När man verkligen vill skada de som cyklar

När man verkligen vill skada de som cyklar


Om man verkligen vill se till att människor som cyklar ska cykla omkull och skada sig gör man så här:

  1. Man lägger ut olämpliga farthinder
  2. För att det verkligen ska vara svårt för de som cyklar och går att upptäcka dessa faror så ser vi till att de har den lämplig färgen gul – så de smälter samman med löven som ligger på marken


Varför göra säkra vägarbetsplaster när man kan göra så här? Foto: Jimmy Peterson

Vad var det nu Väg- och transportforskningsinstitutet sa om dessa typer av fartdämpande åtgärder på cykelbanor:

”Ojämnheter i vägytan innebär emellertid en säkerhetsrisk för cyklister och är egentligen
inget vi vill rekommendera.”

Men varför lyssna på experter när man kan ha lekstuga och se till att människor kommer till skada.

 

Relaterade inlägg:

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Säker cykling Trafikverket?

Säker cykling Trafikverket?


Upp till 8 dagar innan åtgärd sker. Och det är inte säkert att åtgärd överhuvudtaget utförs. För det är en godtycklig bedömning som görs. Vi talar om lövhalka på Trafikverkets cykelvägar.

 

Jag tycker det är ett märkligt förhållningssätt. 1997 antogs Nollvisionen. Vi vet genom studier av Väg- och transportforskningsinstitutet att av alla cykelolyckor i oktober beror cirka 11 procent på lövhalka, i november är det sju procent.

– Det kan bli väldigt halt och allvarliga skador, effekten är densamma som vid ishalka, säger forskaren Anna Niska vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

”…som vid ishalka” – detta visar Cykelfrämjandet med all tydlighet i denna film:

 

Många andra verkar också på det klara med att lövhalka faktiskt just innebär lövhalka:


Expressen – Hala löv orsakar många cykelolyckor


Se upp för lövhalkan skriver Gefle Dagblad


SVT meddelar att lövhalkan gör att de som cyklar lever farligt

Sen finns det de väghållare som kommit till en annan insikt och faktiskt förstår att lövhalka innebär just halka – och att detta måste åtgärdas. För att skapa säker framkomlighet för de som väljer att cykla:


Mitti Stockholm meddelar att kommunen tar upp kampen mot löven – lövhalkan ska bort. För säker och framkomlig cykling.

 

Men Trafikverket väljer att hantera lövhalka som renhållning och anser därmed att det finns inga friktionsproblem för de som cyklar. Och har man bestämt sig för att det är ingen halka är ju ingen halkbekämpning nödvändig. Det är ju ett arbetssätt som inte på något sätt kommer att få ner antalet cykelolyckor till följd av lövhalka – tvärtom. För börjar fler cykla kommer ännu fler att skada sig.

Ett märkligt sätt att arbeta med regeringsuppdraget ökad och säker cykling tycker jag. Genom ett annat förhållningssätt – att hantera lövhalka som lövhalka – så skulle ju Trafikverket mer eller mindre kunna eliminera cykelolyckor som beror på lövhalka på sina cykelvägar.

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cykelsatsning eller arbetsmarknadsåtgärd?

Cykelsatsning eller arbetsmarknadsåtgärd?


Regeringen kom igår med ett pressmeddelande – nu ska de satsa hela fyra miljoner på ökad och säker cykling:

 

Eller, detta är egentligen ingen satsning på ökad och säker cykling – det är främst en arbetsmarknadsåtgärd. Som ska hålla några ideella organisationer på fötterna så de kan fortsätta sin verksamhet – det är det viktiga. Det meddelar infrastrukturministerns sakkunniga på twitter:

 

Om denna satsning sedan är kostnadseffektiv och leder närmare målet att fler cyklar är inte så viktigt:

 

Så det blir säkert lite småpengar till Cykelfrämjandet – så de kan fortsätta tala om för regeringen att det behövs massor med pengar till cykelinfrastruktur. Cykelskulden är ju 40 miljarder. Och vi har ju en regering som skrotar snabbcykelvägar.

Det blir säkert lite småpengar till NTF också – som då kan fortsätta tala om hur bra det är med hjälm när man cyklar på dåliga cykelbanor, och på cykelbanor som inte finns längs det statliga cykelvägnätet.

Attraktiv och välkomnade cykling på det statliga vägnätet. Foto: Leif Larsson

Vi kan också konstatera att denna ”satsning” var nio miljoner 2017. Nu är satsningen alltså på fyra  miljoner. Så det verkar ju också som det är en minskad ”satsning”.

 

Relaterade inlägg:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dessa jävla elsparkcyklar!

Dessa jävla elsparkcyklar!


Ibland är det lätt att missa elefanten i rummet…


 

 

 

 

 

 


Foto: Pär Bygdeson

 


Foto: Pär Båge

 

 

Foto: Lena Cornix

 

 


Foto: Mikael Auno

 

 

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Före sin tid

Före sin tid


För 16 år sedan tog jag med hjälp av Peter Kronborg fram en handbok – en handbok som handlade om cykeltrafik och trafiksignaler. Ett område som var, och fortfarande är, mycket eftersatt. Men nu skulle det bli ändring på detta!

Handboken Cykeltrafik och trafiksignaler 2004

Det skulle äntligen bli ordning och vettiga funktioner vad det gäller cykel och trafiksignaler – bättre framkomlighet, bättre säkerhet och minskat rödljuscyklande. Snart kanske trycka på knappen och lång väntan vid rödljuset skulle bli ett minne blott. En hel del av handbokens innehåll överfördes sedan till Trafikverkets GCM-Handboken.

När jag nu bläddrar igenom handboken kan jag konstatera att den till  stora delar fortfarande håller – 16 år senare. Jag kan också konstatera att tämligen få av dessa hygienfaktorer har blivit genomförda. Vi finner enbart lite ad hoc-åtgärder här och där. Men i grunden är det mesta som det var för 16 år sedan.

Två studier som tydligt pekar på stora brister vad gäller cykeltrafik och trafiksignaler

Vi vet genom studier av cykelvägnäten i städer att trafiksignaler är en källa till stora problem vad gäller cykeltrafikens framkomlighet och säkerhet – och ändå görs lite åt detta. Vi vet också att ett bra och effektivt sätt att minska rödljuscyklandet är genom att cykelanpassa trafiksignalerna.

Det är märkligt att så lite har skett tycker jag – för jämfört med att bygga cykelbanor är det mycket billigare och enklare att ge sig på trafiksignalerna. Det är så att säga lågt hängande frukter – åtgärder som går snabbt att genomföra och är mycket kostnadseffektiva. Kanske det bästa av allt, skulle förändring mot förmodan inte bli bra är det enkelt att ändra tillbaka – bara att programmera om signalen. Inga kostsamma ombyggnationer där inte.

Det är inte alltid lätt att vara före sin tid.

 

Relaterade inlägg:

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Berlinmuren på cykelbanan

Berlinmuren på cykelbanan


Staden bygger hyllade cykelbanor som på Norr Mälarstrand, bygger cykelbanor på Ulvsundavägen som Cyklistbloggen berömmer. Inför möjligheten att cykla mot enkelriktat på hundratals gator.

Men bommarna på cykelbanan från Hammarbyhöjden ner till Hammarbyvägen klarar inte staden att fixa till så de kan passeras på ett enkelt och säkert sätt. En stad som säger sig satsa och prioritera cykel – det ska vara lätt och enkelt att cykla i Stockholm.

Som till och med har fattat beslut om att idiothinder inte ska finnas på stadens cykelvägnät:


Artikel i Mitt i Stockholm

Men här står då bommarna – som Berlinmuren. Och det verkar vara lika mödosamt och ta lika lång tid att få bort dem som det gjorde med Berlinmuren.

Detta fascinerar mig. Att först investera i cykelbanor, sen genom ren idioti göra det mycket besvärligt att cykla. Och det är till och med så att cykelbanan blir obrukbara för vissa cyklar. Jag kommer inte förbi dessa bommar med min lastcykel – jag tvingas till en omväg på flera kilometer. Björn Billung med sin armcykel kommer inte heller förbi dessa bommar – bara bita ihop Björn och cykla en omväg.

Sorry Björn, det blir den långa vägen för på cykelbanan kommer du inte fram…

Jag har felanmält bommarna sedan 2014 – inget händer. Jo förresten, om ni jämför bilden nedan från 2014 med bilden från 2020 så ser ni att den högra bommen på bilden har bytts ut. Staden har alltså varit här på platsen efter 2014. Lagt ner tid, pengar och gjort åtgärd – och placerat den nya bommen på samma ställe som den gamla. Inte bara det har man gjort – man har även puttat stenbumlingarna närmare cykelbanan så att man inte längre kan passera vid sidan av bommarna.


Här står jag med min lastcykel år 2014 och kommer inte förbi. Bara att vända om och cykla en lång omväg på flera kilometer.


Samma plats 2020. Staden har bytt ut den högra bommen och placerat den nya på samma ställe. De har även flyttat stenbumlingarna så att man inte längre kan cykla på sidan av bommen. Foto: JohanPatrik Roos

Det är så hål i huvudet som det kan bli. Och visar med all tydlighet att så länge sådan här idioti får råda är Stockholm långt ifrån någon cykelstad – staden spelar inte ens i korpligan, det är mer av en lekstuga.

 

Relaterade länkar:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in