Nu är det illa!


 

Cykeln fastfrusen i snö och is. Fått meddelande från Trafikkontoret. Var tvungen att skjuta de sista hundarna…

  Cykelbanan på Sankt Eriksgatan

 

Antal kommentarer: 2

Markus

Jag ser att du också har noterat storsatsningen som stockholms stad gör på oss cyklister.


Krister Isaksson

Markus, nu förstår jag inte ALLS vad du menar…



Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 4


 

Regn och snö = oftare grönt ljus

Ibland tror jag inte det är sant när man nås av vad som sker på cykelområdet runt om i världen, sen börjar jag undra vad det är för underutvecklat land jag bor i. I Groningen ska nya trafiksignalanläggningar, som inte är kopplade i ett nätverk av anläggningar, som standard utrustas med en regnsensor. Sensorn ska se till att cyklister få grönt ljus oftare när det regnar eller snöar. Detta har beslutats med anledning av en positiv utvärdering av en test med en regnsensor vid Oosterbrug.

Jag upprepar: cyklister ska få grönt oftare när det regnar eller snöar.

Testet med en regnsensor vid Oosterbrug de senaste månaderna har enligt kommunen medfört många positiva reaktioner. Inte enbart från cyklister som nyttjar Oosterbrug, men även av andra. Regnsensorn har inte medfört längre väntetider för övriga trafikanter och inte heller köar. Det har inte kommit några klagomål från varken polisen, kollektivtrafikkontoret Groningen-Drenthe eller kollektivtrafikentreprenören Qbuzz.

Man har nu valt att utrusta nya trafiksignalanläggningar direkt med en regnsensor på grund av de låga investeringskostnaderna då. Kostnader för att i efterhand kompletera med en regnsensor är ca 90.000 sek. Detta på grund av att mjukvaran behöver anpassas och att hårdvaran behöver köpas in. Det finns ett undentag då en regnsensor ännu inte kan tas med. Det är idagsläget inte möjligt att göra detta när trafiksignalanläggningen utgör en del i en sk nätverksreglering. I detta fall är flera anläggningar kopplade till varandra. Påverkan av en anläggning innebär påverkan av hela nätverket som innebär att den samordnade regleringen inte fungerar längre. Källa: Fietsberaad

Detta visar på en förståelse, en insikt och kunskap om cykeltrafik som i stort sett lyser med sin frånvaro i Sverige. Tänk om det fanns denna vilja till att testa, utveckla och cykelanpassa trafiksignalerna i den stad jag bor i! Här härskar mer en metalitet från 50- och 60 talet och en frusen ideologi som Martin Emanuel tar upp i sin avhandling ”Trafikslag på undantag”.

Cor, stort tack för hjälpen med översättning!

Här kan du läsa mer om trafiksignaler i del 3 och hur de kan göras mer cykelanpassade och här är del 1 och 2 i serien.

Antal kommentarer: 6

Martin

Jag undrar om vi får fler cyklister med vattenpistol pga detta.
Om inte annat kanske det livar upp lite i trafiken.


Krister Isaksson

Martin, det räcker med vatten i cykelflaskan! 😉


manne

underbar idé
tänk att det finns folk som tänker till lite och kommer på ”självklara” lösningar!


Johannes Westlund

Det borde inte vara omöjligt att integrera en regnsensor i nätverkskopplade trafikljus. Visst får man skriva om mjukvaran. Man lägger ju till ett mätvärde till regleringen. Är det nästa projekt att testa i de utvecklade cykelländerna? Man kan ju i alla fall hoppas!


Krister Isaksson

manne, ja dom är mycket duktiga på det i Holland. Man har inte de mentala spärrar och fördomar som är så förhärskande när det gäller cykel här i landet.



Trafikslag på undantag


 

Äntligen är den här! En fantastisk avhandling och ett fantastiskt arbete av Martin  Emanuel. En berättelse om cykeltrafikens förändrade villkor och förutsättningar i Stockholm under perioden 1930-1980.

Han visar att trafikingenjörer och stadsplanerare skapade sämre villkor att cykla i Stockholm. Vidare att hantering och planering av stadstrafik i högsta grad är en ideologisk verksamhet som till stora delar bygger på föreställningar om olika trafikslag, den moderna staden och att den infrastruktur som skapas utifrån dessa föreställningar utgör frusen ideologi. De aktörer som formar stadstrafikens villkor, inte minst trafik- och stadsplanerare, kommunaltekniker, trafikpoliser och politiker, utövar en betydande makt över stadens trafikanter.

Berättelsen avslutas med en epilog om cykelns renässans. Där finns ett avsnitt som jag allt för väl känner igen: ”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.”

Avhandlingen är en underbar och samtidigt skrämmande läsning som jag starkt rekommenderar.

 

Martin, stort tack för boken och lycka till på disputationen!

Antal kommentarer: 2

manne

Först läste jag din blogg sen läste jag SvD och deras bilreporters utblick /framtidsspaning. http://www.svd.se/naringsliv/motor/bilbranschens-kris-gar-inte-att-stoppa_7720186.svd
En framtidsspaning som inte dagens trafikplanerare hänger med i!
Han konstaterade att bilen inte är en framtid , färre o färre tar körkort och man är inte intresserad av bilen som trafikslag , man vill kommunicera men med andra metoder.Han skriver bla: ” Hade vi tagit en semesterbild i dag med Roland Christells barnbarn hade den antagligen sett ut så här: De hade suttit på ett café invid Nytorget på Söder i Stockholm – med varsin Ipad, invid två svindyra cyklar. ” det är enl flera källor sinnebilden av mobilitet och status idag!


Krister Isaksson

manne, tack för SvD-tipset! Det är en stor tröghet och ibland ett kraftigt motstånd. Och jag vill sticka ut hakan och säga att det är störst bland de planerande myndigheterna, inte bland politiken!



Kommer vi komma fram i vinter? Del 5


 

Årstabron, bron som staden glömde

Denna pärla, en viktig förbindelse för gående och cyklister mellan Söderort, Årsta och Södermalm. Härligt att kunna cykla så centralt i staden utan att behöva göra det utmed biltrafik. Utpekat som viktigt pendlingsstråk i stadens nya cykelplan. Passeras dagligen av ca 3 000 cyklister.

Men nåt är fel, nåt fungerar inte. Gång – och cykelbanan på bron blir inte snöröjd. Och det är inte första gången detta sker, i flera år har det varit så. Bron ligger uppenbarligen mellan två eller kanske tom tre entreprenadområden (Södermalm, Årsta och Liljeholmen) där upphandlingen och kontrakten tydligen inte kan klargöra vilken entreprenad som ansvarar för vinterväghållningen av bron. Inte jordens mest avancerad sak kan man tycka. Så nu är det en knölig och hårt tilltrampad snöbana som finns på bro, känns lite som att cykla på en puckelpist. Det blir riktigt besvärligt och farligt när vi får ett väderomslag till plusgrader och snön börjar smälta och kvar blir en isbana som man förtvivlat försöker halkbekämpa genom att vräka på massor av sand. Allt pga. att man inte snöröjde bron från början…

  Årstabron på Södermalmssidan 20121130, fint snöröjt fram till brofästet sen svänger vi av… Någon utmaning ska väl vi ha som går och cyklar i staden!

Så då kan vi konstaterat att staden inte klarar av att få till snöröjningen av bron, trots flera års lärotid. Och detta trots upprepade felanmälningar till Driftcentralen. Tre gånger bara i år har jag ringt in och felanmält detta, senast i fredags. Så då kan vi konstatera att inte heller felanmälningssystemet fungerar. Inte lätt att vara cyklist…

Vad som också gör mig aning beklämd är att det uppenbarligen inte finns någon  yrkesstolthet bland de som utför snöröjningen. Här sitter de i sina maskiner, plogar fram till brofästet för att sedan vika av eller vända. De måste ju se att bro inte blivit snöröjd på ett antal dygn men ingen vidtar någon åtgärd för att se till att det blir gjort. För inte kan de väl tro att bron inte ska röjas?

Så här stod det om snöröjning i Cykelplan 1998 för Stockholm:

”Snöröjningen måste ske på ett annat sätt än i nuläget. Snön borde kontinuerligt forslas bort, vilket idag är lågprioriterat. I handlingar och kontrakt är kraven högre på gång- och cykelvägar än på körbanor. Trots detta används cykelbanor och cykelfält som snöupplag vid stora snömängder. I praktiken prioriteras bilvägar högst, därefter kommer gångvägar och sist cykelvägar.”

Cykelplan 2005:

”Drift och underhåll bör prioriteras utmed cykellänkar. Detta påverkar såväl framkomligheten som säkerheten. Cykelstråken bör skötas med minst samma kvalitet som bilvägarna och ha en jämn och bra beläggning.” ”Under vintern är snöplogning och sandning två viktiga faktorer för cyklisternas trafikmiljö.”

 Cykelplan 2006:

” Snöröjningen måste förbättras på cykelbanorna för att göra det mer attraktivt att cykla även under vintern. Cyklisterna (och även gångtrafikanterna) är mer känsliga för halt och moddigt väglag än bilisterna. Kvaliteten på snöröjning och halkbekämpning på gång- och cykelbanor måste alltså vara bättre än på körbanorna. Detta avspeglas ofta i handlingar och kontrakt rörande vinterväghållningen men vad gäller cykelbanorna inte alltid iverkligheten. I praktiken prioriteras ofta först gångbanor och kollektivtrafikkörfält, sedan bilvägar och sist cykelbanor. Standarden för t ex snöröjning och sandsopning kan variera mellan stadsdelarna. För de regionala cykelstråken har staden förbundit sig att följa den standard som Vägverket tagit fram i samråd med länets kommuner. Kunskap om denna standard och vilka cykelvägar som ingår i de regionala cykelvägarna måste spridas till alla berörda parter. Motsvarande regler måste tas fram för resterande delar av cykelnätet i samverkan mellan alla berörda parter.”

I Cykelplan 2012 är avsnittet om vinterväghållning av cykelvägnätet än mer omfattande och utförligt.

Så nu har det gått 14 år och fyra cykelplaner sedan cykelplan 1998, upprepade gånger har betydelsen av vinterväghållning av cykelvägnätet tagits upp och beslutats, budgeten för detta har ökat men det är mycket svårt att se avtrycka av detta på stadens cykelvägnät. Man får inte ens till grundläggande funktioner…

Så Ulla Hamilton och Per Ankersjö, hur ska ni se till att stadens snögeneral får ordning på detta, hur många år behövs och hur lång ska startsträckan vara?

En annan favoritsysselsättning som snöröjningen ägnar sig åt är detta:
  Ett pendlingsstråk i söderort där man först röjer cykelbanan för att sen ploga upp snön från körbanan på cykelbanan. Och sen blir det liggande där. En bra och bred yta för gående och cyklister att tryggt och säkert kunna använda? Sällan ser vi att man plogar ut snön på körbanan. Väl använda pengar eller…

Del 1, 2, 3, 4

 

Antal kommentarer: 16

Pelle

Cyklar året runt och kommer in till stan norrifrån. Danderyd plogar sällan men sandar desto mer. Blir bra knöligt. Solna, föredömlig snöröjning med näst intil barmark för jämna. Stockholm är a varierande kvalitet, ofta bara plogat med trädgårdstraktor med smalt blad. Dessa traktorer orkar inte. Dessutom plogar Stockholm ofta cykelbanorna utmed Roslagsleden innan de stora lastbilarna som i full fart snöröjer motorvägen kommer och de kan på några ögonblick täcka cykelbanan med 20 cm sand, slask, is och snö. Särskilt märks detta på cykelbanan vid naturhistoriska där det är vanligt att man få leda/släpa cykeln några dagar i taget, eftersom trädgårdstraktorn inte orkar fram. De törre traktorerna kommer knappas in på banan eftersom den är för smal. Dock inte smalare än att mötande cyklister och fotgängare ska kunna få plats.


Stefan

Vi bor precis vid Årstabrofästet, och det känns verkligen som att det är bron som snöröjarna glömde – år efter år. Kan det vara så enkelt att just den här kilometern har fallit mellan stolarna i snöröjarnas maskiner? Tack för att du fortsätter att kämpa för oss åretruntcyklister, Krister.


aNNa

Tack för att du lyfter den bortglömda Årstabron! Varje oplogad morgon tänker jag att bron saknar ägare, och att den är riktigt farlig dessa nio av tio dagar.


aNNa

Jag gjorde just en anmälan här: http://www.stockholm.se/felanmalan, och upptäckte att bron inte finns med i listan. Du som läser detta och som cyklar över bron, gör en anmälan så kanske vi får till en bättring i vinter.


Andreas

Just broar verkar vara svårt mellan stadsområdesgränserna.
Jag pratade om sandupptagning för något år sedan med Stockholms Stad avseende Tranebergsbron. Där sa de att den ligger mellan två stadsdelsområden och de visste inte riktigt varför det var sopat fram till brofästena på båda sidor men inte på bron. De hänvisade till att Vägverket (nu Trafikverket?) hade ansvaret. Det är konstigt att man inte kan få det att fungera – det är inte raketfysik vi pratar om…



Kommer vi komma fram i vinter? Del 4


 

Din restid ökar med mellan 30 och 60 procent! Sug på dom siffrorna några gånger. Så ser det nämligen ut om du cykelpendlar vintertid i Stockholm. Det visar studien Cykelframkomlighet vintertid. En studie av framkomligheten i Stockholmsregionens cykelvägnät vintertid som genomfördes 2010 av Trafikkontoret i Stockholm.

Några citat från studien:

”Resultaten visar att restiden ökar med 30 – 60% och att medelhastigheten sjunker från cirka 22 km/h under sommarhalvåret till omkring 15 km/h vintertid på de studerade stråken. Utöver utökad restid kräver vintercykling mer energi av cyklisterna då underlaget skapar större motstånd.”

Vinterväglag skapar, förutom framkomlighetsproblem, även trafiksäkerhets- och trygghetsproblem. Risken att tappa kontrollen och ramla av cykeln är stor. Dessutom tvingas cyklisterna att cykla i blandtrafik oftare under vintern då cykelbanorna är sämre plogade. På gång- och cykelbanor kan det uppstå konflikter mellan gående och cyklister då den tillgängliga ytan är smalare än normalt.”

”Sammanfattningsvis kan det konstateras att förutsättningar för vintercykling i Stockholm inte är de bästa. Bristande underhåll leder till längre restider och mer energikrävande cykling, dessutom är risken för olyckor betydligt högre. Dessa faktorer gör att många cyklister väljer alternativa transportformer under vinterhalvåret.”

Så här skriver Anna Niska, VTI, i rapporten Cykelvägars standard. En kunskapssammanställning med fokus på drift och underhåll:

”En hög drift- och underhållsstandard på cykelvägnätet har betydelse för statusen på cykeln som transportmedel och välskötta cykelvägar är något som kan få fler att cykla mer. Drygt 40 % av cyklisternas singelolyckor kan relateras till drift och underhåll och singelolyckorna utgör mer än 70 % av alla cykelolyckor (Thulin och Niska, 2009). Det är framförallt halkbekämpningen som är viktig för cyklisternas säkerhet. För cyklisternas framkomlighet är snöröjningen den driftåtgärd som har störst betydelse. Vid 3 cm snödjup börjar det bli svårhanterligt för cyklisterna. Snömodd kräver extra uppmärksamhet med tanke på de isiga spår som uppstår när den fryser till.”

Denna kraftiga ökning av restid för cyklister samt den urusla trafiksäkerheten skulle självklart anses som helt oacceptabel om det handlade om bil- eller kollektivtrafik och stora resurser läggs ner för att upprätthålla såväl god framkomlighet som trafiksäkerhet för dessa trafikslag.

Så vi får väl hoppas att cykelmiljarden i Stockholm används på ett klokt sätt och att metod, teknik och rutiner för vinterväghållning av cykelbanor tar ett stort antal tramptag framåt! Utgångsläget är ju tämligen gynnsamt för det kan ju knappast bli sämre…

Här finner ni del 1, 2 och 3

Antal kommentarer: 9

Andreas

Jo, Stadshuset visade verkligen vad de gick för inatt och i morse. Varmluften därifrån räcker inte riktigt till för att smälta snön (inte ett snöröjningsfordon på – eller varit på – någon av ”mina” cykelbanor imorse…)
Tröttsamt är bara förnamnet!


Jon Jogensjö

Jag tänker att de som kör snöplogande fordon sällan använder cykel, och då tänker de inte på att en 50cm plogvall är svår att cykla genom.


Jon Jogensjö

Intressant är att tex att Tranebergsbron i Stockholm som är supercykelväg, ligger mellan två uppdragsområden för plogande entreprenör, och då är det ibland ingen som plogar där trots att snön legat 20cm+. Plogning är gjord fram till bron på båda sidor, men inte själva bron.


Krister Isaksson

Jon, ja är det inte förunderligt detta med gränser. De finns ju bevisligen även på gator och vägar men inte ser du snövallar tvärs över körbanorna på Tranebergsbron eller att ett avsnitt mitt på Örbyleden inte är snöröjt. Där av någon outgrundlig anledning får man det att fungera. Det beror antagligen på att det är så svårt, så komplicerat detta med att snöröja och halkbekämpa cykelvägar och cykelbanor. Eller kan det finnas någon annan anledning? Något annat, kanske ett synsätt, ett förhållningssätt, en värdering av människor utifrån hur de väljer att förflytta sig som gör att det ser ut som det gör. Och detta, den mentaliteten, är kanske den svåraste av alla förändringar…


manne

apropå snövallar- alla har väl upplevt när man kommit fram till en underfart under en väg. Dit kunde traktorn som röjde snö köra, sen kom den inte under bron och kvar blev en stor snömur. Att hen som körde skulle gå ut och för hand ta bort den finns inte ens i tanken! Samma fenomen upplever man vid övergångställen etc där vi cyklister och gångare ska hoppa över en vall för att sen korsa vägen!



Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 3

Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 3


 

Trafiksignaler

Du cyklar på en cykelbana längs en bilväg och du närmar dig en korsning med trafiksignaler. Det är grönt för biltrafik som kör på vägen bredvid men cykelsignalen lyser rött. Du tvingas stanna och trycka på en knapp för att få grönt, ingenting händer och du får vänta till nästa omlopp för att få grönt. Känner du igen situationen?

Trafiksignaler är många gånger en källa till frustration och irritation hos cyklister. Det är kanske inte så konstigt när den teknik och styrning som används för trafiksignaler till stora delar är utvecklad för biltrafiken. Tekniken är också tämligen outvecklad och omodern när det gäller cykel. De första trafiksignaler som uppfördes i landet på 1920-talet styrdes genom att en polisman vred på en strömbrytare för att ställa signalen i rött respektive grönt. Inte särskilt mycket har hänt för cyklister sedan dess förutom att du nu får trycka på knappen själv, det är knappast höjden av teknisk utveckling. Det speglar med all tydlighet den rådande trafikmaktordningen.
Tegelbacken 1953, trafiksignalen regleras av polisman. Idag får cyklister i varje fall trycka på knappen själva. Bild: Stockholmskällan Olle Karlsson

Vad kan då göras?

Ta bort signalen

Det finns en rad olika förbättringar som kan göras om man bara vill och har kunskapen. I många fall kan man ta bort trafiksignalen och ersätta den med till exempel en cirkulationsplats. Utformas den väl och med hänsyn till cykeltrafik så förbättras både framkomligheten och säkerheten för alla trafikanter (se del 2).

Vad man inte får glömma bort är att trafiksignalens primära funktion är att fördela tid för rörelse – nu får du röra dig, nu ska du stå stilla. Detta kan många gånger trafikanterna själva lösa om de erbjuds en säker och väl utformad trafikmiljö, anpassad för alla trafikantgrupper.

Andra lösningar som kan göras är att hastighetssäkra korsningen, ha flervägsväjning, en fri högersväng.


Götgatsbacken/Högbergsgatan i Stockholm, tidigare signalreglerad och nu är det flervägsväjning. Bättre framkomlighet och bättre säkerhet blev resultatet.


Fri högersväng. Ett annat sätt är att leda cykelbanan utanför, till höger om signalstolpen, för att på så sätt undvika onödiga stopp. En vanlig lösning i Holland, Tyskland och Odense. Här ett exempel hur man gjort i Amsterdam. Se även detaljen med väjningslinjen mot den korsande cykelbanan

Överanmälan och detektering

För att förbättra den ovan beskrivna situationen där du cyklade på cykelbanan och inte fick grönt kan väghållaren programmera in en så kallad överanmälan. Det innebär att när medlöpande biltrafik har grönt blir cykelsignalen automatiskt också grön. Detta fungera bra så länge det förekommer biltrafik på vägen bredvid men vid lågtrafik kommer du fortfarande tvingas stanna och trycka på knappen. Det kan undvikas genom att placera ut detektorer på cykelbanan som känner av cyklar, så som det självklart finns detektorer i körbanan som känner av bilar. Är de väl placerade och intrimmade har du grönt när du kommer fram till korsningen.

Cykelbox och förgrönt

En mycket viktig säkerhetsåtgärd som bör finnas i varje trafiksignal där cykeltrafik är tillåten är en cykelbox. Åtgärden innebär att stopplinjen för biltrafiken är tillbakadragen ca 5 meter och cyklisterna kan placera sig ända framme vid signalen. På så sätt ökas cyklisternas synbarhet och risken för olyckor där bilister svänger höger och cyklister ska cykla rakt fram minskar. Åtgärden underlättar också för de cyklister som tänker svänga vänster i korsningen.

En annan åtgärd man kan använda för att både höja framkomligheten och säkerheten är förgrönt, dvs. cykeltrafiken får grönt ett antal sekunder innan biltrafiken. Ett vanligt inslag för cyklister i Tyskland.


Cykelbox, Groningen Holland


Förgrönt för cykeltrafik, underlättar samt gör både höger- och vänstersvängen säkrare, Munster Tyskland

Grön våg

Finns det flera trafiksignaler efter varandra är det inte ovanligt att man för biltrafiken programmerar in en grön våg vilket innebär att om man kör i en viss hastighet får man grönt hela vägen. Detta går många gånger att göra även för cyklister. I rusningstrafik cyklar man ofta lika fort eller fortare än biltrafiken i våra större städer. Anpassas då den gröna vågen efter en lämplig cykelhastighet, exempelvis runt 20 km/t, så blir det grönt hela vägen även för cyklister. Detta har genomförts Köpenhamn, Odense, Amsterdam och även på Götgatan och Skeppsbron i Stockholm. Resultatet har blivit avsevärt kortare restid för cyklister och färre som cyklar mot rött.


Grön våg på Norrebrogade i Köpenhamn. Foto: Niels Jensen


Grön våg på Norrebrogade i Köpenhamn. Foto: Copenhagenize


Här ser vi resultatet efter att grön våg infördes på Norrebrogade. Medelhastigheten ökade från 15 km/t till nästan 21 km/t. Restiden sjönk från 8:54 min till 6:25. Detta på en sträcka av 2200 meter! Jösses, en sådan restidsvinst bygger man förbifarter för!

Här kan du få en känsla av att cykla den gröna vågen i Köpenhamn, 1 och 2


I Odense i Danmark har man valt att hjälpa cyklisterna att följa den gröna vågen genom att längs cykelbanan ha gröna signaler som markerar om man ligger i fas med vågen eller behöver öka eller sänka farten. Foto: Odense Kommune


Även i Sverige finns det små fragment av bra signallösningar för cykeltrafik. Götgatan i Stockholm har grön våg söderut på eftermiddagen. En sträcka på 800 meter med 8 stycken trafiksignaler. Den gröna vågen är ställd på 20 km/t och restidsvinsten efter åtgärden är 1:20 min. På 800 meter! Rödljuscyklandet har också minskat kraftigt på sträckan.

Allgrönt

I korsningar med cykelbanor i tillfarterna skulle det vara möjligt att införa allgrönt för cyklister. Det innebär att samtliga anslutande cykelbanor får grönt samtidigt och du kan då som cyklist cykla tvärs över korsningen istället för att i omgångar cykla runt korsningen. Denna lösning finns sedan länge i många städer i Holland. Anledningen till att lösningen inte finns i Sverige är att den anses ”stjäla” för mycket tid för biltrafiken.


Allgrönt för cyklister i korsningen vilket innebär att du kan cykla tvärs över korsningen och på så sätt få bättre framkomlighet och kortare restid. Groningen, Holland.


Så här informerar man cyklisterna att det är allgrönt i korsningen


Ni som cyklar i Stockholm och på Tegelbacken, tänker er att cykla tvärs över hela korsningen när ni kommer från Vasabron eller Klara Mälarstrand och ska till Vasagatan, en framkomlighetsåtgärd som heter duga! I stället är det idag en närmast cykelfientlig lösning och en lösning som också innebär problem för bil- och gångtrafiken. Tänk vad mycket bättre det kunde bli om viljan och kunskapen fanns…

Mycket av det som beskrivs ovan är självklarheter när det gäller biltrafik men är dessvärre tämligen ovanliga när det gäller cykeltrafik i Sverige. Tittar vi utomlands så ser vi att de stora cykelstäderna sedan länge insett såväl problemen som möjligheterna när det gäller trafiksignaler och cykeltrafik. Så ställ krav på Trafikverket och din kommun att modernisera och cykelanpassa trafiksignalerna. Dessa åtgärder är, till skillnad mot att bygga om, mycket billiga. Vill du läsa mer om trafiksignaler och cykel finns här en handbok, Cykeltrafik och trafiksignaler 

Här kan du läsa del 1 och 2 i serien.

Antal kommentarer: 27

Jon Jogensjö

Väldigt bra exempel!


Krister Isaksson

Jon, Tack!


Christian

Lösningen på tredje bilden uppifrån hade gärna fått införas vid Nybrokajen:
http://goo.gl/maps/xO3ea


Krister Isaksson

Christian, ja det är mycket som saknas på och kring cykelbanor. Åtgärder som många gånger är en självklarhet på gator och vägar. Det verkar finnas en underliggande uppfattning att cyklister är smartare och inte behöver samma vägledning! Eller är det så att dessa ”leksakstrafikanter” inte anses behöva/kostas på en omsorgsfull infrastruktur?


Leverantör av trafiksignaler...

Christer! Säg inte att tekniken är ”outvecklad”, för det är den inte…Det finns massor av bra teknik för cyklar i trafiksignaler, framför allt vad det gäller detektering, för att slippa ”trycka på knappen” och bli anmäld i tid, på samma sätt som bilar blir. Den rätta benämningen torde snarare vara ”oanvänd”…