Nybyggd cykelbana skrotas


 

På tisdag den 19:e november kommer ett ärende upp i Trafiknämnden här i Stockholm som berör cykelbanorna på Hägerstensvägen. Jag har ju tidigare skrivit ett inlägg om dessa cykelbanor, hur dåliga de blev samt att detta inte är ovanligt i stadens exploateringsprojekt. Detta är ärende nr 2 i ordningen och berör samma sak som tidigare: Smala gångbanor, vindfång i gångbanan och portar som går utåt gör att gående ”tvingas” ut i den smala cykelbanan och där cyklar ju cyklister!


För smal gångbana, för smal cykelbana, elskåp i gångbanan, vindfång, portar som går utåt, belysningsstolpar placerade för nära cykelbana. Alla dessa inbyggda brister försöker åtgärdas med sk ”Rumble strips” – målade linjer tvärs över cykelbanan = Sminka grisen

Efter ärende nr 1 försökte Trafikkontoret åtgärda alla dessa inbyggda brister genom att måla sk rumble strips tvärs över cykelbanan. Dessa har nu visat sig verkningslösa, ja tom kontraproduktiva då en del cyklister försöker undvika dem genom att cykla korta sträckor på gångbanan. Utgångsläget verkar ju också vara att det är cyklisterna som är källan till problemet när det i själva verket är urusel planering, utformning samt beslutsfattande.

Nu, till skillnad mot tidigare ärende eller under planeringen och utformandet av exploateringsprojektet, anser Trafikkontoret att:”… varken gångbanan eller cykelbanan är av god standard.”

Trafikkontorets förslag till lösning är nu detta:

”För att minimera konflikter mellan gång- och cykeltrafiken på sträckan så avser kontoret att styra om cyklisterna som färdas i östlig riktning till gatan där de får samsas med biltrafiken.”

”Trots att Hägerstensvägen är utpekat som ett pendlingsstråk så anser kontoret att cykling i blandtrafik skulle fungera på denna plats med tanke på att det är en nerförsbacke för cyklisterna samt en skyltad fordonshastighet på 30 km/h. På sträckan är även Hägerstensvägen skyltad med motorfordonsförbud mellan 7-9 samt 16-18 då endast kollektivtrafik samt utryckningsfordon får passera.”


Cyklar i körbana gör redan en del cyklister då bristerna i cykelinfrastrukturen är så omfattande

Hur det rent praktiska ska gå till framgår inte av ärendet. Ska det vara juridiskt hållbart så innebär det att skyltningen påbjuden cykelbana måste tas bort för annars säger ju trafiklagstiftningen att finns cykelbana ska den användas:

Trafikförordningen. Fordons plats på väg
6 § Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II skall vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.

Detta är ju en regel som den nyligen avslutade Cyklingsutredningen vill skärpa. På sikt bör det ju även innebära att den nybyggda cykelbanan tas bort helt och hållet.

Jag kan inte låta bli att undra om annan nyanlagd cykelinfrastruktur av undermålig standard kommer att gå samma öde till mötes. Innebär det här att vi slipper trängas med överförfriskade fotbollssupportrar på ”Arenaleden”, köra in i stolpar på Hornsbergs strand och dörrar vid Älvsjö resecentrum eller ska dessa också skrotas?

En välvillig tolkning är att Stockholm förekommer Cyklingsutredningens förslag om att tillåta barn att cykla på gångbanor – den överblivna cykelbanan på Hägerstensvägen skulle passa utmärkt för dessa små trafikanter.

En annan undran jag har: Vad har stadens förvaltningar och politiska nämnder lärt sig av detta? Är det sista gången vi ser undermålig, ja tom värdelös cykelinfrastruktur skapas? Hur kan förvaltningarna börja arbeta efter de handböcker som finns och hur kvalitetssäkrar man sitt arbete? Nyligen gjorde Cyklistbloggen en recension av de nybyggda cykelbanorna på Nynäsvägen och den var inte positiv. Jag har skrivit en hel serie om bristande cykelinfrastruktur som skapas när staden växer och bygger nytt, jag hoppas jag inte behöver starta en ny serie framöver.

Hur ofta får vi vara med om att nybyggda gator och vägar skrotas pga. att de är uruselt utformade och inte går att använda? Sker inte ofta för när man bygger för biltrafik följer man de normer och riktlinjer för utformning som finns i handböcker för gator. Riktlinjerna finns ju där av en anledning, precis som riktlinjerna i cykelhandböcker finns av en anledning. Nämligen att säkerställa en grundläggande och säker funktion för trafikanterna. Det verkar staden fullständigt ha missat vilket blir en dyrköpt läxa och det är kanske cyklisterna som får betala det högsta priset…

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal kommentarer: 20

Nils Calmsund

Bra att TK till slut vågade inse fakta, synd att man gör det så sent. Kanske lite utbildning inriktat mot Lean Manufacturing, Fault Slip Through och Root Cause Analysis skulle hjälpa för att i framtiden minimera ”waste” och bättre ta hand om de begränsade resurserna?


Nils Calmsund

Bra att TK till slut vågade inse fakta, synd att man gör det så sent. Kanske lite utbildning inriktat mot Lean Manufacturing, Fault Slip Through och Root Cause Analysis skulle hjälpa för att i framtiden minimera ”waste” och bättre ta hand om de begränsade resurserna?


Andreas

Ja, bra i vanlig ordning. Skrattet över idiotin fastnar dock i halsgropen när man inser att man som skattebetalare är den som betalar för detta. Att ansvariga politiker inte går in och transformerar om sitt Trafikkontor i Stockholm säger mycket – de har en del misslyckanden och underliga inställningar historiskt.


Andreas

Ja, bra i vanlig ordning. Skrattet över idiotin fastnar dock i halsgropen när man inser att man som skattebetalare är den som betalar för detta. Att ansvariga politiker inte går in och transformerar om sitt Trafikkontor i Stockholm säger mycket – de har en del misslyckanden och underliga inställningar historiskt.


Simon Wallmark

Hur gäller Trafikförordningens 6§ på våren då bilvägens grus sopats upp på cykelbanan? Kommer då en skärpning innebära att vi landsvägscyklister får ta bilen till mer cykelvänliga vägar för att inte tvingas begå lagöverträdelse? Samma sak och problem gäller förövrigt de månader varje år då snöröjning omöjliggör framfart på cykelbanan.
Känns som en lagskärpning för att öka antalet bilar i tätort snarare än främja cykel och folkhälsa.



Cykel i tunnelbanan? SL: Ja, kanske…


 

Mycket prat och skriverier om tunnelbana dessa dagar, löften om nya linjer i Stockholm väcker stor uppmärksamhet.

Här är ytterligare en sak som väcker min uppmärksamhet när det gäller tunnelbanan. På Stockholms läns landstings trafiknämnds sammanträde idag den 12/11 tas ett ärende upp om framtida uppgradering av tunnelbanevagn C20. I detta ärende kan vi läsa:

”Funktionsmässigt behöver tillgängligheten förbättras och flexibla ytor för rullstolar, rullatorer och eventuellt cyklar behöver införas.”

I bilagan till ärendet återkommer detta:

”Tillgängligheten behöver förbättras och fler flexibla ytor för hjälpmedel som rullstolar, rullatorer och barnvagnar, eventuellt även cyklar, behöver skapas.”


Tunnelbanevagn C20, kanske med plats för cyklar inom en snar framtid?

Nu kanske vi inte ska läsa in för mycket i dessa rader men nu finns de nedskrivna och en fördjupad förstudie ska starta. Detta visar att SL påverkas av omvärlden och börjar så sakta kanske förstå att en attraktiv och modern kollektivtrafik är en kollektivtrafik som välkomnar och tillåter cykeltrafik i alla SLs trafikslag.

Se bara på Metron i Köpenhamn. Där är det möjligt att ta med cykeln på tunnelbanan utom under rusningstid. En cykelbiljett kostar 12 dkk.


Metron i Köpenhamn, på plattformen stora cykelsymboler som markerar var det är lämpligt att kliva ombord med cykeln. Foto: Copenhagenize


Ombord på Metron i Köpenhamn. Foto: René Strandbygaard

Så då håller jag tummarna att Trafikförvaltningen med alla sina konsulter genomför en professionell studie och kommer fram till nödvändiga uppgraderingar av tunnelbanevagnarna som tar bort ordet ”eventuellt”, så att vi inom en snar framtid kan ta med cykeln i tunnelbanan.

 

Relaterade inlägg:

 

 


Cykeln måste fram, gör hål i huset!


Stockholms trafikborgarråd upprepar ofta att det är trångt om utrymme i staden, att cykelinfrastruktur inte får plats och att: Vi kan inte riva hus för att få fram mer cykelbanor, det kommer fortfarande att vara trångt att cykla i innerstaden.”

Men vi behöver inte riva hus för att få fram mer cykelbanor! Vi kan göra hål i husen istället.

Återigen kan vi lära oss av holländarna hur man prioriterar cykeltrafik och ser till att det blir bra och väl fungerande cykelinfrastruktur. De river inte hus, de gör hål i dem!


Den ursprungliga järnvägsbron med dess två torn

Ett hål i ett av tornen där cykelbanan passerar genom. Så kan man också göra.

Så gjorde de när de byggde cykelbron ’Snelbinder’ i Nijmegen. En cykelbro som är 2 km lång, en av landets längsta, och går över floden Waal. Cykelbron monterades på den ursprungliga järnvägsbron som byggdes 1879. 2004 stod cykelbron klar och invigdes av dåvarande transportministern.

Så sätt i gång era hjärnceller och fundera var detta skulle vara möjligt i era städer!

Källa och bilder: BicycleDutch

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 21

Johan

Underbart, vilken kreativitet, vilken vilja, vilket fokus på cykel. Börjar förstå varför du så ofta hänvisar till Holland!


Dmitri F

Värt att se också att man inte har gjort en ”gångväg”, så att cykelbanan kan bli så bred som möjligt. Man får fortfarande gå på cykelbanan så klart, men vem vill göra det när det är så smidigt att cykla?


Krister Isaksson

Dmitri, ja det är en tämligen vanlig lösning de använder sig av. Skulle vara fullt möjlig även här.


Mia Linde

Underbart! Förstår mer och mer varför du ofta lyfter fram Holland i din blogg. Vilket synsätt på cykel de har, vilka investeringar de är redo att göra. Som att vara på en annan planet när man jfr med Sverige…


Robert

Här har vi ju inte bara bilisterna att tampas med (jag menar då bilister i en ideologisk mening), i Stockholm leder ju dessutom minsta förändring av något som är äldre än tio år till ramaskri bland nimbyiterna.



Moderat cykelpolitik, avslut och summering


 

Jag har i denna serie gått igenom ett antal fall för att försöka visa med vilken standard och kvalitet som cykelinfrastrukturen byggs när Stockholm växer och bygger nytt. Vid dessa tillfällen är ju förutsättningarna ofta mer gynnsamma för att skapa god cykelinfrastruktur om man vill och prioriterar det. Det finns ju inte alls samma begränsningar som när man arbetar i befintlig miljö utan här är många gånger utgångslägget ett blankt papper som sedan fylls med nödvändig och prioriterad infrastruktur. Trots att utgångsläget är mer gynnsamt ser vi gång på gång att den cykelinfrastruktur som skapas i samband med exploateringar många gånger är av mycket låg standard och dålig kvalitet. Så dålig och oanvändbar att många cyklister väljer att cykla i körbanan bredvid. Så dålig att omgående efter att cykelbana är färdigställd ställs det krav från allmänheten på staden att åtgärda bristerna och problemen. Det är tom så illa att befintliga och fungerande cykelbanor tas bort i samband med exploateringar. Jag har i serien tagit upp ett antal sträckor för att visa hur illa det kan bli och avslutar nu serien. För er som är intresserade av fler exempel på dålig cykelinfrastruktur som skapats på senare år i samband med exploateringar så kan ni bege er ut på Gamla Tyresövägen, Sandåkravägen, Trafikplats Hedvigslund – Ältabergsvägen, Lövstavägen, Karlsbodavägen, Forshagagatan, Kista, Rissnekorset…

Varför blir det då så här? Omfattande tid och arbete läggs ner på att ta fram Cykelplaner och handböcker som sedan inte följs. Stora investeringar görs och pengar plöjs ner i något som tycks sakna varje form av kvalitetssäkring. Bara det finns ett streck på en ritning som symboliserar cykelbana så verkar det som att det är bra. Om cykelbanan sedan är särskild lämplig eller säker att cykla på är av mindre vikt – strecket på ritningen finns ju och därmed får det duga. Nu börjar det dyka upp forskning på området som kan ge oss några svar på varför det blir som det blir.

En som har studerat cykelplanering i Stockholm är Martin Emanuel, forskare på KTH. Så här skriver han i sin avhandling Trafikslag på undantag 2012:

”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.”

Cykeltrafik är alltså inte något man tar på riktigt allvar i den övergripande planeringen när staden växer och byggs ut. Därmed ges cykeltrafiken inte grundläggande och goda förutsättningar i stadens trafiksystem. Vi är kvar i ett tillstånd där cyklister behandlas som leksakstrafikanter. Vi verkar i en frusen ideologi och kör på som vi gjort i decennier och cykel förblir ett trafikslag på undantag.

Ytterligare en forskare som studerat cykelplanering i Stockholm är Till Koglin, forskare på LTH. Han presenterade nyligen sin avhandling: Vélomobility – A critical analysis of planning and space 2013. En avhandling som handlar om cykling i staden, mobilitet, planering och rum, och de maktrelationer som byggs in i stadsrummet eller som har skapat stadsrummet. Genom att studera cykling i Köpenhamn och Stockholm är avhandlingens ambition att visualisera orättvisor och maktförhållanden i staden. En del av arbetet har handlat om att intervjua politiker och planerare i Köpenhamn respektive Stockholm för att skapa en djupare förstålelse för hur de två städerna har planerats och hur planeringen sker idag. En stor skillnad som framträder i dessa intervjuer är:

”For example in Copenhagen all planners and politicians interviewed mentioned cycling as the most important part of transport in the city, and cycling was always viewed as positive. In Stockholm, on the other hand, when interviewing the transport planners they mentioned that transport is complicated, but few planners mentioned cycling without me bringing it up. During the interviews, bicycling was more a part of the greater transport system that does not need very much consideration. The exception was of course the bicycle planner XX who started to talk about cycling from the start. However, one planner explained that the transport system is complex and that the situation needs to be improved for all, which does not lead, I believe, to an improvement of the situation for bicyclists. It seems that in reality the priorities go to motorized traffic and public transport, when all modes of transport should be equally prioritized. In relation to Copenhagen, where the priority among politicians and planners alike is on bicycling, the effect is a better infrastructure for cyclists.”

Till Koglin pekar också på en annan mycket viktig aspekt, nämligen den att en aktiv och prioriterad cykelpolitik leder till förändringar och förbättringar. Han pekar också på att en trafikpolitik som går ut på att alla trafikslag ska prioriteras gör det inte bättre för cykeltrafiken. Det ser vi tydliga bevis på i de fall jag tidigare redovisat i serien. Det är i grunden allt detta handlar om, ett val, en prioritering som inte görs för att förbättra för cykeltrafiken annat än på marginalen:

“The politics of planning are also different between Copenhagen and Stockholm. As described I Chapter 7, the inhabitants of Copenhagen took the issue of cycling to the streets and protested in the 1970s for better bicycling infrastructure. Those protests ultimately resulted in a shift in politics towards better cycling conditions. This did not occur in Stockholm, and the focus of the politics of planning remained on motorized and public transport. First with the Stockholm Party and its policies in the late 1990s did cycling become an issue on the political agenda, much because of the Stockholm Party politician, Stella Fare. Her policies and those of the Stockholm Party have led to a focus on cycling also in Stockholm. That shows that political decisions are very important for dealing with a change of the transport system and people´s mobility. Furthermore, this shows also that the materialities of urban space can be changed, at least to a certain degree, by political actions.”

Så här säger Till Koglin om sin forskning i en intervju i SVD:

– Något som slog mig var att i Stockholm dröjde det länge innan man nämnde cyklismen när man talade om olika trafikprojekt. Personen som var cykelplanerare upplevde att han alltid kom in sist i projekten. I Köpenhamn utgick alla, oavsett vilken nivå i trafikplaneringskedjan man befann sig, i första hand från cykling. I Stockholm pratar man också gärna om att man prioriterar både cyklister, fotgängare och bilar. Men det är omöjligt, säger han.

– Cyklister har egentligen mer gemensamt med bilister. I Stockholm måste cyklister på samma sätt som fotgängare stanna och gå av och trycka på en knapp för att få grönt ljus. Det skulle bilister aldrig acceptera. Det är inte heller lyckat att låta fotgängare och cyklister trängas på ganska små områden, säger Till Koglin.

Det är i skenet av dessa forskningsresultat som den moderata cykelpolitiken bör ses:

Vi kan inte riva hus för att få fram mer cykelbanor, det kommer fortfarande att vara trångt att cykla i innerstaden.”

”Vi har ändå den innerstad vi har. Det finns inte mycket utrymmen att bygga bredare cykelvägar på. Många måste trängas. Det kräver att vi börjar visa varandra större hänsyn.”

Ulla Hamiltons (M) uttalanden får också stöd av sin partikamrat, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M). Så här säger hon till TT:

”Det bästa vore att ha separata cykelbanor överallt, där bilar och cyklister slipper mötas. Och där man dessutom kunde ha olika filer för dem som cyklar olika snabbt. Men det är trångt om utrymme i stora städer som Stockholm”

”Det skulle dessutom vara dyrt. Därför måste vi hitta olika lösningar på olika platser.”

Är detta en politik och uttalanden som lyfter fram och prioriterar cykeltrafiken, ger den bra förutsättningar i staden och på sikt når målet en cykelstad i världsklass? Något som klassas som dyrt och platskrävande..

Centralbron 6 körfält. Munkbroleden 4 körfält. Cykelbanan 2 – 2,5 m. Foto: Luca Mara


Vasagatan. En cykelbana som är för smal för att kunna cykla om på vilket leder till cykling i körbanan. Samtidigt 6 körfält för biltrafiken…

Vi har den stad vi har – det får inte plats

 

Andra delar i serien:

 

Antal kommentarer: 15

Cornelis Harders

Utmärkt Krister!
Utalandet; ”Det skulle dessutom vara dyrt. Därför måste vi hitta olika lösningar på olika platser.” är märkligt. Det är tydligen ett problem att det är dyrt att skapa bra infrastruktur för cyklister. Däremot läggs hur mycket pengar som helst på stora projekt för både bil- och kollektivtrafik. Bara en bråkdel av dessa pengar skulle göra mycket för en bättre och säkrare cykeltrafik.


Krister Isaksson

Cornelis, stort tack för de orden! Ja det är en bråkdel av vad andra investeringar kostar när det gäller transportinfrastruktur. Och samhällseknomiskt är vinsterna mycket stor för cykelinvesteringar.


Joakim Bergstrand

Tack för en läsvärd serie. Spännande att få inblick i hur planering och byggande av stad och trafiksystem kan gå till samt hur illa det många gånger går när det gäller cykel. Ser man till den forskning du hänvisar till här i sista delen så är det ju skrämmande vilken låg status cykeln verkar ha i såväl politiken som förvaltningarna. Det är verkligen ingen som tar ansvar, ingen bryr sig, det blir lite som det blir. Bra om vi har tur, dåligt om vi har otur och otur verkar det vara gott om när det gäller cykel… Något som vi aldrig ser för bil- eller kollektivtrafiken (?)


Krister Isaksson

Joakim, tack! Ja ”otur” finns det gått om när det gäller cykelinfrastruktur. Samma mängd otur finns verkligen inte för bil- och kollektivtrafik…


André

Det känns som ingen bryr sig eller ens tänker när det gäller cykelbanor. En bit asfalt med en cykel på räknas som cykelbana oavsett hur dumt den är utformad. Det känns som om trafikplanerarna är tvingade att ta med en cykelbana så de hittar en överbliven asfalstsplätt och målar en cykel på den.
Korsningen Bogårdsvägen och Vinthundsvägen i Sköndal är ett annat exempel på ny cykelinfra som garanterat kommer leda till att någon hamnar på sjukhus. De som bygger det måste uppenbart se att det inte fungerar men det är helt enkelt ingen som bryr sig. De kan sätta upp en skylt som är helt fel och det är inga problem. Jag har cyklat i många länder och Sverige har väst Europas lägsta ambition.



Vilken kärleksförklaring!


 

Någon har lagt ner tid, tankemöda, kraft och ork och gjort en filmsnutt för att hylla mig!
Jag blir djupt rörd och framförallt så får jag mig ett mycket gott skratt varje gång jag tittar på filmen.

Här kan ni själva ta er en titt: Hitler hates cyclists

 

 

Antal kommentarer: 18

Erik Sandblom

Det är du värd!


Bruse Persson

Gråt inte, Ulla H är här nu!


Jon Jogensjö

finurligt textad, skrattade högt


Antipodian

Väldigt realistiskt, fast Ulla borde ha fått ett par repliker ;-P


Thomas

Heja Krister 🙂



GÖTGATSBACKEN BREAKING NEWS


 

Har fått lite uppgifter och bilder om förändringar på Götgatsbacken från Josefine Weinberg, trafikplanerare på Trafikkontoret i Stockholm. Kort handlar det om att det nu är möjligt att cykla Sankt Paulsgatan och Repslagargatan såväl söder som norrut. På så sätt kan de cyklister som inte vill cykla på gågatudelen av Götgatsbacken använda en alternativ väg.

Cyklar du söderut så möts du av ett antal markeringar i körbanan som tipsar om att det nu är möjligt att cykla höger in på Sankt Paulsgatan:

Dessa markeringar i körbanan återkommer sedan i korsningen Repslagargatan/Högbergsgatan:

Sedan även i korsningen Högbergsgatan/Götgatan:

Kommer du söderifrån och är på väg norrut så möts du av motsvarande vägmarkering i den motriktade cykelbanan som går på Götgatan upp mot Högbergsgatan med tips om att svänga vänster för att testa och cykla på Repslagargatan:

De förändringar som är genomförda på sträckan är dessa, mtrl från Trafikkontoret/Josefine Weinberg:



På gågatudelen har dessa markeringar placerats ut:

Foto: Carlsöö & Co

Så ut och testa och återkom gärna med synpunkter på hur ni tycker det fungerar.

 

 

Antal kommentarer: 22

Jon Jogensjö

Gillar skyltarna och tonen i budskapen


Krister Isaksson

Jon, blir spännande och följa utvecklingen. Undrar om en del kommer fortsätta Repslagargatan och gena över Medborgarplatsen? Man slipper en del rödljus på detta sätt…


Remy

Nu blir det jag gjort i många år äntligen legalt 🙂 🙂


Mikael Ordenius

Mycket bra, så enkelt och så billig lösning för att slippa konflikterna.
Svar på din kommentar, jag brukar redan idag dra ner till medis för att slippa första rödljuset som enbart regleras av bilar. (har inget intresse av att stå och vänta tills det kommer en bil innan jag får cykla).


Krister Isaksson

Remy, tänk om de genomfördes på övriga 250 enkelriktade lokalgator, vilken framkomlighetsåtgärd, vilken flexibilitet i systemet!