis där gick vårens cykeläventyr upp i rök. Kanske inte helt upp i rök men de blev helt plötsligt lite svårare att nå. Några veckors träningsuppehåll var inte direkt det jag behövde för att klara sub 7 på Vättern. Eller träninsveckan i Nerja om en och en halv månad. För att inte tala om alla långlopp jag måste hinna med för att klara av London-Edinburgh-London. Men det ska jag inte stressa över nu. Först ska jag koncentrera mig på att läka ihop. 

I lördags var jag ute med grabbgänget och vandrade. Vi ska åka till Tatrabergen i Polen i sommar på vår årliga vandrarresa. Inför det hade jag styrt upp en enkel dagspromenad från Brommaplan ut till mig på Ekerö. Det är ca 18 km så det var mests för att samla gänget och få en dag tillsammans i friska luften. Allt gick strålande och vi hade det kul som vanligt. Med bara några kilometer kvar så lyckas jag ramla ner i ett dike. Om jag föll av mig själv eller om jag fick hjälp med en knuff är jag inte helt hundra på. Jag kände direkt att det var något fel. Inte för att jag har brutit något ben tidigare men sånt känner man ganska instinktivt. 

Istället för att åka in till akuten på lördagskvällen och sitta där bland knivskurna fyllskallar och spritförgiftade ungdomar så bestämde jag mig för att vänta med det till söndag morgon istället. Så jag satt uppe ett tag och självmedicinerade mig med vin för att kunna sova bra. Det funkade prima. Tills jag vaknade. Då började benbitarna härja runt igen.

På St Göran konstaterade de ganska snabbt att nyckelbenet var brutet och skickade genast i mig morfin. Tjong sa det, sen låg jag på britsen och mådde bra. Jag har aldrig fått morfin tidigare så jag blev lite överraskad av hur snabbt det kom ut i kroppen. Efter röntgen och en genomgång med läkaren fick jag åka hem. Läkaren visade röntgenbilden och förklarade att de inte hade något annat val än att operera mig. Så som benbitarna ligger så finns det ingen möjlighet att de läks ihop snyggt. Som ni ser på bilden så är det plockepinn där inne. 

Nu ringde de precis från sjukhuset och sa att jag har fått en operationstid på torsdag. Det känns jätteskönt att veta. De få gånerna jag har varit i kontakt med sjukvården i Sverige så har jag blivit så imponerad av hur hjälpsamma och duktiga alla är. Precis samma sak i söndags. Från första kontakten när jag skrev in mig till jag blev röntgad och undersökt till jag haltade ut därifrån med drogögon mitt i ansiktet. Nu håller jag bara tummarna att operationen går bra och att jag återhämtar mig snabbt.   


Antal kommentarer: 10

nypanpypan

Tjata till dig en kateter när du ändå är igång.
Det är en sån bra grej att kunna sitta kvar i soffan och kissa, det ska du ha!
Krya på dig.


Johan Mölleborn

Sjukt bra tips! De borde ju kunna sätta in en kanal i armvecket också så jag kan skjuta in vinet direkt i kroppen.


Nånheltannanännypanpypan

Starta ni på bolaget på Brommaplan och mellanlandade på bolaget på Ekerö innan ni skulle nå casa Mölleborns?


Eva Mölleborn

Håller tummarna på torsdag! Lycka till! Kram Mamma


stisse

De olika sjukhuset har olika strategier angående brutna nyckelben, du hade tur som blev röntgad och att de ligger så snett att du faktiskt kommer bli opererad!

Andra gången jag bröt samma nyckelben i våras, även denna gång i cykelvurpa, släppte de för andra gången hem mig med en näve alvedon och så läkte det ihop rejält kasst trots att benet var helt av och söndersplittrat där inne. När det inte fixeras så flyttar det läge hela tiden i 5-6 dagar innan det ”fastnar” i nått slumpmässigt läge, så hur det låg vid röntgen tillfället behöver inte betyda att det är så det kommer läka ihop om man låter det vara. Vidriga dygn. Sen hade jag domningar och värk hela sommaren in på hösten och kunde absolut inte lägga vikt på ett styre, sen hade vår vårdcentral kapsejsat med 2.5månads väntetid. Nu är rörligheten rejält nedsatt med allt över huvudet och jag känner hela ändrarna på två benpipor. Hela nyckelbenet med brosk och allt som bildats är tjockt som två fingrar.

Lite bitter är jag nog! Hade också velat smaka på kniven och bulten!


Johan Mölleborn

Aj det där låter inte bra Stisse. Det är nog tur i oturen att mina ben ligger som de gör. Just nu är det bara en dryg väntan till på torsdag.
/J


Pär N

Grabben (7år) bröt nyckelbenet för tre veckor sedan. Klarade sig iof undan operation, men han cyklade redan efter 18-20 dagar…
Så det finns nog hopp.


Johan Mölleborn

Härligt att höra, inte att han bröt benet utan att han var uppe på cykeln så snabbt. Då kanske jag kan ta mina första tramptag i Spanien.
/J


Nils Calmsund

Ajdå, illa – krya!


Johan Mölleborn

Tack Nils. Jag kryar på mig sakta men säkert.
/J



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jag är väl för tjejig ändå.


Cyklar är som kalsonger. De bör bytas inför varje säsong. De senaste åren har jag haft förmånen att fräsa runt på nya fräscha cyklar. Så även i år. Årets cykel blir Canyon Ultimate CF SLX 9.0 TEAM CSR. Den cykeln som damlaget Canyon/SRAM cyklar på. Modellen har även beteckningen wmn, en damcykel alltså. Det är i grunden samma cykel som de andra Ultimate-modellerna men det som är damspecifik är utväxlingen, sadeln och styret. 

För min del passar utväxlingen bra. Det är ett kompaktvevparti med 50/34. Bak sitter det en jättekassett med 11/32. De växlarna hade jag haft nytta av på Tour de Mont Blanc förra året. I år kommer de sitta som en smäck när jag ska hasa mig upp för de korta branta backarna på LEL. Sadeln kommer bytas till min inkörda Gilles Berthoud och styret specialbeställde jag 41 cm brett och 110 mm styrstam. 

I övrigt är den utrustad med Zipp 303 Firecrest och SRAM Red och en jäkligt läcker lack. Ramen är utvecklad för att vara både aero, lätt och bekväm. Jag har fortfarande kvar min gamla Ultimate som jag köpte 2009. Den tycker jag är bekväm så det räcker. Om den här modellen är ännu bekvämare och samtidigt styvare så är jag säker på att jag kommer trivas med den. 

Men varför valde du tjejcykeln då? Jo för att den var snyggast. Det behöver inte vara svårare än så.

Färgglatt för att vara Canyon.

Den speciella sadelstolpsklämman ska ge bättre komfort.

Kompakt 50/34 och ren kedja.

Den här kassetten tillsammans med vevpartiet ger 34/32 som lättast. 

Integrerat styre och styrstam med låg ergonomisk böj.

Damsadel, när snippan själv får välja.

Gott om utrymme för feta däck. Nu sitter det 25 mm GP 4000 på.


Antal kommentarer: 2

Eva Mölleborn

Härlig liten lättviktare! Lycka till!


Nils Calmsund

Najz bajk!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jag ska köra LEL!!


Ibland kommer tomten två gånger, som den gamla filmen heter. Idag blev det klart att jag ska köra London-Edinburgh-London i sommar. Jag körde det 2009 sist och då var det bland det bästa jag gjort. Fantastiskt vackert och helt makalöst jobbigt. Vi lyckades med konststycket att få motvind i 90 mil. Men trots det så minns jag bara det som var bra. Det vackra landskapet och vägarna. De trevliga funktionärerna i kontrollerna. Att Ari sprayade på sig rakvatten på kontrollen Edinburgh så han luktade disco när vi gick ut på stan och tog varsin öl innan vi tog ett kort nattstopp. 

Den 30:e juli går starten. Det ska bli så grymt kul att cykla de 140 milen igen. Förra sommaren kändes lite halv eftersom jag inte hade något långlopp att se fram emot. 2017 ser redan ut att bli ett prima år. Ni som inte har anmält er redan kommer få en ny chans den 20:e januari. Häng på låset då för platserna lär gå åt. 

Här har ni en liten film från 2013 när LEL gick senast. 

London Edinburgh London – Official Documentary from MadeGood.films on Vimeo.


Antal kommentarer: 2

Nils Calmsund

Härligt!!!


Johan Mölleborn

Mycket härligt! Eller Tres bien som de säger i Skottland.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Tiden bara rinner iväg.


Nu är det nästan två månader sen jag skrev något här. Man skulle kunna tro att jag har gett upp bloggandet eller tappat alla fingrarna så jag inte kan trycka ner tangenterna längre. Men den största anledningen till tystnaden har varit att jag nyligen har flyttat. Flytta, tänker ni, hur svårt kan det vara? Faktiskt rätt svårt ändå med facit i hand. Det tog bra mycket mer tid än jag hade räknat med. Först skulle vi fixa gamla kåken och se till så den kunde säljas till högstbjudande. Sen skulle vi renovera det ”nya” huset. Och när det väl var klart så var det dags för själva flytten. Det är helt makalöst vad mycket skit jag har sparat på mig under de tolv åren vi bott i gamla radhuset. Och det är helt makalöst hur klen min lilla cyklistkropp är när det gäller att släpa kartonger och lyfta hyllor. 

Nu har vi kommit på plats i huset och jag har äntligen börjat komma igång med cyklingen igen. Jag tog en paus med cykelträningen under flytten för att kunna fokusera på flytt och renovering. Jag har inte haft helt uppehåll helt och hållet utan jag började rätt tidigt med styrketräning för benen. Så de senaste tre månaderna har jag kört två benpass i veckan. Men knappt någon cykling alls. Varken Monark, spinning eller pendling. Det ska bli riktigt spännande att se vad styrketräningen kan göra för skillnad i vår när jag har kommit igång ordentligt med cyklingen igen. 

Planen just nu är att komma igång med Monarkpassen tills jag kommit upp till en viss nivå. Det bör ta max en månad. Inspirerad av Jonas Bohr tänkte jag testa att köra ett block med Vo2-träning främst bestående av 4×4 och styrketräning i tre till fyra veckor. Jag får återkomma med det när jag kör igång. 

Cykelplaner för nästa år då? Vid nåt svagt ögonblick förra året anmälde jag mig till Erik Vrangs sub 7-gäng på Vättern. Strax därefter anmälde jag mig till CK Stockholms snabbgrupp på Siljan. Sen var planen att ta revanch på Jotunheimen men det såldes slut på några dagar. Vecka efter det såldes Mallorca 312 slut så nu står jag med startlappar till två snabblopp. Det enda jag saknar just nu är snabba ben. Och så saknar jag några alplopp och eventuellt något riktigt långt lopp. Jag är så galet sugen på LEL. Men även om jag mot förmodan skulle lyckas knipa en plats dit så skulle jag knappast få det godkänt på hemmaplan. 

I brist på annat kan jag bjuda på lite bilder från träningsrummet. När rummet väl är klart så kommer all slit med flytten vara väl investerad. 






Antal kommentarer: 2

Anna Pojen

Åh vilket fint träningsrum! Man kanske skulle ta tag i lite skit i huset och göra plats!


Johan Mölleborn

Tack! Ett fint cykelrum är en bra julklapp till sig själv. 😀



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Transcontinental race 2017!


Först och främst, jag ska inte köra. Jag hade gärna gjort det men jag (min fru Linda) vet att jag inte har tid. Men jösses vilket lopp Transcontinental ser ut att bli. Starten går som tidigare i Geraardsbergen. Sedan är det, om jag inte har missförstått det helt, 4 kontroller som man måste stämpla på. De kontrollerna har man inte lagt på en Statoilmack eller ledsen lågstadieskola i nån sorglig förort utan här smäller man på stort. För vad sägs om Schloss Lichtenstein, Monte Grappa, High Tatras eller Transfagarasan? 

Det var stor underhållning på Happyride.se i somras. Det var fyra svenska superhjältar som körde. Adam, Max, Anton och Eyvind. Vi som satt hemma i soffan kunde internetcykla och följa loppet tack vare Görans suveräna insats. Det var nog en hel del som blev väldigt sugna på att köra nästa gång. Men hur många blir det när det väl är dags?





Just Transfagarasan har jag varit sjukt sugen på att köra sen jag såg Top Gear-avsnittet där de kör just den vägen med tre supersportbilar.  Enligt Wikipedia är den 90 kilomweter lång och går upp till 2000 meter över havet. Tänk er att komma till den backen med 250 mil i benen!

Anmälan öppnar imorgon så släpp hörnflaggan och anmäl er!


Antal kommentarer: 1

Nils Calmsund

Ay caramba!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*