Nya Slussen – Svängfest

Så här ser alltså den södergående cykel- och bilförbindelsen mellan Skeppsbron och Stadsgårdsleden ut i Nya Slussen.

Rött är cykeltrafik, blått är biltrafik. Den streckade röda linjen är den väg som cykeltrafiken hänvisas till när de östra slussportarna är öppna. Cykeltrafiken har flera stycken 90-graders kurvor (ännu fler vid slussning), biltrafiken har en. Lösningen för biltrafiken är så att biltrafiken inte påverkas av att slussarna öppnas. Biltrafiken behöver heller inte byta sida på Skeppsbron vilket cykeltrafiken måste göra. På Stadsgårdsleden är bilvägen rak, cykelbanan gör en tvär sidoförskjutning vid färjeterminalen.

”Framtidens Slussen blir en effektiv och trygg knutpunkt för gående, cyklister och kollektivtrafik.”

Jag kommer i en serie inlägg framöver att försöka belysa hur Nya Slussen kan bli för cykeltrafiken. Slussen är Sveriges största cykelknutpunkt och 2030 bedömer staden att 53 000 cyklister kommer passera Slussen varje dygn.

Prognosen visar alltså att cykeltrafiken kommer vara större än både bil- och gångtrafiken. Stadens vision för Nya Slussen är:

”Slussen ska omvandlas till en av Stockholms mest attraktiva mötesplatser med nya torg, kajer och områdets första park. Kollektivtrafiken kommer att få mer plats, precis som gående och cyklister, samtidigt som ytorna för biltrafik minskar och anpassas för att rymma dagens trafikflöden.
Nya Slussen blir en trygg och effektiv knutpunkt för alla trafikanter och en mötesplats där det unika läget mellan Saltsjön och Mälaren tas tillvara.”

Mer ytor och en trygg och effektiv knutpunkt för cykel ska det alltså bli. Det började kanske inte så bra med förbindelsen Skeppsbron – Stadsgårdsleden…

Följ med serien om Nya Slussen och cykel så får vi se hur det går framöver!

Uppdaterad 20141205, ny bild över Slussen

Relaterade inlägg:

• Nya Slussen – Svängfest
• Nya Slussen – En plats för alla?
• Nya Slussen – vakna! Vad håller ni på med?
• Nya Slussen – hur ska alla få plats?
• Nya Slussen – kompromisslös arkitektur
• Nya Slussen – snön faller och vi med den
• Nya Slussen – vågar vi tro på expertgruppens slutsats?

Vi ser det överallt i trafiksystemet, hur cykeltrafiken ständigt är satt på undantag och får smulorna från bordet. Det är inte bara i trafiksystemet denna strukturella diskriminering råder, den råder även inom journalistiken. Patrik Kronqvist, ledarskribent på Expressen skriver om det, det är slappa journalister som sprider cykelmyter.

Rekommenderar varmt att du läser hans ord!

För ett tag sedan dök några byggskyltar upp på min cykelväg till/från arbetet:

Cykelvägen är utpekad av staden som pendlingsstråk i Cykelplan 2012 samt även i den Regionala cykelplanen och så här står det att läsa om dessa typer av stråk i planen:

 ”Ett pendlingsstråk ska vara bekvämt och säkert att cykla på. Detta innebär tillräcklig bredd för att medge omkörning, generösa kurvradier, bra sikt och god framkomlighet.”

”Omfattande standardförbättringar ska göras på dessa stråk som bidrar till en ökad framkomlighet och trafiksäkerhet för de oskyddade trafikanterna.” 

”I princip alla icke signalreglerade gc-passager på pendlingsstråken föreslås hastighetssäkras.”

 Hurra, nu blir det så här! En passage där cykel- och gångtrafik prioriteras, biltrafiken har väjningsplikt och där hastigheten på biltrafiken blir låg och därmed en säker passage för cyklister (och gående). Bild från Cykelplan 2012

Så nu skulle det alltså hända, delar av pendlingsstråket och passagen över gatan ska byggas om, nu ska det bli ”pendlingsstråkstandard” och bli lite bättre för alla de som cyklar (och går), hurra!

Goddag yxskaft!

När bygget pågått ett tag och det började gå upp för mig att det kommer inte bli ”pendlingsstråkstandard” ställde jag frågan till Trafikkontoret varför de inte följer de standarder som Kommunfullmäktige beslutat om och som tydligt anges i Cykelplanen:

Hej!
Cykelpassagen över Skönsmovägen har nyligen byggts om. Cykelvägen och passagen ingår i stadens Cykelplan 2012 och har pekats ut som ett pendlingsstråk. I planen finns principutformningar för cykelpassager på pendlingstråk, för att de både ska ha hög säkerhet och ha god framkomlighet. Cykelpassagen som nu byggts på Skönsmovägen följer inte dessa utformningsprinciper. Varför är inte cykelpassagen byggd enligt anvisningarna i Cykelplan 2012? Anser ni att den cykelpassage som nu har byggts har motsvarande säkerhet och framkomlighet som de i Cykelplanen?

Svaret blev:

Hej Krister!
Gång- och cykelpassagen byggdes som en del av ett skolprojekt och vi har prioriterat gående barn. Passagen är idag 1 meter bredare än tidigare. Vi måste avväga trafiksäkerheten för både gående och cyklister och vi anser att utformningen är lämplig med tanke på att prioriteten har varit skolbarnen.

Med vänlig hälsning
XXXX

Märkligt, det finns alltså enligt Trafikkontoret ett motsattsförhållande att göra säkra och bra åtgärder för både cyklister och gående! Det går inte, de måste alltså välja och här valde nu Trafikkontoret att prioritera de gående barnen. För cyklar gör ju uppenbarligen inte skolbarnen och personalen på skolan…

Så låt oss titta på vad som nu är byggt, åtgärdernas trafiksäkerhetseffekter och på vilket sätt gående skolbarn nu är prioriterade.

Så här såg gång- och cykelpassagen ut innan den byggdes om:

En typisk cykelpassage och övergångsställe. Ingen hastighetsdämpande åtgärd för biltrafiken. Mycket dålig sikt pga. växtlighet nästan ända fram till gatan på den ena sidan. Bild: Google Maps

Vy från andra hållet. Här syns tydligt hur växtligheten sträcker sig ända fram till gatan. Bild: Google Maps

Smalt för gående på ena sidan, en aning bredare för cyklister men inte bra för någon av dem. Ingen anpassning för funktionshindrade. Bild: Google Maps

Smalt för cyklister på andra sidan, brett för gående. Ingen anpassning för funktionshindrade. Tvär kurva innan passagen där gående och cyklister genar ut i gräset. Bild: Google Maps

Så här ser passagen ut nu, efter ombyggnad:

Från denna vy ser inget ut att ha ändrats förutom två nya härgårmanskyltar och att passagen har kompletterats med ytterligare belysning

Inte heller från detta håll har något förändrats förutom belysningen

Passagen har tillgänglighetsanpassats så synskadade lättare kan orientera sig. Nu är det lika smalt på bägge sidor för gående och cyklister. Och för smalt för att två cyklister säkert ska kunna mötas på passagen…

Från andra hållet. Rampen för funktionshindrade delas nu med cykelpassagen, tvärtemot vad principritningen i såväl Cykelplanen som Cykelhandboken anger, med andra ord en konfliktlösning där gående och cyklister ska dela på utrymmet. Vidare har stolpen till vänster i bild placerats för nära gång- och cykelvägen vilket då utgör en fara för cyklister och får till följd att sopsaltaren inte kommer förbi den trånga passagen…

Åt den tvära kurvan där gående och cyklister genar har inget gjorts trots att Cykelplanen anger att det ska vara ” generösa kurvradier”

Man har lagt ut smala remsor av smågatsten i körbanorna innan passagen, dock ingen ramp/förhöjning utan de ligger i samma nivå som körbanan och därmed uppnås ingen hastighetsdämpning av biltrafiken

Det ligger även kantsten tvärs över cykelpassagen, i strid med utformningsprinciperna i såväl Cykelplanen som Cykelhandboken

Efter ytterligare en tid så kompletterades passagen med några nya och stora skyltar. Vi kanske ska kalla dem skärmar istället för skyltar…:

Ser ni cyklisten?

Inte lätt för trafikanterna att upptäcka varandra, samspela och visa hänsyn när man inte ser varandra…

Perfekt placerad skylt om man vill att man inget ska se, i ögonhöjd för skolbarnen…

Låt oss gå igenom vilka trafiksäkerhetseffekter dessa åtgärder har. Här behöver vi inte gissa, facit finns vad åtgärderna har för effekt och de står att finna i bl. a dessa skrifter:

Håndbog, Trafiksikkerhed Effekter af vejtekniske virkemidler, Vejdirektoratet. Trafikksikkerhetshåndboken 4. utgave, TÖI. Åtgärdskatalog för säker trafik i tätort, SKL och Trafiksäkra staden, SKL

I dessa skrifter finns mängder av olika trafiksäkerhetsåtgärder redovisade samt effekterna av dessa åtgärder. Särskilt i den norska Trafikksikkerhetshåndboken som anses som den stora bibeln på området och bygger på omfattande studier och forskning på trafiksäkerhetsområdet. Publikationerna har även legat till grund för en del av de utformningsprinciper som finns i Cykelplan 2012, d.v.s. de bygger på forskning, fakta och kunskap.

Den enda åtgärd på den nu ombyggda platsen som kan klassas som en trafiksäkerhetsåtgärd är den nya belysningen. Dock är det så att det redan fanns belysning på platsen och den har nu kompletterats med en lägre belysning på bägge sidor av passagen. Därför uppnås inte någon större trafiksäkerhetseffekt, den uppnås vid mörkerolyckor och där belysning tidigare saknats.

Övriga åtgärder, så som anpassning för funktionshindrade, remsor av smågatsten samt den så kallade breddningen av passagen har överhuvudtaget inga som helst trafiksäkerhetseffekter. Så totalt sett har ågärderna vid passagen inga trafiksäkerhetshöjande effekter. Tvärtom finns det nu mycket stora frågetecken vad gäller trafiksäkerheten kring de stora skyltarna som placerats ut och som kraftigt skymmer sikten för trafikanterna. Vidare har inget gjorts åt den omfattande växtligheten som också gör sikten dålig.

Detta ska då jämföras med de trafiksäkerhetseffekter som kommer av den cykel- (och gångpassage) som har beslutats i Cykelplan 2012. I trafiksäkerhetspublikationerna ovan fastslås att effekten av en hastighetssäkrad gång- och cykelöverfart/-passage enl. Cykelplanen är:

• En reduktion av antalet personskador med -40 %. Större effekt för gående (-50 %). Vidare så möjliggör en sådan utformning att staden, om man vill, kan skylta om detta till en cykelöverfart enlig de nya reglerna för cykelöverfarter som träde i kraft 1 sept.

Så i valet av en trafiksäkerhetseffekt på 0 eller 50 procent väljer Trafikkontoret, för att prioritera gående skolbarn, 0 procent…

Men vad tycker då barnen? Vilka är problemen för skolbarnen i detta område? Det finns det svar på eftersom Trafikkontoret har frågat dem!

Så här tycker skolbarnen om trafikmiljön i anslutning till skolan:

• Obevakade/farliga/dålig sikt/saknad av övergångsställen
• Höga hastigheter på bilar, bussar

Barnen vill bl. a ha:

• Hindra bilar vid skolan
• Farthinder, gupp
• Breda och tydliga gång och cykelbanor
• Att föräldrar tar sitt ansvar i trafiken och inte skjutsar
• Flera och säkrare övergångsställen kring skolan m.m.

Även skolpersonalen hade synpunkter och förslag, bl. a:

• Många bilar och många barn
• Höga hastigheter på fordon
• Biltrafik på gång och cykelväg

Skolpersonalen vill se mer av:

• Sänkta hastigheter
• Göra det tryggt och säkert för gående och cyklister

Så till frågan: Cyklar inte skolbarnen? Även den frågan finns det svar på:

• Drygt 15% av alla skolbarnen cyklar.
• åk 1: 14% cyklar
• åk 4: 10% cyklar, 5% sparkcykel
• åk 7: 23% cyklar, 6% sparkcykel
• Bland personalen cyklar 20%

Det är alltså en hel del barn och skolpersonal som cyklar. Skolbarnen och personalen efterfrågar att det ska vara lättare och säkrare att korsa gator, både som cyklist och som gående. Det ska vara bra sikt, låg hastighet på biltrafiken och bra förutsättningar för gång- och cykeltrafik.

Då kan vi konstatera att de åtgärder som genomförts och som var för att prioritera gående skolbarn vid passagen inte möter barnens, personalens eller cyklisternas efterfrågan och vad värre är, åtgärderna har ingen som helst trafiksäkerhetseffekt och inget stöd i stadens beslutade styrdokument och handböcker.

Hade Trafikkontoret istället valt utformningen som finns beslutad i Cykelplanen så hade en stor trafiksäkerhetseffekt uppnåtts. Även gående och cyklisters framkomlighet hade förbättrats avsevärt. Det är ju till och med så, att säkerheten blivit sämre då sikten pga. skärmarna blivit mycket dålig på platsen – och tänk, barnen som bara önskade bättre sikt, låg hastighet på bilar och bra för gång- och cykel….

Vi ser hur detta upprepas gång på gång, hur större eller mindre avvikelser från fattade beslut sker med bedrövliga resultat som följd. Om och om igen fattar politiken beslut om bättre säkerhet och framkomlighet för cyklister (och gående). Översiktsplanen, Framkomlighetsstrategin, Trafiksäkerhetsprogrammet och Cykelplanen är mycket tydliga med vad som gäller och vad som ska prioriteras. Dessa beslut mals sedan uppenbarligen ner på Trafikkontoret och ut kommer – vadå? Inget som har beslutats och definitivt inget som efterfrågas av medborgarna. Och vilka mål uppnår denna ombyggnad? Inga mål som finns uppställda i de ovan nämnda styrdokumenten. Det är ett enda stort slöseri med skattemedel som vi ser upprepas gång på gång.

Så Trafikkontoret, vad och vem prioriterar ni egentligen? På vilka grunder? Vem ska ställas till svars för att uppställda och beslutade mål varken följs eller kommer att nås?

Uppdaterad 2014-11-25

Har fått tillgång till nya och skrämmande uppgifter. En genomgång av skolbarns förutsättningar att cykla till stadens skolor visar att endast 40 % av Stockholms barn har en skola inom 2 km med en säker cykelväg till/från skolan.  För just Sturebyskolan som detta inlägg handlar om är det ännu värre, så få som 2 % av barnen som bor inom 2 km från skolan kan cykla säkert till skolan.

Här gör jag nu en kvalificerad uppskattning, jag bedömer att ca 99 % av gatorna och vägarna för de som kör bil är säkra inom 2 km från skolan.

Det är skillnad på trafikant och trafikant i denna stad…

Relaterade inlägg:

• Världskass – inte världsklass
• Stockholms stads cykelutbildning
• Nu blir det väl ändå kvarsittning och hemläxa!
• Hägerstensvägen
• Nybyggd cykelbana skrotas
• Hornsbergs strand
• Älvsjö resecentrum
• Arenaleden
• Cykelparkering i Järnvägsparken
• Lilla Västerbron
• 99 procent är uselt

Det finns tillfällen när ens jobb och insatser verkligen betyder något. Detta är ett sådant tillfälle. Vi fick detta mail till redaktionen från Thomas Merlöv:

”Tack för er information om lastcyklar tror det var i somras detta utmynnade till att vi idag har en ”Rullstolscykel” till vår handikappade dotter köpt från Holland av Vanraam…”

Se den inspirerande filmen med Toves nya cykel: 

Ladies and Gentlemen, Start Your Bikes!

Det är besvärligt

I del 1 skrev jag att det var kul och väldigt praktiskt att cykla med lastcykel. Ett annat ord för att sammanfatta hur det är att cykla lastcykel är besvärligt. Det har absolut inget med cykeln att göra utan det handlar om den dålig infrastruktur som färden är tänkt att ske på. Efter ett halvårs cyklande kan jag konstatera att en stor del av cykelinfrastrukturen på intet sätt är anpassad efter lastcyklar. Ofta inte för vanliga cyklar heller för den delen, men det förstärks med en faktor 10 med lastcykel:

• Det är många tvära kurvor som är svåra, till och med omöjliga, att ta sig igenom.

Omöjligt att ta sig runt denna 180 graders kurvan. Blir att kliva av, backa och trixa för att komma runt. Se vändplan i bakgrunden, där behöver inte bussarna backa och trixa…

• Det är många smala cykelbanor som gör möten mycket svåra och det är ibland omöjligt att cykla om andra eller bli omcyklad.

En dubbelriktad cykelbana, ett så kallat pendlingsstråk, 1,25 m bred. Svårt att mötas med vanlig cykel, omöjligt med lastcykel om inte mötande använder gångbanan…

• Ibland är cykelbanorna så smala att det inte går att använda dem.

Cykelbanan och dess ramp är så smal att det är mycket svårt att ta sig upp och ner från cykelbanan.

• Det är kantstenar i början och slutet av cykelbanor som är omöjliga att cykla över och du tvingas kliva av och lyfta cykeln. Detta är mycket besvärligt, särskilt vid tung last.

Kantstenar i början/slutet på många cykelväger innebär stora problem, även med vanlig cykel

Så här känner man många gånger när man cyklar lastcykel…

• Det är många gånger stora problem vid vägarbeten, vid grindar, pollare och stenar och andra hinder som ständigt återfinns på cykelvägarna

Vägarbete med liten hänsyn tagen till cykeltrafik, än mindre till lastcykel… Tack för det Trafikverket! Foto: Gabrielle Gjerswold

Med vanlig cykel kommer du precis förbi vid sidan av hindret. Med lastcykel blir det tvärstopp, vända om och finna annan väg – hur fel kan det bli?

Här kommer jag inte förbi… Foto: Anders Englesson

…inte här heller. Och övriga som ska passera erbjuds en härlig tur i lervällingen… Foto: BigMollo

Bara att vända om och finna en annan väg. Ofta en bilväg, inte en cykelväg…

Allt detta gör att du då och då tvingas vända om och göra helt onödiga omvägar och många gånger tvingas du då cykla med biltrafiken. Det går alltså så långt att den avsedda infrastrukturen för cykel går inte att använda! Tänk om allt detta också rådde för motorfordonstrafiken, att lastbilar inte kunde nyttja stora delar av landets gator och vägar – det går ju inte ens att föreställa sig!

”Pappa, kommer vi inte förbi här? Nej det gör vi inte. Vad ska vi göra då? Vända om och cykla på vägen med bilarna…”

…och här fortsatte färden då cykelvägen inte kunde användas pga av ännu ett illa utformat bilhinder. En helt onödig omväg och inte en särskilt trevlig miljö att cykla med barnen i.

I stort sett varenda gata och väg i landet dimensioneras för lastbilar. Man tar hänsyn till dem genom körfältsbredder, genom att anpassa kurvradier osv. När det gäller cykelinfrastrukturen dimensioneras den ju många gånger inte ens för vanliga cyklar. Så länge dessa påtagliga och stora brister finns på landets cykelvägar tycker jag att landets kommuner och Trafikverket ska ge ut Lastcykelkartor där de visar vilka cykelvägar som är framkomliga med lastcykel och vilka som inte är det. Det görs för motortrafikens riktigt tunga fordon – så kallad Tungtrafik Kartor, se här:

Dags för kommuner och Trafikverket att ta fram Lastcykelkartor!

Har du sen lyckats tråckla dig igenom dessa usla cykelbanor och cykelvägar kan du glömma att du kan parkera vid en cykelparkering, de är helt enkelt inte utformade för denna typ av cykel.

Två 20 tums hjul fram och ett 26 tums hjul bak gör också att färden vid dålig beläggning, vid kanter, brunnar och liknande blir tämligen stötig. Därför bör man säkra lasten så den inte far omkring i lådan.

Flera rader av ränndalsplattor tvärs över cykelbanan blir ett mindre helvete med lastcykel

Även cykelsymbolerna på cykelbanan innebär obehag. Foto: Jon Jogensjö

Sammanfattningsvis, och trots eländig cykelinfrastruktur på många håll, har det varit en roligt tid med lastcykling. En stor del av de transporter som tidigare utfördes med bil kan nu enkelt utföras med cykel. Med fulladdat batteri är varken topografi, lastvikt eller distans ett hinder för tunga och skrymmande transporter med cykel.

Tänk så mycket roligare och lättare lastcykelfärderna varit om också cykelinfrastrukturen varit cykelinfrastruktur!

Att bege sig till återvinningsstationen har blivit roligt!

Är jag på väg att blåsa mitt bilberoende?

Relaterade inlägg:

• Att bli med lastcykel. Del 1