Du kryssar fram i 12 sköna kilometer i timmen, mellan glada strosande flanörer i en levande stadsdel. Kanske möter du en vän, och ni stannar till och småspråkar lite över era respektive cykelkorgar. Du funderar på om du skulle köpa med dig en bukett blommor från det intilliggande blomsterståndet, eller kanske ta en kopp kaffe vid caféet som precis slagit upp sina luckor och ställt ut sina bord och stolar. Runt omkring leker barn och hundar och alla är lyckliga. Är det så här din dagliga cykeltur till jobbet ser ut?
Pling pling, pling pling, pling pling, pling pling!
Knappast. Det som ser gemytligt ut på bild eller i en reklamfilm är sällan funktionellt i praktiken. Tvärtom är det en stor källa till frustration och irritation för gående och cyklister när de tvingas dela samma yta, eller om uppdelningen av ytorna är otydlig och dåligt utformad. En bristfällig separation av gående och cyklister leder till konflikter, incidenter och dålig framkomlighet. Det blir en plats fylld av osäkerhet och otrygghet.
Vi tar ett konkret exempel – Nya Slussen.
Så här ser illustrationerna ut som projektet tagit fram:
Munkbron – Vattentorget
Vy från terrasserna på Södermalm
Vy från terrasserna på Södermalm
Nya huvudbron mellan Södermalmstorg och Skeppsbron
Stadsgårdskajen
Saltsjöutfarten för cykeltrafiken mellan Katarinavägen och Stadsgårdsleden finns inte ens…
Illustrationerna visar att separationen mellan gång- och cykeltrafiken i det närmaste är obefintlig. Även materialskillnaden på beläggningen mellan gång- och cykelytorna är i det närmaste obefintlig. Det finns ingen asfalt på cykelbanorna, och inte heller någon nivåskillnad mellan gång- och cykelytorna. Allt är i ett enda plan.
Det här är ett skolboksexempel på konfliktdesign 2.0
Det är form före funktion, inte form och funktion förenade i bra och funktionella lösningar.
Liknande utformningar av gång- och cykelytor finns ju redan i Stockholm. Till exempel Raoul Wallenbergs torg och delar av Nybrohamnen:
På ytan som ska föreställa cykelyta har staden slipat gatstenen för att minska obehaget när man cyklar på dem – gissa var, för det går ju inte att se!
Det är ju tydligt vad en del cyklister tycker om denna typ av utformning:
Foto: David Bäckman
Sedan finns Strömgatan:
Transport for London (TFL) har gjort en omvärldstudien, INTERNATIONAL CYCLING INFRASTRUCTURE BEST PRACTICE STUDY , och då bland annat studerat separation av gående och cyklister. TFLs kommentar angående denna typ av separation tycker jag säger allt:
”the foot and cycle paths are differentiated, but so subtly they´re essentially ´shared use´”
Alla som går eller cyklar på dessa och liknande platser kan nog skriva under på att separationen mellan gående och cyklister bara finns i teorin. Det är bara ett spel för galleriet – en sminka-grisen-åtgärd. Och eftersom dessa ytor inte ses som ´trafikytor´ dyker det där upp allt möjligt genom åren. På Raoul Wallenbergs torgs så kallade ´cykelytor´ har vi återkommande utställningar, evenemang, avspärrningar, spel och lek. Strömgatan stänger Säpo av lite hur som helst vid behov. Det påverkar ju inte trafiken.
Varför blir det då så här?
Det enkla svaret är att det blir så här för att de som har inflytande och makt i projektet vill att det ska se ut så här. Slussen ska omvandlas från trafikplats till mötesplats, vilket då innebär att i detta fall har form gått före funktion. En fungerande separation som ger gående och cyklister bra förutsättningar får stå tillbaka för den arkitektoniska visionen och gestaltningen. Och illusionen om en levande lycklig stad. Hade projektet Nya Slussen velat att det skulle vara tydligare separerat hade ju detta illustrerats, men en sådan utformning ger tydligen alldeles för mycket känsla av trafikplats.
När staden gör en trafikplats till mötesplats kan cykeln inte längre vara ett fordon. Den blir då istället en åbäkig och otymplig koffert.
Men ska man verkligen lägga så stor betydelse vid några illustrationer? Svaret är ja. Det är ju detta som visas upp officiellt och som staden planerar att genomföra. Ni kan ju fråga er varför vi inte ser asfalt på cykelbanorna, och varför vi inte ser nivåskillnad mellan gående och cyklister? För att det inte är det som eftersträvas och planeras genomföras. Annars hade ju bilderna visat den lösningen!
Vad säger då de framtida användarna om denna utformning?
Projektet Nya Slussen har genomfört en Barnkonsekvensanalys av Nya Slussen. Så här redovisas svaret på denna fråga:
”Det finns även en rädsla att bli påkörd av cykel på nya Slussen. Här önskar barnen och ungdomarna en tydligare uppdelning mellan gångbanan och cykelbanan.”
Staden har vidare högt ställda ambitioner att stadens fysiska miljö ska vara väl anpassad för funktionshindrade. Detta finns redovisat i handboken Stockholm – en stad för alla. Så här säger Synskadades riksförbund (SRF) när det gäller separation mellan gående och cyklister:
”För att synskadade säkert ska kunna gå och vistas utomhus behövs en säker fysisk miljö planerad med omsorg och finess. Då behövs gång- och cykelbanor som är tydligt avgränsade och urskiljbara från varandra.”
”Cykelbanor som går över en öppen yta, exempelvis ett torg, måste vara märkta med både kännbar struktur och kontrastfärg.”
Titta på bilderna i detalj så ser du att det planeras ytor för gående på bägge sidor av de dubbelriktade cykelbanorna:
Här gäller det för gående och cyklister att vara på alerten och ha full koll – åt alla håll, på en gång. Det är högst tveksamt om detta är en särskilt behaglig och trygg miljö. Eller som projektet Nya Slussen själv väljer att beskriva visionen: Nya Slussen blir en trygg och effektiv knutpunkt för alla trafikanter
Men är då denna obefintliga separation mellan gående och cyklister ett så stort problem? Kan inte alla bara ta det lite lugnt och njuta av folklivet?
Väldigt få cyklister, idag och imorgon, kommer ha Slussen som målpunkt och mötesplats. Även om staden lyckas förvandla trafikplats till mötesplats, så kommer Nya Slussen förbli en plats som de flesta cyklister ska passera på sin färd – de är ju på väg. Och antalet cyklister som ska passera landets absolut största cykelknutpunkt beräknas vara 53 000 per dygn år 2030. Det är då högst oroväckande att se hur cykelns roll och funktion hanteras på denna plats. En utformning som varken är till fördel för cyklister eller gående. Och som uppenbarligen inte heller efterfrågas av varken gående eller cyklister.
Inte heller i stadens egna styrdokument, såsom Översiktsplanen, Framkomlighetsstrategin och Cykelplan 2012, går det att hitta stöd för denna utformning. Det är även svårt att få ihop Slussensprojektets egna vision om ”trygg och effektiv knutpunkt” med denna utformning. Trygg och effektiv för vem?
Så återigen, Nya Slussen är inte en plats för alla, eller en effektiv knutpunkt för cyklister.
Låt oss försöka få en uppfattning hur omfattande dessa delade ytor kan tänkas bli i Nya Slussen. Här är en bild på cykelvägnätet:
Grönt = cykelvägnätet i Nya Slussen, Trafik-PM Slussen
I stort sett alla de gröna cykelytorna, förutom cykelfälten, är illustrerade som delade ytor. Frågetecken finns kring gång- och cykelbron utmed tunnelbanan, då bron inte finns illustrerad.
Som jämförelse kan vi ju lägga in tidigare nämnda delade ytor på Strömgatan och Raoul Wallenbergs torg på Nya Slussen och då få en bättre uppfattning om hur omfattande dessa delade ytor föreslås bli:
Rödmarkerat är utbredningen av Raoul Wallenbergs torg och Strömgatan på Nya Slussen
Strömgatan och Raoul Wallenbergs torg är alltså en mycket mindre del än Nya Slussen. Det handlar om avsevärt större ytor och längre sträckor med delade ytor på Nya Slussen – på landets största cykelknutpunkt. Dagens gång- och cykelproblematik vid Strömgatan och Raoul Wallenbergs torg är en fjärt i rymden, jämfört med hur illa det kan bli vid Nya Slussen om det designas på detta sätt.
Biltrafiken omfattas däremot inte av denna ambition om delade ytor och mötesplatser. Där råder tydlig separation, effektivitet och ändamålsenligt utformning att färdas på. Allt för att skapa förutsägbarhet, framkomlighet, trygghet och en känsla av säkerhet – det vill säga en effektiv knutpunkt för biltrafiken. Stick i stäv mot stadens Framkomlighetsstrategi som prioriterar gående och cyklister först.
Det är tydligt vad som fortfarande är trafik och vad som inte är trafik i Nya Slussen. Biltrafiken är tydligt separerade från gående och cyklister (dock inte vid cykelfälten). Men när det kommer till gående och cyklister är dessa uppenbarligen inte två olika trafikslag, med olika anspråk och behov. Här är det ´platsbildning´ som råder och härskar. Något som dessa grupper får underordna sig. Här är estetiken och stadsbilden viktigare. Det rimmar illa med orden i stadens Översiktsplan som tydligt talar om att:
”En grundläggande utgångspunkt måste vara att behandla cykeln som ett transportmedel, inte som lek eller rekreation.”
Vi som cyklar i Stockholm vet ju att när dessa delade ytor skapas så dröjer det bara en kort tid innan vi ser följderna av den bristfälliga utformningen dyka upp. Då kommer förmaningarna – förmaningar som enbart riktas mot cyklisterna. För det är ju cyklisterna, inte utformarna och utformningen, som brister…
Här har staden alla möjligheter att åstadkomma en annan utformning för gående och cyklister. En mer balanserad och funktionell lösning och en utformning som tar bättre hänsyn till vad gående och cyklister efterfrågar och önskar. En utformning som också ligger mer i linje med stadens styrdokument. Ett rimligt krav är ju att samtliga utpekade pendlingsstråk i Cykelplan 2012 omarbetas och får en tydligare utformning och separation mellan gående och cyklister. Det är ett steg mot en trygg och effektiv knutpunkt – för alla.
Annars riskerar Nya Slussen sätta full fart mot konfliktdesign 2.0
Relaterade inlägg:
Antal kommentarer: 6
Oscar
Med tanke på hur Stadsgården (Fotografiska-Slussen och sedan rampen upp till Slussen snöröjs idag (inte en enda gång denna vinter) så kan man ju undra lite.
Mikael Ulpe
Rv 40 om du kör bil, ja.
Ingrid
Jag är en aning skeptisk. Tyvärr. Idén är bra, men frågan är om det blir tillräckligt varmt. I Sollentuna Centrum för flera år sedan la de värme i marken som skulle hålla snöfria gångar. Det fungerade fantastiskt bra kring nollan sedan kom en period med kyla. – 10C och kallare och torgets gångar förvandlades till skridskobanor. Buckliga skridskobanor. Eftersom ingen tänkt på att det kunde bli så kallt att man behövde skotta/ploga de där värmda stigarna fanns det inga pengar avsatta för att göra det antar jag, för de skottades inte. Vintern efter så struntade man i att värma gångar iaf.
Krister Isaksson
Ingrid, som jag skriver i inlägget krävs vid vissa förhållanden komplettering. Dvs det handlar om att veta vad man gör och håller på med – kompetens och kunnande på rätt plats och saker och ting fungerar.
Ingrid
Men frågan är om de planerar för när komplettering behövs? Med tanke på hur snöröjning sköts rätt ofta. I det här fallet handlade det om ett litet plant torg som man tydligen inte kunde ploga/skotta när det blev för kallt … och en grön vinter så drar någon stjärna in på anslaget . Finns f ö all anledning till att undra om den som ritat trafikmaskinen har erfarenhet av att planera för snö, det verkar ju rätt många arkitekter vilja bortse från.
Ann Mari Hjorth
Tak och överdäckning är också något som kunde hjälpa.