Nya Slussen – hur går det?


I juni 2015 fattade Exploateringsnämnden i Stockholm ett reviderat genomförandebeslut för Nya Slussen. Expertgruppen hade genomfört sin granskning av projektet och projektet fick i uppdrag att revidera delar av utformningen och lösningarna.

En del som projektet Nya Slussen fick i uppdrag att revidera var gång- och cykelbron mellan Södermalmstorg och Gamla Stan samt rampen från Söder Mälarstrand till gång- och cykelbron och den besvärliga anslutningen till bron. Jag har tidigare skrivit om utformningen här. Beslutet lyder:

”För fullgod funktionalitet för gående och cyklister ska cykelbron och rampen upp från Stadsgården anpassas så att konflikter minimeras och ges en bredd som håller för de flöden som beräknas år 2050 för både gående och cyklister. En breddning av bron ska göras i syfte att klara högre trafikflöden. En lösning ska tas fram för att hantera den konfliktyta som uppstår i mötet där rampen kommer upp och möter dem som redan är på cykelbanan.”

Gång- och cykelbron som enligt beslutet ska breddas. Rampen och dess anslutning till bron ska få en funktionell utformning (röd pil).

I beslutet står det alltså ”ska”, inte ”bör”, inte ”undersöka möjligheten”. Det står ”ska”. Det är mycket intressant. Många gånger är sådana här beslut och skrivningar lite mer luddigt skrivna men inte här och inte denna gång – ska är det som gäller.

Så då är jag lite nyfiken på hur det går med detta arbete. Hur kommer den ”nya” och breddade bron se ut? Hur kommer rampen och dess anslutning till bron se ut – hur kommer den besvärliga korsningspunkten utformas? Så jag ställde frågor till projektet Nya Slussen. Svaret blev:

”Än så länge finns det inget material, det är fortfarande under arbete.”

Svaret jag fick gjorde mig minst sagt förvånad och en aning orolig – det finns inget material alls vad gäller den ”nya” bron eller rampen och dess anslutning – ingenting. Det har nu gått mer än tre år sedan beslutet om att bredda bron. Rivning av gamla Slussen pågår för fullt, så även byggandet av Nya Slussen. Bron och rampen är ju inget man sticker över till Bauhaus och hämtar ut från plocklagret. Det är ett omfattande arbete att designa, konstruera, beräkna och projektera en sådan här bro, rampen och dess anslutning till bron. Sedan ska också konstruktioner beställas, produceras och levereras – det tar tid. Det påverkar även andra konstruktioner och lösningar för Nya Slussen som måste justeras och anpassas till de nya förutsättningarna.

Men trots detta och att det nu gått tre år sedan beslutet så finns enligt projektet ingenting. Kommer de hinna klart i tid undrar jag?

Vore jag mer konspiratoriskt lagd så kunde jag ju få för mig att projektet inte har för avsikt att bredda bron och fixa en bättre ramp och funktionell anslutning till bron. Att man så att säga inväntar ett lämpligt tillfälle och tidpunkt att meddela omvärlden att på grund av ditt eller datt så gör de bedömningen att bron inte behöver eller kan breddas – det duger som det är. Men så kan det nog inte vara.

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Mia

Det låter ju helt galet. Är inte det att obstruera sig mot politiskt fattade beslut? Kan de göra så? Fast har man inte åstadkommit något på över 3 år börjar man ju undra. Processen skulle ju varit i full gång om de tagit beslutet på allvar. Nu – ingenting…


Krister Isaksson

Mia, minst sagt oroväckande. Och det får ju en att fundera över vad som pågår. I ett sådant har stort projekt, där denna bro och ramp är en påtaglig del av projektet, krävs ju framförhållning för att klara tidplaner. Om inget finns 3 år efter beslutet är detta ju häpnadsväckande. Vad har de ägnat tiden åt kan man ju undra?



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tecknet


Så härligt det är när vi kommunicerar med varandra. När vi visar våra avsikter. När vi visar varandra hänsyn och respekt. När vi förstår att vårt agerande och våra handlingar påverkar andra. När vi förstår att vi ingår i något större än oss själva – när vi är en del av ett trafiksystem.



Foton: Luca Mara

Antal kommentarer: 2

Mia

På ett sätt så självklart men ändå så sällsynt. Visst, jag ser det mer och mer när jag cyklar runt i Stockholm men majoriteten visar inga tecken/kommunikation med sin omvärld. Vilket gör att man aldrig kan vara riktigt säker, man kan aldrig riktigt slappna av, ständigt en grundberedskap för plötsliga händelser/agerande. Fast jag tror med tiden kommer att visa sin avsikt bli det dominerande sättet i vårt cykelsystem.


Ola

Bra! Ringklockan går också att använda (och såklar missbruka)



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tips till Trafikverket


Bilderna visar några platser som Trafikverket skulle kunna bygga om till hastighetssäkrade cykelöverfarter eller upphöjda och genomgående gång- och cykelbanor. För åstadkomma säker framkomlighet för cykeltrafiken (och gång). Många av de allvarliga olyckorna för de som cyklar är just kollisioner med motorfordon. Så då är min tanke att åtgärdas dessa platser så kommer vi ett steg närmare Nollvisionen och fullföljer regeringsuppdraget ökad och säker cykling. Sedan kan Trafikverket systematiskt gå igenom liknande passager i hela landet och ta fram en plan för att åtgärda dem – ett målinriktat och systematiskt trafiksäkerhetsarbete. För ökad och säker cykling. I linje med Nollvisionen.


En utfart från en bensinstation/bilhandlare. Reglerad som en cykelpassage, dvs cyklister har här väjningsplikt – för en utfart. På ett stråk som ska vara ett prioriterat regionalt cykelstråk. Observera även hur smal den dubbelriktade cykelbanan är.


Samma passage från andra hållet. Se hur ojämn beläggningen är på cykelpassagen och övergångsstället. Körbanorna bredvid är jämna och fina – för körbanorna finns ett underhållsprogram och de asfalteras om med jämna mellanrum. Det gör inte gång- och cykelbanan – det finns inget underhållsprogram för den.


Infarten till bensinstationen/bilhandlaren. Även här är det en cykelpassage och cyklisterna ska väja – för en infart. Också här är beläggningen mycket ojämn och dålig. Dålig beläggning är enligt VTI:s studier en källa till många cykelolyckor. Och fallolyckor för gående.


Här skulle ju också Trafikverket kunna förlänga räcket så att det blir lite svårare för bilhandlaren att ställa upp sina fordon – på gångbanan.


Vi vill väl underlätta och göra våra barns cykelresor säkra och framkomliga? Så mitt råd: bygg om denna plats för bättre säkerhet och framkomlighet.


Samma plats från andra hållet. Varför inte placera väjningen innan passagen för cykeltrafiken? På det som ska vara ett prioriterat stråk.


Finns förbättringspotential på denna passage tycker jag. Ser Trafikverket det också?

Och om det är någon som tvekar på åtgärdernas effekt så är det bara att studera Lunds tekniska högskolas studier angående hur man uppnår säkra passager för cyklister. Det finns även en sammanställning av åtgärdens effekt i Sveriges kommuner och landstings publikation ”Trafiksäkra staden”: en hastighetssäkring av passager för cyklister (och gående) ger en minskning på 40 procent av personskadorna. 

Vad väntar Trafikverket på undrar jag?

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 7

Bosse

Min dagliga pendlings sträcka det gäller att vara vaken på den sträckan.
Vet att det varit en allvarlig olycka med smitning vid avfarten i staket på sista bilden. Har själv varit med om incidenter där, den utfarten är inte kul


Felix Reychman

Visst vore det fint om väjningsplikten satt INNAN cykelbanan, men erfarenheten visar att det kvittar. Bilister bryr sig ofta bara om väjningsplikt gentemot andra motorfordon, och ställer sig ändå tvärs över cykelvägen.
/gammal och bitter


Ludvig

Kul att du tar upp den här sträckan! Det finns en åtgärdsvalsstudie från några år sedan med fokus just på gång- och cykeltrafiken här. Och på trafikverkets sida om den regionala cykelstrategin listas denna sträcka som en av dem som ska byggstartas mellan 2016 och 2019. Den ska alltså påbörjas senast nästa år, så då är väl allt frid och fröjd? Eller?
Projektet finns inte listat under ”Projekt i länet” och när jag frågade Trafikverket om information om projektet så fick jag till svar att info visst finns, med hänvisning till ett helt annat projekt på samma väg. Det projektet inkluderar även biltrafik så det är väl mer prioriterat antar jag. Efter att jag påpekat att min fråga handlade om ett annat projekt har jag inte fått något svar.
Det känns ganska respektlöst att bli hänvisad till ett annat projekt när det framgår av mitt ursprungliga mejl att det inte var det jag frågade om.


Krister Isaksson

Felix, den väjningsplikten måste kopplas till utformningen som jag föreslår. Då ökar respekten avsevärt, inte till 100 procent, men bättre. Och man måste börja någonstans för att få till förbättringar och förändringar.


Krister Isaksson

Ludvig, det är ju det som är den stora faran – att koppla cykelåtgärderna till vägprojekt. Det fördröjer och försenar. Och många gånger stryker cykel på foten då vägåtgärderna fördyras. Det jag föreslå är ju små, men i allra högsta grad betydelsefulla åtgärder. Som skulle kunna genomföras omgående. På många platser. Till liten kostnad. Och stor nytta. Med det sker inte. För det finns inget systematiskt arbete när det gäller cykel på Trafikverket. Särskilt inte när det gäller cykel och trafiksäkerhet. Ja förutom att påtala vikten av cykelhjälm då, hjälmen tjatar de gärna och ofta om…



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bästa cykelarbetsgivaren!


Tillbaka på jobbet efter en lång och skön semester. Vad är det som väntar där i slutet av korridoren?

Ett nyrenoverat omklädningsrum med massor av förvaringsutrymme för oss som behöver det!

Men…

Vad är det där för en dörr?

Torkrum!

Och vilket torkrum sen. Stort, ljust och effektivt. Och med luftrenare. Snart även med skohyllor så skorna torkar bra efter regn- och snöturerna.

Vilken trevlig överraskning att komma tillbaka till efter semestern! Nu matchar omklädningsrum och torkrum vårt fina cykelgarage som jag skrivit om tidigare.

Så här tänker och agerar en modern arbetsgivare. Som förstår vikten av att skapa bra och grundläggande förutsättningar för de som väljer, eller vill välja, ett aktivt och hållbart sätt att ta sig till jobbet på. 

Hur ser det ut på din arbetsplats?

Antal kommentarer: 7

Felix Reychman

Min arbetsgivare investerade i ett eget cykelförråd i källaren, som cykelentusiastkollegan inredde som ”sin” cykelverkstad så att alla kollegor som vill kan nyttja det, och på kontoret finns dusch och förvaring. Funkar kalas!
Vi är alldeles för få (ca 20 på kontoret), för att ha så stort som ni har, men det är bra!
En stor bank jag jobbade hos valde, när de skaffade nya lokaler, att skapa ungefär det du visar här. Det var fantastiskt!


Krister Isaksson

Felix, härligt att höra! Och inte behöver det vara stort som vårat. Ska vara anpassat efter förutsättningarna på arbetsplatsen!


Malin

Wow! Större än hela vårt kontor …


Mia

Härligt att se! Hoppas fler arbetsgivare tar efter och skapar bra förutsättningar för att cykla till/från jobbet. Har det ganska bra, inte så fint som du, men det fungerar ok. Skulle dock vilja ha torkrum istället för torkskåp, våra tre blir snabbt fulla och sen står man där med blöta/fuktiga kläder som inte får plats.


Fredrik

Krister: är det möjligt att berätta vilken arbetsgivare det är?
Det kan ju vara att veta.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Åland – gör det vi inte gör


I Sverige brottas vi med att cyklingen på landsbygden minskar enligt uppgifter från den statliga myndigheten Trafikanalys: ”Utanför städerna, där det tidigare gjordes flest cykelresor, har antalet cykelresor nästan halverats, och även färdlängden minskar där.” 

Under de senaste 20 åren har också en omfattande utbyggnad av så kallade 2+1-vägar genomförts runt om i landet. Över 250 mil 2+1-vägar finns nu i landet och endast i undantagsfall finns det cykelvägar utmed dessa 250 mil. Utbyggnaden av 2+1-vägar på det statliga vägnätet i landet har inneburit avsevärt försämrad framkomlighet och trafiksäkerhet för cyklister.


2+1-väg. Lockande och attraktiv cykelmiljö? 

Dock visar Trafikverkets egen studie att potentialen för cykling är stor utmed dessa vägar. Potentialen för cyklingen utmed dessa sträckor uppgår till över 55 procent enligt studien. När det sedan gäller trafiksäkerheten så sker cirka 8 procent av dödsolyckorna med cyklister på det statliga vägnätet på dessa typer av vägar. Detta trots att cyklingen minskar och det är få som cyklar på dessa typer av vägar.

Vad är då lösningen för att ändra på denna utveckling? Bygg cykelvägar – så enkelt är det.

I dag satsas dock endast runt 1 procent av den totala statliga infrastrukturbudgeten på cykling och den verkliga andel som faktiskt sedan genomförs är ännu mindre då avsatta medel inte är öronmärkta för cykel och ofta omprioriteras. Så till exempel valde regeringen att skrota de två snabbcykelvägarna som tidigare fanns i nationell plan.

Om vi blickar ut över Östersjön så finner vi några som resonerar på ett helt annat sätt: här ska cyklingen på landsbygden öka och bli säkrare. Vi ser detta resonemang på landskapet Åland. Här resonerar och agerar ansvariga politiker helt annorlunda när det gäller cykel. Under flera år har cykelinfrastruktur byggts ut längs huvudvägnätet på Åland. Och utbyggnaden bara fortsätter.




Mil efter mil av cykelvägar på landsbygden – på Åland

Varför satsar då landskapsregeringen på Åland på cykel? En anledning är att stimulera och att få cykelturismen att växa. En annan, och lika viktig anledning, är att skapa bra och säkra förutsättningar för cykling i och mellan de mindre orterna och fastigheterna på landsbygden. Detta görs inte genom att hänvisa till cykling i blandtrafik på vägar med hastighetsgränser på 50, 70 och 90 km/tim anser man på Åland. En ambition landskapsregeringen på Åland har är att knyta ihop Mariehamn och Eckerö med cykelinfrastruktur, en sträcka på 34 kilometer. Och de är på god väg. Värt att nämna är att på Åland bor cirka 30 000 människor.

På sikt kommer det att finnas bra möjligheter att cykla längs de flesta av Ålands huvudvägar – vägarna 1, 2, 3 och 4 i kartan nedan:

Så på Åland är slutsatsen mycket enkel – vill man öka cyklandet så får man skapa förutsättningar för cykling. Det vill säga: bygg cykelinfrastruktur – då kommer cyklisterna.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En anständig cykelbana

En anständig cykelbana


En cykelbana som man tryggt och säkert kan mötas på. En cykelbana som man säkert kan cykla om en annan cyklist på. En cykelbana där två lastcyklar utan problem kan mötas. En cykelbana separerade från gående. En cykelbanan med säkra och prioriterade passager. En cykelbana med cykelvänliga och funktionella radier. En cykelbana med god sikt. En cykelbana fri från farliga hinder och säkra sidoområden. En cykelbanan med en bra belysning. En cykelbana som är gen och utan tvära svängar. En cykelbana med bra och jämn beläggning.

En sådan cykelbana kallas i vårt land för ”snabbcykelbana”, ”supercykelbana”, ”cyklostrada”, ”snabbcykelleder”, ”expresscykelväg”, ”autobahn för cyklister” med mera.

Det tycker jag är fel. Jag tycker den borde kallas:

En anständig cykelbana

De funktioner som jag räknar upp ovan är helt grundläggande funktioner. Som vi tar för givet, det är självklarheter och vi upprepar dem om och om igen – när det gäller biltrafiken. Och då kallar vi dem inte för ”supervägar”, ”snabbvägar” och så vidare. Det är vanliga gator och vägar. Som det finns tusentals mil av i landet.

Vi vinner ingenting på att kalla dessa cykelbanor för ”snabbcykelbanor”. Tvärtom, det får grundläggande och självklara funktioner att framstå som något extravagant, något utöver det vanliga. Vilket de inte är – de är hygienfaktorer.

För det handlar i grunden om att skapa anständiga cykelbanor.

Antal kommentarer: 4

Kristoffer

Apropå detta inlägg funderade jag lite.
Skulle en ”M”-kampanj kunna få genomslagskraft för att visa på den undermåliga bredden på många cykelbanor? Dvs att som protest sätta upp de gamla klassiska M-skyltarna för att visa att cykelbanorna är för smala och planeras utan prioritet eller tillräcklig trafiksäkerhet. Med hänvisning till de gamla grusvägarna med mötesskyltar som man knappt ser nuförtiden just för att man lägger helt andra resurser och prioriteringar på vägar där bilar ska vara.
Eller en jämförelse mellan cykelvägar och (bil)vägar med motsvarande fordonsmängder? Tänker till exempel på den ytterst farliga Liljeholmsbron med smal cykelbana i backe och dubbelriktad cykeltrafik. Samtidigt som vägar för bilar sedan länge medvetet byggs om till mötesfria varianter. Dessutom har större vägar med kraftig backe ofta har ett extra körfält för långsammare (tyngre) fordon – precis som cyklister skulle behöva iom motsvarande variation i hastigheter.


Per Morén

I dessa valtider…
Jag har försökt förstå vilket parti som har denna kunskap och insikt att kunna/vilja driva frågan. Men jag har ännu inte hitta var jag ska lägga min röst.
Alla partier (för mig kända) som jag har känt på pulsen svar bara säljande floskler om deras satsningar på cyklismen (heter det så, jfr bilismen?). Ingen har ännu nappat på mitt erbjudande att få cykla tillsammans med mig igenom två (ibland tre) av länets kommuner mellan min bostad o arbetsplats. Alla tre kommuner säger sig satsa på cyklismen, men jag ser något helt annat i min vardag.


Anders Andersson

@Kristoffer
M-skyltar är fortfarande vanliga i Sverige. Rör dig lite utanför Stockholm så ser du.
Jag cyklar Liljeholmsbron varje dag, ofta 4 gånger, ibland fler. Utanför rusningstid är det ytterst sällan mer än jag och en cyklist till på bron. 9 gånger av 10 är jag helt ensam cyklist på bron – medan det oftast finns ett flertal bilar på den. Så den cykelbanan är absolut mer än tillräcklig, även om den kan kännas trång i rusning. Men man ska inte dimensionera efter rusningstrafik – då skulle alla vägar behöva vara 3-4 gånger så breda.
Ett gott råd – cykla utanför rusningstid! Då har du cykelbanorna helt för dig själv. Måhända just du inte har flextid, men mer än 75 % av Stockholmarna har det, det vore mycket märkligt om alla cyklister hörde till de sista 25 %.


Kristoffer

@Anders, Det må fortfarande finnas M-skyltar på mindre vägar, men hur många fordon är det då som trafikerar sådana vägar? Det är många M-vägar som byggts bort. Jämför gärna trafikeringstalen för de återstående M-vägarna med för smala cykelbanors trafikering.
Måste vara udda tider som du cyklar över Liljeholmsbron om du är ensam. Flextider i all ära, men de brukar i min erfarenhet vara begränsade till några timmars möjligt intervall.
Och om du tycker att lågtrafik ska vara dimensionerande för trafiken så kan vi definitivt dra ner antalet bilkörfält över bron till ett enda – för fler bilar än så åker inte över bron utanför rusningstid.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in