Nu kommer säkert många se rött
Blogg

Nu kommer säkert många se rött


Det är bara att erkänna – det händer att jag cyklar mot rött. Under 10 års tid arbetade jag med cykelplanering i Stockholms stad. Jag var under den tiden mycket noga med att följa trafikreglerna. Jag cyklade inte mot rött, inte mot enkelriktning osv. Jag var av den uppfattningen att jag som representant för staden och för cykeltrafiken skulle föregå med gott exempel och respektera det system som finns. Jag tog till och med fram en handbok angående cykeltrafik och trafiksignaler – en handbok som staden skulle arbeta efter för att cykelanpassa trafiksignalerna:

 

Men så här tänker jag inte längre – jag cyklar mot rött ibland. Och alltid på samma platser. Det är platser där trafiksignalerna är mycket dåligt anpassade till cykeltrafiken – de är ju också en uppfinning främst utvecklad för att hantera biltrafiken och undvika att det blir tvärstopp för dem. De är inte utvecklade och anpassade för cykeltrafik.


Bilden till vänster visar landets första trafiksignal. Året är 1925. Signalen handhas av en polisman – det är han som trycker på knappen. 100 år senare har utveckling lett till att vi som cyklar har fått förtroendet att trycka på knappen själva…

Det lyser alltså rött för cykeltrafiken trots att det inte finns korsande trafik i närheten, och det lyser rött länge. På andra platser är det som så att cyklar inte detekteras av magnetslingorna i gatan. Så då får jag stå och vänta på att få grönt – tills det kommer en bil som ska åt samma håll. Och det kan ju dröja en stund, särskilt i lågtrafik. Ytterligare ett bevis för att trafiksignaler främst är utvecklade och underhålls för biltrafiken. Ni kan ju tänka er den omvända situationen – bilförare måste vänta på att få grönt tills det kommer någon cyklande. Inte så vanligt…

Så finns där ingen annan trafik på dessa platser cyklar jag mot rött. Min rödljuscykling är alltså inget trafiksäkerhetsproblem – för ingen annan är ju där. Det är för övrigt svårt att finna stöd i olycksdata och forskning att rödljuscyklande är ett stort trafiksäkerhetsproblem.

 

Jag har under lång tid försökt få staden att ändra dessa trafiksignaler så att de även fungerar vettigt för cykeltrafiken. För det är inte en särskilt komplicerad åtgärd – det finns ju till och med en handbok för detta. Men inget händer – bristerna består. Och jag finner mig inte längre i att underkasta mig ett system som år ut och år in behandlar mig illa och respektlöst – som om jag inte existerade. Varför ska jag tvingas att stå stilla när det inte finns någon annan trafik i närheten? Det är ju som att någon slår igen dörren rätt i ansiktet på mig. Det i en stad som säger sig prioritera cykeltrafik. Så jag cyklar mot rött på dessa platser – när det inte finns någon annan trafik i närheten.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Justin Williams och Ebbe Silva
  • Tipsar om hur du överlever hösten
  • Tar en djupare tips på hur mensen påverkar din träning
  • Hetsar om vikten av kolhydrater

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 7

Gångtrafikanten

VARFÖR ska allt anpassas till cyklisters förmån? Vad är det för fel på er? Vi som går är helt åsidosatta. Min man o jag går numera på rad bland cyklister, elsparkcyklar, byggmtrl etc, etc.


Krister Isaksson

Gångtrafikanten
Kan bara konstatera att du läser inte min blogg i någon större omfattning. Hade du gjort det så hade det stått klart för dig att bättre cykelinfrastruktur innebär att det blir avsevärt bättre förhållanden för gående. För ett fundament i bättre förhållande för cykeltrafik är att separeras från gångtrafiken. Vilket ju även är ett starkt önskemål från gående – bl a uttrycker du ju det. Så att istället för att spy ut en massa floskler, okunskap och bullshit kan du ju ägna din energi åt att sätta dig in i frågan, lära dig något och vad det faktiskt skulle skulle innebära för gående.


Krister Spolander

Svårigheter att skilja mellan rött och grönt är den vanligaste färgblindheten. Också jag är drabbad så smått, men symptomen uppstår bara på platser med signaltekniskt korkade lösningar. Såna finns det gott om.


Krister Isaksson

Krister,
Hahaha, har nog drabbats av något liknande. Och som sagt, alltid något korkat i bakgrunden.


mikebike

I Köpenhamn såg jag inte en enda knapp, inte heller verkar de ha magnetslingor. Tydligen är det fasta intervaller.
Billigt och enkelt.


Krister Isaksson

mikebike,
Billigt och enkelt kanske. Men inte särskilt cykelanpassat. Leder till tröga signaler, särskilt i lågtrafik, när någon från ett kontor satt tiden. Avsevärt bättre med trafikstyrda signaler, med en väl fungerande och tillförlitlig detektering av cykeltrafik. Går att göra avsevärt bättre och mer finstämd prioritering av cykeltrafiken då – om man vill.


Björn

Alltid denna diskussion om att folk cyklar när det är rött. Det är dras oftast fram som ett argument mot cyklister. Men det är ett anekdotiskt argumen, någon påstår sig ha sett att det cyklas vid rött.
Det viktiga är ju att olyckor undviks. Vad säger FAKTA? Om man undersöker statistik över olyckor mellan motorfordon och cyklar, vilka har i flest fall brutit mot reglerna i dessa fall?
När det gäller olyckor där fotgängare skadas eller dödas, i vilken mån beror det på cyklar vs motorfordon?

När någon drar upp rödljuscykling ber jag dem att undersöka offentlig statistik och återkomma till mig. Ännu har ingen återkommit.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Trafikverket – detta sorgebarn
Blogg

Trafikverket – detta sorgebarn


Länsväg 646 Ingarövägen. Ingen cykelbana utmed vägen annat än på korta sträckor, till exempel när man ska över bron finns en cykelbana. Så när man kommer cyklande i blandtrafik och ska sedan ta sig till cykelbanan så ska man på något sätt göra en vänstersväng.


Ingarövägen och Ingaröbron. Foto: Tomas Samuelsson

Det är en obefintlig vägren och inget vänstersvängfält. Hastighetsbegränsningen är 70 km/t.

Detta är vägen till/från Ingarö i östra Stockholm – den är vältrafikerad. I lågtrafik är det kanske inte så svårt, i högtrafik vet jag faktiskt inte riktigt hur man på ett säkert sätt ska svänga vänster som cyklande. Och det gör inte andra heller som cyklar här – så istället för att göra en livsfarlig vänstersväng fortsätter de att cykla rakt fram.

Ska inte en cykelbana vara lättillgänglig?

Hade det behövt vara så här? Självklart inte. Trafikverket hade kunnat göra på samma sätt som de gör för biltrafiken. För att det ska bli lättare och säkrare att svänga vänster – den spanska svängen:

 

Det finns till och med ett särskilt vägmärke för denna åtgärd: F2

 

Men det verkar som att säkra och funktionella trafiklösningar är förbehållet biltrafiken när det gäller Trafikverket. Cykeltrafiken får hålla till godo med lite vad som helst och trafikanterna får klara sig bäst själva – väghållaren tänker inte underlätta och hjälpa till. Kritik som Folksam för fram i sina studier av dödsolyckor bland cyklande på statlig väg – det saknas säkra passager för cyklande (och gående).

Så jag har inga stora förhoppningar att denna plats, eller massor med andra platser, kommer att göras om och förbättras. För så arbetar inte Trafikverket – när det gäller cykeltrafik. Men vi har en fin och välskriven Nationell Cykelstrategi!

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Varför cyklar jag?
Blogg

Varför cyklar jag?


I grunden handlar det om att jag tycker det är roligt – jag njuter och mår bra av att cykla. Men i vardagen och allt vad det innebär med familj, arbete och fritidsaktiviteter – det i en storstad – så handlar det egentligen om något helt annat. Det handlar om förutsägbarhet och tillförlitlighet.

Att veta hur lång tid mina resor tar, och att jag kommer fram. I mitt cyklande finns det inte köer, trafikolyckor och annat som gör att jag blir kraftigt försenad – om det för ovanlighetens skull är stopp kan jag bara cykla förbi eller vända och ta en annan väg. Det finns heller inga inställda bussar, tunnelbanor eller spårspring. Man kan säga att det bara rullar på – hela tiden:

 

Visst, vissa vinterdagar kan vara lite mer utmanande men det är inte många på ett år. Konsekvenserna av dessa oväder på vintern blir alltid värre för bil- och busstrafiken än för cykeltrafiken. För många gånger kommer de inte fram överhuvudtaget – det gör jag.

Det värsta jag råkat ut för under 30 års vardagscyklande och pendling var när polisen var tvungen att stänga av Västerbron för en person tänkte hoppa från bron. Då fick jag vända om och istället cykla via Gröndalsbron på Essingeleden – det försenade mig med tio minuter. Bil- och busstrafiken blev kraftigt påverkade i stora delar av innerstaden samt på Essingeleden på grund av denna avstängning. Ringarna på vattnet är påtagliga vid olika typer av händelser i en storstads trafiksystem. Försök att vända bilen och hitta en annan väg när du sitter fast i en stillastående kö…


Foto: Gabrielle Gjerswold

Det som förvånar mig mest i allt detta är varför inte fler upptäckt cyklingens alla fördelar. Och det handlar inte om att alla kan inte cykla…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Åsa Eriksson
Film Bikes vs Cars: Joy Zomborszki

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Signalen lyser… svart!
Blogg

Signalen lyser… svart!


Häromdagen skrev jag ett inlägg om hur illa trafiksignalen fungerar för cykeltrafiken på den nya cykelbanan utmed Örbyleden – ett klockrent recept för hur man får många att cykla mot rött. Det var långtifrån det värsta – för nu blir det rena skräckhistorien.

Här är några bilder tagna för några veckor sedan. Om ni studerar några av cykel- respektive gånglyktorna ser ni att de är plastade med svarta plastsäckar. Man brukar göra så med trafiksignaler, vägmärken och dylikt innan anläggningen öppnas och de tas i drift.


Lyktorna för gång- respektive cykeltrafiken är säckade. Så är inte korsningens övriga lyktor

Om ni sedan studerar trafiksignalerna för biltrafiken så ser ni att dessa är i drift.

Och kom man från andra hållet var plasten borta från cykellyktorna, men inte från gånglyktorna:


Plasten borta från cykellyktorna medans gånglyktorna fortfarande är plastade

Så här har vi alltså en signalreglerad korsning där vissa förbindelser är signalreglerade, andra inte. Och ja, cykelbanan hade öppnat den var inte avstängd på något sätt.

Detta är självklart allvarligt och farligt, jag felanmälde detta omgående. Men det tog ändå flera dagar innan det åtgärdades. Och jag har ingen aning om hur länge gång- och cykellyktorna varit plastade medans cykelbanan och övriga signalanläggningen varit i drift.

Kanske är det dags att börja se trafiksignaler mer som rekommendationer när man cyklar, det är ju uppenbarligen inte så noga och viktigt när det kommer omkring…

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Receptet för massor av rödljuscykling
Blogg

Receptet för massor av rödljuscykling


Vill du att många ska cykla (och gå) mot rött? Då ska du göra så här:

Bygg en ny cykelbana. Dra cykelbanan på sådant sätt att den måste passera över en in- och utfart till en parkering som måste signalregleras. Låt sedan signalen för cykeltrafiken alltid lysa rött – endast genom att trycka på knappen blir det grönt. Så är det på den nya cykelbanan utmed Örbyleden i Stockholm som jag skrivit om tidigare:

Här har du skapat det perfekta receptet för massor av rödljuscykling. Den medlöpande biltrafiken har grönt. Trafiken in och ut från parkeringsplatsen är liten, sikten är bra och signalen lyser röd. Studier visar att sådana här platser ofta har hög andel rödljuscykling.

Det är dock lite märkligt att det blivit så här. För när vi läser tjänsteutlåtandet inför beslutet att bygga denna cykelbana kan vi läsa detta:

”Genom en dragning utmed Örbyleden så kommer pendlingscykelstråket att behöva passera infarten till parkeringen i en trafiksignalreglerad passage. Denna trafiksignal kommer att vara i första hand grön för gående och cyklister,”

”Parkeringen kommer att vara lägre prioriterad än Örbyleden och cykelpendlingsstråket, vilket gör att kontoret bedömer att det inte kommer hindra framkomligheten för cyklister nämnvärt.”

 Så:

”…i första hand grön för gående och cyklister,”

och

”…inte kommer hindra framkomligheten för cyklister nämnvärt.”

Vet inte riktigt om jag håller med om den beskrivningen. Här är alltså en trafiksignal för cykeltrafiken som ständigt står i rött – du måste stanna och trycka på knappen för att få grönt. Och kommer du sent i omloppet så får du inte grönt när du trycker utan får vänta till nästa omlopp. Det finns ingen överanmälan – det vill säga att cykelsignalen blir automatiskt grön när medlöpande signal för biltrafiken blir grön. Det finns heller ingen detektering av cykeltrafiken i cykelbanan.

Bara ett antal hundra meter bort på detta stråk har vi i stort sett en identisk situation – där cykelbanan passerar en in- och utfart från en parkering. Och där kan vi se och uppleva en helt annan lösning av trafiksignalen för cykeltrafiken – en lösning som erbjuder avsevärt mycket mer grönt för cykeltrafiken – utan att man behöver stanna och trycka på knappen. Det finns en så kallad överanmälan. Så här kan det se ut när man kommer cyklande:

Inga onödiga stopp för att trycka på en knapp för att få grönt – när biltrafiken får grönt får även cykeltrafiken grönt. Det har varit så här i många, många år på denna plats. Men när staden bygger nytt väljer man alltså en lösning som ger massor av onödigt rött då man först drar cykelbanan via en signalreglerad in- och utfart. Sedan ser man till att denna signal fungerar på sämsta möjliga sätt för cykeltrafiken – med onödiga stopp, fördröjningar och sämre framkomlighet.

De fina orden i tjänsteutlåtandet klingar verkligen tomma:

”Denna trafiksignal kommer att vara i första hand grön för gående och cyklister,”

Det riktigt märkliga och högst anmärkningsvärda i denna historia är detta. Staden har tidigare genomfört en framkomlighetsstudie för cykeltrafiken. En omfattande inventering och analys av cykelvägnätet för att identifiera problem och ta fram förbättringsåtgärder – så här ska det bli bättre. I rapporten Cykelframkomlighet i Stockholm kan vi läsa:

De dominerande problemen för framkomlighet är trafiksignaler”

 

I stadens egen handbok Cykeltrafik och trafiksignaler kan vi sedan läsa:

” En bra och fungerande anmälan av grönbehov för cykeltrafik är viktig, såväl när cyklister färdas på körbana som på cykelbana. Strävan bör vara att det ska bli grönt så enkelt som möjligt. Genom att signalen alltid går grön i varje omlopp, genom överanmälan från parallella trafikströmmar eller genom slingdetektering. Slingor i körbanan SKA reagera på cykel och slingor ska användas på cykelbana där det går. Tryckknappar ska endast finnas som en sista reserv.

 En gång till:

”Tryckknappar ska endast finnas som en sista reserv.”

 

Men vem läser sina egna rapporter och handböcker, och sedan omsätter dem i praktiken? Bättre att varje liten projektledare kan köra sitt eget race och hitta på egna små lösningar i de enskilda projekten. Inte för att det blir bättre för cykeltrafiken, men hej man kan ju inte få allt här i världen. Som till exempel väl fungerande trafiksignaler för cykeltrafiken och liten andel rödljuscykling – trots att det finns fina och pedagogiska handböcker som tydligt talar om hur man ska göra…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 3

Sten

Har trafikkontoret kontaktats? Detta måste ju bara vara ett huvudlöst nybörjarmisstag, som lätt kan rättas till? Eller?


Krister Isaksson

Sten, ja Trafikkontoret är informerade om detta. Och det är mycket enkelt att åtgärda, om man vill.


Patric de Boussard

Och har något hänt, nu 1 månad senare?
Är helt inne på Stens teori.
Programmerar själv andra saker ofta efter felaktiga och undermåliga beskrivningar, då konsulterna brustit i sitt underlag.
Kan ju förvisso titta nästa gång jag åker förbi🙄



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Bryt mot trafikreglerna eller cykla i snö och is
Blogg

Bryt mot trafikreglerna eller cykla i snö och is


”Ett påbudsmärke innehåller en uppmaning som du är skyldig att följa”

Detta kan vi läsa på Transportstyrelsens hemsida. Du är alltså skyldig att följa påbudsmärken. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg angående historien bakom en cykelbana, en cykelbanan som höll på att bli ett sportfält. Men som till slut blev en ok cykelbana.

Men… häromdagen blev jag uppmärksammad på en liten tilläggstavla, en tavla som i kombination med ett påbudsmärke får en minst sagt lustig konsekvens:

de som cyklar tvingas att använda en del av cykelbanan som inte snöröjas

De tvingas att cykla i snö, is och halka. Nu kommer nog få följa detta påbud och därmed bryta mot trafikregeln som ju säger att man har skyldighet att följa påbudsmärken.


Påbudsmärket säger att du ska cykla till höger om trädet


Under samma påbudsmärke finns en liten tilläggstavla som informera dig om att denna del av cykelbanan snö- och halkbekämpas inte. Men du måste cykla där – bara att bita ihop!


Sen är det också heldragen linje ända från korsningen. Och inte får du korsa heldragen linje. Det börjar bli riktigt tokigt nu…

Detta kan ju staden omgående åtgärda om de vill – så att de som cyklar faktiskt inte bryter mot regelverket. Ett sätt är ju att ta ner påbudsmärket och fräsa bort delar av den heldragna linjen. Ett annat sätt, och ett sätt som kanske ligger mer i linje med att stadens faktiskt säger sig prioritera cykeltrafiken – staden skulle faktiskt kunna ta ner tilläggstavlan och snöröja även denna del av cykelbanan – den mest smakfulla lösningen. Särskilt på ett stråk som detta – ett så kallat pendlingsstråk som ska ha högsta prioritet vad gäller utformning, framkomlighet samt drift och underhåll.

Bara för att en väg eller gata delar sig sätter ju inte staden upp en skylt att ena körbanan inte snöröjs utan man röjer ju självklart bägge körbanorna. Men för cykeltrafiken är det enklare att då sätta upp en skylt att denna del av cykelbanan inte snö- och halkbekämpas. Detta utan att uppenbarligen förstå att genom sin skyltning och målning tvingar de cyklande att cykla på den i framtiden icke snöröjda cykelbanan.

Det verkar inte vara så noga när allt kommer omkring. Varken att cykelbanor är farbara vintertid eller att skylta på ett ändamålsenligt sätt – så cyklande inte tvingas bryta mot trafikregler.

 

Relaterade länkar:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*